SVT rapporterade · Mordrättegången börjar – SVT direktrapporterar

SVT:s samlade rapportering hittar du här:

Åklagaren inleder med att yrka att den tiltalade ska dömas för mord. Det anges också enskilda anspråk från anhöriga på drygt 200 000 kronor.

Den tilltalade förnekar mord men erkänner misshandel. Han säger att han saknade uppsåt.

Åklagaren ska nu utveckla åtalet och berättar om bakgrunden till den tilltalade (den misstänkte) och offret för gärningen (härefter kallad kvinnan). Det framkommer att kvinnan hade uppehållstillstånd, arbete och lägenhet i Kiruna. De två träffades i oktober 2014 och blev ett par året efter. Mannen flyttade in i hennes lägenhet och det blev ofta bråk. Mannen hade fått avslag på sin asylansökan och de söker tillsammans upp en handläggare på Migrationsverket för att få veta hur han kan få stanna. De får rådet att mannen ska resa tillbaka till sitt hemland och därefter ansöka om anhöriginvandring. Då måste de vara sambor eller gifta.

De planerar ett giftermål i augusti 2016. Kvinnan har börjat arbeta inom äldreomsorgen och i början av juni säger hon att hon inte vill gifta sig. Förhållandet har varit konfliktfyllt och de har ofta tagit hjälp av bekanta för att få medling.

Söndagen den 24 juli kommer kvinna hem till lägenheten efter att ha jobbat hela dagen. De pratar om giftermålet och de är inte överens. Mannen spelar in delar av samtalet på sin mobiltelefon. Bråket går över till handgripligheter. Det slutar med att kvinnan hänger i duschen med en elkabel runt halsen.

Mannen tar kvinnans telefoner, id-kort och bankkort. Han tar tåget till Luleå klockan fem på morgonen, därefter buss till Umeå där han tar ut pengar på hennes kort. Han åker tåg till Göteborg, vidare till Köpenhamn och vidare till Hamburg och Frankfurt. Där är han framme onsdagen den 27 juli.

Under resan skickar mannen SMS till vänner i Kiruna och meddelar att det har hänt något med kvinnan. Två personer åker ut till lägenheten som är låst. De rycker upp ett fönster och klättrar in. Vattnet är på i duschutrymmet, det är mörkt, en person lyser med mobilen och ser kvinnan.

De ringer polisen som är snabbt på plats. Polisen skär ner kvinna och tar ut henne från duschutrymmet, ambulanspersonal kommer också. Det uppfattas som ett självmord och en bårbil tillkallas.

Dörren är låst och det finns ingen nyckel i lägenheten. Det får polisen att misstänka brott. Lägenheten spärra av, tekniker från Luleå kommer upp.

På onsdagen den 28 juli ringer mannen fler personer från Frankfurt. De personerna ska höras under rättegången. Ett av samtalen är inspelade. Mannen uppmanas att ta kontakt med polisen.

Mannen överlämnar sig till polisen i Frankfurt och uppger att han har dödat kvinnan. Han hörs och hotellrummet genomsöks. Hans tillhörigheter tas med och han kommer till Sverige den 18 augusti. Han har haft med sig elva mobiltelefoner, två läsplattor och kvinnans id-kort och bankkort.

Under förundersökningen har mannen sagt att kvinnan har epilepsi och tidigare har haft krampanfall. Han har sagt att hon fick ett sådant anfall under bråket. Det har undersökt, men enligt åklagaren inte kunnat bekräftats. Det kommer att tas upp senare under rättegången. Åklagaren kommer att kalla vittnen som ska säga att mannen tidigare har varit våldsam.

En vallning på brottsplatsen skulle genomföras. Mannen blev så känslosam på plats att den fick ställas in.

Rätten tar en paus. Därefter ska åklagaren ta upp den skriftliga bevisningen.

Rättegången återupptas. Det är ett tiotal åhörare på plats. Från tv, radio och tidningar är vi totalt fem personer.

Åklagaren visar obduktionsrapporten. Dödsorsaken talar för att döden har orsakats av strypning eller hängning. Och av annan person.

De kriminaltekniska undersökningarna säger att det har varit "långvarigt åtsnörande våld mot halsen."

Åklagaren visar bilder från lägenheten. Snart ska den misstänkte höras.

Åklagaren har gjort en grundlig genomgång av kriminaltekniska undersökningar och andra protokoll. Den misstänkte sitter med täckjacka på och tittar ner i golvet medan han lyssnar på tolkningen via hörsnäcka. Hans advokat har bytts från Leif Gustafsson till Bengt Gustafsson.

Nu går åklagaren igenom sms, chattar, surfhistorik och samtal från den misstänktes telefon.

Han skriver till en vän: "Jag har kommit hit för att jag har mördat någon". (...) "Förlåt min bror, jag har gjort. Dålig dag"

Åklagaren refererar grundligt till samtal mellan den misstänkte och målsägaren (den dödade kvinnan). Det handlar om deras relation och de inställda brölloppsplanerna. Nu lämnar ordförande över till frågor från målsägarbiträdet Karin Müchler.

Karin Müchler säger att kvinnans familj i hemlandet har fått pengar tillskickade av kvinnan. Det var det hon ville påpeka. Advokaten Bengt Gustafsson har inga frågor till åklagaren.

Bengt Gustafsson säger att hans klient erkänner att han har slagit kvinnan med öppen hand, att han har dunkat hennes huvud i golvet och att han har knuffat henne. Det kan ha orsakat skadorna. Han vill förtydliga att förhållandet har varit kärleksfullt men fullt av konflikter. De har bara bråkat vi ett tidigare tillfälle. Om äktenskapet var det inte fråga om ett icke-äktenskap utan om när det skulle ingås och att de hade begärt medling av vänner.

Advokaten tar upp frågan om ifall kvinnan hade epilepsi eller inte. Han säger att vittnen ska berätta att kvinnan har svimmat när hon har blivit upphetsad. Kvinnan ska ha kallat det epilepsi. Om det är det eller inte är en annan sak, säger advokat Gustafsson. (Frågan om epilepsi handlar om dödsorsaken, vilket är viktigt för om det ska benämnas som mord eller inte. Min kommentar.)

Advoktaten: Mannen ska efter slagen och knuffarna kontrollera om hon har andning. Han drar in henne i duschen och spolar henne med vatten. Nu förstår han att hon är död. Han grips av panik och ska försöka få det att se ut som ett självmord. Det är då han tar sladden och hänger upp henne i tron att hon redan är död.

Advokaten: Kvinnan har inga avvärjningsskador.

Advokat Gustafsson: Kvinnan borde ha kunnat resa sig upp när hon hade sladden runt halsen. Detta och att hon inte hade avvärjningsskador tyder på att hon var medvetslös när hon hängdes i sladden.

Nu ska den misstänktes förhöras. Tolken behöver dock rast och rättegången återupptas 11.15.

Advokaten Bengt Gustafsson kommer inte att ge några intervjuer till någon media. "Jag hänvisar till det som sägs i rättssalen", säger han.

Bengt Gustafsson kommer inte att ge några intervjuer till någon media. "Jag hänvisar till det som sägs i rättssalen", säger han.

Nu börjar förhöret med den misstänkte. Åklagaren inleder.

Stämmer det jag har berättat om er relation?

-Ja, det stämmer.

Åklagaren fortsätter att fråga om relationen. Förhöret tar extra lång tid eftersom det tolkasfråga för fråga. Tidigare har tolken simultantolkats.

Mannen svarar tydligt och utförligt på sitt språk. Han säger att relationen var kärleksfull och att han aldrig hade avsikt att använda våld, inte ens när de bråkade.

Mannen berättar om sitt asylärende och att han hade bestämt sig för att lämna Sverige när han fick avslag på sin ansökan. Vid den tidpunkten hade han bestämt sig för att avsluta relationen med kvinnan.

Han säger att kvinnan ville träffa honom en sista gång. Hon bad om förlåtelse och de blev vänner igen. De gick tillsammans till Migrationsverket och sa att de skulle bo tillsammans.

Frågorna handlar fortfarande om asylprocessen, relationen och de tänkta äktenskapsplanerna. Frågorna kan ha relevans för ett eventuellt motiv till dådet.

Åklagaren: När sa kvinnan att hon inte längre ville gifta sig? Mannen: I mitten av juli, när det är två veckor kvar till det datum som var bestämt. Kvinnan sa att hon har massor av saker att göra innan, så jag gick med på det.

Mannen: Hon skulle först försonas med sin syster. Vi bestämde ingen ny tidpunkt. Men det skulle skjutas fram två-tre månader.

Åklagaren: hur tänkte du kunna stanna i Sverige så länge? Mannen: De sa att det var okej att kunna bo hos henne. Jag behövde bara lämna Migrationsverkets boende.

Frågorna har fortfarande inte börjat handla om kvällen för dådet. Förhöret kretsar kring händelser och konversationer innan den aktuella kvällen.

Åklagaren bryter in i en väldigt detaljerad redogörelse om vad som sas och vad som åts och vad maten innehöll vid ett barnkalas de båda var på. "Är det den typen av småsaker som ni har bråkat om under relationen". "Ja, småsaker. Hon blev arg och jag blev också arg ibland."

"Du har under förundersökningen sagt att du har slagit henne vid ett tidigare tillfälle?" "Ja, en gång." På vilket sätt?" "Det var en örfil, men inte hårt."

"Hur många gånger har ni behövt medling i er relation?" "Jag har inte räknat exakt, det kan vara fyra till åtta gånger."

Åklagaren: "Vi har ett vittne som säger att du ska ha skurit henne i armen vid ett tillfälle?" "Nej. Jag har inte skurit henne."

Åklagaren: "Vad visste du om hennes sjukdomar?" "Att hon hade anfallsepilepsi? Hon sa bara att hon hade sjukdomar som gjorde att hon ramlade. Hon sa inget om det då."

"Så hon har aldrig sagt till dig att hon har epilepsi?" "Ja, hon har sagt det."

Åklagaren: "Har du sett det här själv någon gång?" "Ja, när vi har bråkat har hon fått de här attackerna och ramlat. Hon säger att det är yrsel och så har hon kollapsat."

Frågorna om epilepsi handlar om dödsorsaken. Den misstänkte säger att hon fick ett anfall efter att han hade slagit och knuffat henne. Hon ska alltså kunnat ha fått ett anfall som orsakade döden, enligt den misstänkte.

Åklagaren vill klargöra vad den misstänkte har sett av de eventuella symptomen. Det finns inget i sjukdoms
historien, journaler eller läkarutlåtanden som tyder på att hon ska ha haft epilepsi.

Rättegången bryter för lunch.

Vi återupptar direktrapporteringen 13.30.

Rättegången återupptas. Åklagaren vill ha ett förtydligande på frågan om kvinnan har epilepsi. Har hon använt det ordet på ert språk? "Nej, hon har sagt fallandesjuka."

Åklagaren ber nu den misstänkte berätta om kvällen för det misstänkta mordet. "Hade ni haft kontakt under dagen?" "Nej, vi hade inte pratat".

Åklagaren Anna Bergström ska gå in på själva händelserna som ledde fram till kvinnans död. Hon ber honom berätta om kvällen, när kvinnan kommer hem och han är i hennes lägenhet. "Jag gjorde i ordning middag, hon bytte kläder och skulle äta. Men hon ville inte äta. Hon satte sig i soffan och spelade musik. Det blev inget samtal, det blev tyst. Jag bad henne sänka volymen, jag skulle upp på morgonen och skulle jobba. Hon lyssnade inte."

"Efter det kunde jag inte sova. Jag drog ur sladden till musiken. Jag ville fråga henne vad hon har för problem med mig. Jag sa att det är lika bra att vi skiljs på ett fredligt sätt. Hon ville inte prata med mig, men vi började ändå konversera."

"När hon sa att hon inte har någon framtid med mig blev jag chockad. Är det därför du har brutit giftermålet, frågade jag. Utan att hon visste om det spelade jag in samtalet. Meningen var att vår vän kunde lyssna på det som vittne."

Åklagaren: "I vilket läge satte du på inspelningen?" "Jag fick inte med mycket. Hon hann säga att hon inte har någon framtid med mig." "Men du slår av inspelningen innan du slår henne?" (förvirring kring översättning) "Stänger du av inspelningen innan du slår henne i ansiktet?" (mannen svarar ovidkommande om syftet med inspelningen).

Förhöret tar lång tid när mannen berättar utförligt om saker som åklagaren inte frågar om. Översättningen tar också tid i anspråk. Åklagaren har fortfarande inte fått svar på om inspelningen på telefonen är på när första slaget faller.

Mannen fortsätter berätta: "Jag knuffade henne mot golvet där tv:n stod, hon hamnade mot tv:n och hon slog sig mot tv-bordet."

Åklagaren: "Var slog hon sig?" "Det kan ha varit mot huvudet. Jag såg inte. Det gick sönder en bit på tv-bänken. Hon tog upp den för att slå mig. Då slog jag henne med knuten näve när hon var på väg att resa sig."

"Var träffade slaget?" "Mot halsen. Jag var arg och ville försvara mig. Det var inget hårt slag."

Det är fortfarande ett tiotal åhörare på rättegången i Tingshuset i Kiruna. Förhöret tar lång tid och är ordrikt och detaljerat. Åklagaren vill nu veta hur orden föll i ett samtal mellan parterna dagen före dådet. Enligt tolken är det svåröversatt och söker de rätta orden för en ouppfostrad person som bara har växt upp med en kvinna. Enligt resonemang mellan anhöriga till kvinnan är detta en förolämpning.

Åklagaren går tillbaka till händelserna: "Hur reagerade kvinnan på knytnävsslaget?" "Hon ramlade baklänges. Jag sätter mig grensle över henne och tar tag i kläderna och händerna samtidigt. Jag knockade henne mot golvet och frågade vad jag har gjort mot dig. Sedan släppte jag henne och steg upp."

"När hon gick upp sade hon, mitt hjärta mitt hjärta. Då kom jag at tänka på hennes sjukdom. Jag gick och hämtade vatten med socker i. När jag kom tillbaka såg att det kom blod ur hennes mun och näsa."

Åklagaren: "Vad gör du då" "Jag häller vatten i ansiktet. Jag tror att det var sockervattnet. Jag kände på andningen genom att trycka fingret på hennes hals och handled. Hon hade ingen puls och jag blev chockad."

"Då förstod jag att hon var död."

"Efter att ha väntat en halvtimme drog jag henne till duschen. Jag tänkte på vad jag skulle göra. Jag ville ringa till mina vänner, men jag blev rädd när hon var död. Åklagaren: "Varför var du rädd om du inte hade gjort något?" "Sjukdomen kunde förvärra hennes läge."

Åkagaren: "Varför ringde du inte efter hjälp?" "När hon dog blev jag chockad. Jag tänkte bara på att rädda mig själv och fly."

Mannen berättar med huvudet nedsänkt och blicken i golvet. Tolken återger med yviga gester. Åklagaren: "Satt du vid hennes sida en halvtimme?" "Nej, jag satte mig i sängen. Sedan tänkte jag att det skulle kunna se ut som om hon hade tagit sitt eget liv. Sedan skulle jag gå på jobbet och när jag kom hem skulle jag berätta att hon hade tagit sitt liv. Men det blev inte som jag hade tänkt mig."

"Kroppen var ju på golvet, så det gick inte. Så jag tog en väska och skulle fly." Åklagaren: "Men du har ju inte berättat, vad gjorde du med henne?" "Jag torkade bort blodet med ett slags nattlinne. Det är vad jag gjorde."

"Men du har ju inte berättat vad du gjorde med henne?" "Jag släpade henne till duschen med händerna under armarna så att hon hamnade sittande med ryggen mot väggen."

"Jag gick för att hämta elkabeln, När jag kom tillbaka hade hon fallit åt sidan. Jag satte elkabeln runt halsen, knöt och satte henne i en stol. Hon var tung att lyfta så jag lämnade henne i stolen. Men när jag tog bort stolen såg det inte ut som att hon själv hade hängt sig. Det var för liten höjdskillnad."

Kontentan av resonemanget är att försöket att få det att se ut som ett självmord blev tämligen misslyckat. Den misstänkte inser snabbt att planen inte kommer att fungera. Han orkade inte lyfta henne så högt att det skulle kunna se ut som att hon hade hängt sig själv.

Åklagaren börjar fråga om flyktresan. "Är det många timmar kvar innan tåget går som du tar bort stolen för kroppen?" (efter resonemang med tolken) "Det kanske tog 30 minuter innan jag lämnade lägenheten."

"Stämmer beskrivningen av din resa som jag lämnade tidigare?" "Ja" "Kan du beskriva varför du flyr?" "Jag tog en annan människas liv." "Varför går du till polisen i Frankfurt?" "Jag mådde inte bra. Jag ville inte få dubbla synder och även skada mig själv ännu värre." "Var du rädd att du skulle ta livet av dig själv?" "Ja."

Åklagaren går tillbaka till det första slaget i lägenheten. "Gjorde hon något motstånd då?" "Nej:"

Åklagaren återger vad mannen har sagt i polisförhören där han ska ha sagt att hon sprattlade med benen och försökte ta sig loss när han satte sig på henne. "Vad gjorde hon när hon försökte ta sig lös?" "Genom att röra sig lite med händerna. Hon kunde inte göra något eftersom jag höll i henne."

I polisförhören ska mannen ha gett en annan version om hur det gick till när han dunkade hennes huvud mot golvet. Det är svårtolkat vad åklagaren vill komma fram till. Rättegången har pågått i en timme och tjugo minuter. Ordförande Magnus Nilsson beslutar om paus. rättegången fortsätter med vittnesförhör klockan 15.00.

Rättegången återupptas med vittnesförhör via videolänk. Vittnet Susanne Schröder Jakobsen ska berätta om iakttagelser i samband med obduktionen.

Åklagaren inleder: "Det gäller främst slutsatserna. Det framgår att den avlidne hade delvis sammanflytande blödningar i ögonens bindehinnor... (vittnet har problem med överföring av bild och ljud)... och att det skulle vara förenat med våld mot halsen, som vid hängning eller långsam strypning. Är det ena mer sannolikt än det andra?

Rättsläkaren: "Man kan se blödningar vid både strypning och hängning. Men vid hängning ses sällan de sammanflytande blödningarna. Man kan dock inte utesluta det. Jag har inte sett det under mina 28 år som rättsläkare. Åklagaren: "Det är alltså mer sannolikt att det har skett med strypning än genom hängning?" "Ja."

Åklagaren och rättsläkaren resonerar om skillnaden mellan strypning, hängning och ofullständig hängning och problemen med videoöverföringen kvarstår.

Åklagaren: "Kan målsägaren ha blivit strypt av något annat och sedan fått elkabeln runt halsen?" "Ja, man kan tänka sig olika sätt som kan åstadkomma tryck på halsens kärl utan att det ger märken på halsen."

Åklagaren: "Du har skrivit att krampanfall är ett vanligt förlopp vid hängning. Förklara. "Vid ett förlopp där en person hänger sig själv går kroppen igenom olika stadier. I ett förlopp får personen kramper. Det vet av personer som har filmat sig själva. De uppkommer vid syrebrist i hjärnan. Det kan pågå i några minuter när det rycker i kroppen och man slår ut med armar och ben."

"Skulle det vara något liknande om man blir strypt när man ligger på marken?" Rättsläkaren: "Det vet man inte, om kroppen kan gå igenom samma förlopp som vid en hängning. Det är inte bevittnat."

Åklagaren och rättsläkaren resonerar mer om blödningarna på målsägaren och dess möjliga orsaker.

Vittnesförhören handlar om att belägga dödsorsaken. Åklagaren menar att målsägaren ju har dödats med strypning eller hängning med elkabeln och inte genom en kombination av knuffar, slag och ett epilepsianfall som försvaret menar.

Försvaret tar över utfrågningen av rättsläkaren: Advokat Bengt Gustafsson: "Vad hade ni för bakgrundsinformation förutom den döda kroppen till den första rapporten Var det bara undersökningsprotokoll och utlåtande. Hade ni inte tillgång till den misstänktes uppgifter? Det står att hon anträffats hängande i en dusch?"

Rättsläkaren: "Jag fick uppgiften att hon påträffades hängande i en dusch. Det säger inte om hon var fritt hängande eller om det var en ofullständig hängning, alltså om hon hade kroppen i golvet."

"Fick du någon uppgift om kroppen var medvetslös eller avsvimmad eller vid fullt medvetande när den hängdes upp?" "Nej, det fick jag inte veta" "Om en person skulle vara avsvimmad eller medvetslös vid upphängningen, skulle det ha någon betydelse?" "Nej, inte som jag ser det."

"Ser du några avvärjningsskador på kroppen?" "Nej, det ser jag inte." "Strypning via elkabel, har det någon betydelse att den kanske har varit åtdragen som en vanlig snara?" "Det är inte ovanligt att folk hänger sig i elkabel, det viktiga är om kabeln trycker mot halsen."

Advokaten vill försöka få klarhet i om kvinnan kan vara död innan hon hängdes upp i elkabeln. Det skulle styrka den misstänktes berättelse. Rättsläkarens svar var något svårtolkade. Det råder också en viss språkförbistring eftersom hon bryter på danska.

Första rättegångsdagen börjar närma sig sitt slut. Under de två kommande dagarna ska vittnen höras, bland annat poliser om deras iakttagelser i lägenheten och gemensamma vänner om parets relation. Rättegången i dag är planerad att avslutas klockan fyra. Just nu pågår fortfarande förhöret med rättsläkaren.

Rättsläkaren säger att det är väldigt ovanligt att någon skulle svimma i affekt som den misstänkte hävdar att målsägaren har gjort ibland.

Advokaten: Målsägaren sade "mitt hjärta mitt hjärta" vad kan det tyda på. Rättsläkaren: "Om man har problem med hjärtat brukar det synas i form av hjärtförstoringar. Här var hjärtat helt normalt."

Förhöret med rättsläkaren avslutas. Det kantades av dålig videoöverföring. Ordförande säger att rättegången fortsätter till klockan fem. Nu tar rätten paus.

Åklagaren Anna Bergström säger under pausen att förhöret med rättsläkaren styrker och klargör uppgifterna att målsägaren dog av strypning eller hängning. Det kan ha hänt före eller efter den misstänkte hängde upp kvinnan i elkabeln.

Nu återupptar åklagaren förhöret av den misstänkte och dennes flyktresa till Tyskland.

Åklagaren går först tillbala till polisförhörsprotokollet där den misstänkte ska ha sagt att han tog henne om halsen och kasade henne i golvet. Den misstänkte säger att han inte har sagt så. Han minns heller inte om han skulle ha kommit åt halsen under tumultet.

Åklagaren går tillbaka till äktenskapsplanerna, utvisningsbeslutet och ett eventuellt återreseförbud som ska ha utfärdats. Det ska ha varit orsaken till att den misstänkte inte hade lämnat landet under den frist han hade fått. "Jag sa att jag inte kommer landet. Då sa de att jag fick återlämna nycklarna till Migrationsverkets lägenhet."

Den misstänkte säger att han uppfattade att han hade möjlighet att bo kvar i landet och Migrationsverket accepterade detta när han hade en adress att bo på. Frågorna handlar återigen om motivet. Var hans enda chans att få stanna i Sverige att gifta sig med målsägaren?

Åklagaren: "Stämmer det att du är gift sedan tidigare?" "Ja" "Visste målsägaren om detta" "Ja, men samtalen handlade inte om det utan om min skilsmässa."

"Hur hade du tänkt gifta dig med målsägaren om du redan var gift?" "Jag berättade att jag var separerad och när vi pratade om att gifta oss var det tal om att visa upp intyg om att jag var skild."

Åklagaren "Målsägaren frågade efter ett intyg om ni var skilda. Varför kunde du inte visa ett sådant?" "Jag hade berättat att det inte fanns någon som kunde skicka ett sådant från hemlandet." "Beror inte det på att du fortfarande är gift?"

"Har du sagt att ni är formellt skilda och inte bara separerade?" "Jag har bara sagt att vi är separerade." "Min uppfattning är att du vill genomföra giftermålet för att öka chanserna att få stanna i Sverige?" "Sådana tankar hade jag, men det var inte avgörande." "Hade någon tanke på att formellt skilja dig från din fru eller inte?" "Ja" "Varför gjorde du inte det?" "Jag befann mig i en sådan situation att jag inte kunde det."

Åklagaren avslutar förhöret med den misstänkte. Målsägarbiträdet Karin Müchler frågar nu om den misstänktes asylansökan och utvisningsbeslut.

Nu avhandlas detaljer kring händelserna på kvällen för dådet. Müchler avslutar och ordförande överlämnar till Bengt Gustafsson. "Men jag varnar er. Vi är inte klara på 20 minuter", säger han. Ordförande: "Vi får se om vi avslutar klockan 17 eller om vi fortsätter."

Bengt Gustafsson frågar om kvällen och om bråket som uppstod när målsägaren upptäcker att den misstänkte spelade in deras samtal på mobilen. Han frågar om hur de satt och vad som händer när kvinnan ska resa sig och ta mobiltelefonen.

Den misstänkte får åter berätta om bråket, knuffen, slagen och dunkarna mot golvet.

Hittills har inga nya (bara mer detaljerade) uppgifter framkommit under advokatens förhör av sin klient. Vi avslutar därmed dagens direktrapportering från rättegången i Kiruna.