SVT rapporterade · Dela med dig av dina egna erfarenheter

Jag var 6 år första gången det hände, sen fortsatte det under många år. Jag blev utsatt för övergrepp av min pappa och jag vågade inte säga något. Nu många år senare vågar jag prata om det, händelserna har gjort mig trasig men nu börjar resan mot läkning. Det är viktigt att kvinnor vågar berätta så att det kommer fram hur stort samhällsproblem det här är.

När jag var 14 år fick en killkompis tag i en bild på mig i bar överkropp som han sparade i sin telefon. Jag konfronterade honom men hade hela tiden fruktansvärt dåligt samvete för att han kände sig dum och skämdes.
När jag var 16 år kysste en kille mig mot min vilja. Jag försökte vrida mig ur hans grepp och vände på huvudet, men han kysste mig ändå och lät mig inte gå.
Alla mina tjejkompisar har blivit utsatta för sexuella trakasserier, övergrepp eller våldtäkt. Varenda en. Jag är 17 år idag. Jag bävar inför vad som kan hända framtiden om jag redan varit med om detta.

Mer too. Först i vuxen ålder har jag förstått att det handlade om regelrätta övergrepp. I den skolan i Umeå där jag växte upp var det redan i mellanstadiet vanligt att ”näcka” oss tjejer vilket innebar att av killarna bli fasthållen så de kunde se in under kläderna. Jag var extra utsatt eftersom jag var tidigt utvecklad. Inga vuxna grep nånsin in. Detta har fortsatt in i vuxen ålder på olika sätt, nu är jag medelålders. Män tar sig rätten att kommentera kroppen och/eller tafsa, om jag visat ogillande har jag t ex fått höra att jag borde vara tacksam för att han tycker jag är snygg och tänder på mig. Det mest skrämmande är nog att jag tagit detta som normalt och inte reagerat så kraftfullt som jag själv tycker att jag borde: ”det har ju alltid varit så”

Mitten av 90-talet, internet hemma var fortfarande relativt nytt, jag var 13. En äldre man börjar sexchatta med mig och slutar inte trots att jag talar om hur gammal jag är.
Sent 90-tal, 15 år, en man närmare 30 börjar sexchatta och skicka dickpics. Svär och kallar mig diverse otrevligt när jag vägrar skicka något tillbaka.
Ca 17 år, en svettig äldre man bredvid mig på tåget pressar sig allt närmare och andas tungt medan han börjar dra sitt finger uppför mitt ben mot kanten på min kjol.
Ca 17-18 år, får slå mig ut från en damtoalett på ett uteställe i Italien tillsammans med en tjejkompis efter att ha omringats av 5-6 äldre killar som skrattandes blev allt mer närgångna.
18 år, körskolläraren som smeker mig på låret under lektionerna.
För att nämna något. Jag har gråtit efter sex jag inte velat ha, haft otaliga objudna händer på min kropp, under mina kläder. #metoo

Där sitter han och skaver på sin kuk. Talar om att han blir låt på mig. Denna nya assistent. Jag är handikappad och behöver hjälp med hygien,att äta,pinka mm. Utsatt i mitt hem med en otäck assistent. Han säger att han kan ge mig massage. Han tycker jag är ren och fin emellan benen då han gör rent mig. Jag vill vara instängd på mitt rum så mycket det går av dagen. Jag vill givetvis inte ha hjälp mer av honom säger jag till assistansbolaget dagen efter. Idag går jag i terapi och pratar om händelsen. Vem vet vem som kommer nästa gång någon är sjuk. Jag vill inte vara med längre skännu jag då.

Jag är tjej. Jag har genom åren flertalet gånger blivit kladdad på när jag varit på krogen som om det vore det mest självklara att göra.
Men bland de första gångerna var jag bara 12 år. Åkandes i en vattenrutschkana på Skara Sommarland. Hade kul, men det förbyttes mot skräck när en kille i 15-årsåldern åkte ifatt mig. Han försökte ta sig in innanför min baddräkt. Han slet. Jag rev honom, grävde in mina naglar i hans hud. Men han slutade inte. Det var den längsta färden i en vattenrutsckana. När vi kom ner hade jag hans hud under naglarna. Väl i vattnet gick jag bara därifrån. Berättade inte för någon. Kände skam. Det har gått 28 år sedan det hände, men än idag kan jag känna hur hans avrivna hud kändes under mina naglar och hur matt och skakig min kropp kändes. Mitt vuxna jag önskar att jag då hade berättat för någon för detta hade kanske förhindrat andra tjejer att vara med om värre saker som denna kille eventuellt kunnat utsätta någon annan för.
#me too

Jag har både blivit trakasserad/ sexuellt utnyttjad och hotad till livet av en före detta chef samt blivit misshandlad och våldtagen vid ett par tillfällen... Ärr jag bär med mig livet ut!

En äldre student bestämde sig för köra in handen húnder min klänning och ta mig på könsorganet. När jag försökte dra mig undan höll han fast mig. När jag sedan, panikslagen, gick därifrån skrek han "När fan blev du så stel och tråkig då?", som att det var mitt fel..

Jag var på den tidigare kända dans restaurangen Larry iSundbyberg. Nybliven 20åring onykter. Då jag bjöds ner att sitta hos två damer. Dom började snart att känna på mitt kön. Var på jag skamset avlägsnade mig.
Roffe

Har jobbat som sjuksköterska över 25 år och när jag studerade och var på praktik så var det en äldre kvinna som alltid skulle röra vid mej, mest på min rumpa och hon gjorde det ofta inför andra, det var otroligt påfrestande och jag var i underläge, man var ganska maktlös. Hände även när jag hade jobbet tag så var det återigen en kvinna som var dubbelt så gammal som jag som hela tiden gjorde närmande. Man pratade inte om sådant på den tiden men idag så skulle jag anmäla utan att tänka.

Jag blev våldtagen när jag var tolv år av en man som var fem år äldre. Det anmäldes aldrig och jag har varit tyst i 46 år. Min tro då och nu är att ingen hade trott på mig. Han är gift med en av mina gamla klasskamrater. Behöver jag säga att jag inte går på klassåterträffar.

Jag blev sexuellt utnyttjad av en granne när jag var 5-6 år. Detta var i början av femtiotalet.
Umde mina tonår blev jag utsatt för ett överfall av en okänd man på väeg hem från gymnasiet. köarade mig genom att jag slogs och skrek. Blev lite senare utsatt för ett väldtältsförsök på en fest av en kille jag kände. Jag knäade honom i skrevet mig och sprang därifrån. Ett par andra låste in honom tills han lugnat ner sig. Förutom dessa händelser blir man genom hela livet trakaserad på olika sätt för att man är kvinna. ????????

Redan i tidig ålder blev jag utsatt av min pappa som både såg och tog på mig och min syster på sätt som inte bara är olämpliga för en pappa.

När jag var 14 var jag på semester med min mamma och hennes väninna, under en gemensam massage så stoppade den manliga massösen ner sin hand i mina trosor flera gånger.

När jag var 16 så var jag hemma hos en kille. Det var andra gången vi träffades. jag visste att han ville ligga med mig. jag ville inte ligga med honom. Vilket ledde till att han försökte våldta mig. Detta ledde till att jag fick permanenta ryggskador och numera har olika långa ben och ryggont som en del av min vardag.

Jag var 15 år och kär. Jag tyckte det var mysigt med hångel men jag kände mig inte redo för samlag. Trots mina upprepade nej övergick hans verbala tjatande till kroppsligt tvång. Jag har mentalt förträngt själva övergreppet. Detta hände 1980 - idag är jag en 52 årig kvinna och jag har ännu inte kunnat bearbeta denna känsla av vanmakt - och sorg...Nej jag har inte något fint minne av mitt allra första samlag - tvärtom minns jag bara smärta och rädsla.

Tog mig 2 dagar att inse att jag och alla mina kvinnliga vänner är drabbade. Som yngre kunde vi inte gå ut krogen utan att en eller flera händer rörde vid oss.

Blivit fotograferad i omklädningsrum på fotbollskupper.

Blivit drogad på krogen.

Man som runkade av bakom ett buskage vid strand.

Hur har jag glömt allt ovanstående? Hur tog det mig 2 dagar att inse att jag och alla mina kvinnliga vänner och familjemedlemmar är alla drabbade. #meetoo

Det började med att en manlig kollega försökte kyssa mig under en kick off på jobbet. Han bad och ursäkt och sa att han druckit för mycket. Men sen fortsatte det på jobbet, med händer på, låren, ovälkommet smicker och komplimanger, händer som smeker mina axlar.. En gång tryckte han sig emot mig i en hiss. Då sa jag att om han inte lägger av går jag till chefen. De sexuella närmandena upphörde men byttes till offentliga utskällningar misskreditering och andra trakasserier..

När jag arbeta på en av de större bankerna var det en äldre kvinna som brukade sätta sig ned i matsalen bredvid mig och återkommande lägga sin hand på mitt kön under bordet. Eftersom hon var i högre rang i denna hierarkiska miljön kunde man inte göra mycket för ingen hade trott en.

En gång framförallt då jag som 20-åring var på väg hem på kvällen. Jag märker att en bit bakom mig går en kille. När jag är framme vid min port och ska låsa upp springer han ifatt mig, tar mig hårt mellan benen och sen springer han iväg igen.

Från blottare på solklippor, till tryckta skrev på dansgolv, från utstirrade nyblivna bröst av hela högstadiet till den där fulla kvällen när jag var 16 och vaknar av att min klasskompis som ligger bakom mig dragit ned mina byxor och fumlar in sin kuk i mig. Jag vaknar men är full och rädd och vet inte vad jag ska göra så jag låtsas sova, det han trodde att jag gjorde när han valde att förgripa sig på mig. Men värsta gången, mitt djupaste ärr, när jag blev uppringd mitt i natten och körde och hämtade min fulla kompis på stan som behövde hjälp. Jag körde hem honom till sig och bäddade ned honom. Han drog ned mig i sängen och sa att jag skulle sova där, jag försökte resa mig upp men han fortsatte dra ned mig så jag tänkte jag kan ligga bredvid här en stund tills han somnar. Så jag lägger mig bredvid. På två sekunder har min så kallade vän gått från att vara makabert hjälplös till full klarhet och styrka. Han sliter av mig på underkroppen, trycker sig in i mig och håller fast min kropp så hårt att mitt huvud känns som det ska knäckas mot väggen bakom. Jag kan inte andas, jag kan inte skrika. Det gör ont och jag är i total chock. Han gör färdigt och vänder sig om och somnar. Jag ligger paralyserad och panikslagen och tänker att allt detta var mitt fel. Somnar till och vaknar några timmar senare av att han skypear på storbildsskärm med sin flickvän. Jag klär på mig och åker hem. Jag slutade prata med personen efter detta. Men det var svårt att undvika honom eftersom vi gick i samma klass. Varje gång vi sågs efter det så drog han skämt om antingen min kropp eller min sexualitet eller vad som, bara det var kränkande nog. Jag var 20 år gammal. Jag trodde det var mitt fel. Jag trodde jag försatt mig i den situationen. Jag trodde jag kanske gett honom signaler att det skulle vara okej att göra så mot mig. Han fick mig att tro att det var mitt fel, att jag bjöd ut mig När jag försökte hjälpa honom. Det tog mig fram tills nåt år sedan att förstå att inget av det var mitt fel. Att jag var offret till 100%. Och vad komplicerat mitt liv och mina relationer varit till män sen den där natten han våldtog mig.

Vi var ett gäng tjejkompisar som var på weekend i Amsterdam. Hamnade på ett trångt dansgolv med bra musik och härlig stämning. Tyckte killen bakom mig var lite obehagligt nära tills jag insåg att han hade tagit sig friheten att inte bara trycka upp sig skrev utan även kladda ner min kjol med sin sperma. Samtycke?? - Knappast! Ända jag ångar är att jag direkt förminskade situationen och mitt huvudfokus var att göra rent kläderna. Jag borde ha anmält incidenten.

Jag fick för inte så länge sedan en använd dildo skickad till mig, med tillhörande skrivet brev, där han beskrev i detalj hur den skulle användas, i grova ordalag. Detta efter att jag vänligt talat om att jag inte tyckte det var någon idé att vi skulle ses mer. Jag anmälde inte då, vilket var dumt, men skulle det hända igen går jag till polisen, vilket jag talat om för honom.

När jag var ca 15 år och åkte buss satte det sig en man på sätet bredvid mig. Han började smeka på mina lår. Efter en liten stund kom jag fram till att det enda sättet att bli av med honom var att göra honom generad. Jag sa då så högt jag kunde "Sluta att ta på mina ben!" så att de andra i bussen skulle höra. Då bad han om ursäkt och gick sedan av bussen.

Ute på nattklubb i Göteborg; en man trycker upp två fingrar i mitt underliv, från ingenstans. Jag blev förbannad och slog, slog honom det hårdaste jag kunde över hela hans ansikte. Vakterna kastade ut mig.
Blev utnyttjad av min dåvarande pojkvän en kväll när jag hade somnat på grund av mycket alkohol, vaknade upp av att han penetrerade mig med grönsak han hade tagit från kylen. Grät hela natten efteråt.

Min historia: Den gången i Mjölby då jag var ute på krogen. Jag stod i baren och sörplade på en drink. Mina vänner var utomhus och rökte. Jag känner hur någon kommer fram bakifrån, tar tag i mitt hår och lirkar med det mellan sina fingrar. Jag vänder mig hastigt om - i tron att det är en av vännerna som kommit in och ska skrämmas lite. Men icke. Där står en kraftig man. Ca 50år. I en vit, sliten t-shirt. Han är svettig i ansiktet och har skallig hjässa. Han är påtagligt onykter. Jag ryter till snabbt:
Jag: "Va fan gör du?"
Mannen flåsandes: "Är det äkta?"
Jag: "Vaddå"?
Mannen fortfarande flåsande: "Är håret äkta" och nu försöker han tafsa på mitt hår igen. Men jag ryggar undan.
Jag: "Gå härifrån" säger jag kort. Jag vänder mig mer om och ska gå mot utgången där vännerna är.
Mannen liksom ställer sig i vägen för mig och fäster blicken ner mot mina bröst "Wow...men dom där kan inte va äkta väl?" Mannen gör ett försök att föra sin hand mot mitt ena bröst.
Jag slår undan hans hand: "lägg av, sån info ska du enbart skita i" säger jag förbannat!
Nu börjar jag känna mig inträngd och liksom "letar" runt med blicken efter nån som ser detta. Som kan hjälpa till att flytta på idioten för jag bedömer mig som rätt liten jämfört med mannens storlek och ev styrka. Jag får ögonkontakt med dörrvakten. Han ser min blick och läser av att jag behöver hjälp. Jag puttar hårt till mannen så jag kommer förbi. Vakten kastar ut mannen från krogen.

Jag och min barndomskompis var på Eriksdalsbadet. Vi var runt 12 år och det var första gången vi var på badhus själva. Vi befann oss i äventyrsbadets utomhuspool, lekte och simmade runt under vattnet med cyklop. Minns att min vän pekade under vattnet - där stod en man någon meter ifrån oss och runkade mot oss. Vi blev förskräckta och simmade därifrån för att leta upp en badvakt. Nervöst pekade vi ut personen och berättade om vad vi just sett. Vakten sa att han skulle hålla ett öga på mannen, men att han tyvärr inte kunde be honom att lämna badhuset eftersom vi "inte hade några bevis". Det slutade med att mannen som stod och runkade till de lekande barnen fick vara kvar på badhuset "under uppsikt" medan vi slutade leka och gick hem och berättade för våra föräldrar.

19 år. En trång buss. En man som som trycker sitt hårda kön mot mitt lår. En snabb blick på honom och hans min sa hur liten hans avsikt sluta var. Det var för trångt för att flytta sig.

På krogen, händer på min rumpa, på mina bröst. Män som dansar alldeles för nära, som skiter i att jag vänder mig bort, ökar avståndet.

Pojkvännen som "glömde bort" att jag sagt att jag inte ville ligga, som fick mig att tro att jag måste ge honom det, eftersom det var "hans kärleksspråk". Och för att jag verkligen borde vara lite mer tacksam över honom, för jag skulle nämligen aldrig kunna hitta någon annan som älskade mig så som han gjorde.

Det började i mellanstadiet när brösten kom. Var först ut. Killarna ropade glåpord. Sprang förbi och greppade. En gång följde jag och en kompis med fyra killar ner ett källarutrymme som stod upplåst på skolan. Killarna började ganska snabbt tafsa och försökte locka in oss innanför en dörr. Minns inte allt men min kompis lyckades ta sig ut men jag blev kvar. Killarna höll fast mig och tafsade över hela kroppen även under kläderna. Berättade aldrig för någon. Trodde att det var normalt. Blivit tafsat på tusen ggr på krogen. Vaknat till i ett tåg och upptäckt en äldre man som helt ogenerat runkat och stirrat på mig. Detsamma på badplatser. Rädsla på väg hem eller om man varit ute och sprungit i mörkret. Livet är orättvist. Min son kommer att uppfostras att alltid behandla alla med respekt. Tror det är enda sättet att minska problemet. Uppfostra våra pojkar rätt!

Det var för snart 21 år sen. Jag hade migrän och hade kräkts. Sonen togs omhand av en väninna. Så kom min dåvarande pojkvän hem och han var sugen på sex och ville försöka kelas. Jag bad honom sluta, så att jag mådde illa och hade väldigt ont. Hans svar blev att han skulle vara försiktig. Jag låg på mage med huvudet halvvägs utanför sängkanten och jag hade enbart trosor på mig. En hink var placerad precis nedaför. Han drog i trosorna, inte hårdhänt eller bryskt, det var lekfullt och ömsint. Jag höll i dem en stund och sa nej, rakt ner i kudden. Han skrattade lite och så att han skulle vara försiktig och snabb. Och drog lite till.

Jag förstår mycket väl den rädslan många utsatta vittnar om som gör att de inte vågar protestera eller värja sig, trots att förövaren inte är hotfull eller våldsam i sitt uttryck. För rädslan blir verkligen ordlös och utan bilder. Du känner skräck men du är helt blind och döv för vad det är som skrämmer.

Han så att han såg att jag mådde uselt. Han sa att jag luktade gammal spya. Han var ömsint när han sa att han skulle ha sex med mig ändå. Hans våldtäkt var försiktig och full av hänsyn för att jag inte skulle må sämre. Men det var likt väl en våldtäkt. Och jag mådde sämre. Jag vågade inte gråta eftersom jag mådde så illa.

Efteråt så jag: "men jag sa ju nej. Jag ville inte."

Och han blev chockad över sitt beteende.

Jag hade fått jobb som avdchef på privat företag. Jag och fastighetschefen skulle se över de ombyggda lokalerna. Vi stod och diskuterade dragningen av sladdar vid några av arbetsplatserna i ett mindre rum då jag kort vänder ryggen till medan jag pratar och visar hur jag tänkt. Plötsligt känner jag hur en sladd dras åt runt halsen och mannen drar mig till sig och släpper sedan snabbt greppet. Det var ett skämt, sa han. Jag blev iskall.

Vad ska man säga? Det är förfärligt och nedslående att vi män inte visar mer respekt för våra medmänniskor. Jag hoppas era berättelser inte avfärdas med klämkäcka kommentarer utan leder till eftertanke och bättring. Ingen ska behöva känna sig förnedrad eller förringad av andra människor. Jag skriver detta med medvetenheten att jag aldrig kan till fullo förstå hur det är att gång på gång, år efter år bli behandlad på det sätt ni berättar men jag hoppas för er, min frus, mina döttrars och mina barnbarns skull att vi män blir klokare och medkännande så att det upphör. Till dig som man skriver jag: sluta bete dig som en idiot och ett djur, våga reagera på ert kilklack och markera att du inte respekterar män som beter sig på det sättet. Det börjar med vilket språk man använder och det i sin leder till handling!

När jag var 11 år drog en vuxen man i mina bikinitrosor. Han höll om mig bakifrån samtidigt som han hängde sig över och slickade mig på magen. Jag och min kusin knuffade honom och skrek BORT. Sen kom min fly förbannade mamma rusande och mannen sprang till sin moppe och åkte iväg. Kvar stod vi.

Jag träffade en gammal kompis på krogen. Han tyckte att vi skulle prata! Vi gick upp på övervåningen, där fanns inte en enda människa.
Han försökte slita av mig mina jeans, min tröja osv.
Jag sparkade honom med hela min kraft (kan vara MYCKET)
Fy fan, hoppas att kulorna stannade i halsen ????

Finns så mycket att skriva. Så många gånger. Så många gånger där jag inte har varit människa. Där mina bröst bara varit till för att blottas. Där min rumpa har bara varit till för att klämmas på. Där mitt namn är ”hora” eller ”lilla gumman”. Där min kropp varit ett verktyg för sexuell frigörelse, för kontroll, för maktbegär. Där en man har ansett att han ska in i den, oavsett. Där kniv har tryckts mot min strupe. Där mitt huvud har dunkats mot betongväggar. Där polisen har tyckt att jag fått skylla mig själv. Där männen kommit undan.

Så många tillfällen där jag inte är min egna. Så många tillfällen där min integritet inte har fått existerat.

En av de tillfällen jag minns med störst obehag var i mitten på 90-talet. jag bodde på liten ort tillsammans med min dåvarande sambo som var smått kriminell. Polisen var ofta på oss, stoppade oss i trafiken, knackade på för att "kolla läget", parkerade i närheten av vår bostad i timmar på kvällarna. Ett par gånger stoppade de mig när jag var själv, både i bil och till fots, för att snacka.

En polis var värre än de andra. Det var något i sättet, i blicken. Likt ett rovdjur. En kväll på väg hem från en väninna, ensam till fots, kom han fram till mig. Det var vinter, mörkt, utanför ett kvarter som inte var särskilt bra upplyst. Han började direkt att ställa frågor, var jag hade varit och med vem. Jag svarar kort, och försöker fortsätta gå. Han blockerar mig, och jag försöker gå runt. Han trycker upp mig mot en vägg, den ena handen håller fast mig på axeln, den andra på bröstet. Han kommer väldigt nära med hela kroppen, ansiktet bara några centimeter från mitt. Han säger att han skulle kunna göra vad han vill just nu, utan att någon skulle se oss, eller i efterhand tro mig. "Alla" visste ju vad jag var för en tjej.

Jag greps av panik. Inte enbart för situationen, och åt vilket håll det var på väg, utan mest för att han var i uniform. Min tanke var att det fanns inget jag kunde göra nu som skulle förstås på annat sätt än att jag varit våldsam mot en polis. Att jag kanske hade stoppats av rutin, och gjort motstånd av någon anledning. Jag tänkte att det nu var kört.

Jag frågade honom vad han tänkte göra nu. Nu när han hade mig mot väggen, när han hade uniformen på sig, när han hade all makt. Jag frågade om han verkligen var den typen av person som skulle utnyttja situationen som var. Först flinade han, drog till någon kommentar om vad jag skulle vilja att han gjorde nu. Sedan verkade han tänka efter. Det slutade med att han släppte mig och lät mig gå.

Jag anmälde aldrig denna händelse. Det kändes inte som att jag skulle bli trodd, och jag var rädd för att behöva prata med hans kollegor om detta. Jag visste då, som jag vet nu, att majoriteten av poliser är bra. Men jag kände mig oerhört liten och rättslös just då, och att jag fick skylla mig själv då jag umgicks i småkriminella kretsar. Jag berättade aldrig för någon förrän många år senare, när jag lämnat det livet bakom mig, och det är än idag den enda person som hört mig prata om det.

Jag minns flera sexuella trakasserier men väljer att berätta om en man som på min arbetsplats klämde på mitt bröst när har passerade förbi mig.

Jag har aldrig blivit våldtagen per definition. Dock vill jag påpeka att det i efterhand känns som att jag har blivit djupt förnedrad och utnyttjad även då jag inte sagt nej till samlag. Anledningen är jag som tjej eller ung kvinna lever i en "värld" där synen på mitt kön och min roll i samhället är skev. Hur jag ska vara, hur jag förväntas att vara, hur andra ska eller får vara mot mig och behandla mig. Den skeva kvinnosynen påverkar inte bara mäns syn på kvinnor utan även kvinnors syn på kvinnor...This has to end now!

En av de gånger jag blev sexuellt trakasserad på arbetet var när jag var 18 år och arbetade på café. Min chef tyckte att det var roligt att smyga in porrbilder och sexinstruktioner i receptböckerna jag använde i köket. Han ville också att jag skulle sitta i hans knä och att jag skulle vara kvar i lokalen ensam med honom själv efter stängning. Jag slutade.

Jag var gravid med mitt första barn och på resa i Rom med min mamma. Vi stod i en buss på väg till Petersplatsen. Bussen var tjuvtjock med folk och närmast mig stod en man som gned sin erigerade penis mot mig. Jag försökte flytta mig i trängseln men det var supersvårt och vi blev tvungna att hoppa av bussen. Så jävla äckligt och vidrigt och jag blir så sjukt arg när jag tänker på det.

Jag var 8 han som bad mig suga av honom var 9. Men han var min enda vän och jag var ensam och mobbad.

Jag utsattes för ett våldtäktsförsök när jag var 13 år gammal, av en jämngammal kille. Han låg ovanpå mig och försökte föra in sin penis i mig. Jag sa NEJ vid flera tillfällen och lyckades till slut knuffa bort honom. Mina föräldrar satt i soffan på andra sidan väggen. Efter detta kissade jag i sömnen vid två tillfällen. Berättade aldrig för mina föräldrar. Eller för någon vän.

När jag var 15 blottade sig en man för mig och en vännina när vi var på väg från skolan. Vid ett besök på biblioteket passerar jag en man på väg in när jag går ut och han grabbar tag i mina bröst innan och baragår vidare som inget hänt . Då var jag 17. När jag gick på universitetet förföljdes jag av en man på väg till skolan som skrek könsord och annat efter mig. Åtskilliga är de gånger man blivit kallad hora , slyna och andra trevligheter eller på annat sått blivit avhumaniserad.

När jag var runt 14 år stod jag och väntade på bussen hem. Då kom en äldre man runt 50 och cyklade förbi och hejjade, eftersom jag lärt mig att man ska vara trevlig så sa jag hej tillbaka. Det var ett stort misstag. Han vände sin cykel och cyklade till mig, ställde sig väldigt nära och började fråga vad jag hette, hur gammal jag var, var jag bor, om han fick kyssa mig, om han fick krama mig, om jagville följa med honom och "leka lite"...som tur var kom min buss så jag kunde hoppa på den, tråkigt nog såg jag honom och en vän sitta på samma buss, han hade hopat på hållplatsen efter och nu satt de och stirrade på mig. Jag hoppade av så fort jag bara kunde.

Jag och en tjejkompis blev bjudna på middag hos hennes manlige vän och hans pojkvän. Paret blev berusade under kvällen och när vi skulle gå tog en av dem mig på brösten. Det var fruktansvärt obehagligt. Vet inte om han tyckte det var ok eftersom han var homosexuell. Jag var yngre och vågade inte visa hur arg jag blev för "han hade ju bjudit på middag". Jag hade oerhört dålig självkänsla. Klandrade mig själv länge efteråt för hur svag jag var som inte vågade stå upp för min personliga integritet. Jag undrar om han ens fattade att han begick ett övergrepp.

Första gången jag va på festival så splittrades mina vänner ganska snabbt. Jag blev den enda som skulle sova i vårt tält, men var så full att jag knappt kunde hitta tillbaka dit. Men jag hittade tillslut och la mig där inne halvt redlös. Efter ett tag kom två för mig helt främmande killar in i tältet och sa att dom inte hade nånstans att sova. Dom skulle sova i tältet med mig sa dom. Jag försökte protestera men kunde knappt röra mig. Dom la sig på min och min kompis (som var nånannanstans) liggunderlag och knuffade in mig emellan sig. Sen sov dom där och den ena killen tafsade på mig halva natten, med händerna innanför mina kläder. På morgonen fick jag be tältgrannarna hjälpa mig köra ut killarna.

Jag träffade och blev ihop med min första pojkvän när jag var 18 år. Under de 3 år vi var ett par krävde han sex varje dag. I början bodde vi på internatskola och delade inte rum. Ville jag inte ställa upp låg han utanför dörren i korridoren och gnydde.
Ibland försökte jag lösa situationen genom att föreslå en snabbis: han gjorde då en snabbis men ville i stället fortsätta en gång till och det hela blev bara mer utdraget. Att jag inte ville var aldrig ett skäl för honom att låta bli.
Jag försökte sätta gränser och blev verbalt bara elakare och elakare och gjorde slut gång efter annan. Inget hjälpte och det var jag som framstod dysfunktionell utåt.
Har tillräckligt många berättelser för att skriva en roman om olika sorters övergrepp, inom relationer men även utom relations- övergrepp såsom om våldtäktsförsök, groomande män (även vuxna kvinnor kan bli groomade, t. ex av män som behöver någon för sin fetischism, eller äldre som utger sig som farbroderligt vänlig tills de lägger fram sina förslag) blottare, naprapater och massörer o.s.v.
Genom åren har jag lärt mig att det inte är någon ide att prata med sin partner för de lyssnar ändå inte. Säger man att man inte vill ha oralsex gör de det ändå, för de har fått till sig genom media att alla kvinnor gillar det. Säger man att man absolut inte vill ha analsex råkar de "ta fel", typ *hoppsan, fel hål." Säger man att man är trött och inte orkar kommer han att vara orolig och missnöjd tills det blir av.
Det är så mycket gränslöshet och brist på respekt. Är man på en dejtingsite får man räkna med att mer än hälften av kontakterna är försök till sexkontakt. Går man på krogen anses det ok att börja tafsa om man dansar mer än en dans med en man.
*Luttrad*

Ska jag berätta om blottaren som stod bland träden på väg till biblioteket när jag var 15? Eller pojkvännens kompis som hårt grabbade tag mellan benen på mig bakifrån och grävde in fingrarna (och jag som aldrig haft sex och aldrig varit med om att någon tagit mig där än)? Eller den äldre mannen på min första praktikplats, som alltid väntade tills jag skulle gå hem och just då skulle med samma hiss där han försökte röra vid mig (och när jag sa till handledaren sa HON att jag måste ha missförstått för han var så gammal så det skulle han aldrig göra)? Eller den gifta avdelningschefen som på personalfesten försökte kyssa mig när vi skulle hämta kaffekannorna i köket, och trots mitt nej sa att han ville följa mig hem när jag skulle gå?
Är det lönt att berätta detta och mer? Berättar vi inte bara för varandra, vi kvinnor? För när jag berättat detta för män, så tror de alltid att jag överdriver och kommer ihåg fel!

En vän till familjen tafsade så fort ingen såg. Han kunde vara väldigt flirtig även när mamma eller andra var i närheten och bara skämta bort det. Det var visserligen en annan tid, men jag är fortfarande besviken på att mamma inte sa ifrån på skarpen utan mest ryckte på axlarna åt något som hon kanske såg som lite mossigt beteende men ”typiskt karlar”. Man riktigt kunde se hur de yngre tonårdtjejerna i bekantskapskretsen gick omvägar runt honom och ansträngde sig för att inte hamna intill honom vid exempelvis middagar. När ingen såg kunde han annars dra ner en i knät och känna på brösten. Som svar på protester kunde han säga ”Jamän jag ville ju bara kolla hur snyggt de har utvecklas.” eller ”Jag skojar ju bara. Vad söt du är när du är sur.” Jag tror inte att de vuxna insåg hur jobbig han kunde vara när de inte var i närheten, men det var egentligen inte heller någon som pratade om eller kommenterade hans flörtighet.

Jag var på väg till Folkets Park för att dansa och träffa vänner. En bil stannar och mannen frågar om jag skulle till FP och jag sa ja. Hoppa in i bilen så skjutsar jag dig dit. Mannen kör förbi FP och en bit in i skogen. Stannar bilen och säger att han vill kyssa mig. Jag säger nej och då tvingar han ner mitt huvud mot sitt kön och tar sin hand och försöker kränga ner den innanför mina byxor. Jag sparkar för att öppna bildörren med foten och för att komma loss. När han kände min mensbinda säger han: Jasså du har mens! Jag fick upp bildörren och sprang med hjärtat i halsgropen säkert 1 km. Tog bilnumret men anmälde aldrig. Behöll händelsen för mig själv i många många år. Jag säger bara ANMÄL ANMÄL!!!

Ja det finns så många, från killar som tafsade i skolan, mina föräldrars bekant som skulle ”kittla” mig innan för trosorna mellan benen när jag var 7 år när vi satt ensamma i en bil, män som har haft svårt att ta ett nej, en man ja faktiskt en form av våldtäkt när jag var full och inte klarade av att tydligt visa att jag inte ville ha sex, men han upprepade gång på gång ”varför vill du inte” men fortsatte ändå ha sex med mig. Han hade mage att höra av sig och ville ses efter, hade ingen förståelse varför jag inte ville ses. Tafsad på krogen, ja jag minns inte allt.... det har hänt så ofta.

Jag har blivit kallad hora och slampa så länge jag kan minnas.

Vid 9 års åldern började man se att killarna eggade varandra att taffsa. För fick man känna på ett bröst så var man kung.

Jag fick mina bröst vid den åldern och sedan dess så fick man slå av oönskad uppmärksamhet. Killar som ville bli tillsammans med en bara för att man hade dem.

Svaren från föräldrar och skola var "pojkar är pojkar".

"Kom hit hora!!!" "Du är snygg och jag är låt!!:

Vägrade man så blev man "prydd" och ful.

Sedan efter den hemska skoltiden kom arbetslivet. På 90 talet fick man höra " du kommer inte trivas att jobba med datorer, vi är mest killar här!:

När man spelade online tv spel gick det inte en sekund utan att någon frågade om man var tjej och ville suga deras kuk. Förnedring var daglig.

Utekvällar de samma, massor av oönskade händer från jämngamla som äldre.

Jag ser fram emot att bli gammal och ful så detta kan sluta.

18 år och jag är på en fest i ett annat land. Jag har bara en vän där. Jag dricker för mycket och går och lägger mig. Han lägger sig bredvid mig, han tjatar om att vi ska ha sex. Jag har mens och en pojkvän och ville inte. Han viskar i mitt öra hur han ska få mig att komma, hur sexig jag är, hur mycket han vill ha mig. Jag blir paralyserad. Jag kommer ur paralysen, går ut. Han hämtar tillbaka mig. Han fortsätter. Jag ligger blickstilla och ibland somnar han till, jag är lättad. Sen vaknar han och då fortsätter det. Han insisterar, tjatar, skuldbelägger i totalt 7 timmar. Tillslut orkar jag inte mer. Jag suger av honom. Efter han kommit i min mun fick han efter 7 timmar plötsligt bråttom. En kompis behövde hjälp. "Tro inte att jag går nu bara för att jag fått vad jag vill."
Han lämnar mig med smaken av hans sperma i min mun, medveten om att jag just varit otrogen.

Vem tror ni jag skuldbelagde i efterhand?

Lågstadiet: äldre släkting blir arg om han inte får titta på när jag duschar, fastnar i en hiss med en blottare som tycker jag ska röra vid hans penis. Mellanstadiet: utvecklas tidigt och får kommentarer om mina bröst från killar i skolan och från den äldre släktingen. Högstadiet: killar gnider sig, kommenterar, slänger glåpord. Gymnasiet: hotas till att göra saker jag inte vill. 20-årsåldern: han jag var kär i trycker ner mitt ansikte till sitt skrev, jag sa nej, han var starkare, jag vågade inte låta bli, det fanns fyra andra killar i huset och jag var rädd. En annan tycker att jag ska ställa upp och vara snäll och ligga med hans kompis efter att vi är "färdiga",han hade lovat honom det. Jag lyckas ta mig därifrån. 30-årsåldern: på en vanlig lunchpromenad möter jag ett gäng på tre killar varav en bestämmer sig för att ta mig på brösten när de går förbi mig, hans kompisar bara skrattar. Det här var bara ett urval för jag orkar inte berätta mer nu.

Jag med, men jag kan inget annat än att vara anonym. På somrarna brukade vi hälsa på några nära släktingar som bodde en bit bort. När jag var 12 började närmandena och sommaren därpå utvecklades de till våldtäkter mitt i natten. Han gav sig på mig och trodde väl inte att jag någonsin var vid medvetande. Men det var jag, även om jag var förstenad, låtsades fortsätta sova. Mina familjemedlemmar låg i samma rum, sovandes. Jag brukar dra mig för att kalla det för våldtäkt men faktum är att det var precis vad det var. Jag försöker försvara det som hände, varför han gjorde det. Jag brukar klandra mig för att vara medskyldig. Jag stoppade det inte. Jag skrek inte. Jag bara låg där.

Mitt i övergreppet föreställde jag mig ibland hur jag skrek, fick ett slut på det. Då vaknade mina föräldrar och hans föräldrar. Jag föreställde mig hur arga de blev, på han, på mig, på varandra. Det skapade kaos. Jag förstörde allt. Så istället för att göra något, skrika på riktigt, så låg jag där. Natt efter natt. Sommaren efter åkte vi dit igen. Det hände igen.

Då förstod jag inte riktigt hur händelsen påverkade mig eller hur det skulle påverka mig i framtiden. Smärtan i magen trodde jag var blindtarmen som krånglade. Huvudvärken var hjärntumör. Jag åkte fram och tillbaka till sjukhuset. Ingen förstod vad som var fel, inte ens jag. I tonåren blev jag gränslös, apatisk inför sexuella relationer och lät mig utnyttjas. Jag var arg på min familj för att de inte förstod, för att de inte skyddade mig, de låg ju precis bredvid de där nätterna.

Vi hälsade inte på släkten på några år. När frågan att besöka dem igen kom på tal för några år sedan så kände jag mig tvungen att berätta. De behövde få veta. Mina föräldrar och min bror blev påtagligt ledsna. "Tur att det gick så bra ändå", "du verkar ha hanterat det bra", "du har gått vidare", "det kunde ha varit värre " var kommentarerna jag fick. Jag fick också höra: "du vet att han är instabil? Han är psykiskt sjuk. Han har försökt ta livet av sig flera gånger".

Även om jag har klarat mig, även om jag har överlevt så har det här påverkat mig. Han försatte mig i en djup depression, svåra ångestattacker och gav mig anknytningsproblem. Jag vet inte om jag någonsin kommer klara av att träffa släkten igen. Träffa han. Hur kommer jag att reagera? Han tog sig rätten över min kropp, min hälsa och mina relationer.

Jag försvann i allt det här, som trettonåring. Jag vågar inte ens berätta eller skriva #metoo på min Facebook-profil. Fortfarande, nio år senare hittar jag anledningar till att hålla tyst. Inte outa honom, inte outa mig. Så jag skriver i tysthet och hoppas att hashtaggsen någon gång slutar. Att vi någon gång får vara ifred.

/A

1. Blottare utanför ett café i Göteborg där jag arbetade natt.
2. Tafs under en liftning utomlands.
2. Alla dessa upplevelser i bar miljöer:
En okänd kille som drog upp min skjorta på krogen bland folk.
3. En annan för mig helt okänd man tog och höll på mina bröst, på krogen mitt i en bar.
4. Bilskollärare som lade armen om mig och stönade.
5. På mitt första restaurang jobb önskemål / krav på tajt och kort kjol.
6. På samma typ av jobb sexuella oönskade inviter.
Listan kan göras så mycket längre .
Känns så sorgligt och med vetskapen om att alla mina väninnor har råkat ut för minst detta från när de var i tonåren och till mer vuxen ålder, känns det bara så sjukt.

Redan som 13-åring på 70-talet våldtogs jag av "min pojkvän". Tappade mitt värde och utnyttjades därefter av en äldre släkting. Hade svårt att säga nej, kände oerhörd skam. Att bli tafsar på i skolan av killar var en vardag för många tjejer. Även ett slags bekräftelse. Inga fula tjejer blev utsatta, så vitt jag vet. I vuxen ålder drabbades jag av PTSD, pga kränkande särbehandling inom kyrkan. Där jag för övrigt också blev sexuellt trakasserad. På en rehabklinik inledde en behandlare en sexuell relation med mig. Jag saknade närhet och tröst och lät mig utnyttjas i tron att det handlade om kärlek.
Jag är en vanlig kvinna i 60-års åldern och knappast någon skulle ana vad jag har utsatts för. Inget av detta har jag anmält, istället har jag känt stor skuld och skam.
// Redan innan skolåldern utsattes vi småflickor för blottare, tonårspojkar i byn, det var så vanligt men jag blev rädd och äcklad varje gång, berättade inte för någon.

Jag sov ofta över hos en killkompis. Vi hade haft sex förrut. Denna natten hade han varit ute själv på krogen. Kom hem, berusad och kåt. Jag ville inte ha sex. Han stank sprit. Jag sa nej. Försökte putta bort honom. Flera gånger. Till slut gav jag upp. Jag ville inte att han skulle bli arg och kanske slå. En strid skulle han ändå vinna, så mycket starkare han var. Detta är 20 år sedan. Jag anmälde inte. Var inte ens säker på om det skulle räknas som ett brott. Jag skyllde på mig själv.

Satt på spårvagnen då jag skulle åka och mäta upp kompisar för att gå ut på klubb. Ett grabbgäng var på samma spårvagn, de hetsade en kille att sätta sig bredvid mig och prata med mig. Han försökte ragga på mig och jag sa att jag inte var intresserad. Han tyckte att jag var sur och tråkig. Han blev mer och mer påträngande. Han skrek att "Allt du duger till är att suga min kuk!". Ingen på vagnen ingrep. Jag skrek sedan högt att han skulle lämna mig ifred. Tillslut gick han längre bak i vagnen. När han gick av rufsade han mig i håret.

När jag gick i mellanstadiet på 80-talet var det en av gympalärarna som hade för vana att efter varje gymnastiklektion stå vid duschen inne hos oss tjejer och titta på när vi duschade. När vi pratade med läraren om det fick vi höra att vi var elaka mot honom. Vi gick till rektorn som sa till honom att sluta. Senare tvingades vi av vår lärare att be gympaläraren om ursäkt för att vi pratade med rektorn.

I vuxen ålder har jag blivit filmad vid toabesök av en man jag trodde var min vän. Än idag 10 år senare blir jag orolig i vissa miljöer att någon filmar.

Som 16-åring på en stadsfestival blev jag taffsad på av två äldre kvinnor i typ 50-årsåldern. Den ena tog mig på röven ("lammkött, hehe") och den andra i skrevet ("hur ser det ut här då?"). Blev livrädd men skrattade med av nån anledning och tog mig sen snabbt därifrån. Vill inte ta fokus från tjejer som drabbas då de drabbas i mycket större utsträckning, men killar drabbas också. Äldre kvinnor i olika maktöverläge får inte komma undan bara för att män är ännu värre liksom.

Arbetade i stadshuset för stockholms stad, på en "mututflykt" (ett datorföretag som bjöd) sa min chef till mig: Jag vet inte ett dugg om din kompetens men jag anställde dej för din generösa muns skull..... och det betyder inte att jag vill knulla dej.... 5 av min manliga kollegor var där också.... ingen av dem hade efteråt hört vad hade sagt.... jag kontaktade facket som sa att eftersom han var med i samma fack var det inget de kunde göra. Jag pratade då med en annan chef som tog upp det med högsta hönset för oss i stadshuset och han lät hälsa att han bad om ursäkt å min chefs vägnar och sedan fick äcklet en annan tjänst snett uppåt. Det framkom sedan att stadshuset betalat skadestånd till en kvinna anställd vid en annan då statlig verksamhet efter att han verbalt antastat henne på en liknande tillställning.... Det jag mår allra sämst av är att jag inte tömde mitt vinglas i skrevet på det aset.... Han hade alltså betett sig så här mot kvinnor under många många år och de andra kvinnliga kollegorna jag hade hade alla liknande historier att berätta men inte gjort något.... Och facket????

Var 26 år och höggravid. En av cheferna på min arbetsplats tittade på min mage, log och sa: "Jaha, nu kan man ju sätta på dig utan att bli beskylld för faderskap iaf."

Jag var 18 år och hade fått jobb på en försäljningsavdelning i början på 70-talet. En dag blev jag beordrad av VD att följa med honom på lunch. På restaurangen dök det upp en kund jag kände igen. Han var någon högt uppsatt chef på SAS. Vi åt lunchen och jag fattade inte varför jag var med för ingen av dem pratade med mig. Senare när vi kommit tillbaka till kontoret blev jag inkallad till VD och han bad mig gå med på att träffa kunden från SAS på ett hotellrum samma kväll. VD sa att det skulle vara mycket bra för företaget om jag träffade kunden. Jag blev förvirrad och sa ja mest för att jag inte vågade säga nej men gick aldrig till mötet. Dagen efter hade jag ont i magen för jag visste inte hur VD skulle bete sig mot mig. Dom försökte en gång till genom att föreslå att kunden skulle komma hem till min bostad för att överlämna en present. Då sa jag nej. Jag fick behålla jobbet för vad skulle han skyllt på vår VD. Jag var duktig på mitt jobb och omtyckt av personalen. Men VD besvärade sig aldrig mer med att kalla in mig eller ens titta åt mig även om det var jobbrelaterade anledningar.

Det här hände när jag gick på gymnasiet. Musikläraren var väldigt närgången och om man hade på sig en urringad tröja så ställde han sig bakom ens stol och försökte titta ner i urringningen. Han ville även att man skulle stanna kvar efter lektionen för en "liten prat stund" som han sade. Det var jätte obehagligt. Han ställde frågor om man hade pojkvän och i så fall vad man gjorde tillsammans med sin pojkvän. Jag kommer ihåg att han en gång frågade mig om jag visste vad ett "blowjob" var och att jag öva mig på honom om jag ville. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade. Jag tror inte jag sade så mycket bara att jag var tvungen att gå för att inte missa bussen.

Alla på gymnasie skolan visste hur han var, även lärarna. Vi var flera tjejer som blev utsatta regelbundet och vi tog upp det med vår klassföreståndare men hans enda svar var att vi inte skulle ha urringade tröjor på oss och att vi skulle tänka på att om vi klagade så kunde läraren förlora jobbet.

Jag kommer ihåg den här känslan av att vi på något sätt fick skylla oss själva för att Musikläraren betedde sig som han gjorde. Det var ingen som uttryckte sig så men det var jättetydligt att det var mycket viktigare att han fick ha kvar sin lärartjänst än det var att vi kände oss trygga i skolan.

Det här var i slutet på 90'talet, och jag vet att ett par år efter det att jag slutat skolan så jobbade han fortfarande kvar på skolan och han betedde sig på samma sätt. Både min yngre syster och min kusin gick på samma skola. Ingen av dem hade med Musikläraren att göra men snacket gick och de flickor som hade honom i musik blev utsatta precis som jag och mina klasskamrater blev.

Nu i efterhand tycker jag det är fördjävligt rent ut sagt att läraren inte fick sparken. Att skolan skyddade honom istället för oss elever. Jag vill hoppas att det skulle vara annorlunda idag, men tyvärr tror jag att sådant här fortfarande förekommer.

Ett av mina tidigaste minnen är när jag tvingades titta på porrfilm tillsammans med min pappa, jag kanske var 4 eller 5 år gammal. Vad han gjorde mer orkar jag inte berätta om. När jag var ungefär 8 år gammal blev jag jag fastbunden vid ett träd och fick byxorna neddragna av ett gäng pojkar i kanske 13-14 års åldern. Jag grät hysteriskt, de skrattade glatt. Jag minns inte hur jag kom loss. Jag gillar inte oralsex, men när jag inte ger det blir min man ledsen och tycker synd om sig själv. Jag är skadat gods.

Hej! Jag har liksom alla andra tjejer tvingats ta emot ovälkomna händer på rumpan när jag var yngre, i krogsammanhang och i jobbsammanhang. Men har nog varit totalt sett väldigt förskonad. Igår hände dock något som visar på det tuffare klimatet för tjejer. Min 13-åriga son kallade mig för jävla hora 3 ggr igår efter att jag vid läggdags och efter flera påminnelser stängde av wifi:t. Jag sa förklarande till min 11-åriga dotter som hörde detta att hon aldrig ska acceptera att någon nedvärderande kallar henne så, varpå hon svarade att hon redan blivit kallad det av sin storebror....! Det vittnar tyvärr om klimatet som är idag. Sonen är inte ute och hänger med "fel typer", men tydligen florerar detta språkbruk i skolan eller på nätet. Helt oacceptabelt!

Pojkvännen i gymnasiet som inte kunde ta ett nej och markerade sin styrka för att få sin vilja igenom, vännen till familjen - den vuxna gifta småbarnspappan - som skickade e-post till mig som gick i gymnasiet och beskrev min kropp från topp till tå och vad "en man" tycker om och skulle vilja göra med varenda kroppsdel, mannen som gick efter mig en mörk kväll på en mörk väg på väg från tågstationen och påkallade min uppmärksamhet och när jag vänder mig om upptäcker jag att han håller sitt erigerade könsorgan i handen, de otaliga män som berört min kropp på olika sätt utan att det funnits ett medgivande från min sida - bara för att de tycker att de har rätt till det/att det inte är så farligt/att det är ett legitimt sätt att flörta....

Var Nanny en sommar, det var en mardröm! Blev påhoppad varje dag av pappan i familjen.
Händer o fingrar överallt. Och så detta hånflin! Befann mig långt hemifrån så jag kunde inte söka hjälp. Till slut blev jag desperat o stack från familjen. Detta har präglat mitt liv för alltid!
Kolla upp familjen noga innan ni släpper iväg era barn.

1. När jag var 13 år fick jag en 'dickpic' av en total främling.
2. Genom högstadiet hände det ibland att händer slog mot min bak.
3. När jag var 15 så fick min familj besök av en familj från utlandet. Mannen i familjen kunde aldrig sluta lägga sin tunga hand på mitt lår eller nedre delen av min rygg. I flera veckor fick jag uthärda hans händer på mina lår ända tills min mamma såg det för första gången och alltid satte sig bredvid mig vart vi än gick med dem.

Redan som sexåring blev jag utsatt för en blottare som försökte locka in mig och min jämnåriga vän in i en skog. Våra föräldrar polisanmälde händelsen. Som tonåring och vuxen har jag ofta råkat ut för blottare, det är otroligt vanligt. Flera gånger har okända män velat köpa sex av mig när jag har varit i olika städer för att t.ex. shoppa, t.o.m när jag varit höggravid. Två killkompisar som från en blixt från klar himmel plötsligt fick mig att känna mig sexuellt hotad när vi bara satt och kommunicerade med varandra. Överfallen av en okänd man i en hiss i huset där jag bodde som jag polisanmälde. En manlig gynekolog utnyttjade mig sexuellt under pågående undersökning. Det här är bara några utvalda händelser som jag har råkat ut för. Jag har och har haft många vänner som har råkat ut för misshandel, psykologiskt förtryck, våldtäkter och våldtäktsförsök från sina män i ett partnerskap och/eller okända män. Det här är ett gigantiskt problem för oss kvinnor och det är något som vi tvingas leva med och själva får bearbeta. Samtidigt kan vi inte få en förändring om vi inte har männen med oss.

Var på en restaurang med vänner i en stad, jag skulle hem ganska tidigt och trängde mig igenom folkmassan vid baren där var ett par herrar som klämde till på min rumpa, var på jag vänder mig om och ifrågasätter vad tusan de håller på med. Herrarna sa "du som ser så trevlig och ensam ut, vad vill du ha per timme?" Bad dessa herrar flyga och fara!! Kände mig så jäkla förnedrad och ledsen.

Nattklubb, skumparty. Tre killar som tog tag i mig o drog mig till ett litet hörn där det inte va så mycket folk. En kille höll fast varsin arm o tredje höll i mina höfter. Fjärde kille kommer och tar händerna innanför tröjan och tafsar. Jag försöker skrika o komma loss. Hög musik, mycket skum - ingen ser..händerna går innanför trosorna... Ingen märker och killarna skrattar

Den gången pojkvännen tog tag i mig och höll fast mig under sexakten. Förde in den i 2:an utan tillåtelse och fortsatte hålla fast mig trots att jag skrek av smärta och försökte komma loss.

Kompisen som försökte hångla och tafsa på mig om o om igen för att "en gång i tiden låg vi" så då är jag hans.

Gubbarna som pratar om min kropp.
Eller Är man på dåligt humör så har man inte fått något på ett tag...


Killarna på krogen som tar tag i en o trycker upp en mot väggen o tafsar som om det är okej.

Killarna i högstadiet som förde upp pinnar mellan benen på en.

Första gången var när jag och min kompis skulle gå hem på en gångbana genom en skog, vi var 10 år gamla, det här var på 70-talet. En man i 40-årsåldern dök plötsligt upp framför oss med en polaroid-kamera som han frågade om han fick fota oss där vi stog framför honom och att han skulle vis bilderna som framkallades på en gång. Vi tyckte det lät lite roligt och sa ja till det. Efter det fotot ville han att vi skulle gå en liten bit upp i skogsdungen och stå intill ett träd där han fotade oss också, då tyckte jaf det kändes lite jobbigt, men kunde ändå inte säga nej. han var så manipulerande. Efter det fotot sa han att vi, jag och min kompis skulle sitta som när man cyklar tandemcykel och så ändrade han jättesnabbt och sa att han skulle sitta så med min kompis och jag skulle fota med kameran. När han satte sej bakom henne tog han handen innanför min kompis byxor och höll så, och min kompis såg så rädd ut! Jag blev också rädd, men då sa jag bestämt att vi skulle gå hem till våra föräldrar och slängde ner kameran på marken och tog tag i min kompis arm, hon var helt paralyserad, och ryckte upp henne och vi sprang därifrån. Vi vågade inte tala om den här händelsen för våra föräldrar. Jag kan berätta flera andra händelser både i tonåren och som vuxen, där killar och män inte respekterar ett nej, och sextrakasserier på jobbet vid minst två olika tillfällen, en gång då jag som 16-åring sommarjobbade på ett kontor, en arbetsdeltagare/man som tafsade när jag var inne på ett arkiv och ett annat tillfälle vid vuxen ålder.

Jag utsattes första gången när jag var 5 år, sedan har övergrepp, tafsande, nedsättande kommentarer, händer på min kropp under bordsduken, fräcka förslag i kök vid parmiddagar till regelrätt våldtäktsförsök fortsatt under hela mitt liv. Nu har i kraft av högre ålder detta minskat, men det förekommer fortfarande! Hur ändrar vi respekten för kvinnor hos männen??

Sedan jag började arbeta -00 har det regelmässigt förekommit olika typer av sexuella trakasserier och härskartekniker på de arbetsplatser där jag varit. Sexskämt, kommentarer, olämpligt beteende av manliga kollegor. Inte minst i samband med personalfester. Arbetsplatserna jag syftar på är stora offentliga myndigheter. Värst var en chef som utsatte mig för trakasserier i ett par års tid. Det var blickar, kommentarer, närmanden och taffs. Beröring som jag varken önskade eller hade uppmuntrat till. När jag sa ifrån övergick handlingarna till övervakning och kontroll samt att jag blev mer och mer utfryst av chefen.

Som kvinna lever man ständigt i en värld där man bedöms för sitt yttre. Är man inte tillmötesgående och behaglig mot manlig chef (eller manliga kollegor som är kompis med chefen) hamnar man allt som oftast utanför, blir fråntagen ansvar och uppdrag utan förklaring. Märk väl att detta pågår i skattefinansierade och politiskt styrda organisationer.

Läraren på mellanstadiet som alltid kom in och tittade på oss tjejer i duschen efter gympa. Konfirmationsledaren som tog på alla tjejer. Pojkvännen som utan att fråga hade analsex med mig, trots att jag grät och sa att det gjorde ont. Mannen i tunnelbanan i morgonrusningen som tryckte sig tätt intill och började tafsa utanpå mina byxor. En äldre man som var vän till familjen som "tyckte om småflickor " och ville att jag skulle sitta i hans knä. Män som följer efter en när man går hem på kvällen från tunnelbanan. Exemplen är oändliga.

Första gången var jag ca 6-7 år. En ingift man i släkten flashade sitt kön för mig i badrummet när jag satt på toaletten.
När jag var ca 11 började killarna i klassen tafsa mig på brösten (utvecklades tidigt).
När jag var 12 försökte en hotellvakt (utomlands) våldta mig. Lyckades slå mig fri och springa.
När jag var 18 blev jag våldtagen två gånger på fester av s.k "vänner".
När jag var mellan ca 16 och 25 tafsade män på mig på bussar, konserter, barer osv.

Idag är det ingen jävel som rör mig utan min tillåtelse, för annars smäller det. Trött på att inte få ha min kropp ifred. Det räcker nu.

Jag har blivit utsatt för blottare tre-fyra gånger, varav en gång på ett tåg, för en fönstertittare när jag bodde ensam ute på landet och av rektorn på skolan där jag var nyanställd. Han jagade mig runt sitt skrivbord och skulle ligga med mig. Jag är gammal nu, men jag blir fortfarande rasande när jag tänker på hur jag blev behandlad som ung kvinna.

Jag blev utsatt för en våldtäkt av min pojkvän när jag var sexton. Det tog två år innan jag kunde prata om händelsen. Jag hade helt omöjligt att ta in att killen jag älskade utsatt mig för våld. Jag skrek inte, försvararade mig inte, jag t.o.m. försökte dölja hur extremt förödmjukande händelsen var och hur vanmäktig jag kände mig. Nu har det gått sju år och jag har aldrig efteråt klarat av att heltidsarbeta eller mått som vanligt. Han pluggar till civilingenjör.

Sexuella trakasserier, javisst. I grundskolan på 70-talet. Både elever och en lärare. Killarna drog upp kjolar, tafsade och det bagatelliserades oftast av lärarna. En lärare tyckte om att trycka sig mot speciellt yngre tjejer. Han fick faktiskt sluta sen.
I gymnasiet. Samtliga arbetsplatser jag varit på. Både chefer och kolleger. I det offentliga rummet, t ex kollektivtrafiken. Ord, åtbörder, kommentarer, fysiska närmanden. Några gånger på en arbetsplats låg tidningar uppslagna vid mitt skrivbord med nyhetsartiklar om våldtäkter.
Enda fredade zonerna i mitt liv var universitetet och mitt eget hem. Annars har de funnits överallt, killarna och männen som tagit sig rätten att kränka min person och mitt liv.

Jag var 16 år och yngst på en fest. Jag var ovan att dricka alkohol och blev lite full och trött. Därför letade jag upp ett ställe på vinden i huset där festen var,där jag kunde sova en stund. När jag vaknade hade husägaren och festens värd, dragit av mig kläderna och låg ovanpå mig och hade sex med mig. Jag var helt borta och kunde inte styra kroppen. En kille tittade in på vinden och såg till att värden lämnade mig ifred resten av kvällen och såg till att jag fick ligga och sova i en säng utan att bli störd. Jag är väldigt tacksam mot den killen. Det här hände för 30 år sedan, men tyvärr glömmer jag det aldrig.

Detta började SÅ tidigt... tror jag var 10 år första gången. Hade börjat utveckla bröst. Två killar i klassen brottade ner mig på skolgården. En satt grensle över min mage, en annan höll i mina armar. Sen var det fritt fram för vem som ville känna (hårt å bryskt där det gjorde som ondast). Alla i klassen såg på. Skrattade. Tjejerna var avundsjuka efteråt och va sura på mig... detta upprepades för mig och så småningom andra. En gång när jag var ca 14 år så gav jag tillbaka. Knäade en kille ordentligt i skrevet. Gissa vem som blev utskälld och fick en anmärkning?

Jag bodde utomlands vid tidpunkten. Jag hade varit ute med mina kompisar och väntade på bussen hem med en vän när 5-7 killar kommer fram. Jag vet inte hur det hände men de omringade mig, vart jag än vände mig fanns där en kille som tog mig mellan benen eller på brösten. Jag skrek på hjälp, grät och bönade dem att låta mig vara, men de bara skrattade. Folk som passerade tittade bort eller ner i marken. Till slut kom bussen. Det var inte bussen jag skulle ta men det var bussen jag tog för att komma ifrån dem.

Tafsande och obehagliga kommentarer från grundskolan till universitet, tafsande i krogköer och på dansgolv, en konstant känsla av obehag när jag är själv utomhus i mörker, tjatsex, alltid en ansvarskänsla för hur jag beter mig och klär mig, uppmuntrar jag till något nu? Nedvärderande kommentarer om kvinnor hör jag dagligen, undviker att duscha på gymmet om det bara är män som är i lokalen, undviker platser och miljöer vid vissa tidpunkter för att inte riskera något, jag är trött på att ta ansvar för mäns eventuella och faktiska övergrepp som sker dagligen, till alla er som identifierar er som män, NU FÅR DET FAN VARA NOG!!!

När jag var liten ville min mosters man alltid krama mig och min lillasyster extra länge och extra hårt när vi sa hej och hejdå. Han pussade oss alltid på halsen. Han ville alltid vara ensam med oss på våra rum medan de andra vuxna satt och åt.
2012 blev jag våldtagen första gången. Det var av en kille jag dejtade och som bara inte kunde få nog av att ha sex med mig. Jag anmälde sex månader senare och ingen förundersökning inleddes.
Under 3 års tid var jag tillsammans med en man som gjorde allt han kunde för att kontrollera mig. Han slog, sparkade, skrek och drog i mig. Det har gått mer än ett år sedan jag gjorde slut med honom och han ber mig fortfarande ha sex med honom varje dag. Om vi ses kramar han mig alltid bakifrån innan jag hinner gå undan och trycker sitt stånd mot mig.
I juni 2017 blev jag våldtagen av en massör i Malmö. Han började med att massera mina bröst (trots att det var rygg och nacke jag hade ont i) och förde sedan in sina fingrar i mig samtidigt som han bad mig att ta det lugnt, andas in, andas ut och spänna mina vaginala muskler.
Sexuella trakasserier och övergrepp är vardag för så många flickor och kvinnor. Som flicka blir man lärd att vara lugn och fin och inte ställa till med problem. Efter våldtäkten i juni kontaktade jag 10 olika vänner som alla sa till mig att det kanske var en naturlig del av massagen att massören hade sina fingrar inne i min vagina och att det nog inte var något att tänka på. De frågade hur JAG kunde tillåta att det hände, hur JAG inte kunde förstå vad som hänt och om jag inte överdrev. Den elfte personen jag berättade för sa till mig att jag blivit utsatt för ett brott och måste anmäla.

När jag var 17 träffade jag en kille som var 20. Han hade haft en svår uppväxt och jag tyckte synd om honom, så efter mycket påtryckningar gick jag med på att bli ihop. Nästa gång vi sågs våldtog han mig. Vi var tillsammans i 1,5 år och det hann ske många gånger under den tiden. Jag skyllde på mig, så vågade inte berätta för någon, för då skulle självklart han hamna i knipa och det tyckte jag inte han var förtjänt av. Jag får fortfarande, 3 år senare, flashbacks och dödsångest varje dag och snart förlorar jag banne mig förståndet. Det går som utomstående inte att begripa hur stor inverkan våldtäkt har, på varje aspekt av ens liv. Jag blir aldrig mig själv igen

Me too.

I vilken ordning ska man börja? Det blir kronologisk.

13 år. Trång tunnelbanevagn en sommardag. En man, okänd man, för upp sina fingrar under min kjol. Jag blir skräckslagen och vågar varken röra mig eller försöka se vem som är förövaren. Vid nästa station kliver en väldans massa folk av. Fingrarna försvinner. Kvar står jag med en känsla av rädsla, skam och förnedring. Bort försvann han - som jag aldrig såg vem han var.

18 år. Hemmafest där alla kände alla. In på småtimmarna börjar festen tunna ut och många rör sig hemåt. Jag inser att jag druckit alltför mycket så jag bestämmer mig för att sova över (hos en av mina bästa vänner). Jag däckar direkt med kläderna på. En kille på festen väljer ett tag senare att bjuda in sig själv till sängen där jag sov. Nästa sak jag minns så är jag naken och han ligger ovanpå mig. Han är i mig. Jag försöker greppa vad som händer men mitt i fyllan förstår jag ingenting. Försöker röra på mig men det märker han nog inte ens. Ganska snart är han klar och går därifrån. Jag försöker samla mig, torka bort sperma samtidigt som jag försöker dölja mina tårar. Efter detta är det få som tror mig. Än färre är det som tar något avstånd från killen i fråga "han har ju liksom aldrig gjort något mot mig - och skulle jag ta avstånd från alla killpolare som gjort något dumt så skulle man ju fan inte ha några kvar". Vidare både var det och är det allmänt känt i de gamla kretsarna att detta har hänt mig och att jag inte är hans enda offer. Jag vågade aldrig anmäla.

21 år. Destruktivt förhållande. Psykisk misshandel. "Hora", "fitta", "du är inte värd ett jävla skit, det vet du va", "du ska vara jäävligt glad över att jag inte lämnar dig din jävla hora - ingen kommer någonsin vilja ha dig igen". Osv. osv osv. Rädslan för honom var så pass verklig att jag lät honom ha sex med mig mot min vilja. Jag blundade och låtsades helt enkelt vara någon annanstans. Hans ilska om jag sa nej var värre.

Hela högstadiet, när killar kollade på mig och tog på mig, man tyckte tillslut det var okej. Om någon kille slutade ta på mig, blev man osäker, var det något fel på mig nu? Är jag inte snygg längre? Sedan desperationen när man började prata med killar på internet - alla måste tycka jag är snygg och åtråvärd, annars är jag ett misslyckande. Det utvecklades till att jag inte ens kan komma ihåg hur många övergrepp jag varit med om på krogen. Händer som greppat mig både fram och bak, gånger man har sagt "Nej jag är för full, du får inte följa med hem" och sedan känt att det ju varit bättre om någon jag halvt känner följer mig hem än att någon främling skall antasta mig på vägen hem. När han varit så snäll och följt mig ända hem från krogen, då måste man ju bjuda till?
Idag är jag 25 år, om någon kille tar på mig på utan tillåtelse, då brinner jag av. Min kille säger att jag skall vara försiktig när jag går hem i mörkret och han säger att jag skall vara försiktig mot vem jag ifrågasätter när det gör något opassande eller olagligt ute i samhället, jag klarar inte av den fegheten. Jag hade inte kunnat leva med att se en tjej bli antastad på tunnelbanan och jag bara stod där och kollade på, inte gjorde något. Då tar jag hellre en smäll men vet att jag gjort rätt som försökt hjälpa till. STÅ UPP NÄR NI SER NÅGOT FEL, vi måste sluta blunda.

när jag var ca 14 år åkte jag med min mor oen grannfru o hennes dotter till ikea.dottern o jag satt i baksätet.vad konstigt att dotterns hand kom mot mitt kön utan invit från min sida.vad konstigt .det händer.män sexualiseras dagliligen o överallt på joorden.kanske inte i samma uppfattning.men det sker o det är många pojkar o man.ska man äå jämlikhet måste det gå åt alla,jag är man.fölr att jag är man kan jag inte ta ansvar för vad hitler gjorde för att han var man.jag kabn inte rta ansvar för vad stalin gjorde fö att vi var samma kön.skapa inte hysteri skapa jämlikhet är nåt helt annat.jag är inte bitter vit man.jag tar ansvar för vad jag gör inte vad andra gör.jag kan inte ta på mig skuld för vad jag är skyldig.detta går överstyr.kvinnor kan också vara skyldiga.sans o vett eller

På kompisens släktkalas 1980 när jag var 10 år. En av hennes mycket äldre manliga släktingar följde efter oss ner i källaren där vi lekte och gick fram till mig och strök mig över brösten som just börjat växa och sa något om vad fina och sköna de var. Sa till honom att sluta och mannen gick upp igen. Ingen av oss vågade berätta för de andra vuxna, de hade aldrig trott oss men det värsta var känslan av äckel och skam, känner den än idag.

Jag var 13 år och oskuld. Första gången jag drack alkohol, drack för mycket, hade ingen aning om hur mycket man "skulle" dricka eller hur mycket jag tålde. 3 äldre killar tog "tillfället i akt". Utnyttjade mig flera gånger alla tre... minns bara fragment. Blev mobbad och kallad hora hela högstadiet. Brännmärkt.

Jag var 13 och kär i en 4 år äldre kille, dökär. Han verkade gillade mig med. Men jag var för blyg för att bli ihop med någon och inte alls redo. Så mina vänner fixade det utan att jag visste, jag blev glad men också skräckslagen. Vi hade varit ihop typ en vecka när det blev helg och fest, vi satt på skolgården på en bänk intill samma klassrum som jag gått i några år tidigare. Vi pussades jag var så nervös. Han ville ta handen innanför tröjan jag blev skräckslagen men sa inget, jag som hade så små bröst det var det jag tänkte. Sen kom handen neråt mot byxlinningen, jag minns såväl att mitt ben började hoppa så nervös och rädd var jag, men ännu vågade jag inget säga, han förde en finger in mig eller försökte i alla fall men det gick inte, och i samma stund kom mina vänner för att kolla vad vi gjorde. Jag ställe mig upp fort och gick med dem. Jag gjorde slut dagen efter och han blev ledsen.

En kille krävde ständigt pussar och kramar, kladdade och klämde på brösten och stoppade händerna innanför mina kläderna. Tjatade om att jag skulle följa med honom hem. Han försvann från "banan" efter att ha gett sig på ett 12-årig flicka och hennes föräldrar tog tag i saken. En annan kille tog på mitt kön utanpå byxorna. När jag sa ifrån blev han arg och ansåg jag skulle vara glad för att han "gillade" mig. Han kladdade på alla tjejer som kom i hans väg. När han fick en spark mellan benen av en tjej, tog han det som ett tecken på att hon "älskade" honom. En tredje kille tyckte alla kvinnor var totalt korkade och bara dög till att "leka med". Nöp och kladdade så fort han kom åt, och förstod inte varför jag (och andra kvinnor)blev arg när han var så snäll. Ville att jag skulle sitta i hans knä medan han "gnodde" på sig själv. Lade armen om mig och stoppade ner handen i mina byxor. Jag drog bort hans arm och knuffade till honom och han såg bara förvånad ut. Ingen av dessa dumskallar finns i min omgivning längre, vilket känns bra för min del. Men det finns säker många andra kvinnor som också råkat ut för dem, och nu måste det bli stopp för dessa övergrepp.

När jag var i början av tonåren hade vi en kontorist som jobbade i familjens företag. Så fort han fick möjlighet så tafsade han på oss flickor. Av någon anledning så berättade vi inte om det för någon, inte ens för varandra. Nu, många år efteråt, tycker jag att det är just det som är det värsta - att vi inte pratade om det eller berättade om det för våra föräldrar. Att vi bara stillatigande accepterade det. Senare i mitt liv har det varit många situationer som påminner om detta "osynliga" förtryck. I mitt jobb hör jag dagligen historier om övergrepp och våld, mobbning etc. och oftast visar forskningen är det kvinnor och flickor som drabbas. Varför? Vilka mekanismer i samhället håller övergreppen/trakasserierna dolda? För att detta upprop inte ska rinna ut i sanden hoppas jag att svt inkallar till ett program där detta tas upp, inte för att väcka uppmärksamhet, men för att man på allvar önskar ta tag i detta allvarliga samhällsproblem, som dessvärre hänger ihop med de flesta andra samhällsproblem: klimatändring, krig, trafficking etc.

Våldtäktsförsök vid tre tillfällen. Tillfrågad om vad jag kostar på väg till uteställe åtskilliga gånger. Snusksamtal från äldre kollega på telefon och på jobb. Omringad av gäng varav en blottade sitt kön. Åtskilliga blottanden och påflugna närmanden vid utlandsvistelse, samt hot om våld om inte sexsamtycke. Män har talat till mina bröst och bokstavligen klappat mig på huvudet. Resten har jag glömt eller förträngt.

Jag var 14-15 när flera killar ungefär i samma ålder kom fram. Jag blev först smickrad en sekund men snabbt blev det obehagligt när de blev närgångna. De höll mig fast, en av killarna körde upp fingrar upp i underlivet genom det tunna tyget på mina byxor.Det fanns folk runtikring. Jag kämpade för att komma loss. De skrattade och släppte mig. Det tog många år innan jag berättade för någon.

Jag var 15 och besökte Gröna Lund med kompisar. Vi ville dansa styrdans på dansbanan men en vakt var irriterad på oss, tyckte vi störde. Han knuffade mig hårt bakåt samtidigt som han ryckte tag i mina bröst. Det gjorde mycket ont. Det fanns vuxna som såg, en kvinna tyckte jag skulle anmäla. Jag och mina kompisar blev uppbjudna på Gröna Lunds kontor och fick tala med en man från ledningen. Han sa att vakten gjort uppträtt dåligt även mot andra men att de inte kunde avskeda honom. Han sa sedan att självklart skulle jag anmäla om jag ville det, men annars kunde jag få åka allt gratis resten av kvällen på Grönan, och det valde jag.

Några år senare jobbade jag extra i en butik. Mannen som ägde butiken ställde sig framför mig när jag utförde en arbetsuppgift och klämde till på mina bröst, samtidigt som han garvade åt mig.

Jag och en kille lade oss och sov bredvid varandra. I en annan säng i rummet sov killens kompis. I gryningen vaknar jag av att någon har sitt finger i mitt underliv. Det är killens kompis. Killen som sovit bredvid mig hade han puttat ner på golvet.
Visst, det var alkohol inblandat, men ändå.
När jag for upp och sade ifrån till honom blev hans reaktion att säga nedvärderande saker om hela min person. Kvällen innan hade vi haft roligt men nu var jag ingenting värd. För att jag inte tyckte det var ok att vakna med en killes fingrar i mitt underliv, en kille jag inte valt.
Vad är det för fel på killar??
Detta är bara ett exempel av många, som jag upplevt. Särskilt att killar inte kunnat ta ett nej utan att börja säga elaka saker.

På lågstadiet ville alltid idrottsläraren att flickorna i klassen skulle sitta i hans knä. Jag gruvade mig alltid inför idrotten, för ibland gjorde jag illa mig och då blev jag tvungen att sitta i magister Kristers knä så han kunde "trösta mig" genom att stryka mig på ryggen, låren, rumpan... Det var hemskt.

På mellanstadiet slapp jag magister Krister, men istället klämde pojkarna i högre årskurser oss flickor på våra nya små bröst.

I gymnasiet var jag kär i en kille som varit min kompis i flera år. En kväll låg vi i min säng och hånglade, och han försökte sticka ner sin hand i mina trosor. Jag sa nej och tog bort handen. Han försökte igen, jag sa nej och tog bort handen. Efter att det upprepats ungefär hur många gånger som helst orkade jag inte säga ifrån längre.
När han gick hem den kvällen blödde jag, helt uppskrapad på insidan. Det var blod på tapeten där han torkat av sig.

Jag åkte utomlands med min pojkvän några år senare. Vi hamnade på ett välfyllt tåg där alla stod packade som sillar. Någon började jucka mot mig och jag kunde inte flytta mig, än mindre se vem det var.

Jag har arbetat på ett företag i Mellansverige där Vd:n låg runt med ett flertal av de anställda både i produktion o på kontoret. Han har nu fortsatt uppåt organisationen. Evigt skyddad av andra män i sfären. Så länge ingen kvinna protesterar och ställer till med skandal så är han immun.

17 år. Åker buss i Rom med iklädd klälång kjol. Känner trevande händer utefter mina ben. Bussen är så fullpackad att jag inte röra mig. Känner hur handen rör sig uppåt och får slutligen ett finger rakt i underlivet. Det kändes som om alla män runtomkring samarbetade. Lyckades få loss min arm och naglade ett grepp i handen som satt i mitt underliv. När jag lyckades hitta mannen som ägde handen och började svära åt honom på alla språk jag kan var det ingen som backade upp mig. Jag slog honom i ansiktet och körde ut honom ur bussen. Reaktionerna runt mig var noll. Sefan kändes det som om hela bussen tittade nedlåtande på mig. "Du hade ju kjol- skyll dig själv".

Det började när jag var liten. Ingen hade lärt mig att man kunde eller fick säga NEJ. Min pappa kysste mig med tungan och ville att jag skulle tvätta hans snopp. Han jagade mig alltid i trappor och skulle nypa mig därbak. Senare i skolan på mellanstadiet var alla tjejer som börjat utveckla bröst allmänt villebråd för hormonstinna killar. Flera gånger under högstadietiden blev jag vittne till blottare. Nära på våldtagen två gånger under en tågluff. Blev även våldtagen i ett förhållande. Behöver jag säga att mitt förhållande till män är rätt förstört... : (

Det var på 90 talet, solsemester. Vi var glada, vi var solbrända, vi dansade mycket den där kvällen på discot. Jag ville tillbaka till hotellet tidigast, tänkte vara klok och ta en taxi istället för att promenera själv i natten. Taxichauffören körde inte till hotellet, han stannade till i en mörk gränd började smeka mina ben och jag protesterar, han slår mig, daskar till mig i ansiktet gång på gång och jag blir som paralyserad. Han våldtar mig där i bilen, snabbt, hårt, hotfullt gör han det han vill. Jag rör mig inte, jag värjer mig inte. Han skjutsar mig sedan till hotellet, släpper av mig, säger inget, bara tittar på mig. Jag tar mig till rummet och duschar och duschar. Jag berättar inte för någon, det var då jag gick sönder.

Första skoldagen i ettan drog en pojke upp min kjol. I mellanstadiet jagade killarna oss tjejer och höll fast oss medan de tjafsade. Sen har jag stött på åtskilliga blottande män genom livet, kompisars pappor som varit närgångna, manliga vänner till mina föräldrar, chauffören som körde skulskjutsen som hjälpsamt lyfte mig i rumpan när jag skulle in i bussen. Främmande män som tafsat på spårvagnen. Främmande män som kommenterat min kropp och tafsat när jag varit ute på krogen. En kille klädde av mig på underkroppen när jag sov - vaknade som tur är i tid. Kompisars pojkvänner, lärare, äckel på internet, arbetskollegor som är gifta och har familj .. Dessa män finns överallt i alla åldersgrupper och jag har råkat ut för dem i hela mitt liv. Kvinnors vardag

Ja det är bra att ni tar upp detta. Det började vid 10 års ålder med våldtäcktsförsök då 10 stycken killar knuffade ner mig i en backe när jag var ute med hunden. De drog av mig kläderna , kände, klämde osv. Hunden bet dem i benen. Han räddade mig så gott hunden kunde. Bra hund. Sedan blev jag misshandlad i mitt eget hem så mannen fick fängelse. Innan dess så var jag tillsammans med en kille Micke som tjatade om sex tre gånger om dagen. En gång blev jag skadad i underlivet så jag fick uppsöka läkare. Fick aversion mot män. Men dum som jag var träffade jag en annan man senare som smittade mig med en könssjukdom. Vågar nu aldrig gå ut ensam. Aldrig ensam, bara med en vännina. Går man med i Facebook då får vi kvinnor en massa sexintresserade män som tjatar och tjatar.

Har varit med om ett antal övergrepp genom livet, som yngst var jag 8 år gammal. Som vuxen var jag utbytesstudent en termin när jag pkuggade, hyrde en lgh tillsammans med en kompis av en man som var anställd på universitetet och som vi kommit i kontakt med via utbytesstudentskoordinaten. Mannen hjälpte oss med allt och la ner mycket tid på oss. Han upplevdes som mycket snäll. Men han var sjukt manipulativ, skulle kunna skriva en hel roman om hur han betedde sig. Han pratade alltid om hur omtyckt han var som om han ständigt behövde hävda sig och nämnde ofta hur svårt livet skulle vara om han förlorade jobbet(?) vi förstod inte riktigt varför han behövde nämna det... inte förrän vi insåg vem han var. En dag på stranden fotade han mig och min kompis från alla möjligt tänkbara vinklar vilket kändes väldigt märkligt (han var ju så snäll) och när vi tog upp det med honom att vi inte kände oss särskilt bekväma med det blev han ursinnig och anklagade oss för att ha anklagat honom för sexuella övergrepp. Hans manipulativa sätt gjorde oss verkligen förvirrade. En dag när han (för miljonte gången) bad om att få massera en (vilket jag alltid nekade till), gör han det ändå och efter ett tag känner jag hans stånd i min bak. OCH JAG TVEKAR PÅ OM DET ÖVERHUVUDTAGET SKER!?! Det var först några dagar efter när min kompis nämner att hon tror att samma sak skett henne som jag inser att det faktiskt hänt! Är det inte bissart så säg. Mannen gjorde många fler övertramp än så och vi valde tillslut att flytta ifrån lägenheten och bryta med honom. Gjorde dock ingen anmälan vilket är för jävligt...

En äldre kille när jag gick på gymnasiet. Hans händer var över min kropp, han tvingade mig att hångla (plötsligt var hans mun och tunga överallt), han slickade och kysste mina fötter m.m. Under tiden det skedde var min försvarsmekanism att frysa: jag låg helt still och kunde inte röra mig. (Den vanligaste reaktionen vid övergrepp har jag lärt mig i efterhand.)

Det han utsatte mig för gav mig PTSD, ångest och depression flera år senare. När det var som värst kunde jag inte klara av någon fysisk kontakt, bara en hand på en arm gav mig en panikattack. Min dåvarande manliga partner stöttade mig och vi tränade på att avtraumatisera sex, övade på att kommunicera vid intima situationer osv. Otroligt tungt och jobbigt och han var med mig hela resan.

Efter två års arbete och bearbetning så var jag i stort sett frisk. Min manliga partner (som vet allt jag varit med om och all tid och energi vi båda lagt ner på att få mig att våga lita på andra personer när det gäller min kropp) väljer då att inte respektera upprepade och tydliga nej vid ett intimt sammanhang.

Idag har jag väldigt svårt att lita på män...

Inget nytt.! Jag är 72 år o har varit med om tafsande många gånger som ung. Blivit tagen på brösten o mellan benen. Också varit utsatt för blottare. Det tråkiga är att när man är väldigt ung , tror man ofta att det är ens eget fel. När jag pratar med mina väninnor hör jag att det troligen alltid har funnits. Bra att det kommer upp till ytan!

Min far och min bror förgrep sig på mig. Som 12 åring bodde jag på gatan... jag kom från överklassen. .. som 13åring flyttades jag på barnhem fast i barnhemsreformens sverige kallades akutbarn-och tonårshem... tro mig... det blev en "följetong"... då min "Far" drog i alla trådar som fans inkl Lundberg. .. det har tagit mig trettio år - ett olyckligt äktenskap med en olycklig son och skyddat boende... nu lever jag, för första gången i mitt liv med min älskade fru och har äntligen lärt mig att njuta av det som kallas kärlek och omhändertagande ???????? #MeToo

Jag blev våldtagen när jag var 13 år på en fest. Det var min första fest, min första kyss och mitt första sex. Jag hade varken druckit eller några märkvärdiga kläder på mig. Killen tryckte in mig i ett rum efter vi hade hållit på lite. Då fattade jag vad som skulle ske och försökte säga nej flera gånger. Nu år senare har jag fortfarande problem från det. Jag kan se honom på tuben ibland och då kan jag få panikattack eller behöva spy. Jag vet att det inte var mitt fel, men än idag så känns det som om jag kunde ha sagt nej högre och mer bestämt, och om jag inte hade varit på fel plats vid fel tidpunkt hade det aldrig hänt.

Man i trettioårsåldern raggar på mig är jag är 14 år. Medelålders gubbar frågar vad jag kostar när jag är 16-17 år. Killar, män och gubbar som tafsar, kommenterar, gör obscena gester. Ojämställda förhållanden, sex på männens villkor. Män som kör över på jobbet, män som favoriseras. Kvinnor som gör ner andra kvinnor.

1985, 15 år, busschaufför i stadstrafiken försökte
kyssa mig när bussen stod på Vändhållplatsen.

Tafsad på ute på dansställen och på krogen från det jag började gå ut vid 15 år och fram till nu.

Killkompis som sov över hade sex med mig när jag sov, jag var 35 år.

Fått bilder skickade till mig med manliga könsorgan. Inget ovanligt!

Sexuella gliringar på jobbet!

Första gången jag råkade ut för ett sexuellt ofredande var jag inte mer än 6-7 år.
Det var en man som tillhörde min mors umgängeskrets som inte kunde sluta onanera framför mig. Efter några års trakasserier tog jag äntligen mod och berättade det för min mamma som blev helt galen. Han uteslöts ur bekantskapskretsen men detta var på 80-talet. Inget åtal väcktes sånt snackade man inte om då men vad som istället väcktes var istället mäns lust att onanera framför mig. En varm sommardag på Eriksdalsbadet kom en man fram till mig och sa att jag var sexig i min baddräkt. Han försökte tjata och dra iväg mig till sin bil. Den dagen hängde jag med mina klasskompisar vid barnpoolen. Jag var 11.
Jag har råkat ut för onanister överallt.
På tunnelbanan, i skogsdungar, till och med i ett omklädningsbås i en klädaffär tillsammans med min dåvarande bästis Anna. Vi var 13-14 år.
Jag har haft män som tafsat på mig på dansgolvet. Äckliga kommentarer på gatan. Slut shaming när de inte fått som de vill. Män som med tvång försökt kyssa mig fast jag inte vill. Jag har råkat i slagsmål för att jag varit tvungen att försvara mig själv och rätten till min kropp. Jag var 22.
Jag har fått sparken ifrån ett jobb där jag var provanställd för att jag inte ville ligga med min chef. Jag var 33.
Jag var på väg hem på småtimmarna smått överförfriskad och blev förföljd av en vänlig själ i en färdtjänstbil som förföljde mig runt i ett helt kvarter och prompt skulle köra mig hem tills jag tappade tålamodet och besinningen och bara skrek åt honom. Det var i år och jag är 43.
Men i nuläget är det sällan det händer. Man är inget ungt villebråd längre. Man är självsäkrare, vet hur man skall hantera sådana män. Jag antar att man har någon slags ”crazy ass bitch blick”, en radar, kampsport och en lust att försvara mig i bagaget.
Idag skulle jag nog jaga iväg honom eller i alla fall försöka slå ut tänderna på fanskapet. Tro för all del inte att jag är ett offer utan inse bara att vanliga snubbar kan vara jävligt äckliga. Jag blir både arg och less på skiten.
Så ser verkligheten ut för många av oss.

Min dotter, knappt 18 år fyllda, var insläppare på Friends Arena när Roling Stones var här nu i Sverige. Hon skulle känna på publiken innan insläppt för att se att de inte tog med in ej godkända saker. Hon kom hem äcklad, ledsen, förtvilad och arg. Söner till mödrar, föräldrar till döttrar, arbetskamrater till kvinnliga kollegor...alla dessa män som stönade, juckade och kom med sexuella kommentarer...alla dessa gäng av män som omringade henne och kommenterade hur hon skulle röra dem....Det finns inga ord för att beskriva detta beteende....ingen ursäkt heller...

Jag har haft tre jobb sedan jag tog min examen. På samtliga har män tafsat på mig.

På mitt första jobb när jag var 24 år var det den seniora verksjuristen som satt bredvid mig på en middag för hela organisationen som tog mig på brösten och insidan av låren. Min chef satt mittemot och skrattade åt det hela. På mitt andra jobb skedde det när jag arrangerat en konferens och en man kom fram och tackade mig för en väl genomförd konferens samtidigt som han tog mig på rumpan. Jag vågade aldrig säga något. På mitt nuvarande jobb kom en äldre kollega fram i fikarummet och tryckte fast min kropp mot köksskåpen samtidigt som han tryckte sitt kön mot mig och slickade mig på halsen. Den här gången anmälde jag och arbetsgivaren gav honom en muntlig varning. Sen kom det dock fram att han gjort så med andra kvinnor tidigare men han får ju bara fortsätta som inget hänt. Det är otroligt jobbigt att behöva möta honom i fikarummet. Framförallt om vi är ensamma där.

Det här är bara de situationer som jag varit med om i min yrkesroll. På krogen eller konserter sker det nästan varje gång att en man tar på mig eller trycker sitt kön mot mig men det är så vanligt att jag slutat reagera på det. Så himla viktigt att kvinnors berättelser får komma fram så vi ser hur vanligt det är. Och samtidigt så sjukt att det ser ut så här. Jag hoppas jag kommer våga anmäla nästa gång också. Oavsett vart det sker.

När jag var 16 år:
Jag och min dåvarande bästavän hade umgåtts en hel dag. Vi sov i samma säng, precis som vanligt. Men den natten vaknade jag av att hon hade sina fingrar i mig. Hon slutade inte när jag sa nej.
Tillslut vände jag mig om och hon sluta.
Det tog mig två år att förstå att tjejer också kan våldta tjejer. Jag förnekade det så länge eftersom jag aldrig hört om någon annan tjej varit med om detta.
Lyckligtvis är vi inte vänner längre, och jag har gått vidare och pratar gärna om det för att jag vill att folk ska förstå att en inte är ensam.

Min första kille. Jag var 14 eller så när det hände, han var 17. Jag sa att jag inte ville ha analsex. Vaknade tidigt en morgon. Kommer ihåg att han kände sig fram dit. Att jag stelnade till, fattade inte att det faktiskt hände. Jag är nu 23 år och har fortfarande svårt att sätta ord på det, känner skam. Känner att jag måste ge mer detaljer för att ge en "rättvis" bild. Annars känns det som att jag ljuger, fast att jag inte gör det. För han gjorde fortfarande det han gjorde, hur mycket mer detaljer jag än ger förändrar inte det. Jag sa nej, han gjorde det ändå.

Nu när jag kommit ut i arbetslivet har jag insett hur mycket kvinnor blir sexuellt trakasserade på arbetsplatsen. Ett av flera exempel var när en kund ville ta bild med mig, vilket redan där blir obehagligt, men sedan tar mig på rumpan medan hans kompis tar bilden. Skrattandes går de därifrån och jag visste inte hur jag skulle reagera. När jag sedan funderat över handlingen blev jag rasande, och när kunden senare kom tillbaka sa jag faktiskt åt honom att detta inte var ok, och att jag har lagen på min sida. Han förklarade att i det landet han kom ifrån är det helt normalt och att han på så sätt inte visste att det inte var ok? Är stolt över att jag sa ifrån i alla fall men blir arg över att han säkert kommer göra det om och om igen.

Har blivit antastad vid ett fåtal tillfällen men det som är för mig anmärkningsvärt är hur många gånger jag blivit verbalt ofredad på krogen av tjejer. Ett nej har inte räckt för av avisa dem utan varje gång har jag varit tvungen att gå därifrån.

Detta är så klart inget fysiskt övergrepp som många andra blivit utsatta för men för mig väldigt chockerande och i någon mening trakasserier jag blivit utsatt för.

Det viktigaste med denna debatt är att lyfta fram att sexuella trakasserier kommer från alla håll oavsett kön ursprung och kultur. Det handlar i första hand om makt kanske ihop med ett sexmissbruk. Värst är det ju att parera när det handlar om nära relationer hemma eller från någon kollega på arbetet som man i värsta fall är i beroende ställning till. Även om män tar sig friheter även i skydd av sin anonymitet i trängseln på dansgolv vid bardisken eller under en konsert så är känslan ännu mer förstärkt av avsky äckel vanmakt när det kommer från någon som står en nära. I i mitt fall har jag bara stött på det i offentliga miljöer och på tidigare arbetsplatser. Där kollegor tagit sig friheten att tafsa på bröst rumpa försökt kyssa omfamna komma med sexuella anspelningar när ingen annan ser som i hissen, i mötesrum, på kontorsrummet på personalfesten eller i korridoren. Och trots tillsägningar har de alltid ursäktat sig som att det inte varit meningen, skyllt på onykterhet eller hävdat sin rätt att uttrycka sin känslor. Inte alltför sällan har det inträffade viftats bort av andra som oförargliga händelser och nästan lite medömkan för mannen inte kvinnan istället för förfäran över hans beteende. Jag var ung när jag först råkade ut för det och flydde hem i panik. Men repade mod över helgen och konfronterad min manliga kollega bakom stängda dörrar för att ingen skulle höra. Tyvärr skyddade jag honom genom att inte gå till min chef med trolig och stor risk att han säkert snart skulle utsatte någon ny kvinnlig kollega på samma arbetsplats. Tyvärr var han en av flera män på samma arbetsplats som saknade normala gränser och återkommande trakasserade de yngre kvinnliga kollegorna. För egen del så lärde jag mig något och har sedan dess alltid markerat tydligt och direkt mot män som visar motsvarande beteenden. Och slutat skydda dem. Jag skulle önska att det var förövarna som istället postade #metoo som ett erkännande för sig själv och alla de han utsatt.

Det första jag minns är när jag går i sjuan och sitter på huk vid en bokhylla i skolbiblioteket. En "tuff" kille i nian kommer bakom mig, hukar också och juckar mot mig några gånger. Jag blev helt ch

En gång kom det fram en grupp tjejer i skolan och tog mig på rumpan

Från dag ett när jag föddes övergrepp mig min egen pappa sexuellt, tills jag fyllde 12 år, han misshandlat mig rejält fysiskt och psykiskt, jag vet att min mamma kände till det men hon gjorde inget, kanske hon var för rädd för att göra nåt jag skulle begå självmord två gånger, en gång tog jag en massa tabletter och andra gången tänkte jag brinna mig själv till döds men både gångerna var min syster som hunnit avbryta det jag höll på med, jag är trött mentalt, det var inte bara jag som blev utnyttjad min lilla syster också blev våldtagen av pappa. När han sett att vi sov kom han under vår täcke och rörde vid min under liv som om det var en lek, en gång jag har vaknat när han höll på med sin penis och gnuggat den mot min kropp och la den i min hand. Om jag skulle skriva om allt som jag och mina systrar har varit med så skulle de ta evigheter att skriva, det har hänt jag och mina systrar varje dag och några gånger under en dag. Han har krossat oss, han gjort så att jag har svårt att acceptera att se en man nära barn även om det är deras far ändå blir jag helt enkelt förskräckligt, jag kan inte lita på man helt enkelt är det.Ni får ursäkta mig om jag har skrivit fel eftersom jag är en dyslexi person. Jag försöker glömma det som har hänt men det är så svårt han tagit tolv år av mitt liv fy på alla män som utsätter barn eller vuxna på det skäms alla mammor som inte kan skydda sina barn. Tack för att man får en tillfälle så att kunna lätta lite på trycket.

Jag har blivit utsatt för många många övergrepp på olika sätt.
Incest av morfar mellan jag var 8- 16 år.
Flera våldtäkter utan våld men rädsla och oförmåga att säga nej.
Män som kladdat och som jag fått springa ifrån.
En låtsas farfar som smekte mellan benen på mig som 6 åring.
Män i vuxen ålder som skickat köns bilder.
Det finns män och då finns det män som är som djur!

Jag utnyttjades sexuellt av en vän till familjen från det att jag var 8 år. När jag i tonåren till sist vågade mig på att prata om övergreppen skuldbelades jag (kanske hade jag utmanat?), blev misstrodd (så illa var det väl ändå inte?) och blev ombedd att bara vara tyst (det kan vändas mot dig/ det blir jobbigt för dig att prata om/ vad tjänar det till att dra upp gamla saker?). Jag har även självklart råkat ut för andra "mindre" övergrepp också som skett lite då och då av varierande typer av män, killar och pojkar, en klapp på rumpan där, en tungkyss av pappas överförfriskade kompis, någon vän som passar på att känna på brösten när jag somnat etc. Men av alla dessa olika typer av övergrepp så har tysnadsövergreppet varit det största, det grövsta och det jag fortfarande arbetar med att hantera! Att tydligt och klart få till sig att man inte har rätt att klaga, att uttrycka sin olust, äckel och förnedring. att bli ombedd att sitta tyst och lydig i båten och inte ställa till med någon scen. Att bli misstänkliggjord, skuldbelagd och osynliggjord. Och det övergreppet kom från såväl kvinnor som män, unga som gamla, nära, kära och distanserade. Så till alla er som känner obehag när ni hör om övergrepp, jag skiter faktiskt i det! Jag kräver att bli lyssnad på, jag kräver att få synas, jag kräver att bli trodd! Vi tänker inte sitta tysta längre. Och om det finns någon skam i dessa historier så är den inte våran utan skammen ska ligga hos den som tyckte sig ha rätten där och då.

Första gången jag råkade ut för ett sexuellt ofredande var jag inte mer än 6-7 år.
Det var en man som tillhörde min mors umgängeskrets som inte kunde sluta onanera framför mig. Efter några års trakasserier tog jag äntligen mod och berättade det för min mamma som blev helt galen. Han uteslöts ur bekantskapskretsen men detta var på 80-talet. Inget åtal väcktes sånt snackade man inte om då men vad som istället väcktes var istället mäns lust att onanera framför mig. En varm sommardag på Eriksdalsbadet kom en man fram till mig och sa att jag var sexig i min baddräkt. Han försökte tjata och dra iväg mig till sin bil. Den dagen hängde jag med mina klasskompisar vid barnpoolen. Jag var 11.
Jag har råkat ut för onanister överallt.
På tunnelbanan, i skogsdungar, till och med i ett omklädningsbås i en klädaffär tillsammans med min dåvarande bästis Anna. Vi var 13-14 år.
Jag har haft män som tafsat på mig på dansgolvet. Äckliga kommentarer på gatan. Slut shaming när de inte fått som de vill. Män som med tvång försökt kyssa mig fast jag inte vill. Jag har råkat i slagsmål för att jag varit tvungen att försvara mig själv och rätten till min kropp. Jag var 22.
Jag har fått sparken ifrån ett jobb där jag var provanställd för att jag inte ville ligga med min chef. Jag var 33.
Jag var på väg hem på småtimmarna smått överförfriskad och blev förföljd av en vänlig själ i en färdtjänstbil som förföljde mig runt i ett helt kvarter och prompt skulle köra mig hem tills jag tappade tålamodet och besinningen och bara skrek åt honom. Det var i år och jag är 43.
Men i nuläget är det sällan det händer. Man är inget ungt villebråd längre. Man är självsäkrare, vet hur man skall hantera sådana män. Jag antar att man har någon slags ”crazy ass bitch blick”, en radar, kampsport och en lust att försvara mig i bagaget.
Idag skulle jag nog jaga iväg honom eller i alla fall försöka slå ut tänderna på fanskapet. Tro för all del inte att jag är ett offer utan inse bara att vanliga snubbar kan vara jävligt äckliga. Jag blir både lack och less på skiten.
Så ser verkligheten ut för många av oss.

Min dotter var fem år och hennes farbror var på besök. Hon bad mig hjälpa henne att sätta på tv:n. "Ja hon är väl för liten än för att 'sätta på' något själv" säger farbrodern och flinar menande. Jag blev bara tyst och tittade på honom. I efterhand skuldbelade jag förstås mig själv för att jag inte fann mig och så ifrån. Men det är SÅ svårt när det är någon närstående. Och som kvinna är man ju van vid att "sakna humor/överreagera/vara fånig" när man säger ifrån. Jag får ofta påminna mig själv om att det faktiskt finns bra män. Jag har mött så mycket respektlöshet, övertramp, gränslöshet, empatibrist och egocentricitet hos män att jag nästan ger upp hoppet ibland.

Som 20-åring upplevde jag många gånger trakasserier i krogmiljöer. Medelålders kvinnor som ville ta för sig genom att känna på en. Samma åldersgrupp har vid flertal tillfällen skickat grova sexuella utspel via privata meddelanden på internet-communities, där de inbjudit till alla tänkbara perversa böjelser. Jag har full förståelse för alla utsatta kvinnor där ute. Jag hoppas fler män vågar/vill vittna om det samhällsproblem som är väldigt verkligt.

Bästa kompisens farbror var bonde och visade oss barn när han hade sex med kalvar och kossor, från när vi var 5 år tills vi var 11 ca. Visade oss barn även porrtidningar, tvingade oss titta när han onanerade och bad vissa av barnen hålla i hans penis. Ingen av oss berättade för våra föräldrar då vi blivit tillsagda att hålla tyst om detta.

(1) Min styvmammas bror väntade alltid tills alla gick ut och stoppade sin tunga i mig. Slutade med att jag alltid grät när jag skulle till min pappas hus. Han var oftast iväg och jobbade och då kom han.
(2) En klass kamrat i tvåan tog alltid på mig mellan bena en dag var fröknarna borta, vi gick då i tvåan.
(3) Min väns morbror var överens om att han skulle våldföra sig på mig, endast 13 år då.
(4) Min kusin och sina vänner försöker övertala mig om att jag ska ha sex med dem. Ena kompisen gick ner på knäna och grät.
(5) killar och tjejer under sen tonår tyckte att det var ok att kalla mig vedervärdiga namn, som göra, slampa med mera.
(6) Min egna mor fick för sig att jag var prostituerad, slutade med att hon sa det till socialtjänsten trots utredning och att det var falska påståenden så räckte det aldrig för henne.
(7) Min moster tar mig till gynekologen för att undersöka om jag är gravid, bara 15 år, känner hur denna manliga skötare stoppar upp sin hand i min slida och medan hon sitter Ute och väntar.
(8) Min föredetta, min stora kärlek då, slog och kallade mig allt, men till och med när jag bar på vårt barn kunde han inte sluta.

Jag kan fortsätta, jag kan skriva en bok, tragiskt.

Idag ser mitt liv mycket annorlunda ut men det händer att jag sexualiseras, av män och kvinnor, ibland i matbutiken utan att jag ens behöver ha på mig utmanande kläder, vilket jag väldigt sällan gör.
Det måste sluta! Idag kan jag skydda mig men inte känner jag mig trygg för det.

Jag har varit med om förskräckliga saker. Det började med att jag gick ut med min hund 10 år och blev knuffad och avdragen kläderna an 10 killar. Skrek och hunden bet dem i benen. Har blivit utsatt för våldtöcktsförsök av färdtjänst kch min före detta chef. En kille som jAg var ihop med utsatte mig för tjat efter tjat efter sex tre gånger dagligen . En gång skadeade han mitt underliv så jag fick uppsöka läkare och fick medicin. 2012 misshandlad an en man som fick fängelse. Osv. Jag vågar inte gå ut längre ensam. Är rädd.

Me too

Jag är en av många som har blivit utsatt av män i olika åldrar, i olika kontexter. Jag är en av de som har blivit sviken av de jag har litat på allra mest. Jag är också en av de som har glömt och förträngt för att orka leva vidare.

Jag är en av de som drömmer om mer manligt engagemang och stöd.
Stå upp för jämställdheten, på riktigt.

/K

Har varit med vid flertal tillfällen att äldre kvinnor tafsat, både i situationer som på bussen, när man varit ute med familj och ute på krogen. Värt att belysa att det inte är okej oavsett kön?

Jag hade nyss flyttat hemifrån och jag ute på kroppen första gången. Jag blev väldigt full och några kompisar körde hem mig, jag hade stora minnesluckor. Jag vaknar till av att en av mina killkompisar (ett ex) har sex med mig innan jag slumrar till igen. Dagen efter kändes det skumt, som att jag drömt allt...och eftersom det var mitt ex ännu märkligare. Tänkte inte på att det var en våldtäkt förrän lång tid efteråt. Jag hade ju blivit så redlöst berusad så jag gav mig själv skuldkänslor.

Några exempel,
En man följde efter mig och mina tjejkompisar på badhuset när vi var i tioårsåldern
Något år senare utsattes jag och en kompis av att en man masturberade framför mig och min kompis på en strand.
Ytterligare några år senare somnade jag på bussen och vaknade av att mannen som sitter bredvid mig har sin hand på mitt lår.

Jag har blivit utsatt många, många gånger. Sexuella trakasserier och ofredanden har varit återkommande inslag i mitt liv. "Har man 65G i BH och inte klär sig i sopsäckar får man vackert skylla sig själv" som det brukar heta. Därutöver blev jag också utsatt för ett rent överfall som 13 åring. #metoo

Minns en påtvingad tvättning av min pappa som 4 åring han gned så det sved och de var då de började. Otaliga sömnlösa nätter, panik , ångest. Pappa i mitt rum som tvingar sig på mig han son skall skydda mig tvingar sig på mig. Många år med förnedring, var jag fick styrkan att vägra vet jag ej. Flera år med psykolog samtal och har nu en egen familj som jag har berättat allt för. Tack alla vänner som trott på mig ❤

Tafsad på under sommarjobb som tonåring.
Vakna upp av att bli analt våldtagen(oskuld där)av min dåvarande pojkvän sedan flera år tillbaks, ganska mesig kille med gifta högutbildade föräldrar och mor som gick i kyrkan, ganska oväntat att en sådan kille, som dessutom inte hade brottsligt förflutet betedde sig så. Man tror man kan lita på killar efter flera år, men man kan nog aldrig vara säker i en mans sällskap.

Min första pojkvän när jag var 17. Jag var oskuld och det visste han. Videokväll och han gjorde en poäng av att jag inte grät av filmen som han. Nån kille som svek en gravid tjej på 1800 talet. Gos och sen när det gick för långt säger jag nej - inte utan kondom. Han lyssnar inte, jag får panik, säger nej om och om igen och försöker putta bort honom men han är för stark. Han genomför sitt behov. Jag åker hem. Min första pojkvän och det visar sig att han bara ville vinna ett vad om vem som skulle ta mig först.
Killar som tar på brösten i skolmatsalen. För ett vad med åskådare.
Gympa lärare som betygsatte efter bröststorlek.
Chefer som vid anställningsintervjun (17 år) ber mig sitta i deras knä.
Pappas kompisar som stött på en.
Bästis kille som stött på en.
Och jag anser mig vara en rätt pryd och ordentlig tjej. Säger ifrån och avvisar det jag råkat ut för.
Har hört så många vänner som råkat illa ut. Lögner och utnyttjanden för att få sin vilja igenom. Gruppvåldtagna på FF fester i gymnasiet o likn. Tror inte jag vet nån tjej som inte råkat ut för ngt. Så sjukt egentligen. Uppvuxen i sverige ändå, där allt ska va så jävla fint o jämställt. Och det här är "vita män" med olika slags maktrelationer. Det är så skönt att inte vara ung längre. Skulle aldrig vilja gå tillbaks till en ålder under 30!

Genom åren har jag vaknat så många gånger på natten att min man är innanför mina trosor. Jag vill sova, vad gör du??!! -Det är så gott, kan inte låta bli. Tillslut satte jag stopp! Kände mig utnyttjad. Kändes som en ful gubbe. Detta är min make. Som jag älskar men han har inte fått lära sig vad som är ok och inte. Nu vet han.

Mellanstadiet: killarna tafsar dagligen på tjejernas rumpor och bröst som en lek, tjejerna lär sig att deras kroppar är till för killarna.
Högstadiet: svenskavikarien som ger klassen i uppgift att skriva utifrån en mjukporrnovell och betygsätter utifrån hur snygga tjejerna är
Därefter: män som tafsar eller kollar på en med en blick som betyder att de har rätt till ens kropp, främmande män som kommer med sexuella inviter och svär åt en när man inte är intresserad.

Det började tidigt, som 10-12-åring blev jag utsatt av blottare flera gånger, på t-banan har män tagit mig mellan benen i trängseln och t.o.m kommit och satt sig bredvid mig på sätet intill för att sedan smyga in sin hand på rumpan. Under högstadietiden var tafsande vardag, den "populäraste" killen i klassen kunde trycka sig mot mig (och andra tjejer) o jucka, han la sig över mig (och andra tjejer) och låtsades ha sex. Vi var 14-15 år, Ingen vuxen sa ifrån. På krogen som 19-20-åring har jag som tjej blivit tafsad på oräkneliga gånger. På stan har killar ropat, tutat, visslat, kommenterat och definitivt inte alltid positivt. Har blivit misshandlad fysiskt i en relation där sex blev ett sätt att klara sig från aggressionsutbrott och inte något njutningsfullt. Har blivit förföljd på natten på väg hem och klarat mig på en hårsmån utan att bli våldtagen. Har varit och är ALLTID, alltid, alltid rädd när jag går hem från t-banan och ser tyvärr en potentiell förövare i varje man jag möter i mörkret eller på en skogspromenad en söndagmorgon.

Mitt första minne är från när jag är 9 år och mitt syskon tar på mig när jag sover. Jag låtsassova för jag förstår inte vad som händer. Detta pågår flera nätter under i alla fall en månad. Jag minns inte när det slutade riktigt.

Mellan 14-17år var jag tillsammans med min första pojkvän som under dessa år förgrep sig på mig när jag sov. Jag kunde vakna med hans fingrar i mig, ibland vaknade jag när han försökte penetrera mig. Han sa att det hände i sömnen eller att han gjorde så för att han tyckte om mig så mycket. Det slutade med att jag grät varje gång vi försökte ha sex med samtycke och att jag sov med seprat täcke tryckt mot väggen. Jag förstod inte att det var ett övergrepp förens lång senare.

I tonåren tills idag har jag varit med om blottare i kollektivtrafiken, män som klämt på min rumpa i en fullpackad tunnelbanevagn, blivit förfrågad vad jag kostar för en natt, blivit cat called osv osv.

Jag har ändå ansett mig varit en av de med "tur", trots att jag oberäkneligt många gånger gråtit i duschen efter sex som skett mot min vilja, eller i alla fall utan mitt samtycke.

Har blivit tafsad på i flera år av olika kollegor (kvinnor, ofta äldre) som nyper i rumpan och tar sig friheter de inte har. Med alkohol inblandat har flera försökt göra mer men det räcker. Blir äcklad! En kvinnlig kollega kallade mig för fluffer på arbetstid vilket var förnedrande. Har nu bytt arbete. Tafsande är aldrig ok, tänk på det.

Jag är nu 65 år och som för många andra började jag bli tafsad på i grundskolan och sen har tafsandet pågått i så väl utelivet på kvällar som i yrkeslivet på dagar. Också matkön på ICA kunde män trycka sin kropp mot min eller komma med påflugna sexuella kommentarer. En promenad innebar visslingar, sexuella gester och flinande. Alla av motsatta könet mellan 13 och 103 år tyckte sig ha rätt att kommentera min kropp och komma med sexuella förslag och de kunde bli riktigt aggresiva om jag sa ifrån. Det var ju en komplimang! Mitt ex tog inte ett nej för ett nej utan våldtog mig mer än en gång. Efteråt var han ångerfull och eftersom alla sa ja, men han är ju din man, det var väl inget mer med det, så antog jag att det var fel på mig som gjorde affär av det. Min syster blev våldtagen när hon var 15 år, men även det tystades ner och hon ansågs ha sig själv att skylla. En väninna blev våldtagen av en taxichaufför och vågade varken göra motstånd eller anmäla. En annan blev våldtagen av sin förra pojkvän som hämnd för att hon hade gjort slut. Att vara kvinna är att vara ständigt utsatt och fortfarande får hon höra att det är hennes eget fel. Hon skulle inte varit klädd så, hon skulle inte varit ute ensam, hon skulle inte ha druckit, hon skulle inte gjort så och hon skulle inte ha sagt si osv. Tack för att nu äntligen vi kan visa hur många (allas?) kvinnors vardag ser ut!

Jag var 13 och var tillsammans med min pojkvän hos hans kompis. De bjöd mig på sprit och jag blev trött och lade mig i sängen. De lade sig på var sin sida om mig. Minnena är väldigt fragmenterade från det som hände sedan, men jag vet att båda smekte mig från var sitt håll. Jag minns att jag i ett av de klarare ögonblicken tänkte att det var min pojkvän som låg till vänster, men sedan insåg jag att han till vänster smakade annorlunda när jag kysste honom och jag försökte dölja för min pojkvän att jag kysste hans kompis. Senare insåg jag att båda naturligtvis varit med på det. Jag minns inte hur långt de gick. Jag hade inte druckit särskilt mycket så jag antar att de drogade mig. Jag pratade inte mer med min pojkvän och gjorde slut med honom via sms någon vecka senare.

Också 13 år, när jag var ute med två tjejkompisar på fest. De var de enda jag kände, och vi var bara ytligt bekanta. Jag vågade inte fara hem eftersom jag hade druckit, och mina tjejkompisar åkte hem. Jag fick sova över hos en kille (man) som hade lägenhet i närheten. Vi låg med varandra (fullständigt frivilligt, även om i efterhand ser jag problem med åldersskillnaden och det faktum att jag var i en utsatt position). Något som däremot inte var frivilligt var att jag på morgonen väcktes av att han trängde in i mig. Jag vågade inte säga någonting. Som tur var kom hans lägenhetskompis in i rummet efter några minuter, och jag letade rätt på mina kläder och stack därifrån.

14 år gammal och äntligen skulle alla jämnåriga killar förstå att jag också var åtråvärd. Jag hade nämligen skaffat mig en pojkvän. Han var 23 år och hade lägenhet som jag fick sova i, ifall vi hade sex. Men han veckopendlade till en annan stad, och jag fick inte en egen nyckel till vad jag trodde var vår lägenhet. Till slut insåg jag att vi inte var ett par på riktigt, utan att han bara ville ha ungt och villigt kött när han kom hem över helgerna.

Jag har blivit tafsad på av min morfar.
Och min storkusin (10år äldre) förde upp fingrarna i slidan på mig upprepade gånger när jag var kanske 8-12 år. Han är pastor nu.
Och jag höll på att bli våldtagen när jag var 14 av min storebrors kompis, egentligen bra kille.. som blev i kåttrans och inte lyssnade fast jag så nej. Tillslut slog jag till honom och cyklade därifrån. Han har skämts sedan dess men tror aldrig jag fick någon ursäkt. Berättade för min bror strax efteråt och han sa upp vänskapen med honom.

Efter att ha läst många av inläggen inser jag att jag varit ganska skonad från sexuella trakasserier, det kan bero av att jag inte haft stort intresse för killar eller fester etc., man kan säga att jag levt ett väldigt skyddat liv. Men självklart inte helt utan sexuella trakasserier, precis som alla tjejer så har jag blivit utsatt för det. Mellan att vara tjej/kvinna och rädd/känna sig hotad, finns ett starkt samband. Det mest fysiska jag blivit utsatt för är nog när någon nöp mig på rumpan, det hände så snabbt och under en spökvandring med många deltagare, jag var där med nära vänner, under ett ögonblick då publiken blev jagad och vi sprang, halvt rädda, halvt skrattandes. Jag hade aldrig råkat ut för något innan, så först förnekade jag att det hände, och om det hade hänt, att det var någon av mina vänner som skojat med mig (alla var tjejer) eller att det var någons jacka, väska eller något annat som rört min rumpa. Men strax efteråt sa min kompis att hon känt att någon nypt henne på rumpan. Jag och min andra tjejkompis hummade bara lite lätt, sedan hade det samtalsämnet passerat.Jag funderade en mikrosekund på om jag skulle nämna att samma sak precis hänt mig. Men skämdes för mycket för att prata om det, jag brukar nämligen inte prata om intima saker och för mig var detta ett intimt/känsligt ämne. När jag hade samlat tillräckligt med mod för att erkänna att samma sak hände mig, så hade det gått för lång tid, ögonblicket var borta. Om jag tog upp ämnet igen skulle det bara bli konstigt. Så jag höll tyst. Idag önskar jag att jag hade sagt något, sagt till direkt när det hände. För det var inget som jag skulle skämmas över, DET ÄR GÄRNINGSMANNEN SOM SKA SKÄMMAS, INTE JAG, INTE OFFRET.
För mig är inte själva gärningen det värsta. För mig är det RÄDSLAN för att något ska hända som är värst. RÄDSLAN MAN BÄR MED SIG VARJE DAG, ÅR EFTER ÅR, LIVET UT, BARA FÖR ATT MAN ÄR TJEJ/KVINNA. Att man aldrig kan gå en promenad i mörker utan att vara rädd. Att man aldrig kan gå ut en kväll med sina vänner utan att få nedlåtande och kränkande kommentarer av det motsatta könet. Att man alltid måste planera var och när, man ska gå en viss väg. Att man utsätts för en oroskänsla varje gång man går förbi ett grabbgäng, att de kommer säga något eller göra någonting som inte är okej för mig. Att man inte kan bära vilka kläder som man vill, bara för att man vet att en minoritet av männen tar sig friheter då som inte är lagliga men som man aldrig ses bestraffas. Att om man inte hittar en tjejkompis som vill/kan hänga med på en aktivitet, så väljer man hellre att stanna hemma än att åka själv på ex. en konsert. ATT MAN INTE ENS KAN GÅ HEM FRÅN BUSSHÅLLSPLATSEN ORÄDD FÖR ATT NÅGON SKA HOPPA UT FRÅN BUSKARNA I MÖRKRET, ELLER ÄNNU VÄRRE, DRA MIG IN BLAND BUSKARNA. Vi har ju alla hört så många historier. Det är historierna som har gjort mig rädd, men det är också dessa historier som har fått mig medveten. En medvetenhet som en dag kommer rädda livet på mig, när jag väl utsätts för en riktigt hemsk händelse! En medvetenhet som förhoppningsvis kan få mig till att agera om jag ser någon annan tjej som utsätts för sexuellt ofredande! Precis som jag vill att någon skulle agera och hjälpa mig om det var jag som utsattes för handlingen.

Det har tagit 35 år att bli kvitt den djupa depression, panik och uppgivenhet som följde efter att min svåger utsatt mig för sexuella övergrepp och min pappa för psykiska och fysiska övergrepp före jag fyllde 12. Dessvärre gjorde min storebror också en kroppsöverträdelse när jag var 12. Jag hade inga tillitspersoner kvar då. Jag har blivit tvungen att åsidosätta stora delar av mitt liv denna tid.. Jag har överlevt med stora sår i själen och har till skillnad från många av mina medsystrar och bröder inte börjat ta tunga droger eller tagit livet av mig men jag har levt med fruktansvärd ångest och avgrundsdjup depression , jag har drivits att söka och hittat nya tillitspersoner, jag har tränat, ätit lugnande kost, bott tillsammans med andra, sökt min rätt till jobb, haft en stenhård dygnsrytm och smort mina leder varje dag med olja för att spara energi och alltid haft focus framåt och på min kamp för jobb.Jag har alltid annars varit förtegen om hemskheterna för det finns ändå väldigt få som inte är väldigt dyra och kan lyssna på rätt sätt. Jag är en helt vanlig person som har varit utsatt för mångas övergrepp.Jag har ingen diagnos, jag är bara helt och fullt bejakad av mig själv. den shamanska traditionen och mina nya närmaste. För dem är jag en härlig, unik och bra person.som så många andra! På senare tid har jag även hittat organisationerna Wonsa och Unizon. Nu är jag 53 år och har just skaffat hus.Jag önskar att bilda familj och bli musikpedagog om möjligt. Jag ligger skevt med hela min tid, för vilka jämnåriga ska jag förlika mig med i detta nu och få stöd av? Ja jag har iallafall inte tid med något annat och kanske måste jag ge upp någon av mina drömmar..barn är ju en gåva och livet allt annat än rätlinjärt...Jag har fått hoppet åter och det är ju huvudsaken.//

Jag var 13 år när det hände. En pojke jag var kär i, pressade in sina fingrar i mitt underliv. Jag berättade det aldrig för någon. Jag skämdes för mycket. Inte förrän jag blev 45 år förstod jag att det var en våldtäkt jag hade blivit utsatt för.

Finns för många tillfällen att berätta om. Sammanfattningsvis: män som skämtsamt lägger in sexistiska kommentarer på jobbet, föreläsare på skolor som drar plumpna skämt på kvinnors bekostnad, killkompisar som gjort närmanden och som man undvikit efteråt, en man som från ingenstans tog tag i mina bröst när jag var 14 år, på bussen hem från skolan. När man var liten och pojkarna i klassen körde Balla Balla (från Bert-filmen) då de klämde på våra rumpor. (Ingen lärare gjorde något åt det) när män förföljt en efter man varit ute. Män som tar på ens kropp i en bar. Killgäng som ropar läskiga saker. Jag och alla mina vänner är i princip rädda för alla er män, tyvärr. Är alltid rädd för att bli överfallen när jag är utomhus.

Första gången; någon gång under lågstadiet tror jag. En blottare i parken ville att jag skulle titta när han kissade. Jag sprang det fortaste jag kunde.
13 år, första dagen i sjuan i en ny mkt större skola. Några killar i nian bröt upp dörren när jag satt på toa. De gjorde inget mer än garvade åt mig, men jag har fortf mardrömmar om det.
Hela högstadiet såg killarna i klassen det som sin rätt att klämma och känna där de kom åt.
14 år. Mammas gubbe började tafsa mig på låren när vi åkte motorcykel. Han bad om ursäkt och körde mig hem, men sen vägrade jag vara ensam med honom. Blev rädd för kompisars pappor.
18 år, tillbringade natten hos en flirt. Under kvällen tog han droger, (jag höll absolut inte på med sånt!) då ville han inte ens kramas. På morgonen tryckte han ner mitt huvud mot sitt skrev och tvingade mig suga av honom.
27 år. Vaknade av att min dåvarande kille tog mig analt. Jag hade aldrig gjort det, skrek rakt ut av smärta.
29 år, en kille jag datade kom hem till mig och hade sex med mig, trots att jag var helt borta pga ett självmordsförsök m tabletter och alkohol. EFTER det ringde han psykavdelningen jag var inskriven på. Vaknade på avdelningen och upptäckte att jag var utan trosor. Efter någon dag började jag minnas vad som hänt.
33-45 I tolv år har jag levt med en man som misshandlat mig psykiskt, och då i första hand sexuellt. Han har på många olika sätt tvingat sig till sex. Tjat, hot om att lämna mig och ta barnen, hot om att jävlas värre än vanligt. Han har ofta haft samlag med mig trots att han vetat att jag egentligen inte ville, fått mig att 'ställa upp' och tillfredsställa honom. När jag sagt ifrån har han fryst ut mig, ställt barnen emellan oss... osv. Han kan själv inte se att det är sexuella övergrepp han sysslat med. I år har jag äntligen satt ner foten och tagit ut skilsmässa. Vill inte ha någon man i mitt liv på MÅNGA år nu!!!

Som 16-årig pojke utsattes jag för närmanden av en man jag litade på. Han tvingade sig till tungkyssar och drog ner mina kalsonger och tog på mitt kön. Som tur är gick det inte längre än så. Jag har också i ärlighetens namn tagit på tjejer på kränkande sätt. Jag har också varit med om hur en full tjej tagit på mitt kön när vi dansat. Kränkande beröring förekommer. Jag har både utsatts och deltagit.

Jag har varit med om såå mycket, men allt vill jag inte berätta om. Det jag kan säga är att jag jobbade på en restaurang i några år. Chefen där var riktigt vidrig. Han brukade slicka mellan pek- och långfingret, långsamt, medan han tittade på mig. Han brukade också torrjucka mot mig när jag lastade in matlådor i cateringbilen. Han var så äcklig! Han kunde skrika "Din jävla fitta!" till en vissa dagar, för att andra dagar vara rätt "trevlig". Jag har även varit på fest där män fått för sig att de ska ha sex med mig. Jag har sagt nej, men de har insisterat (så att säga) och svag som jag är har jag utnyttjats... Jag hade en lärare i grundskolan som gned sig mot alla flickor i klassen när han skulle "hjälpa" till, och jag har blivit kallad både det ena och det andra... Det här problemet är så utbrett så det liknar ingenting. Vi tror att vi är så jämställda och respektfulla i Sverige men det är BS!

Jag känner få, om ens någon som inte drabbats av sexuella trakasserier. Jag är också en av dem. Så ofta att man ibland trott att det är normalt, det ska vara såhär, eller att det är något man får lära sig att stå ut med. När jag läser andra kvinnors berättelser här slås jag av det faktum att jag själv, som kan prata om allt, som t.ex. min mammas självmord, min pappas alkoholism och för tidiga död innan jag ens fyllt 25, ändå har så svårt att prata om det där andra. Det som hände när jag var 13. Det är konstigt, hur jag jag, som ser mig som en oerhört öppen person skäms över att prata om det där andra som hände mig när jag var så ung och brådmogen. Min tränare, som var mycket äldre än jag, tog på mig och gav mig min första kyss. Jag minns att han hade sin hand mellan mina ben och jag var så ung, att jag inte ens visste vad det var han ville göra. Varför han ville ta på mig där? Jag minns att jag tänkte "det här är fel, det här är fel, det här är fel". Den tanken var som ett mantra, eller en trasig CD, meningen gick i repris under hela den tiden det där hände. Senare kom den att automatiseras och förstörde på så sätt många av mina senare relationers samliv. Jag hade problem att lita på andra män, att komma dem nära. Jag hade problem med att kunna njuta tillsammans med den jag älskade. Han tog det ifrån mig. Jag minns den unga tjejen, min utveckling efter det, och förstår nu att i jämförelse med det som hände då, har allt det andra svåra i mitt liv varit lätt. Det här bränner fortfarande, efter nästan 20 års tid.

Fyra år gammal och jag blir frågad av 8-årig granne om jag vill följa med ut i skogen och se hans koja. Följer med dit, han drar ned mina byxor+trosor och säger att ”nu ska vi knulla”. Jag lyckas dra på mig det jag har och springa hem, berättar gråtandes
för mina föräldrar att grannen drog ned mina byxor och sa att vi skulle ”knulla?”. Mamma och pappa sköter det som de hjältar det är utan att oroa eller skuldbelägga mig, jag har inga minnen från händelsen utan har fått det återberättat, men kan än idag undra vad det är som gör att en 8-årig pojke vill knulla ett grannbarn. Vad har han varit med om, och vad gör han idag?

Jag blev utsatt för sexuella övergrepp av min far från det jag var 6år det slutade när han blev cancersjuk och dog då var jag 13 år. I tonåren så blev jag utsatt för sexuella övergrepp av min brors kompisar som pågick i flera år. Även på min arbetsplats på en psykiatrisk sjukhus i ett klädförråd av en mycket äldre personal och högre befattning och tyvärr senare i livet även av ex maken. Aldrig mer en man i mitt liv.

Jag kan inte räkna dessa otal ggr jag blivit utsatt för sexuella trakasserier. Som tjej och som vuxen kvinna.
I Skolan var det vardagsmat...unga killar..Man tänkte att det var normalt..Gick i skolan på 60-70-talet. Och jag har alltid kunnat säga ifrån och gjorde det !! Jag var så förbannad!
Det som mest chockerat mig är att jag som vuxen kvinna i yrkeslivet har blivit utsatt för GROVA påhopp av kollegor och män i ledande ställningar på företag .
Orkar inte räkna upp allt här, men det gick så långt på ett företag vars VD , mitt på dagen gjorde som följer:
Jag kom dit på kundbesök... Först kränkte han mig offentligt i ett konferensrum där han satt och konfererade med sina manliga
medarbetare.. Riktigt grova ord om MIG som sexualobjekt! Hade aldrig ens träffat honom innan!!
Och det är definitivt inte så att jag går runt och klär mig utmanande eller så..Svarta byxor, vit blus och svart kavaj... En av hans kollegor tyckte det var så pinsamt att han bad om ursäkt efter deras konferens...
Sen kom VD efter mig på företaget , in i det rum jag var och jobbade i och fortsatte med delikata erbjudanden.
Det var fruktansvärt obehagligt. Jag var i chock!
Då jag skulle på återbesök var jag så nervös och ringde istället och mer eller mindre "tvingade" honom att göra en affär , med tanke på vad han hade utsatt mig för. Jag fick kontraktet påskrivet utan att behöva träffa honom igen...
Med fasa tänker jag på detta ...

Är 10 år och cyklar hem från badstranden med bästisen. I ett backkrön, där vi klivit av för att leda cyklarna, kör en volkswagen bubbla upp bredvid oss. En onanerande kille öppnar dörren och visar sig. Vi skriker naturligtvis och kan inte fort nog komma iväg med cyklarna. Minns fortfarande dekalen i bakrutan på bubblan, som jag ser när vi blir omkörda i rasande fart: ”Värmland de du!”

Jag tänkte skriva om att gång på gång ha sex för " husfridens skull" i en relation men jag känner mig osäker på om det är ett övergrepp. Men det är det ju. Och det är väldigt nedbrytande. Men det känns skamligt att prata om, att man inte lyckas ta sig ur en dålig relation. Det blir som ens eget fel och det händer i ens eget hem.

13 år och blir rekryterad av en äldre killkompis jag litar på till ett ungdomsförbund. På möten diskuteras det lite poltitik och mycket fester. På tjusiga bjudresor, läger och fester med många söta gratisdrinkar finns de äldre killarna som utnyttjar tillfällena med oss unga tjejer. Jag är en pryd blyg oerfaren tjej som gör mitt bästa för att inte det ska gå för långt.Som vuxen idag massvis av år senare är jag fortfarande ärrad men skulden har ersatts av ilska över det där mörka halvåret som politiskt aktiv som blev min "introduktion" till vuxenlivet och som gör att jag håller så hårt i mina egna döttrar.

Vill inte förringa att mäns övergrepp på tjejer är ett långt större problem men i jämnställdhetens namn måste tjejer också fundera på vad de gör och säger. Har själv blivit utsatt för sexuella trakasserier som kille av en tjej.
Jobbade som uniformerad polis och var inne på krogen en natt för att visa upp oss och då var det en tjej som gick förbi mig och tog ett ordentligt tag om min ena skinka och klämde till. Jag hann inte reagera då hon kom upp bakifrån och försvann lika snabbt igen. Efteråt önskar jag att jag att jag varit snabbare och fått tag i henne och anmält henne för om en kille hade gjort likadant på henne tror jag det blivit ett jäkla liv.
Så tjejer, tänk på vad ni gör också. Ni kan inte göra saker själva ni inte accepterar att killar gör på er.

Något jag aldrig berättat var när en av mina killkompisar bjöd med mig på officersbal. Han ville ha med mig eftersom det tagit slut med hans tjej. Jag tog med mig balklänning och flög upp. Han välkomnade mig, vi gick runt på kvällen och han visade mig området. Sedan var det dags att sova. Det låg en madrass på golvet bredvid sängen. Han skulle sova på den men sen kom frågan om han inte kunde få lägga sig bredvid mig det var så hårt på golvet. Jag var tveksam. Det var ju en smal säng och han utbildade sig i det militära så han borde nog vara van vid hårda underlag. Han tjatade, jag tyckte synd om honom och sedan sa att han inte skulle göra något. Vilket jag blev förvånad över eftersom jag inte tänkt i de banorna. Vi var ju kompisar, inget annat. Han upprepade det gång på gång medan han kröp ner i sängen och stack in sina fingrar innanför mina trosor. Han rörde mitt klitoris och jag blev helt stel. Jag var inte förberedd. Han sa en sak och gjorde en annan. Jag hade alltid sett honom som min vän. Det tog en stund innan han slutade och jag gled ner på madrassen och försökte förstå vad som hänt. Nästa dag tog jag madrassen och flyttade till ett annat rum men vi sa aldrig något om det till varandra. Jag följde med på balen och allt annat men jag var väldigt motsträvig när det kom till att röra mig.

I slutet av 50-talet, jag var ca 11 år, och gick i skolan när en av pojkarna fick för sig att åka berg- och dalbana på mina bröst. Blev fasthållen av hans kompisar och flinande "åkte" han. 60 år har gått sedan dess, jag minns händelsen, känslan och hans namn. Och jag minns även känslan av att det på något sätt var mitt fel. Men det är slut med det nu!!

Under mitt liv så finns de män som sticker ut på ett sätt som jag har haft svårt för att leva med, Deras beteenden sticker ut på ett sätt som gett mig ett livslångt glödande hat, inte mot män som grupp men mot de som gjort det mot mig. Det handlar om flera våldtäkter innan jag fyllt 15 år, sexuella övergrepp mot mig som ung kvinna av en kommunal ordförande och en chef som hotade mig sexuellt. Alla har haft fysiskt eller maktmässigt övertag. Priset om jag anmält hade blivit väldigt, väldigt högt för mig, inte för dom.

Första gången jag blev tafsad på mellan bena var jag på semester med min familj, jag var tio. Jag tyckte att det kändes äckligt fel och jobbigt men jag berättade inte för min familj.
När jag var 16 blev jag våldtagen, jag berättade inte för någon. Efter varje gång jag blivit sexuellt trakasserad har jag trott på nåt sätt att det ska ingå i mitt liv, som att jag inte helt förstått att det var fel. Alla mina andra vänner blev ju också tafsade på och våldtagna.
Det är först nu vid 30års ålder som jag berättat allt för min mamma. Jag började först efter 20-25års ålder förstå att det inte ska ingå, att det är totalt fel. Jag önskar att någon vuxen kunde ha belyst detta problem när jag var yngre, att jag hade förstått tidigare att det inte var så det skulle vara. Jag blir fortfarande taffsad på, är fortfarande rädd för att bli våldtagen. Men nu är jag arg, arg så jag kokar, jag pratar om det öppet med alla jag känner, det hjälper istället för att bara gå runt tyst och ta allt. Jag har stått upp för min rätt att finnas och att vara feminist, har dock blivit misshandlad av män på grund av det men blir hellre slagen än våldtagen och taffsad på.
JAG ÄR SÅ ARG PÅ MÄN SOM HATAR KVINNOR

På högstadiet hade skolläkaren kommit för att bl.a. undersöka min sneda ryggrad. Jag ombads ta av tröjan så att han kunde se ryggen bakifrån. Helt normalt för en läkare, såklart. Svårt att se annars. Jag tror jag böjde mig fram och rätade upp ryggen igen. Sedan skulle jag öppna byxorna för att kunna hasa ner mina beiga crockerjeans från JC en bit. Se höfterna säkert. Helt logiskt. Han ställde sig bakom mig och började knäppa upp byxorna. Där och då ändrades min känsla för besöket. Det kändes obehagligt och jag minns att jag famlade med mina egna händer för att få möjlighet att knäppa upp mina egna byxor. Själv. Jag tror inte att jag berättade för någon. Jag tror till och med att jag faktiskt inte ens reflekterade över det när besöket sedan var klart. ”Vad gjorde han? Var det OK? Jag borde berätta för någon. Visst får man inte göra så?” Nej, jag kan inte minnas att jag tänkte så alls. Det är det som skrämmer mig mest av det här minnet. Hur tafatt jag var. Hur ”lätt” det var för honom att göra en undersökningsgrej lite out of the box, och slippa konsekvenser. Eller visste han det? Eller hade han ens en avsikt? Oavsett vad, så var det ju min personliga upplevelse. Och hade jag liksom vetat vad jag vet idag, så hade jag gått till en lärare och berättat och bett dem prata med honom. Frågan är om det hade hjälpt? Vem tror man på? Mannen i den vita rocken eller den lilla flickan på högstadiet?

För när jag, min syster och vår barndomsvän skulle åka SJtåg och väntade på avgång, såg vi från vårt tågfönster hur en man går i det nedsläckta tåget på spåret bredvid oss. Med en ficklampa. Han ställer sig och…onanerar. I fönstret så att vi ska se. Dunkelt, men ändå. Så sjukt och så äckligt. Vi blir paffa, upprörda och vet inte vad vi ska ta oss till. Vi säger till konduktören, men i vår nervositet över det hela, att som tonåring behöva tillkalla personal och berätta om den där mannen, börjar vi treva med orden. Fnissa. Får fram budskapet men helt utan pondus. Och jag minns hur jag kände; konduktören tror inte på oss. Tror att vi bara hittat på.

På en vårdcentral i Stockholm, i området där vi bodde innan vi fick vårt första barn, lägger den manlige läkaren handen på mitt lår. Länge. Jag mailar administrationen och berättar om obehaget. Kan man anmäla sådant? Tydligen inte. Jag blir inte uppringd för att ge vidare information eller ev. förhör från någon chef för att gå vidare med detta.

Ett par år senare solade jag solarium i en simhall i ett annat Stockholmsområde, där vi bodde med vår dotter, innan vi flyttade till Nyköping). Jag var gravid med vårt andra barn och såg således inte så…het ut. Jag solade topless och av någon anledning tittade jag åt höger, såg en hand och en metallicröd mobiltelefon, ni vet en sån man ”fäller upp”. Jag skrek; hallå vad GÖR du? Klädde snabbt på mig byxor och tröja, stapplade ut. Hjärtat dunkade. Jag gick direkt till en personal och berättade vad som hänt. Hon säger att hon ska kolla upp det. Jag simmar så länge. Jag vill inte se när de pratar med honom. Vill inte sola någonannanstans heller. Efter simturen pratar personalen med mig. De ringde till polisen men höll inte kvar killen. ”Vi känner igen honom sen förut. Det är problem på en annan simhall i närheten också.” VARFÖR fick jag inte ens prata med en polis på plats? VARFÖR är det ingen som håller kvar denna person tills en polisen kom? Jag kan ju intyga hur mobilen såg ut och både jag och personalen kan intyga vilka bås det gällde. Jag fick ett telefonsamtal, gav en rapport och fick ett brev om att ärendet lades ned. Jag tänker på alla andra kvinnor han förnedrat fler gånger, eftersom han tydligen var ”känd” hos polisen. Men det kanske inte var så farligt, att det var värt att hålla kvar honom? En man som filmar en avklädd kvinna…

Jag önskar att jag var klar. Men jag har fler historier om yngre och äldre män som går långt över linjen för vad som är okej. Jag har tillbringat typ tre kvällar på krogen i hela mitt liv. Så jag är inte på någon ”lammköttsmarknad” (som det så vackert kallas) när detta händer. Jag är på Hjortensbergsbadet eller i skolan liksom. Vanliga platser. Jag pratade med en vän om detta häromdagen och både hon och hennes syster hade också tillfällen där män i sina yrkesroller klart gått öve gränsen. Why, oh why?

Jag är inte den med skinn på näsan och hård panna. Fryser till i panik, slutar nästan andas och vet inte vad jag ska säga eller göra. Men nu är det länge sen, thank God. Typ 10 år sen eller nåt sen sist. Idag hoppas jag att jag skulle våga typ slå nån på käften om det hände igen.

Det första var fula gubben på bussen, jag fick pengar och han smekte mig över håret.
Någon fröken eller dagmamma sa ifrån. Då var jag kanske 6 år och fattade bara att det kändes lite otäckt.

Blottare var ett vanligt inslag under hela uppväxten, man visste att man skulle undvika att titta på dem och den allmänna uppfattningen på 80-talet var att de inte var farliga och inget att bry sig om.
Idag hoppas jag att en vuxen man som onanerar framför ett litet barn blir haffad

& så fortsatte det... först i mellanstadiet med killar i klassen som gick ihop och tryckte in en i ett hörn eller på toa, som tafsade under tröjan redan innan jag fick bröst...det ansågs inte vara något annat än uppvaktning. Det var mer synd om de som inte blev tafsade på för de var ju inte så snygga som oss som blev utsatta för hårda nyp i de små antydningar till bröst vi hade. Det hörde till alltså, lärare visste men det var ingen som sa någonting om detta.
Jag blev fasthållen och nedtryckt mot marken av en kille som la sig ovanpå mig. Skolan sa att det bara var bus, och hans föräldrar sa till mina att det var för att han var kär i mig egentligen som han höll på så här. Case closed. Tack och lov var min pappa tydlig med att det inte var okej och inte fick upprepas.

...den första som skrämde mig var en äldre man som på något vis blivit en brevvän (troligtvis från en tidning (90-talets groomingkultur) han visade sig vara vuxen och jag var så naiv så jag trodde att det kunde vara vuxna som brevvänner från tidningen, jag var ju bara ett barn.. han ville rätt snart att jag skulle skicka mina
använda trosor till honom.
Jag blev jätterädd och ville inte brevväxla med honom mer, han sa då att han inte kunde hjälpa det för att han var sinnessjuk. Jag vågade inte berätta det för någon eftersom jag tyckte att jag var så dum som hade skickat ett (vanligt) brev (med min adress och foto till honom det var så man gjorde då) jag var väldigt rädd och väldigt generad, så jag berättade inget för mina föräldrar vilket var synd.
En pedofil som borde suttit inspärrad kunde fortsätta.
Jag tror att jag svarade avmätt artigt på breven ett tag tills han tappade intresset, några trosor eller liknande fick han inte.

..när jag var 14, då hade vi lämnat brevvänner-hypen och istället ringde vi heta linjen.
Problemet var bara att killarna vi ville träffa inte ringde dit utan det gjorde pedofilerna. De låtsades vara 14 eller 15 år och ville träffas. Vi hade åtminstone vett att vara två när vi skulle träffa dessa, och tre av tre gånger dök det upp vuxna män istället för de 14-15 åringar vi bestämt träff med.
Det är bara tur att inget värre hände innan vi insåg det här.

Att ha pojkvän var en dröm hos mig, jag tyckte att det var det enda jag saknade för att vara fulländad [sic] och i nian träffade jag en kille som var 19 (när jag var 14 eller 15 år).
Han ville "gosa lite" som han kallade det, genom att hårdhänt gnugga sin hand mot grenen på mina jeans, jag protesterade men han sa att det skulle sluta var obehagligt när jag slappnade av,
Ja kunde inte slappna av och något sex blev det inte men han följde efter mig när jag var på väg till och från skolan eller aktiviteter ett tag efteråt, han tjatade om sex och ringde och berättade hur han runkade medan vi pratade.
Jag minns inte hur länge det höll på men minst ett år innan han slutade ringa och prata om att "gosa" eller dyka upp oanmäld för att skjutsa mig någonstans och bli arg och hotfull när jag vägrade åka med.
Sista gångerna han ringde lade jag bara på luren, bär han dök upp vid skolan gömde jag mig tills han åkt iväg.
I början var jag lite mallig över att jag hade en kille med bil och sen när jag inte ville ha mer med honom och göra men han ändå fortsatte "uppvakta mig" var jag väldigt osäker och visste inte hur man skulle göra i sådana situationer.

Jag hade en vårdgivare när jag var 17 år som bokade in tider med mig varje vecka för att småprata och spela gitarr. Han var 40 år och gift.
Till slut började hans kollegor protestera och jag fick en annan behandlande läkare. Då fortsatte vi ha kontakt privat. Han var gift och frun fick nog och tog ut skilsmässa, alla vårdgivare i den yrkesgruppen visste om detta och det förföljde mig i många år.
Jag var kär i honom och jag tror att han var "kär" i mig också men inget hände.
Så småningom dog kontakten ut.
Nu i efterhand så ser jag att det var fel.
Han var även artist och vän med en rad skådespelare och musiker som jag såg upp till, och han använde det för att snärja mig.

Som vuxen i ett mansdominerat yrke:
Chefer och arbetskamrater som pratat om hur de måste boka hotellrum till personalfesten eftersom "vi" ska på strippklubb efter middagen.
Utan att tänka på att jag är där -eller just därför.

Sen har vi alla gånger okända killar kommit upp bakifrån på dansgolvet och gnidit sig emot en,
det där hårdhänta oönskade ligget med x-pojkvännen som slutade med blod, då när han inte kunde låta bli fast jag sa nej och slogs så mycket jag kunde för att komma loss, e våldtäkt helt enkelt.

...de otaliga sex-sms och dickpics som jag fått från någon man verkligen inte vill ha detta ifrån.

Jag skulle kunna skriva mer men tror det räcker..

Har blivit förföljd flera gånger. Bilar som jagat, grannar som velat mer än jag, män på stan, på jobb och på fester. Det är tröttsamt och påverkar ens vardag så mycket att man ser det som en naturlig del av den. -Le inte och verka lite otrevlig så blir du mindre attraktiv. Sluta vara ute eller hos vänner kvällstid så riskerar du inte att bli antastad eller våldtagen på vägen hem.
Usch. Hela livet och på nästan alla jobb har det hänt.
Kärlek till alla män som står för kvinnors lika värde och att vi är mer än bara våra kroppar.

Jag var som 21-åring på en jobbfest där min arbetsgivares revisor var med. Han var 45-50 år.
Hela kvällen var han jättetrevlig och satt med mig och ett par tjejer också senare vid baren nära dansgolvet och bjöd oss på drinkar. Vi var nog alla smickrade av hans uppmärksamhet då han var en stilig, självsäker och världsvan äldre man. Det var trevlig stämning och eftersom jag älskar att dansa och han hela tiden bjöd upp mellan drinkarna blev det inte förrän jag ganska sent satte mig ner innan jag insåg att jag druckit för mycket. Jag mådde illa och kände att jag genast borde åka hem och kräkas och sova. Jag hämtade kläderna i garderoben och började gå ut. Då kom revisorn och undrade om han kunde hjälpa mig med en taxi och följde med ut. Väl ute fanns ingen taxi i sikte och då sa han att vi kunde gå upp till hans kontor som låg precis i närheten för att ringa en taxi därifrån. Väl där sprang jag in på toa och kräktes flera gånger. Jag var mycket berusad och ville bara hem. Han gav mig ett glas juice och sa att jag kunde lägga mig i soffan en stund så skulle han ringa taxi. Jag somnade omedelbart.
Vet inte hur länge jag sov men vaknade av att han hade sex med mig. Jag var så chockad och mådde ännu så illa att jag inte rörde mig ur fläcken. När han var klar reste jag mig och tog på mig byxorna som han dragit av mig och gick därifrån. Väl framme vid dörren kom han och ville ge mig pengar till taxi. Jag slog bort hans hand och gick därifrån. Kort därefter sa jag upp mig och började på ett nytt jobb. Detta var tidigt 80-tal.
Denna gång hade jag druckit och jag klandrade mig själv. Hade jag uppmuntrat honom? Gått med på sex utan att jag mindes?
Tyvärr har jag haft andra, helt nyktra upplevelser efter det också. Men det är en annan historia.

När jag var 10 år, blev en man i 40 års åldern kär i mig. Det var min kompis morbror som ofta var där på besök och tog hand om oss. Han var alltid kramig och kärleksfull. Vilket jag då trodde bara var vänlighet. Han började sedan bli allt mer klänging med mig och började ringa hem till familjens hemtelefon och sjöng kärlekssånger för mig och uttryckte sin kärlek. Jag minns att jag varje gång hörde telefonen ringa fick ont i magen. Har sedan dess reagerat stark så fort en äldre man bara tittat lite för länge på mig.

Jag var 16 år, jag och min kompis hängde med ett par killar hem för efterfest. Killen vi var hos var en gammal nära vän till min bror, så jag kände mig trygg. Den killen ville prata med mig ensam, vi gick in i hans sovrum. Vi satt på sängkanten och ptatade, helt plötsligt kysser han mig, jag blir överraskad och stel. Han fortsätter och trycker sedan ner mig mot sängen. Jag säger ingenting utan följer chockad med på vad som händer. Han börjar sedan smeka mig och jag säger då nej. Han fortsätter, jag upprepar 2 gånger nej. Han suckar, och säger kom igen, bara lite. Jag säger då att jag inte vill. Han säger tillslut, att om jag ska få gå, måste jag först kyssa honom och sedan bädda sängen. Jag gör som han säger och drar sedan snabbt därifrån.

23 år, sitter på tåget. Det sitter en äldre man på andra sidan av tåget. Det känns som om han stirrar på mig. Efter ett tag blir säterna mitt emot mig lediga och han flyttar närmare och sätter sig rakt framför mig. Jag stirrar rätt ut för fönstret men känner hans blick. Nästa gång jag tittar framåt, så ser jag att han blottar sig för mig, han runkar och tittar mig i ögonen och ler. Jag blev helt stum, jag fortsatte att stirra rätt ut och mannen steg kort därefter av tåget.

På krogen när jag var runt 25 skulle jag sätta mig i en soffa och böjde mig lite framåt. Då tog en man ett rejält tag om min rumpa.
Även kvinnor har kladdat genom åren, mestadels mycket äldre.

Nyss fyllda 8 år (1958) blev jag skickad på kollo eftersom min mamma var ensamstående och hade små ekonomiska möjligheter. Jag skulle få möjlighet att njuta sol och värme på landet.
Granne med kollot fanns en bondgård med djur som vi gillade att besöka. Det var dags för slåtter på gården och vi blev erbjudna av bonden på traktorn att få sitta i hans knä medan han med traktorns hjälp samlade ihop det slagna gräset. Spännande! Vi flickor fick ställa upp oss i kö i kanten av fältet och vänta på vår tur. När det blev min tur och jag satt mig i hans knä började han snabbt leta sig fram under mina trosor och med sina fingrar leta sig in i min slida. Jag undrade förvånat vad han gjorde där och tyckte, så liten jag var, att det kändes konstigt och fel. När min åktur var över tyckte gubben att jag skulle ställe mig i kön igen för att få åka ytterligare en gång. Det ville jag inte utan sprang därifrån med en konstig känsla och undran över vad jag varit med om. Först i vuxen ålder förstod jag och berättade......

Jag var 9 år och vi hade vänner till familjen på besök på middag; en kvinna och hennes några år äldre än jag son. Vi hade umgåtts mycket sen vi föddes eftersom våra föräldrar både jobbade ihop och var vänner. Han brukade skrämmas genom att gömma sig här och där i lägenheten när vi träffades och hoppas fram när jag kom. Men denna kväll, när jag var 9 år, hoppade han fram, tryckte upp mig mot väggen och körde in fingrar i mitt underliv. Det gjorde jätte ont - jag trodde han hade rivit mig med naglarna där inne, för det sved och blödde. Senare trodde jag det var mensen. Det var inte förrän i vuxen ålder som jag förstått att det kan ha varit att han slet mödomshinnan. Jag berättade inte för någon, och ville aldrig igen vara ensam med honom utan höll mig nära föräldrarna varje gång vi träffades från den gången. Tror dom trodde det var för att han skrämdes. Det var första gången. Inte sista.

Förutom det vanliga med folk som nyper en i rumpan på krogen, är nog det värsta expojkvännen som med hjälp av tjat, skuldbeläggning och fysisk tyngd tvingade till sig sex. Jag kan fortfarande - över 10 år efter att förhållandet avslutades - inte ha vaginalt sex utan smärta. Det har tagit ungefär lika lång tid att inse att även om det är ett vanligt beteende bland killar är det inte något normalt eller något som jag borde ha accepterat. Jag är mest arg på mig själv för att jag inte sa ifrån i tid, eftersom det lett till att mitt sexliv blev förstört.

När jag var 13 år och sov över hos min bästa kompis så vaknade jag mitt i natten av att hennes äldre bror satt bredvid mig med en hand på mitt kön. Jag fick panik och skrek och försökte slå bort honom, min kompis vaknade och tillsammans fick vi ut honom ur rummet och låste. Jag var skräckslagen, ingen hade tidigare rört mig... kände mig äcklad och förtvivlad. En ny medvetenhet om vad pojkar/män kan vilja och göra, en ny rädsla vaknade till liv. En rädsla som aldrig tagit slut.
Jag sa inget till vuxen, ett halvår senare sov jag över där igen, brodern skulle vara borta men för säkerhets skull så låste vi om oss och nyckeln satt kvar så jag kände mig säker...samma sak hände den natten, han hade kommit hem och med en ståltråd hade han pillat ut nyckeln och låst upp. Det hände faktiskt en tredje gång, kanske ett år senare, då hade brodern precis brutit benet som var gipsat hela vägen. Vi tänkte att nu måste det vara säkert så jag sov över en sista gång.....mitt i natten vaknade jag av att han var på väg mot min säng lite klumpigt med kryckor. Efter det så insåg jag att inget skulle stoppa honom så det blev sista gången. Dagtid så var jag inte rädd för honom, han var "bara ett kräk" som jag inte valde att var i samma rum som, ingen tuff kille. men rädslan för övergrepp mot min kropp har aldrig gått över. Nu nästan femtio år senare undrar jag var alla vuxna var, varför jag inte tyckte att det fanns någon att berätta det för. Min kompis fick mig att lova att hålla tyst, hon skämdes för honom och var väl rädd att en skugga skulle falla även på henne.

Jag var ung på 60- och 70-talen och var utsatt för så många övergrepp att de inte alla får plats här. Några exempel:
Onanerande män bakom ryggen i en kö
Äldre manlig arbetskamrater som tyckte att det var självklart att de skulle få ligga med mig (jag var 20, de var medelålder ich däröver
Övergrepp på arbetsplatsen av chefer. Jag rapporterade det aldrig. Jag visste att det var jag som skulle råka illa ut, inte han
Män som inte accepterar ett nej. Man får då veta att man är känslokall
Män som hoppar på en bakifrån i trappuppgångar m m
Sexuella skämt med personlig anstrykning på jobbet. Man får då lära sig att det var en manlig jargong på jobbet och det var bäst att anpassa sig till den
Manliga släktingar som gjorde närmanden etc etc
Jag blir då uprörd när man påstår att sexuella trakasserier har kommit med våra invandrarpojkar! Våra svenska män var så duktiga på detta redan innan!

Utsatt för sexuella övergrepp av manlig släkting, upphörde när jag var 11. Tror det är viktigt att lära alla barn att de äger och bestämmer över sin kropp, ingen annan har rätt till den. Att vara en överlevare (inte ett offer) har gjort mig stark som person och jag har lyckats undvika/stoppa potentiella övertramp. Med ett undantag - de många människor (både män och kvinnor) som smyger sig på bakifrån för att lägga armen runt min midja, nypa mig i sidorna eller på skämt(?) ta strypgrepp. Och för mig som jobbar i butik händer det varje vecka. Jag säger till dem, vänligt men bestämt, och hittills har ingen gjort om det. Men det verkar finnas en outsinlig källa av män och kvinnor som inte kan hålla fingrarna i styr. Skäms om du är en av dem!

Jag var 17 år och var på fest. En kille på festen började ragga men jag var inte intresserad vilket jag visade tydligt. Han följde efter mig under kvällen och trots upprepade "nej" från min sida gav han sig inte. Gick på toan och när jag kom ut stod han utanför och knuffade snabbt in mig på toan igen och låste. Han tryckte upp mig mot väggen och höll om min hals och sa "nu ska du suga av mig." Jag lyckades på något sätt sparka på dörren och spottade honom i ansiktet, tack och lov stod det folk utanför då som knackade. Han släppte taget om mig och jag kom ut igen.

Jag var 3 år första gången jag besökte min stödfamilj. Ganska omgående började en av deras fyra söner utsätta mig för sexuella övergrepp. Det pågick under många år. När jag till slut vågade berätta och även gjorde polisanmälan så ledde det inte till åtal. Soc som placerade mig hos familjen gav mig inte heller någon upprättelse utan valde hans sida. Han lever idag ett till synes välordnat liv med fru, sina egna barn och andras barn runt omkring sig. Hans fru är förskollärare.

Om jag varnar andra kan det utgöra förtal. Låt det sjunka in.

Jag jobbade tidigare på ett av Sveriges största medieföretag, där blev jag sexuellt utnyttjad/ trakasserad av min närmaste chef. Jag var hans personliga sexslav... Han hotade med att jämna mig med marken, att han hade kontakter i "den undre världen", om jag sa något...

När jag gick i skolan va de vanligt att k7llarna tog tjejer på brösten .. Min pappa pillade på mig min chef tafsade och försökte kyssa och ta på mig inte den enda chefen tyvärr . Min sambo använder mig som sin madrass ser ingen njutning eller ens attraktion i sex orkar inte säga emot då hotar kan att jag kan flytra och han fixar en annan.

När jag var i 12-13 års åldern så överskred min mosters man, som jag hade stort förtroende för, min gräns med att fråga om jag hade kysst någon. Innan jag hunnit reagera böjde han sig fram och tryckte sina läppar mot mina och stack in sin tunga i min mun. Jag tråcklade mig ur hans grepp trots att jag kände mig helt bortdomnad av chock. Han var över 50 år. Jag undvek honom efter händelsen trots att han ofta försökte bli ensam med mig och erbjöd att göra sådana saker vi innan hade gjort tillsammans som att jag följde med på lastbilskörningar, övningskört bil på skogsvägar eller åkt skidor med honom på egen hand. Han så aldrig ett ord om händelsen och jag berättade det inte för någon förrän i vuxen ålder för min man när vi flyttade till min hemort. Min mor berättade jag för när jag var i 50 års åldern. Hon minns bara att de alla tyckte det var så rart att jag och mannen hade en sån fin relation då han och min moster enbart hade en son som inte hade intresset att göra dessa saker med sin far. Mor tyckte det var synd om mig som inte berättat tidigare. Dock hade Mor inget svar på vad de skulle gjort, hon och far om jag berättat. Jag hade ju skamkänslor mot min moster då hon stod mig mycket nära. Mor ville tro att far skulle ha pratat med mannen. Går ju inte att spekulera om i efterhand. Jag är glad att det inte gick värre för mig.

Jag har efter detta både som tonåring och senare livet blivit såväl verbalt och fysiskt antastad av killkompisar, körskollärare, lastbilschaufförer eller kunder. Jag har reagerat på samma sätt, att kroppen blir helt bortdomnad och jag har inte kunnat gå i försvar. Först senaste åren (jag är 51 år nu) kan jag markera verbalt om någon blir för närgången. Skön känsla när jag gjort det. Samspelet med min man har aldrig påverkats av mina erfarenheter då vi respekterar varandras fysiska och psykiska integritet.

Jag var 13 år, min första fest, jag, min 1 år yngre syster följde med vår gemensamma vän som var 16år ( våra familjer träffas ibland ). Festen var i en stor villa i ett område vi inte kände till och vi var långt hemifrån. En kille i 18 års åldern spanade in mig och försökte vid 2 tilfällen ragga på mig och jag visade inget intresse. Vår vän var helt plötsligt försvunnen från festen och de sades hon gick hem med en kille. Jag och min syster visste inte vad vi skulle göra. Vi bestämde oss för att sova kvar och om hon inte dök upp igen fick vi ringa våra föräldrar på morgonen. Min syster stannade i källaren där flera var samlade och spelade tv spel och pratade. Jag var trött och ville sova och gick och la mig i ett tomt sovrum. Jag vaknade av att jag blev våldtagen, jag minns att det gjorde ont och jag var rädd, jag visste inte om detta var slutet , skulle detta bli min död? Jag försökte komma loss och skrika men han tryckte kudden mot mitt huvud. Till slut försvann han och jag minns bara att jag kröp ner på golvet och la mig i fosterställning och grät. Jsg vet inte hur länge jag låg där. Men jag bestämde mig för att skaka av mig det plågsamma som hänt och se hur det var med min syster. Jag skyndade in på toa feäschade till mig snabbt sen skyndade mig ner. Hon sov, jag väckte henne och vi ringde våra föräldrar och bad dem hämta oss, en tjej i huset berättade adressen. Vår pappa kom och vi åkte till vår vän där vi möttes av en förtvivlad bror, han bad oss att fort hämta våra saker och gå. Han sa att vår vän var på sjukhuset men berättade inte mer... hon hade skurit upp sin handled med en kökskniv det var en stor pöl blod i köket, hon fick sy flera stygn. Den natten har jag bara velat förtränga.

Taxichaufförer som vill ha sex eller flirtar. Det är oftast bara antydningar eller oönskade telefonsamtal efter att man kommit hem,
men en gång höll det på att gå illa då en Taxi Sthlm-chaufför körde ut i skogen istället för in till stan. Jag var livrädd och vi kom bara längre iväg.. chauffören svarade inte när jag pratade med honom utan såg galen ut och bara körde vidare åt fel håll.
Jag var på väg till en julfest med jobbet och hade min chef i telefonen, denne ringde in till bolaget när han fick höra vad som pågick och de spårade upp bilen och ringde chauffören, han vände då in till stan och fick en rejäl utskällning av min chef som mötte upp.
Jag ville inte polisanmäla eftersom "inget hade hänt" och vi skulle med en båt, till min chef sa chauffören sa att han tagit en "genväg bara".
Jag åker aldrig mer med det bolaget, småpratar aldrig med chaufförerna och är alltid vaksam.

En pojkvän under gymnasietiden kom hem full och sugen. Tog inte nej för ett nej.
Catcalled som 13-åring av vuxna män.
Tafsad på på uteställen, i skolkorridorer, i köer...
Förföljd av obehaglig snubbe när jag hoppade av bussen. Fick springa hem.
Blottad för när jag gick i åttan.

Av män. Svenska män.

Jag var 17år, var ute och gick på en ödslig gata en kväll i en lugn by. En bil stannade till och frågade om jag ville ha sjuss, jag sa nej, han insisterade och sa att det var farligt för mig att gå där. Han hoppade ur bilen gick fort ut och drog in mig i bilen och sa åt mig. Var ibte för envis för ditt eget bästa. Sen körde han iväg, han berättadecom sin fru och barn. Sen stannade han, så sa han att han köpt sex av en 19åring en gång. Och frågade om jag ville tjäna 1000kr, jag kände hur jag började skaka och magen vände sig, han började taffsa på mitt ben och kyssa mig på halsen. Jag öppnade dörren och spydde. Han sa fy vad äckligt. Han sa stäng dörren jag kör dig till vägen. Så släppte han av mig någon helt annanstans än var han hämtade mig. Jag ringde en kille jag kände som bodde i närheten och frågade om jag kunde sova där.

Jag var 23år och var desperat efter ett boende, jag hittade ett rum med egen toalett till uthyrning. Det var en man som var 40år och hade en 9årig son där varannan helg. Han var trevlig, lätt att prata med och det kändes bra första titten, men han började flörta och jag försökte inte lossas om det. Jag sa att hyran var lite hög då började han smeka på mitt ben och frågade hur mycket vill du verkligen ha detta rummet? Om det känns rätt kan jag kanske sänka hyran. Han började taffsa mellan mina ben. Det snurrade i mitt huvud, vad skulle jag göra? Får jag inte detta rummet har jag ingenstans att bo. Låter jag honom få göra vad han vill med mig betyder det inte att jag kommer få rummet, och han kanske inte kommer låta mig vara ifred när jag bor här. Men han kändes så trevlig, omtänksam och snäll. Han kanske verkligen tycker om mig. Jag lät honom få kyssa mig, sen blev han mer och mer påstridig och tryckte ner mig i soffan... och våldtog mig.

Jag var sex år och gick i förskolan. En jämnårig kamrat som jagade alla killar, då hon försökte agera vad hon uppfattade som typiskt vuxet, frågade chans på mig. Två av hennes kamrater höll fast mig så jag fick slita mig loss från dem och halvspringa därifrån. Det är tråkigt att personalen aldrig uppfattade denna flickas förehavanden.

13 år - våldtäktsförsök. Jag är på en fest som jag inte fick gå på och har dessutom druckit, alltså vågar jag inte anmäla honom för då skulle min föräldrar få reda på allt. Jag vet också att de hade skuldbelagt mig, inte honom.

19 år - en kompis trycker upp mig mot väggen på en fest, stoppar snabbt in handen under kjolen och innanför trosorna där han sticker upp fingrarna i min slida och flåsar "det här gillar du va?!". Inte bara en gång utan två. Sedan suger han på fingrarna, vilket han fortsätter med varje gång jag ser honom sedan.

20 år - expojkvännen tjatar/tvingar till sig sex och gör mig illa.

20 år - en kille vägrar sluta ha sex med mig, fast jag till slut gråter och skriker av smärta på grund av det han gör. Kan inte kissa utan att skrika under en vecka efteråt.

20-21 år - blir för onykter, följer med någon hem, ångrar mig och vill gå hem, men däckar istället - vaknar av att jag är avklädd och att en man har sex med mig. Känner att jag får skylla mig själv, eftersom jag följt med hem. Händer tyvärr flera gånger...

Det går inte att räkna alla de gånger som någon har tafsat eller "försökt"... Är det ok att göra vad man vill med en tjej bara för att hon är full...?!

När jag var på semester i New York så träffade jag en kille på en bar som jag åkte hem med. Men jag gjorde klart innan att jag inte skulle ha sex med honom, vi skulle bara mysa och han förstod och var hur gullig som helst.
Men när vi kom dit så var det tydligen inte ok, han lät mig inte lämna lägenheten förens han fått som han ville, hur mycket jag än skrek och sparkade så var han alldeles för stark. Har aldrig kännt mig så äcklad och blundade hela tiden. När han var klar så sa han att jag fick skylla mig själv och att han hade varit snäll, för det fanns män som var mycket värre och dom skulle jag akta mig för. Har aldrig varit så arg och hjälplös på samma gång.

Det värsta är att hans brorsa var hemma i rummet bredvid men inte hjälpte mig fast jag skrek.

Mitt tips till dug som läser:
-Boka en självförsvarskurs för tjejer
-Hur gullig killen än är i början- spelar ingen roll, man vet aldrig!
-Det är inte ditt fel! Jag har än idag så mycket skam och skuldkänslor och har inte berättat denhär storyn för mer än 2 personer men Anmäl direkt och stå på dig!

Det har hänt så många gånger att min kropp blivit utsatt för en fysisk och psykisk sexuell uppmärksamhet ej önskad att jag blivit så påverkad att jag aldrig kan njuta av min kropp. Varje form av uppskattning eller flirt sätter igång en ofantlig ångest. För att skydda mig kan jag inte vara nära. Detta upplever jag som en enorm konsekvens. Det idiotiska är att när jag försökt berätta har det jag berättat inte tagits på allvar, oavsett min ålder, 13 eller 33. Varken av proffessioner inom vården som läkare eller inom skolan. Signalerna detta sänt har varit förödande. Ryser när jag hör kommentarer om att Sverige är bra på jämställdhet, fy fan vilken lögn.

Jag har gjort ett inlägg tidigare om de övergrepp jag blivit utsatt för i många år.
Alla 100-tals övergrepp har förstört mitt liv, idag är jag 67 år och måste fortfarande gå i samtalsbehandling vilket jag gjort sammanlagt ca 20 år. Det är ett måste för att jag överhuvudtaget ska kunna stå på benen. Sexuella övergrepp påverkar hela ens jag, hela ens innersta väsen och kan som hos mig nästan helt försvinna. Dessutom har det kostat samhället en hel del då jag inte kunnat stå på benen och ångesten har haft övergrepp.

En lärare på gymnasiet (en liten friskola) var väldigt på mig och gav mig ständiga komplimanger. Skrev mejl i princip dagligen, ej av sexuell karaktär dock. En gång bjöd han hem mig på middag. Jag kom med "ursäkten" att jag var sjuk. Jag sjukskrevs de sista 4 månaderna och fick sköta skolan på distans. Berättade aldrig för någon. Var oerhört rädd om mina betyg. Han hade makten. Anmälde det aldrig.

Jag var 19 år gammal när min dåvarande 58-åriga chef gav mig obehagliga blickar och till slut skickade en sexinvit till mig på sms. Blev sjukskriven och under tiden sades jag upp "i brist på arbete". Anmälde det aldrig.

Drogad och utsatt för våldtäktsförsök som 19-åring av en dubbelt så gammal man på en nattklubb. Utredningen lades ned i brist på bevis, ord stod mot ord.

Utsatt för kvävning, slag, örfilar och spottloskor under ett samlag med en kille jag träffades runt 25-årsåldern. Anmälde det aldrig, jag skäms att jag inte stoppade händelsen, men jag var i chock.

Diverse sexuella trakasserier under åren, blickar och kommentarer från män.

Blev överfallen och fasthållen och hotad för flera år sen. Är nu 65.... men minns

Första gången det hände (som jag minns) var jag sex år. Han - en släkting - skulle bära mig. Helt plötsligt kände jag hans fingrar inne i mig. Jag slank ur hans grepp. Efter det försökte jag alltid att undvika honom, höll mig långt ifrån när han var på besök. Det lyckades för det mesta - men inte alltid. Vaknade en natt av att han försökte ta sig in under mitt täcke. Gick därifrån. Han kom inte efter. En annan gång vaknade jag av att han våldtog kvinnan som jag sov i samma säng med. Hon var kraftigt berusad, försökte få bort honom, sluddrade fram knappt hörbara nej, jag sa till honom - hör du inte, hon säger nej - han tittade bara på mig och fortsatte - jag minns fortfarande ljudet när han tog på kondomen. Jag berättade om övergreppen för mina föräldrar när jag blev vuxen - de trodde mig inte. Inte förrän han dömdes för övergrepp på andra flickor. Jag anmälde aldrig.
När jag gick på högstadiet. Det var fest i folkets park. Jag pratade lite med en kille som var ett år äldre än mig. Kanske var han intresserad, kanske avvisade jag honom - minns faktiskt inte. Dagen efter sitter jag i skolmatsalen och äter lunch. Killen kommer fram och skriker över hela matsalen - Pernilla är skolans kåtaste tjej.
Högstadiet. Hoppade av skolbussen. Bakom mig gick en ett år äldre kille. Helt plötsligt kom han ikapp och tog tag i mitt underliv bakifrån. Sen gick han bara vidare som att inget hade hänt. Jag sa ingenting. JAG skämdes nästa gång jag såg honom.
Högstadiet. Jag var på fest hemma hos en killkompis. Vi var några som sov över. Jag sov tillsammans med en kille som jag var kär i. Vi pussades, inget annat. Han var fin. Nästa dag låg/satt vi alla och slappade när killen som hade festen satte sig gränsle över min rygg (jag låg på mage i hans säng) och helt plötsligt drog han fram snoppen och slog den i ryggen på mig. Alla skrattade. Inklusive killen jag var kär i.
När jag var i 20-årsåldern och var på väg hem från krogen. Jag gick. En man i en bil körde upp bredvid mig och frågade om jag ville ha skjuts. Jag sa nej. Han körde bredvid mig en lång stund, tjatade. Körde sen iväg. Trodde att jag sluppit honom. Helt plötsligt kom han tillbaka. Stannade bredvid mig. Öppnade bildörren på passagerarsidan och sa till mig med sträng röst att jag skulle hoppa in. Sa till honom att om han inte åkte iväg omedelbart så skulle jag skrika att han försökte våldta mig. Han åkte iväg. Gick en massa omvägar sista biten för att han inte skulle komma tillbaka och se vart jag bodde.
En period när jag var i 20-årsåldern ringde det på nätterna - oftast på helgen. Vid halvtre-tiden - när man kommer hem från krogen. I andra änden var det tyst, ingen sa nåt, man hörde någon andas. Det höll på i säkert ett år.
I 25-årsåldern. Är sambo. Han vill (bara) ha sex när jag sover. Om jag vaknar blir han hårdhänt och kallar mig kåtslyna och annat. Förklarar att jag inte vill ha sex på det sättet (bla pga de övergrepp jag utsatts för som barn). Han slutar inte. Jag lämnar honom.
Alla händer på min kropp i krogköer, på dansgolv, vid baren. Alla kommentarer om mitt utseende, alla leenden som förvandlas till otrevligheter när man säger att man inte är intresserad.
Kanske är det mer - sånt man inte kan minnas, sånt man inte vill minnas.

När den äldre färdtjänstföraren får för sig att det är okej att lägga handen på ens lår och hålla kvar den någon minut under första resan, och när samma förare gör samma sak trots att man nästa resa satt sig i baksätet för att slippa kroppskontakt.
När en anställd på grundskolan får för sig att det är okej att ständigt krama ett barn som aldrig själv kramar tillbaka eller tar initiativet till kramen. Det går så långt att föräldrarna får säga till den anställda att sluta krama deras barn mot dess vilja.
När tonårspojkar ser två 20-åriga tjejer kramas hejdå och sedan ropar efter en "Är du lesbisk? Du behöver en man för att..." och man går så fort man kan, i hopp om att skaka av sig dem och slippa höra klart resten av meningen. Det kan tyckas löjligt att inte våga säga ifrån när man är äldre än den som kränker, eller är det bara den kränkta som tänker så?

När jag var 10 år och gick på en gångväg kom det fram en gubbe från ett buskage och blockerade min väg. Han hade en rock på sig som var öppen. Han hade dragit ner sina byxor till knäna och stod och onanerade framför mig och sa att jag såg kåt ut. Han bad mig att titta på hans stånd och frågade om jag var våt mellan benen. Jag vände mig om och sprang så fort jag kunde ända tills jag kom hem. När jag var 11 bad en 21-årig kille mig att suga av honom. Jag blev erbjuden chips och läsk som tack. När jag var 13 tvingade min systers 19-åriga killkompis in mig i ett hörn hemma och tafsade på mina bröst. När jag var 14 tog min farfar mig på brösten och det har massor av andra män gjort i alla möjliga situationer sedan dess. Det hör liksom till på krogen och fester. Går man dit så finns det alltid män som ser det som att man "är med på noterna"

Ett litet axplock ur min verklighet som man.

En tjejklasskompis frågade om min lillebror skulle på nakenparty när han var tre år. Och vi gick i förskolan. Tjejerna lekte pusslekar där de jagade killarna och tvingade till sig pussar.
När jag pluggade på högskolan var det en tjejkompis till min flickvän som tog mig på häcken när jag böjde mig fram för att plocka ut nåt ur frysen och skyllde på att hon inte kunde låta bli för den var så inbjudande. På krogen har det hänt flera gånger att man blivit tafsad på. Det värsta var när en tjej i ett tjejgäng tog mig på kuken och gjorde narr av mig senare. En annan gång var det ett tjejgäng som satte sig vid bordet bredvid mig och ett par kompisar och började fråga oss om sex och våra sexliv. När jag avslutat min praktik var det en tjej som skrev och frågade om jag var bra på att slicka fitta. När jag började jobba som gymnasielärare var det en tjej som tog mig på häcken, satte sig i knät, tjatade om dejt på alla hjärtans dag och till och med dök upp utanför min lägenhetsdörr. Men jag låtsades inte vara hemma. En kollega pratar vitt och brett om sin heta granne. Hon "skämtade" också om att ge henne oralsex när jag stod på knä för att plocka upp papper som ramlat ner under skrivbordet. Dessa historier är på intet sätt unika utan verkar vara ganska vanliga. Tänk på att antalet män som blivit utsatta för sexbrott och sexuella trakasserier motsvarar minst 1/3 av antalet kvinnor som blivit utsatta.

Ligger och solar i Klitterna (stranden Ängelholm) och upptäcker att en man sitter på huk och stirrar på oss bakom några buskar. Ber förtvivlat en man som joggar förbi om hjälp och han går bort till den obehagliga mannen som försvinner från platsen. Efter några minuter hör jag att någon går väldigt nära vår lilla grop och öppnar ögonen och ser att mannen som joggade förbi, som vi precis har bett om hjälp, står och blottar sig en meter ifrån oss!
Har inte solat i Klitterna sen dess.
/ åk 1 gymnasiet

Kan inte räkna alla gånger jag har stått i kö vid en bar eller för att komma in på ett uteställe och någon har passat på att ta mig på rumpan och när jag vänder mig om ser alla män bakom mig såååå oskyldiga ut. Värst är det när man har kjol på sig och man känner en främlings hand upp under kjolen. För att inte tala om på dansgolvet, där är det tydligen helt ok att som kille gå fram och gnida sig mot vilken tjej som helst. När man sen säger ifrån går man snabbt från att vara "snygging" till "jävlahoraduskaintetroattduärsåjävlasnygg"!! Och så vips är jag som tjej otacksam och otrevlig för att jag inte tacksamt tar emot killens äckliga och kladdiga händer på min kropp! Hur lyckades han gå från förövare till offer för att JAG krävde rätten till MIN KROPP???!??!

När jag var åtta år gammal så var jag och lussade med skolklassen hos ett företag. Innan vi skulle lussa behövde vi ordna med en del saker och plötsligt ledde en kvinna i 50 års åldern in mig i ett rum för att hjälpa till med en sak och där bakom en dörr drog hon och kände på min penis.

Hej!
Jag har blivit trakasserad på gymmet av en gammal man.Det har pågått under en längre tid.Jag har sagt ifrån flera gånger,men han har bara fortsatt med det.Eftersom han har inte lyssnat på mig så kontaktade jag receptionen på gymmet.,men de bara viftade bort det hela,fick ingen hjälp därifrån.Jag bytte till ett annat gym för att få vara i fred.Det var inte övergrepp,men han har trakasserat mig och det som var värst att gymmet inte har ställt upp.

Jag fick jobb på en liten pizzeria, jag var 21år och inte så erfaren och blev glad för jobbet. Där jobbade bara män, chefen var flörtig trots att han hade fru och barn (han var muslim). Tredje dagen sa han åt mig att han skulle fixa något gott att dricka till oss och så kunde han komma hem till mig. Jag försökte prata bort det på ett trevligt sätt. Men han kom fram och började tafsa mig på rumpan. Då sa jag att jag behövde skynda mig till bussen och så stack jag och satte aldrig min fot där igen.

Var utsatt för övergrepp som ung.
När jag som vuxen berättade om det för närstående blev jag inte trodd.
D E T var det största övergreppet.
Kvinnor som inte tror på kvinnor - jag hoppas det finns en särskild plats i helvetet för dem.

Som 19-åring gjorde jag slut med min 8 år äldre pojkvän. Senare fick han veta att jag dejtade en ny kille. En morgon åkte han hem till mig, tvingade ut mig till hans bil och åkte som en idiot in på olika småvägar. Tankar att han skulle köra ihjäl oss fick mig krampaktigt att hålla i dörrhandtaget - som om det skulle hjälpa. Väl inne på en skogsväg stannade han, tog med mig till bagaget och tvingade sig på mig medan jag grät och sa "nejnejnej". På vägen hem fick jag lova honom att jag var hans. Den morgonen trodde jag att jag skulle dö under bilfärden och var lättad att han skjutsade hem mig igen. Först ett år senare kom smärtan över våldtäkten. Än idag, 14 år senare kan jag drömma mardrömmar över honom och dödsångesten.

Me too, är 20 år.

Meddelanden av en flera år äldre manlig vän som först börjat vänskapligt men sedan för han plötsligt diskussionen mot mer sexualiserade saker, som ifall jag inte gillar större händer, då har man ju större penis. Ett ämne jag blev mycket obekväm av då detta är ett område vi överhuvudtaget inte varit på tidigare och försökte styra bort samtalsämnet från men hade inte mod att säga ifrån, vi var ju vänner och träffas nästan dagligen. Samma man skämtade om att ett visst objekt "skulle kunna åka in i (mitt namn)s röv" om man inte hanterade en maskin försiktigt. Inte heller här sa jag något, det kom så plötsligt i en helt vanlig situation och jag visste inte hur jag skulle reagera. Istället gick jag där ifrån.

En manlig hotellmassör på en utlandsresa jag var på tillsammans en kompis och mina föräldrar. Han tyckte absolut att jag och min kompis skulle masseras och blev obehagligt närgången när mina föräldrar inte var i närheten.

Ute på klubb när en man står tätt bakom mig på dansgolvet och jag märker honom inte förrän jag snabbt vänder mitt huvud för att kolla på något och råkar slå till honom i ansiktet med min hästsvans. Så nära står han. Jag flyttar mig ifrån honom lite men han kommer nära igen och jag får en obehaglig känsla. Jag dansar vidare med mina vänner utan att ha berättat något för dem för "sånt händer". Samma kväll på dansgolvet kommer en kille fram till mig och frågar om jag och en kompis vill komma med honom. Först förstår jag inte vad han menar, jag frågar varför. Han säger att vi får 500kr om vi kommer med honom och följer med hans två kompisar som står och väntar utanför klubben. Självklart säger jag nej och han ger sig först efter mycket tjat.

På den överfulla tunnelbanan där vi står packade som sillar. Jag blir medveten om någon som står tätt pressad mot mig. Jag ser inte personen eftersom personen står snett bakom mig och jag tänker inte så mycket över det, det är ju fullt i vagnen. Men så börjar folk gå av och jag ser att personen är en man som ifall han ville skulle kunna ta något steg tillbaka, men han står kvar, hårt pressad mot mig. Jag börjar känna ett väldigt obehag och nästan springer av tåget när tåget stannar på min station kort därefter, känner mig otroligt äcklad och orespekterad.

Killar och män som catcallat när man gått förbi, något jag knappt reagerar över eftersom även det är "sånt som händer".

Dessa kan ses som små och obetydliga händelser i jämförelse med våldtäkt och andra mer intima och grova handlingar än de jag varit med om, men de skapar ändå obehag och är verkligen inte mer okej för det. De visar alla på hur vanligt och normaliserat mycket av det är. Jag måste försöka tänka efter noga om jag vet någon vän som inte varit med om något sånt, om det ens finns någon, snarare än att tänka tvärtom; om det finns någon som varit med om det. Hur kan det ens vara så?

Jag var en då 14 årig kille när det hände 1985 i en Stockholmsförort. "Träffade" en man vid ett simhallsbesök i bastun som utsatte mej för sexuella övergrepp. Det tog slut när pappa fick reda på det, men han förstod inte vad jag hade tvingats uppleva. Fick ingen hjälp då. Tyvärr var han välkänd där.
De sexuella övergreppen fortsatte med en ny man Det tog sin början i en veckas praktik under en vecka i högstadiet. Vi sågs till & från under många år tills något år efter jag fyllt 20. Tills slut lyckades jag bryta träffarna med den mannen. Jag förstod till slut att träffarna var inte bra för mej. Kände mej som jag var i ett sorts homosexuellt förhållande. Kände mej inte glad över det. Mådde dåligt. Hade självmordstankar en del under den tiden. Han förstörde min relation mot det motsatta könet. Det var ändå tjejer jag var intresserad av. Är nu gift med en kvinna

Öjeskolan, Järvsö 1994.
En femteklassare behöver hjälpt av sin lärare med en uppgift. Hon går fram till katedern och på tillbakavägen går läraren ikapp henne, tar tag i hennes överarm och för sin hand fram mot hennes bröst.
Ingen ser vad som händer i det halvt tomma klassrummet, men eleven glömmer aldrig.
Det visar sig senare att hon inte är den enda, flera andra flickor i klassen har blivit utsatta för hans tafsande.

En polisanmälan görs som läggs ner i brist på bevis, men mannen får sparken och flickorna blir lovade att han aldrig ska få jobba med barn igen.
Trots det fortsätter han som tränade för den lokala friidrottsklubben i många år, kanske även fortfarande.

Varför vågade ingen i föreningen sätta ner foten, varför fick han fortfarande jobba med barn efter det som hänt, varför trodde de inte på flickorna?
Vågade de vuxna inte inse sanningen, hur vågade de chansa med sina barn.
Vad finns det för anledning att berätta, om inte man blir tagen på allvar.

Året var 1957, altså 60 år sedan. Jag var 11 år och ivägskickad till landet hela sommaren, till helt främmande kvinna och hästägare.Mamma sjuk och inlagd och pappa måste jobba.Jag fick rida och pyssla med hästar. Toppen. I närheten fanns en bondgård med olika djur. En dag när jag satt på en grässlänt och tittade på kossorna kom bonden och satte sig bredvid mig. Plötsligt bad han mig lägga sig över hans lårben. Jag blev jätteräddd men fattade inte riktigt. Och innan jag visste ordet av så var han innanför mina trosor och grävde i mitt underliv. Jag kom loss och har nog aldrig sprungit så fort. Har aldrig berättat för någon. Fruktansvärd händelse som aldrig gått att bli kvitt i tankarna. Nästa gång är jag 24 år och barnmorskestuderande. Jag assisterar en gynekolog som sitter på pall och gör en undersökning på en patient i gynstol. Jag står bredvid och håller hennes hand. Plötsligt ber läkaren mig att ta ett blodtryck på patienten. Samtidigt jag gör detta reser han sig upp och ställer sig bakom min rygg och trycker och gnuggar sitt stenhårda "paket" mot mina skinkor. Fy fan så läbbigt och han hade ju räknat ut att jag inget kunde säga när jag höll på med patienten. Sa inget efteråt utan höll mig på avstånd från den personen resten av utbildningen. Nästa gång något nästan liknande hände var jag upptagen med att göra en ultraljudundersökning ståendes och hade tillkallat en av överläkarna för en second opinion. Då passade han på att att trycka sitt eregerade kön mot min bakdel. Fy fan vad äckligt. Valde att inte låtsas om det. Detta hände för bara 11 år sedan. Då hade jag hunnit bli 60 år. Detta var bara ett litet axplock av vad jag varit utsatt för. Dock inga svåra övergrepp men sexuella ofredanden har det varit gott om kan jag säga. Djävla manskultur, djävla pungbollar!

Stockholm strax före jul jag är 16 år en medelåldersman passerar visslar och säger "dig skulle man vilja ha som julklapp" jag ler lite svagt för att vara trevlig som för att säga tack för komplimangen men jag är inte intresserad och skyndar mig att gå vidare med en obehaglig känsla i kroppen, när jag berättar för min dåvarande pojkvän rycker han bara på axlarna.
Köpenhamns centralstation jag är 17 och lite påverkad han är nog närmare 35 och av någon anledning börjar vi prata, trevligt först men sedan blir det mer och mer obehagligt, han kallar mig sin ängel och säger att vi ska resa tillsammans och pengar är inget problem, jag svarar undvikande mitt tåg går snart, han insisterar på att följa mig till perrongen och blir allt mer närgången jag mins inte exakt hur men plötsligt är hans tunga i min mun, han har dålig andedräkt, folk tittar konstigt, jag minns inte om jag försökte spjärna emot han fortsatte att hångla med mig ända tills jag klev på tåget, han säger att han vill följa med mig hem komma och hälsa på, vi får se sa jag, vågade inte säga nej.
Med tanke på att jag aldrig bett om en dickpic eller svarat ja på frågan om jag vill ha en (inte för att någon någonsin har frågat först) har jag ändå fått förvånansvärt många skickade till mig av många olika män, de flesta då jag var minderårig.
det finns så många fler gånger jag skulle kunna berätta om, främmande män som ropat, rört vid min kropp. Pojkvänner som inte har respekterat mina gränser, inte varit intresserade av om jag vill ha sex eller inte. Han som tog kontakt med mig på internet och inte slutar höra av sig med sexinviter och bilder fast jag har sagt flera gånger på både trevliga och otrevliga sätt att jag inte är intresserad fast det gått flera år sen jag svarade håller han fortfarande på.
Och som kronan på verket: min pappa som förgrep sig på mig när jag var liten.
Inte alla män säger ni,nej inte alla män, men tillräckligt många för att jag inte vill ta risken att släppa in någon i mitt liv igen säger jag.

När jag var barn brukade jag och min familj spendera en del av sommaren hos mina släktingar, som hade ett mysigt sommarställe i Småland. I trakten fanns en gammal fiskargubbe som hade lärt mina kusiner att fiska och så småningom även mig. En sommar, när jag var runt elva år, hälsade jag och min bror på släkten själva. Till min förtjusning var jag nu tillräckligt gammal - duktig både på att fiska och simma - för att åka ut på sjön själv med fiskargubben (till skillnad mot tidigare somrar då alltid minst en vuxen släkting följde med). Jag var väldigt stolt, delvis över att få åka på fiskeäventyr själv, men också för att fiskargubben särskilt varit generös i att lära ut sina kunskaper till mig. Han hade bl.a varit med i tidningar inom hobbyn och var en erkänd fiskare, vilket gjorde att jag kände mig priviligerad över att få lära mig av honom om fiske. De två första gångerna vi åkte ut hade han med picknick. Vi lade till vid en liten ö, åt lunch och han klädde av sig naken för att simma. Han uppmanade mig att klä av mig också. Jag kände i mitt hela lilla jag att något inte stod rätt till. Samtidigt hade jag en så stark tillit till mina släktingar som känt honom i 20+ år. Jag vägrade tro att denna idol och familjevän var en "ful gubbe". Tredje gången vi var ute på sjön räckte det inte bara med att han klädde av sig och försökte övertala mig. Han gjorde närmanden, ville kramas, vara nära och försökte också övertala mig genom att försöka manipulera mig med ord ("det här är inget konstigt" "tycker du inte om mig" "jag vill bara kela nakna" till rent skuldbeläggande). Jag har alltid haft en stark vilja och personlighet och sade både NEJ med kraft. När han inte brydde sig om vad jag skrek puttade jag hårdhänt bort honom från mig. Till slut gav han upp. När jag kom hem var jag helt förkrossad. Jag tänkte först inte berätta något, då jag fortfarande vägrade tro att det som hänt verkligen skett och med just denna "snälla, goa" person. Men min storebror såg att något var väldigt fel. Han stod på sig och till slut berättade jag. Han blev alldeles förskräckt, ledsen, tröstade mig och övertygade mig om att det var väldigt fel av fiskargubben och att jag skulle berätta för de vuxna. Han invigde mod i mig och till slut berättade jag. Det som skedde efteråt ärrade mig för livet. Min faster, som jag valde att anförtro mig till, vägrade tro mig. Hon viftade bort min sanning som "hittepå" och "överdrifter". Hon menade på att fiskargubben brukade bada naken (ibland skojade man t.o.m om det i byn när någon råkat åka förbi honom, nakensolandes på någon klippa) och att jag måste totalt missuppfattat honom. Han ville säkert bara helt oskyldigt bada naken vilket inte är onaturligt "här på landet". Sist föll den värsta kommentaren jag aldrig glömmer: "dina tre kusiner har fiskat med honom i alla år. Det har aldrig hänt något med dem. Vad är det som skulle vara så speciellt med Dig?". Än idag äcklas jag av minnet från den kommentaren. En skev slags jante "du ska inte komma här och tro att du är någon". Som om jag ville vara speciell? "Speciell" nog för en 70+ fiskargubbe att vilja göra saker med mig utan kläder?! Sanningen kom fram först många år senare, till mina föräldrar. Min faster berättade inte för någon om händelsen och inte jag heller; jag trodde att mamma och pappa skulle skuldbelägga mig på samma sätt som fastern gjort. Som tur var, hade jag min vettiga bror som inte gav sig förrän jag förstod att jag inget fel hade gjort.

Trettio år senare kan jag sammanfatta min #Metoo-resa med att jag socialt tvingats vara lite manhaftig, sträng, ibland otrevlig, för att inte "råka illa ut". Tafsande och snuskiga kommentarer på såväl fritid som i arbetslivet från tonåren och uppåt formade min hårda sida. Utan att ha varit den "tuffing" som jag är idag, hade jag inte fått respekt via mina arbeten (inom mitt mansdominerade yrke). Jag hade även kanske råkat värre ut än vad jag gjort. Jag tror att min "hårda" och strikta person räddat mig och balanserat upp mitt - tyvärr - fördelaktiga utseende. Jag har helt enkelt varit för besvärlig misstänker jag, för att t.ex våldtas etc.

Jag har stannat kvar sent hos en manlig vän och blivit erbjuden att sova över. Vi har känt varandra en längre tid och blivit väldigt nära vänner. Att sova i samma säng känns därför inte konstigt. Vi går och lägger oss, säger godnatt och sen somnar jag.
Jag vaknar mitt i natten, jag fryser till och blir totalt paralyserad när jag inser var som händer. Jag känner hur han håller ett hårt grepp om mig, hans svettiga kropp mot min rygg och hur han rör sig i mig. Hur länge det pågår vet jag inte. Han drar sig ur mig, går upp, går på toaletten och kommer sedan tillbaka, lägger sig och somnar. Jag ligger helt förstelnad kvar, tankarna snurrar och obehaget i bröstet växer sig större. Jag klär på mig, går på toaletten, tvättar mig länge, vankar av och an i lägenheten. Jag går igenom vad jag gjort, lägger skulden på mig, han kanske trodde att jag var vaken? han skulle väl aldrig göra så här? Jag är vaken hela natten, gör i ordning frukost och drar på ett leende. Vill inte minnas, vill bara glömma, fortsätta som om inget hänt.

Det är någon typ av överlevnadsinstinkt som slår till. Jag vill inte ha varit med om det här. Det dröjer någon dag innan jag känner hur rädslan byts ut mot en skarp ilska som sprider sig i kroppen och jag konfronterar honom. Han kan inte svara på om han trodde att jag var vaken.

Jag var 23 år i början på 90-talet, sjuk i njurbäckeninflammation och hade mycket hög feber. Pappa skjutsade mig till jouren på sjukhuset en lördag och där fick jag träffa en namnkunnig lokal läkare. Efter en kort stund sa han ”Lägg dig ner på sidan och dra upp benen lite”, vilket jag gjorde. ”Dra ner trosorna”, sa han. Tänkte att han skulle känna runt njuren och hasade ner trosorna lite. ”Nej, dra ner”, sa han bryskt och dog ner dem under rumpan och jag kände direkt att det var något skumt med detta. Hörde att han tog på sig handskar och snabbt som ögat (och definitivt utan att förvarna) hade han ett finger i nr 2 och jag hör karln säga ”Gör det här ont?”!! Chockad och överrumplad fick jag bara fram ett mesigt ”Nej…?”, och innan jag hunnit tänka eller göra nåt annat hade han fått av sig handsken, skrivit ut ett recept och viftat iväg mig. Det var uppenbart redan där och då att han visste vad han gjorde, och det var säkert varken första eller sista gången. Pappa satt i väntrummet utanför, och jag sa aldrig nånting till honom. Kunde inte greppa eller processa det som hänt så jag var bara tyst. Mamma tycker än idag att denne läkare är jättebra. Hon vet ingenting heller… Och jag har aldrig berättat detta förut.

Jag var 14, med familjen på semester i Paris. Står i en folksamling och tittar på något gatuframträdande när jag känner fingrar som ”smeker” mig på insidan av låret, där shortsen slutar - och de var korta (tidigt åttiotal, Adidas fotbollsshorts) Ser aldrig vem det var.

I åttan eller nian på teckningslektion, jag ligger på ett bord för att göra en gipsmask av mitt ansikte. Jag ser ingenting, måste ligga stilla för gipsets skull, en handfull av killarna i klassen cirklar fnissande runtom mig och börjar tafsa på mig, det kulminerar med att någon triumferande placerar in skolsax mellan mina ihopknipta ben, som en stiliserad penis.

22 år, städar på kvällarna på kontor, vaktmästaren, i sextioårsåldern, är sist kvar av personalen och ”vill ge mig en kram”. Jag tyckte han var trevlig så det fick han, varpå han helt självklart kupar handen om mitt bröst och masserar det lite. ”Du har inget mer att göra...” säger han flinande, menande och nickar bort mot vilrummet. Jag stammar att jag har massor att göra och han frågar om jag tycker att han ska gå (gentilt av honom). Han går, efter att ha rört vid mitt bröst en gång till. Jag undrar om jag orsakat det hela genom att ha haft en röd skjorta just den dagen. Sa upp mig dagen efter, mitt framför näsan på gubbfan.

Jag brukade krita cigg och snus av en manlig tobakshandlare som 16-åring, den här gången gav han mig en dosa snus utan extra kostnad. Han hade alltid varit schysst och även sagt att jag påminde om hans dotter. Han bad om en kram sp jag gav honom en. Men han släppte inte taget om mig, han pussade mig på halsen och jag tog mig loss, på väg ut ur tobaksaffären tog han tag om mig bakifrån och kramade mig igen. Pussade mig på halsen och tryckte sin kuk mot min rumpa. Jag var livrädd. Jag lyckades ta mig loss igen och tog mig ut ur kiosken. Kände mig kall och lustig och inte egen på den punkt på rumpan där han pressat sin kuk. Blä.

Blev tvingad att suga av min barnvakt första gången när jag var 4 år. Levde med skräck och övergrepp i några år tills min storebror fick veta och gav barnvakten ett rejält kok stryk och sedan bortförbjöd honom. ( det var en äldre kompis till min bror). Blev ingen polisanmälan eftersom det är liksom ingen ide....

En i ledningsgruppen bjöd upp mig och en kvinnlig kollega på fördrink innan gemensam middag. Min kvinnliga kollega och jag trodde då att vi skulle vara flera som skulle komma och accepterade. Han öppnade dörren i kalsonger med "barntryck" på. Vi gick efter att sagt något som att " det måste blivit missförstånd". Sedan på middagen kom chefens far (företagets ägare& grundare) fram till mig och sa " Jag hörde av X vad som hände. Om du vill bli fast anställd så måste du vara snällare mot min son". Min provanställning sades upp strax efter händelsen med motiveringen om att jag inte kunde samarbeta. ( Det värsta är att efter denna händelse så fick jag höra så vidriga historier om samme man... Jag hade tur!)

På en firmafest så trängde sig en man in från samma företag på toaletten innan jag hann låsa. Han försökte tvinga ner mina brallor. Jag blev räddad av att mannen glömde låsa och jag blev räddad av en manlig kollega som öppnade dörren och slet ut äcklet. Tyvärr var det min räddare som fick skiten... Jag är honom evigt tacksam- jag hade annars nog blivit våldtagen eftersom våldtäktsmannen var så mkt större och starkare än mig.

Jag går på tunnelbanehållplatsen sent en natt med min man och lägger märke till ett gäng grabbar antastar en riktigt berusad tjej. När vi går fram till henne och låstas som att vi känner henne så blir de först unga männen arga på mig, men det värsta var att de trodde att min man skulle hjälpa dem att tvinga henne att ta den tunnelbana de försökte mota in henne i...

Jag står i en full tunnelbanevagn där jag märker att ett äckel står och trycker sin kuk mot mig. jag försöker knuffa bort äcklet, men han kommer tillbaka. jag tar sats allt vad jag har i den trånga vagnen och kör armbågen snett nedåt. Tror jag träffade hans kuk - inte säker. Men ljudet av att dömma så gjorde det ont och han bytte vagn - sa inte ett ord. Ingen annan heller, så man undrar ju hur många som såg övergreppen utan att ingripa...


Har så många historier.. så orkar inte ens berätta alla. MEN det värsta är att många inte tror på en först de själva råkar ut för samma äckliga amöba. Jag som inte ens tror på någon Gud hoppas jag bara att de ynkliga varelserna dör ensamma och olyckliga efter att fått smaka på sin egen medicin..

Jag var 10 år och vi var på restaurang vid medelhavet. En man i 30-40 årsåldern började tafsa på mitt lår. Jag reste mig och gick.

En vuxen man skulle skjutsa mig till mitt städjobb när jag var 16-17 år. Han stannade på en parkering och började tafsa på mina lår. Jag öppnade bildörren och sprang.

Jag och min man var på en grillkväll bland bekanta då en av de andra männen tog tag i min rumpa när jag gick förbi. "Han e ju sån" sa de andra....

En manlig arbetskamrat sa i fikarummet; kom och sätt dig i knäet..och klappade på sitt lår.

Hade varit på fest hos en kompis och valde att sova över för att slippa ta nattbussen. Låg i sängen med två tjejkompisar och en killkompis som gick i min klass. Han låg närmast mig. Vi började kyssa varandra lite men jag avbröt det hela, jag ville sova. Plötsligt märker jag hans hand innnför mina trosor och han börjar trycka hårt på min klitoris. Jag tar bestämt bort handen och viskar nej. Några minuter senare känner jag återigen handen vid klitoris och den här gången gör det fysiskt ont. Han tar även min hand och rör den till sin penis. Jag ligger i chock och rör inte på mig. Han fortsätter trycka på mina bröst och klitoris hårt och ger inte upp om att jag ska ge honom en avrunkning. Efter en tid tröttnar han och går ut ur rummet. Jag ligger kvar tyst och berättar inte för någon förrän en vecka senare. Det spred sig i min klass fick red på det och jag blev stämplad som horan. Jag var tvungen att gå kvar i den klassen i tre år och se honom varje dag i klassrummet.

Jag var 35 år och jobbade på ett ganska litet bolag. Chefen kommenterade ofta min klädsel, ville att jag skulle klä mig sexigare - tyckte inte jag borde dölja mitt utseende.
På firmafesten - där min man var med - gick jag in i rummet intill matsalen, för att justera mina kläder. Chefen kom efter och stack handen innanför behån och klämde mig på brösten.
Jag skämdes som en galning för att jag låtit mig överrumplas, och inte gjorde något för att hindra honom. Bagatelliserade och skuldbelade mig själv, och berättade inte för någon - förrän han något år senare förgrep han sig sexuellt på en yngre kollega. Då insåg jag att det inte var mitt fel, utan hans. Hela stämningen på företaget, där han satte tonen, var otroligt grabbig och sexistisk. Jag slutade när jag hittade ett annat jobb, men sett i efterhand borde jag sagt upp mig och tagit de där 45 dagarna utan A-kassa som är priset man betalar för att självmant lämna en vidrig arbetsplats.

Fler gånger än jag kan räkna har jag blivit utsatt av män som tar sig friheten att förminska mig som människa genom sexuella övergrepp, sexuella kränkningar och sexistiska kommentarer.
När jag var 8-9 år dök en blottare upp i vår port flera gånger när jag kom hem från skolan. Berättade men ingen gjorde något.
När jag var 10 år - en främmande man la handen mellan benen på mig i en hiss full med folk. Jag stod som förstenad från 9:e våningen och hela vägen ner till bottenvåningen med hans vidriga hand mellan mina ben. Andra såg men ingen gjorde något. Jag grät mig till sömns men vågade inte berätta.
När jag var 16 ville en taxichaufför att jag skulle ställa upp på sex. Jag blev livrädd, trodde att han skulle köra iväg med mig, men klarade mig undan. Var för chockad för att anmäla honom.
På väg hem från en kompis blev jag förföljd av en man. Sprang och trodde jag sluppit undan när han hoppade fram och ställde sig och runkade framför mig.
I 20-årsåldern blev jag under 6-7 månader offer för en "stalkare". Han förföljde mig och dök upp överallt när jag minst anade det. Jag vågade till slut inte gå ut ensam. Kontaktade polisen, men de gjorde inget. De sa att "han vill nog inget illa" och lät bli att utreda.
Utanför Riche försökte en man dra in mig i sin bil. Det var fullt med folk runtikring. Jag skrek på hjälp - ingen gjorde något. Ringde polisen när jag kom hem - jag var den 7:e personen samma kväll som ringt om samma man. Jag hoppas att de fick tag i honom.
En sommarkväll när det var fullt med folk ute, dök en man upp precis bakom mig och flåsade i mitt öra. Han förföljde mig genom hela stan, i flera timmar - jag vågade inte gå hem. Inte förrän jag stötte ihop med en kompis försvann han.
Antalet blottare jag stött på i tunnelbanan och på stan har jag tappat räkningen på. Antalet sexistiska kommentarer jag fått från chefer och arbetskamrater likaså. Antalet "kompisar" som dragit sexistiska skämt i min närvaro eller som lägger upp dylikt på sociala medier är också för många för att räkna. Antalet gånger jag bett dem låta bli likaså. Ändå fortsätter det.

Jag har tyvärr också erfarenhet av hur samhället idag hanterar övergrepp mot barn, hur svårt det är att få hjälp, hur lätt det är för en förövare att komma undan. För att ingen gör något. För att en mamma som försöker hjälpa sitt barn inte tas på allvar.

Det finns en röd tråd i det här - ingen gjorde något. Det är därför jag berättar - för att det inte får vara så längre. Stå inte tyst bredvid om du ser eller hör någon bli utsatt för övergrepp och kränkningar. Säg ifrån högt och ljudligt! Var med och förändra attityden hos folk, visa i ord och handling att det här inte är okej. Säg stopp så att fler slipper säga #metoo!

För 25 år sedan var jag djupt deprimerad efter en skilsmässa. Jag trodde att jag skulle få tröst av en man som istället utnyttjade, kränkte och förnedrade mej sexuellt. Jag borde ha brutit det förhållandet men var ensam och sårbar. Den här mannen var/är en otäck psykopat som ena dagen var "snäll" , ringde och grät i telefonen och var inställsam för att i nästa sekund agera kränkande och förnedrande. Den här mannen berättade sedan om sina bedrifter för sin kollegor och rykten spreds sedan vidare som jag än idag får konfronteras med. Även min underbara man får utstå för kränkningar p.grund av vad som spridits. Det här handlar om en manskultur som finns hos vissa inom en yrkeskår som borde vara stolt och som allmänheten ska ha förtroende för. De flesta hoppas jag idag är mer källkritiska inför skvaller än för 25 år sedan.Jag undrar om mannen jag skriver om "skriver av sej" på #ihave?

Hej!
Jag kände igen mig så väl från kvinnan är uppvuxen på 60-70 talen! Allt det där hände mig med. Det fanns en anda av att man som tjej bara skulle ställa upp annars var man: frigid, okvinnlig, väggfast skåp (vad nu det betyder), hora, luder (vilket ju inte riktigt passar in i sammanhanget).
Och så detta hat som kommer om man försöker värja sig, närgånget och klibbigt.
Jag har varit rädd några gånger och tänkt att nu är det skört, nu dör jag. T ex den där gången jag hade ett extremt kort förhållande med en engelsk kille. Han knullade mig bakifrån samtidigt som han hade armen runt min hals. Jag fick inte luft, halsen och huvudet trycktes bakåt mot hans huvud. Det flimrade för ögonen och jag försökte få bort hans arm först men han tryckte bara hårdare, juckade hårdare, så jag låg så stilla som jag bara kunde och försökte få luft.
När han var klar reste han på sig och gick. Och jag var glad att jag levde.

Under den här tiden skulle kvinnor frigöra sig, sexuellt och på alla andra sätt, men vi blev utnyttjade var vi än var. Sorgligt nog så har det bara fortsatt på samma sätt för unga kvinnor idag. En av mina döttrar önskar att hon vore homosexuell och jag håller med henne. De män som är helt utan översitteri eller sexuellt utnyttjande är få enligt min erfarenhet. Munnen säger en sak men den lilla hjärtan säger en annan. Det är inte förrän man har varit tillsammans sexuellt som man vet med säkerhet var man har en person.
Kvinnan före mig skrev att hon inte gjorde någon skillnad på mäns ursprung och jag håller med: alla erfarenheter jag har är att färg eller bakgrund inte spelar någon roll. Snarare skulle jag tro att män från arabvärlden i genomsnitt har större respekt för kvinnor, men jag kan inte säga att det kommer från en nära erfarenhet utan snarare från hur de talar till en och håller ett avstånd vid samtal.
Vi kanske skulle ändra vår inställning till sexualitet och bli i gemen lite mer återhållsamma och hjälpa våra barn att välja livskamrat. För vårt samhälle är på väg åt totalt fel håll med total utnyttjande av kvinnor och unga. Människor har tappat sitt värde och blivit objekt.

Jag jobbade på Kriminalvården och jag var rätt så ny. Det var ett mansdominerad arbetsplats och vi var få kvinnor. Blev dagligen trakasserad av mina manliga kollegor. Fick hela tiden kommentarerna om min kroppfigure och hur sexig jag var i uniform och tom blivit erbjuden att ha sex och någon gg tom när en chef krama om mig tog han tag i min rumpa. Jag kan säga att dom intagna respektera mig mer och sa aldrig någon som skulle känna mig obekväm tvärtom det var min kollegor som gjorde det. Var det i 6 månader sen så jag upp mig.

Som 18-årig utbytesstudent utsattes jag under ett halvår för upprepade sexuella trakasserier av pappan i värdfamiljen jag bodde hos. Till slut gick han för långt och jag skyfflades iväg till en annan stad, där jag sedan blev tystad och skuldbelagd av utbytesorganisationen vars uppdrag var att stötta mig. Det enda jag hade gjort mig skyldig till var att existera i den här mannens närhet. Varken hans familj eller mina klasskompisar fick veta vad som hände - jag var utbytesstudenten som försvann.

På min förra arbetsplats, som var på räddningstjänsten fick jag en dask på rumpan av en äldre kollega för jag frågade om hjälp när kopiatorn gick sönder. När jag sedan gick till chefen och anmälde honom för detta fick jag svaret "Du vet hur han är, han menade inget illa och han ska snart gå i pension". Det var alltså ett normalt beteende och jag som kvinna kunde förvänta mig att bli daskad på rumpan av honom "för han menar ju inget illa". Jag sa upp mig från den arbetsplatsen och arbetar idag på en bättre arbetsplats där daska någon på rumpan inte är normalt beteende.

Det är kanske vanligast att kvinnor utsätts men även jag har varit med om det, flera gånger. Oftast dock på krogen eller i andra festliga sammanhang. Det är inte våldtäckter som jag varit med om utan främst tafsanden, spontana sexuella förslag och kommentarer helt utan att jag gett någon sorts invit. På krogen är det snarare regel än undantag. Som man förväntas jag däremot att tåla detta eller snarare tom. tycka om det annars är jag bög eller i bästa fall bara drabbad av hybris.

För bara några veckor sedan ringde en man jag arbetat med på ett annat universitet där han fortfarande jobbar kvar. Han frågade om jag var intresserad av att vara med på en forskningsansökan. Vi pratade lite om det och så frågade han när vi kunde ses. Jag sade att jag kommer till Staden om någon månad och att vi kunde ta en lunch då. Så länge ville han inte vänta. ”Vi kan väl ses i Stockholm istället. Men du behöver inte oroa dig, jag står för alla kostnader, hotellet också.”

T ex blev jag överrumplad av min fasters man som försökte kyssa mig på munnen, jag vände kinden till, så han kunde inte. En annan avlägsen släkting på min andra fasters mans sida (hennes mans äldre bror) som jag inte mindes att jag träffat då jag var ett litet barn, men han mindes mig då. Vi träffades plötsligt en sommar ute på landsbygden där jag växte upp och jag förstod att han var min fasters (har två fastrar) mans bror och jag ställde några frågor till honom, men han var tyst och tittade på mig, sen klev han plötsligt fram mot mig och kysste mig snabbt mitt på min mun. Vet inte varför han gjorde så istället för att vilja kommunicera med mig, vi kände ju inte varandra. Att manliga gifta (den förste var gift, inte den andra tror jag) släktingar försöker uppvakta yngre kvinnliga släktingar, är lite som incest. Jag berättade för min faster att hennes man kysst mig på munnen och försökt uppvakta mig på flera olika sätt. Han fick reda på det av sin fru, sen var han otroligt sur på mig och pratade knappt med mig. Enligt henne så hade han haft "många kvinnor i viken" dvs varit henne otrogen. - Jag var ung på 60- och 70-talet och har en hel del utsattssituationer att berätta om.

När jag var 19 år blev jag bekant med en familj som ägde islandshästar. Jag fick hyra in mig på en av hästarna över sommaren. Mannen i familjen (ca 40+) och jag var de som oftast red ut tillsammans, jag såg oss som goda vänner.

En gång när vi red på långtur och rastade halvvägs vid en ödetomt i skogen så går vi runt o tittar o plötsligt lägger han sin arm runt mina axlar. Jag känner hur jag stelnar till o drar mig undan.
- är det okej att jag lägger armen om dig? Vi är ju så bra vänner..
- neej, jag tycker det känns konstigt... Jag vill att du tar bort din arm.
- jaha, men du förstår, jag är ju sjukgymnast o van att ta i andras kropp i jobbet. Det betyder ju inget sexuellt eller så för mig, säger han med sin arm fortfarande kvar runt mig!
- men JAG är inte sån... för mig är det inte normalt säger jag.
Hans arm ligger kvar i kanske en halv minut till o sen tar han bort den.

På hemvägen frågar han med skämtsam ton:
- om det HADE varit så att jag menade någonting med att lägga armen om dig, vad hade du tänkt då?
- jaha du.. då hade jag väl frågat om du var gubbsjuka o undrat hur du tänker som har fru och tre barn! sa jag med lite ironisk/skämtsam ton tillbaka.

Sen hände det ytterligare 2 ggr på en körtur med hästen att han på armen runt mig.
Jag var då mer beredd och så argt: ta bort din arm!
Han skrattade och sa att han bara skojade och testades med mig.

Var 9 år när jag blev våldtagen första gången av min halvbror som då var 18. Det pågick under ett års tid. När jag var 22 vågade jag anmäla honom och tala om för mina närmaste. Förundersökningen lades ner (ord stod mot ord och det fanns ingen bevisning). Det värsta var att alla i familjen lade locket på som att inget hade hänt. Lite "skjut budbäraren". Jag var ett problem. De ville inte veta, ville inte tro. De tog avstånd från mig och idag har jag ingen vidare kontakt med dem. Senare skulle det dock visa sig att en av mina bröder också varit utsatt.

Har krävt mycket terapi och än idag så har jag problem och mår inte riktigt bra. Under många år kunde jag inte stå ut med att någon tog i mig. Jag var rädd för att gå hem efter skolan. Utvecklade anorexi och självskadebeteenden.

Har haft 2 pojkvänner som vuxen som stoppat in fingrar i mitt underliv och anus när jag har legat och sovit, i ett fall när vi precis hade fått barn. Och trots att båda vet att jag har svåra trauman. Båda gjorde detta upprepade gånger trots att jag sade ifrån. Det slutade med att jag började sova med kläder och att jag låg vaken tills de här killarna hade somnat. Det slutade också med att jag äcklades av dem och inte ville ha sex. Sedan dumpade jag dem.

Även främmande människor har kränkt mig på olika sett. På krogen, i skolan. Killar som har tafsat, sexuella kommentarer som har haglat. En gång blev jag så förbannat att jag slog till en kille på krogen för att värja mig. Jag blev utkastad.

De flesta killar håller inte på på detta sättet. Tack och lov. De som gör det förstör nämligen livet för andra människor och får dem att känna sig mindervärdiga, rädda och otrygga. Jag förstår inte varför man vill att andra människor ska må dåligt och tycka illa om en.

Det är också illa att beskylla tjejer för att vara ute efter pengar när de anmäler. Man får inte några pengar. De allra flesta fall läggs ner och det vet kvinnor som anmäler. Det finnas andra sätt att tjäna pengar. Det kostar däremot väldigt mycket tid och arbete och det är väldigt stigmatiserande att sitta i förhör. Det är inte roligt någonstans.

När det gäller integritet så vill jag påminna om något annat också. Att gravida kvinnor inte är offentlig egendom. Jag tyckte det var oerhört obehagligt att främmande män och kvinnor i olika åldrar kom fram och tog på min kropp under graviditeterna. Har människor inga gränser?

Jag kan berätta att jag vid sex eller sju års ålder lurades in sk ”lekar” av en något äldre kusin. Lekarna tog sitt slut när jag vägrade ha släktingens illasmakande könsorgan i munnen. När jag var c:a 17 år när en kompis plast mamma ville att jag skulle byta om framför henne en sommar då min kompis familj tog med mig för att bada. Jag visste Inte om jag skulle bli äcklad eller ta det som en komplimang plast mamman var c:a 30 år gammal. För några år sedan bodde jag en kortare tid i en stadsdel där jag var uppvuxen. När jag var 19 gick jag på en krog i centrum. Där satte jag mig ner för att dricka en öl. Plötsligt började en tjej i min ålder och en äldre kvinna prata med mig. Kvinnan var c:a 35 år hon satte sig nära mig och sa snuskiga saker och sa att hon ville att jag skulle följa med henne hem för att ligga med henne. Det var en rätt äcklig upplevelse. Något år senare fanns en pub som jag brukade gå till. En kvinna som var ungefär i min egen ålder var där en kväll. Vi satt och pratade om diverse, plötsligt säger hon till mig att hon jag ska följa med henne. Vi går mot till en toalett i puben och jag ställer mig vid sidan av dörren. Då säger hon att jag ska följa med. Jag har alltid haft svårt att säga ifrån varpå jag följer med. inne på toaletten slänger hon sig på mig och börjar ta på mig och kyssa mig. Jag står förstenad och förstår inte vad hon fått för sig. När jag inte gensvarar slutar hon. Och vi går ut igen. Jag blev mest förvånad och vi skildes åt den kvällen i all frid , hursomhelst verkade hon spritt att jag var homosexuell vilket inte jag inte är. På samma ställe någon månad senare blir jag på samma pub ”uppraggad” av en äldre man som berättade att han körde lastbil. När puben stängde bjöd han med mig hem till sig, jag visste inte vad jag skulle säga jag kunde inte säga ifrån, han bokstavligt drog mig med sig. Han började tafsa och kyssa mig, jag trodde jag skulle spy. Väl hemma hos honom ( fast det var inte hans riktiga bostad) fick han mig till oralsex. Tack och lov somnade han innan han få mig att göra mera saker för honom. Dagen efter sa han att var tvungen att åka. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag kände mig besudlad och smutsig och även förvirrad. Jag är absolut inte homosexuell inte det minsta ändå hände det. Jag fick förnedrad gå och göra ett test på sjukhuset efteråt. Bara för att man är undergiven som person förväntas man förstå och tolerera beteenden som uppenbarligen är både kränkande och traumatiserande. Jag har även träffat personer som skrattat åt delar av det jag berättat , jag skrattar inte. Jag går aldrig ut för att ”roa” mig längre. Tack och lov är de flesta människor inte alls så depraverade som det kan tyckas men negativa erfarenheter är aldrig roliga. Jag är en individ inte ett kön. Man eller kvinna , ett nej betyder nej.

Det började i fyran. Killarna i klassen kom på att de kunde leka ”petleken” och klämma oss på brösten (de mer eller mindre obefintliga) och ta oss mellan benen. Det eskalerade under femman och sexan och man kunde bli indragen på toan där det var fyra fem killar som låste och släckte lampan och försökte slita av en kläderna och klämma överallt. En gång på bussen sa en av killarna i klassen till en kille i klassen över att ”tafsa på henne, hon gillar det.” Idag undrar jag hur de här killarna tänker på de här åren. En av dem har alltid varit känd som en ”fin och reko” kille. Han har en dotter idag.

Under tre år när jag var 23-26 år var jag tillsammans med en kille som grät och blev ledsen om han inte fick sex. Jag älskade honom och ville att han skulle vara glad så jag gav honom varje dag det han ville. Själv försvann jag mer och mer. Hade ångest inför varje kväll när vi skulle lägga oss och jag visste vad som väntade. Fick problem med smärta i underlivet. Hade så ont ibland efter sex så det kändes som att jag fått syra kastad i underlivet. Jag sökte vård och fick tid för undersökning. Inför undersökningen sa min kille att, hur kan du veta att du har ont när vi inte haft sex på flera dagar. Han övertalade mig inför besöket att ha sex.. Det gjorde fruktansvärt ont. Ännu mer i själen. Trots detta älskade jag mannen men kunde till slut inse att jag var värd bättre. Kan inte tänka mig att han är medveten om vilka sår jag har fått. Han är en helt vanlig man med stor humor, bra jobb, mycket vänner. Ingen kan tänka sig..

Det är primärt tjejer som farit illa vid men jag har utsatts för trakasserier av både män och kvinnor/ killar och tjejer. För mig handlar det om själviska och utåt agerande individer som trampar på andra människor eller de som försöker dupera andra för att stilla sina begär och böjelser. Vi känner inte deras historia men det ursäktar inte att personer sätter etiketter eller utsätter oskyldiga medmänniskor för emotionellt och fysiskt lidande. Även om jag inte är särskilt gammal får jag nästan värk i nacken och kallsvettas när en okänd person tilltalar mig. Jag tar mig runt halsen och önskar att jag inte fanns. Jag ser ut som jag gör, och klär mig som jag gör... Men tyvärr är stora delar av min garderob anpassad för att behaga andra inte jag själv... Förr var jag öppen, glad och pratsam... Livet vore så mycket bättre om vi kunde lita på att vi kan gå hem sent en kväll , ta på oss de kläder vi tycker om , dansa som vi vill, äta vad vi vill , nyttja allmänna utrymmen och transporter utan att ständigt behöva känna, kan jag ta risken att få vara mig själv? Jag skulle egentligen berätta om några episoder från mitt liv men jag har accepterat att det finns en himmel och ett helvete , de som tvingar sig på andra med ord eller handling utan att göra bot och bättring hamnar förr eller senare i helvetet. Fram tills den dagen måste kränkande subkulturer bekämpas med både samhällsinformation och tydliga juridiska och polisiära medel. Jag tänker inte låta vare sig en man eller kvinna kränka mig, jag är en individ inte ett kön. Ojdå det blev visst lite långt. Tack för att ni har skapat denna möjlighet för att tala om hemskheterna.

Jag har flera erfarenheter av övergrepp och sexism, som tyvärr har format min syn på mig själv, kvinnor och män under uppväxten - män mer som norm; kvinnor mer som objekt; och jag själv som ständigt iakttagen men mer hemlös i genuslandskapet. Det finns så mycket att berätta att jag blir trött av bara tanken på att försöka, men jag kan ta det som hände mig i 10-11 årsåldern, en dag när jag gick hem från skolan:
Jag märkte att en bil förföljde mig på nära avstånd. Jag tittade inte dit medan jag gick vidare, men rädslan byggdes upp inombords allt eftersom att bilen kom närmare och närmare. När jag skulle korsa en gata svängde bilen upp framför mig och föraren började tala till mig. Han var i min pappas ålder - liknade honom t.o.m. Mannen frågade om jag kunde visa honom stan. Jag var rädd och van att lyda vuxna, kunde inte tänka på att ens springa därifrån. Han sa att jag skulle få betalt och sa åt mig att sätta mig i bilen. Stel av skräck satte jag mig där, utan att våga se åt hans håll och han körde iväg. Jag begrep att han hade ljugit men rädslan blockerade mig från att inse hur stor faran var, när han körde ut ur innerstaden med mig på sätet bredvid. Efter en stund tog han tag i min hand. Jag såg inte åt honom och jag sa ingenting, utan undrade bara varför. Skulle han kanske sätta den på ratten?... Jag minns inte att jag skrek eller gav minsta ljud ifrån mig, men chockades av det köttiga som sedan kändes mot min handflata. Först då såg jag att han satt där med neddragna byxor och könet framme. Jag ryckte åt mig min hand och började i panik slå och bulta på allt jag såg på bildörren. Jag hade inte sett en sådan dörr förut, visste inte hur den skulle kunna öppnas. Men den flög upp och jag kastade mig ut i farten. Jag hade tur. Utanför var en grässlänt som jag rullade ut på och han hade inte hunnit köra längre än att jag sedan kunde springa hem därifrån. Jag hade haft tur i oturen, men jag blev väldigt ensam med den erfarenheten, när de inte trodde mig där hemma, när jag berättade, och inte heller min fröken i skolan begrep allvaret. När jag berättade för henne sa hon bara att jag inte kunde ha sprungit ända därifrån. Jag kunde inte min hemstads geografi så bra och den stadsdel som jag hade nämnt att han hade kört till låg betydligt längre bort. Efter det var jag ensam med en nedsmutsad hand och hade i flera år svårt att tåla min egen pappas nakenhet ... för så pass lika hade de varit, han och pedofilen. Det här hände för drygt 40 år sedan, men än idag händer det att jag undrar vad mitt öde kunde ha blivit om jag inte hade lyckats fly, undrar vad den mannen mer kan ha gjort, mot andra, vem han var och om han någonsin fick sitt straff.

Jag kan skriva en bok med allt jag har uppmärksamt om mitt liv som kvinna.

Jag minns när man blev dragen i håret som barn av pojkar och ens mor sa att det är bara för att "de tycker om dig " det blev vara värre ju mer man utvecklades. Jag fick bröst tidigt i mitt liv. Helt plötsligt så blev man ett byte för killar att taffsa på. Den som tafsade på mig skuttade stolt med detta leende och skröt till sina vänner. Det blev nu min vardag att jag fick konstant försöka att springa ifrån dem. Jag fick ont i magen av att gå till skolan. Föräldrarna och lärarna kunde inte göra mycket tyvärr. Ordet feminism lärdes inte ut och jag trodde att det skulle "vara så" eftersom jag är tjej.

När man gick hem med väninnor fick man höra hur snygg man är och att de vill knulla. Man blev förföljd flera gånger och kallad för ful och prydd blatte om man ignorerade dem.

Jag trodde att det skulle bli bättre. Men taffset fortsatte på dansställen och klubbar. Närmanden där killkompisarnas hejjande eskalerade negstivs beteendet. Ett nej blev en utmaning och jag har fått ångra många kvällar.

När msn väl började jobba så blev man utsatt i ett dominans spel. Man blev avbruten, tafsad på av chef etc. När man bytte jobb fick man höra "tror du inte skulle trivs här, datorer är ett mans yrke".

Detta pågår än idag.

Ibland önskar jag att jag var gammal och ful så jag slapp detta.

Blev utsatt av min mormors bror. En snäll gammal gubbe tills den dagen. Han skulle se efter mig medans mormor och morfar skulle ta en promenad. När de gått började han att tafsa och ville ta av mig kläderna som jag höll hårt i. Jag var 12 år. Eftersom jag höll så hårt hann han inte få av mig byxorna utan när mormor och morfar kom låg han där med kuren utanför och slet i mina kläder. Då pratades det inte mer om det. Utan vi sov över där den natten. Sen åkte vi hem dagen efter. När han några år senare blev sjuk lät mina morföräldrar honom komma och bo hos oss. Jag var inte hemma mycket då. Bodde hos en kompis. Jag var då 15 år. Jag kunde aldrig förstå hur de kunde låta bli att ta mitt parti. Jag växte upp hos dem som deras dotter. Men man pratade inte om sådant på 70 talet

Som man i kvinnodominerade yrken och med i huvudsakligen kvinnliga chefer har jag faktiskt tappat räkningen på de fysiska och verbala kränkningarna, i stort sett dagligen men såklart värst under personalfester och liknande. Minns också alls ofrivilliga sugmärken och försök till våldtäkter under tonåren när tjejer, ofta på fyllan, försökte locka omkull mig och mina kompisar. Ibland som rena trofejakter där det slogs vad om vem som kunde få omkull vem och det gjorde listor och cirkulerade bildbevis tjejer emellan. Jag har lärt mig leva med det här. Senast det hände blev jag tillfrågad påven personalfest av en kvinnlig chef om jag rakar pungen. Tror hon frågade samtlig män på festen och även provklämde några..... Helt normalt och säkerligen vardag för många män, i det tysta. PS jag har anmält och vunnit två fall tack vare en modig manlig chef som tog fajten med kvinnokollektivet på dagiset jag jobbade på då.

Jag har haft flera manliga lärare som antastat och "tafsat" på oss tjejer i klassen, under mellanstadiet och högstadiet. Vi tog upp det med vår rektor men blev inte trodda. Läraren på mellanstadiet tog oss på rumpan och tryckte upp sitt kön mot oss när han fick chansen. Ingen vuxen lyssnade på oss.

När jag var barn drog min syster ner byxorna på mig och tog på mitt kön. Sen ville hon att jag skulle göra samma sak med henne. Vilket jag också gjorde. När vi blev vuxna anklagade hon mig för våldtäkt. Alla trodde på henne, ingen på mig eftersom jag är man. Jag har fått gå i terapi och min syster anklagar mig för att ljuga.

Vid 12 års ålder blev jag klassiskt upplockad på hotellrummet av en av min pappas arbetskompisar, 'snäll gubbe' på typ 50, när jag kom dit frågade han frågor typ 'brukar du runka' och drog ner mig baklänges i sängen med handen mellan mina ben, JAG flög upp och sprang ut ur rummet under rop om att berätta inte för pappa DÅ... Jag berättade detta 30 ÅR senare!! -Varför sa du inget? ENKELT, ingen hade trott mig och jag tänkte -Inget hände, men nog fan var jag skräckslagen!

Jag var 15 år och på en fest där jag och en kille började flörta. Vi hånglade och han sa att han skulle fixa ett rum till oss på övervåningen. Jag var väldigt full och följde med upp utan att reflektera. När jag insåg att han började ta klä av mig började jag strida emot, det kändes inte bra och ville inte längre. Jag sa tydligt nej men han fortsatte. Han pullade mig så hårt att jag började blöda och tryckte ner mitt huvud för att få en avsugning. Dagen efter hade jag väldigt ont och var svullen. I fyra dagar efter hade jag svårt att sitta och kissa.

Hans kompisar kom fram till mig i skolan i flera månader efter och sa att jag bara hade sex med honom eftersom hans föräldrar är rika.
Jag hade ingen aning om hans föräldrars ekonomi innan jag blev anklagad för det.

F.d. sambo som tog sig friheten att ha sex med mig medan jag näst intill sov av utmattning. Var inte medverkande alls själv. Inget liknande som hänt eller varit på väg att ske innan som jag kunnat se signaler. Därefter var det tack och hej för min del. Förstod nog inte först att det faktiskt var våldtäkt, han hade tjatat på kvällen innan. Är flera år sen men våndas av att jag nog kanske skulle anmält ändå. Men blev så rädd, paff och skärrad. Blev för rädd för var i beroendeställnig, inte säkert någon som kunde skydda mig skulle tro mig.

Som 6-åring blev jag lockad in i en port av 2 vuxna män .I en hiss åkte de upp och ner med mig medans de turades om att röra mig i underlivet.
Efter ett tag lät de mig ut.Minns bara den där vidriga hissresan och deras händer.
Allt var så fel.Rädd.Maktlös.
Jag sa aldrig ngt hemma.
Först när jag fått eget barn vid 30 berättade jag för första gången till min mamma.

På min första arbetsplats i kök var jag 17 och blev tafsad på och kysst i nacken när jag skulle in i kylrummet och hämta grejjer. Det fortsatte nästan dagligen under hela den sommaren (ca 2,5månad) Allt från sexuella kommentarer till att ta min hand och lägga den på hans penis utanför byxorna, han var nog 40 - 45 då. Sedan fick jag reda på att han som skötte pizza avdelningen gått runt och sagt att vi legat.. han var då runt 30...
Nu är jag äldre och har mer skinn på näsan och kan säga ifrån.

Blev kontaktad av en man på en chattsidor på nätet som berättade att han var gift och hade barn och han ville bara prata lite grann. Mitt i alltihop utan förvarning dyker en dickpic upp och när jag undrar vad han håller på med och att jag inte är intresserad av sånt svara han bara. Sluta sura, det hjälper ju inget. Om du inte vills å kan du ju alltid blockera mig....

När jag var yngre och gick ut på krogen hände det i princip varje kväll att någon man tafsade på en. En gång när jag gick i gymnasiet höll någon handen på min snippa i busskön länge. Jag vände mig om för att se/försöka vända mig ur greppet men handen kom tillbaka. Det var trängsel och jag såg inte vem det var. Jag var för blyg på den tiden för att bara skrika rakt ut. Idag som vuxen hade jag gjort det.

Jag är stor och stark, muskulös och 'riktig karl'. Ni fattar. Schablonen. Timmerhuggaren. Vill få fast jobb. Jobbar och står i. Jobbar över. Chefen, hon tycker vi ska jobba över mer, bara hon och jag. För det är väl 'stake i mig'. Du orkar väl mer än de andra karlarna, du har 'väl mer att erbjuda än de andra', är du 'stor över allt'.... ska vi 'jobba över en middag'? .. oj förlåt hoppa hingsten... du vill fortsätta i branschen va?' Flera såg. Hörde. Ingen säger något. Är du i fokus för 'uppskattning' ska du vara tacksam... ta chansen.. va fan... du är karl 'passa på'.

Till pojkarna i min klass på lågstadiet
Ni som tyckte det var kul att överrumpla oss tjejer och försöka pussa oss på munnen utan att vi ville det och dig, vår lärare som ringde min pappa när jag puttat bort en av killarna så han ramlade och blev ledsen för att berätta vad jag gjort men inte pratade med pojken eller hans föräldrar om vad han hade gjort.

Till dig
Klasskamrat som under vår musiklektion i sjuan stoppade din hand mellan mina ben och klämde åt och skrattade när du så hur rädd jag blev och dig vår lärare som inte sa något.

Till er
Okända män som i tunnelbana, på bussar, på dansgolv tryckt ert kön mot mig, tagit på min kropp som den vore er trots att det är tydligt att jag inte vill. Och ni som blivit förbannade och kallat mig hora eller tråkig och pryd de få gånger jag vågat säga ifrån istället för att bara flytta på mig.

Till dig
Som en vårkväll kom fram och tog mig på brösten när jag stod och pratade i telefon på en stor gata i Stockholm, ni hans tre kompisar som kom fram när jag skrek ut i protest och sa att jag ”lilla gumman” skulle ta det lugnt, att han bara skojade och det inte var konstigt att man vill känna.

Till dig
Du som visste att jag var kär i dig men bara ville sova bredvid dig den kvällen, som sa att DU bara ville ligga med mig när jag vaknade av att du var inne i mig.

Till er
Pojkvänner som trots ett uttalat nej, en kropp som vänder sig bort ändå tar på den nekande kroppen och trugar, ber, suckar, ger dåligt samvete, allt för att ni ska få det ni vill på bekostnad av vad jag inte vill.

Till dig
Äldre kollega som frågade mig om jag hade en pojkvän som knullade mig ofta medan du satt alldeles för nära i soffan på förmiddagsfikat och ni kollegor som hörde men inte sa något.

Till dig
Äldre kollega som gick långsamt förbi damernas omklädningsrum och försökte se in genom dörren som öppnades. Som kommenterade min kropp i samma mening som du sa att jag var duktig och kunde ta hand om allt när du gick hem tidigare.

Till dig
Du som jag älskade som våldförde dig på min kropp tills den blödde när jag skräckslagen och chockad inte kunde röra mig.

Jag undrar minns ni mig lika tydligt som jag minns er?

här flera gånger blivit tafsa på.av kvinnor från 40 och uppåt under den tid jag körde taxi i Stockholm. Men det är väl ingen intresserad av.

14 år. Jag sa nej, blödde och skrek
20 år. Ute med vänninna och 4 kostymherrar ansåg att det var okej att trycka upp oss båda mot väggen och trycka in brutala fingrar i våra kroppar
26 år. Pojkvän hög som ett hus ansåg att det var roligt att väcka mig med en snara runt halsen och analsex
42 år. Någon jag trodde älskade mig på riktigt. Jag sa, jag vill inte, han tjatade, jag fortsatte att säga nej. Det slutade med att han höll fast mig och hade sex med mig iallafall. Jag grät, han sa förlåt men jag trodde att du ville... jag ville dö!
Nu. Vill helst inte att någon rör mig.

Hej
Jag har blivit våldtagen tre gånger. Varje gång anklagade jag mig själv. Jag borde inte druckit så mycket, hade fel kläder och flörtade. Första gången berättade jag inte vad som hänt till någon. Skammen var för stor och ordet våldtäkt var förknippat med en ful gubbe som hoppar på en i parken. Dessutom så hade jag inte sagt nej eller försökt ta mig loss. Det var mitt eget fel. Andra gången försökte jag berätta men fick höra att han kan inte göra nåt sånt. Men den gången hade jag försökt trycka bort honom. Försökte ta mig loss. Det gick inte och det kändes som att jag fick skylla mig själv. Tredje gången så jag nej och försökte ta mig loss men det gick inte då heller. Som vuxen förstod jag att jag blivit våldtagen. Som ung trodde jag att man som tjej fick stå ut med att sånt här kunde hända. Även idag hör jag andra kvinnor säga att flickor och kvinnor får skylla sig själva om det klär sig utmanande eller uppför sig på ett visst sätt. Det gör mig fruktansvärt ledsen och förbannad. Vi måste ändra den synen på flickor och kvinnor annars har vi ingen chans. Min kropp är min!

Jag har blivit utsatt för så många förnedrande och otäcka händelser av oräkneliga äckliga svin att jag numera valt att aldrig mer ha en relation med en man. Jag har alltid min kolsyrepistol laddad i handväskan. Män. Vad ska man ha dom till?

Var ska man börja?... Alla gånger man fått händer på rumpan, mellan benen och på brösten när man varit på krogen. Men det västa är nog ändå när ens vänner gör en illa. När jag var 15 år var jag nära vän med en jämnårig kille. En dag när vi är hemma hos honom efter skolan börjar han klämma på mina bröst. Jag blir jättechockad och är blickstilla och säger ingenting. Efter en stund slutar han och säger "Rikard har rätt, man får göra vad man vill med dig". Detta är på långa vägar inte det värsta jag varit med om men av någon anledning har det satt djupa spår.

På nyårsfest tillsammans med min bästa väninna o hennes man. Sov över hos dom.Vaknade på natten av att han krypit ner under mitt täcke med handen under mitt linne. Andra gången var det också en väninnas man som la sig i min säng o börja göra närmanden.

Jag har alltid vetat att alla kvinnor utsatts, men inte satt det i relation till det jag upplevt - förrän nu. När jag tänker på hur jag jagats av män, dragits in på toaletten, tjatats till sex, tafsats på under bordet, haft män tagit på mina bröst ”för att se om de är äkta”, tänker jag först nu på hur det är min och allas historia. Av att inte få ha min kropp ifred. Och av att känna att det är så det ska vara, så verkligheten är för oss kvinnor. Det är inte okej.

Min chef tafsade mig på rumpan. När jag sa till att jag inte tyckte de va okej, säger han att det inte gör något eftersom han är kär i sin fru.

Första gången jag säger något. Det var 1954 när jag som 19-åring sökte jobb på ett stort företag i Stockholm. Personalchefen skulle anvisa ett uthyrningsrum i och lyckades kasta sig över mig i bilen. Min pappa väntade på mig vid företagets port men jag berättade inget för honom eller någonsin. Några år senare hände samma sak med körskoleläraren. Tanken att byta ut honom slog mig aldrig. Men idag har jag funderat på varför det alltid var så. Är så glad att flickor idag har förstått att man inte ska stå ut med såna här övertramp. Född på 30-talet fick man höra 'det är väl inget att tala om'. Men stå på er för det tar ALDRIG slut. Idag är jag 82 årig änka och för några månader sedan hade någon, tror jag vet vem en man jag avvisat, satt fast en dildo i mitt brevinkast. Men den här gången gjorde jag en polisanmälan. Nu får det räcka tänkte jag och har inspirerats av tjejers inställning idag. ÄNTLIGEN,

Min bäste väns pappa blottare sig för mig när jag gick förbi hans köksfönster. Var tjugotre då, men minnet finns kvar, han var ju min kompis pappa.

Vid ett tillfälle följde jag med en kille hem efter krogen, vi hade sex och sen somnade jag. Vaknade två ggr under natten av att han hade sex med mig, vågade inte säga ifrån och var för full för att inse vad det var som hände.

En annan gång följde en kille med mig hem efter en fest. Tyckte han verkade sympatisk för att vi pratade om feminism och han hade bestämt sig för att röst på Fi i nästa val. Väl hemma började vi ha sex, ganska snabbt tyckte jag inte att det var skönt och sa att jag ville sluta. Upprepade mig flera gånger till under den närmsta timmen om att jag ville sluta, han lyssnade inte på mig en enda gång.

Har beskyllt mig själv för båda dessa gångerna: att jag var full, att jag gick hem med/tog hem en kille, att jag inte skrek det högsta jag kunde att jag ville sluta.

Från och med idag ska jag sluta att lägga skulden på mig själv. #metoo

Jag blev utnyttjad av en privatpsykolog. Han hade sin klinik i hemmet och låste dörren om oss och började fråga om mitt liv. Han var mest intresserad av mina fd pojkvänner. Efter ett tag satte han sig tätt intill och började tafsa och försökte kyssa mig. Jag blev livrädd och visste inte hur jag skulle göra men bad honom sluta och låsa upp dörren. Tack och lov gjorde han det.

Han var vän till familjen o hade en träbåt. Han lockade ner mig i kajutan o smekte mitt sköte under shortsen. När han slutat sköljde han av handen i havsvattnet...som om den blivit smutsig. Det var mig han smutsade ner. Jag var 9 år.

#Metoo Jag tycker det är bra att berättelser kommer fram som annars göms innanför en skamfylld fasad. Jag var 6 år när en säljare stack upp handen under en kjol o innanför trosorna i ett provrum. Mamma stod utanför. Jag tog snabbt av mig kjolen tog mamma i handen o gick vidare utan att säga nåt. Jag var 14 när min skolklass gjorde ett besök på ett företag när en äldre man på företaget slet tag i mig o kysste mig. Jag var 19 o jobbade utomlands i en familj när mannen slet tag i mig, drog in mig i ett rum o började kyssa mig. Jag hade tur, han lade av sitt försök o provade aldrig mer. Undrar om inte de flesta kvinnor varit utsatta för liknande? Jag är nog lyckligt lottad att det inte varit värre!!!

Blev neddrogad och våldtagen av min kompis som också var min granne vid flera tillfällen på 90-talet. Jag förstod det inte då för han drogade mig ju, men efteråt har jag pusslat ihop småbitar, flashar av minnen och bevis som att jag t ex hittade en använd kondom i toastolen. Just då förstod jag inte men nu gör jag. En annan sak är att en annan kompis talade om för mig att grannkompisen våldtagit mig. Trodde honom inte då men nu vet jag.
Så under många år har jag utrett det här på egen hand. Vet inte vem jag ska berätta för, för sent att gå till polisen antar jag. Jag umgås inte med de personerna som var mina kompisar på den tiden, det var många av dem som gjorde mig illa på olika sätt, så den här grannen är bara en av dem alla.
Jag bidar min tid så får vi se vad som händer i framtiden.

Gick till doktorn med halsont. Jag fick klä av mig i brar trosorna. Han förde in ett finger i mig. Vi var ensamma. Jag var 12 år. Mamma väntade i väntrummet. Jag sa inget.

#MeToo. Kommer faktiskt på händelser efter hand. Tur kanske man glömmer om man nu ska glömma! Dansade folkdans på en båt på Nilen. Turisterna höll de kjolklädda manliga dansarna i handen. Mitt i dansen upptäckte jag att det inte var mannens hand jag höll i utan hans penis dit han fört min hand! På samma resa gick jag på massage. Sista massagen sade chefen till den massör som brukade massera mig att han själv skulle ge massagen. Jag fick vanlig massage men så började han gå över tiden och började göra konstiga massagerörelser.. bad mig ställa mig upp, tryckte sig mot mig varpå jag sa stopp. Jag vill sluta här! Han lydde. Ska man vara tacksam?

Jag kommer ihåg när min idrottslärare jag hade i 8:onde klass. Vi skulle ha dans och han skulle då visa hur killarna inte skulle göra. Han tar tag i mig och trycker sedan sitt skrev mot mitt. Alla andra runt omkring skrattar. Jag skrattar inte, jag fattar inte vad som händer. Jag vill skrika, slåss eller bara springa därifrån men det gör jag inte. Jag känner bara skammen.

Jag är 63 år idag. När jag var 13 och stod jag och väntade i en port med en kompis när en äldre man kom förbi och tryckte upp mig mot väggen och tog mig mellan benen. Jag föste undan honom och inget mer hände, men obehagskänslan finns kvar efter 50 år. Jag har aldrig berättat om detta förr men nu är vi många som inte håller tyst längre!

Hej. Jag är en kvinna född 1944. Är alltså 73 år. För många år sedan vikarierade jag för en respekterad gymnasielärare på ett gymnasium i Stockholm. Jag var i tjugoårsåldern och student och kunde inte drömma om att denne respekterade lärare hade en annan agenda när vi träffades för att jag skulle informera honom om det arbete jag hade gjort. En hand som trevade under min kjol och beslutsamt tog tag i mitt lår och plötsligt kände jag fingrar i min kön. Förfärligt. Jag rusade chockad ut ur rummet men tvingades hålla god min inför kolleger och rektor.

En farbror som ville jag skulle ligga bredvid honom i sängen. Jag var sju år. En pojke på gården som hade "doktorsmottsgning" i källaren på vårt hus och pillade på flickorna. Jag var åtta år. En morbror som stoppade handen innanför mina byxor och ville att vi skulle gå till skogen. En lärare som skulle skjutsa mig hem men stannade på en mörk parkeringsplats. Tack och lov vågade jag säga ifrån. En kollega som tyckte vi skulle ha lite kul efter personalfesten -hans fru skulle inte ha något emot det. Fler exempel finns, men inte tusan var det bättre förr.

Var på en konsert. Stod längst fram. Plötsligt känner jag en hand som börjar smeka och försöker ta på mig mellan benen. Tar bort handen men den kommer tillbaka. Går därifrån med smutsig känsla i kroppen.

En av gångerna: Jag var 31 i början av 00-talet. Han en 65/70-årig inom sitt område mycket känd, internationell forskare. Inför andra drog han fåniga skämt om hur han ville gifta sig med mig. En annan man som hörde det reagerade negativt, men sa det bara till mig efteråt. Inte till gubben. Inte jag heller, för jag ville inte genera honom inför folk på fina lunchen. (?!) På kvällen, när jag på order av min chef hade skjutsat gubben till hotellet frågade han om jag ville följa med honom upp till hans rum, "för att göra dig lycklig" som han sa. Panikslagen men "väluppfostrad låtsades jag inte fatta. Det fortsatte med mejl-trakasserier. Gubben gick i pension och allt försvann. Dumma jag raderade mejlen.

Jag sov på en klasskompis bäddsoffa. Vaknade av att han smekte mig mellan benen. Jag stannade en vecka till, för jag hade ingen annanstans att sova.

En kille stack omotiverat ner handen i mina byxor och smekte min rumpa på en fest han hade hemma med sin sambo.

En man gammal nog att vara min pappa rörde mitt hår på krogen när jag var på en möhippa.

Jag är 14 år, vi har simlektioner på badhuset. Av någon anledning är alla andra elever i en annan pool och övar dykning. Jag är i poolen bredvid och övar att simma långdistans. Den manlige läraren kommer fram till poolkanten och säger till mig att jag inte vet hur man tar simtag med benen. "Kom hit med benen så ska jag visa!". Med mina fötter och min bak vänd mot honom känner jag mig utelämnad och sårbar. Läraren "demonstrerar" genom att ta tag i mina anklar och sära på mina ben med kraft. Jag hör hur han utstöter vidriga läten och smackar med läpparna samtidigt som han ser in i mig, in i mitt underliv. Jag kväljer, får panik men lyckas sparka ifrån. Det hela varar säkert inte mer än en minut men upplevelsen är med mig för alltid. Det tar mig nästan 10 år att berätta det för någon. Och jag som älskar att simma.

När jag först nåddes av statusen #metoo i måndags förstod jag inte vilken lavinartad effekt den skulle få i sociala medier. Jag funderade en stund för mig själv och kunde inte komma på något tillfälle där jag upplevt att jag blivit utsatt för sexuella övergrepp. Funderade i dagarna två och förstod efter mycket läsande av andra kvinnors berättelser att jag ju vid ett tiotal gånger i alla fall har utstått sexuella kränkningar och närmanden från män.

Under mina tidiga tonår i början av 2000 brukade jag och en vän spela brädspel online på tv4 spelsida. På denna sida kunde vi även chatta med motspelaren. Vi spelade nog inte så mycket för spelandets skull, utan triggades av att se vad chatten skulle leda till. Jag minns att det var en skräckblandad förtjusning av någonting för oss, helt främmande och läskigt men samtidigt en spänning i att se vart det skulle leda. Många gånger ville, vad jag förmodar, männen att en skulle skicka bilder på sig själv, eller så ville männen själva visa upp sitt kön, eller sig själva onanerande i webcam. Som tur väl är gick vi aldrig med på någonting av de här förslagen, utan där satte vi oftast stopp.

I mer vuxen ålder har jag i min roll som volontär i en tjejjour erfarit sexuellt ofredande efter att ha deltagit vid ett nätverksmöte i min hemstad. Vid mötet deltog många framgångsrika företagare och idrottsföreningar och i syfte att nätverka och få sponsring, skickar jag ut ett mail efteråt till alla deltagare. Ett av svaren chockerar mig. Mannen i fråga arbetar med marknadsföring i stadens framgångsrika hockey-klubb och han svarar med att be om ursäkt för att inte kände igen mig på mötet, men att det nog berodde på att jag var så fin *smiley*. Detta skriver han från sin jobb-mail. Jag har sällan känt mig så förminskad som den gången och jag har svårt att föreställa mig att han skulle skriva så till någon annan i ett professionellt sammanhang. Han tog sig helt enkelt friheten, utifrån mitt, i hans ögon mindervärdiga uppdrag i en tjejjour, att kommentera mitt utseende, vilket i sammanhanget var helt irrelevant.

Vidare minns jag att jag som 18-åring blir uppvaktad av en (som jag idag kollade upp åldern på) på en nattklubb. Jag känner äckel inför mannen eftersom jag snabbt förstår att han är ute efter någonting från mig. Han tittar mig djupt in i ögonen och viskar sedan med fuktig andedräkt att han kan "slicka min fi**a som den aldrig har blivit slickad förut". Det vänder sig i magen på mig. Jag säger såklart inte det till honom, för jag vill inte genera honom. Utan jag slingrar mig snabbt ur hans grepp och tar mig därifrån. Det som är mest talande i sammanhanget, är att jag inte ville genera HONOM, eller göra så att han kände sig kränkt, när det egentligen var han som kränkte mig med sin blöta tunga.

Listan kan göras lång, tyvärr. Men oj vad jag saknar synliga män där ute som vågar sätta ner foten och säga ifrån när polarna går över gränsen med sexistiska skämt, eller direkta sexuella trakasserier eller kränkningar. Men till er andra; heja er som vågar bryta mansnormen!

Det var i slutet på 50-talet.Jag var ca 16 år. På väg hem från en fest på vårkvällen och ljust ute, i sällskap med en kille.Plötsligt trycker han upp mig mot ett träd och försöker våldta mig.Jag lyckas pressa bort honom, göra mig fri och springa därifrån.

Jag blev utsatt för sexuella övergrepp när jag var barn utav en vän till familjen. Under tidiga tonåren kom minnena tillbaka och jag blev inåtvänd, deprimerad och kände mig skamsen och äcklig. Många gånger försökte jag intala mig själv att det inte var så farligt. När jag tillslut berättade det för mina föräldrar blev de ledsna och upprörda, men pratade aldrig om det med mig igen. Idag, som ung kvinna har jag fortfarande perioder då jag känner mig äcklig i samband med sex, trots att jag verkligen vet att jag var ett barn och ett offer. Sedan dess har olika typer av verbala och fysiska kränkningar, taffsanden, blottande, tjatsex, och former av övergrepp fortsatt i vardagen, liksom för alla andra kvinnor i min omgivning.

En man på stranden som masturberade framför mig och mina vänner.

Så många gånger de senaste åren har jag sett i olika forum på nätet att förr innan alla invandrare kom hit så hade vi inga övergrepp på kvinnor. Jag är uppväxt på 60-70 talet och har hela mitt liv varit gansk kaxig och stått på mig. Men hur många gånger har jag inte lämnat krogen innan den stängde för att slippa behöva freda sig. Hur många gånger har jag inte sprungit av på fel hållplatser för att undvika uppvaktning från män som jag inte bett om. Hur många gånger har jag anpassat min promenad hem på natten efter hur män framför och bakom mig betett sig. Hur många gånger har jag accepterat kommentarer och skämt från män för att jag känt mig rädd, för rädd för att säga ifrån. Och tro mig, dessa män o killar var inga nyanlända, inga missanpassade nej de var någons bror, man, pappa, farfar ich ändå behandlade de mig så. Så alla män, för era döttrars, systrars, fruars och mödrars skull. Ta ansvar och hjälp till så att alla män tar ansvar för sitt beteende.

Min farfar som smekte mig innanför trosorna när jag sov över där. Har aldrig berättat för någon. Killarna i klassen som jagade mig och drog upp tröjan. En kille som gick förbi mig på dansgolvet en gång och tog mig mellan benen. En man som jag undervisade som skrev snuskiga sms till mig.

VD 1, han hindrades av hans advokat, som sa vem får sluta på måndag, du eller hon vederbörande ar en känd womanizer som trodde han var guds gåva till kvinnor i allmänhet. Visst charmig, entreprenör etc men gift och dessutom min chef..
VD 2, sprang skräckslagen efter blivit kysst och tafsad på på ett internt möte utanför kontoret, fick sen höra att han ville ge mig sparken ...sen kom nyl
VD 3, bankade på mitt hotellrum,på en konferens, jag öppnade inte. Sen tackade han mig för att jag inte öppnade. Några år senare erbjöd han mig avtalspension (vid 58). Tog det...aldrig ångrat bytte branch och fick ny karriär till 69 år.

Jag satt i några år på en arbetsplats (kontor) och fick höra mina kvinnliga kollegor högljutt betygsätta min och andra killars rumpor och kroppar, ibland tillsammans med besökande kvinnor. De tyckte sig även ha rätt att ta på den när de vill, eftersom ”jag bara skulle vara glad då”. Jag har blivit greppad i skrevet både på arbetsplatsen och på krogen och när jag sagt ifrån så har jag blivit förnedrad genom att de då till alla delat med sig av sin ”storleksutvärdering”. Jag har fått drinkar utbytta och spetsade och sen haft sex mot min vilja med en äldre kvinna för att jag inte orkade med tjatet. Jag har blivit utpressad av en kvinnlig kollega till att ha sex för att inte riskera att bli av med jobbet. Sen har jag säkert själv betett mig illa och framförallt klumpigt några gånger, men inte i närheten av de senare exemplen. Jag blivit hotad av andra män för att jag sett till för berusade tjejer kommit hem säkert och jag har fått ta emot smällar från män när jag skyddat kvinnor som behövt hjälp att freda sig. Det finns idioter av alla sorter och kön men framförallt beter sig människor i flock ofta illa.

- 5 år. Utsattes för sexuella övergrepp av släkting

- 14 år manlig släkting kom in på mitt rum efter en släktmiddag. Jag hade dragit mig undan på mitt rum för att se en film. Han kommer in och lägger sig på sängen med mig, frågar hur många jag har legat med, om jag rakar underlivet, om jag gillar att suga av killar. Jag är 14, han är 40, och arbetar som polis...

- 16 år på bussen. Man sätter sig bredvid mig. Jag känner en hand som smeker längs mitt ben och upp mellan mina ben. Jag fryser till is, reser mig upp och tränger mig förbi honom och hoppar av bussen panik

-17 år gammal tar jag svarttaxi hem från krogen. Jag träffade honom på puben, han verkade schysst och erbjöd sig att köra mig hem. Väl i bilen blir han som förbytt. Blir våldtagen av honom. Sen kör han mig hem. Han säger att jag borde ha räknat med vad som skulle hända .

Får dagligen bilder på killars kukar och de blir bara mer för varje dag. Känner några av de killarna, då de går på min skola men lärarna tror att jag ljuger och sånt.

Har även fått anonyma män och killar som klämmer på min röv.

Bara några av de få sakerna som jag blir utsatt för varje dag eller vecka.

Jag var engagerad i en stor studentorganisation och hade projektlett ett evenemang för dess medlemmar. Under den avslutande festen blev jag inträngd i ett hörn av organisationens ordförande, som var jättefull. Han stängde in mig med sin kropp och frågade om jag hade pojkvän, och frågade varför jag inte hade berättat för alla att jag hade pojkvän. Han menade att jag hade vilselett manliga deltagare genom att inte berätta om min pojkvän. Sedan sa han att den enda anledningen till att de manliga deltagarna pratade med mig var på grund av mina bröst och för att de ville ligga med mig. Jag lyckades tränga mig ut och sprang gråtande ifrån festen som jag hade ordnat.

Glömde berätta om de blottare jag blev utsatt för som barn. En man stod och onanerade vid en trappuppgången nära Ålidhem centrum i Umeå.
Vidrigt. En man kom i bil och saktade in. Vi trodde han skulle fråga om vägen men han ville visa oss att han onanerade. Snuskigt.
Ja, det var några av dem...

Jag låg och sov. Vaknade av att han låg över mig och tryckte in sina fingrar i min mun för att kunna få in sin tunga och strula upp mig. Medan den andra handen färdades mellan mina bröst, kön och försök att ta på min rumpa

När jag var ca 20. I Haverdal. Cyklade en bit bort på stranden, bort från folk. Jag ville ha lugn och ro. Lite människor runt omkring här och där, men ingen direkt nära. Parkerar cykeln, lägger mig och kopplar av i solen, somnar nästan. Vaknar till av en känsla av att någon är nära, allt för nära. Tittar upp. Ser en snopp, ett skrev, en naken karl sittande brevid mig. ""Heeej", säger han. Va fan gör du, är du inte klok, försvinn äckel vrålar jag, reser mig upp och kastar sand på fanskapet. Han lommar i väg. Många år senare får jag reda på att han kallas Lasse Smygare" och att han ägnar sig åt den suspekta syssla jag råkade ut för.

Oj vad mycket man har upplevt.... av män som klappar min rumpa, En blottare som på ljusa dagen stod mitt på en stig o jag förstod att han såg mig komma gående ...Skog på båda sidorna ...Var ska jag ta vägen....Han höll på med sin lem hela tiden...Män som har frågat efter vägen o när man kommer till bilen ..då öppnas dörren o han är naken på underkroppen. Fester o dans då blir man verkligen tafsad på. Har för det mesta långbyxor men handen kommer ändå o rör mitt underliv. Man tar bort handen med då är rumpan nästa objekt som ska tafsas på. Man blir erbjuden pengar av män som är nyktra om man vill ge dom njutning.
.

Har varit utsatt för våldtäktsförsök som 16-åring, kallad för hora i hela mitt vuxna liv pga separationer, som tonåring blivit tagen på mitt kön på en dansplats, fått motta otaliga sexistiska gliringar, fått inbjudan av en manlig bekant som sedan ville hångla, vilket inte jag ville. Då dök det upp en annan som gömt sig under sängen som trodde det skulle bli sex. Jag kan skriva om hur många situationer som helst! Hela livet har kantats av trakasserier, grovt förtal, psykisk terror, hot om våldtäkt o kidnappning, förnedring och orättvisa beskyllningar. Allt för att svartsjuka ex inte ska få se mig med någon ny man. Med andra ord, hämnd.

Min klasskompis kom bakom mig när jag stod i kön till baren för att krama om mig och sedan greppa tag i mitt underliv. Efter att jag sagt ifrån och sprungit iväg så bad han om ursäkt till min pojkvän som var i närheten med ursäkten "jag visste inte att ni var tillsammans".

När jag var i 6 års åldern var det en tonårskille, vän till min storasyster, som ville ta mig "därnere"
När jag var 11 så tog min morbror på mina bröst när jag satt i hans knä för att styra bilen.
Under perioden mellan 5 och 10 år så tog min mammas alkoholiserade pojkvän mig i underlivet, flera gånger i veckan. 15 år, vuxen man tvingar sig på mig och försöker kyssa mig. Sedan började jag slåss både fysiskt och verbalt. Som vuxen kan INGEN röra mig!

Hemma, i skolan, på jobbet och krogen....

19 år på skolresa med gymnasiet. En av lärarna som var med dansar en välidigt närgången tryckare, viskar i mitt öra och pussar min hals. Han säger något om att jag är så mogen jämfört med mina klasskamrater. Skrattade mest bort det då, men nu när jag som 44-åring tänker på det blir jag så arg. Gubbsjuke jävel.

Jag var 24 år i början på 70-talet, min man och jag väntade vårt första barn. När jag var i 7-8:e månaden blev jag inkallad till min chef. Han drog för gardinerna, började känna på min mage och berättade vilka sexuella ställningar som var bäst. Fruktansvärt kränkande upplevelse. Jag bytte jobb snarast. När min fd chef efter några år kom på besök till mitt nya jobb fick jag en ångestattack, fick åka direkt till vårdcentralen, blev sjukskriven ett par månader. Nu är jag pensionär och händelsen gör fortfarande ont.

Arbetade i stadshuset för stockholms stad, på en "mututflykt" (ett datorföretag som bjöd) sa min chef till mig: Jag vet inte ett dugg om din kompetens men jag anställde dej för din generösa muns skull..... och det betyder inte att jag vill knulla dej.... 5 av min manliga kollegor var där också.... ingen av dem hade efteråt hört vad hade sagt.... jag kontaktade facket som sa att eftersom han var med i samma fack var det inget de kunde göra. Jag pratade då med en annan chef som tog upp det med högsta hönset för oss i stadshuset och han lät hälsa att han bad om ursäkt å min chefs vägnar och sedan fick äcklet en annan tjänst snett uppåt. Det framkom sedan att stadshuset betalat skadestånd till en kvinna anställd vid en annan då statlig verksamhet efter att han verbalt antastat henne på en liknande tillställning.... Det jag mår allra sämst av är att jag inte tömde mitt vinglas i skrevet på det aset.... Han hade alltså betett sig så här mot kvinnor under många många år och de andra kvinnliga kollegorna jag hade hade alla liknande historier att berätta men inte gjort något.... Och facket????

Som 16-åring på en stadsfestival blev jag taffsad på av två äldre kvinnor i typ 50-årsåldern. Den ena tog mig på röven ("lammkött, hehe") och den andra i skrevet ("hur ser det ut här då?"). Blev livrädd men skrattade med av nån anledning och tog mig sen snabbt därifrån. Vill inte ta fokus från tjejer som drabbas då de drabbas i mycket större utsträckning, men killar drabbas också. Äldre kvinnor i olika maktöverläge får inte komma undan bara för att män är ännu värre liksom.

När jag gick i mellanstadiet på 80-talet var det en av gympalärarna som hade för vana att efter varje gymnastiklektion stå vid duschen inne hos oss tjejer och titta på när vi duschade. När vi pratade med läraren om det fick vi höra att vi var elaka mot honom. Vi gick till rektorn som sa till honom att sluta. Senare tvingades vi av vår lärare att be gympaläraren om ursäkt för att vi pratade med rektorn.

I vuxen ålder har jag blivit filmad vid toabesök av en man jag trodde var min vän. Än idag 10 år senare blir jag orolig i vissa miljöer att någon filmar.

Satt på spårvagnen då jag skulle åka och mäta upp kompisar för att gå ut på klubb. Ett grabbgäng var på samma spårvagn, de hetsade en kille att sätta sig bredvid mig och prata med mig. Han försökte ragga på mig och jag sa att jag inte var intresserad. Han tyckte att jag var sur och tråkig. Han blev mer och mer påträngande. Han skrek att "Allt du duger till är att suga min kuk!". Ingen på vagnen ingrep. Jag skrek sedan högt att han skulle lämna mig ifred. Tillslut gick han längre bak i vagnen. När han gick av rufsade han mig i håret.

Jag sov ofta över hos en killkompis. Vi hade haft sex förrut. Denna natten hade han varit ute själv på krogen. Kom hem, berusad och kåt. Jag ville inte ha sex. Han stank sprit. Jag sa nej. Försökte putta bort honom. Flera gånger. Till slut gav jag upp. Jag ville inte att han skulle bli arg och kanske slå. En strid skulle han ändå vinna, så mycket starkare han var. Detta är 20 år sedan. Jag anmälde inte. Var inte ens säker på om det skulle räknas som ett brott. Jag skyllde på mig själv.

Redan som 13-åring på 70-talet våldtogs jag av "min pojkvän". Tappade mitt värde och utnyttjades därefter av en äldre släkting. Hade svårt att säga nej, kände oerhörd skam. Att bli tafsar på i skolan av killar var en vardag för många tjejer. Även ett slags bekräftelse. Inga fula tjejer blev utsatta, så vitt jag vet. I vuxen ålder drabbades jag av PTSD, pga kränkande särbehandling inom kyrkan. Där jag för övrigt också blev sexuellt trakasserad. På en rehabklinik inledde en behandlare en sexuell relation med mig. Jag saknade närhet och tröst och lät mig utnyttjas i tron att det handlade om kärlek.
Jag är en vanlig kvinna i 60-års åldern och knappast någon skulle ana vad jag har utsatts för. Inget av detta har jag anmält, istället har jag känt stor skuld och skam.
// Redan innan skolåldern utsattes vi småflickor för blottare, tonårspojkar i byn, det var så vanligt men jag blev rädd och äcklad varje gång, berättade inte för någon.

1. Blottare utanför ett café i Göteborg där jag arbetade natt.
2. Tafs under en liftning utomlands.
2. Alla dessa upplevelser i bar miljöer:
En okänd kille som drog upp min skjorta på krogen bland folk.
3. En annan för mig helt okänd man tog och höll på mina bröst, på krogen mitt i en bar.
4. Bilskollärare som lade armen om mig och stönade.
5. På mitt första restaurang jobb önskemål / krav på tajt och kort kjol.
6. På samma typ av jobb sexuella oönskade inviter.
Listan kan göras så mycket längre .
Känns så sorgligt och med vetskapen om att alla mina väninnor har råkat ut för minst detta från när de var i tonåren och till mer vuxen ålder, känns det bara så sjukt.

Jag med, men jag kan inget annat än att vara anonym. På somrarna brukade vi hälsa på några nära släktingar som bodde en bit bort. När jag var 12 började närmandena och sommaren därpå utvecklades de till våldtäkter mitt i natten. Han gav sig på mig och trodde väl inte att jag någonsin var vid medvetande. Men det var jag, även om jag var förstenad, låtsades fortsätta sova. Mina familjemedlemmar låg i samma rum, sovandes. Jag brukar dra mig för att kalla det för våldtäkt men faktum är att det var precis vad det var. Jag försöker försvara det som hände, varför han gjorde det. Jag brukar klandra mig för att vara medskyldig. Jag stoppade det inte. Jag skrek inte. Jag bara låg där.

Mitt i övergreppet föreställde jag mig ibland hur jag skrek, fick ett slut på det. Då vaknade mina föräldrar och hans föräldrar. Jag föreställde mig hur arga de blev, på han, på mig, på varandra. Det skapade kaos. Jag förstörde allt. Så istället för att göra något, skrika på riktigt, så låg jag där. Natt efter natt. Sommaren efter åkte vi dit igen. Det hände igen.

Då förstod jag inte riktigt hur händelsen påverkade mig eller hur det skulle påverka mig i framtiden. Smärtan i magen trodde jag var blindtarmen som krånglade. Huvudvärken var hjärntumör. Jag åkte fram och tillbaka till sjukhuset. Ingen förstod vad som var fel, inte ens jag. I tonåren blev jag gränslös, apatisk inför sexuella relationer och lät mig utnyttjas. Jag var arg på min familj för att de inte förstod, för att de inte skyddade mig, de låg ju precis bredvid de där nätterna.

Vi hälsade inte på släkten på några år. När frågan att besöka dem igen kom på tal för några år sedan så kände jag mig tvungen att berätta. De behövde få veta. Mina föräldrar och min bror blev påtagligt ledsna. "Tur att det gick så bra ändå", "du verkar ha hanterat det bra", "du har gått vidare", "det kunde ha varit värre " var kommentarerna jag fick. Jag fick också höra: "du vet att han är instabil? Han är psykiskt sjuk. Han har försökt ta livet av sig flera gånger".

Även om jag har klarat mig, även om jag har överlevt så har det här påverkat mig. Han försatte mig i en djup depression, svåra ångestattacker och gav mig anknytningsproblem. Jag vet inte om jag någonsin kommer klara av att träffa släkten igen. Träffa han. Hur kommer jag att reagera? Han tog sig rätten över min kropp, min hälsa och mina relationer.

Jag försvann i allt det här, som trettonåring. Jag vågar inte ens berätta eller skriva #metoo på min Facebook-profil. Fortfarande, nio år senare hittar jag anledningar till att hålla tyst. Inte outa honom, inte outa mig. Så jag skriver i tysthet och hoppas att hashtaggsen någon gång slutar. Att vi någon gång får vara ifred.

/A

Lågstadiet: äldre släkting blir arg om han inte får titta på när jag duschar, fastnar i en hiss med en blottare som tycker jag ska röra vid hans penis. Mellanstadiet: utvecklas tidigt och får kommentarer om mina bröst från killar i skolan och från den äldre släktingen. Högstadiet: killar gnider sig, kommenterar, slänger glåpord. Gymnasiet: hotas till att göra saker jag inte vill. 20-årsåldern: han jag var kär i trycker ner mitt ansikte till sitt skrev, jag sa nej, han var starkare, jag vågade inte låta bli, det fanns fyra andra killar i huset och jag var rädd. En annan tycker att jag ska ställa upp och vara snäll och ligga med hans kompis efter att vi är "färdiga",han hade lovat honom det. Jag lyckas ta mig därifrån. 30-årsåldern: på en vanlig lunchpromenad möter jag ett gäng på tre killar varav en bestämmer sig för att ta mig på brösten när de går förbi mig, hans kompisar bara skrattar. Det här var bara ett urval för jag orkar inte berätta mer nu.

18 år och jag är på en fest i ett annat land. Jag har bara en vän där. Jag dricker för mycket och går och lägger mig. Han lägger sig bredvid mig, han tjatar om att vi ska ha sex. Jag har mens och en pojkvän och ville inte. Han viskar i mitt öra hur han ska få mig att komma, hur sexig jag är, hur mycket han vill ha mig. Jag blir paralyserad. Jag kommer ur paralysen, går ut. Han hämtar tillbaka mig. Han fortsätter. Jag ligger blickstilla och ibland somnar han till, jag är lättad. Sen vaknar han och då fortsätter det. Han insisterar, tjatar, skuldbelägger i totalt 7 timmar. Tillslut orkar jag inte mer. Jag suger av honom. Efter han kommit i min mun fick han efter 7 timmar plötsligt bråttom. En kompis behövde hjälp. "Tro inte att jag går nu bara för att jag fått vad jag vill."
Han lämnar mig med smaken av hans sperma i min mun, medveten om att jag just varit otrogen.

Vem tror ni jag skuldbelagde i efterhand?

Jag har blivit kallad hora och slampa så länge jag kan minnas.

Vid 9 års åldern började man se att killarna eggade varandra att taffsa. För fick man känna på ett bröst så var man kung.

Jag fick mina bröst vid den åldern och sedan dess så fick man slå av oönskad uppmärksamhet. Killar som ville bli tillsammans med en bara för att man hade dem.

Svaren från föräldrar och skola var "pojkar är pojkar".

"Kom hit hora!!!" "Du är snygg och jag är låt!!:

Vägrade man så blev man "prydd" och ful.

Sedan efter den hemska skoltiden kom arbetslivet. På 90 talet fick man höra " du kommer inte trivas att jobba med datorer, vi är mest killar här!:

När man spelade online tv spel gick det inte en sekund utan att någon frågade om man var tjej och ville suga deras kuk. Förnedring var daglig.

Utekvällar de samma, massor av oönskade händer från jämngamla som äldre.

Jag ser fram emot att bli gammal och ful så detta kan sluta.

Ja det finns så många, från killar som tafsade i skolan, mina föräldrars bekant som skulle ”kittla” mig innan för trosorna mellan benen när jag var 7 år när vi satt ensamma i en bil, män som har haft svårt att ta ett nej, en man ja faktiskt en form av våldtäkt när jag var full och inte klarade av att tydligt visa att jag inte ville ha sex, men han upprepade gång på gång ”varför vill du inte” men fortsatte ändå ha sex med mig. Han hade mage att höra av sig och ville ses efter, hade ingen förståelse varför jag inte ville ses. Tafsad på krogen, ja jag minns inte allt.... det har hänt så ofta.

Jag var på väg till Folkets Park för att dansa och träffa vänner. En bil stannar och mannen frågar om jag skulle till FP och jag sa ja. Hoppa in i bilen så skjutsar jag dig dit. Mannen kör förbi FP och en bit in i skogen. Stannar bilen och säger att han vill kyssa mig. Jag säger nej och då tvingar han ner mitt huvud mot sitt kön och tar sin hand och försöker kränga ner den innanför mina byxor. Jag sparkar för att öppna bildörren med foten och för att komma loss. När han kände min mensbinda säger han: Jasså du har mens! Jag fick upp bildörren och sprang med hjärtat i halsgropen säkert 1 km. Tog bilnumret men anmälde aldrig. Behöll händelsen för mig själv i många många år. Jag säger bara ANMÄL ANMÄL!!!

En vän till familjen tafsade så fort ingen såg. Han kunde vara väldigt flirtig även när mamma eller andra var i närheten och bara skämta bort det. Det var visserligen en annan tid, men jag är fortfarande besviken på att mamma inte sa ifrån på skarpen utan mest ryckte på axlarna åt något som hon kanske såg som lite mossigt beteende men ”typiskt karlar”. Man riktigt kunde se hur de yngre tonårdtjejerna i bekantskapskretsen gick omvägar runt honom och ansträngde sig för att inte hamna intill honom vid exempelvis middagar. När ingen såg kunde han annars dra ner en i knät och känna på brösten. Som svar på protester kunde han säga ”Jamän jag ville ju bara kolla hur snyggt de har utvecklas.” eller ”Jag skojar ju bara. Vad söt du är när du är sur.” Jag tror inte att de vuxna insåg hur jobbig han kunde vara när de inte var i närheten, men det var egentligen inte heller någon som pratade om eller kommenterade hans flörtighet.

Ska jag berätta om blottaren som stod bland träden på väg till biblioteket när jag var 15? Eller pojkvännens kompis som hårt grabbade tag mellan benen på mig bakifrån och grävde in fingrarna (och jag som aldrig haft sex och aldrig varit med om att någon tagit mig där än)? Eller den äldre mannen på min första praktikplats, som alltid väntade tills jag skulle gå hem och just då skulle med samma hiss där han försökte röra vid mig (och när jag sa till handledaren sa HON att jag måste ha missförstått för han var så gammal så det skulle han aldrig göra)? Eller den gifta avdelningschefen som på personalfesten försökte kyssa mig när vi skulle hämta kaffekannorna i köket, och trots mitt nej sa att han ville följa mig hem när jag skulle gå?
Är det lönt att berätta detta och mer? Berättar vi inte bara för varandra, vi kvinnor? För när jag berättat detta för män, så tror de alltid att jag överdriver och kommer ihåg fel!

Jag träffade och blev ihop med min första pojkvän när jag var 18 år. Under de 3 år vi var ett par krävde han sex varje dag. I början bodde vi på internatskola och delade inte rum. Ville jag inte ställa upp låg han utanför dörren i korridoren och gnydde.
Ibland försökte jag lösa situationen genom att föreslå en snabbis: han gjorde då en snabbis men ville i stället fortsätta en gång till och det hela blev bara mer utdraget. Att jag inte ville var aldrig ett skäl för honom att låta bli.
Jag försökte sätta gränser och blev verbalt bara elakare och elakare och gjorde slut gång efter annan. Inget hjälpte och det var jag som framstod dysfunktionell utåt.
Har tillräckligt många berättelser för att skriva en roman om olika sorters övergrepp, inom relationer men även utom relations- övergrepp såsom om våldtäktsförsök, groomande män (även vuxna kvinnor kan bli groomade, t. ex av män som behöver någon för sin fetischism, eller äldre som utger sig som farbroderligt vänlig tills de lägger fram sina förslag) blottare, naprapater och massörer o.s.v.
Genom åren har jag lärt mig att det inte är någon ide att prata med sin partner för de lyssnar ändå inte. Säger man att man inte vill ha oralsex gör de det ändå, för de har fått till sig genom media att alla kvinnor gillar det. Säger man att man absolut inte vill ha analsex råkar de "ta fel", typ *hoppsan, fel hål." Säger man att man är trött och inte orkar kommer han att vara orolig och missnöjd tills det blir av.
Det är så mycket gränslöshet och brist på respekt. Är man på en dejtingsite får man räkna med att mer än hälften av kontakterna är försök till sexkontakt. Går man på krogen anses det ok att börja tafsa om man dansar mer än en dans med en man.
*Luttrad*

Första gången jag va på festival så splittrades mina vänner ganska snabbt. Jag blev den enda som skulle sova i vårt tält, men var så full att jag knappt kunde hitta tillbaka dit. Men jag hittade tillslut och la mig där inne halvt redlös. Efter ett tag kom två för mig helt främmande killar in i tältet och sa att dom inte hade nånstans att sova. Dom skulle sova i tältet med mig sa dom. Jag försökte protestera men kunde knappt röra mig. Dom la sig på min och min kompis (som var nånannanstans) liggunderlag och knuffade in mig emellan sig. Sen sov dom där och den ena killen tafsade på mig halva natten, med händerna innanför mina kläder. På morgonen fick jag be tältgrannarna hjälpa mig köra ut killarna.

Jag och en tjejkompis blev bjudna på middag hos hennes manlige vän och hans pojkvän. Paret blev berusade under kvällen och när vi skulle gå tog en av dem mig på brösten. Det var fruktansvärt obehagligt. Vet inte om han tyckte det var ok eftersom han var homosexuell. Jag var yngre och vågade inte visa hur arg jag blev för "han hade ju bjudit på middag". Jag hade oerhört dålig självkänsla. Klandrade mig själv länge efteråt för hur svag jag var som inte vågade stå upp för min personliga integritet. Jag undrar om han ens fattade att han begick ett övergrepp.

När jag var runt 14 år stod jag och väntade på bussen hem. Då kom en äldre man runt 50 och cyklade förbi och hejjade, eftersom jag lärt mig att man ska vara trevlig så sa jag hej tillbaka. Det var ett stort misstag. Han vände sin cykel och cyklade till mig, ställde sig väldigt nära och började fråga vad jag hette, hur gammal jag var, var jag bor, om han fick kyssa mig, om han fick krama mig, om jagville följa med honom och "leka lite"...som tur var kom min buss så jag kunde hoppa på den, tråkigt nog såg jag honom och en vän sitta på samma buss, han hade hopat på hållplatsen efter och nu satt de och stirrade på mig. Jag hoppade av så fort jag bara kunde.

När jag var 15 blottade sig en man för mig och en vännina när vi var på väg från skolan. Vid ett besök på biblioteket passerar jag en man på väg in när jag går ut och han grabbar tag i mina bröst innan och baragår vidare som inget hänt . Då var jag 17. När jag gick på universitetet förföljdes jag av en man på väg till skolan som skrek könsord och annat efter mig. Åtskilliga är de gånger man blivit kallad hora , slyna och andra trevligheter eller på annat sått blivit avhumaniserad.

Jag utsattes för ett våldtäktsförsök när jag var 13 år gammal, av en jämngammal kille. Han låg ovanpå mig och försökte föra in sin penis i mig. Jag sa NEJ vid flera tillfällen och lyckades till slut knuffa bort honom. Mina föräldrar satt i soffan på andra sidan väggen. Efter detta kissade jag i sömnen vid två tillfällen. Berättade aldrig för mina föräldrar. Eller för någon vän.

Jag var 8 han som bad mig suga av honom var 9. Men han var min enda vän och jag var ensam och mobbad.

Jag var gravid med mitt första barn och på resa i Rom med min mamma. Vi stod i en buss på väg till Petersplatsen. Bussen var tjuvtjock med folk och närmast mig stod en man som gned sin erigerade penis mot mig. Jag försökte flytta mig i trängseln men det var supersvårt och vi blev tvungna att hoppa av bussen. Så jävla äckligt och vidrigt och jag blir så sjukt arg när jag tänker på det.

En av de gånger jag blev sexuellt trakasserad på arbetet var när jag var 18 år och arbetade på café. Min chef tyckte att det var roligt att smyga in porrbilder och sexinstruktioner i receptböckerna jag använde i köket. Han ville också att jag skulle sitta i hans knä och att jag skulle vara kvar i lokalen ensam med honom själv efter stängning. Jag slutade.

Jag har aldrig blivit våldtagen per definition. Dock vill jag påpeka att det i efterhand känns som att jag har blivit djupt förnedrad och utnyttjad även då jag inte sagt nej till samlag. Anledningen är jag som tjej eller ung kvinna lever i en "värld" där synen på mitt kön och min roll i samhället är skev. Hur jag ska vara, hur jag förväntas att vara, hur andra ska eller får vara mot mig och behandla mig. Den skeva kvinnosynen påverkar inte bara mäns syn på kvinnor utan även kvinnors syn på kvinnor...This has to end now!

Jag minns flera sexuella trakasserier men väljer att berätta om en man som på min arbetsplats klämde på mitt bröst när har passerade förbi mig.

En av de tillfällen jag minns med störst obehag var i mitten på 90-talet. jag bodde på liten ort tillsammans med min dåvarande sambo som var smått kriminell. Polisen var ofta på oss, stoppade oss i trafiken, knackade på för att "kolla läget", parkerade i närheten av vår bostad i timmar på kvällarna. Ett par gånger stoppade de mig när jag var själv, både i bil och till fots, för att snacka.

En polis var värre än de andra. Det var något i sättet, i blicken. Likt ett rovdjur. En kväll på väg hem från en väninna, ensam till fots, kom han fram till mig. Det var vinter, mörkt, utanför ett kvarter som inte var särskilt bra upplyst. Han började direkt att ställa frågor, var jag hade varit och med vem. Jag svarar kort, och försöker fortsätta gå. Han blockerar mig, och jag försöker gå runt. Han trycker upp mig mot en vägg, den ena handen håller fast mig på axeln, den andra på bröstet. Han kommer väldigt nära med hela kroppen, ansiktet bara några centimeter från mitt. Han säger att han skulle kunna göra vad han vill just nu, utan att någon skulle se oss, eller i efterhand tro mig. "Alla" visste ju vad jag var för en tjej.

Jag greps av panik. Inte enbart för situationen, och åt vilket håll det var på väg, utan mest för att han var i uniform. Min tanke var att det fanns inget jag kunde göra nu som skulle förstås på annat sätt än att jag varit våldsam mot en polis. Att jag kanske hade stoppats av rutin, och gjort motstånd av någon anledning. Jag tänkte att det nu var kört.

Jag frågade honom vad han tänkte göra nu. Nu när han hade mig mot väggen, när han hade uniformen på sig, när han hade all makt. Jag frågade om han verkligen var den typen av person som skulle utnyttja situationen som var. Först flinade han, drog till någon kommentar om vad jag skulle vilja att han gjorde nu. Sedan verkade han tänka efter. Det slutade med att han släppte mig och lät mig gå.

Jag anmälde aldrig denna händelse. Det kändes inte som att jag skulle bli trodd, och jag var rädd för att behöva prata med hans kollegor om detta. Jag visste då, som jag vet nu, att majoriteten av poliser är bra. Men jag kände mig oerhört liten och rättslös just då, och att jag fick skylla mig själv då jag umgicks i småkriminella kretsar. Jag berättade aldrig för någon förrän många år senare, när jag lämnat det livet bakom mig, och det är än idag den enda person som hört mig prata om det.

Finns så mycket att skriva. Så många gånger. Så många gånger där jag inte har varit människa. Där mina bröst bara varit till för att blottas. Där min rumpa har bara varit till för att klämmas på. Där mitt namn är ”hora” eller ”lilla gumman”. Där min kropp varit ett verktyg för sexuell frigörelse, för kontroll, för maktbegär. Där en man har ansett att han ska in i den, oavsett. Där kniv har tryckts mot min strupe. Där mitt huvud har dunkats mot betongväggar. Där polisen har tyckt att jag fått skylla mig själv. Där männen kommit undan.

Så många tillfällen där jag inte är min egna. Så många tillfällen där min integritet inte har fått existerat.

Jag träffade en gammal kompis på krogen. Han tyckte att vi skulle prata! Vi gick upp på övervåningen, där fanns inte en enda människa.
Han försökte slita av mig mina jeans, min tröja osv.
Jag sparkade honom med hela min kraft (kan vara MYCKET)
Fy fan, hoppas att kulorna stannade i halsen ????

När jag var 11 år drog en vuxen man i mina bikinitrosor. Han höll om mig bakifrån samtidigt som han hängde sig över och slickade mig på magen. Jag och min kusin knuffade honom och skrek BORT. Sen kom min fly förbannade mamma rusande och mannen sprang till sin moppe och åkte iväg. Kvar stod vi.

Vad ska man säga? Det är förfärligt och nedslående att vi män inte visar mer respekt för våra medmänniskor. Jag hoppas era berättelser inte avfärdas med klämkäcka kommentarer utan leder till eftertanke och bättring. Ingen ska behöva känna sig förnedrad eller förringad av andra människor. Jag skriver detta med medvetenheten att jag aldrig kan till fullo förstå hur det är att gång på gång, år efter år bli behandlad på det sätt ni berättar men jag hoppas för er, min frus, mina döttrars och mina barnbarns skull att vi män blir klokare och medkännande så att det upphör. Till dig som man skriver jag: sluta bete dig som en idiot och ett djur, våga reagera på ert kilklack och markera att du inte respekterar män som beter sig på det sättet. Det börjar med vilket språk man använder och det i sin leder till handling!

Jag hade fått jobb som avdchef på privat företag. Jag och fastighetschefen skulle se över de ombyggda lokalerna. Vi stod och diskuterade dragningen av sladdar vid några av arbetsplatserna i ett mindre rum då jag kort vänder ryggen till medan jag pratar och visar hur jag tänkt. Plötsligt känner jag hur en sladd dras åt runt halsen och mannen drar mig till sig och släpper sedan snabbt greppet. Det var ett skämt, sa han. Jag blev iskall.

Det var för snart 21 år sen. Jag hade migrän och hade kräkts. Sonen togs omhand av en väninna. Så kom min dåvarande pojkvän hem och han var sugen på sex och ville försöka kelas. Jag bad honom sluta, så att jag mådde illa och hade väldigt ont. Hans svar blev att han skulle vara försiktig. Jag låg på mage med huvudet halvvägs utanför sängkanten och jag hade enbart trosor på mig. En hink var placerad precis nedaför. Han drog i trosorna, inte hårdhänt eller bryskt, det var lekfullt och ömsint. Jag höll i dem en stund och sa nej, rakt ner i kudden. Han skrattade lite och så att han skulle vara försiktig och snabb. Och drog lite till.

Jag förstår mycket väl den rädslan många utsatta vittnar om som gör att de inte vågar protestera eller värja sig, trots att förövaren inte är hotfull eller våldsam i sitt uttryck. För rädslan blir verkligen ordlös och utan bilder. Du känner skräck men du är helt blind och döv för vad det är som skrämmer.

Han så att han såg att jag mådde uselt. Han sa att jag luktade gammal spya. Han var ömsint när han sa att han skulle ha sex med mig ändå. Hans våldtäkt var försiktig och full av hänsyn för att jag inte skulle må sämre. Men det var likt väl en våldtäkt. Och jag mådde sämre. Jag vågade inte gråta eftersom jag mådde så illa.

Efteråt så jag: "men jag sa ju nej. Jag ville inte."

Och han blev chockad över sitt beteende.

Det började i mellanstadiet när brösten kom. Var först ut. Killarna ropade glåpord. Sprang förbi och greppade. En gång följde jag och en kompis med fyra killar ner ett källarutrymme som stod upplåst på skolan. Killarna började ganska snabbt tafsa och försökte locka in oss innanför en dörr. Minns inte allt men min kompis lyckades ta sig ut men jag blev kvar. Killarna höll fast mig och tafsade över hela kroppen även under kläderna. Berättade aldrig för någon. Trodde att det var normalt. Blivit tafsat på tusen ggr på krogen. Vaknat till i ett tåg och upptäckt en äldre man som helt ogenerat runkat och stirrat på mig. Detsamma på badplatser. Rädsla på väg hem eller om man varit ute och sprungit i mörkret. Livet är orättvist. Min son kommer att uppfostras att alltid behandla alla med respekt. Tror det är enda sättet att minska problemet. Uppfostra våra pojkar rätt!

19 år. En trång buss. En man som som trycker sitt hårda kön mot mitt lår. En snabb blick på honom och hans min sa hur liten hans avsikt sluta var. Det var för trångt för att flytta sig.

På krogen, händer på min rumpa, på mina bröst. Män som dansar alldeles för nära, som skiter i att jag vänder mig bort, ökar avståndet.

Pojkvännen som "glömde bort" att jag sagt att jag inte ville ligga, som fick mig att tro att jag måste ge honom det, eftersom det var "hans kärleksspråk". Och för att jag verkligen borde vara lite mer tacksam över honom, för jag skulle nämligen aldrig kunna hitta någon annan som älskade mig så som han gjorde.

Jag och min barndomskompis var på Eriksdalsbadet. Vi var runt 12 år och det var första gången vi var på badhus själva. Vi befann oss i äventyrsbadets utomhuspool, lekte och simmade runt under vattnet med cyklop. Minns att min vän pekade under vattnet - där stod en man någon meter ifrån oss och runkade mot oss. Vi blev förskräckta och simmade därifrån för att leta upp en badvakt. Nervöst pekade vi ut personen och berättade om vad vi just sett. Vakten sa att han skulle hålla ett öga på mannen, men att han tyvärr inte kunde be honom att lämna badhuset eftersom vi "inte hade några bevis". Det slutade med att mannen som stod och runkade till de lekande barnen fick vara kvar på badhuset "under uppsikt" medan vi slutade leka och gick hem och berättade för våra föräldrar.

Min historia: Den gången i Mjölby då jag var ute på krogen. Jag stod i baren och sörplade på en drink. Mina vänner var utomhus och rökte. Jag känner hur någon kommer fram bakifrån, tar tag i mitt hår och lirkar med det mellan sina fingrar. Jag vänder mig hastigt om - i tron att det är en av vännerna som kommit in och ska skrämmas lite. Men icke. Där står en kraftig man. Ca 50år. I en vit, sliten t-shirt. Han är svettig i ansiktet och har skallig hjässa. Han är påtagligt onykter. Jag ryter till snabbt:
Jag: "Va fan gör du?"
Mannen flåsandes: "Är det äkta?"
Jag: "Vaddå"?
Mannen fortfarande flåsande: "Är håret äkta" och nu försöker han tafsa på mitt hår igen. Men jag ryggar undan.
Jag: "Gå härifrån" säger jag kort. Jag vänder mig mer om och ska gå mot utgången där vännerna är.
Mannen liksom ställer sig i vägen för mig och fäster blicken ner mot mina bröst "Wow...men dom där kan inte va äkta väl?" Mannen gör ett försök att föra sin hand mot mitt ena bröst.
Jag slår undan hans hand: "lägg av, sån info ska du enbart skita i" säger jag förbannat!
Nu börjar jag känna mig inträngd och liksom "letar" runt med blicken efter nån som ser detta. Som kan hjälpa till att flytta på idioten för jag bedömer mig som rätt liten jämfört med mannens storlek och ev styrka. Jag får ögonkontakt med dörrvakten. Han ser min blick och läser av att jag behöver hjälp. Jag puttar hårt till mannen så jag kommer förbi. Vakten kastar ut mannen från krogen.

Ute på nattklubb i Göteborg; en man trycker upp två fingrar i mitt underliv, från ingenstans. Jag blev förbannad och slog, slog honom det hårdaste jag kunde över hela hans ansikte. Vakterna kastade ut mig.
Blev utnyttjad av min dåvarande pojkvän en kväll när jag hade somnat på grund av mycket alkohol, vaknade upp av att han penetrerade mig med grönsak han hade tagit från kylen. Grät hela natten efteråt.

När jag var ca 15 år och åkte buss satte det sig en man på sätet bredvid mig. Han började smeka på mina lår. Efter en liten stund kom jag fram till att det enda sättet att bli av med honom var att göra honom generad. Jag sa då så högt jag kunde "Sluta att ta på mina ben!" så att de andra i bussen skulle höra. Då bad han om ursäkt och gick sedan av bussen.

Jag fick för inte så länge sedan en använd dildo skickad till mig, med tillhörande skrivet brev, där han beskrev i detalj hur den skulle användas, i grova ordalag. Detta efter att jag vänligt talat om att jag inte tyckte det var någon idé att vi skulle ses mer. Jag anmälde inte då, vilket var dumt, men skulle det hända igen går jag till polisen, vilket jag talat om för honom.

Vi var ett gäng tjejkompisar som var på weekend i Amsterdam. Hamnade på ett trångt dansgolv med bra musik och härlig stämning. Tyckte killen bakom mig var lite obehagligt nära tills jag insåg att han hade tagit sig friheten att inte bara trycka upp sig skrev utan även kladda ner min kjol med sin sperma. Samtycke?? - Knappast! Ända jag ångar är att jag direkt förminskade situationen och mitt huvudfokus var att göra rent kläderna. Jag borde ha anmält incidenten.

Från blottare på solklippor, till tryckta skrev på dansgolv, från utstirrade nyblivna bröst av hela högstadiet till den där fulla kvällen när jag var 16 och vaknar av att min klasskompis som ligger bakom mig dragit ned mina byxor och fumlar in sin kuk i mig. Jag vaknar men är full och rädd och vet inte vad jag ska göra så jag låtsas sova, det han trodde att jag gjorde när han valde att förgripa sig på mig. Men värsta gången, mitt djupaste ärr, när jag blev uppringd mitt i natten och körde och hämtade min fulla kompis på stan som behövde hjälp. Jag körde hem honom till sig och bäddade ned honom. Han drog ned mig i sängen och sa att jag skulle sova där, jag försökte resa mig upp men han fortsatte dra ned mig så jag tänkte jag kan ligga bredvid här en stund tills han somnar. Så jag lägger mig bredvid. På två sekunder har min så kallade vän gått från att vara makabert hjälplös till full klarhet och styrka. Han sliter av mig på underkroppen, trycker sig in i mig och håller fast min kropp så hårt att mitt huvud känns som det ska knäckas mot väggen bakom. Jag kan inte andas, jag kan inte skrika. Det gör ont och jag är i total chock. Han gör färdigt och vänder sig om och somnar. Jag ligger paralyserad och panikslagen och tänker att allt detta var mitt fel. Somnar till och vaknar några timmar senare av att han skypear på storbildsskärm med sin flickvän. Jag klär på mig och åker hem. Jag slutade prata med personen efter detta. Men det var svårt att undvika honom eftersom vi gick i samma klass. Varje gång vi sågs efter det så drog han skämt om antingen min kropp eller min sexualitet eller vad som, bara det var kränkande nog. Jag var 20 år gammal. Jag trodde det var mitt fel. Jag trodde jag försatt mig i den situationen. Jag trodde jag kanske gett honom signaler att det skulle vara okej att göra så mot mig. Han fick mig att tro att det var mitt fel, att jag bjöd ut mig När jag försökte hjälpa honom. Det tog mig fram tills nåt år sedan att förstå att inget av det var mitt fel. Att jag var offret till 100%. Och vad komplicerat mitt liv och mina relationer varit till män sen den där natten han våldtog mig.

En gång framförallt då jag som 20-åring var på väg hem på kvällen. Jag märker att en bit bakom mig går en kille. När jag är framme vid min port och ska låsa upp springer han ifatt mig, tar mig hårt mellan benen och sen springer han iväg igen.

När jag arbeta på en av de större bankerna var det en äldre kvinna som brukade sätta sig ned i matsalen bredvid mig och återkommande lägga sin hand på mitt kön under bordet. Eftersom hon var i högre rang i denna hierarkiska miljön kunde man inte göra mycket för ingen hade trott en.

Det började med att en manlig kollega försökte kyssa mig under en kick off på jobbet. Han bad och ursäkt och sa att han druckit för mycket. Men sen fortsatte det på jobbet, med händer på, låren, ovälkommet smicker och komplimanger, händer som smeker mina axlar.. En gång tryckte han sig emot mig i en hiss. Då sa jag att om han inte lägger av går jag till chefen. De sexuella närmandena upphörde men byttes till offentliga utskällningar misskreditering och andra trakasserier..

Tog mig 2 dagar att inse att jag och alla mina kvinnliga vänner är drabbade. Som yngre kunde vi inte gå ut krogen utan att en eller flera händer rörde vid oss.

Blivit fotograferad i omklädningsrum på fotbollskupper.

Blivit drogad på krogen.

Man som runkade av bakom ett buskage vid strand.

Hur har jag glömt allt ovanstående? Hur tog det mig 2 dagar att inse att jag och alla mina kvinnliga vänner och familjemedlemmar är alla drabbade. #meetoo

Jag var 15 år och kär. Jag tyckte det var mysigt med hångel men jag kände mig inte redo för samlag. Trots mina upprepade nej övergick hans verbala tjatande till kroppsligt tvång. Jag har mentalt förträngt själva övergreppet. Detta hände 1980 - idag är jag en 52 årig kvinna och jag har ännu inte kunnat bearbeta denna känsla av vanmakt - och sorg...Nej jag har inte något fint minne av mitt allra första samlag - tvärtom minns jag bara smärta och rädsla.

Redan i tidig ålder blev jag utsatt av min pappa som både såg och tog på mig och min syster på sätt som inte bara är olämpliga för en pappa.

När jag var 14 var jag på semester med min mamma och hennes väninna, under en gemensam massage så stoppade den manliga massösen ner sin hand i mina trosor flera gånger.

När jag var 16 så var jag hemma hos en kille. Det var andra gången vi träffades. jag visste att han ville ligga med mig. jag ville inte ligga med honom. Vilket ledde till att han försökte våldta mig. Detta ledde till att jag fick permanenta ryggskador och numera har olika långa ben och ryggont som en del av min vardag.

Jag blev sexuellt utnyttjad av en granne när jag var 5-6 år. Detta var i början av femtiotalet.
Umde mina tonår blev jag utsatt för ett överfall av en okänd man på väeg hem från gymnasiet. köarade mig genom att jag slogs och skrek. Blev lite senare utsatt för ett väldtältsförsök på en fest av en kille jag kände. Jag knäade honom i skrevet mig och sprang därifrån. Ett par andra låste in honom tills han lugnat ner sig. Förutom dessa händelser blir man genom hela livet trakaserad på olika sätt för att man är kvinna. ????????

Jag blev våldtagen när jag var tolv år av en man som var fem år äldre. Det anmäldes aldrig och jag har varit tyst i 46 år. Min tro då och nu är att ingen hade trott på mig. Han är gift med en av mina gamla klasskamrater. Behöver jag säga att jag inte går på klassåterträffar.

Har jobbat som sjuksköterska över 25 år och när jag studerade och var på praktik så var det en äldre kvinna som alltid skulle röra vid mej, mest på min rumpa och hon gjorde det ofta inför andra, det var otroligt påfrestande och jag var i underläge, man var ganska maktlös. Hände även när jag hade jobbet tag så var det återigen en kvinna som var dubbelt så gammal som jag som hela tiden gjorde närmande. Man pratade inte om sådant på den tiden men idag så skulle jag anmäla utan att tänka.

Jag var på den tidigare kända dans restaurangen Larry iSundbyberg. Nybliven 20åring onykter. Då jag bjöds ner att sitta hos två damer. Dom började snart att känna på mitt kön. Var på jag skamset avlägsnade mig.
Roffe

En äldre student bestämde sig för köra in handen húnder min klänning och ta mig på könsorganet. När jag försökte dra mig undan höll han fast mig. När jag sedan, panikslagen, gick därifrån skrek han "När fan blev du så stel och tråkig då?", som att det var mitt fel..

Jag har både blivit trakasserad/ sexuellt utnyttjad och hotad till livet av en före detta chef samt blivit misshandlad och våldtagen vid ett par tillfällen... Ärr jag bär med mig livet ut!

Jag är tjej. Jag har genom åren flertalet gånger blivit kladdad på när jag varit på krogen som om det vore det mest självklara att göra.
Men bland de första gångerna var jag bara 12 år. Åkandes i en vattenrutschkana på Skara Sommarland. Hade kul, men det förbyttes mot skräck när en kille i 15-årsåldern åkte ifatt mig. Han försökte ta sig in innanför min baddräkt. Han slet. Jag rev honom, grävde in mina naglar i hans hud. Men han slutade inte. Det var den längsta färden i en vattenrutsckana. När vi kom ner hade jag hans hud under naglarna. Väl i vattnet gick jag bara därifrån. Berättade inte för någon. Kände skam. Det har gått 28 år sedan det hände, men än idag kan jag känna hur hans avrivna hud kändes under mina naglar och hur matt och skakig min kropp kändes. Mitt vuxna jag önskar att jag då hade berättat för någon för detta hade kanske förhindrat andra tjejer att vara med om värre saker som denna kille eventuellt kunnat utsätta någon annan för.
#me too

Där sitter han och skaver på sin kuk. Talar om att han blir låt på mig. Denna nya assistent. Jag är handikappad och behöver hjälp med hygien,att äta,pinka mm. Utsatt i mitt hem med en otäck assistent. Han säger att han kan ge mig massage. Han tycker jag är ren och fin emellan benen då han gör rent mig. Jag vill vara instängd på mitt rum så mycket det går av dagen. Jag vill givetvis inte ha hjälp mer av honom säger jag till assistansbolaget dagen efter. Idag går jag i terapi och pratar om händelsen. Vem vet vem som kommer nästa gång någon är sjuk. Jag vill inte vara med längre skännu jag då.

Mitten av 90-talet, internet hemma var fortfarande relativt nytt, jag var 13. En äldre man börjar sexchatta med mig och slutar inte trots att jag talar om hur gammal jag är.
Sent 90-tal, 15 år, en man närmare 30 börjar sexchatta och skicka dickpics. Svär och kallar mig diverse otrevligt när jag vägrar skicka något tillbaka.
Ca 17 år, en svettig äldre man bredvid mig på tåget pressar sig allt närmare och andas tungt medan han börjar dra sitt finger uppför mitt ben mot kanten på min kjol.
Ca 17-18 år, får slå mig ut från en damtoalett på ett uteställe i Italien tillsammans med en tjejkompis efter att ha omringats av 5-6 äldre killar som skrattandes blev allt mer närgångna.
18 år, körskolläraren som smeker mig på låret under lektionerna.
För att nämna något. Jag har gråtit efter sex jag inte velat ha, haft otaliga objudna händer på min kropp, under mina kläder. #metoo

Mer too. Först i vuxen ålder har jag förstått att det handlade om regelrätta övergrepp. I den skolan i Umeå där jag växte upp var det redan i mellanstadiet vanligt att ”näcka” oss tjejer vilket innebar att av killarna bli fasthållen så de kunde se in under kläderna. Jag var extra utsatt eftersom jag var tidigt utvecklad. Inga vuxna grep nånsin in. Detta har fortsatt in i vuxen ålder på olika sätt, nu är jag medelålders. Män tar sig rätten att kommentera kroppen och/eller tafsa, om jag visat ogillande har jag t ex fått höra att jag borde vara tacksam för att han tycker jag är snygg och tänder på mig. Det mest skrämmande är nog att jag tagit detta som normalt och inte reagerat så kraftfullt som jag själv tycker att jag borde: ”det har ju alltid varit så”

När jag var 14 år fick en killkompis tag i en bild på mig i bar överkropp som han sparade i sin telefon. Jag konfronterade honom men hade hela tiden fruktansvärt dåligt samvete för att han kände sig dum och skämdes.
När jag var 16 år kysste en kille mig mot min vilja. Jag försökte vrida mig ur hans grepp och vände på huvudet, men han kysste mig ändå och lät mig inte gå.
Alla mina tjejkompisar har blivit utsatta för sexuella trakasserier, övergrepp eller våldtäkt. Varenda en. Jag är 17 år idag. Jag bävar inför vad som kan hända framtiden om jag redan varit med om detta.

Jag var 6 år första gången det hände, sen fortsatte det under många år. Jag blev utsatt för övergrepp av min pappa och jag vågade inte säga något. Nu många år senare vågar jag prata om det, händelserna har gjort mig trasig men nu börjar resan mot läkning. Det är viktigt att kvinnor vågar berätta så att det kommer fram hur stort samhällsproblem det här är.