SVT rapporterade · Rättegång mot Fredrik Önnevall

Nu släpps åhörare in i salen. Alla får inte plats. En angränsande sal öppnas där de kan lyssna på rättegången.

Kammaråklagare Kristina Amilon inleder sin sakframställan. Hon yrkar på att samtliga döms för människosmuggling. Försvararna hävdar att de tre bara varit resesällskap till pojken. Domaren säger att hon inte förstår varför det ska vara straff-fritt att vara resesällskap.

Försvarsadvokaterna säger att de tre åtalade inte hjälpt pojken. De har bara varit i sällskap med 15-årige Abed

Efter att försvararna sagt att alla tre förnekar brott påbörjar åklagaren sin framställan. Åklagaren beskriver hur de tre planerat resan till Sverige. Hon säger att planen görs för att hjälpa pojken. Åklagaren berättar i detalj om resan. Hon tänker nu visa dokumentären Fosterland på en tv i rättssalen i syfte att visa hur de planerat resan för att ta pojken till Sverige. "Åtalet bygger på vad som sagts i dokumentären", säger hon.

Nu visas Fosterland i rättssalen. Åklagaren har redigerat filmen. "Filmvisningen tar cirka 30 minuter", säger åklagare Kristina Amilon. Försvararna tänker sedan visa egna filmer.

Åklagaren visar sekvensen där Abed plötsligt säger "ta mig med" när han är rädd för att följa med de äldre syriska flyktingarna som planerar att hoppa ner på lastbilar från en bro. I programmet säger Fredrik Önnevall efter en tids funderande att de kan pröva att ta buss. Flyg går inte. Åklagaren visar sedan en sekvens där Önnevall säger att de ska resa som vanliga turister. De köper kläder till Abed så att han ska passa in. Åklagaren visar filmen för att visa att de planerat och "hjälpt utlänningen", som hon sade inledningsvis.

Nu visar åklagaren en sekvens där Fredrik Önnevall berättar i tv-programmet hur de delar upp sig inför att de går på en färja för att inte avslöjas av övervakningskameror. Även denna sekvens visas för att styrka åklagarens anklagelser om att tv-teamet hjälper pojken.

I dokumentären har filmteamet och Abed nu kommit till Italien. Fredrik Önnevall berättar att de är nervösa. Konduktören har tagit allas id-handlingar, inklusive Abeds falska, för att visa dem för gränspolisen vid gränsen mot Österrike.

I filmvisningen är sällskapet har gruppen kommit till färjan mellan Tyskland och danska Rödby. De tre åtalade ser mycket rörda ut i rättssalen vid återseendet av resan med Abed.

Försvararna tar fram domar från Europadomstolen om att omständigheterna för flyktingar är dåliga att Europadomstolen inte anser att flyktingar kan skickas tillbaka enligt Dublinkonventionen.

Fredrik Önnevall försvarare har ordet. Försvararen hänvisar till att Önnevall säger i dokumentären att de "bara suttit bredvid varandra" och att de bara "kan vara resesällskap". Försvararen lyfter också fram skrivningar i lagen om särskilda hänsyn till barn.

Fotografen Clas Elofssons försvarare vill nu visa andra sekvenser ur Fosterland som visar hur pojken Abed levde i sitt tidigare liv i Syrien. Abed berättar om krypskyttar som försökt skjuta honom och att överlevt fyra granatattacker.

Försvaret visar ännu en sekvens ur Fosterland där Fredrik Önnevall säger att Abed ska använda falska id-handlingar som Abed själv skaffat fram. "Vi kan bara erbjuda resesällskap", säger Önnevall i dokumentären.

Domaren frågar vad Europadomstolens dom om Grekland har för betydelse för straffrättsliga processen. Vi hänvisar till humanitära undantaget, säger försvaret.

Snart är det paus. Försvaret säger att de kommer att återkomma till det "humanitära undantaget".

Paus i en kvart. Dessförinnan frågade en av försvararna varför åklagaren valt att åtala för människosmuggling av normalgraden, trots att de tre inte misstänks för att ha begått brottet för egen vinning. Det beror på att de rest genom flera länder, svarar hon.

Nu börjar rättegången igen. Åklagaren Kristina Amilon säger att hon nu vill höra Fredrik Önnevall.

Fredrik Önnevall berättar att de åkte ut i Europa för att skildra nationalister. Ganska snabbt insåg de för balansens måste skildra flyktingars öde när de skulle göra ett porträtt på en ledare i nationalistpartiet Gyllene Gryning. De fick kontakt med flyktingar i Aten.

Abed vädjade direkt till mig. "Ta mig med". Den frågan fick jag smälta. Jag funderade ett tag men insåg att han fick följa med. Jag skulle inte kunna leva med att inte göra det. Jag rådfrågade mina kollegor och de tyckte samma sak. Så vi sa till Abed: Du kan resa med oss. Det var bättre än att han skulle hoppa ner på ett rullande lastbilsflak, säger Fredrik Önnevall.

Önnevall berättar att Abed själv pratade med en broder i Österrike och en farbror i Sverige. Abed och hans släktingar bestämde att det var bäst att åka till Sverige.

Nu ska åklagaren ställa frågor.

Åklagaren frågor om filmen stämmer överens med verkligheten. Ja, vi gjorde vårt bästa, svarar Önnevall.

Åklagaren ställer många frågor om vad som hände när Abed bad dem om hjälp. Hon frågar om hur diskussioner gick om hur de skulle göra med resan. Fredrik Önnevall berättar att de diskuterade i teamet under cirka 15 minuter innan de gemensamt tog beslutet. Han säger att de "var som yra höns" när det gällde hur resan skulle gå till.

Åklagarens ställer frågor i syfte att visa att det var filmteamet som planerade resan. Fredrik Önnevall säger att det var Abed och hans släktingar som bestämde resmålet, att Abed själv ordnat falska id-handlingar.

Vem hyr bilen som vi ser att ni kör med genom Grekland? Vem betalade hyrbilen? Vem körde? frågar åklagaren.

Fredrik Önnevall berättar att han hyrde och betalade hyrbilen.

Åklagaren frågar varför de delar upp sig när de ska åka färja till Italien. Önnevall säger att ett tv-team skapar uppmärksamhet. De ville bespara honom den stressen.

Åklagaren frågar vem som hanterade Abeds id-handlingar under resan. Det gjorde Abed själv, svarar Önnevall.

Åklagaren frågar om Abeds ekonomi. Abed hade en budget och pengar som täckte resan, svarar Fredrik Önnevall. Åklagaren hänvisar till polisförhör där Önnevall sagt att Abed betalat delar av resan. Det avsåg nog hyrbilen, säger Önnevall.

Diskuterade ni med Abed om han skulle söka asyl i Sverige, frågar åklagaren. Nej, det gjorde han med sina släktingar, säger Önnevall.

Åklagaren säger att hon inte har flera frågor. Önnevalls advokat Björn Benschöld ställer nu frågor. Önnevall berättar om att Abed levt under fängelselika förhållanden i Grekland. Önnevall får frågan om det fanns alternativ till att hyra bil. Han svarar nej eftersom de har så mycket utrustning.

En av de andra försvararna frågor Fredrik Önnevall om de tre i teamet pratade om att de skulle begå ett brott när de diskuterade hur de skulle göra när Abed ställde frågan om de kunde ta honom med på resan. Nej, säger Önnevall.

Åklagaren vill ställa en till fråga. I dokumentären säger du att beslutet skulle kunna få följder. Önnevall säger att han avsåg följder för Abed. Inte följder för dig? säger åklagaren. Nej, svarar Önnevall.

Domaren Kristina Andersson bryter in och frågar om det bara var Fredrik Önnevall som kört bilen och att det i en filmsekvens såg ut som Önnevall satt på passagerarplats. Filmen visas igen och Fredrik Önnevalls advokat påpekar att bilen då står stilla. Önnevall har satt sig för att ringa. Domaren frågor då om Fredrik Önnevall alltid kört bilen. Ja, vad jag minns, svarar han.

Domaren frågar också varför de sov uppe i bergen. Det var för att Abed var orolig, svarar Önnevall.

Tolken berättar om resan. Hon berättar att hon, eftersom hon tolkade åt pojken Abed, är säker på att pojken betalade sin egen biljett på färjan till Italien.

Vad bidrog ni då med? frågar åklagaren. Ja, han kunde ingen engelska. Han kunde ha rest ensam genom Europa, men hade gjort det med fara för sitt eget liv., svarar tolken.

Åklagaren ställer återigen frågor om hyrbilen och övernattningen i bergen. Tolken bekräftar vad Önnevall sagt om bilen och att det var "smidigt" att övernatta i bergen.

Vad kände du till om hans id-handlingar? Att det var något han själv och en kille i lägenheten hade gjort, svarar tolken.

Efter att åklagaren är färdig tar tolkens advokat Soroush Shahram vid. Varifrån fick ni goda råd om resväg? Det var från killarna i lägenheten i Aten, svarar hon.

Advokaten vill att tolken berättar mer om Abed. Han var en mycket rädd liten pojke, svarar hon.

Advokaten frågar: Var Abed införstådd med han var ansvarig för sina id-handlingar och att ni bara var ett resesällskap? Ja, svarar hon.

Nu är paus för lunch. Fredrik Önnevall ser lättad ut. Åhörare kommer fram och lägger en hand på hans axel.

Kl 13.15 återupptas rättegången.

Nu återupptas rättegången med att fotografen Clas Elofsson ska höras.

Fotografen berättar om första gången han träffade pojken Abed i lägenheten han bodde tillsammans med andra män. Elofsson berättar att de filmade och sedan kom frågan från Abed. Jag fortsatte att filma, säger Elofsson. Efter ett tag stängde han av kameran. Jag kommer inte ihåg diskussionerna men vi enades om att ta med honom och skildra resan.

Vi försökte hitta vägar vi skulle resa. Men vi är blåbär när det gäller detta. Vi får tips och råd av männen i lägenheten. Vi är mycket mer ambivalenta än som syns i filmen. Sen dök id-handlingar upp som jag upplevde var tillverkade, säger Clas Elofsson.

Vi behöver en bil. Huvudanledningen är att vi har så mycket utrustning, fortsätter han.

Vi kommer till hamnstaden. Eftersom inte Abed har pengar till ett hotell. Så vi sover i en olivlund. Dagen efter åker vi med färja till Italien.

Elofsson benämner pojken som Abbe.

Elofson berättar att det var tågstrejk när de kommer till Köpenhamn. Jag försökte skildra bussresan över bron så bra som möjligt, säger han och trycker på att han förundrats över att de knappt behöva visa id-handlingar genom Europa.

Väl framme i Malmö sov Abed en natt hos Elofsson. Dagen efter kom en kusin till Abed från Stockholm och hämtade Abed.

Åklagaren frågor om hur det gick till när Abed ställer frågan i lägenheten i Aten. Clas Elofsson berättar att han fortsatte filma trots att Önnevall sagt att han skulle stänga av kameran.
Var det ett gemensamt beslut att hjälpa Abed? Nej, det var ett gemensamt beslut att följa Abed, säger Elofsson.

Gjorde ni detta för att det var en bra story? frågar åklagaren. Nej, vi skildrar det som sker. Vi gör inte drama, vi gör dokumentär.

Åklagaren frågar varför de inte valde att följa någon av de andra i lägenheten. Det kunde vi inte. Jag skulle aldrig själv hoppa från en bro ner på en rullande lastbil. Att då låta ett barn hoppa är vansinne, säger Elofsson.

Åklagaren tar upp att Elofsson förvånats över att det var så få id-kontroller på resan. Så detta är en hypotetisk fråga: Vad hade hänt om Abed gripits vid en kontroll. Då hade vi skildrat det, svarar fotografen.

Åklagaren frågar: Vem tar befälet när ni ska byta färdmedel? Jag upplever inte att någon tar befälet. Vi är grupp vilsna personer, säger fotografen och tillägger att även Abed var med om besluten hur de skulle resa vidare.

Nu ställer försvaret frågor. Elofssons advokat Markus Bergdahl frågar: Eftersom ni är blåbär i människosmugglingsbranschen, som du säger, var det så att ni lyssnade på männen i lägenheten? Ja, svarar han.

Förhöret avslutas. Nu ska tingsrätten ringa upp Abed som ska vittna på video från Stockholm.

En tolk sitter bredvid Abed. Men han svarar på svenska innan tolken översätter domarens fråga: Här har omnämnts som Abbe. Är det vad du kallas? Ja, säger Abed.

Två och ett halvt år har gott sedan Abed träffade filmteamet i Aten. Nu har den lille pojken blivit en ung man med skäggstubb.

Abed får frågan av åklagaren om han minns när han frågade filmteamet om han fick följa med. Lite svagt, säger han. Jag frågade om jag fick följa med dem men jag kan inte säga vad de sa till varandra.

Minns du varför ni valde resvägen över Grekland, Italien, Österrike, Tyskland? Jag minns de här länderna men jag kommer inte ihåg.

Fredrik Önnevall och kollegorna tittar leende på Abed på filmduken.

Var du rädd för att bli upptäckt under resan? säger åklagaren. Jag hade inte den stora oron att bli upptäckt, säger Abed.

Vem köpte dina kläder? Någon i sällskapet, svarar Abed. Vem betalade för att du klippte dig? Jag minns inte, svarar han.

Åklagaren frågar om hur mycket pengar han hade på resan. Inga alls, svarar han. De förfalskade id-handlingarna stod jag för, säger Abed. Vem betalade för tåg- och båtbiljetter? Jag minns inte. Men det var inte jag, säger Abed.

Åklagaren vill nu citera vad Abed sagt i polisförhör: Då sa du att du betalat allt. Nu undrar jag vilket som är det riktiga svaret?
Jag minns inte. Men jag hade inga pengar på mig, svarar Abed.

Vem bar på din id-handling? Jag hade den inte på mig, säger Abed, som inte minns vem som hade den. Abed säger att det är mycket han inte minns.
Det här med pengarna kom jag inte ihåg, säger han.

Åklagaren avslutar förhöret. En av advokaterna vill ställa frågor. Kommer du ihåg bättre idag vad som hände för tre år sen, eller kom du ihåg bättre för ett år sen i polisförhör.
Då kom jag ihåg bättre för ett år sen, svarar Abed.

Advokaten säger till Abed att han i polisförhör sagt att han hade cirka 5 000 euro. Ja, det stämmer nog, svarar Abed.

Advokaten läser än en gång ur polisförhöret då Abed sa att filmteamet inte betalat någonting. Abed säger att han kom ihåg bättre för ett år sen. Lagmannen Kristina Andersson säger till Abed att det är viktigt att han tänker efter. Jag minns ingenting, säger Abed.

Nu hettar det till i rättssalen. Fredrik Önnevalls advokat tycker att lagmannen går för långt när hon upprepar att Abed inte minns någonting.
Han säger att han mindes bättre för ett år sen, säger advokat Björn Benschöld.

Förhöret med Abed avslutas. Lagmannen vädjar till advokaterna att de ska förklara att de samtidigt som de åtalade förnekar gärningen, åberopar humanitära undantaget. Jag får inte ihop det, säger Kristina Andersson. Nu blir det 15 minuter paus.

Rättegången återupptas. Åklagaren Kristina Amilon inleder slutplädering. Hon börjar med att säga att detta inte är en unik rättegång. I många fall är det personer som åtalas för människosmuggling för att de tycker synd om personer och vill hjälpa. Det enda unika är att det här har filmats, säger åklagaren.
Alla tre ska hållas ansvariga. Det är utrett att Abed saknar pass. Det känner de till. De tilltalade menar att de inte hjälpt, utan följt honom. Abeds berättelse ger inte stöd för att så varit fallet, säger hon.

Åklagaren menar att de tre åtalade har en sådan ställning att de kan planera en resa. Hon menar att tingsrätten ska bortse från vad som sagts att de är "blåbär".

Det är utrett att i vart fall Fredrik Önnevall betalat för hyrbilen, säger åklagaren. Att de övernattat i bergen är för att man inte vågar ta in på hotell. Omgivningen uppfattas som potentiellt hot, som det sägs i dokumentären. Detsamma är skälet till att de delar på sig på färjan, säger åklagaren och menar att de gjort det med uppsåt.

Åklagaren går nu över till frågan om humanitärt undantag.

Kristina Amilon referat till Högsta domstolens prejudicerande dom.
Åklagaren säger:
Det humanitära undantaget bygger på att man söker asyl omgående. Här har det inte pratats om att Abed ska söka asyl. Han själv säger att han sökte asyl först i Märsta.

Den påföljd som jag yrkar på är fängelse i tre månader, avslutar åklagaren.

Nu är det dags för försvarets slutplädering. Först är det tolkens försvarare Soroush Shahram.
Hennes uppdrag är att tolka. Hon har inget produktionsansvar.
Advokaten kommenterar också åklagarens yrkande:
Det kan inte undgå någon att syftet var att söka asyl, säger han.

Tolkens advokat vill också att tingsrätten bedömer ett eventuellt brott som ringa. Då är det preskriberat, säger han.

Nu är det dags för Fredrik Önnevalls advokat Björn Benschölds slutplädering.

Vad de tilltalade berättat är att de följt med på Abeds resa. De har inte betalat för honom. Åklagaren vill göra en stor sak av att Abeds vittnesmål skiljer sig från tidigare. Han är nu 17 år och gått vidare och ser framåt, säger advokaten.

Advokaten talar nu om humanitära undantaget. Då är det viktigt att han är ett barn, säger advokat Benschöld.

Sett till att han släktingar som hämtar honom och med tanke på hans ålder, söker han asyl tillräckligt snabbt, anser advokaten. Han anser därmed att humanitära undantaget ska gälla.

Även Fredrik Önnevalls advokat menar att brottet ska vara ringa och därmed preskriberat.

Nu är det den tredje och sista advokatens tur. Fotografen Clas Elofsons advokat Markus Bergdahl säger att detta är en unik rättegång eftersom det är en pojkes flykt som skildras i en dokumentär. Han hänvisar också till Sveriges tryckfrihetslagstiftning och att det måste vara tillåtet att skildra pojkens flykt.

Advokaten anser också att det finns utrymme för tingsrätten att välja ett humanitärt undantag. Han ansluter sig till övriga advokater om att brottet hursomhelst ringa och därmed preskriberat. Om de åtalade ändå döms är böter lämplig påföljd, säger han.

Nu börjar samtliga jurister diskutera varför fallet dragit ut på tiden, att polisanmäl kom först efter att tv-programmet börjat sändas.

Rättegången går nu mot sitt slut. Domaren frågar om någon av de tilltalade vill säga något. Nej, säger de. Dom kommer om två veckor, säger domaren.