SVT rapporterade · Rättegång mot mordmisstänkt mamma

I högtalarna har man kallat till en rad andra förhandlingar, men vi väntar fortfarande tålmodigt. Nu hör jag stolar som flyttas inne i sal 1.

Nu är vi inne i salen. Åklagaren gör sitt yrkande på första punkten, att mamman ska dömas till mordförsök och beskriver varför.

Mamman sitter lätt framåtböjd och döljer sitt ansikte med händerna.

Mamman ser upprörd ut när åklagarsidan läser upp åtalspunkterna. Hon bytte just plats med en på försvarssidan, hon kom då ett steg längre bort från oss åhörare. Hon gråter, är tydligt upprörd, knyter sina händer framför ansiktet och gömmer ansiktet.

Det är oklart om det är några anhöriga här i salen, förutom journalister är det fem personer här, varav åtminstone två inte är anhöriga.

Nu drar åklagaren åtalspunkt 11. Åklagaren beskriver återigen hur mamman misstänks ha täppt för sonens luftvägar och mamman torkar nu sina tårar med en servett.

Mamman har genom sin advokat nekat till samtliga punkter hittills, punkt 16 läses nu upp.

Rättegången väntas pågå fram till klockan 16:30 idag. Vår fotograf Niklas Gedda följer rättegången i ett närliggande rum där han kan spela in vad som sägs, för vår rapportering senare under dagen.

Åklagare Annika Bokefors kommer att förkortas AB och försvarsadvokat Johan Rainer JR.

Nu drar man en åtalspunkt som ska ha inträffat i Stockholms län och inte på Akademiska sjukhuset i Uppsala, där de flesta händelser ska ha skett.

Nu kallas vi in till sal 1.

Chefsrådmannen säger att det inte finns skäl att hålla stängda dörrar för sonen. Däremot för mamman kommer delar som omfattas av sekretess och då ska dörrar hållas stängda.

Rätten tillåter inspelning av rättegången och beslutet kan inte överklagas.

Nu påbörjas sakframställning.

Rådmannen frågar först om det finns vittnen bland åhörarna. En person frågar om denne kommer att höras. JR kan inte utesluta det så personen lämnar salen.

Mamman sitter återigen framåtböjd när AB läser upp en beskrivning om henne och hennes familj. Hon ser ledsen ut och lägger då och då ansiktet mot sina händer. Hon tittar upp mer nu än tidigare men gråter fortfarande.

AB anser att de händelser som ska rubriceras som försök till mord är de tillfällen då mammans handlingar lett till ett andningsuppehåll hos sonen och det då förelegat en risk att han skulle avlida. AB gör inte gällande att mammans primära syfte varit att döda sonen, men att hon i vart fall varit likgiltig inför det.

Nu visar AB en kalender över pojkens anfallstillfällen via projektor på duk. Vissa datum har flera tillfällen inträffat. Maj, juni och juli redovisas. Man ska återkomma till kalender när det är dags för sakframställan kring vårdtiden och när olika händelser inträffat.

Enligt AB har mamman varit närvarande vid inledningen av samtliga av sonens anfall utom två. AB är alltså åklagare Annika Bokefors.

Att mamman varit själv vid flera av tillfällena menar AB styrker misstankarna mot henne, samt tre videoinspelningar.

Något annat som visar att mamman gjort sig skyldig till brotten är enligt AB att det inte finns någon medicinsk förklaring till sonens symptom.

AB: Upprepade EEG-undersökningar har gjorts och de har visat att barnet inte lider av epilepsi. EKG har visat att hjärtat är normalt.

AB: Det här talar för att barnets symptom beror på syrebrist.

Vid tiden före gripandet hade barnet sju anfall på sju dagar. Efter gripandet, då han var kvar på sjukhuset, visade han inga symptom. Han hade istället en positiv utveckling där han gick upp i vikt, enligt AB. Han har haft pulsdippar och något tillfälle där han blivit blå men har annars haft normaltillstånd, säger hon.

AB ska nu generellt prata om motivet. Hon säger att åklagarna kommer att föra bevis om att det handlar om Münchhausen by proxy. De kommer att kalla Björn Lundin från Linköpings universitetssjukhus för att berätta om sjukdomen. AB säger att det kan handla om ett övergivande hos personen som lider av Münchhausen.

AB utesluter inte att det kan finnas andra tillfällen där sonen utsatts, där det saknas vittnen.

AB påpekar att sjukdomen också kan handla om att man hittar på symptom.

Advokaten JB har inga kommentarer inledningsvis.

AB går nu igenom journaler från sjukhusvistelse efter sonens födelse, journaler som enligt henne visar att barnet inledningsvis inte lidit av de symptom som han senare ska ha haft.

Fram till anfallstillfällena ska det enbart ha varit ett par enstaka sjukhusbesök som man ska gå igenom.

Det verkar som att man under en eftermiddag ska göra ett besök på sjukhusavdelningen där mamman och sonen vistats under en period, för att få en bättre uppfattning av det vittnena berättar. Mamman ska inte följa med och avdelningen ska då stängas av.

Nu tittar man i en pärm som visar bemanningen på sjukhusavdelningen och hur deras olika pass ser ut.

Åklagarsidan beskriver hur det fungerar med knappen man trycker på i rummet på avdelningen för att kalla på personal, och hur personalen stänger av larmet, samt hur en lysande skylt visar om det finns personal på rummet. Man beskriver även hur man tillkallar ytterligare personal till rummet.

Man har också gått igenom hur läkarbemanningen ser ut på avdelningen olika tider på dygnet.

På sjukhusavdelningen utreder man epilepsi. Nu beskrivs olika orsaker till epilepsi samt varianter av EEG-undersökningar.

Nu tar rätten lunchpaus fram till kl.13:15.

Nu fortsätter förhandlingen i sal 1.

Åklagarsidan visar upp videoklipp med en EEG-maskin på vårdavdelningen på Akademiska sjukhuset där mamman vistats med sonen.

Med maskinen spelar de in ljud och bild dygnet runt, och man uppmanar föräldrar att barnet ska synas i bild. Kameran filmar även i mörker.

I videoklippet ställs frågor till sköterskan kring om man kan justera kameravinkel och mikrofon, och sköterskan visar hur man ändrar beskärning och zoomar från datorn.

X2-utrustning ska nu visas i ett videoklipp. Den används för att mäta puls och syresättning i blodet.

Advokat Johan Rainer och mamman diskuterar något kortfattat medan filmen visas.

Sköterskan i videoklippet redovisar hur de olika larmen från maskinen låter, vid mindre allvarliga tillstånd, och mer allvarliga. Mamman tittar på videoklippet.

I rummen på sjukhusavdelningen finns så kallade anfallslistor där föräldrar eller personal fyller i varje gång ett barn haft ett anfall. På de listorna framgår inte vem som gjort anteckningen, vilket det däremot gör i journalerna.

Anfallslistorna har jämförts med journaler och kommer att dyka upp många gånger under rättegången.

Läkare, sjuksköterskor och annan personal redovisar inte alltid enligt vem som olika händelser har inträffat, och inte alltid heller när.

Det är alltså åklagarsidans sakframställning som pågår och fortsätter här i sal 1 under eftermiddagen.

JR inflikar att anfallslistan inte alltid är komplett och får medhåll från åklagarsidan.

Nu bläddrar mammans andra advokat i en pärm och pratar med mamman om något de ser.

Det är bara en åhörare på plats.

Man går igenom information kring mediciner som pojken ordinerats, och kommer att återkomma till det senare under rättegången.

På sjukhuset för man ingen dokumentation kring vilken sal ett barn vistats i, därför kommer man att gå på vad vittnen, det vill säga sjuksköterskor, minns. En ritning av avdelningen visas, och bilder från salarna där mamman och sonen vistats, och där hon upprepade gånger misstänks ha försökt kväva honom.

Sonen blev inlagd i slutet av maj efter att mamman uppgett att han haft ont i magen och blodiga kräkningar. Han blev därefter kvar på sjukhuset och var inskriven i en dryg månad. Under den tiden hade han flera permissioner och kunde åka hem. I oktober inträffade en händelse där pojken fick syrebrist. Anledningen till att man tar upp händelsen i oktober är enligt åklagarna att den liknar andra händelser och att man vill visa att mamman försöker få sonen att framstå som sjuk.

Vid händelsen i oktober ringde mamman till sjukhuset. Pojken ska enligt mamman ha kräkts och därefter blivit helt slapp. Mamman ska ha lyckats få liv i honom genom inblåsningar, då händelsen inträffade hemma. De åkte sedan ambulans till Akademiska sjukhuset.

I ambulansjournalen står det att barnet är vaket när ambulansen kommer, och att barnet har fin färg.

Morgonen därpå står det enligt journalen att pojken kräkts under natten men att han ammats bra. Han ska ha varit tröttare, gnällig de senaste dagarna. Pojken skrivs in för observation och dagen därpå upplevs pojken som frisk, men han ska enligt mamman ha haft ryckningar.

Åklagarsidan går igenom pojkens olika tillstånd under sjukhusvistelsen under våren, hur hans aptit varit, hans allmäntillstånd och så vidare under sjukhusvistelsen. Enligt journalen ska även mamman ha haft kramper som barn.

Även tidigare i maj ska mamman ha ringt till sjukhuset. När ambulansen kommer fram är pojken normal. Rätten ska lyssna på mammans larmsamtal i eftermiddag.

Det ska framgå ur larmsamtalet att mamman säger att hon inte har någon bilnyckel. Något man menar tyder på att hon ville åka ambulans.

Rätten tog paus och där avslutar vi direktrapporteringen. SVT Nyheter Uppsala kommer att fortsätta rapportera kring fallet. Tack för att ni valt att följa vår direkrapportering den här gången! Fler nyheter hittar du alltid på vår nyhetssajt svt.se/uppsala