Vissa av artikelns länkar, bilder och klipp kan saknas.
Vad minns du från Tjernobylolyckan 1986?
Svamp, vilt, och renkött bedömdes oätligt efter den radioaktiva spridningen från kärnkraftsolyckan. Hur påverkades du? Ge oss din berättelse här.
SVT rapporterade · 30 år efter Tjernobyl - Västernorrland
Hur den geigermätaren knastrade hysteriskt under stuprännorna.
Från vår mejl-inkorg:
Jag flyttade hem från Jönköping våren 1986 efter 7 år. Jag fick jobb
efter en månad på norra delen av Örnsköldsvik. Jag hade inte hört
nyheterna på morgonen det regnade den morgonen. Jag hade en märklig
känsla på höger kind precis som om något strålade. När jag kom till
jobbet säjer kompisarna att det brinner i ett kärnkraftverk i Tjernobyl
radioaktivitet som var hög speciellt i Gävle. Självklart blev man rädd
skulle hela Örnsköldsviks befolkning packas in i något hemligt skyddsrum
på obestämd tid. Nog var man orolig det kan jag minsann intyga.
//Nils-Åke Eklund. Örnsköldsvik.
Jag flyttade hem från Jönköping våren 1986 efter 7 år. Jag fick jobb
efter en månad på norra delen av Örnsköldsvik. Jag hade inte hört
nyheterna på morgonen det regnade den morgonen. Jag hade en märklig
känsla på höger kind precis som om något strålade. När jag kom till
jobbet säjer kompisarna att det brinner i ett kärnkraftverk i Tjernobyl
radioaktivitet som var hög speciellt i Gävle. Självklart blev man rädd
skulle hela Örnsköldsviks befolkning packas in i något hemligt skyddsrum
på obestämd tid. Nog var man orolig det kan jag minsann intyga.
//Nils-Åke Eklund. Örnsköldsvik.
Ingen fråga, mer en berättelse.
Vi var några som åt en tidig middag den 28 april 1986 med bl a Tage G Pettersson på Hallstaberget, när ministern blev informerad, och i sin tur informerade oss övriga. Efter allt regnande under sista april lånade jag en Geiger Muller-mätare och kunde konstatera ordentligt förhöjd radioaktivitet utomhus. Inomhus och i jordkällaren var det tyst, inget knattrande från mätaren. Skor togs därför alltid av när vi gick in.
Under hösten blev det dags att skicka tjugo lamm till slakt. Jag lät "provslakta" ett lamm, det var långt över gränsvärdet. Då började vi flytta lammen flera gånger under tre-fyra veckor. De fick beta några dagar på återväxt av klöver. Inte så att betet var slut när vi flyttade nästa gång. Efter den flyttningsrundan visade det sig att alla nitton återstående lamm klarade gränsvärdet med god marginal. Slakteriet frågade hur jag burit mig åt, det verkade inte vara någon vanlig metod.
Vi var några som åt en tidig middag den 28 april 1986 med bl a Tage G Pettersson på Hallstaberget, när ministern blev informerad, och i sin tur informerade oss övriga. Efter allt regnande under sista april lånade jag en Geiger Muller-mätare och kunde konstatera ordentligt förhöjd radioaktivitet utomhus. Inomhus och i jordkällaren var det tyst, inget knattrande från mätaren. Skor togs därför alltid av när vi gick in.
Under hösten blev det dags att skicka tjugo lamm till slakt. Jag lät "provslakta" ett lamm, det var långt över gränsvärdet. Då började vi flytta lammen flera gånger under tre-fyra veckor. De fick beta några dagar på återväxt av klöver. Inte så att betet var slut när vi flyttade nästa gång. Efter den flyttningsrundan visade det sig att alla nitton återstående lamm klarade gränsvärdet med god marginal. Slakteriet frågade hur jag burit mig åt, det verkade inte vara någon vanlig metod.
När jag började i riksdagen i januari 1986 levde Olof Palme och Tjernobyl hade inte inträffat. Efter två månader mördades Olof Palme och efter ytterligare två månader hände Tjernobyl.
Jag minns min man och jag en kväll när vi skulle fara hem efter att jag hållit ett anförande utanför Ö-vik, då vi helt plötsligt såg bukiga grönskimrande moln på himlen och strax började det regna. Jag förstod faran med att vara ute i regnet så vi skyndade oss till bilen och for hem till Själevad.
Jag föreställde mig att det var farligare att andas in än att äta sådant som var påverkat. Den våren var jag inte ute i trädgården och jag ville inte att pojkarna skulle vara ute i sandiga områden. På hösten efter plockade vi varken bär eller svamp. Det var en mycket otäck upplevelse.
Jag har besökt Tjernobyl muséet i eller utanför Kiev då jag ledde en talmansresa dit. Där fanns fruktansvärda bilder på barn och djur som hade fötts med skador.
Att läsa "en bön för Tjernobyl" skriven av fjolårets nobelpristagare är gastkramande och bekräftar att våra farhågor var befogade men tyvärr kom inte informationen fram om detta från början.
I riksdagen var jag med i debatter om kärnkraften. jag hade också demonstrerat mot kärnkraften tidigare. När debatten om beslutet om kärnkraftens vara eller inte vara hölls i kammaren kunde man höra en knappnål falla. Stämningen var mycket förtätad. På den tiden fanns alla på plats när det var debatter i kammaren.
Jag minns min man och jag en kväll när vi skulle fara hem efter att jag hållit ett anförande utanför Ö-vik, då vi helt plötsligt såg bukiga grönskimrande moln på himlen och strax började det regna. Jag förstod faran med att vara ute i regnet så vi skyndade oss till bilen och for hem till Själevad.
Jag föreställde mig att det var farligare att andas in än att äta sådant som var påverkat. Den våren var jag inte ute i trädgården och jag ville inte att pojkarna skulle vara ute i sandiga områden. På hösten efter plockade vi varken bär eller svamp. Det var en mycket otäck upplevelse.
Jag har besökt Tjernobyl muséet i eller utanför Kiev då jag ledde en talmansresa dit. Där fanns fruktansvärda bilder på barn och djur som hade fötts med skador.
Att läsa "en bön för Tjernobyl" skriven av fjolårets nobelpristagare är gastkramande och bekräftar att våra farhågor var befogade men tyvärr kom inte informationen fram om detta från början.
I riksdagen var jag med i debatter om kärnkraften. jag hade också demonstrerat mot kärnkraften tidigare. När debatten om beslutet om kärnkraftens vara eller inte vara hölls i kammaren kunde man höra en knappnål falla. Stämningen var mycket förtätad. På den tiden fanns alla på plats när det var debatter i kammaren.
De är kvar i den förbjudna zonen
svt.seLjubov och Yelena är de två sista kvar i sin by i den förbjudna zonen i Gomel-regionen, Vitryssland.