SVT rapporterade · Rättegång om knivmord i Bollnäs

Birgitta Fernlund inleder sin sakframställan:

Vår kontakt med tingsrättens nätverk gick plötsligt ner så jag har inte kunnat uppdatera på en stund.
Men jag ska försöka sammanfatta helt kort vad som hänt:

Åklagaren har hållit en kort sammanfattning av sin sakframställan, under den visade hon en bild på offret som han såg ut när han levde. Detta eftersom rätten kommer att få se helt andra slags bilder på honom senare.
Hon berättade om mordet som hon menar att det gick till, att rättsläkaren konstaterat ett 20-tal svåra hugg med kniv.
Nu går hon igenom ett händelser som föregick mordet, då den tilltalade 46-åringen hotade offret och dömdes för olaga hot.

- Vi har inte kunnat hitta någon förklaring till varför mordet sker när det sker, detta om bakgrunden. NU går jag över till själva gärningen.
- Den 17 december befann sig offret hemma i bostaden, berättar Birgitta Fernlund.

Plötsligt upptäcker 46-åringens exhustru som har ett förhållande med offret hur 46-åringen tränger sig in i bostaden och säger offrets namn.
Hon fick panik och sprang över till en granne för att få hjälp, men när hon kom tillbaka var det för sent. Offret låg då knivhuggen.

Kl 21.04 har SOS-alarm kontakt med kvinnan, därför kan man sluta sig till att mordet sker minutrarna före.

Åklagaren visar nu stillbilder på offrets bostad. Bilderna visar ett vanligt svenskt villaområde, inbäddat i snö.
Det som är ovanligt är att en av villorna är inlindad i polisavspärrningsband.

Nu går hon över till interiörer.
Bilderna är tagna med en 360 graders kamera så rätten och åhörarna kan visas runt i bostaden.
När vi kommer in i vardagsrummet får vi se en soffa med våldsamt nedblodade kuddar.

Åklagaren poängterar, och visar, hur nära 46-åringens åttaåriga dotter suttit offret under mordet.

Hon tänker nu spela upp larmsamtal och yrkar på stängda dörrar.
Vilket bifalls

Pga av uppkopplingsproblemen hann jag inte med att skriva en del information tidigare, tar det helt kort nu istället.
I bostaden vid mordet befinner sig flera personer förutom offret och kvinnan. Där finns även en 16-årig fosterson. Han är på övervåningen men hur tumultet på bottenvåningen och springer snabbt ner och blir vittne till hur hans fosterfar knivhuggs.

I gårdshuset till bostaden finns 46-åringen och kvinnans gemensamma 16-åriga dotter tillsammans med en kamrat - de ser inte själva mordet, men kommer in i huset strax efter att gärningsmannen försvunnit.

Förhandlingen är åter offentlig

I och med kvinnan kunde peka ut sin exmake som gärningsman så anhölls snart 46-åringen i sin frånvaro.
Och kl 22.21 greps 46-åringen på Hedgatan i Bollnäs.
Vid gripandet hade han inga ytterkläder på sig, utan var klädd i något slag röd träningsoverall.

När 46-åringen ser bilderna på sig själv från strax efter gripandet så ler han.

Ute var det nollgradigt. För polisen uppgav 46-åringen att han skulle ut och springa

När polisen undersöker området kring offrets bostad hittar man i skogen vid elljusspåret redan på natten efter mordet bl a en jacka, en mössa, en knivslida mm

På jackan har man hittat blod från offret och DNA från 46-åringen

Åklagare Birgitta Fernlund visar på kartor och flygbilder hur offrets bostad, fyndplatserna i skogen och platsen på Hedgatan där 46-åringen greps förhåller sig till varandra.
Fyndplatserna ligger ganska exakt mitt emellan bostaden

Kniven hittas ännu närmare bostaden

Kniven låg i en buske på Solbackavägen. En svart s k rambokniv - eneggad och med tandad ovansida

Ett stort och grovt vapen, m a o.

Birgitta Fernlund vill visa kniven i rättsalen och ber poliserna att placera ut sig av på särskilda platser av säkerhetsskäl.
Det här gillar inte Leif Silbersky, hon ifrågasätter varför. Tycker åklagaren beter sig onödigt spektakulärt.

Rättens ordförande ber om ett "bevistema"... han verkar också tveksam till idén

Rätten tar en paus.

Förhandlingen har återupptagits.

...bara för att omedelbart avbrytas igen.

Anledningen är att åklagaren presenterade ett bevistema, i princip VARFÖR hon vill visa kniven för rätten, varför det inte räcker med att visa en bild.
Hon anger att hon vill visa att en kniven är ett "livsfarligt vapen"

Detta gillas inte av advokat Silbersky
- Alla knivar är livsfarliga, säger han. Och vidhåller att det borde räcka med att visa bilder.

Om detta behöver rätten överlägga beslutar domaren, rådman Bengt-Olov Horn, och därför fick salen utrymmas. Igen.

Nu har vi släppts in igen.
Rätten har beslutat att åklagaren INTE får visa kniven.
Rätten resonerar som så att det visserligen råder fri bevisprövning i svenska domstolar, men det som är "veterligt" behöver inte/ska inte bevisas. Och eftersom knivar är livsfarliga behöver åklagaren alltså inte visa upp vapnet för rätte.

Och därmed återupptas förhandlingen...

Åklagare Birgitta Fernlund visar bilder på de olika fynden som gjordes utomhus i området kring offrets bostad. En knivslida i skinn, handskar, en svart "rånarluva"/mössa osv...

Man hittade även skospår i snön i närheten av platsen där handskarna hittades. Skospåret har undersökts på NFC (nationellt forensiskt centrum)

I skogen hittades två jackor - den den ena med reklamtryck

NFC har även undersökt de kläder 46-åringen hade på sig när han greps.
På byxorna hittades inga skador eller besudlingar, samma på bältet, samma på mössan, ingenting heller på underkläderna eller på ett radband som han hade på sig.
Däremot på skorna indikerades blod - men det har inte gått att fastställa från vem blodet skulle ha kommit från.
Man har undersökt 46-åringen tröja för att se om det finns fibrer från den på kniven eller knivslidan, men några sådana har inte gått att hitta.

Bättre lycka hade man med den ena jackan. Där återfanns blod från offret och DNA från 46-åringen.
Även på den andra jackan hittades blod fr offret och DNA fr 46-åringen.

Även handskarna har blod och DNA fr offret och 46-åringen

Mössan/rånarluvan hade DNA-spår fr 46-åringen, enligt NFC

...och även kniven hade blod från offret.

Skospåret i skogen visade sig överenstämma med 46-åringens skor.
Samma slags skospår återfanns dessutom utomhus nedanför fönstret till vardagsrummet där offret mördades, åklagaren menar att 46-åringen stått där och tittat in före mordet.

Skospåren leder runt huset och "uppvisar en snedställning", det senare är en viktig uppgift säger åklagaren. Hon kommer att återkomma till varför senare när rätten ska få se några övervakningsfilmer.

Nu berättar åklagaren om hur vardagsrummet såg ut när polisen kom dit.
Det låter påfallande vardagligt. Det ligger en mobil och påse smågodis på soffbordet osv
Det som avviker fårn den vardagliga är att 55-åringen sitter död i soffan

Det finns flera bilder fr miljön, med offret men de visas inte upp nu eftersom de är sekretessbelagda

NFC:s analys och slutsats av spåren i och kring bostaden leder till att blodet är offrets, men att gärningsmannen inte blött på platsen.
Att det rådde fin ordning i bostaden och att det därför INTE finns några spår av strid i samband med mordet.
Att gärningsmannen gått in genom entrédörren, genom hallen och vidare in i vardagsrummet - och att han tagit samma väg ut efter mordet

Offrets sambo börjar gråta tyst när rätten får nu se bilder av offrets vita t-shirt som han hade på sig vid mordtillfället.
Den är fullständigt nerblodad på ryggen och genomstungen åtskilliga gånger i mellangärdet på framsidan.

Åklagaren försöker fortsätta med resultatet från den rättsmedicinska undersökningen men det blir för mycket offrets sambo. Hon börjar gråta och får ledas ut från salen av målsägandebiträdet.

Rättsläkaren har dokumenterat drygt 20 skador - på huvudet, i halsen, i buken, i bröstet, på benet...
- Han är alltså knivhuggen över hela kroppen, säger Birgitta Fernlund.

Enligt rättsläkarens skador är skadorna "djupa",.har uppkommit vid dödstillfället, har orsakats av en kniv som den som hittades i skogen, att dödsorsaken varit förblödning efter multipla skär- och huggskador.

Rättsläkaren har fått frågor om offret kan ha hunnit känna dödsångest och om några av skadorna i sig ensamma kunnat leda till döden

ENligt rättsläkarens svar var åtminstone tre skador i sig så pass kraftiga att de hade kunnat leda till döden ensamma.
Men om det funnits utrymme för dödsångest kan hon inte uttala sig om.

Rätten ska nu se bilder från obduktionen. Dessa är sekretessbelagda så vi får återigen lämna salen. Vi återkommer efter lunch.

Förhandlingen har återupptagits efter lunchuppehållet.
Ett tag såg det ut som om vi kanske skulle bli försenade eftersom hela tingsrätten hade fått utrymmas på grund av ett brandlarm - som dock visade sig vara falskt.
Men rådman Bengt-Olov Horn håller tiden.

Åklagare Birgitta Fernlund har nu inriktat sig på de övervakningsfilmer som finns från mordkvällen.
På den första tycks 46-åringen vänta på tåget i Ljusdal kring kl 18 på kvällen.
Det är ingen tvekan om att det är han, ansiktet syns mycket tydligt på bilderna.
Han ser ut att vara klädd i en av de jackor som senare hittades i skogen i anslutning till mordplatsen.

Åklagaren har lämnat övervakningskamerorna ett tag för att istället diskutera 46-åringens telefon och vilka fynd man gjort i den.
Bl a har det uppdagats att 46-åringen skrivit offrets namn flera gånger (i sökningar, SMS el liknande), liksom offrets adress, offrets arbetsplats osv

Telefoner innehåller också ett antal bilder på offret. Bilderna är skärmdumpar från platser på nätet där offret syns.

46-åringen har också sökt efter exhustruns adress i Bollnäs.

Senaste sökningarna på exhustruns adress är gjorda på eftermiddagen samma dag som mordet sker.

Telefoner innehåller också kartsökningar i området kring offrets och exhustruns bostad.

Exhustrun har suttit allt mer hopsjunken under åklagarens genomgång och nu blev situationen återigen för svår för henne, så hon har lämnat salen.

@NIghtrider

Jag har läst din fråga men väljer att inte släppa igenom den eftersom ett svar i någon mån kan vara utpekande. Jag svarar alltså vare sig ja eller nej på din fråga

Åklagaren berättar att under polisutredningen blev polisen kontaktad av en skomakare som berättade att han fått i uppdrag av 46-åringen att göra om en knivslida. Den knivslida som förekommer i utredningen. Enligt åklagaren är knivslidan omgjord så att man kan bära kniv dolt. Skomakaren kommer att vittna senare under rättegången.

Hon berättar också om flera andra vittnen som kommer att höras, det handlar bl a om personer som befunnit sig längs den misstänkta gärningsmannens flyktväg i Bollnäs.

Därmed är åklagaren klar med sin sakframställan och exhustruns målsägandebiträde tar över.
Hon instämmer i åklagarens beskrivning, men vill göra några tillägg.

Hon säger att äktenskapet mellan 46-åringen och kvinnan var svårt för kvinnan. Hon utsattes för olika slags övergrepp och hon flyttade så småningom i skyddat boende för att komma undan 46-åringen.

Hon sökte också om kontaktförbud riktat mot 46-åringen flera ggr. Även dett 55-åriga offret sökte om kontaktförbud.

Men så småningom upphörde offret och kvinnan att ansöka om kontaktförbud och att göra polisanmälningar riktade mot 46-åringen. Men detta berodde inte på att hoten upphört.
- Det berodde på att de hade gett upp. De tyckte inte att det tjänade något till eftersom de inte fick någon hjälp.

Enl läkarutlåtande är kvinnan svårt traumatiserad av mordet. Hon har drabbats av koncentrationssvårigheter, har fått nedsatt arbetsförmåga och hon behöver stöd till sömn, för bearbetning...

Även offfrets (vuxna) dotter har drabbats svårt av en krisreaktion. Har lidit av depression, minnessvårigheter, koncentrationssvårigheter osv

Dottern är dessutom rädd och känner sig begränsad och otrygg.
- Framförallt är hon orolig för vad kontakter med exhustrun skulle innebära.

Även offrets (vuxne) son har mått väldigt väldigt dåligt. Har haft svårt att sova, äta, arbeta. Är liksom sin syster orolig för att fler ska drabbas av våld om de har kontakt med exhustrun.

Offret och exhustruns fosterson hade enligt målsägandebiträdet funnit sig väl tillrätta i familjen och kallade paret för mamma och pappa, men har idag blivit osäker och känner en rädsla för vad framtiden kommer att innebära.
Hans framtid tillsammans med de andra har slagits i spillror.

Målsägandebiträdet tar upp åttaåringen som blev vittne till mordet som hennes pappa misstänks för.
Hon är mycket otrygg, vågar inte duscha ensam eller ens vara i vardagsrummet. Vänder sig om hela tiden när hon rör sig utomhus.
Hon har sagt att hon aldrig tänker på nedre botten igen, hon vill bo i ett högt hus. Är rädd för att mördas.
- Hon säger också att önskar att mamma hade gift sig med offret först.

Om själva mordet har hon berättat att hon först trodde att hennes pappa först skämtade med offret innan hon insåg vad som pågick.

Rådmannen stoppar advokaten och säger att det börjar bli något för detaljrikt för en sakframställan.
Åttaåringen ska inte heller höras i rätten.

Nu tar rätten en paus.

Pausen är slut.
Nu ska exhustrun höras. Hon har bett om att få vittna utan att 46-åringen är kvar i salen. Vare sig rätten eller advokat Leif Silbersky har något att invända med detta, och 46-åringen förs ut till ett annat rum.
Han kommer dock att kunna höra vad som sägs i salen i högtalare.

En åklagare som biträder Birgitta Fernlund tar över och ska hålla förhöret. Tyvärr uppfattade jag inte hans namn.

Han börjar med att fråga om hur förhållandet såg ut när exhustrun fortfarande var gift med 46-åringen.
De var gifta i sjutton år.
- Det var bara misshandel och att han tryckte ner mig... svarar hon.

De går igenom de olika städer i Sverige där de bott, en period bodde de i Bollnäs - men de flyttade till Ljusdal eftersom de köpt en mindre rörelse där.

De drev företaget "tillsammans".
- Jag var tvingad till jobbet varje dag, han tvingade mig. Det fanns inte så många som orkade jobba med honom. Jag ville inte egentligen, han misshandlade mig flera gånger på jobbet framför kunder.
- Han kunde inte sköta rörelsen. Det försvann pengar ur kassan och han skyllde på mig. Han var otrevlig mot kunder..
- Han tar till och med hållt en kniv mot min arm...

Hon får frågor om jackan 46-åringen har på sig på övervakningsbilderna (och som hittades i skogen). Den har mannen haft jättelänge, svarar hon.

Varför skilde ni er?
- Jag orkade inte leva med honom längre. Han misshandlade mig flera gånger, hotade mig med kniv, hällde kokande vatten på mig...
- Men jag var rädd att gå ifrån honom.
- Men efter en misshandel på jobbet så bestämde jag mig. Jag åkte till socialen i Ljusdal och berättade vad jag gått igenom. Och där fick jag hjälp. Det glömmer jag inte.

Hon fick hjälp till först kvinnojouren och sedan hjälp att flytta vidare.

- Barnen följde med mig. Han har aldrig brytt sig om barnen.

Efter skilsmässan träffade hon ändå 46-åringen ibland pga barnen. Han bråkade ibland, men hon nämner inget våld då.

- Till slut räckte det inte med en egen lägenhet i Ljusdal utan jag flyttade till Bollnäs.

Flytten till Bollnäs skedde 2009, två år senare träffade hon en ny man - offret.

- Hur blev förhållandet till din exmake då? Till hans familj?
- Nej hans familj tyckte inte om det. Offrets familj sa ingenting. Inte min familj heller.

Kvinnan berättar att 46-åringen nog trodde att hon skulle komma tillbaka till honom så småningom, men att hon aldrig hade för avsikt att komma tillbaka, att hon inte hade gjort det oavsett om hon träffat en ny man eller inte.
- När han förstod att jag träffat en ny började hoten komma. Han trodde han ägde mig.

Vilka slags hot? undrar åklagaren.
- Han ringde hundratals gånger.Han kallade mig för hora och sa "tror du jag tänker låta en sådan där jävel komma nära mina barn". "Jag ska döda honom".
- Han ringde till mina bröder och hotade dom, han har skickat mot mig hot genom ombud...

Varför hotade han dig?
- Inte för att jag träffat en ny, men för att vi skulle flytta ihop och för att ingen annan man skulle komma nära barnen. Han tyckte jag skulle flytta och bo i närheten av honom och ge honom en nyckel till min lägenhet så att han skulle kunna behålla kontrollen över mig.

- Han sökte upp offret på hans jobb. "Du din jävel hade tur idag. Du var inte på kontoret, annars hade du inte levt idag". Det ringde 46-åringen och sa till offret efteråt, säger kvinnan

Hon berättade att hon hade kontakt med 46-åringens bror som varnade och sa att 46-åringen menade allvar med sina hot. Hon polisanmälde hoten, men tycker inte att hennes anmälningar togs på allvar.

Kvinnan säger att 46-åringen sökte upp hennes mamma i Uppsala och att han försökte påverka henne att övertala kvinnan att bosätta sig i närheten av honom igen.
Han ska också ha hotat att döda kvinnans bröder.

- Hans bror är död och han sa "han ropar till mig från graven, att jag ska komma till honom, men han säger att jag måste dricka blod innan jag får komma till honom"

(De här hoten anmäldes och ledde till rättegång)

- Rättegången var som ett skämt. Jag fick 7000 kronor i skadestånd, men han låstes ju inte in.

En tid efter rättegången:
- Jag pratade i telefon igen med hans bror. Han varnade att 46-åringen var konstig på nytt och pratade om att han skulle döda någon.

Hon berättar att hon blev uppmanad att flytta till skyddat boende i Gävle, men efter att han bott där en tid så förstod hon att hon var igenkänd och att 46-åringen skulle hitta henne så småningom. Därför flyttade hon tillbaka till Bollnäs.

Hon berättar om offrets relation till barnen. Både hennes barn och de fosterbarn de tog hand om.
- Åttaåringen älskade honom. Han gjorde allt för oss, han var så snäll mot alla människor.
- Fostersonen brukade han ta ut på fiske. De brukade sitta och prata länge länge. Han älskade honom och kallade honom för pappa.

Familjen verkar ha försökt leva ett vanlig liv
- VI orkade inte längre vara rädda.

@Marcus J
Lugnt stilla och lyssnande just nu, men det har varit väldigt känslosamt flera gånger under dagen.

Kvinnan berättar nu om hur hon kom hem från jobbet på morddagen.
Hon berättar att hon var helt utmattad efter dagens arbete.
Offret tyckte hon skulle äta lite, men hon hann bara ta en sked så öppnas ytterdörren sakta. Hon tror först att det är den äldre dottern som kommer in...

...men det var 46-åringen som ropade och skrek på offret.
- Allting svartnade och jag sprang rätt ut på vägen. Sprang över till grannen och bankade på dörren.
- På håll hör jag åttaåringen skrika. Hon bara skriker. När jag vänder mig om ser jag hur 46-åringen kommer ut. När jag ser honom komma åt mitt hålla gömmer jag mig på grannens altan.

Kvinnan har väldigt svårt att berätta detta.
- Titta vad han gjort!!! Ropar åttaåringen när jag kommer in. Åttaåringen ropar att jag ska ringa 112 men mina fingrar lyder inte.
- Jag går till honom på soffan och håller offrets huvud. Jag jobbar med gamla människor så jag vet när det är slut.

Kvinnan blir så ledsen att hon har väldigt svårt att fortsätta sin berättelse. Rätten tar en paus så att hon ska få en chans att samla sig.

Pausen är slut.
Och förhandlingen fortsätter.
Det ser ut som att förhandlingen kan komma att pågå ganska länge ikväll, men vi kommer bara att rapportera i 10-15 minuter till. Sedan måste vi tyvärr lämna förhandlingen för idag.

Åklagaren visar fotografier från mordplatsen/vardagsrummet i Bollnäs.
Åklagaren vill att kvinnan berättar hur hon, offret och åttaåringen var placerade i rummet.
Efter lite teknikstrul för rätten, pekar hon ut var de befann sig i förhållande varandra.
Det är ett litet vardagsrum så familjen var mycket nära varandra.

- 46-åringen stormade in. Jag såg inte hans ansikte, men jag hör hans röst när han ropar, jag ser hans kläder som jag känner igen, jag förstår att det är han.
-

Så berättar igen om hur lämnade åttaåringen kvar vid mordet när hon springer för att försöka få hjälp av grannen.
- Jag dunkade och dunkade, men ingen öppnade. Då hör jag åttaåringen skrika, då först kommer jag på att jag lämnat henne bakom mig. Jag blev rädd att 46-åringen högg mot henne också.

Hon tänkte springa tillbaka igen, men du kommer 46-åringen ut ur huset.
- Jag gömde mig på grannens veranda. Jag trodde 46-åringen skulle få syn på mig, jag trodde det var slut med mig. Jag tog farväl av mina barn för mig själv. Jag tänkte att han letade efter mig, att han skulle döda mig.

Hon ser inte heller nu mannens ansikte, men säger att efter 17 års äktenskap så förstår hon att det är 46-åringen.

Inne i hennes eget hus är det kaos. Den åttaåriga dottern skriker, och offret ligger och förblöder till döds.

Målsägandebiträdet Evin Cetin har tagit över och ställer frågor till sin klient.
Hon ställer frågor om hur 46-åringens släkt reagerade på skilsmässan.
Hon säger att släktingarna tyckte att hon skulle gå tillbaka till 46-åringen.
- Visste de inte hur du haft det?
- Jo, de visste allt. Men du ville kanske att han skulle sluta vara jobbig, att de skulle få det lugnt om jag gick tillbaka.

Evin Cetin ställer frågor om hur kvinnornas roll är i den kultur kvinnan tillhör.
- Kvinnor ska inte skilja sig, de ska vara hemma och ta hand om barnen...

Det här får 46-åringens advokat Leif Silbersky att reagera. Han påtalar att släktingarna inte är misstänkta för några brott och att han visst förstår att det är en känslig fråga, men att man bör hålla sig saken.
Rättens ordförande Bengt Olov Horn ger honom delvis rätt och ber målsägandebiträdet att gå

...vidare med andra frågor

Evin Cetin frågar istället om hur barnen påverkats. Kvinnan berättar att åttaåringen till exempel undviker att prata om offret för att inte göra mamma ledsen.
Läxläsningen har blivit svår, tidigare gjorde hon alltid läxorna med offret och hon tycker det är svårt att göra dom med sin mamma.
- "För du är så ledsen hela tiden", säger kvinnan

Knackar det på dörren hemma så vågar inte åttaåringen längre gå och öppna dörren. Hon blir orolig när hon ser människor med uppdragna luvor.
- "Mamma det kanske är någon som kommer att försöka döda oss".

Fostersonen är ensamkommande från Afghanistan.
- Han säger att han förlorade en pappa i Afghanistan, nu har han förlorat en till.

- Han håller sig mest på rummet. Han går och tränar och sedan två veckor går han till skolan igen, men han går alltid direkt hem efteråt. Han är också rädd och ledsen.

Evin Cetins sista fråga:
- Varför behandlade 46-åringen så?
- Varför? Han var jättesvartsjuk, han kunde inte diskutera olika saker. Han slog istället.

Advokat Leif Silbersky har några frågor.
- Såg du vid något tillfälle gärningsmannens ansikte?
- Nej. Det gjorde jag inte.
- Såg du kniven?
- Nej det gjorde jag inte, svarar kvinnan.

Då säger Leif Silbersky att hon sagt helt annorlunda i förhör och citerar dessa "då såg jag hur han sprang med kniven mot offret".
- Ja, jag såg kniven, men jag såg inte hur den såg ut, svarar kvinnan.

Leif SIlbersky:
- Du har hört att min klient säger att det inte var han. Kan du ha sett fel? Kan det varit någon annan? En släkting?
Advokaten och kvinnan börjar tala in mun på varandra och Bengt Olov Horn får avbryta.
Kvinnan fortsätter
- Jag kan inte tal fel på hans röst efter 17 års äktenskap.
- Vad är så speciellt med hans röst. Det kan inte varit en av hans bröder som talade istället? undrar Silbersky.
- Nej.

Kvinnan säger att gärningsmannen höjde rösten, men Silbersky ville veta HUR högt.
Målsägandebiträdet tycker att hennes klient har svarat på frågan, men frågorna godkänns.

Advokaten ifrågasätter även att kvinnan skulle kunna känt igen 46-åringen på ytterkläderna.
- Det finns tusentals likadana!

Därmed är förhandlingen över för idag och fortsätter imorgon.
SVT Nyheter GÄvleborg kommer att rapportera även från den förhandlingsdagen.
Tack för idag

God morgon!
Idag, torsdag, går rättegången in på sin andra förhandlingsdag av totalt fyra. Mannen som misstänks ha huggit ihjäl sin exfrus partner i Bollnäs ska höras idag. Här kan ni följa vår direktrapportering om rättegången med start vid 09.30-tiden.

God morgon!

Nu har dagens förhandling inletts.

Först hörs den s k fostersonen.
- Jag såg på 55-åringen som min far och kvinnan som min mor.

Fostersonen blev ju vittne till mordet och det är därför han hörs. Han liksom kvinnan igår har bett om
att 46-åringen inte ska närvara i tingssalen under vittnesmålet. Detta har bifallits och därför är inte 46-åringen just nu i ett angränsande rum och hör på förhandlingen därifrån.

Fostersonen beskriver en helt vanlig kväll med familjen - han hade varit och handlat tidigare, men efter kl 16 var han hemma.
Han blir ombedd att berätta med egna ord vad som hände härnäst.
55-åringen påminde om att fostersonen snart skulle ha matteprov så han gick upp på övervåningen för att plugga.

Förhöret genomförs m h a tolk.

Åklagaren ställer några frågor kring vilka (55-åringen och den åttaåriga dottern - inga andra) som då befann sig i vardagsrummet (teven stod på) och var de satt (i sofforna)

När han är på övervåningen så hör han att något hänt därnere. Tänker att det kanske är något med mamma.

- Du hörde en röst, hur lät den rösten, frågar åklagaren.
- JAg hörde bara att det var något högljutt.
- Kände du igen rösten?
- Ja, det var min mors röst, svarar fostersonen. Jag fick olika tankar. Kanske hon hade skadat sig med kniv i köket.

- När du hörde det höga ljudet från din mamma, vad gjorde du då? frågar åklagaren.
- Då kom jag ner snabbt, säger fostersonen. När jag kom ner för trappan såg jag någon på väg in i vardagsrummet med en kniv i handen.

Åklagaren ställer mer precisa frågor om var i trappan fostersonen stod. Och om han kan beskriva kniven.

- Såg du när personen med kniven kom fram till 55-åringen?
- Ja.
- Vad händer då?
- Då såg jag att de brottades, eller kämpade mot varandra med händerna, svarar fostersonen

- Ser du om den här personen gör något mer mot 55-åringen? undrar åklagaren.
- Jag såg att 55-åringen höggs med kniv. Jag såg inte om han träffades eller inte. Såg inget blod.

Åklagaren ber om att fostersonen visar på kroppen var huggen tog.
Får till svar att de riktades mot 55-åringens mage.
- Jag kommer ihåg att jag såg tre hugg mot magen, men när de kämpar mot varandra kan jag inte se var huggen träffar eftersom de rör på sig hela tiden.
- Jag såg ett hugg mot halsen också, och jag såg en träff mot axeln - men inte hur svårt.

Under fostersonens förhör har kvinnan sett allt mer plågad ut, och nu när mordet beskrivs blir det för mycket för henne så hon lämnar rummet.

Och rådman Bengt Olov Horn säger åt åklagaren att han åklagaren ligger precis på gränsen för vad som är tillåtet vad gäller ledande frågor.

Fostersonen berättar att 55-åringen ramlar ihop på soffan efter huggen, och att knivmannen springer ut ur huset genom ytterdörren.
Han bekräftar också att åttaåringen varit i vardagsrummet hela rummet.

- Jag förlamades av det hela. Kunde inte röra på mig på en lång stund. Sen när jag kunde röra på mig igen gick jag upp till rummet. Försökte ringa polisen men jag kunde inte. Jag var som paralyserad i händerna.

- Jag gick ner för att hjälpa 55-åringen. Det såg ut som att han inte kunde andas ordentligt så jag försökte hjälpa honom.
- Kunde han säga något? frågar åklagaren.
- Jag pratade med honom, men han kunde inte svara

Den åttaåriga flickan är kvar i vardagsrummet och gråter när fostersonen försöker hjälpa 55-åringen.
När hennes mamma kommer tillbaka till huset (hon har berättat i sitt vittnesmål igår hur hon sprang till en granne för att försöka få hjälp) ber hon fostersonen ta med sig åttaåringen till ett annat rum.
- Då sa hon att hon kände igen gärningsmannen för att det var hennes far. Det sa hon tre gånger.

- Vet du om hon pratade något med den personen som hon uppfattade som sin far? undrar åklagaren.
- Nej.

.
När åklagaren ber fostersonen att beskriva gärningsmannen så ber han om att åklagaren ska ställa frågor istället eftersom han inte mår bra nu.
- Medellängd... svart hår... såg inte händerna... rånarluva... såg ögonen och pannan... hudfärgen var vare sig vit-vit eller svart-svart... brunblek skulle jag säga...

- Kände du igen personen?
- Nej, och jag vill inte säga något mer om det.

Förhöret leds av den biträdande åklagaren, men åklagare Birgitta Fernlund ställer några kompletterande frågor som rör kvinnan. Var hon är osv under mordet. Men fostersonen såg inte till henne, däremot såg han åttaåringen.
- Hon satt i den stora soffan. 55-åringen var i den lilla soffan.

- När gärningsmannen höll på och högg så hörde jag åttaåringen be gärningsmannen att inte mörda henne också, fostersonen.
- Hon bad för sitt liv.

- Hörde du om gärningsmannen svarade henne? frågar åklagare Birgitta Fernlund.
- Om han sa något så hörde jag inte det.

Rätten tar en paus

Pausen är slut och förhöret med fostersonen/vittnet fortsätter.

Han får upprepa vad åttaåringen sa under attacken. Den här gången på svenska, eftersom det var svenska hon hade talat under attacken
- "Snälla döda inte mig!"

Förhandlingen har återupptagits efter lunch.
Åklagare Birgitta Fernlund är nu i huvudsak intresserad av de jackor som hittades i skogen i närheten av offrets bostad.
46-åringen bekräftar att han åtminstone tidigare har haft en likadan som en av jackorna, den med reklamtryck. Ett ganska ovanligt reklamtryck, som rör samma bransch som 46-åringen var verksam inom med sin rörelse. Reklamtrycket var övertejpat när jackan hittades i skogen.
- Är det du som har tejpat över trycket? frågar Fernlund.
- Nej, jag har inte tejpat.

- Har du någon förklaring till varför en sådan jacka hittas vid brottsplatsen?
- Nej

Åklagaren frågar om de inneboende 46-åringen hävdar att han haft i Ljusdal. Han har ju inte velat/kunnat berätta vilka de är.
- Du är ju anklagad för mord, är det inte bra då att du berättar vilka de är? undrar hon.
- Nej det vill jag inte

Åklagaren intresserar sig för den kniv, det troliga mordvapnet, som hittades efter mordet.
- Jag har aldrig haft någon kniv. Bara såna man lagar mat med, svarar 46-åringen.

Åklagaren visar då en bild på skärmen som föreställer någon som åtminstone liknar 46-åringen och som poserar med just en sådan s k rambokniv som hittades i skogen.
- Det där är inte jag! säger 46-åringen.

Han är inte helt säker på vem bilden föreställer - men det är i varje fall inte han.

Hemma hos 46-åringen har polisen hittat en tomförpackning för en s k balaklava ("rånarluva" populärt kallat).
46-åringen har ingen förklaring till varför en sådan förpackning ligger hemma hos honom. Han har i varje fall inte köpt någon sådan.

Knivslidan är nästa föremål att fråga om.
Enligt en skomakare som hört av sig till polisen fick han i uppdrag av 46-åringen att bygga om den här knivslidan för att kniven skulle gå att bära dold.
Men 46-åringen säger att han aldrig ägt någon sådan knivslida.

När han greps av polisen:
- Jag tyckte det var konstigt att de stoppade mig, jag hade ju inte gjort något. Frågade varför, men polisen sa att det skulle jag få veta på stationen, säger 46-åringen.
- På stationen fick jag reda på vad som hänt. Jag blev orolig för min exhustru och barnen. Jag blev chockad, det var jättejättejobbigt.

Till polisen sa 46-åringen att han var klädd som han var för att han skulle ut och springa, men idag i rätten säger han att det inte stämmer. Han kan nämligen inte springa efter en tidigare trafikolycka.
Om han sagt att han skulle ut och springa så var det för att han var chockad.

Därmed är åklagaren klar med sitt förhör av den tilltalade 46-åringen.

Och målsägarbiträdet Evin Cetin tar över med frågor till 46-åringen.

Hon intresserar sig för när 46-åringen träffade sin exhustru senast. Idag i rätten har han nämnt att han träffade kvinnan för 4-5 år sedan och talade om barnen och att de tog i hand efteråt.
Men i polisförhör har han sagt att de var tio år sedan han senast såg henne.

Han får frågor om hur han behandlade sin exhustru.
- Jag har aldrig hötat henne. Hon är mamma till mina barn, säger 46-åringen.
Han säger att han inte heller betett sig hotfullt mot hennes föräldrar.

- Varför ville hon skiljas tror du?
- Jag vet inte. VI kom inte överens.
- Varför bodde hon på skyddat boende? Varför sökte hon om kontaktförbud?
- Jag faktiskt inte. Det kan bara hon svara på, säger 46-åringen.

Han säger också att han inte hade något emot om exhustrun levde tillsammans med en ny man, bara inte barnen for illa.

Nu är det advokat Leif Silberskys tur att ställa frågor till sin klient, men han avstår.
- Inga frågor!

Åklagare Peter Helsing vill komplettera med några frågor.
Det hittades en rånarluva med 46-åringens DNA i skogen vid brottsplatsen.
- Jag har ingen förklaring till det, säger 46-åringen

I skogen hittades också en oljeflaska och tändare bredvid handskarna.
Men nej, det 46-åringen vill inte kännas vid något av föremålen.

Därmed är förhöret med 46-åringen slut.
Det uppstår en diskussion hur de ska göra med de vittnen som är kallade, om man verkligen måste höra alla.
Därmed är förhandlingen slut för idag. Fortsätter på måndag.
Tack för oss!