Vissa av artikelns länkar, bilder och klipp kan saknas.
Rättegången om dödlig vargattack avslutas
Den 17 juni 2012 hittades en djurskötare död bland Kolmårdens vargar. Hon var ensam inne hos åtta fullvuxna hanar – utan larm och utan möjlighet att snabbt sätta sig i säkerhet.
I dag hålls avsluts rättegången där en tidigare chef på Kolmården åtalas för arbetsmiljöbrott genom grovt vållande till annans död.
SVT rapporterade · Vargrättegången
Rätten har beslutat att det inte föreligger något jäv. Försvarsadvokat Johan Eriksson ogillar inte beslutet och därför kan rättegången fortsätta.
Nu kommer alltså själva olyckan och omständigheterna kring den att belysas.
7 november 2012 gjorde Arbetsmiljöverket ett tredje besök efter olyckan. Då redovisades bland annat vilka ändringar som gjorts sedan händelsen. Kolmården redovisade då att de jobbade mer med arbetsmiljön, men att det inte bara var till följd av olyckan utan att det arbetet pågått redan innan.
Då redovisades det även att det var standard att lägga ifrån sig komradion innan djurskötarna gick in hos vargarna. Detta eftersom det bland annat ansågs kunna störa vargarna.
Flera dokument redovisas nu, bland annat med rapporter om vargincidenter 2010/2011. Dessutom redovisas hur de guidade turerna uppfattades och gick till.
Arbetsmiljöverket menar dessutom att deras vissa av deras krav, som tidigare ställts på djurparken, inte efterföljts.
I slutet av juni 2012 skriver Kolmården ett dokument till följd av olyckan. Där benämns den som en tragedi, dessutom redovisas beslutet att inte fortsätta med projektet "Närkontakt varg" där besökare fick gå in till vargarna.
I dokumentet redovisas även rutinerna kring vargarna. Där omnämns att de djurskötare som går in i inhängnaden alltid ska ha med sig en mobiltelefon.
De skriver även att det inte tidigare skett några incidenter som fått dem att överväga möjligheten att en olycka likt den aktuella skulle kunna inträffa.
Vilda djur bör betraktas som vilda djur och inte som de tamdjur vi har, vilka också (i och för sig) kan visa ett aggressivt beteende. En person som bör ha kunskap i detta borde ta i beaktande att det finns risk för utfall/angrepp av de djur man väljer att frivilligt befinna sig vid, oavsett om de anses vara tam- eller vilddjur. Självklart bör säkerhetsåtgärder samt en strikt policy finnas när man arbetar med djur över lag. Men oavsett hur olyckligt det inträffade är, bör inte den avlidne i fråga ha ett eget ansvar i det inträffade med tanke på det risktagande den avlidne frivilligt valde att befinna sig i med tanke på vad arbetsuppgifterna i sig kräver av den anställda? Det är ju trots allt alltid ett risktagande på något plan att arbeta eller inneha djur oavsett art, speciellt vad gäller giftiga djur, predatorer eller över lag djur som lätt kan övermanna oss.
Hej Peter! Det är alltid arbetsgivaren som har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön, vilket den här rättegången är ett exempel på.
Nu tar Kolmårdens försvarsadvokat Thomas Olsson vid. Han säger att Kolmården inte hade kunnat förutse olyckan. Innan den ansågs inte vargen vara ett farligt djur.
Han hänvisar till den lista som tidigare omnämnts och där farliga djur listades. Varg saknas på den listan. Anledningen till att Kolmården inte klassade vargen som farlig grundade sig på parkens tidigare erfarenhet och arbete med vargen.
Under mer än 30 år arbetade parken med socialiserade vargar och därför gjordes bedömningen att den inte skulle anses vara farlig på samma sätt som de andra djuren på listan.
Nu går han igenom hur vargarna socialiserades och fördelarna ur djurhållningssynpunkt som kommer med det.
Han menar att socialiseringen även var en förutsättning för de guidade besöken, de som gick under namnet Närkontakt varg.
Han menar att ett problem för försvaret är att kolmården har ungefär samma status, kunskap etc om vargar som Wolf park. Wolf park är den plats där flera av åklagarnas vittnen lärt sig om vargar och deras beteende och har således anammat deras skola kring djuren.
Nu går Kolmårdens försvarsadvokat igenom listan med tillbud kring vargarna som kammaråklagarna tidigare uppmärksammade. Enligt honom finns det åtta tillbud på den listan sedan 2007, samtidigt som åklagaren menade att det saknades flera händelser.
10 135 betalande personer ska ha besökt vargarna från 1 februari 2007 fram till då olyckan inträffade. Dessutom kan fler personer tillkomma som inte betalade utan var där med till exempel företag.
Nu har vi fått tillträde till salen igen. Förhören med den förre zoologiska chefen, som står åtalad som ansvarig för kvinnans död, står på schemat. Först kommer han själv att få berätta om sin bakgrund, till exempel hur länge han har jobbat med djur och vilket uppdrag han hade på Kolmården.
Den förre chefen inleder med att han inte kan föreställa sig vad det innebär att förlora en dotter, syster eller flickvän. Han bekräftar det positiva som sagts om den avlidna kvinnan. Han berättar att han haft med sig händelsen under varje dag sedan den skedde.
Just nu berättar han om sin bakgrund. Hur han studerat bland annat vid Uppsala universitet och hur han genom ett projekt fick arbeta med de stora rovdjuren som finns i Sverige. Han berättar också om sitt eget intresse för just vargar, hur han fått möjligheten att även träffa dem i vilt tillstånd.
Han berättar att han jobbade kvar tre år efter händelsen och att han bytte jobb eftersom han fick ett intressant jobberbjudande.
Nu börjar kammaråklagare Jan Olof Andersson. Han börjar med att fråga om den åtalades utbildning.
Hans doktorsavhandling handlade om ormar. Vidare frågar åklagaren om avhandlingen kan ha något med vargar att göra.
Hans doktorsavhandling handlade om ormar. Vidare frågar åklagaren om avhandlingen kan ha något med vargar att göra.
Åklagaren frågar flera frågor om huruvida organisationen förändrat sig från 2005 till då olyckan inträffade 2012.
Nu diskuteras de skyddsronder som genomförts på parken. Åklagaren nämner den kritik som Arbetsmiljöverket gett parken gällande till exempel reträttvägar.
Nu diskuteras den så kallade Varggruppen. Enligt den åtalade ingick alla som hade någon form av koppling till vargarna i den, han själv inräknad.
Gruppen ska ha diskuterat bland annat problemlösning och diskuterat tillbud om de inträffat.
Nu är det återigen paus. Vi är åter vid tio i.
Nu är vi åter inne i salen igen.
Den före detta zoologiska chefen får nu berätta om besöken på andra djurparker där djurskötarna kunde få ytterligare kunskaper om hanteringen av vargar.
Nu diskuteras vargflocken och vilken syn den förre chefen och Kolmården har på vargen i stort.
Vi blev några minuter sena, men nu har alla fått komma in i rättssalen.
Nu börjar kammaråklagarna sitt anförande. De börjar med att gå igenom skeenden under rättegången.
Under dagen kommer åklagarna gå igenom flera olika punkter. Bland annay kommer själva åtalet, projektet Närkontakt varg och vilka brister som de menar har funnits i Kolmårdens arbete.
Kammaråklagaren menar att det finns ett personligt ansvar hos den tidigare zoologiska chefen eftersom han haft den roll med det ansvar det jobbet innebar.
Kammaråklagaren menar att åtalet mot Kolmården är vidare än mot den förre zoologiska chefen. Detta eftersom det bland annat finns ett ansvar hos bolaget som är större än mot den enskilda personen.
Kammaråklagaren menar att bolaget genomgått flera förändringar mellan 2005-2012, bland annat har flera poster bytts ut. Dock pekar de på att den zoologiska chefens ansvar under den perioden har varit oförändrat.
Kammaråklagaren pekar på att den förre zoologiska chefen har en oförändrad arbetsuppgift under den perioden som åklagarna har tittat på.
Nu går kammaråklagaren in på själva olyckan. Han börjar med att berätta om den avlidna kvinnan och hennes intresse för djur.
Det var under 2009 som hon engagerades i arbetet med vargarna. Där blev hon kvar till dess att olyckan skedde.
När hon gick in i hängnet den dagen hade hon endast en mobiltelefon med sig. Ingen kom-radio, ingen annan möjlighet till att få hjälp enligt åklagaren.
Nu redovisas den avlidna kvinnans hälsotillstånd innan olyckan. Hon ska ha lidit av huvudvärk dagarna innan olyckan inträffade.
Nu berättar kammaråklagaren om hur den andra djurvårdaren fann den avlidna kvinnan.
Kammaråklagaren berättar nu om dödsorsaken, något som de inte tidigare gått in detaljerat på.
Enligt en läkare var dödsorsaken att kvinnan förblödde till följd av att ha blivit attackerad av vargarna.
Det fanns inga spår som tydde på att hon ramlat, dessutom fanns det inga spår av alkohol eller droger i kvinnans kropp.
Kammaråklagaren påpekar att det inte finns några vittnen och att det är oklart vad som försiggått i hägnet.
Platsundersökningen visar att vargarna har släpat kvinnans kropp efter att hon blev attackerad.
Nu redovisas avståndet till närliggande hus där medarbetare kan ha befunnit sig då kvinnan blev attackerad.
Kammaråklagaren redovisar återigen de olika grindarna in till hägnet. Låsen visas och kammaråklagaren tillägger "Detta anser åklagarna inte är en reträttväg".
Nu läser kammaråklagaren från arbetsmiljölagen 3 kap 3. De menar att arbetsmiljölagen enbart lägger ansvar på arbetsgivaren när det gäller att informera och se till att arbetstagarna är säkra.
"Men om en arbetstagare gör fel?" Säger kammaråklagaren och hänvisar till ett domslut i Hovrätten i Skåne och Blekinge. Han menar att den aktuella domen visar hur stort ansvar arbetsgivaren har och hur mycket den behöver göra för att leva upp till det.
Kammaråklagaren pratar nu om ensamarbetet på Kolmården. De menar att ensamarbetarna var isolerade.
Nu läses flera paragrafer upp gällande hur ensamarbete ska utföras.
"När riskerna i arbetet är allvarliga ska det finnas skriftliga instruktioner för arbetet".
Kammaråklagaren drar paralleller till hur de olika vargflockarna hanterats och organiserats till paragraferna i lagen.
Nu läses en paragraf upp från lagen som säger att vid arbete med lösgående djur ska det finnas möjligheter för personalen att sätta sig i säkerhet. Dessutom ska det finnas dörrar som går att öppna med en hand och som öppnas utåt. Något som kan ses inte stämma överens med varghägnet.
Kammaråklagaren: "Det här är inte bör-regler, det här är skall-regler".
Nu redovisas projektet Närkontakt varg.
Kammaråklagaren har ingen kritik mot projektet innan 2007. Under den perioden menar de att arbetet var harmoniskt, flocken var mindre och guiderna färre. Efter 2007 blev det fler vargar och det menar de skapade problem.
Kammaråklagaren menar att den större flocken vargar ökade riskerna, bland annat fanns det större chans att de skulle få starkare band inom flocken än med människorna som arbetade med dem.
Den aktuella flocken, som dödade kvinnan, var mer nervösa och hade problem med att till exempel nafsa menar kammaråklagaren. De experter som uttalat sig i rätten kände, enligt kammaråklagaren, inte igen beteendet som de vargarna visade.
Enligt kammaråklagaren var det förändringar i vilka som hanterade vargarna. Redan från då de nappades upp var arbetet med dem annorlunda, till exempel fick den aktuella vargflocken mindre närvaro av människor och det var flera olika personer som jobbade med dem.
Kammaråklagaren menar att eftersom personalen inte hade ett starkt band till vargarna finns det utrymme att tro att det gjorde att vargarna kunde få starkare band sinsemellan.
Enligt kammaråklagaren ska problematiken med personalen gått så långt att nya medarbetare fått instruera ännu nyare medarbetare om arbetet med vargarna.
Nu redovisas det som har fått mycket uppmärksamhet under rättegången; huruvida djurskötarna använde sig av dominans för att uppfostra och hantera vargarna. Bland annat morrade djurskötarna åt vargarna och kunde ta tag i nackskinnet på dem för att tillrättavisa dem.
Nu diskuteras huruvida erfarenhet är av vikt eller ej. Kolmården menar att de har 40 års erfarenhet av att hantera vargar, men kammaråklagaren poängterar att det inte finns någon dokumentation på det. De menar istället att arbetet med vargarna förs vidare från mun till mun och att det då finns utrymme för att glömma.
Kammaråklagaren räknar nu upp flera av de punkter som gör att arbetet med vargarna förändrades efter 2007.
Nu redovisas mail om den kull som var planerad att nappas upp under 2012. I mailen framgår det att intresset för vargarna var svalt. Dessutom står det bland annat "med de nya vargarna vill vi inte göra samma misstag som med tidigare kullar", något som kammaråklagaren menar visar att djurparken hade uppfattat att det fanns problematik runt vargarna.
Nu blir det paus. Vi är åter om 10 minuter.
Nu är vi åter inne i rättssalen. Kammaråklagaren pratar om skillnader mellan de olika varghägnen på Kolmården.
Kammaråklagaren menar att mindre erfarna guider, annan hantering av vargarna och ytterligare anledningar gjort att antalet olyckor med vargarna i det aktuella hägnet ökat kraftigt efter 2007.
Flera av incidenterna som skett med de aktuella vargarna räknas upp, även bilder på skadorna visas.
Fler incidenter läses upp. Det är några namn bland vargarna, framförallt två , som återkommer i anslutning till flera av incidenterna.
Kammaråklagaren går nu igenom vad de anser är övergripande brister i Kolmårdens arbete.
De lyfter bland annat upp att Arbetsmiljöverket påpekat flera brister innan olyckan inträffade.
Arbetsmiljöverkets kritik och Kolmårdens svar om hur de har rättat till bristerna redovisas. Detta gällande kritik innan olyckan.
Kammaråklagaren redovisar att det inte finns en enda signering på någon av de tillbudsrapporteringar som lämnats in gällande vargarna.
En signering från miljöansvarig vid Kolmården borde ha funnits på dokumenten.
Kammaråklagaren pekar på att Kolmården, även efter olyckan, inte installerat det digitala anmälningssystem som de tidigare berättat för Arbetsmiljöverket att de skulle installera.
Efter olyckan lämnades ett protokoll över Kolmårdens arbetsmiljöorganisation in till polisen, Flera av fälten i det dokumentet är tomma. Till exempel finns ingen dokumentation av rutiner för arbetsmiljömål.
Arbetsgivaren har ansvar för att arbetsplatsen undersöks och att arbetstagarens arbete är säkert. Kammaråklagaren menar att det inte gjorts några inspektioner inne hos vargarna.
Kammaråklagaren fokuserar på att arbetsgivaren är den som ska arbeta för arbetstagarens säkerhet, inte tvärtom. Dessutom ska det förekomma ett förebyggande arbete för att kunna ge en säker arbetsplats.
Kammaråklagaren menar att arbetet med varggruppen, där problem med vargarna diskuterades utifrån djurskötarnas upplevelser, är direkt felaktig.
Enligt kammaråklagaren har inga korrekta bristundersökningar genomförts.
Riskbedömningar som har varit felaktiga är bland annat den gällande då en av djurskötarna gick in och blev utsatt för en incident vid ensamarbete. Flera sakkunniga menar att den kvinnan var utsatt för livsfara och att det var en mycket allvarlig incident.
Efter den incidenten valde Kolmården att införa regeln om att guiderna aldrig fick vara ensamma, ensamarbetet fortsatte dock. Kammaråklagaren menar att den förre zoologiske chefen borde ha dragit i bromsen där och då.
Kammaråklagaren fortsätter att peka på bristen gällande riskbedömningar med vargarna.
Kammaråklagaren menar att det inte fanns någon strukturerad uppföljning och att bristerna därför inte åtgärdades.
Nu tar vi paus för lunch. Vi återkommer vid 13.15.
Nu är vi tillbaka igen. Kammaråklagaren fortsätter att redovisa bristerna som de menar fanns i arbetet med vargarna.
Kammaråklagaren uppmärksammar återigen att det saknades instruktioner för hur arbetet med vargarna skulle gå till.
Fler paragrafer från arbetsmiljölagen redovisas. Till exempel läser kammaråklagaren upp lagens definition av ett tillbud.
Nu visas en lista över skador och tillbud som inträffat med vargarna.
På den tidigare nämnda listan är det bara två tillbud som har en dokumenterad rapport. Listan rör cirka 15 händelser med allt från bett till rivmärken orsakade av vargarna.
2010 och framåt finns det många händelser som är kopplade till två av hägnen enligt kammaråklagaren. Ett av dessa är det där den avlidna kvinnan attackerades.
Kammaråklagaren uppmärksammar de expertvittnen som deltagit i rättegången. Flera av dem menade att om liknande incidenter hade skett på deras arbetsplats skulle de ha blivit tvungna att lägga ned verksamheten. Åklagaren menar därför att det funnits en acceptans på Kolmården gällande tillbuden.
Kammaråklagaren pekar återigen på arbetsgivarens ansvar att riskbedöma och göra arbetsplatsen trygg för arbetstagaren.
Kammaråklagaren menar att åtta vargar är för många att kunna hantera på samma gång om djurskötaren är ensam i inhägnaden.
"Enligt åklagarens mening och flera expertvittnen borde inte ett ensamarbete ha skett" säger kammaråklagaren. "Men gång på gång på gång fortsätter det här".
Nu redovisas att ingen annan arbetsplats, där socialiserade vargar finns, tillåts djurskötarna gå in ensamma till vargarna.
Kammaråklagaren menar att vara flera djurskötare inne i hägnet kan förhinder händelser likt den aktuella olyckan.
Den avlidna kvinnan hade bara en mobiltelefon med sig in i hägnet vid attacken. Det menar kammaråklagaren inte kan ses som tillräckligt.
Ett exempel där en djurskötare i USA blev attackerad av en varg i ett hägn uppmärksammas. Den kvinnan kunde få hjälp genom att hon använde en kom-radio, en detalj som kammaråklagaren menar räddade hennes liv.
Återigen uppmärksammas att det, vid ett möte några månader innan olyckan, påpekades att flyktvägarna inte var tillräckliga. Något som kammaråklagaren menar att Kolmården inte lyssnade till och agerade utifrån.
Nu redovisas de olika expertvittnen som åklagarna valt att kalla till rättegången.
Dessa har bland annat beskrivit socialiserade vargars beteende och risker som är förenade med att arbeta med dessa djur.
Kammaråklagaren sammanfattar det som att de nämnda personerna bland annat har en gedigen kunskap och har erfarenhet av att ha arbetat med socialiserade vargar.
Nu ifrågasätts Kolmårdens expertvittnen. Kammaråklagaren menar att de som talat för djurparkens skull bland annat inte har arbetat med vargar under de senaste åren. Dessutom har de inte haft vargen som huvudsakligt arbete.
Nu menar kammaråklagaren att det eventuellt går att ifrågasätta ett av Kolmårdens vittnen då "denne blev viskad i örat" under förhöret.
Kolmårdens 30-40års erfarenhet ifrågasätts då den endast överförts muntligt.
"Varg är ett rovdjur, det dödar andra djur och det dödar även sina egna" konstaterar kammaråklagaren gällande vad de vet om vargar.
Flera påståenden om vargar och deras sätt att agera läses upp.
Kammaråklagaren menar att om man agerar som en del av flocken kan man komma att ifrågasättas av individerna i flocken. Något som kan innebära fara.
Kammaråklagaren uppmärksammar att sättet Kolmården hanterade sina vargar på har uppfattats som direkt olämpligt och direkt farligt enligt flera av expertvittnena.
Dessa experter har även pekat på relationen mellan djurskötarna och vargarna, i många fall menar de att den har varit dålig.
Vi bryter för ännu en paus. Vi är tillbaka om 10 minuter.
Vi är tillbaka igen. Kammaråklagaren fortsätter nu med nästa punkt; ansvarsfrågan.
Först räknas företagets ansvar upp, bland annat att lagar och bestämmelser följs.
Kammaråklagaren benar ut de olika delarna av företagets ansvar, just nu redovisas vad som menas med att företaget ska kunna delegera inom sin egen verksamhet.
Nu redovisas de olika chefernas roll gällande vad som skulle delegeras inom Kolmården innan olyckan skedde.
Den förre zoologiska chefens arbetsuppgifter och ansvar gällande arbetsmiljön redovisas.
Kammaråklagaren menar att den förre zoologiska chefen haft rätt att agera och fatta beslut för att fullgöra sin arbetsuppgift. De menar även att mannen hade möjlighet att åtgärda samtliga av de brister kring arbetet med vargarna som uppmärksammats.
Det enda som låg utanför den förre chefens budget, som också spelar roll för hans möjlighet att påverka arbetsmiljön, menar kammaråklagaren var flyktvägarna i hägnen.
Kammaråklagaren menar att den förre zoologiska chefen borde ha påpekat problemet med reträttvägarna till cheferna ovanför honom.
Eftersom den förre chefen inte lyfte frågan menar kammaråklagaren att ansvaret gällande problematiken runt bland annat reträttvägarna ligger kvar på honom.
Den zoologiska chefen menar att han har delegerat vidare frågorna som han inte har kunnat lösa, något som kammaråklagaren menar att det inte finns några dokument på. Därför borde han stå som ansvarig.
Kammaråklagaren fortsätter att redovisa varför de anser att den förre zoologiska chefen hade arbetsmiljöansvaret då olyckan inträffade.
Nu redovisas varför kammaråklagaren anser att den zoologiska chefen varit oaktsam i sitt arbete. Bland annat uppmärksammas tidigare incidenter som ett bevis på detta.
Listan med tillbud vissas återigen upp för att påvisa att den förre zoologiska chefen inte skött sin roll. Kammaråklagaren menar att mannen måste ha sett att det bland annat inte vidtogs några åtgärder efter händelserna, men menar att han var fortsatt passiv.
Även reträttvägarna borde ha uppmärksammats av den förre chefen menar kammaråklagaren.
Nu redovisas definitionen av "vållande till annans död".
Kammaråklagaren menar att Kolmården borde ha förstått att det fanns risk för att bli dödad av vargarna då det skett tidigare vid hantering av socialiserade vargar.
Kammaråklagaren menar att det är uppenbart att det fanns risk att en attack med dödlig utgång skulle kunna inträffa.
Hanteringsmetodiken som Kolmården använt sig av, med uppfostring med hjälp av dominans, menar kammaråklagaren orsakade konflikter med vargarna.
Statistiken hos de vargcenter och djurparker som använder sig av distraktionsmetoder istället för dominans menar kammaråklagaren är en av de viktigaste punkterna. Detta eftersom inga incidenter har inträffat hos dem.
Ny paus igen. Återkommer om några minuter.
Nu är vi igång igen. Kammaråklagaren börjar med att förtydliga att oavsett vad som orsakade olyckan, om kvinnan till exempel ramlade, så skulle deras exempel på lösningar ha kunnat förhindrat händelsen. Han syftar då bland annat på om det hade funnits en regel om att aldrig gå in själv till vargarna och om kom-radio hade använts.
Nu börjar en av de sista punkterna; den gällande företagsbot.
Just nu redovisas vad som kan föranleda en företagsbot.
I det här fallet menar kammaråklagaren att till exempel Kolmårdens brister i att följa Arbetsmiljöverkets regler kan föranleda en företagsbot.
Lägst kan det röra sig om 5000 kronor och högst 10 miljoner kronor. Det är sedan tidigare känt att Kolmården kan få en bot på fyra miljoner kronor för olyckan.
Kammaråklagaren fortsätter att redovisa varför företagsboten bör stå och varför de vill se den bli på fyra miljoner kronor.
Där var kammaråklagaren färdig med sin slutplädering.
Kammaråklagaren menar att om rätten beslutar att den förre zoologiska chefen ska dömas till det lägsta straffet för arbetsmiljöbrott i form av vållande till annans död, vilket är ett års fängelse, kan de se en villkorlig dom som tillräckligt.
Nu förs de målsägandes talan.
De är förvånade över att kunskapen från andra center som arbetar med vargar inte har uppmärksammats. De har även svårt att se varför det skulle vara mindre säkerhetstänk på Kolmården för att vargarna där var mer naturliga jämfört med andra vargar i fångenskap, något de menar borde vara tvärtom.
De efterlevandes målsägandebiträde går igenom hur de har upplevt rättegången och vilka frågor som har väckts. Han går speciellt in på många av djurskötarnas vittnesmål och hur de såg på sin roll med vargarna.
Målsägandebiträdet fortsätter att gå igenom förhandlingen. Nu uppmärksammas saker som expertvittnen berättat under dina vittnesmål.
Han uppmärksammar att Kolmården inte någon gång uttryckt sitt ansvar för det som skett, så ser de efterlevande på saken. Han menar istället att de ställer sig bakom förklaringen att de inte trodde att olyckor likt den sommaren 2012 skulle kunna hända.
Nu går målsägandebiträdet igenom anspråk för ersättning.
Just nu berättar målsägandebiträdet om den avlidna kvinnans relation till sina syskon. Ersättning ges oftast inte ut till syskon, men målsägandebiträdet menar att det inte går att stå syskon närmre än vad de i den drabbade familjen gör och att det därför borde övervägas.
Målsägandebiträdet talar nu för att syskonen ska få ersättning med hjälp av att berätta om ett tidigare mål där syskon gavs ersättning, men halvsyskon fick arbeta ytterligare för det.
Och nu är slutpläderingen klar. Vi återkommer igen på fredag då rättegångens sista dag inleds. Tack för oss.
Vi är några minuter sena, men nu har vi släppts in i salen.
I dag är det dags för försvarets slutplädering. Johan Eriksson, den förre zoologiska chefens försvarsadvokat, är först ut.
Han börjar med att dela ut ett häfte till de som deltar i rättegången. Han börjar även med att säga "det här är en tragisk olycka".
Försvaret menar att utredningen tagit alldeles för lång tid.
"Att en del av sanningen försvinner är statens ansvar och fel" säger försvarsadvokaten om tiden som gått sedan händelsen.
Försvaret menar att det gick fort i början av rättsprocessen. Då fanns det inga direktiv för vilken inriktning ärendet skulle ha och de som senare har förhörts i rätten inte frågats ut om samma frågor tidigare.
Försvarsadvokaten pratar nu om den avlidna kvinnan. Han menar att hon synes ha varit en omtyckt person och medarbetare. Han menar också att de som arbetade med henne som nu senare vittnat kan känna ansvar och därför också press vid vittnesmål. Press att säga rätt saker.
Försvaret slår även fast att bara för att olyckan kunde undvikas betyder inte det att en person kan sägas ha ansvar och därför också dömas för brott.
Nu diskuterar försvarsadvokaten utfrågningstekniken som använts under rättegången och ifrågasätter hur den har genomförts.
På bildskärmarna visas nu en bild på kungen då han besökte vargarna i varghägnet. Försvarsadvokaten frågar om kungen hade fått gå in där om det hade varit förenat med livsfara. "Det är en intressant tanke tycker jag, för mig är det fullständigt orimligt".
Nu fokuserar försvarsadokvaten på den förre zoologiska chefen. Han frågar rakt ut om den förre chefen kan ses ha ansvar för det som hänt.
Försvarsadvokaten visar en bild med ett schema över hur rättens beslut skulle se ut utifrån vad de kommer fram till.
Han går suggestivt igenom detta schema och klargör vad utgångarna skulle bli för de olika alternativen.
Först kommer försvarsadvokaten att diskutera om den förre chefen har ansvaret för arbetsmiljön och indirekt det som hänt. Något chefen tidigare sagt nej till, detta eftersom det är fråga om vem som hade ansvar i just varghägnet.
Nu redovisas ett kapitel från arbetsmiljölagen gällande arbetsgivaren och dennes ansvar.
Försvarsadvokaten trycker på att det måste klargöras vem som har ansvaret. Är det inte klargjort kan det skickas uppåt i leden och därför också över huvudet på den förre chefen då han inte var den högsta chefen. Nu redovisas även flera tidigare rättsfall som stärker detta.
Åklagarna pekade tidigare i veckan på att delegation och regler runt detta i lagen gör att den förre chefen borde ses ha haft ansvaret. Det är det försvarsadvokaten nu svarar på.
Nu drar försvarsadvokaten en referens till ett gammalt tv-program, Nöjesmassakern, för att påvisa hur åklagarnas utfrågningar gått till. Referensen gäller en scen där en karaktär frågar barn med tanken om att få ett visst svar och fortsätter att fråga när barnen svarar "fel". Så menar försvaret att åklagarna gått tillväga då de velat få speciella svar från vittnen.
Nu diskuteras oaktsamhet. Flera tidigare rättsfall uppmärksammas. Bland annat ett fall i Huddinge tingsrätt där en vårdare slogs ihjäl av en intagen vid ensamarbete.
Där drogs slutsatserna att ingen, varesig heltidsanställda eller chefer eller ens andra tingsrätter, förutsåg att det skulle hända. Detta applicerar försvarsadvokaten på Kolmården och deras ansvar.
Försvarsadvokaten redovisar för hur lagen ser på reglerad och oreglerad oaktsamhet. Detta kommer senare att tas upp mer i detalj.
"Jag påstår, även om jag måhända kan tycka att det kan finnas brister i det skriftliga om Arbetsmiljöriskerna på kolmården, påstår jag att det inte går att säga att det finns brister i hanteringen av riskerna som finns i varghägnet".
Nu diskuteras det så kallade "vargblocket". Försvarsadvokaten menar att om det skulle kallas något annat och dessutom ses som en journal har de som arbetade i varghägnet fört anteckningar över risker.
På så sätt har arbetsmiljölagens punkter om att dokumentera riskarbete mötts menar försvarsadvokaten.
Nu diskuteras vargguiderna. Hur de har arbetat, vilken utbildning de har och huruvida de varit kvalificerade. Försvarsadvokaten menar att åklagarna inte lyckats visa att guiderna saknade kunskap som de behövde. Han menar istället att den avlidna kvinnan hade "utomordentliga kunskaper".
Försvarsadvokaten menar att de som jobbade med vargarna delade åsikten att det inte var någon fara att jobba med vargarna och att det därför inte går att lägga ansvaret på en av dem då de alla var av samma uppfattning.
Nu uppmärksammar försvarsadvokaten att en manual för hur en ska uppföra sig i ett varghägn kan vara svårt att sammanfatta.
De många olyckorna och tillbud som har inträffat i anslutning till vargarna uppmärksammas.
Försvarsadvokaten menar att åklagarna konstruerat en sammanställning av tillbud. Han ifrågasätter nu om den är rätt.
Han menar att det inte finns något exempel där vargarna varit aggressiva. Han menar också att om vargarna skulle bita för att skada skulle inte skadorna se ut som de i tillbudslistan. Han påpekar att den som utsätts kan bli rädd, men att det inte betyder att vargarna för den sakens skull är farliga.
Framförallt ett tillbud diskuteras. En kvinna omringades av vargarna och svävade enligt vargexperterna i livsfara. Försvarsadvokaten menar nu att deras uttalanden om det inte kan ses hålla då de inte var där. Dessutom menar han att de ser på den händelsen i ljuset av vad som hänt. Den förre zoologiske chefen hade inte den möjligheten, att se på situationen ur det ljuset, menar försvarsadvokaten.
Nu uppmärksammas ett skyddsombud från Kolmården som vittnat. Den personen hade påpekat brister på flera håll inom verksamheten, men inte någonting om vargarna. Det menar försvarsadvokaten är intressant i sammanhanget.
Nu uppmärksammas ensamarbete i varghägnet.
Försvarsadvokaten menar att de sakkunniga, som åklagarna har bett vittna, aldrig skulle sätta sig i rätten och säga att ensamarbete var utan risk med tanke på vad som nu har hänt. Det uppmärksammas också att åtminstone en av de sakkunniga besökt Kolmården innan olyckan och att denne då inte kritiserade ensamarbetet.
Framförallt en av de sakkunniga ifrågasätts.
Samtidigt uppmärksammas hur Kolmården utvecklat sitt arbete med vargarna och hur de fått sin kunskap.
Återigen nämns det fall där en vårdare dödades i en hiss av en intagen vid ensamarbete. Försvarsadvokaten pekar igen på likheten i fallen.
Nu redovisar försvarsadvokaten huruvida Kolmårdens djurvårdare hade tillgång till larm och liknande. Han nämner att det inte fanns någon regel om att inte ha komradio eller telefon på sig vid arbete i varghägnet.
Nu ifrågasätter försvarsadvokaten hur åklagaren menar att flyktvägarna skulle ha säkrats och placerats i hägnet. "Skulle det vara en varje meter, en varannan meter?".
Nu nämner försvarsadvokaten "distraktionsutristning" som åklagarna menar saknades i varghägnet. Han ifrågasätter huruvida de alternativ, framförallt brandsläckare och en så kallad vargskrämma, skulle ha någon effekt alls.
Nu bryter vi för en paus. Vi är åter om en kvart.
Nu är vi åter inne i salen. Försvarsadvokaten inleder sin andra del av anförandet med att uppmärksamma hur "arbetstagarna tillämpade en säker inlärnings- och hanteringsmetodik av de socialiserade vargarna".
Försvarsadvokaten menar att det finns en allvarlig felaktighet i åklagarnas tänk då ett av expertvittnena fått tillgång till förundersökningen och utifrån bland annat det beslutat att Kolmårdens hanteringsmetodik var dominant och felaktig.
Försvarsadvokaten menar att expertvittnena har "lite att tillföra" om Kolmårdens metodik. Han ifrågasätter hur de kan veta vad som är rätt och hur de kan uttala sig om sådant då de inte besökt Kolmården eller har insikt i deras arbete.
Han ifrågasätter också om åklagarna har undersökt huruvida det skett allvarliga incidenter i de parker där expertvittnena arbetar. Något han menar att de inte har.
Försvarsadvokaten menar att om åklagarna ska kunna säga att hanteringen av vargarna är viktigt måste de också kunna visa skrifter på hur det ska gå till och vad som är viktigt i det. Något han menar inte är möjligt. Dessutom riktar han viss kritik mot att expertvittnena är vänner och av samma åsikt gällande vargar, något som tidigare uppmärksammats under rättegången.
Nu diskuteras "adekvat kausalitet". Försvarsadvokaten menar att det krävs en hög grad av sannolikhet för att förebyggande åtgärder hade hindrat att olyckan skulle ha inträffat. Han pekar återigen på fallet i Huddinge tingsrätt.
Där gick det inte att fastslå hur händelseförloppet hade sett ut om personen inte hade arbetat ensam.
Något försvarsadvokaten menar går att applicera även i detta fall.
Försvarsadvokaten menar att, med det i baktanke, utrymningsvägar och avledande manövrar inte är relevanta i fallet.
"En varg är ingen maskin" säger försvarsadvokaten i inledningen av sin slutsats. Han konstaterar att det är svårt att göra de bedömningar, som uppmärksammats under rätten, just därför.
Nu uppmärksammas frågan om den förre chefen borde haft anledning att tro att något skulle avlida vid arbete med vargarna.
Försvarsadvokaten menar att det är lite som att arbeta med återfallsförbrytare, det går inte att tänka på den frågan utan att se bakåt.
Han konstaterar att det inte skett någon vargattack mot människor med dödlig utgång och applicerar det på händelserna på Kolmården.
Nu diskuteras om den förre chefen gjort sig skyldig till vållande till annans död - grovt brott.
För att det ska ses som ett grovt brott ska risktagandet ha varit medvetet. Försvarsadvokaten ifrågasätter om den förre chefen hade gått in där själv då. Han ska även ha tagit med sina barn och låtit kungen och Zlatan besöka vargarna, något som visas på de stora skärmarna i rättssalen.
Nu reflekterar försvarsadvokaten över huruvida den förre chefen borde betala skadestånd eller ej.
Nu är försvarsadvokaten klar med sin slutplädering. Vi kommer därför att bryta för lunch. Vi är tillbaka vid 13.00.
I pausen fick den förre zoologiske chefen frågan om hur den här tiden har varit. "Det har såklart varit jättejobbigt, men Kolmårdens lidande ska inte jämföras med vad de anhöriga har gått igenom. säger han och tillägger att han inte vill vara med framför kameran. Han säger med kraft att han inte vill låta som offret utan att fokus borde ligga på den avlidna kvinnans familj och vad de går igenom.
Nu har vi ännu en gång tagit plats i rättssalen. Nu är det dags för Kolmårdens försvarsadvokat Johan Olsson att tala.
Han kommer att tala om fyra olika omständigheter. Bland annat kommer Kolmårdens syn på hur en bör se på målet att redovisas.
Han menar att det förekommer en del oklarheter i det vi tidigare fått ta del av. Bland annat gällande riskbedömning. Han menar att det vanligtvis är förankrat i lagen, men att det här blivit oklart då det inte är klart vad åklagaren menar.
Han påpekar att det inte finns någon generell regel för ensamarbete och att det borde tas i beaktande.
Försvarsadvokaten menar att det råder oklarheter om vad åklagaren menar att företaget gjort sig skyldig till.
Han nämner att åklagaren menar att felaktiga metoder har använts runt vargarna och att det i sin tur lett till att vargarna blivit aggressiva. Han påpekar dock att det inte i sin tur kan kopplas till hur eller varför kvinnan attackerades. Dessutom, menar han, vet ingen vad som hände då kvinnan avled och att det därför inte kan ses bero på hanteringen av vargarna.
Nu går försvarsadvokaten igenom vad som måste ha skett för att det som hänt kan ses som ett arbetsmiljöbrott. Bland annat talar han då om oaktsamhet och huruvida Kolmården kan ses ha varit oaktsamma gällande vargarna.
Han menar att om åklagarna inte kan påvisa att till exempel en brandvarnare kunde ha gjort att olyckan inte inträffat kan det inte heller påstås att sådant förebyggande arbete har betydelse.
Nu nämns tillbudsrapporteringen. Något som har varit i fokus vid flera tillfällen under rättegången.
Försvarsadvokaten menar att åklagaren har helt rätt i att rapporteringen varit kritiserad, men han påpekar att det också framgått att Kolmården jobbat med att ändra på det för att möta kraven.
Nu nämns flera förändringar som gjorts gällande rapporteringen om tillbud på Kolmården. Försvarsadvokaten menar att det inte finns belägg för att säga att företaget inte levt upp till det som de ombetts ändra på av Arbetsmiljöverket.
Försvarsadvokaten fortsätter med att säga att Kolmården inte kan tyngas då de anställda inte rapporterat tillbud. Han menar att det är de individerna som inte tolkat händelserna som tillbud och att Kolmården inte kan ta ansvar för det, företaget har istället uppmanat till att anmäla allt som kan ses som ett tillbud.
"När det kommer till reträttvägar förstår jag inte vad åklagaren menar" fortsätter Kolmårdens försvarsadvokat. Han redovisar nu vad som skulle kunna ses som en reträttväg och att det råder en viss oklarhet i vad det kan innebära.
Nu diskuteras dokumentationen. Försvarsadvokaten uppmärksammar att det mest gäller riskbedömningen. Han erkänner att det kan finnas en del kvar att önska gällande Kolmårdens dokumentation, bland annat nämner han att de kunde ha varit noggrannare. Han säger att trots det måste det påpekas att bara för att det inte finns dokumentation betyder det inte att riskbedömningen inte har gjorts.
Nu diskuteras ensamarbete. Försvarsadvokaten nämner återigen att det inte finns något beslut om att inte få arbeta ensam och att det inte heller finns något påbud om att alltid jobba i par eller flera.
"Man måste göra två bedömningar", säger försvarsadvokaten. Bland annat gäller det kroppsskador. Om det finns påtaglig risk för kroppsskada säger föreskriften att arbetstagaren måste kunna få snabb hjälp vid tillbud, redovisar han. Det ska även kunna bedömas med hänsyn till bland annat tidigare erfarenhet och tillgänglig skadestatestik.
Försvarsadvokaten konstaterar att arbete med djur alltid innebär en risk. Han ifrågasätter även att det har förekommit mycket försök att förstå hur djuren tänker och känner. I anslutning till det uppmärksammar han att djur är oberäkneliga och att en aldrig kan veta vad som kommer att hända.
Gällande vargarna menar försvarsadvokaten att det bara finns två händelser med socialiserade vargar som har fått dödlig utgång. Dessa två har åklagarna uppmärksammat och han påpekar att det är närmare 200 år mellan de fallen.
Försvarsadvokaten menar att det är långsökt att dra paralleller mellan de händelserna och riskbedömningen för vargarna på Kolmården.
Nu kritiseras de expertvittnen som åklagarna valt att involvera i fallet. Även Kolmårdens försvarsadvokat ifrågasätter att alla dessa har samma teorier gällande vargar. Han ifrågasätter även deras erfarenhet av att jobba med socialiserade vargar.
Framförallt ifrågasätts hur dessa vittnen kan uttala sig om socialiseringsarbete med vargar och hanteringen av dem då personerna inte arbetar med sådana vargar. Många av dem studerar vargar, men på andra sätt. Bland annat studerar ett av vittnen vilda vargar och en annan studerar vargar i relation till hundar. Det menar försvarsadvokaten gör att de inte kan ses ha sakkunskap som är applicerbart för det här fallet.
Framförallt kritiseras vittnenas kritik mot hanteringen av vargarna. Kolmården har kritiserats för att ha använt dominans i sin hantering och metodik med vargarna, något som försvarsadvokaten nu menar att de inte har belägg för att den metoden är negativ eller felaktig.
Särskilt ett vittnes erfarenhet ifrågasätts. "Vad är det för sakkunskap som han besitter förutom att han kan upprepa vad de andra här säger" säger försvarsadvokaten.
"Det innebär att man på Kolmården har tagit en superhög risk där under 30 år utan att någonting har hänt" säger försvarsadvokaten om ifrågasättandet av Kolmårdens kunskap och huruvida deras erfarenhet om vargar har varit god.
"De vet inte vad de pratar om för de vet inte hur man arbetar på Kolmården. De vet inte vad de pratar om för de har inte arbetat med vargar på det här sättet" säger försvarsadvokaten och menar att expertvittnena som åklagarna använt sig av inte har någon sakkunskap som bör tas i beaktning.
Nu uppmärksammas guidningarna och ensamarbete. Försvarsadvokaten menar att ingen av incidenterna vid guidningarna lämnades ouppklarade. Han menar att de diskuterades och dokumenterades. Han trycker även på att guidningarna inte har någonting med ensamarbetet. Han nämner dessutom att de enda problemen som fanns med vargarna var vid guidningarna.
Försvarsadvokaten pratar nu om vikten av att ha en föräldrarelation till vargarna och om att skötarna hade det förekom inga problem.
Incidenten där en djurskötare blev omringad av vargarna i hägnet vid ensamarbete (som nämnts vid flera tillfällen under rättegången) menar försvarsadvokaten visar på en situation där den relationen inte var helt god och att det därför, då hon försökte hävda sin plats i flocken, uppstod en risk.
De problem som fanns med framförallt två av skötarna visar på vikten av relationen med vargarna. Försvarsadvokaten menar att det inte fanns någon som trodde att det som hände sommaren 2012 skulle kunna hända någon av dem som hade en god relation till vargarna. Därför menar försvarsadvokaten att det är svårt att förstå vilken oaktsamhet som åklagarna vill lägga på Kolmården.
Försvarsadvokaten nämner att det inte finns något tillfälle där en varg anfallit för att döda någon som har en god relation till den. Han säger att det förekommit situationer där de bitit och skadat skötare, men inte en attack som var menad att döda.
Nu diskuteras dödsorsaken.
Försvarsadvokaten uppmärksammar bland annat att den avlidna kvinnan haft vissa hälsoproblem innan olyckan. Dessutom menar han att det inte går att visa vad som orsakade attacken. Han nämner att det inte fanns något spår av en strid i hägnet och att det gick två timmar från det att kvinnan gick in till dess att hon hittades.
Ingen läkare har heller kunnat påvisa huruvida kvinnan var vid medvetande då attacken skedde, något som har diskuterats tidigare under rättegången.
Nu är Kolmårdens försvarsadvokat klar med sitt anförande.
En av kammaråklagarna tar nu tillfället att lämna ut ett fall från september tidigare i år.
Ett fall i Svea hovrätt som tog upp just ensamarbete och där en person misstänktes ha ramlat eller svimmat av. Mycket mer än så fick inte vi övriga i rätten ta del av utan en mer utförlig beskrivning delades ut till bland annat domaren och försvaret.
Kammaråklagaren är klar med sina tillägg. Domaren har nu gått igenom ersättningsanspråken. I och med det är den sista dagen i vargrättegången över.
Rätten kommer inte att meddela sitt beslut nu utan det kommer att göras på eftermiddagen den 21 december.
Med det tackar vi för oss för den här gången.