SVT rapporterade · Rättegång Råslättsmordet

Kammaråklagare Anders Brokelind och Adam Rullman ska nu göra sin framställan. De båda männen är åtalade för att i samförstånd mördat en man pga en konflikt om pengar.

Männen är i 55-årsåldern resp. 20-årsåldern och far och son.

De både männen nekar till brott, men den yngre mannen medger att han tagit emot och gömt vapnet i lägenheten.

21-åringen medger att han tryckt av vapnet efter att den nu mördade mannen uttalat dödshot och hotat med kniv. Han förnekar dock mord och anser att skottet gått av av våda.

En tredje person är åtalad för underlåtenhet att anmäla brott.

Adam Rullman inleder sakframställan.

En 42-årig man hittades död i en lägenhet på Råslätt den 21 dec förra året. Lägenhetsinnehavaren, den äldre mannen, greps på mordkvällen. Den yngre höll sig i början undan och kom till polisstationen en månad senare.

Det är flera anhöriga på plats. Den mördade mannens bror finns i rättssalen och ska höras i målet.

De båda åtalade männen sitter och lyssnar på åklagaren. Deras försvarsadvokater Leif Silbersky och Uno Karlsson antecknar under tiden. Åklagaren går igenom vilka vittnen som ska höras.

Enl åklagaren är den mördade mannen, som är utländsk medborgare, i Sverige för att driva in en skuld som den yngre mannen har.

Den nu mördade mannen kommer till lägenheten vid 16-tiden. Två personer väntar på honom utanför.

Den åtalade kvinnan ringer till SOS ganska snart efter att mannen kommer dit. Hon uppger dock fel adress.

Hon ska därefter ha lämnat lägenheten.

Åklagaren menar att mannen skjuts vid 17-tiden. Han sitter vid köksbordet och skjuts i bröstet och ansiktet på nära håll.

Vapnet, ett hagelgevär är inte återfunnit.

Efter mordet ringer den yngre mannen flera samtal och hämtas av en bekant. Den äldre mannen är kvar på Råslätt och grips på kvällen när polis larmas till lägenheten vid 22-tiden.

Det var en av de män som skjutsat den mördade mannen som såg till att polisen larmades. Han kontaktade hemtjänstpersonal som ringer och anmäler.

Åklagaren spelar nu upp SOS-samtalen. Det är kvinnan som ringer.

Hon lämnar fel adress, men säger att hon sett fyra män med gevär.

Polisen skickar patrull till Råslätt, men vid den uppgivna adressen finns inget att notera.

Vid 22-tiden larmas SOS igen och polisen bryter sig in i lägenheten. Där anträffas den mördade mannen.

Åklagarna har gått igenom ett stort antal telefoner för att kartlägga och positionera de inblandade.

Åklagarna menar att 21-åringen har haft kontakt med den mördade. Han ska ha fått ett sms kvällen innan där den mördade skriver att han vill ha sina 20000 kr.

Vid två tidigare tillfällen har 21-åringen fört över pengar till den mördades affärspartner.

Åklagaren går igenom telefonsamtal för att klargöra när den mördade mannen kommer till lägenheten och när mordet skett.

Tjugo minuters paus.

Förhandlingen är nu igång igen.Åklagaren ska nu redovisa den kriminaltekniska bevisningen. Blodspår har hittats på den äldre mannens t-shirt. Blodet kommer enligt åklagare från denna yngre mannen.

Enligt den yngre mannens advokat ska den nu mördade mannen haft en kniv som den yngre mannen har skadats i handen av.

Den mördade mannen hittades i köket, liggandes över två köksstolar. Blod har hittats på flera ställen i lägenheten. Det tillhör den yngre mannen.
Den rättstekniska bevisningen talar för att mannen skjutits från nära håll och uppifrån. Han ska alltså ha skjutits när han satt ner.

Rättegången pågår nu bakom stängda dörrar då åklagaren ska visa bilder från mordplatsen.

Åklagarna är nu klara med sin sakframställan.

Leif Silbersky tar nu till orda. Det är rena spekulationer att hans klient vetat om att det fanns vapen i lägenheten, säger han.

Leif Silbersky är försvarsadvokat åt den äldre mannen.

Uno Karlsson som försvarar den yngre mannen. Morddagen har han varit i lägenheten. En person har kommit till lägenheten och lämnat skyddsväst och vapen eftersom en indrivare var på väg till platsen. Mannen har då gömt vapnet i vardagsrummet.

21-åringen har inte vetat om vapnet var laddat.

21-åringen har gått fram och tillbaka mellan olika rum i lägenheten. Han tar vid ett tillfälle vapnet för att visa att han är beväpnad. Den nu mördade mannen ska då ha dragit kniv och uttalat hot.

21-åringen menar att skottet går av vid ett mindre tumult. Han har uppfattat ett skott, men förstår av utredningen att det måste ha varit två skott.

Efter skotten har de dragit för gardinerna och den yngre mannen ska ha bett sin far att lämna lägenheten. Den yngre mannen har tagit med kniven och vapnet.

Detta är alltså den yngre mannens försvarsadvokat som berättar. Den yngre mannen har inte sagt något under utredningen. Han började prata först efter att polisens förundersökning var klar och han förstod att hans far riskerade ett långt fängelse straff.

-Han hade inte kunnat se sig själv i spegeln om det hände, säger Uno Karlsson.

Nu är det kvinnans försvarsadvokat tur. Kvinnan är ju åtalad för underlåtenhet att anmäla mord. Kvinnans advokat redogör för att kvinnan varit i lägenheten och blivit rädd när hon sett vapen och att den yngre mannen själv blivit rädd när de andra männen kommer till lägenheten.

Kvinnan har ringt SOS tre gånger och advokat Maria Sturesson vill nu påvisa att kvinnan lämnat lägenheten cirka en halvtimme innan den tidpunkt åklagarna säger att mordet har begåtts.

Kvinnan ska höras men vill inte sitta i samma sal som de båda männen. Rätten ska nu ta ställning till om hon får höras utan dem i salen. Nu blir det lunchuppehållet till kl 13.15.

Nu är vi plats i säkerhetssalen i Jönköpings tingsrätt igen. Under eftermiddagen ska det hållas förhör med de åtalade. Först ska den åtalade kvinnan höras.
Vi väntar nu på att de åtalade ska komma in i rättssalen.

Hon kommer att höras utan att de två männen befinner sig i rättssalen.

Kammaråklagare Anders Brokelind ställer frågor: först ska hon redogöra för hur hon känner de båda männen. Hon förhörs med hjälp av tolk.

- Vi har inte direkt ett par, men vi har umgåtts under ett par år.

- Under ett halvår har vi varit vänner och lite mer än vänner.

Kvinnan har alltså haft ett förhållande med den äldre mannen under en tid. Idag uppger hon att hon känner rädsla för männen.

Kammaråklagare Brokelind ställer frågor om den aktuella dagen. Kvinnan uppger att hon var bjuden till den 57-årige mannen på middag.

När kvinnan kommer dit är han ensam i lägenheten. Hon undrade var sonen, den 21-årige mannen, var. Den äldre mannen har då sagt att han ska komma snart.

Han kommer också efter några minuter. Han ber då kvinnan att gå därifrån, för att han ska träffa någon.

Den äldre mannen har då sagt att hon ska stanna eftersom det kommer fler gäster senare. En stund senare knackar någon på och den yngre mannen går ut i korridoren och pratar med någon i några minuter.

Han kommer sedan in i lägenheten igen. Hon märker strax därefter att den yngre mannen står på balkongen, och att han pratar med någon på engelska.
- Hur var stämningen, undrar åklagaren
- X (den yngre mannen) var orolig. Jag såg att han inte mådde bra, men kort därefter kom de besökande in.

Kvinnan gömde sig i badrummet vid det tillfället "för hon kände att något inte stod rätt till".

-Männen knackade på och X skrek på sin pappa att inte öppna.
- Var du rädd?
-Ja, det är självklart. Det var plötsligt och oväntat.

- Har du sett vapen i det här läget, undrar åklagaren?
- Ja. Jag såg att X bar på något i "järnväg". Jag tänkte att det kunde vara ett vapen.

Kvinnan berättar att hon, när hon sett vapnet, flyr in i badrummet för att ringa polisen.

- Jag såg ett gevär, men inte vad det var för gevär. Jag ringde för att de skulle rädda mig och de andra där.

Efter det första samtalet till SOS lämnade kvinnan badrummet. Hon ser in i köket där en okänd man sitter vid balkongfönstret.

Kvinnan har svårt att minnas vissa detaljer.
- Jag har fått en kortslutning i det läget, säger hon.

- Jag var rädd att de skulle komma in och tända eld på oss eller spränga oss i luften.

Kort därefter lämnar kvinnan lägenheten. Hon hör att det är ganska lugnt då. Väl ute ringer hon det andra samtalet till SOS.
- Jag gick till bussen och ringde snuten igen.

- Jag missar en buss för att jag ville se att polisen kommer dit.

Åklagaren vill veta varför hon inte meddelade polisen att det var hemma hos 57-åringen och varför hon inte lämnade namnen på de två männen.
Kvinnan säger att hon är traumatiserad från krig i sitt hemland.

Kvinnan säger att hon förväxlar gatorna. I samtalen till SOS anmäler hon att det finns vapen på en närliggande gata istället för den gata där det sker.

Nu är det paus i tjugo minuter.

Nu fortsätter förhöret med kvinnan. Hennes försvarsadvokat ställer frågor. Hon vill att kvinnan ska berätta om hur den yngre mannen reagerade när det kom personer till lägenheten.
- Han blev väldigt rädd.
- Påverkade det dig?
- Ja, självklart. Jag var rädd.

- Jag tappar kontrollen helt och hållet, Jag börjar skaka, jag visste inte var jag var.
- Hur reagerar du när du ser det du beskrivit som ett vapen?
- Jag har kvar den reaktionen ända till jag kommer hem. Eller, jag känner det så än idag.

Kvinnan hävdar att hon fick "hjärnsläpp" när hon ringer till SOS. Dessutom säger hon att hon har svårt för adresser och inte haft koll på att det var olika gator på Råslätt.
-Jag känner inte igen min egen röst när jag hör uppspelningen. Jag var helt borta.

Förhandlingen är nu slut för idag. Imorgon ska de båda männen förhöras.

God morgon och välkomna till dag 2 i tingsrättsförhandlingarna om mordet på Råslätt. I dag ska de båda mordmisstänkta höras.

Kammaråklagare Brokelind börjar med att fråga om kontakterna per telefon med den man som mördades. Den åtalade 57-årige mannen (Y) minns inte samtalen som de haft.
- Jag var packad. Jag vaknade dagen efter och ringde upp igen. Han sa då att han skulle komma dit.

- X (sonen) blev lite orolig när jag berättade det för honom. Jag vet inte om det var X eller den mördade mannen som berättade om att det fanns en skuld.

Y berättar att han bjöd in flera personer till lägenheten samtidigt som den mördade mannen skulle komma för att det inte skulle bli bråk. Han är dock osäker på om han var medveten om sonens skuld vid det här tillfället.

Försvarsadvokat Silbersky avbryter och uppmanar den åtalade mannen att inte spekulera om sådant han inte minns. Han har svårt att minnas detaljer och i vilken ordning saker han hänt.

Y säger att det är en vanlig dag.
- Det var en normal situation.
Han berättar att han har druckit i flera dagar innan den aktuella dagen.
- Jag tar ett par Jäger på morgonen för att piggna till.

Den mördade mannen ska ha ringt en timme innan men 57-åringen minns inga detaljer.
Advokat Silbersky påminner honom återigen om att bara berätta vad han minns, inte vad han läst i förundersökningen.

- Du behöver inte skämmas för att du inte minns. Du har berättat att du har druckit. Silbersky avbryter sin klient.

Mannen får nu berätta fritt istället.
- Jag minns att Z (den mördade mannen) kommer. Vi kramas och han kommer in och sätter sig i köket.

- Jag ropar på X (sonen). Han går fram och tillbaka och är orolig.

Mannen berättar att sonen är orolig för att en annan person är utanför. Han minns att de går ut i hallen och sedan in i köket igen.
Z har berättat om en annan bekants skuld, och han och sonen har haft en diskussion på engelska som Y inte riktigt förstår.

- Plötsligt är X på min vänstra sida och Z sjunker ner på stolen.
- Jag älskar min son och jag ville inte att det skulle hända för 20 000. Jag sa Ring ambulans.
Jag kollade puls, men det fanns ingen.

- Hela världen hade rasat för mig. Jag minns att jag sa till min son att ringa polisen: jag tar på mig det här.

Han lämnar lägenheten och träffar sin före detta fru och hennes sambo. Han följde med dem.
- Jag fick öl och whiskey där och jag hade fyllt en colaflaska med Jäger så jag drack efter att det hade hänt.

Han går sedan till en vän under några timmar och dricker där mer alkohol. Efter kl 22 har han varit ute och gått och suttit på en bänk i närheten av sin lägenhet. Han ser två personer i vita overaller och när han kommer in i huset minns han plötsligt igen vad som hänt.

Han grips vid lägenheten efter att han talat om att han är den som bor där.
Rättens ordförande frågar om det är vad han minns.
- Ja.
Åklagarna ska nu ställa kompletterande frågor men först blir det 20 min paus.

Åklagarna ställer nu kompletterande frågor.

57-åringen berättar om när 42-åringen skjuts.
- Plötsligt är X bara där och Z faller ihop. Ansiktet är borta.
- Vad säger du till X efter det här?
- Jag svär, vad i helvete.

- Jag vet att jag skrikit ring ambulans, men det gör vi inte.

- Jag tänker inte, jag skulle ha ringt polisen, men jag tänker inte. Hela min värld har ju rasat.

- I början ville jag ta på mig skulden. Jag ville inte berätta att min son var inblandad.

Leif Silbersky ställer nu frågor om hur 57-åringen reagerar på alkohol.
- Jag har minnesluckor ibland.
Han berättar att han druckit under 5-6 dagar, det ska ha gått åt flera liter starksprit.

Han frågar nu om vapnet. 57-åringen har varken sett vapnet eller tillåtit att vapen skulle finnas i lägenheten.

- Jag har levt för mina pojkar. Jag vill ta på mig det här.
Min son riskerar livstids fängelse.

Försvarsadvokat Uno Karlsson ställer frågor om det handgemäng som sonen påstår har uppstått i samband med att 42-åringen mördas.
I ett inledande förhör har 57-åringen beskrivit ett bråk mellan dem.

Det är mycket känslor i rätten och flera anhöriga lämnar rättssalen.

Förhöret med 57-åringen är nu slut och rätten tar en kort paus innan 21-åringen ska höras.

Nu ska den 21-årige mannen höras.

Han berättar att allt började dagen före, den 20/12 med ett sms om att 42-åringen skulle komma och hämta sina 20000 kr.

- Jag vaknar vid 12-tiden dagen därpå. Jag går och handlar på Willys och när jag kommer tillbaka är (den åtalade kvinnan) där.
Jag och pappa pratar om att (42-åringen) skulle komma. Jag frågar varför, men pappa visste inte riktigt.

- Jag kommer ihåg att pappa får ett samtal från 42-åringen om att vi skulle sätta oss på ett café och diskutera.
- Jag säger till honom att inte dricka så mycket.

- Sen hör jag knackljud på fönstret och ser en kompis och han pekar att jag ska gå mot dörren och jag går ut i trapphuset.
- Min vän informerar mig om att de som ska komma är beväpnade och om vi inte betalar ska de skada oss.
- Han ger mig en väska med skottsäker väst och ett vapen.

Sonen säger att han motvilligt tar emot väskan och lägger den under sängen.

- Sen går jag ut på balkongen och ser tre personer. Jag sträcker mig ut för att prata med dem.
- Sen kommer pappa och hör att vi ropar. Jag kommer ihåg att jag sa till pappa att inte kasta ut nycklarna till dem.

- Jag säger att jag inte vill att de ska komma in. Men pappa och (42-åringen) kommer överens om att han ska komma upp.

- Jag är otroligt rädd i det här läget. Jag sliter och rycker för att få upp vapnet. Jag gömmer det bakom ryggen. Då kommer (42åringen) in.
- I det läget lägger jag tillbaka vapnet.

Han berättar att de går in i köket och sätter sig. Pappan berättar att de pratar om skulden på 20 000 kr.
Sonen säger att han aldrig haft några affärer med 42-åringen, men han insisterar.

- Jag går fram och tillbaka och ser att en annan person står i trappuppgången och jag låser. Jag vet att han vill skada mig.
- Sen går jag ut i köket och sätter mig. Vi bråkar och jag säger att jag inte vill ha dem där. Pappa pratar med honom på serbiska så jag förstår inte.

Jag hör att det hetsas upp i köket och jag hör att han säger att han ska döda mig och min pappa om jag inte betalar.

- Jag plockar fram vapnet igen och hoppas att han ska bli skrämd av att jag har ett vapen. Min plan var att bara låta honom se det och försvinna därifrån.
- Han reser sig och börjar dra och slita i vapnet. Jag har aldrig hållt i ett vapen tidigare. Han släpper med sin högerhand och han hugger mig med en kniv i handen.
- Jag knuffar till honom så han flyger bak och så går vapnet av.

- Pappa skriker vad i helvete och ring ambulans. Jag sätter honom i fåtöljen i vardagsrummet, sen går jag tillbaka till köket.
- Jag plockar upp vapnet och kniven och lägger dem i väskan. Jag ser att pappa är i chock, jag är också i chock. Jag darrar.

- Jag går ut på balkongen och drar ner gardinen. Jag trodde att de andra skulle komma in och döda mig.
- Pappa är jätteskakig och jag säger att han ska gå därifrån.
- Vi måste ringa polis och ambulans, säger pappa.

Sonen berättar att han lovar att ringa och hjälper sedan sin pappa ut ur lägenheten.

- Jag sätter mig ner och tänker va fan har hänt?

- Jag tar väskan och går ut ur lägenheten, låser och går därifrån.

- Jag visste inte om det som hänt verkligen hade hänt.

Han ringer en vän och ber om skjuts. Kompisens lillebror kommer sedan och hämtar honom.
- Jag kliver in i bilen, lägger väskan mellan benen och jag säger att han ska släppa av mig i stan.

- Jag går till en vän som är sjuksköterska och ber henne kolla över skadan i handen.
Hon tvättar rent såret och lägger bandage. Sen går jag vidare.

Han berättar att han då kommer på att han har ett vapen och börjar gå mot Vättern mot Grännahållet och hittar till slut en upp och nervänd båt och ror ut med den. Han kastar väskan i vattnet och ror sedan tillbaka.
Sedan går han till en kompis och ber att få sova där.

Nu bryter rätten för lunch. Tillbaka 13.20

Då är vi tillbaka. Åklagarna ska nu ställa kompletterande frågor till. 21-åringen.

Kammaråklagare Adam Rullman frågar om anledningen till att 21-åringen inte medverkat i förhören.
Han säger att han var rädd för den mördade 42-åringens kompanjoner.
Åklagaren: Visste du om att du var misstänkt när du var på fri fot?
- Inte i början.

21-åringen höll sig undan i nästan en månad efter mordet.

Han och mordoffret hade träffats tidigare genom en gemensam bekant.
- Vi hade inget med varandra att göra.

- Jag visste inte vad det handlade om när jag skulle träffa (42-åringen), men pappa hade lovat att låna mig pengar om det visade sig att det var så att jag var skyldig pengar.

Åklagaren vill veta vem som förmedlade vapnet. Det är en barndomsvän, som jag inte vill namnge.

- Jag är fortfarande i chock efter det som har hänt, säger 21-åringen.

Enligt 21-åringen ska barndomsvännen ha sagt att de män som ska driva in skulden skulle vara beväpnade och skada 21-åringen och hans pappa.

Hur tänkte du när du tog emot vapnet istället för att ringa polisen? undrar åklagaren.
- Jag tog emot det motvilligt. Jag kunde inte ta emot bara skyddsvästen.

Hur såg vapnet ut?
- Jag vet inte så mycket om vapen, men ett 30 cm långt. Jag vet inte om det var en eller två pipor.

- Det var ett väldigt gammalt vapen, och det såg ut som någon har modifierat det.
- Var det avsågat hagelgevär?
- Jag vet inte. Jag blev chockad när jag erbjöds vapnet.

- Kommer det fram varför du ska betala 20 000 kr?
- Jag förstår inte allt. Jag sa att jag inte var skyldig honom pengar. Men han sa att jag skulle betala i vilket fall som helst.

21-åringen säger att han tog fram vapnet när dödshoten uttalades.
Han ville bara skrämmas, säger han.

21-åringen säger att mordoffret tog tag i vapnet och att det brann av efter att mordoffret huggit 21-åringen i handen med en kniv.

Hur mordoffret fått två skottskador vet han inte.

Åklagarna vill veta varför han inte ringer polisen.
- Jag var orolig för hur det skulle se ut när någon blivit skjuten i lägenheten.

Han har svårt att redogöra för vissa detaljer som när han ringde efter skjuts. Han plockar dock upp kniven och vapnet och lägger i väskan efter skjutningen.

Han berättar inte för sina vänner om vad som har hänt. Han ringer inte heller polisen nu.
- Det fanns två olika rädslor. Dels för mordoffrets kompanjoner och dels för att inte bli mordåtalad.

Han går sedan till en vän som är sjuksköterska och får sin skada omlagd. Han vill inte namnge henne. Åklagarna vill veta varför.
- Hon kan förlora sitt jobb.

21-åringen får nu visa upp sitt ärr för rätten. Samtliga går fram till rättens ordförande.

Enligt 21-åringen finns skadan inte dokumenterad i rättsläkarens protokoll, på grund av att han då ville dölja skadan.
- Vi har inte hittat så mycket blod. Du har själv sagt att det forsar blod. Hur kommer det sig?
- Jag hade blod över hela handen och då tvättade jag mig och det var då det började forsa.

Åklagaren vill veta mer om den båttur 21-åringen gör för att göra sig av med vapnet.
- Det finns ju inte så många ställen att ta sig ner till vattnet.

- Det var mörkt och jag var i chocktillstånd, säger han. Jag vet inte hur långt jag går.

Nu går åklagare tillbaka till bråket om vapnet mellan 21-åringen och mordoffret. Åklagaren ifrågasätter varför det inte är stökigt på bordet.

Paus i 20 min.

Nu tar mannens försvarsadvokat över förhöret.

Varför la du tillbaka vapnet efter att ha haft det framme en gång?
Det var ganska lugnt då.

Framfördes det rena hot när ni satt i köket?
Ja, det skulle gå illa för oss om jag inte betalade?

De går nu igenom handgemänget om vapnet som 21-åringen säger är det som gör att skottet går av.

Hur känner du inför replissarier från den mördades kontakter?
- Jag känner fara för mitt liv och min familjs liv.

-Allt har varit en olyckshändelse. Jag har varit rädd för att bli åtalad för mord, trots att det är en olyckshändelse.

Har du med avsikt avlossat något skott?
Nej.

Nu tar Silbersky över.
Finns det någon sanning i att du och din far har gjort det här tillsammans?
Nej
Hade han tillåtit att du tog in vapen?
Nej, han visste inte om det.

Nu är förhöret med 21-åringen slut. Rätten tar en kvarts paus. Åklagarna vill ta de nya uppgifterna i beaktande och fundera på bevisningen och gärningsbeskrivningen.

Nu är vi tillbaka i rättssalen.

Åklagarna tar bort vissa vittnen från vittneslistan efter de nya uppgifterna från 21-åringen.

Justering av gärningsbeskrivningen: åklagarna lägger till grovt vållande till annans död när det gäller 21-åringen och grovt skyddande av brottsling för 57-åringen.

Leif Silbersky invänder mot detta.

Han begär att hans klient sätts på fri fot.

Försvarsadvokat Karlsson begär att få överlägga med sina klient. Nu tio min paus igen.

Uno Karlsson har synpunkter på åtalspunkterna, men ber att få återkomma.

Silbersky vill att hans klient försätts på fri fot. Han anser att det inte finns någon bevisning mot sin klient. - Jag har inte förstått att det är så lätt att bli frihetsberövad i Sverige.

- Det finns inte en millimeter i vittnenas vittnesmål som kan belasta min klient.

- Han ljuger inledningsvis för att skydda sin son.

- Han har bara varit på fel plats vid fel tid.

Åklagarna börjar vackla, säger Silbersky. Min klient har varit frihetsberövad i snart sex månader.

Silbersky hade inte tänkt att begära att hans klient skulle sättas på fri fot förrän rättegången var över, men nu med de nya åtalsgrunderna valde han att göra det nu.

Åklagarna menar att det är mycket bevisning kvar. Rättegången återupptas efter en kort paus. Rätten meddelar att de avslår Silberskys yrkande. 57-åringen ska fortsatt vara häktad. Med det avslutas förhandlingarna för idag.

Rättegången återupptas efter en kort paus. Rätten meddelar att de avslår Silberskys yrkande. 57-åringen ska fortsatt vara häktad.