SVT rapporterade · Rättegång om Maxrånet

På svt.se/Halland kan ni läsa vår samlade rapportering om rånet mot Max natten mellan den 31/10 och 1/11 2015.

Nu släpps parterna in i sal 1. Åklagare, målsägare, målsägarbiträden, representant från Max med flera.

Nu släpps resten in i rättssalen och snart är det dags för rättegång. 30 personer plus drygt tio ordningsvakter, bland annat från Kriminalvården finns på plats.

Ytterligare närmare tjugo personer finns på plats i en annan rättssal där man kan följa rättegången på storbild. Det är alltså fullt i sal 1.

Rådmannen går i genom ordningsregler och presenterar parterna.

Åklagare Ann-Christin Claesson presenterar sitt yrkande.

Under rånet kom de misstänkta gärningsmännen över 48.985 kronor.

En av de misstänkta kvinnorna arbetade på Max den aktuella kvällen och såg enligt åklagaren till att bakdörren var öppen. Hon ska även ha skaffat den bil som användes vid rånet. Hon är 21 år och boende i Halmstad.

Den andra kvinna är misstänkt för att ha varit med och planerat rånet och införskaffat den kofot och det bollträ som användes som vapen.

De tre männen som släpptes in i samband med stängning på natten var samtliga maskerade och tog sig in genom en nödutgång. Samtliga har delat på pengarna de ska ha kommit över.

Den 21-åriga kvinnan som arbetade på Max den aktuella kvällen hade sällskap av ytterligare två kvinnor i personalen som nu är målsägare. Båda kvinnorna hotades och misshandlades. Våldet mot en av kvinnorna var enligt åklagaren livsfarligt och åklagaren menar att den man på 22 år som misshandlade kvinnan med kofoten också ska vara misstänkt för försök till mord. "Det är bara tillfälligheter som gjort att hon överlevt" säger åklagaren.

22-åringen förnekar försök till mord och synnerligen grov misshandel. Han erkänner rån av normalgraden, alltså inte grovt rån som åklagaren yrkar.

Den andra 22-åringen nekar till grovt rån men erkänner stöld av pengarna. Han säger att inte deltagit i uppdelningen av pengarna men att han senare till viss del tagit del av dem. Han ska inte ha använt våld enligt åklagaren. 22-åringen kände till kofoten men han trodde den skulle användas till att bryta upp kassaskrinen, inte att användas till våld.

Han förklarar att han inte trott att det skulle användas våld eftersom han fått höra att Max regler vid rån gör gällande att personal ska hålla sig passiva.

Den 21-åriga kvinnan som arbetade aktuella kvällen förnekar att hon deltagit i inblandning av rånet. Hon erkänner dock att hon räknat pengarna. Men hon ska enligt hennes advokat inte ha öppnat dörren eller skaffat den bil som användes.

Den 16-åriga pojken som är anhörig till nyss nämnda kvinna erkänner rån av normalgraden men han förnekar att han använt våld. Åklagaren menar att 16-åringen ska ha misshandlat en av de två målsägande kvinnorna med ett bollträ.

Den andra kvinnan som är 21 nekar till grovt rån men erkänner medhjälp till rån av normalgraden. Hon misstänks för att ha köpt kofot och bollträ.

Stämningen i båda rättssalarna är lugn och koncentrerad.

Nu går man igenom de misstänktas inställning till skadeståndsanspråk. De medger skadeståndsansvar men vill avvakta med belopp tills de hört målsägarnas berättelser. Båda offren har begärt 30.000 kronor var jämte ränta.

Restaurangen Max begär ett skadestånd på 574.576 kronor. Senare under rättegången kommer Max representant Robert Gustavsson i förhör utveckla varför summan är den den är.

Åklagaren kommer nu inleda sin sakframställan. Det vill säga hur åklagaren anser att brottet har gått till.

Det diskuteras just nu hur åhörarrummet ska kunna följa det som visas på bildskärm i huvudsalen. Det slutar med att åklagaren även kort måste beskriva vad hon visar för bilder eftersom det inte är tekniskt möjligt att visa bilderna i den andra salen.

Åklagaren har just inlett sin sakframställan. 22-årige mannen som också är misstänkt för försök till mord samt en av de 21-åriga kvinnorna arbetar båda på Max och känner till hur pengar förvaras och villa rutiner restaurangen har.

Restaurangen har tydliga rutiner för hur pengarna ska hanteras. De båda anställda tyckte enligt åklagaren att "det verkar lätt att råna Max".

"Rånet föregås av en noggrann planering" enligt åklagaren. Bland annat att rånet ska ske den aktuella natten när den 21-åriga kvinnan arbetar.

Man resonerar sig också fram till att det är smart att göra rånet en kväll då bara tjejer arbetar då det är mindre risk att de gör motstånd, enligt åklagaren.

Den anställde 22-åringen hade skiftet innan den 21-åriga kvinna och båda har struntar i att följa rutinerna med att "banka" pengar. Detta för att det vid råntillfället skulle finnas mer kontanter tillgängliga.

De planerade att vara maskerade och att inte ha med telefoner för att kunna spåra dem. Detta är alltså enligt åklagarens sakframställan och vill vara tydliga med att de fem åtalade ungdomarna är misstänkta för att ha begått brotten.

Kofoten köps av den 21-åriga kvinnan i Falkenberg samma dag och hon har även ordnat fram ett bollträ från en anhörig.

Enligt åklagaren genomförs rånet på så sätt som har planerats.

Två av männen tar sig in via nödutgång på baksidan. 21-åriga kvinnan befinner sig då i kontorsutrymme där dörren är låst och där hon räknar pengar och hon öppnar enligt åklagaren dörren för medgärningsmännen.

De andra två målsägande kvinnorna finns i restaurangdelen.

När den ena kvinnan ser den maskerade gärningsmannen håller hon upp händerna och säger något i stil med "ta vad ni vill, jag gör som ni säger". Trots det går 22-åringen till attack med kofoten mot huvudet på kvinnan.

Den misshandlade kvinnan har beskrivit hur 22-åringen flera gånger stannar upp i misshandeln för att snabbt kolla att taggarna på kofoten är riktade mot huvudet när han slår. Hon har beskrivit att hon trodde hon skulle dö och att nu är det över.

Den andra misshandlade kvinnan utsattes inte för lika livsfarligt våld. Hon blev attackerad av 16-åringen med ett bollträ och fick också motta slag mot huvud och armar.

Den 21-åriga kvinnan som arbetade på Max och som misstänks vara inblandad i rånet ska enligt åklagaren ha ristats lätt med kniv på halsen på två ställen så att det skulle se ut som att hon också var ett offer.

Att misstankarna riktades mot de här personerna började med att man noterade hur pengarna hanterats av de inblandade anställda under den aktuella dagen. Misstankarna leder till att man avlyssnar flera mobilsamtal mellan de fem misstänkta personerna. Något som gjorde polis och åklagare säkrare på att man hittat rätt personer.

Allt detta ledde fram till att de fem personerna grips den 24 november, drygt tre veckor efter rånet, och att husrannsakan görs. I en lägenhet hittas flera kontanter men en stor del har redan spenderats. I lägenheten hittas också handske och rånarluva.

Annars ska de misstänkta enligt åklagaren ha gett sig ut i ett skogsområde för att elda upp kläder som användes vid rånet. Bollträ och kofot har dock inte påträffats.

Nu ska åklagaren presentera sin tekniska bevisning mot de misstänkta.

Polisens tekniska undersökning inleddes kl 9:15 morgonen efter rånet den 1 november.

Den aktuella Max-restaurangen ligger intill E6 i höjd med Falkenberg.

Åklagaren fortsätter nu med sin sakframställan, det vill säga hennes redogörelse för hur det misstänkta rånet ska ha gått till.

Det visar sig att dörren till kontoret inte brutits upp utan att den antingen öppnats inifrån eller öppnats med kod. Mycket tyder alltså på, enligt åklagaren, att det varit fråga om ett insider-brott.

Och två av de fem misstänkta ska alltså ha jobbat på Max den aktuella dagen (22-åriga mannen) och kvällen (den 21-åriga kvinnan) och då haft ansvar för kassan.

Nu redogör åklagaren med hjälp av bilder hur det sett ut på den brandplats i Halmstad där de misstänkta gärningsmännen ska ha försökt elda upp alla spår av de kläder och skor som användes vid rånet. Allt har dock, utifrån de misstänktas synvinkel, inte riktigt förstörts på det sätt som de ska ha hoppats på. Bland annat kunde ju skorna knytas till skoavtryck på den aktuella Max-restaurangen.

Nu visas bilder på den bil som gärningsmännen ska ha använt i samband med att rånet utfördes.

Nu visas bilder på den Max-uniform som den kvinnan som utsattes för det mest brutala våldet med kofoten hade på sig. Det är ingen bild vi på SVT Nyheter vill dela med oss av då Max-skjortan är kraftigt blodbesudlad.

Hon ska alltså ha fått motta fler än tio slag med kofoten mot huvudet och fått flera krosskador i ansikte och på huvud. I förhör med polisen efter händelsen berättar hon att hon tänkt att "nu kommer jag att dö".

Hon ska i samband med den grova misshandeln (som alltså är rubricerat som mordförsök) ha fått båda armarna brutna när hon försökt att avvärja slagen med kofoten.

Åklagaren fortsätter i sin sakframställan med att just nu detaljerat beskriva de blodstänk som hamnat på de misshandlade kvinnornas kläder/restaurangens arbetsrockar och byxor. Förundersökningen visar enligt åklagaren att det finns ett starkt stöd för att kraftigt våld använts.

Flera av de misstänkta sitter under åklagarens genomgång tillbakalutade med armarna i kors.

Rättegången är inte igång ännu efter lunchuppehållet men snart ska det vara dags. Då fortsätter åklagarens sakframställan och under eftermiddagen väntar vi oss även få höra en av de målsägande kvinnorna berätta om natten till den 1 november 2015 då hon som anställd på Max i Falkenberg ska ha utsatts för övervåld i samband med ett rån.

Och nu börjar uppspelningarna av avlyssnade telefonsamtal som ska ha ägt rum efter rånet. Först samtal mellan 22-åringen som misstänks för mordförsök och den 16-åriga pojken.

"Dom kan aldrig få fram nåt på oss i rätten mannen - aldrig!" säger den ene till den andre.

Under samtalet fortsätter de båda hävda för varandra att "dom har inga bevis".

Nästa telefonsamtal som nu spelas upp är från 15 november och det är ett samtal mellan de båda 21-åriga kvinnorna.

"Gav du *sekretess* alla pengarna igår?" säger den ena kvinnan till den andra.

"Din pappa, när han kollar på din telefon, har du appen som heter Hitta min iPhone?" 16-åringen säger att pappan har hans användar-id för telefon. "Neeeej, då kan han läsa alla sms". De verkar dock inte säkra på att pappan har sett sms:en i det gemensamma "molnet". Även den 21-åriga kvinnan som arbetar på Max hörs under samtalet.

De går igenom inställningarna på telefonen och lugnar sig något efterhand. Men 22-åringen säger att han var nära att få panik över att 16-åringens pappa kunde se "alla sms med alla cashen".

Målsägarbiträdet säger att de två kvinnorna som misshandlades inte har något att tillägga till sakframställan.

22-åringens advokat säger att hans klient inte använt kofoten mot huvudet på kvinnan utan mot överkroppen och därför nekar han till mordförsök. Annars erkänner han det mesta men rån av normalgraden och inte grovt rån.

Den andra 22-åringen har inte så mycket att invända mot sakframställan men han säger att han jobbat på ett lager och inte varit med i planeringen. Han trodde inte att det skulle förekomma något våld berättar hans advokat. Han skulle bara in och hämta pengarna. "Min klient var chockad och rädd och han ville efteråt avbryta alltihopa, han ville kasta ut pengarna från bilen".

Den 21-åriga kvinnans advokat berättar att de kvällen före inbrottet skämtade om att göra ett inbrott. De börjar också prata om ett misslyckande rånförsök några veckor tidigare mot Max och pratar om hut man borde gjort istället. Men allt detta är enligt den 21-åriga kvinnan som var anställd på Max ett skämt, det var så hon upplevde det.

Hon säger att hon öppnade dörren in till kontoret där hon räknade pengar för att nån knackade på. "Hon blev chockad när hon fick se en maskerad rånare" sen känner hon igen den 22-årige kompisen. Det är först då hon inser att det dom pratade om kvällen innan inte var ett skämt.

Hennes advokat redogör att hon larmade polis och försökte stoppa blodflöde på en av kollegorna. Hon nekar alltså till brottet. De två männen och 16-åringen har ju som nämnt erkänt stora delar av rånet.

Vi fick en fråga om hur de misstänkta reagerade under uppspelningen av telefonsamtalen. De satt och lyssnade koncentrerat och det var ingen som begravde ansiktet i händerna eller på andra sätt visade reaktioner. Hela rättegången har varit lugn vad gäller reaktioner, både från målsägare, tilltalade och åhörare. Samtidigt är väldigt många ordningsvakter och personal från kriminalvården på plats, det kanske har en lugnande effekt.

21-åriga kvinnans advokat säger återigen att "det var först under rånet som skämtet blev verklighet" för henne. Det är först hemma på natten som hon hamnar framför rånbytet och då erkänner hon att hon är med och räknar pengarna men det är hennes inblandning.

Den andra 21-åriga kvinnan hävdar också genom sin advokat att hon till en början upplevt allt som ett skämt. Hon fick uppdraget att inhandla en kofot och hämta ett bollträ eftersom hon var ledig under dagen för rånet. Men det var enligt henne aldrig något tal om att kofoten eller bollträet skulle användas som tillhygge.

Hennes advokat vill bestrida åklagarens yrkande om att rånet var noga planerat. Allt detta ska ha hänt inom ett dygn. Under natten efter rånet ses alla i en lägenhet för att dela upp rånbytet och det erkänner hon. Det var också hon och 16-åringen som fick uppdraget att bränna kläderna. Hennes advokat vill också slå fast att klienten varit ytterst samarbetsvillig och berättat hur allt gått till, både införskaffandet av kofot och bollträ samt brännandet av kläder.

Nu blir det paus i en kvart. Sedan börjar förhör med målsägande. Återkommer då.

Nu börjar målsägarförhör med kvinnan som utsattes för den grövsta misshandeln och det våld som åklagaren kallar livsfarligt.

Hon säger att hon haft en konflikt med en person sedan hon började på Max och det var den misstänkte 22-åringen, den som också ska ha misshandlat henne med kofoten.

"Jag stod i disken och diska och vet inte varför jag vände mig om men. I dörröppningen står en svartklädd man med en kofot. Han har liksom utstrålningen att man känner direkt att det här kommer inte gå bra".

"Jag försöker gömma mig under diskvagnen men hinner inte. Jag halvligger när det första slaget kommer. Hamnar direkt på rygg och sen handlar det bara om nästa slag. Jag känner direkt att nu kommer jag att dö".

"Det haglade slag och så stannar han upp och kollar på den vassa kanten på kofoten och vrider och när han känner sig nöjd börjar han slå igen. Och nånstans där får jag känslan att "nu dör jag", konstigt nog en ganska rofylld känsla".

Den 21-åriga kvinnan som var Max-anställds advokat frågar hur hans klient reagerade när hon fick se dem på golvet. Kvinnan: "Hon skrek. Det hade jag också gjort efter att jag nu sett bilderna på mig".

Med det är förhöret av den första målsägande kvinnan över och dagens förhandlingar är slut och återupptas i morgon klockan 09:00. Då finns jag Jesper Larsson på plats igen. Tack ni som följt oss under dagen. Mer på svt.se/Halland och i våra nyhetssändningar i kväll.

I dag fortsätter rättegången i det uppmärksammade rånet mot hamburgerrestaurangen Max i Falkenberg.

I dag kommer vi att få höra den andra målsägande - kvinna anställd på Max - som blev misshandlad med ett basebollträ och därefter kommer de åtalade personerna börja förhöras inför rätten. I går fick vi höra hur åklagaren menade att brotten gått till och den Max-anställda kvinna som blev brutalt misshandlad med en kofot. Det kan ni läsa om längre ned i denna feed.

Även i dag är det mycket folk som köar för att komma in och få plats i sal 1. I går fylldes ju den vilket gjorde att en extrasal med storbildsskärm fick öppnas.

Många blev överraskade över att det inte var någon säkerhetskontroll i dag, eftersom det var det i går. Men måndagens säkerhetskontroll berodde på ett helt annat brottmål i Varbergs tingsrätt. Säkerhetskontrollen i går hade alltså inte med Max-rånet att göra.

Nu släpps vi in i salarna. De tilltalade är på plats och nu även de målsägande.

Nu återupptas förhandlingen och nu ska förhör av målsägande fortsätta. Men i dag ska vi få höra den kvinna som misshandlades med basebollträ och bland annat fick en tand utslagen. Enligt åklagaren är det den 16-årige pojken som ska ha misshandlat kvinnan.

Just nu berättar hon om arbetsuppgifterna den aktuella kvällen.

På natten vid stängning står den andra målsägande och diskar och den misstänkta kvinnan är på kontoret och räknar pengar. "Men jag är i köket. Vi ser inte varandra och jag tror inte vi pratar med varandra. Vi vet vad vi ska göra".

Vad händer sedan undrar åklagaren.
"Jag bara ser en man stå där maskerad med rånarluva. Jag grips av panik och han springer mot mig och börjar slå. Jag skriker. Och ramlar."

"Han slår och slår, jag vet inte hur många slag. Jag säger att "jag gör vad du vill" och jag vet att han slår minst ett slag till efter det."

"Sedan trycker han ner mitt huvud mot golvet och så säger han "Tyst!" en gång. Jag ser när jag ligger där att min kollega släpas av en annan man och sedan släpas även jag dit".

"Jag skymtar en röd scarf under rånarluvan" berättar kvinnan. Från brandplatsen där de misstänkta enligt åklagaren ska ha försökt elda upp kläderna som användes vid rånet syns en större röd tygbit.

Kvinnan som hörs i dag låter samlad när hon berättar om våldet, precis som hennes kollega som hördes igår.

"Det är någon annan som släpar min kollega för den andre trycker ned mitt huvud mot golvet." Sedan berättar kvinnan att även hon släpas: "Han tar tag i min hästsvans och släpar mig och jag försöker liksom följa med med händerna men då trycker han ned mig som att jag inte fick det. Så jag har inget annat val än att släpas. Det gjorde ont och jag visste ju inte vad han tänkte göra med mig".

"Jag slog ut en del av en tand. Jag vet inte hur det gick till, jag bara såg att den flög ut men jag vet inte när det hände."

"Jag hamnar bredvid min kollega på golvet. Jag viskar till henne att vara tyst. Jag hör att hon andas".

"Jag hör också hur det rotas runt inne i kontoret. Men vi ser inte kontoret från där vi ligger."

"Jag såg ingen gärningsman där vi låg men det kändes som att det var nån där. Jag är rädd att han ska slå igen så jag ligger bara där".

"Precis innan gärningsmännen springer därifrån så blir *misstänkta kvinnan* tagen dit vi är. Hon blir chockad när hon ser oss."

"Jag minns att min kollega ligger blodig på golvet och tittar upp i taket".

"Jag tror att den *misstänkta kvinnan* trycker på larmknapparna och så använder hon min telefon att larma polisen. *Misstänkta kvinnan* sa att det var fel på Max telefon".

"Jag är inte säker på att det har tryckts på någon larmknapp. Jag vet att det åtminstone var två gärningsmän då min kollega blev släpad samtidigt som någon tryckte ned mitt huvud".

"Blodet på mitt huvud var inte mitt. Det var min kollegas"

Åklagaren tar upp ett förhör som gjordes med den målsägande natten efter rånet. Då hade hon berättat att det var tre gärningsmän. Att en var kvar i kontoret där *misstänkta kvinnan* var. Men det är hon inte säker på nu, berättar hon.

Ingen av de fem åtalade ser ut att reagera känslomässigt på målsägandes berättelse. De verkar snarare mer rastlösa i dag än i går.

Hon berättar att hon fått en tandprotes men att hon inte fått andra större skador, mest blånader.

"Jag var livrädd. Han ville bara slå kändes det som. När han sa att jag skulle vara tyst fattade jag ju att han slog för att jag skulle vara tyst. Då var jag tyst".

"När jag först såg min kollega trodde jag hon var död. Hon hade blod överallt. Men sedan hörde jag att hon andades".

Nu är åklagaren klar med sina frågor och nu ställer målsägandebiträdet frågor.

Vad är det du ser för någonting?
"Jag ser en svartklädd man med ett basebollträ. Sedan börjar han slå."
Ser du slagen?
"Jag ser att han är på väg men sen stänger jag av. Det enda slaget jag såg att jag fick var på benet".

Kan det vara mer eller mindre än fem slag?
"Det kan vara mer. Det kändes som han bara slog och slog."

Dessa bilder kommer från polisens förundersökning.

Advokaterna är klara med sina frågor. Målsägandebiträdet vill ställa några kompletterande frågor om vem som höll i basebollträet och med vilken hand. I ett tidigare förhör har hon sagt vänster hand men nu minns hon inte.

Först ut är den 21-åriga kvinna som inte var anställd på Max men som ska ha köpt kofoten och skaffat bollträet.

Åklagaren ställer frågor om hur hon känner de fyra andra och hon känner dem väl. Framför allt den andra kvinnan som hon beskriver som en nära vän: "hon är nästan som en syster för mig".

Hon känner även en av de 22-åriga männen väldigt väl.

Nu hörs hon om rånet: "Det började verkligen som ett skämt. Det var inget seriöst, det var inget som nånsin skulle göras".

"Han (*22-årige Max-anställde mannen*) berättade att han och *16-åringen* gjort inbrott i en kiosk och då kom Max på tal igen".

"Vi var uttråkade och åkte bara omkring i bilen och kollade på olika ställen och om ställen var larmade. Det kändes inte riktigt seriöst just då".

"Det var kiosker och sånt som var stängt vi kollade på. Sen köpte vi kebab och åkte hem till en lägenhet och då började det snackas om rån mot Max igen och om hur lätt det skulle vara. Dom hade lärt sig att man inte skulle trycka på larmknappen för att rånare gått och så vidare. Och så kollade vi på min kompis *21-åringen* schema vilka som skulle jobba".

"Först sa vi att på söndag kanske vore bra för då är det bara två som stänger men sen såg vi att det skulle vara en inventering söndag morgon och då hade det inte varit bra med pengar i kassan".

Den misstänkta 21-åringen pratar på ett avslappnat sätt om rånet, hon låter nästan glad och trevlig, som att hon pratar om vad som helst.

Nu pratar de om planeringen vad gäller bankning av pengar som både den 22-årige mannen och den 21-åriga kvinnan som är anställda av Max ska ha undlåtit att göra den aktuella kvällen. Den Max-anställda misstänkta kvinnan nekar ju till att hon ska ha planerat detta så här tycks uppgifterna från de två kompisarna strida mot varandra.

"De skulle krossa rutan i efterhand så att det skulle se ut som ett riktigt inbrott".
Varför inte innan?
"För att de som jobbar hade kunnat höra då".

Om uppdraget att köpa kofoten: "Jag åkte och köpte den på lördagen. Vi hade tänkt att den skulle kunna användas till att bryta upp en dörr i fall rutan var okrossbar." säger hon och säger att det inte pratats om att den skulle användas till våld.

"Dom skulle också ha med en kniv för att rispa *21-åriga kvinnans* hals så att det skulle se ut som hon var mest skadad så inte misstankarna skulle falla på henne".

På natten samlades alla i en lägenhet efter sjukhusbesöket. "Då pratade vi om vad som hade hänt. Och då kom det fram att 22-åringen (Max-anställde) slagit den ena och 16-åringen den andra. Men de verkade inte vilja prata om det medan *21-åringen* hade massa frågor och ville veta. Det framgick väldigt tydligt om vem som hade gjort vad och att killarna hade bråkat i bilen på vägen hem".

Den andra 22-åringen ska enligt kvinnan som förhörs stängt in sig på kontoret under rånet då han fått panik när han hörde de misshandlade kvinnornas skrik.

Det har tydligt framgått under förhöret att kvinnan uppfattat det som att 22-åringen verkligen inte ville att det skulle bli våld. Han ska kininet heller enligt åklagaren vara misstänkt för att utdela slag.

Den 21-åriga kvinnan fick också uppdraget att tillsammans med 16-åringen elda upp kläder. "Och så brände vi det. Men efter ett tag fick vi sluta för elden blev så himla stor och vi blev rädda att den skulle synas så det sista slängde vi bara i ån" berättar kvinnan. Det förklarar också varför bland annat en keps var i det närmaste oskadd vid brandplatsen. Kvinnan ska senare, när hon häktats, också visat polisen var brandplatsen fanns någonstans.

Kvinnan fortsätter berätta väldigt öppet om allt som hon upplevde i samband med planeringen inför rånet och uppdelningen av pengar och undanröjningen av bevis efteråt.

"Vem som var beväpnad hade vi inte pratat om innan för kofoten och bollträet skulle inte användas som vapen. Det var inte tal om vem som skulle ha det."

Åklagaren vill veta varför det blev de två som det blev som höll kofoten och bollträet och inte 22-åringen som den nu hörda 21-åringen har en lite närmare relation med än de andra männen.

Hon fortsätter förklara att han inte ville hamna i en situation där han kunde slå eller skada tjejer.

Åklagaren är klar. Nu ställer målsägandebiträdets frågan: På vilket sätt skulle tjejerna skrämmas undrar han?
"Det är klart de kunde bli rädda om nån kom emot dem beväpnade. Men det var ju tal om att om nån kämpade emot kanske man fick slå dem. Vi snackar ju tre killar mot två tjejer så det borde ju inte ha varit nåt problem om nåt skulle hända. Och sen visste vi ju att de enligt reglerna ska uppträda passivt och inte göra något om de utsätts för rån"

21-åringens egen advokat hör nu henne. Hon vill återigen lyfta fram, genom att ställa frågor, att hennes klient inte hört något om att kofoten eller bollträet skulle användas som vapen.

Det var ju den 21-åriga kvinnan som köpte kofoten och skaffade brännbollsträet.

När i tid fick du reda på att det skulle bli av?
"Jag fick meddelande på snapchat från den *21-åriga Max-anställda kvinnan* att "det blir fest ikväll" och då förstod jag på eftermiddagen att det blir av."

I första förhöret nekade 21-åringen till allt eftersom hon ville vänta in advokat. "Jag hade inte tillåtit mig själv att tänka på vad vi hade gjort..." Här bryter kvinnan för första gången ihop och börjar gråta. Mellan snyftningarna får hon fram att hon bestämde sig för att berätta allt. Hon har svårt att hämta sig.

Att 21-åringen till slut inte orkar hålla uppe skärpan får också flera andra i rättssalen, bland åhörarna, att börja gråta.

Åklagaren fortsätter ställa frågor och 21-åriga kvinnan hämtar sig något efterhand. De andra åtalade visar inga reaktioner utåt.

"Dom har inte ställt mycket frågor eller följdfrågor utan jag har bara berättat på" förklarar 21-åriga kvinnan om polisförhören. Hon har varit väldigt öppen och tycks lägga de kort hon kan på bordet.

Nu blir det lunchpaus och rättegången återupptas 13:00. På återhörande.

Nu återupptas rättegången i Varbergs tingsrätt. Det är fortfarande den 21-åriga kvinnan (den enda som inte var med på Max när rånet ägde rum) som hörs. Nu är det 22-åringens - som står henne nära - advokat som ställer frågor.

"Han var med och planera men han har världens sämsta minne, det vet alla" säger 21-åringen om den 22-årige mannen som var med vid rånet men som inte ska ha brukat våld vid rånet.

"Min kompis *21-åriga kvinnan* som arbetade på Max* mådde dåligt efteråt och sov hela dagarna och *22-åringen* skärmade av sig och satt bara vid datorn. Han ville inte prata så mycket, han ville bara stänga av. Märktes att han var helt nere".

Nu är det den 21-åriga Max-anställda kvinnans advokat som ställer frågor och det handlar om själva förberedelserna till rånet: "Det var först under lördagen som det blev bestämt. På fredagen hade vi alla uppfattningen att det förmodligen kommer äga rum. Den avgörande faktorn var att alla pengarna inte var bankade".

Det blir en del upprepningar och nu handlar frågorna åter igen om kodordet "nu blir det fest" som skulle vara klartecken för rånet. Just detta ska 21-åriga Max-kvinnan ha skrivit till den 21-åriga kompisen - som nu hörs - på snapchat.

Enligt kvinnan ska 16-åringen ha fått planen förklarad sig av 22-åringen som är Max-anställd i bilen på vägen till rånet. Och då ska 16-åringen sagt: "Shit jag trodde aldrig jag skulle göra nånting sånt här med *21-åriga kvinnan som är anställd på Max".

Som ni märker håller vi en hög sekretess kring hur förhållandena ser ut mellan de fem åtalade. Därför blir det en del omskrivningar. Hoppas det blir tydligt ändå om vem man skriver om.

"Jag kan erkänna att jag tänkte inte alls på att något kunde gå fel. Att detta (våldet) hände trodde jag inte kunde ske." berättar den 21-åriga kvinnan.

"Planen var att dom skulle vara stilla och om dom inte var det så skulle ett slag räcka. Det är ju folk dom känner, jag trodde inte dom skulle skada någon så oerhört mycket. Kofoten skulle ju inte användas inne på restaurangen över huvud taget".

Nu är förhöret med den 21-åriga kvinnan slut och nu är det dags för 22-åringen som är anställd på Max och som förutom grovt rån även är misstänkt för försök till mord med kofoten. Han börjar berätta fritt om den aktuella dagen.

"Tyvärr bankade jag inte in pengarna den dagen för jag mådde dåligt."

Kofoten, bollträet och en svart sportbag låg i bagageluckan.
"Sen kör vi (de tre männen) till Max och parkerar i ett litet skogsparti i närheten. Jag hade kofoten, *16-åringen bollträet och *22-åringen sportbagen. Sen gick vi upp till nödutgången för jag hade lämnat den dörren öppen."

"Vi hade ingen aning om var personalen var, jag såg att kontorsdörren var stängd. *22-åringen stannade vid kontoret. Jag hade kofoten och *16-åringen hade bollträet".

"Jag tjuvkikade lite och sa till *16-åringen att den ena kvinnan var rätt in till vänster. Den andra chansade jag på och såg att hon stod i disken. Så jag springer rakt emot henne. Jag ser att hon slänger sig ned och gömmer sig bakom en diskvagn, jag tar tag i den och drar iväg den. Och sen ger jag henne en smäll på hennes vänstra arm".

"Jag var inte helt hundra om jag slog ett eller två slag och då tänkte jag, när hon låg ner, att nu är hon skrämd så då stannade jag upp. Men då ser jag hur hon börjar vifta med benen och hon sparkade mig på knäskålen och det gjorde lite ont ju". När han sagt det sista hörs uppgivna suckar från flera åhörare.

"Sedan slår jag på hennes överkropp och jag fortsätter slå till hon slutar sparka och med överkropp menar jag från midjan till axlarna. Sedan märker jag hur hennes armar går ned mot marken och massa blod. Då får jag panik. Det var absolut inte ett dugg planerat att hon skulle bli så här skadad. Så jag börjar få panik, ångest och allting. Så jag ryckte tag i hennes fot och släpade henne till stället där tjejerna berättat att dom blivit släpade till".

Nu bryter kvinnan som blev misshandlad av kofoten ihop, börjar storgråta, reser sig upp och lämnar rättssalen. Flera åhörare börjar gråta. 22-åringen fortsätter berätta.

Även 21-åringen som står åtalad börjar gråta.

Under tiden berättar 22-åringen hur han efter slagen springer upp och slår sönder rutan utifrån så att det ska se ut som att de slagit sönder den för att det skulle se ut som de brutit sig in den vägen. Sen sprang han in i restaurangen igen. "Och då skrek jag bara go go go!"

Sedan springer de ut genom en nödutgång på markplan och springer bort till bilen. Det är vi tre. *22-åringen bär väskan ser jag. Vi skulle köra ut på motorvägen direkt men någon trafikolycka hade hänt så vi fick göra en kraftig sväng och ta en annan väg".

"*22-åringen fick panik och skrek "kör snabbare vi måste härifrån" men jag höll 120 hela vägen till Halmstad så det inte skulle se misstänkt ut. Lastar av väskan i en lägenhet och sen åker vi till min lägenhet. Sen dumpar jag basebollträet och kofoten i en container utanför en resturang. Vi var chockade om vad som hade hänt."

"Sen kör jag till Varbergs sjukhus och hämtar *21-åriga maxanställda kvinnan*. Hon frågar om jag såg blodet och jag sa "ja det gjorde jag" men ville inte prata om det. Sen samlades vi i lägenheten i Halmstad alla fem och räknade pengarna".

Målsägande kvinnan som ska ha blivit misshandlad av mannen som nu hörs är tillbaka i rättssalen.

"Jag hoppade över att berätta om planeringen kvällen innan för det var ju bara ett skämt i det läget så jag minns inte det. Vi hade väl snackat lite om att de som försökt råna Max några veckor tidigare hade gjort det på ett dåligt sätt. Man hade ju kunnat göra det på ett bättre sätt".

Han bekräftar att det då kvällen innan var dom fyra i lägenheten. "Vi satt ju inte och gjorde nån ritning eller så, vi snackade ju lite kort om det".

Åklagaren: "Men *21-åriga kvinnan* sa ju att ni pratade om maskering och vilken väg ni skulle ta?"
22-åringen: "Asså det var ju dan efter jag gjorde det".

Vad var anledningen till att ni kolla upp schemat? undrar åklagaren.
"Nä alltså man kollar ju i schemat hur man ska jobba. Det kom ju ett litet snack där ju om att det är lättare om det bara är brudar som jobbar..."

Det skulle vara mindre motstånd eller?
"Ja, det skulle det..."

Varför just lördagsnatten till den 1 november?
"Det är ju mer pengar i omlopp under helgerna".

"Det var ju inte hundra procent att vi skulle göra det. Det var först när jag berättade för *16-åringen att vi skulle göra det som jag tog det seriöst och när *21-åriga kvinnan* skaffat kofoten och bollträet som det kändes hundra procent."

"Och det var ju efter jag gått hem för att jag mådde dåligt som det hände. Så det var inte därför jag inte bankade pengarna".

Banka pengar - uttryck för hur pengarna ska hanteras på Max för att få bort dem från kassorna och säkra dem. Enkelt förklarat.

"Dagen innan var det ju 50/50 ju. Det var ju lite som ett skämt. Det var ju inte bestämt att vi skulle göra det"

Åklagaren: Varför var det inte hundra då?
"Det hade ju att göra med hur mycket pengar det kunde vara ju."

22-åringen hade räknat med 31-35.000 kronor. Han tyckte på förhand att det var värt att göra rånet för de pengarna för de hade ju räknat med att det skulle gå smidigare.

Åklagaren tycker det är märkligt att en ung man kan drabbas av yrsel och illamående så att han måste lämna jobbet och sen tillfriskna så snabbt.

"Det kan jag hålla med om men hade du jobbat en dag på Max vid dom fritöserna så hade du förstått varför man kan bli det".

Hur kommer det sig att du hade kofoten?

"Vi snackade om det i bilen att jag kunde ha kofoten och *22-åringen* ville inte ha nåt med tjejerna att göra. *21-åriga kvinnan sa att han var känslig för blod."

Åklagaren: Så den som skulle ha kofoten eller bollträet skulle inte vara känslig för blod?

"Ja alltså om man skulle slå eller inte..."

Nu handlar frågorna om slagen med kofoten: "slår henne nånstans på vänster arm".

Var det kraftiga slag?

"Det vet jag inte"

Tog du sats?
"Ja jag tog ju sats. Ett till två slag, någonting sånt var det. Hur hon reagerade, det tänkte jag inte på..."

"Jag tittade henne inte i ögonen. Hon lägger sig ju ner och kryper ihop"

"Sen hör jag henne säga "ta vad du vill" och sen börjar hon sparka. Hon sparkade på vänstra benet och på pungkulorna".

Och då slog du?
"Då fortsatte jag slå ja. Slagen träffade på armarna".

Nåt slag som träffade huvudet på henne?
"Nej absolut inte!"

Det ska enligt 22-åringen handla om 8-10 slag.
Hur reagerade hon på detta?
"Hon sa ju inget. Hon låg ju bara där. Jag slutade slå när hon slutade sparka".

Om inte armarna varit i vägen hade du träffat ansiktet eller huvudet då?
"Det tror jag inte. För jag var inte ens nära hennes huvud".

Åklagaren pressar på med frågorna om slagen och var de träffade. Slagen med kofoten som såklart är en viktig del i åklagarens rubricering försök till mord som är riktat mot 22-åringen som nu hörs.

Den misshandlade kvinnan fick alltså enligt rättsläkaren sys med totalt 40 stygn i ansikte och huvud på nio olika ställen. Det framkom under den första rättegångsdagen.

Åklagaren kommer nu inleda sin sakframställan. Det vill säga hur åklagaren anser att brottet har gått till.

Restaurangen Max begär ett skadestånd på 574.576 kronor. Senare under rättegången kommer Max representant Robert Gustavsson i förhör utveckla varför summan är den den är.

Nu går man igenom de misstänktas inställning till skadeståndsanspråk. De medger skadeståndsansvar men vill avvakta med belopp tills de hört målsägarnas berättelser. Båda offren har begärt 30.000 kronor var jämte ränta.

Stämningen i båda rättssalarna är lugn och koncentrerad.

Den andra kvinnan som är 21 nekar till grovt rån men erkänner medhjälp till rån av normalgraden. Hon misstänks för att ha köpt kofot och bollträ.

Den 16-åriga pojken som är anhörig till nyss nämnda kvinna erkänner rån av normalgraden men han förnekar att han använt våld. Åklagaren menar att 16-åringen ska ha misshandlat en av de två målsägande kvinnorna med ett bollträ.

Den 21-åriga kvinnan som arbetade aktuella kvällen förnekar att hon deltagit i inblandning av rånet. Hon erkänner dock att hon räknat pengarna. Men hon ska enligt hennes advokat inte ha öppnat dörren eller skaffat den bil som användes.

Han förklarar att han inte trott att det skulle användas våld eftersom han fått höra att Max regler vid rån gör gällande att personal ska hålla sig passiva.

Den andra 22-åringen nekar till grovt rån men erkänner stöld av pengarna. Han säger att inte deltagit i uppdelningen av pengarna men att han senare till viss del tagit del av dem. Han ska inte ha använt våld enligt åklagaren. 22-åringen kände till kofoten men han trodde den skulle användas till att bryta upp kassaskrinen, inte att användas till våld.

22-åringen förnekar försök till mord och synnerligen grov misshandel. Han erkänner rån av normalgraden, alltså inte grovt rån som åklagaren yrkar.

Den 21-åriga kvinnan som arbetade på Max den aktuella kvällen hade sällskap av ytterligare två kvinnor i personalen som nu är målsägare. Båda kvinnorna hotades och misshandlades. Våldet mot en av kvinnorna var enligt åklagaren livsfarligt och åklagaren menar att den man på 22 år som misshandlade kvinnan med kofoten också ska vara misstänkt för försök till mord. "Det är bara tillfälligheter som gjort att hon överlevt" säger åklagaren.

De tre männen som släpptes in i samband med stängning på natten var samtliga maskerade och tog sig in genom en nödutgång. Samtliga har delat på pengarna de ska ha kommit över.

Den andra kvinna är misstänkt för att ha varit med och planerat rånet och införskaffat den kofot och det bollträ som användes som vapen.

En av de misstänkta kvinnorna arbetade på Max den aktuella kvällen och såg enligt åklagaren till att bakdörren var öppen. Hon ska även ha skaffat den bil som användes vid rånet. Hon är 21 år och boende i Halmstad.

Under rånet kom de misstänkta gärningsmännen över 48.985 kronor.

Åklagare Ann-Christin Claesson presenterar sitt yrkande.

Rådmannen går i genom ordningsregler och presenterar parterna.

Ytterligare närmare tjugo personer finns på plats i en annan rättssal där man kan följa rättegången på storbild. Det är alltså fullt i sal 1.

Nu släpps resten in i rättssalen och snart är det dags för rättegång. 30 personer plus drygt tio ordningsvakter, bland annat från Kriminalvården finns på plats.

Nu släpps parterna in i sal 1. Åklagare, målsägare, målsägarbiträden, representant från Max med flera.

På svt.se/Halland kan ni läsa vår samlade rapportering om rånet mot Max natten mellan den 31/10 och 1/11 2015.

Dörrarna till sal 1 har ännu inte öppnats. Flera personer väntar tålmodigt. Stämningen kan beskrivas som nedstämd men lugn.