SVT rapporterade · Hur minns du Olof Palme?

Var sju år och ville se Tom och Jerry på tv på söndagsmorgonen, men "Gomorron Sverige" var inställt. Minns att jag sprang in och väckte mina föräldrar och berättade om mordet.

Hade varit på sena föreställningen av "Mitt Afrika" som gick på Lyran. Vi var på väg hem till Upplands Visby och skulle åka med Märsta-tåget från Stockholms Central. När man kom upp från T-banan infann sig en spöklik känsla av att det var lite folk och ingen ordningspersonal. Detta var mycket ovanligt redan på den tiden.
Bortsett från detta såg man inte någon kontroll av personer som ville lämna Stockholm. Det tåg vi åkte lämnade centralstationen ca en dryg timme efter mordet.
Det känns konstigt att man kanske åkt hem med samma tåg som Krister Pettersson, han bodde två stationer före Upplands Väsby

På fredagen var jag hemma och visste ingenting. På lördagsmorgonen gick jag upp och hämtade tidningen för att lägga mig i sängen och läsa – då får jag se huvudrubriken "Palme mördad". Jag började hyperventilera. Sen lade jag mig och läste. Varför stod det ingenting på ledarplats? En väninna ringde och pratade glatt om det ena och det andra, och till sist sa jag: Är det inte hemskt med Palme? Och hon förvånad: Vad är det med Palme? Hon visste inget, eftersom hon fick en tidigare upplaga av sin tidning, där mordet ännu inte hunnit rapporteras. Så jag fick ge henne det chockerande meddelandet i telefon. Det blev ett långt samtal.

Jag hade precis flyttat till Malmö. Hade bott här någon eller några veckor. Jag stod i fönstret på Södra Förstadsgatan när en kompis ringde och berättade. Jag trodde inte mina öron.

Det var en vacker vintermorgon. En lördag. Först uppe som vanligt. Slår på radion. "Olof Palme är skjuten" hör jag, men minns inte om de också sa att han var död. Väckte frun och sen var hela dagen och alla veckor efter fyllda av detta oerhörda. Någon har mördat oss. Vem?

Vi hade suttit framför TV hela kvällen och sedan gick vi till sängs. Vi väcktes sent på natten av telefonen. Det var min väninna som ringde och sade att Olof Palme är mördad. Jag sade till henne att inte skoja om sådana saker. vi satte på TVn och fick tyvärr bekräftat att det var sant. Det blev ingen mer sömn den natten, men många tårar. Den natten glömmer vi aldrig! Vår store ledare hade gått bort så tragiskt.

Jag hade precis kommit hem från USA och vaknade upp till, vad jag trodde var radioteatern. Jag var tvungen att promenera ner till Sveavägen för att ta in verkligheten. I USA skjuter man presidenter men inte i lilla Sverige.

Jag blev uppringd vid 01.30-02- tiden på natten av min dotter som vid tillfället bodde i Kalifornien. Hon berättade att de amerikanska nyhetskanalerna rapporterade att Sveriges statsminister blivit mördad Olof Palme blivit mördad och hon undrade om detta verkligen var sant. Slog på radion o tv där fanns ingen information. Så småningom visades en bild på tv att det skulle komma en extra nyhetssändning. Vi satt uppe resten av natten.

Jag hade firat min 26 års dag med goda vänner, de fick reda på det i taxin hem på morgonkvisten, när de kom hem ringde de och berättade. Hade först svårt att tro dem.

Jag tittade på tysk tv när det meddelades att Sveriges statsminister mördats. Bytte kanal till SVT, som sände sin vanliga fredags -tablå som ingenting hade hänt. Jag tycker fortfarande att det är märkligt att tyskarna var före SVT om nyheten.

Jag är på väg att gå till sängs. Brukar aldrig sätta på radion men gör det just denna kväll. Precis när jag har slagit på radion avbryts musiken och jag hör en röst säga: vi avbryter för nyheter, Stafsminister är död..,,Jag ringer upp en god vän. Måste få dela mina upplevelser, mitt chocktillstånd.

Jag var på nattklubben Garbo i Sundbyberg då Dj:en helt plötsligt avbröt musiken och meddelande att Palme hade skjutits. Man reagerade inte direkt utan trodde att det var något dåligt skämt. Men man glömmer aldrig den där tanken som låg i bakhuvudet, tänk om det har hänt!? Var skrämmande morgonen därpå när man fick reda på att verkligen hade hänt och just då tänkte att var är denna värld påväg? Minns Palme som drivande och kanske proviserande(för vissa)kraft som bara sa som det var. Bästa statsminister vi har haft!

Jag minns inte vad jag gjorde på kvällen men hade nog säkert svårt och somna då jag fyller år första mars. Så min åtta årsdag minns jag mycket väl. Det var en sorgens födelsedag och alla pratade självklart om detta.

Jag är från Finland och var 16 år då mordet skedde. Jag hade sportlov och var på besök hos släktingar utanför Helsingfors. Det måste ha varit någon gång på förmiddagen, efter frukosten, som min kusin och hans kompis, några år äldre än jag, gjorde en sväng till kiosken. De kom flängande tillbaka med färska kvällstidningar där den ofattbara nyheten hade smällts upp stort - på grund av tidsskillnaden hade inte de ordinarie morgontidningarna i Finland fått med nyheten. Nu knäppte vi på TV:n, där president Mauno Koivisto satt med ett tänt ljus bredvid sig och framförde sina kondoleanser till Sveriges folk. Det var en oerhört märklig känsla, men efter trettio år är det tyvärr väldigt svårt att ge en konkret beskrivning av den. Det är oerhört intressant att läsa andras hågkomster av den där dagen, men jag befarar att läsningen efter hand ska påverka mina egna minnen ...

Jag var och såg en vidunderlig konsert med Wilmee X i puben på Sparta i Lund. När vi kom utbar det någon som frågade vad vi tyckte om morder. Vi trodde inre honom.

Jag var 13 år. Skulle sätta på TV:n o Go'morron Sverige o hörde då nyheten. Väckte mina föräldrar som blev chockade. Minns att det spelades "långfredagmusik" på radion hela dagen.

Tror det var antingen fredag el lördag? Jag var 17 år och väcktes halv ett på natten av min tre år yngre bror; Olof Palme har blivit mördad! Jag svamlade yrvaket. - Gå och lägg dig. Men vaknade snabbt av brorsans bryskhet. Blev klarvaken och minns den främmande känslan av overklighet att Palme mördats.

Var på konsert med Eldkvarn (och Kajsa Grytt?) i Örebro på kvällen. När jag kom hem på natten och slog på radion hörde jag om mordet. Väckte föräldrarna, osäker på om de trodde mig :-)

Det lär jag aldrig glömma premenerade på Arbetet kl 5.00 smälde det i brevnerkastet det var GP när jag ser rubriken skriker jag ut chock vi bodde i h kärra . telfonen började ringa vi var de som kände den private Olof Palme kondelböker mm nu mera Olfström

Minns den dagen, som om det vore igår...
Skulle börja tidigt som busschaffis och vaknade före klockan och satte på radion. Det tog inte lång tid innan jag förstod att något stort hade hänt, och snart stod det klart att vår statsminister mördats.

På den tiden hade vi inga nattsändningar från Ekot som sände senast kl 23. Körde min första tur 06:00, och alla turer därefter hände något speciellt med folk som inte hade hört nyheten förrän de klev ombord på bussen.

Folk blev som zoombies, tappade fattningen, glömde vad de gjorde. Passagerare som lade biljettpengar på myntbordet, och hörde nyheten och bara vände och gick av igen. Folk som blev förstenade mitt i en rörelse som jag var tvungen att väcka, för att det skulle gå vidare och inte blockera ingången i bussen. Andra kom in i bussen och satte sig för att åka, och de åkte och åkte och glömde gå av.
En äldre man var så chockad av nyheten så jag fick be om telefonnumret till en anhörig, så jag kunde be trafikledningen att ringa upp sonen, som kom och hämtade honom.

Folk sprang ut mitt framför bussarna på torget, utan att se sig för. De glömde allt även om det fanns de som reagerade på annat sätt.

Hela den morgonen var som en enda stor mardröm...

Jobbade extra den kvällen/natten. Körde Taxi i Stockholm till ca kl 04.00. Mycket surrealistisk upplevelse. Körde förbi platsen flera ggr. Blev inte stoppad o kontrollerad en enda gång. Fanns inga kontroller någonstans.

Dagen efter modet, åkte jag och en vän till hästarna utanför Motala. Vi möte inte någon, ingen, inga människor . Överallt vajade flaggor på halvstång. Motala var som en spökstad.

Jag var bara 11 år och på besök hos min mormor i Hälsingland. Jag minns att hon grät hela den dagen när nyheten kom.

Jag var fyra år. Låg under vardagsrumsbordet. Min pappa kände Palme och var aktiv s-politiker. Han föll i gråt och det minnet är fastetsat i minnet resten av livet.

Sex år gammal hade jag gått upp tidigt och satt på TV:n. Efter att ha förstått vad som hänt väckte jag mina föräldrar med nyheten. "Palme har blivit skjuten" minns jag att jag sa. Starkt minne.

Var på besök i Göteborg. Sov hos en vän. Såg på morgonen att flaggan var hissar till halv stång. Och jag tänkte - nu är det någon viktig person som dött. Slog på tv:n och jag kan inte beskriva känslan när jag förstod att det var Palme som dött. Tankarna kring mordet kom senare under dagen.

Min då 3,5-årige son skulle titta på lördagens morgon-TV, där stod att det var extra-sändning pga mordet på statsministern, lite chockartat var det.... Resten av förmiddagen blev vi sittandes framför TV:n sonen och jag. Han ville veta allt och blev nästan besatt ett tag av Palmemordet!

Minns att jag var uppe tidigt på lördag morgon för att åka 15 mil ner till Stockholm och se ett SM Rally, som skulle starta i Kungsträdgården och sedan köras på Södertörn.
Väl uppe var det bara dyster klassisk musik på radion. När väl nyheterna sändes, tror det var vid 05.30 så kom beskedet.
Trodde givetvis att tävlingen skulle ställas in men jag ringde tävlingsledaren som jag inte kände personligen (och väckte honom-för han låg fortfarande och sov) .
Denne svarade "Åh, fan." På frågan om det blir något rally sade han: "Vi kör!"
Åkte ner och tittade på rallyt jag och tre kompisar men dagen blev inte som vanligt. Allt kändes konstigt när man visste att landets statsminister hade mördats natten innan.