SVT rapporterade · Brutalt mordförsök upp i rätten

Den åtalade sitter tyst när åklagaren läser upp gärningspåståendena. Han tittar ner i bordet och ser lugn och sammanbiten ut.

Advokat Bertil Kjellberg är målsägandebiträde och företräder kvinnan, mannens exflickvän.
Kvinnan ser blek men samlad ut.

Kvinnan tog händelsen mycket hårt. Hon chockades svårt, har känt stark rädsla och ångest efter det inträffade och är sjukskriven från sitt arbete.

Nu läser den 48-årige mannens advokat Johan Backlund upp sin klient inställning till åklagarens påståenden.
Han erkänner endast olaga hot men förnekar resten, bland annat människorov och förberedelse till mord.
Han erkänner att han tvingat in kvinnan i hennes lägenhet men förnekar att hans uppsåt varit att döda henne eller ens skada henne.
Det alltså trots att han bland annat hade ett basebollträ, en machete, en kniv, en batong och en elpistol i sin väska.

Mannen förnekar att han hade för avsikt att använda de vapen han hade med sig. Han skulle bara skrämma kvinnan och få henne att förstå allvaret i situation.
Han förnekar att han förklarat att han skulle döda både henne och sig själv.
Han erkänner dock att han tagit ett grepp om kvinnan i samband med att polisen tog sin in i lägenheten.

Även kvinnan tittar ner i bordet när advokaten läser upp mannens inställning till åtalet.

Nu ska åklagare Staffan Blyberg börja sin sakframställning, det vill säga vidareutveckla sin talan.
Han har delat in sitt anförande i tre delar: frihetsberövandet av kvinnan, det han påstår är förberedelse till mord och det våld han utsatte kvinnan för när han släpade in henne i lägenheten med en arm böjd runt hennes hals.

Åklagaren berättar att den 48-årige mannen velat återuppta den tidigare avbrutna relationen med kvinnan.
Han uppvisade ett alltmer aggressivt beteende när han insåg att känslorna inte var besvarade.
Svartsjuka, besatthet och frustration har tagit över handen.
Till sist, påstår åklagaren, har han beslutat sig för att ta både kvinnans och sitt eget liv.
För att stärka sig har han tagit amfetamin på morgonen den aktuella dagen.
Han har också beväpnat sig med en rad olika tillhyggen innan han begav sig mot kvinnans bostad.

48-åringen överrumplar kvinnan när hon är på väg ut genom dörren för att åka till jobbet.
Han tvingar in henne i lägenheten där han övermannar henne.
Han visar vad han har i sin väska och förklarar att han ska döda både henne och sig själv.
Allt medan han håller upp några av vapnen i väskan.

Kvinnan övertygade till sist mannen att de skulle lämna lägenheten för att söka hjälp åt honom.
När de är på väg ut står polisen, som larmats till platsen, i trapphuset.
48-åringen släpar då in kvinnan i lägenheten igen genom att ta stryptag på henne, säger åklagaren.

Åklagare Blyberg går nu in på bevisningen.

Åklagaren berättar att 48-åringen skickat ett stort antal sms och mail till kvinnan, och även ringt ett storhet antal gånger. Det vittnar om hans aggression och desperation, menar åklagaren.

Budskapet i meddelandena är att mannen vill återuppta relationen med kvinnan. När han inte får respons växer hans desperation, menar åklagaren.
En dag i början av augusti ringer och smsar 48-åringen oavbrutet till kvinnan. Han säger sig vilja höra hennes röst innan han tar sitt liv.
Senare samma dygn står han utanför kvinnans bostad och försöker få kontakt med henne genom brevinkastet.
Allt enligt åklagarens redovisning.

Mannens frustration ökade successivt i slutet av sommaren och i början av hösten, hävdar åklagaren och hänvisar till mannens alla samtal, sms, mail och även handskrivna brev till kvinnan.
Kvinnan försökte gång på gång att markera avstånd till mannen. Men mannen vill inte acceptera och visade stark svartsjuka i de redovisade smsen.
"Ge mig bara två minuter av ditt liv, så slipper du mig sen" skrev han och förklarade att han sedan skulle ta sitt liv.
Han var då övertygad om att hon hade en annan.

Åklagare Staffan Blyberg menar att man genom mannens sms kan utläsa att han förstått att kvinnan var rädd för honom.
Trots det förföljde han kvinnan enligt åklagaren, bland annat genom att söka henne på hennes arbetsplats.

Åklagaren fortsätter att läsa upp sms från 48-åringen till kvinnan.
Mannen lyssnar på redovisningen med blicken stint i bordet framför sig.
Kvinnan tittar också ner hela tiden och vill uppenbart inte möta mannens blick.

Budskapen i mannens sms till kvinnan växlar mellan djupa, varma och känslosamma sms till hot och desperation.
Åklagaren berättar om flera kontakter mellan de båda där kvinnan försöker få mannen att förstå att hon inte vill ha med honom att göra.
Men han kan inte acceptera. Han ömsom förklarar sin kärlek, ömsom hotar.

"Om du inte ringer i dag så kommer jag inte att finnas i morgon", skrev mannen bland annat i ett av sina otaliga sms till kvinnan.

Åklagare Blyberg berättar nu om ett tidigare mål mot mannen där han brottat ner och tagit stryptag på en annan kvinna som han då hade en relation med.
Han dömdes då bland annat för misshandel och olaga hot.

Nu återupptas rättegången efter en paus.

Åklagare Staffan Blyberg fortsätter redovisa material ur den tekniska bevisningen.
Nu drar han det rättsmedicinska utlåtandet efter händelsen i kvinnans lägenhet.

Det är medicinskt säkerställda observationer om hur kvinnan såg ut när hon läkarundersöktes efter dramat i lägenheten.
Enligt utlåtandet tyder märkena på halsen att hon utsatts för ett strypgrepp men det kan säkerställas.
Däremot är hudavskrapningar och sår spår av yttre våld, enligt utlåtandet.

*Inte säkerställas

Brottsplatsundersökningen redovisas nu.

Det fanns bland annat blodspår på golvet i köket dit kvinnan släpades av 48-åringen enligt åtalet. Det är mannens blod efter det att polismännen på plats till slut lyckats få loss kvinnan ur mannens grepp och övermanna honom.

Innehållet i mannens väska redovisas nu.
Ett 70 centimeter långt basebollträ.
Ett elchockvapen, en så kallad elpistol.
En machete, 49 centimeter lång.
En kraftig kniv.
Två skalpeller.
Sex paket med morfintabletter.
Flera förpackningar med kanyler.
Tejp och plasthandskar.
En plastsäck.

48-åringen hävdar alltså att han inte haft för avsikt att döda kvinnan eller ens skada henne. Han ville bara skrämma henne och få henne att förstå allvaret i situationen.

Nu säger kvinnans juridiska ombud Bertil Kjellberg att man måste se till helheten av de skador kvinnan fått efter händelsen, både fysiskt och psykiskt.
Enligt ett intyg från kvinnans arbetsgivare har händelsen orsakat ett trauma för kvinnan som kommer att vara i många månader och kanske också i flera år.

48-åringens advokat för nu sin klients talan, och redogör för hans inställning.
Han hävdar att kvinnan från början varit med på att återuppta förhållandet efter ett par års paus.
Han flyttar upp från Västkusten till Hälsingland trots att relationen redan då knakade i fogarna.

När han flyttat upp till Hälsingland förklarar kvinnan, enligt mannens version, att hon inte längre är intresserad av ett förhållande med henne, inte ens på särbobasis.
Han känner sig lurad, förklarar han. Hon har lurat honom att säga upp sig från sitt gamla jobb och flytta norrut, är hans inställning.

Enligt advokat Johan Backlund ger 48-åringen till slut upp och inser att allt är över och att han måste flytta tillbaka - men vill prata med henne en sista gång.

48-åringen söker upp kvinnan i hennes bostad. Varför han har med sig väskan med allt innehåll kan han inte förklara.
Hans uppsåt var att tala ut, han ville veta hur han skulle göra och hon hade inte gett honom tillräckligt tydliga besked, anser han.

Nu redovisar 48-åringens advokat sms mannen och kvinnan emellan, som enligt honom visar att 48-åringens intentioner varit att reda ut saker och ting med kvinnan.
Smsen är kärleksfullt formulerade och visar mannens frustration och förtvivlan menar advokaten.

Advokaten redovisar delvis samma sms som åklagaren gjort. Men advokaten anser snarare att de visar på desperation snarare män en avsikt att skada, och att mannen har starka känslor för kvinnan.
Vilket talar för att hans intentioner med att söka upp kvinnan inte var att göra henne illa menar advokaten.

Advokat Johan Backlund säger att 48-åringen vill påpeka att delar av utrustningen köpts i en vildmarksbutik och inte nödvändigtvis skaffas för att skada någon.
Nu är advokaten klar.

Nu ska målsägaren, det vill säga kvinnan, höras.

Hon berättar med svag röst, med blicken nedåt, om hur hon först träffade 48-åringen.
Efter en tids relation backar hon ur, och kontakten emellan dem upphör och existerar inte under fyra års tid.
Under 2015 hör mannen av sig igen; "det handlar om liv och död".
Efter tvekan hör hon av sig.

Det visar sig att hans dåvarande sambo var dödsjuk.
Han var mycket ledsen och de pratade en hel del.
Under 2016, när sambon gått bort, kommer han upp till Sundsvall och besöker henne.
Mannen mådde mycket dåligt och pratade om att ta sitt liv.

48-åringen börjar så småningom att visa stark svartsjuka och misstro, han tror att kvinnan har någon annan bakom hans rygg.

När mannen besöker kvinnan vid ett tillfälle blir det "tjafs och bråk" dem emellan.
Han tar fram en kniv och hotar henne när hon kommer ut ur badrummet.
Han sätter kniven mot halsen på henne. Hon skriker och gråter, är helt chockad och vettskrämd.
Hon bryter ihop.
"Tänker du döda mig får du hälsa min mamma och pappa att jag älskar dem", säger kvinnan enligt sin egen berättelse.

Mannen blir ångerfull, gråter och ber om ursäkt.
Den händelsen, sommaren 2016, sätter djupa spår hos kvinnan och hon förstår att mannen är i dåligt psykiskt skick och behöver professionell vård.

"Jag försökte verkligen känna tillit och att han skulle känna att han kunde korta på mig", förklarar kvinnan.
Men mannen är ständigt svartsjuk och misstroende och anklagar henne för att ha andra män, berättar kvinnan.

*Lita på mig

Förra julen omgavs av många konflikter.
Mannen är upprörd och hotfull och säger saker som "det är konstigt att ingen har slagit ihjäl dig tidigare" och "det är sådana som dig som man läser i tidningen om som blivit mördade".
Allt enligt kvinnans egen berättelse.

Kvinnan är mycket påverkad av berättelsen. Hennes röst darrar och hon tittar ner i bordsskivan när hon minns tillbaka på tiden före händelsen den 5 oktober.

Hon säger att mannen flera gånger förklarat att han insett att förhållandet var över. Men efter någon vecka återkom han. Kunde inte acceptera att det var så.

Hon säger att mannen visar allt tätare prov på labilitet, han anklagar henne för att vara känslokall och för att ha "andra karlar".

Hon ber honom uttryckligen att lämna henne i fred, flera gånger.
Han vill att de ska ses men kvinnan säger nej. Hon har dessutom blivit sjuk och har begränsade krafter.

Hon berättar att mannen ger henne ett ultimatum: antingen går de vidare med relationen, eller så gör de slut.
Hon avböjer än en gång.

Kvinnan gråter inför rätten när hon berättar om skammen, skuldkänslorna, rädslan.
Om hoten.
"Jag ska plocka dig din jävla subba!"
"Nu har du all anledning att vara rädd."

De sista två-tre månaderna före dramat i lägenheten den 5 oktober var kvinnan konstant rädd berättar hon.
Hon var i kontakt både med polisen och med brottsofferjouren. Men gjorde aldrig någon polisanmälan.
Men hon såg till att hyresvärden bytte lås i hennes ytterdörr och installerade en så kallad dörrspärr på insidan.
Hon bad också värden byta portkod till entrédörren till trapphuset, men det gjordes aldrig.

De sista två månaderna före händelsen svarade hon inte på samtalen, smsen och mailen från mannen.
Mannen är utanför hennes bostad flera gånger. Ringer på, pratar genom brevinkastet.
Hon törs inte gå hem till lägenheten ensam utan har alltid någon med sig. Hon känner sig ständigt förföljd.

Kvinnans hela familj påverkades av situationen, hennes pappa gick in i en depression.

Hon går med på att träffa mannen under speciella premisser, men hon ställer in när hon misstänker att förutsättningarna för mötet som mannen målat upp inte stämmer.

I slutet av september flyttar kvinnan hem till lägenheten igen efter att ha bott hos familjen i flera månader och bara sporadiskt sovit i lägenheten, av rädsla för mannen.

Det är mycket svårt för kvinnan att berätta, särskilt om dödshoten.

Mannen fortsätter att anklaga kvinnan för att ljuga och manipulera. Han säger sig vara arg, besviken, sviken. Han känner sig lurad.
Han skriver de sista meddelandena dagen före dramat i lägenheten.

Allt enligt kvinnans berättelse, framförd under stor vånda.

Åklagare Staffan Blyberg ställer frågor till kvinnan.
Hon svarar lite mer lättat än tidigare men fortfarande lågmält och utan att möta 48-åringens blick.

Den åtalade 48-åringen sitter blickstilla, med blicken nedåt medan åklagaren ställer frågor till kvinnan.

Hon berättar om morgonen då det hände.
Hon ringde och smsade till sina "livlinor", i familjen och på jobbet innan hon ska lämna lägenheten.
När hon går ut genom dörren pratar hon med sin mamma.

Då hon stiger ut i trapphuset står 48-åringen framför henne.
Han är kall i blicken, har ett slagträ i handen och väser "gå in".
Hon har sin mamma på tråden när det händer och hon skriker till av skräck.
Han tar hand om hennes telefon, avbryter samtalet och tvingar in henne i lägenheten.

De sitter i soffan i vardagsrummet när mannen börjar plocka fram sakerna i väskan, berättar kvinnan gråtande.

Mannen tvingar henne att skriva ett sms till sin chef att hon är sjuk och inte kommer.
Telefonen ringer flera gånger och mannen blir nervös.

Hon beskriver honom som lugn och bestämd i situationen på det hela taget. Men nervös över samtalen och smsen på mobilen.
Hon vill gå på toaletten, men nekas. Liksom till att röka på balkongen.
Telefonen ringer, flera sms kommer.
Mannens nervositet ökar och han förstår att kvinnans närstående förstått att något händer.

Hon ser att hans ansiktsuttryck förändras.
"Det här är inte du", säger hon och förslår att de ska åka till akutpsyk tillsammans. Det går han med på.
Men ringandet fortsätter och han låter henne svara. Det är hennes mor som säger att polisen är på väg - men mannen hör inte detta.
Kvinnan får dock panik och tänker: "om polisen kommer är det över."

Rättegången börjar efter lunchpausen och förhöret med kvinnan återupptas.
När hon och mannen kommer ut i trapphuset står uniformerad polis där.
Mannen tvärvänder, tar strypgrepp på kvinnan med sin ena arm och släpar in henne i lägenheten.
Polisen ropar till honom att släppa henne men han hörsammar inte. De sprutar pepparspray på honom. Han och kvinnan faller baklänges men han släpper inte.
Polismännen slår honom med batonger men han släpper inte taget det minsta berättar hon med gråten i halsen.
Hon får andnöd. Hon har också mannens ben omkring sig i en bensax.
Hon slår honom och skriker att han ska släppa taget men han håller kvar lika hårt berättar hon.

Armar och ben var låsta berättar hon.
När de föll omkull låg hon helt låst ovanpå honom.
Kvinnan är mycket tagen när hon berättar. Minnesbilderna från det som hände två månader tillbaka kommer igen.

Den 48-årige mannen lyssnar även fortsättningsvis till kvinnans historia helt blickstilla med blicken nedborrad i bordet.

Kvinnan berättar att mannen placerat vapnen, bland annat macheten och elpistolen, på golvet i badrummet.

När han trängde sig in i lägenheten låste han dörren inifrån berättar kvinnan. Han hade då slagträet i handen och hade också aktiverat elpistolen.

Kvinnan berättar om stunden efter att det hela var över.
Hon var svårt chockad.
Hon hade tagit mannens hot på största allvar och trodde att han tänkte sätta allt i verket.
Mannen var lugn och bestämd i lägenheten, bara nervös när han skulle svara på smsen från kvinnans anhöriga.
Det var också de smsen som gjorde att kvinnans närstående förstod att det inte var kvinnan själv som skrivit dem och att allt inte stod rätt till.

Kvinnans juridiska ombud Bertil Kjellberg ställer nu frågor till kvinnan.
Hon berättar bland annat om dagarna efter händelsen, då hon bodde hos och togs om hand av sin familj.
Hon ville inte sova ensam på grund av den skräck hon kände.
Hon berättar att hon fick ångest bara av att se huset där det hela hände. Hon har nu flyttat om tömt lägenheten eftersom hon kände så stark rädsla och ångest.

Nu är det mannens advokat Johan Backlunds tur att ställa frågor till kvinnan.

Han ställer nu frågor om händelsen förra sommaren då kvinnan säger sig ha blivit hotad med en jaktkniv av 48-åringen.
Kvinnan har tidigare sagt att hon först långt efteråt berättade om händelsen för sina närstående. Det vidhåller hon.

Nu frågar advokat Backlund om telefonsamtalet mellan de båda den 1 oktober, fyra dagar före dramat i lägenheten.
Ett samtal då mannen ska ha hotat kvinnan till livet.

Advokaten poängterar att det inte enligt hans mening finns några uttryckliga dödshot i något av de många sms han skrivit till kvinnan.

Hon vidhåller att mannen flera gånger sagt och skrivit saker som hon upplevt som direkta hot.

48-åringens advokat Johan Backlund frågar nu om strypgreppet som mannen ska ha tagit med armen runt hennes hals när han drog in henne i lägenheten.
- Du sa inte inledningsvis något om det här strypgreppet. Inte under de tre första polisförhören, säger han.
- Först en månad efteråt nämner du strypgreppet, att du drar dig till minnes det, fortsätter Johan Backlund.

Kvinnan menar att hon först en tid kunde erinra sig hur det hela gått till.

Advokaten frågar henne också hur polisens frågor ställts om just den detaljen.

Advokat Backlund frågar kvinnan om hon tycker att hon gjort tillräckligt klart för mannen vilken ståndpunkt hon hade kring deras relation, och att hon tyckte att den skulle upphöra.

Hon tycker att hon gjort det, och hon säger också att det verkat som om 48-åringen också förstått.
Men sedan har han återkommit med nya frågor, om det fanns någon chans för deras förhållande och så vidare.

Kvinnans ombud påpekar att kvinnan i polisförhör kort efter händelsen sagt att mannen tagit strypgrepp på henne med sin underarm.

Nu hörs 48-åringen. Först av åklagare Staffan Blyberg.
Mannen talar tyst och sammanbitet.

Åklagaren frågar om det stämmer det som kvinnan berättat om upprinnelsen till att de återupptog kontakten igen.
Det gör det, bekräftar han.

48-åringen hävdar att kvinnan också var svartsjuk på honom och ger exempel på det.

Först nu har 48-åringen lyft blicken, när han svarar på åklagarens frågor.
Kvinnan fortsätter undvika att möta mannens blick.

Han erkänner att han tagit fram kniven vid det tidigare tillfället förra sommaren.
Han hävdar att hon betett sig illa dessförinnan, och han säger att mådde så dåligt och tog så illa vid sig av hennes beteende att han bad henne ta hans liv.
- Här har du kniven så att du kan skära halsen av mig, säger sig mannen ha sagt.
Hur reagerade kvinnan då frågar åklagaren.
- Hon blev rädd förstås. Det förstår jag.

48-åringen lägger ut texten om turerna i deras förhållande.
Kvinnan stirrar stint ner i bordet.

Mannen hävdar att relationen mellan honom och kvinnan var bra vid tiden då han bestämde sig för att flytta från Göteborgstrakten till Hälsingland. Han hade också jobb på gång.
När han fick jobbet ville han ha besked av kvinnan om de skulle försöka satsa på ett förhållande igen.
- Men hon kunde inte bestämma sig, säger han.

Andemeningen i 48-åringens historia är att han blev lurad att flytta norrut, och att kvinnan inte ville träffas sedan trots att hon innan - enligt mannen - hade gett uttryck för det.

- Om hon inte ville fortsätta med förhållandet, om hon inte ville träffa mig, varför sa hon inte det undrar mannen.

48-åringen medger att han blev arg på kvinnan.
- Hon hade kunnat vara mer tydlig.

Mannen trodde in i det sista att relationen mellan honom och kvinnan skulle kunna bli bra igen.

- Hade hon sagt vad hon ville från början hade det här aldrig hänt, hävdar han.

Rättens ordförande påtalar att kvinnan berättat att mannen ställt ultimatum till henne redan i början av juli i år, alltså tre månader före händelsen, och att hon redan då gjort slut.
- Då var det väl klart, menar rättens ordförande.
- Jag ville ha ett klart besked, och jag ville veta varför. Jag hade ju flyttat upp hit för hennes skull, säger mannen.

Åklagaren frågar nu ut 48-åringen om det som hände den 5 oktober.
Mannen vaknade klockan fem och var trött. Han hade jobbat mycket.
Han kom då på att hade en påse amfetamin i fickan.
- Det blir man ju pigg av så jag tog det tillsammans med vatten, berättar mannen.
Så småningom bestämmer han sig för att åka hem till kvinnan. Med sig tar han väskan som är full med olika slags vapen och tillhyggen.
- Varför tog du väskan, undrar åklagaren.
- Jag vet faktiskt inte, svarar mannen.

Han hade först inte tänkt att åka hem till kvinnan. Han skulle åka till jobbet och även förbi en bilverkstad på vägen.
Det var en helt vanlig dag enligt mannens egen beskrivning.
Något åklagaren ställer sig klentrogen till.

- Att ta med väskan var en impuls, säger 48-åringen nu.

- Varför hade du en machete i väskan? Frågar åklagare Staffan Blyberg.
48-åringen kan inte riktigt svara på det.

Åklagare Staffan Blyberg frågar om de runt 400 morfintabletter som också fanns i väskan.
- Det var min förra sambos, förklarar mannen.
- Sprutorna och kanylerna, frågar åklagaren.
- De hade med mina självmordstankar att göra, säger mannen.

Han åkte förbi hennes hus, och såg att hennes bil stod där.
- Ett bra tillfälle att prata med henne, tänkte jag, förklarar mannen.

Rätten tar nu en paus.

Rättegången fortsätter.

Åklagaren frågar 48-åringen om varför han bestämde sig för att söka upp kvinnan i hennes bostad den 5 oktober.
- Jag ville ha svar på mina frågor. Och med det jag hade i väskan skulle jag kunna skrämma henne, förklarar mannen.

- När hon öppnade höll jag upp slagträet framför henne. Väskan hade jag på axeln. Jag tryckte in henne i lägenheten och låste dörren bakom oss. Även säkerhetslåset, berättar mannen.
- Sen skulle vi prata ut om allt. Jag ville veta varför hon inte ville ha med mig att göra och varför hon inte sagt nåt tidigare, fortsätter han.

Och vad skulle du göra om du inte fick några svar på dina frågor undrar åklagaren.
- Jag vet inte. Jag var ganska nervös, säger 48-åringen.
- Hennes telefon ringde och det kom en massa sms.

- Men jag hade nog åkt tillbaka till jobbet även om jag inte fått några svar av henne, fortsätter 48-åringen.

Han medger att han plockade fram de olika vapnen i väskan. Men syftet var alltså inte att använda dem enligt 48-åringen.

Vad menade du med alla hot om att det snart skulle vara för sent och att du skulle ge henne en sista chans, frågar åklagaren.
- Det var att jag annars skulle ta mitt liv, svarar mannen.
- Det var inte hennes liv som du syftade på, undrar åklagaren.
- Nej, det var mitt eget liv jag skulle ta.

Varför skulle ni lämna lägenheten frågar åklagaren.
- Vi skulle på Monicas förslag försöka att få träffa en psykolog, säger mannen.

Vad gjorde du när ni mötte polisen i dörren?
- De ropade "polis". Då blev jag skrämd och backade in i lägenheten med henne. Sen föll vi baklänges när polismännen sprutade pepparspray på mig, säger 48-åringen.

- Varför höll du henne så hårt, frågar åklagaren.
- Vi skulle ju åka iväg tillsammans, svarar mannen.
Han erkänner att håller kvinnan i ett järngrepp och att han håller henne i en bensax.

Även kvinnans ombud Bertil Kjellberg undrar varför han tog med sig en väska full av vapen hem till kvinnan om de bara skulle prata.
Mannen svävar på målet. Vet inte riktigt vad han ska svara.
- Man gör så underliga saker ibland, svarar han.

- Du fick ett tydligt svar redan i juli från henne att hon inte ville ha något förhållande. Varför säger du då att du inte fått nåt besked från henne?
- Jag fick inget tydligt svar, framhärdar mannen.
- Har du sagt att du skulle skära halsen både av henne och av dig själv, frågar Bertil Kjellberg.
- Bara att jag skulle ta mitt eget liv, säger 48-åringen.

Nu ställer advokat Johan Backlund frågor till sin klient 48-åringen.

Mannen säger sig ha mått mycket dåligt det senaste året, och att tillståndet successivt försämrats under hösten.
- Jag grubblade mycket över varför jag inte fått något svar av henne, säger han återigen.

48-åringens advokat ställer frågor till sin klient för att visa att han var en friluftsmänniska som älskade att vara ute i naturen och därför kunde ha den typ av utrustning som fanns i väskan.

Varför höll du i slagträet när hon öppnade sin ytterdörr?
- Det höll på att ramla ur väskan, förklarar mannen.
Hur kom kvinnan in i lägenheten?
- Jag puttade in henne. Med basebollträet. Men inte i ansiktet utan i brösthöjd, säger han.

Vad hade hänt om kvinnan försökt ta sig ut ur lägenheten?
- Jaa...då hade jag väl fått låta henne gå, säger 48-åringen.
Men hon fick inte gå ut på balkongen och röka, frågar hans advokat.
- Nej, säger mannen.

Hans advokat hävdar att kvinnan gett små strimmor av förhoppningar till mannen tidigare under hösten. Något som mannen understryker.
- Men något definitivt svar fick jag aldrig, säger han.
Hade du nån tanke på att skada henne frågar advokaten.
- Nej, aldrig. Jag tänkte bara ta mitt eget liv så att hon skulle få leva med det, säger 48-åringen.

Förhören i rätten med 48-åringen är nu slut.

Nu fortsätter förhör med vittnen. Närmast de två polismän som ryckte ut till lägenheten när larmet kommit.

I morgon fredag ska kvinnans anhöriga höras.

Därefter blir det slutpläderingar från åklagarsidan och försvaret.

Dom i målet meddelas senare.

SVT Västernorrland avslutar härmed dagens direktrapportering från Sundsvalls tingsrätt och tackar för visat intresse.