Rättegången om mordet i Surahammar

Hur upplevs gärningsmannen vara / bete sig under sista dagen i rättegången?

Han visade inga större känsloyttringar, tog emot beskedet med fattning. Åtminstone utåt sett.

Hur lång tid tar rättspsykiatriska undersökningen?

Cirka fyra veckor.

Anledningen till att han ska genomgå en rättsmedicinsk undersökning är valet av påföljd - vård eller fängelse.

Tingsrätten har alltså funnit att det finns övertygande bevisning mot den åtalade 31-åringen.

-Tingsrätten kommer att sätta ut målet till fortsatt huvudförhandling när den rättspsykiatriska undersökningen har färdigställts.

- Han ska kvarbli i häktet och han ska ha fortsatta restriktioner.

Nu är han på plats.

Domare Annica Borgerud Kjellsson säger:
- Tingsrätten beslutar att inhämta en rättspsykiatrisk undersökning, den här undersökningen ska omfatta undersökningar med vård av särskild utskrivningsprövning. Tingsrätten finner att det överbragts övertygande bevisning om att han begått de åtalade gärningarna.

Nu väntar rätten bara på att 31-åringen ska komma till rättssalen.

Tingsrätten har fattat ett beslut.

Är det paus?

Tingsrätten har enskild överläggning i skuldfrågan.

Kommer tingsrättens svar nu eller om "några" dagar ?

Tingsrätten ska fatta beslut om rättsmedicinsk undersökning men innan dess måste de ta ställning i skuldfrågan. Just nu pågår överläggning i den saken.

Tingsrätten ska nu ta ställning till ifall det förebragts övertygande bevisning i målet och rätten tar en enskild överläggning huruvida 31-åringen ska genomgå en stor rättspsykiatrisk undersökning eller inte.

Försvarsadvokaten tackar för sig.

- Att han inte får träffa anhöriga, ringa och prata med kamrater, ja, menar, det kan ju inte finnas ett starkt behov att restriktionerna ska finnas kvar.

- Med tanke på min klients inställning så finns det ett frifotsyrkande, och när det gäller fortsatta restriktioner så motsätter sig försvaret det. Målet är ju genomgått i sak.

- Rent personligt kan man ju reflektera över att det är märkligt att hans läkare inte kunde hjälpa honom. Han var ju hjälpsökande under så lång tid.

- Borde inte personalen ha förstått, han var ju patient där, att han var i väldigt stort behov av hjälp?

- Målsäganden har varit samstämmiga. Receptionen larmar så fort 31-åringen kommer in - det tyder ju på att det varit en upprörd stämning.

- Sedan finns de här andra gärningarna, narkotikabrott, det är erkänt. Han har självmedicinerat med cannabis. När det gäller hot mot tjänsteman så är det förnekat. Han har erkänt att han varit otrevlig men inte direkt hotat.

- Om tingsrätten anser honom skyldig så måste en rättspsykiatrisk undersökning göras. När det gäller skadeståndet så är det bifallt.

- Hans egna uppgifter bekräftar ju av hans barndomskompis. Han har uppfattat att min klient lidit av psykoser och att han tänkte skjutsa upp honom till psyket. Alla de här omständigheterna talar för att det ska rubriceras som dråp.

- Han har berättat om sin vinterdepression, om sin starka oron att förlora körkortet och att mista arbetet. Han har gång på gång försökt få tid hos läkare men inte fått någon tid.

- Om det här betraktas som dråp kan man även ta hänsyn till gärningsmannen psykiska särdrag, att han varit starkt pressad, det har ju framkommit vid olika tillfällen att han mått mycket dåligt tiden innan.

- När ambulansen kommer konstaterar de snabbt att hon är avliden. Ytterligare en omständighet som talar för att det ska rubriceras som dråp är att han inte kände offret, det har inte föregåtts av någon planering, i så fall har det skett helt oöverlagt.

- Hon larmade på huset, åkte till återvinningsstationen, det är frågan om ett mycket hastigt förlopp. Jag vill påstå att döden inträffade ganska omgående, det är inte frågan om ett långt dödsförlopp.

- Om tingsrätten kommer fram till att han har gjort det här så vill jag rubriceringen ska diskuteras, är det mord eller dråp?

- Jag har funderat mycket. En möjlighet kan ju vara att han kommer till återvinningen, slänger sina sopor och kommer mitt i ett överfall. Han ser henne ligga på marken, går fram till henne och avsätter sen blod i sin bil. Att han chockad åker därifrån, röjer undan sina kläder. Det eller att det är min klient som har gjort det här - det är de enda möjligheterna. Tingsrätten måste ta ställning till ifall det är tillräckligt styrkt att han har gjort det här.

- Kan det ha gått till på ett annat sätt? Är varje annan gärningsman utesluten? Är det ställt utom varje rimligt tvivel att det är han eller finns det någon annan rimlig förklaring? Min klient saknar ju minne från händelsen och det är ju den sämsta utgångspunkten för försvaret. Man vill ju givetvis ha en berättelse från den tilltalade - det underlättar för försvaret.

- Försvaret menar också att det finns besvärande tekniska uppgifter, blodet i och utanpå bilen, de blodiga strumporna.

- Den platsen skulle vara skymd av ett buskage, vittnet såg ju bara bortre delen av planen. Försvaret menar att det kan ha varit ytterligare en bil som åkte därifrån.

- Ett annat vittne pratar om en person, han säger att jackan var ganska vid och gul, och att personen ifråga också hade gula arbetsbyxor. Min klient hade en gul tröja, men den var inte vid, och han hade svarta byxor på sig. Ytterligare en sak i förhöret så placerar han fordonet på andra sidan planen.

- Det andra vittnet, som sa att det var två arbetsbilar som for i väg, var ju direkt efter händelsen. Sen ändrade han sig när han var här.

- Det finns som sagt inget utpekade av min klient. Det första vittnet, hon som vänder med bilen på återvinningsstation, beskriver personen som inte "så storvuxen". Om man tittar på min klient så är han ganska storvuxen. Hon ser den här personen på 5-8 meters avstånd. Hon såg inga andra där, men hon såg inte heller några andra fordon där. Man kan ju fundera över hennes iakttagelseförmåga, vi vet ju att det fanns två bilar där.

- Då får man ju fråga sig vilken vikt tingsrätten ska lämna vid polisförhören eller det som lämnats vid förhandlingen. Det har ju också Högsta domstolen funderat över, de har jag ju sagt att det är företrädesvis uppgifterna i rättegången som ska väga tyngst, säger försvarsadvokaten.

- Det är precis som åklagaren och målsägandebiträdet påpekar att min klients utsagor skiljer sig från polisförhören.

- Min klient har lämnat den minnesbild han har av den återvinningsstationen, han slänger sopor och vrider om tändningsnyckeln. Han har inget minne av kniven, att han träffat målsäganden och han har också sagt att blodet han nämnt kan ha varit mardrömmar.

- Min klient är osäker på sina minnesbilder och det har han också framhållit i polisförhör. I rätten har han sagt att han är osäker på vilken dag han var där, men är i dag inte säker på om hon var där den 1 augusti. Han tror att han har åkt omkring där på söndagen.

- Och, som i alla fall kan ha en viss betydelse, 31-åringens mobiltelefon befann sig i Västerås och kopplade upp mot en mast vid Rocklunda. I förhör har han sagt att han brukar ha sin mobiltelefon med sig.

- Den uppgiften är viktig för det är en omedelbar uppgift som vittnet lämnar.

- I den sak som åklagaren tog upp, i larmsamtalet direkt efteråt, så sa inringaren att det var två arbetsbilar som lämnade platsen.

- Vidare, det finns inget gärningsvapen eller tillhygge som har hittats. Det är en svaghet i varje mordutredning, att man inte har ett gärningsvapen.

- En annan sak som är viktig att påpeka är att det inte finns något utpekande av honom från några vittnen.

- Vad är det då som talar för att det inte är han som är gärningsman?
För det första så känner han inte offret, det saknas helt koppling dem emellan, det finns, menar jag, inget motiv för honom att skada eller döda Elena Åsberg.

Marie Fredborg:
- Är det visat att det är min klient som har dödat Elena Åsberg? Som har framkommit här och vid häktningsförhandlingarna så är ju hans inställning att han varit vid återvinningsstationen men att han inte har något minne av att han skulle ha skadat eller döda henne.

Förhandlingen har återupptagits och nu är det dags för försvarets slutanförande.

Han tackar för sig och rätten beslutar om en paus på 15 minuter.

- Kort om skadeståndet. Eftersom han ska dömas för mordet ska han också betala skadestånd till Elenas son. Vi har yrkat 50.000 kronor, det har också vitsordats och därför finns det ingen anledning att argumentera om det, säger Brage Åhman.

- Indicierna är så starka, de är så många och alla pekar åt samma håll, nämligen mot 31-åringen. Därför är det ställt utom rimligt tvivel att han har mördat Elena Åsberg och han ska dömas enligt åtalet.

- Jag vill påstå att alla de personer som på något sätt deltagit i händelseförloppet, de är kartlagda och identifierade av polisen, det finns inte skuggan av en alternativ gärningsman.

- En annan viktig sak som åklagaren varit inne på - det finns ingen annan tänkbar gärningsman.

- Det kan därför ligga till grund för tingsrättens bedömning.

- Min bestämda uppfattning är att det han har sagt i förhör återspeglar på ett mycket korrekt sätt det han sagt och det han har velat säga.

Brage Åhman slår fast att 31-åringen inte tagit den möjligheten.

- Dessutom har han själv kunnat ta del av hela förundersökningen innan åtalet. Om han tyckt att det inte stämt överens så hade han ju kunnat begära en komplettering av förundersökningen med ytterligare förhör med sig själv.

- 31-åringen har också sagt att han känt sig pressad i förhören och han har sagt saker som blivit fel. Jag har ju läst alla förhören, det är ju dialogförhör rakt igenom, och jag kan inte hitta ett enda exempel på att han skulle ha blivit så pressad att han inte kunde svara fritt.

- En sån insikt måste få vem som helst att må dåligt.

- Om jag förstått 31-åringen rätt så har han förklarat det här tidigare erkännande med att han mådde dåligt, och då kan man ju börja fundera över det här med orsak och verkan. Vad beror på vad? Det dåliga måendet kan ju bero på att han började inse att han dödade Elena Åsberg och att han kan komma att dömas för detta.

- Det finns ett indicium som åklagaren nämnt och det är det här förhållandet att 31-åringen erkänt under polisföhör. Det gjorde han den 18 augusti i år. Han sa då att han "gjort något hemskt" och att han "tagit livet av en annan människa".

- Det avgörande är ju hur starka indicierna är. Hur många är de och pekar de åt samma håll eller spretar de åt olika håll? Åklagaren har på ett väldigt övertygande sätt pekat på de indicierna som finns i målet. Blodet, hur han försökte sopa igenom spåren efter sig och så vidare.

Nu är det målsägandebiträdet Brage Åhmans tur.

- Det finns inget utpekade av 31-åringen som gärningsman, inte heller något mordvapen som kan knytas till honom. Men det finns ett stort antal indicier som binder honom till den här gärningen.

- Han bör kvarbli i häktet, det föreligger en stark recidivfara och med tanke på hans inställning här. Han ska även ha fortsatta restriktioner, säger åklagaren och tackar för sig.

- När det gäller påföljden finns ingen annan påföljd än ett längre fängelsestraff. Men beaktandet av vad som framkommit av hans psykiska mående och den bedömning som görs i paragraf 7-utredningen, så anser jag att det bör göras en rättsmedicinsk undersökning med förutsättningen om vård genom särskild utskrivningsprövning.

- Det ska han också dömas för. Han ska också dömas för narkotikabrott och det är styrkt genom hans egna uppgifter.

- När det gäller hot mot tjänsteman på vårdcentralen så har 31-åringen sagt att han uttryckt sig kränkande men inte hotat någon. Jag anser att vittnena, som samstämmigt berättat om hoten och att han sparkat omkring, så är det helt klart visat att han hotat dem tre.

- Läkaren kände väldigt starkt rädsla för vad han kunde göra, och tragiskt nog blev det verklighet den 1 augusti när Elena Åsberg blev ett oskyldigt offer i det här.

- Vi har hört önskemål att han sagt att han vill döda någon. Det har flera vittnat om - lagbasen och läkaren. Läkaren har också berättat att när hon såg 31-åringen i januari visade han de aggressiva dragen och uttalade även då att han ville döda någon.

- Vi har inte något motiv, det finns ingen koppling mellan de här två. Hon är ett oskyldigt offer för hans aggressivitet vid det här tillfället. Vad vid dock har hört är att 31-åringen mått psykiskt dåligt, känt sig stressad och jagad av myndigheter. Vid den här tidpunkten var det här med körkortet väldigt aktuellt - hans körkort var på väg att återkallas. Vi vet också att det här dåliga psykiska mående och visat ett hett temperament kan vara en förklaring till att det blev som det blev den här dagen.

- Våldet är kraftigt, brutalt mot den här kvinnan som har varit helt oförberedd på det här och hamnade på marken. En helt försvarslös position. Hon har inget med honom att göra över huvud taget, hon är ett oskyldigt offer för hans brutalitet. Det finns inget något med där som gör att man kan se det mindre grovt.

- Det här är ett mord - det kan inte rubriceras som något annat. Någon egentlig planering har vi inte hittat men vi kan se att han har lämnat kvar sin telefon i Västerås, den är inte med i Surahammar.

- Dagen därpå ordnar han nya skor. Sammanfattningsvis: agerande vid gärningen, efter gärningen, allt visar på att han har varit väldigt medveten om vad han har gjort.

- Påverkad av cannabis, ja, men det har han varit en längre period.

- Det här är inget förvirrat beteende, han är väldigt medveten om vad han gör.

- Hans agerande efteråt - han åker snabbt från platsen, åker hem, byter kläder, tvättar bort blodet, samlar ihop kläderna i en påse. Det här visar att han inte är i någon dvala - han agerar väldigt rationellt. Han köpte korv, enligt sina rutiner, han åkte tillbaka till jobbet, ingen märker något speciellt. Han kollar också på Aftonbladet, han ordnar tändvätska på jobbet, samlar ihop kläderna och tänder på. Han ringer och stämmer träff med en kompis, hämtar upp kompisen och visar inga tecken på något anmärkningsvärt.

- Tillvägagångssättet visar att han måste ha varit medveten och att han hade ett uppsåt.

- Det här brutala våldet mot det här känsliga området så måste han ha insett att det fanns en risk att hon skulle dö.

- Jag påstår att han har haft uppsåt till det här. Vi tittar på våldet Elena Åsberg utsattes för, det är omfattande våld med ett stort antal hugg med cirka 20 hugg- och sårskador. Hon gjorde motstånd och hamnade i ett tidigt skede på marken. Han har ändå fortsatt att hugga henne. Det visar på en fast beslutsamhet, en vilja och ett uppsåt.

- Det är ställt utom varje rimligt tvivel att det är han som är gärningsmannen.

- Han har sagt att han sa så här för att han ville vara kvar i häktet. Det kan man ju ifrågasätta men även om det nu var så stämmer det inte överens. Vid varje åtalsförlängning har han ju begärt att få bli försatt på fri fot.

- Han berättade att han planlöst körde omkring och att han hamnade i Surahammar. Uppgifterna kommer från honom själv.

- Vid ett tillfälle var han väldigt trött, efter att han gått igenom paragraf 7-utredningen, och då valde polisen att avbryta. Det har inte varit någon press på honom. Han ville själv berätta.

- Det har inte varit några protester, förhören har gått lugnt till väga.

- Men det har inte varit någon press på honom, poliserna sa att han skulle ta det lugnt. 31-åringen fick frågan om han skulle berätta själv eller om han skulle svara på frågor. Det har varit inspelade diaglogförhör så att det inte skulle bli några missförstånd.

- Han säger att han känt sig pressad i förhören men det är ju svårt att pressa honom på detaljer som polisen inte kände till.

- Detaljer som bara en gärningsman kan tänka till. Han har även gett oss uppgifter att han varit på Ica Maxi, det stämmer, att han varit och hyrt släp, det stämmer och sist men inte minst - brandplatsen. Min poäng är att han har erkänt och det här erkännandet får väldig tyngd tillsammans med de här specifika detaljerna.

- Andra detaljer som han lämnar om hans tillvägagångssätt, att han springer runt och stänger bildörren, det är sådana unika detaljer som bara vittnet har berättat om.

- Han berättar också om blod på höger arm i det här förhöret, om att han fick tvätta bort. Blod på höger arm är väl förenligt med fynden i bilen.

- Han greps inte direkt utan dagen efter men han har berättat uppgifter som bara gärningsmannen kan känna till. Var målsäganden låg, var han själv stod och var bilarna var parkerad. Inledningsvis ville han inte känna till skissen men vi har ju sett att det är han som ritar den.

- Han har inte bara berättat i förhören, han har även ritat en skiss i förhöret. Han har även varit med på en rekonstruktion där han visar var bilarna stod och sist, men inte minst, så har han erkänt i förhöret. Det erkännande väger tungt. I förhöret berättade han detaljer som bara gärningsmannen kan känna till.

- Det här förlorade minnesbilderna gör att han inte är trovärdig, helt enkelt.

- Sen har han gått tillbaka till att han inte vill kommentera något och här i tingsrätten har haft han väldigt få minnesbilder att han varit i Surahammar. Men hans minns flytten, så hans minne är väldigt selektivt.

- Han har själv uppgett att det är han som är gärningsmannen. Men hans uppgifter har varierat. I de fyra första förhören erkände han inte ens att han varit i Surahammar, det gjorde han i det femte förhöret då han lämnade uppgifter att han huggit henne när hon låg ner. Han säger också att han sett skador på henne, han har hittat blod på kniven och han beskrivit hur han eldat upp kläderna.

- Hans agerande efteråt det visar också att han är gärningsmannen. Annars skulle han inte haft någon anledning att göra sig av med kläderna.

- Brandresterna har jämförts med hans andra varselkläder och materialet överensstämmer.

- På Shell-macken, klockan 13, ser vi att han har bytt både kläder och skor.

- Skorna gjorde han han sig också av med. Det tog innan polisen hittade den här brandplatsen, men vi hade aldrig hittat den om han själv inte berättat om det.

- Brandresterna slängde han i en container. Vad finns det för anledning att göra detta?

- De här tekniska bitarna blodet i och på bilen, blodiga strumpor, det visar att han är gärningsmannen. Även hans agerande efteråt. Han har berättat att han bytt kläder efteråt. Han kom hem 12.40 ungefär, cirka 25 minuter efter larmet. Han byter inte bara kläder, allt utom strumporna, och det lägger han i en soppåse. Sen åker han ut till en enslig plats och eldar upp dem.

- Utöver det här finns det andra bevis. Vi pratade om varselkläder - det är ju den klädseln han har och det hade han även den här dagen. Det har vi sett på foton från Ica Maxi tidigare på dagen.

- Mycket viktigt är också att det fanns blod på hans strumpor. De låg i hans tvättkorg. Det är ytterligare ett bevis på att det är han som är gärningsmannen.

- Han har ingen förklaring varför det finns blod på hans bil, och han har heller ingen förklaring till brandresterna.

- Det är också hans grejer som ligger i bilen. En skokartong och det fanns brandrester i bilen, jag återkommer till det.

- Alla som känner till det här med att titta på övervakningskameror vet att det är tidsödande arbete, men vi har gjort det och vi ser hans bil där. Man ser också att det är varselklädd person som kör den här bilen.

- Vi vet också att 31-åringen varit i Hallstahammar innan mordet, säger åklagaren.

- Kompisen säger också att det är den bil som 31-åringen använder.

- När polisen hämtade in honom kunde de själva se att han använde bilen. Han använde också bilen efter mordet - när han hjälpte sin kompis att flytta.

- Jag menar att det är ställt utom varje rimligt tvivel att det är 31-åringen. Varför kan jag göra det? Jo, för det första för att det var hans tjänstebil. Det är ingen annan som har använt den, den var knuten till honom.

- Den här beskrivningen och yttrandet stämmer överens med vad 31-åringen själv placerat sig själv och bilen.

- Vi har också sett ett kompletterande yttrande där experten säger att avståndet mellan stänken och kroppen var 1,5-2 meter.

- Skåpbilen som togs i beslag är ju 31-åringens tjänstebil. Vittnena kunde leda oss till den. Det har framkommit att det var blodstänk på bilens vänstra framsida. Det fanns även blod inne i bilen, under pedalen och det fanns avstryk av blod på passagerardörren. Blodet var Elena Åsbergs.

- Så därför menar jag att det inte finns något utrymme för att någon annan än den här personen i varselkläder kan ha gjort det här.

- Återigen det här är ett väl tidsinringat belopp. När det här kritiska sker så finns ingen annan på platsen än en man i varselkläder som försvinner snabbt från platsen.

- Under förundersökningen pratade han om en annan bil men det måste helt enkelt ha varit det första vittnets bil som vände på parkeringen.

- Det fjärde vittnet har också berättat om en skåpbil som snabbt lämnar platsen. Inte heller han såg någon annan person eller bilar.

- Det tredje vittnet har också vittnat om höga skrik, kraftiga skrik. Han ser också hur en man går runt bilen, till passagerarsidan, och slänger in något. Han har tidigare sagt att han såg två firmabilar, men han var väldigt tagen av det här. Han har sagt att han hade fel.

- Notera också att han pratar om en skåpbil som lämnar platsen, inga andra personer eller bilar som lämnar platsen.

- Vi har ett ytterligare vittne som hört de här skriken och strax därefter ser han en man i varselkläder som springer mot sin bil.

- Men notera att vittnet sa att det var en gärningsman och att det inte fanns några andra i närheten.

- Vittnet kan dock inte ge något signalement, jag vill påstå att det finns en förklaring till detta. Inte bara bevittnade hon en brutal händelse, hon blev själv hotad. Det var en skakig upplevelse för henne.

- I förhör har hon lämnat lite mer uppgifter om omfattande misshandel, om en man som slog och sparkade och slog ner kvinna. Det här som hon har uppgett i förhör kan ju förklara de skadorna som Elena Åsberg visade, med trubbigt våld i ansiktet.

- Vittnet som såg själva angreppet var den första som ringde in. Hon såg en man som utdelade slag mot en kvinna som ligger ner.

- Det här är lunchtid i centrala Surahammar och det är personer som har sett det här.

Åklagaren vill peka på att händelsen är tidsmässigt inringad.
- Vi vet att Elena Åsberg larmade på sitt 12.08. Det är 800 meter till återvinningsstationen, så hon är där 12.11. Redan 12.16 så larmar det första vittnet.

- Det är visat genom vittnesuppgifter på plats, genom undersökningar av bil och strumpor, genom hans agerande efteråt. Därför är det visat att han är gärningsmannen.

- Först tänker jag berätta varför det är han som är gärningsman, och varför han gjorde det.

- Elena Åsberg mördades vid återvinningsstationen i Surahammar den 1 augusti. Hon fick flera hugg och ett av huggen gick in i halsartären och det ledde till att hon dog. Jag gör gällande att det är 31-åringen som har gjort det här.

Nu är det dags för slutanförandena. Det är åklagare Carin Lantorp som inleder.

Förhandlingen är åter offentlig.

Här har vi tidigare skrivit om resultat av paragraf 7-utredningen.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vastmanland/misstankte-mordaren-kan-lida-av-allvarlig-psykisk-storning

Den fortsatta personalian ska dras bakom stängda dörrar.

Under paragraf 7-utredningen har han visat tecken på nedstämdhet. Han har inte visat någon aggressivitet. Han har sagt att han är ett offer för olyckliga omständigheter ända sedan barndomen fram till aktuell situation.

Vid ett tillfälle ska han ha misshandlat sin pappa och 31-åringen gick själv till polisen. Men pappan ville inte anmäla så fallet lades ner.

I intyget framgår det att 31-åringen ansett sig dåligt bemött av läkare.

Domare Annica Borgerud Kjellsson läser vidare ur paragraf 7-intyget.

- Han har aldrig haft stadigvarande kontakter med psykiatrin. Han har tett sig lite nedstämd. Han har haft ett dagligt användande av cannabis. Skäl för rättspsykiatrisk undersökning föreligger.

Han själv anser att han inte har problem med alkohol, men har sagt att det har inträffat konsekvenser på grund av det.

Han har inte använt narkotika det senaste året.

Arbetet och körkortet har varit det viktigaste i hans liv, har han sagt.

31-åringen lever ensam, har skötsamma kamrater men har tidigare umgåtts med kriminella.

Ett övervakningsbehov bedöms föreligga, anser kriminalvården. 31-åringen anser själv inte att han behöver ha hjälp med sin syn på kriminalitet eller med det alkoholmissbruk frivården anser att han har.

I utlåtande har 31-åringen sagt att han ibland kan bli argsint och att han ibland måste be om ursäkt för sitt beteende.

Enligt utlåtandet anser 31-åringen att det mesta är myndigheternas fel.

31-åringen har genomgått en liten sinnesundersökning, en §7-utredning, som visade att 31-åringen kan lida av en allvarlig psykisk störning, både vid undersökningen och tiden för dådet.

Innan slutpläderingarna går rätten igenom kriminalvårdens personutredning och belastningsregistret.

31-åringen är tidigare dömd för grovt rattfylleri, det var 2012 och straffet blev villkorlig dom.

Nu förs han in, som tidigare omgiven av fyra häktesvakter.

Målet har ropats på och nu väntar rätten på att den åtalade ska komma till rättssalen.

God morgon.

I dag är det sista förhandlingsdagen om mordet i Surahammar då Elena Åsberg mördades vid en återvinningsstation. Den åtalade, en 31-årig man från Västerås, förnekar brott.

Rättegången inleds klockan 9 och börjar vår direktrapportering.

Tack alla som följt vår rapportering i dag. Vi är tillbaka i tingsrätten på fredag och fortsätter då vår direktrapportering.

På fredag är det också sista dagen i förhandlingen.

Rättegången är slut för i dag och den återupptas på fredag.

Förhöret avslutas.

Kan det ha varit såsom hon säger?
- Jag vet inte riktigt vad "hytte med näven"är. Är det att jag knyter med näven, eller?

Jag tänkte mest om du sagt så.
- Jag kommer inte ihåg exakt.

Då sa du att du hytte med näven mot henne?
- Det var så pass länge sen så de direkta orden jag sa till henne kommer jag inte håg.

Åklagaren har en kompletterande fråga:
Påstår du att du inte hytte med näven mot sköterskan?

- Jag har för mig att jag slog näven i dörren. Henne var jag mer upprörd på men läkaren var jag förbannad på.

Du blev ju hörd om det här i april - kommer du ihåg det?
- Ja, jag var upprörd då också.

Försvarsadvokaten har inga fler frågor.

När hon ringde till dig den här dagen - förstod du vem det var?
- Jag tror att det var hon, den kvinnliga läkaren.

Du sa att du varit in där ett tiotal gånger för att få en tid?
- Ja.

Du säger att du inte har uttalat några hot?
- Jag erkänner att jag skrek och att det kan ha uppfattats som hotfullt. Men jag har inte fått hjälp sedan 2012. Till sist blir man upprörd.

Du sa att du mådde dåligt?
- Det beror på vilken av gångerna du menar. Men redan från maj 2016 har jag försökt få tid för provtagning.

Så att du inte fick tid för provtagning - var det en orsak till att du var arg?
- Ja, bland annat.

Sen har det ju varit tal om sömntabletter?
- Det är inte riktigt sant, det var sjukskrivning det gällde. Jag fick utskrivet antidepressiva men jag mådde bara sämre av det så jag slutade ta dem. Jag bad om psykologhjälp men jag fick bara piller utskrivna. I min mening har de behandlat mig extremt nonchalant.

Försvarsadvokaten har några frågor:
Jag återgår till det här du har berättat - du har försökt få läkartid sedan i september 2016?

- Jag har ju haft så mycket problem med den här vårdcentralen.

Vad har det rört sig om?
- Provtagningen för intyg till transportstyrelsen för att få behålla mitt körkort och sen min hälsa.

Åklagaren har inga fler frågor.

31-åringen säger att han varit inskriven hos vårdcentralen sedan 2012.
- Men de har inte skött sig, de skickade inte ens provsvaren till Transportstyrelsen. Men de vägrade erkänna att de gjort något fel.

31-åringen förklarar att han ville söka sig till en ny vårdcentral.

- Jag hade ju en läkare, men honom fick jag ju aldrig träffa.

Vad skrek du till henne?
- Det var väl samma som tidigare.

Hur nära var du henne?
- Rummet är ju inte så jättestort så någon meter.

Har du knutit näven mot henne?
- Nej, jag slog med näven i dörren.

Varför gjorde du det?
- Jag var så pass upprörd. Det var sista gången jag satte min fot där. Efter att ha försökt få läkartid i åtta månader ville de inte ens ta blodprov på mig. Hur dåligt jag än mådde så spelade det ingen roll.

Var du inne i sköterskan rum?
- Ja, jag kommer ihåg att jag bett henne om sjukskrivning men hon kunde inte hjälpa mig. Så jag stack in huvudet i hennes rum och skrek åt henne.

De har ju sagt att du ville döda dem allihop?
- Ja, de har väl suttit och pratat ihop sig på rasterna, det har de haft gott om tid till.

31-åringen är övertygad om att läkaren haft ett personligt agg mot honom.
- Jag kan förstå att jag kan ha uppfattats som hotfulll.

31-åringen säger att han kallade henne för fula ord.

Var du upprörd för att det var en kvinnlig läkare som ringde?
- Nej, det var för att det just hon. Jag ville prata med en annan. Det var henne jag hade problem med.

Enligt 31-åringen hade han försökt få en tid i åtta månader men han uppfattade att hon blockerade honom från läkarvård.

När du kom in där - du säger att du skriker åt dem - vad skriker du?
- Att hon var dum i huvudet, sinnessjuk, att hon var en hora och fitta. Allt möjligt men inga direkta mordhot.

31-åringen säger att han kände sig nonchalerad.
- Men jag ville inte ha med hon som ringde att göra.

Hotade du henne?
- Nej.

Är det riktigt att du efter samtalet tog dig tillbaka till mottagningen?
- Ja.

Var det en kvinnlig läkare?
- Det var en kvinna i alla fall. Jag frågade om de hade bokat in mig på en läkartid och när hon inte hade det började jag svära åt henne.

Vad fick du för besked av henne?
- Hon undrade vad jag ville. Jag sa att jag ville ha en läkartid men då ville hon ha en mer utförligare förklaring till varför. Jag sa att jag hade sökt i flera månader, jag sa att jag mådde dåligt.

Stämmer det som de har berättat att du först kom till receptionen och ville tala med en läkare men att det inte gick att ordna på studs?
- Jag var väl i receptionen ett tiotal gånger och även över telefonen.

Men just den här dagen?
- Jag var där och sa helt enkelt åt dem att de skulle boka in en tid till mig. Men när läkaren ringde sa hon att hon inte hade någon tid och jag blev väldigt upprörd över det.

Varför sökte du dig till vårdcentralen den här dagen?
- Jag var där för att jag hade försökt få en läkartid ända sedan i september. Jag var väldigt upprörd - den här dagen i fråga hade jag väl tröttnat på att inte få komma till en läkare. Jag skrek ett flertal fula ord, sa inga direkta hot mot dem, men kallade dem för alltifrån hora, fitta, glasögonorm och sa att de var störda i huvudet.

Åklagaren undrar om det stämmer att 31-åringen varit på vårdcentralen den 10 mars?

- Det är mycket möjligt, säger 31-åringen.

Och din läkare heter NN?
- Det är mycket möjligt, jag fick aldrig träffa honom.

Pausen är slut och förhandlingen återupptas.

Rätten aviserar om en paus på 20 minuter. Efter pausen blir det förhör med den misstänkte 31-åringen.

Domaren kontrollerar om 31-åringen har några frågor men det har han inte.

Försvarsadvokaten har inga fler frågor.

Försvarsadvokaten har en fundering:
Du har ju berättat om de här telefonsamtalet när 31-åringen ringt för rådgivning. Var det vid flera tillfällen?

- Vid två tillfällen i alla fall. En av gångerna bokade vi in en tid men han kom aldrig.

När var de här samtalen?
- Det står säkert i någon journalanteckning, jag minns inte. Vid något tillfälle la han på luren.

Åklagaren har inga fler frågor.

Åklagaren undrar vad sköterskan fick för tankar om 31-åringen.
- Att det var en kille som definitivt inte mår bra. En gång när jag pratade med honom i telefonen sa han att han hade bränt alla sina relationer, att ingenting spelade någon roll längre.

När var det i tid?
- Det är ju under det här året, det måste ha varit innan den här händelsen i mars.

Sen drog han igen din dörr, är det rätt?
- Ja, den drog han igen.

Åklagaren undrar vad hon tänkte på.
- Jag bad honom att gå, det var ingen idé att diskutera med honom.

Blev du rädd?
- Det gick ju så fort men efteråt skakade jag ju.

Enligt sköterskan var 31-åringen så arg att han skakade.

Förstår jag dig rätt att han var inne i ditt rum?
- Ja.

Avståndet till dig?
- Ja, en halv meter.

Stod du upp då?
- Jag reste mig upp när han stormade in i mitt rum.

Åklagaren undrar vad sköterskan menar med "storma".
- Någon som halvsprang, han svischade bara förbi mitt rum och min dörr var öppen.

Han skrek och vrålade?
- Han svär och han vill ju döda oss alla. Det är i stort sett samma ord han upprepar om och om igen.

Åklagaren undrar om sköterskan hade någon uppfattning om vad de skulle göra om 31-åringen dök upp på mottagningen.
- Efter första händelsen så fick vi ju ett larm.

Kände du till honom sedan tidigare?
- Jag hade pratat med honom i telefon vid ett par tillfällen.

Vad har det gällt?
- Han har sagt att han mår dåligt, att han inte kan sova. Han pratade mest om att han ville ha sömntabletter. I början så går det bra att hålla ett ganska bra samtal men när man börjar ställa frågor tappar han humöret.

Hur var han då?
- Ganska hotfull och började gapa och skrika. Väldigt krävande, det var bara för mig att fixa det han ville ha.

- Till slut smäller han knytnäven i dörren och sen smäller han igen dörren. Tavlorna flyger och målarfärgen lossnar från väggen. Han skriker ju hela tiden så det måste höras lång väg. Sen stormade han ut från mottagningen.

Ser du när han stormar ut?
- Jag hör ju att dörren går igen.

Åklagaren vill att sköterskan med egna ord ska berätta om vad som hände.

- Ja, mitt rum är det första som ligger när man kommer in. Jag hade telefonrådgivning den dagen och när jag var och hämtade kaffe hörde jag att 31-åringen varit inne vid receptionen. På slutet av dagen, då brukar det vara ganska lugnt, brukar jag öppna dörren och helt plötsligt är det någon som stormar förbi min dörr. Sen kommer han in i mitt rum. Ska jag säga vad han sa?

Ja.
- Horor och fittor, att han skulle döda oss allihopa. Han var knallröd i ansiktet och stod och hytte med en näve. Det går inte att få någon kontakt med honom och det enda jag säger är att jag tycker att han ska gå.

Nästa förhör är med en sköterska som jobbade den aktuella dagen.

Förhöret med receptionisten är slut.

Försvarsadvokaten har inte heller några frågor.

Åklagaren undrar om 31-åringen gjorde något mer fysiskt.
- Han sparkade på en vägg.

Hur upplevde du det här?
- Jag trodde att han skulle skada någon av oss.

Kände du oro?
- Ja, för alla egentligen.

Åklagaren har inga fler frågor.

31-åringen ska också ha gått i korridoren och härjat.

Enligt den anställde ska 31-åringen ha upprepat sina hot flera gånger.

Vad är det då han säger?
- Han frågar om jag är psykiskt sjuk, och ifrågasätter varför jag bett en kvinnlig läkare ringa honom. Han sa att han skulle slå ihjäl oss allihopa.

Var är han då?
- Då är han 2-3 meter framför mig. Jag var jättechockad.

Blev du rädd?
- Ja.

Du tryckte på larmknappen?
- Ja, så fort jag ser och hör honom trycker jag på larmknappen. Jag förstod att han ville oss illa.

Åklagaren undrar vad 31-åringen vill i första skedet.
- Jag arbetar inte med någon medicinskt, men jag uppfattade att han ville ha kontakt med en läkare.

Minns du något om sömnmedel?
- Nej, han sa ingenting till mig om det.

Nästa möte - när ungefär är det i tiden?
- Jag har ingen uppfattning men han stormade in.

Kan du beskriva hans sinnestämning?
- Eh...jag vet inte... jag kan inte förklara med ord. Men han var ilsken.

Enligt den anställde ska 31-åringen ha gått fram till läkarens dörr och tagit tag i handtaget utan att öppna.
- Han skrek att vi alla var psykiskt störda. Sen sprang han ut.

Det är åklagaren som inleder förhöret. Hon vill att den anställde berättar med egna ord om vad som hände.

- 31-åringen kom in till receptionen och frågade varför ingen hade kontaktat honom. Jag sa att en läkare skulle kunna ringa upp honom. Då sa han: "Ska man behöva slå sönder hela stället för att få träffa en läkare".

- Nästa möte blir ju när han stormar in. Jag uppfattade situationen som väldigt hotfull och jag tryckte på larmknappen. Han kom fram till mig och frågade om jag var helt dum i huvudet för att jag bett en kvinnlig läkare att ringa upp honom. Han sa hela tiden att han skulle slå ihjäl oss.

Nästa förhör är med den person som tjänstgjorde i receptionen.

31-åringen har inga frågor.

Förhöret är slut. Domare Annica Borgerud Kjellsson ringer till häktesrummet och undrar om 31-åringen har några frågor eller något behov att att prata med sin försvarare.

Läkaren förklarade att hon hade en sådan adrenalin i kroppen.
- Det har jag nu också. Jag tänker på mina barn. Allt det här blev som en mardröm. Jag är läkare - jag vill hjälpa folk och vårda personer som har det svårt eller är sjuka.

Åklagaren har några ytterligare frågor. Hon undrar om läkaren antog att hotet var riktat mot henne.
- Ja, jag hade ju nyss pratat med honom i telefonen.

Försvarsadvokaten har inga fler frågor.

Enligt läkaren propsade 31-åringen på att prata med någon omgående.

Sa 31-åringen till dig att han ville ha sömntabletter?
- Han var arg, han ville inte ens ha läkartiden jag erbjöd, han hade frågat receptionisten om sömnmedel. Det var därför jag ringde honom.

Erbjöd du honom en tid?
- Ja, på måndag. Då skulle han få träffa en annan läkare.

När 31-åringen kommer till vårdcentralen i mars då träffar inte du honom?
- Nej, jag bara hör hans röst.

Det är ingen tveksamhet om vad du har hört?
- Aldrig.

Försvarsadvokaten vill veta mer om telefonsamtalet.
- Han skrek och hotade och var väldigt hotfull. Han sa också att han skulle döda mig. Det är det sista som jag minns att han sa.

Försvarsadvokaten undrar om läkaren är säker på den uppgiften.
- Jag är säker på den uppgiften.

Åklagaren har inga fler frågor men det har försvarsadvokaten. Hon vill veta mer om klinikens larm.
Som jag förstod det var det från en tidigare händelse?

- Ja, det var i januari tog vi Securitas och installerade överfallslarm och efter händelsen i mars låste vi dörrarna.

Så vid det här tillfället var dörrarna inte låsta?
- Nej.

Minns du om du sagt något till polisen att 31-åringen var en farlig person?
- Ja, jag sa att han kommer att döda någon och gå därifrån utan att vända sig om. Jag glömmer aldrig hans kalla blick.

Läkaren säger att hon hörde smällar och sparkar utifrån receptionen.

Märktes det av något?
- Det finns fortfarande märken efter sparken, några tavlor fick sparkmärken.

Du är kvar i ditt rum och du försöker ringa till receptionen?
- Jag kom inte ihåg numret, jag kom inte ens ihåg numret till polisen, alltså 112. Sen tänkte jag på min personal som var kvar i receptionen. När jag hörde en bil gasa därifrån gick jag ut från mitt låsta rum. Jag kände mig som en svikare mot dem. Jag berättade för polisen om mina känslor och de sa att jag hade gjort rätt.

Läkaren säger att hon redan i januari gjort en bedömning att 31-åringen var en farlig person.

Efter att läkaren avslutat samtalet så tror hon att det tog mellan 5 och 7 minuter innan 31-åringen klev in på vårdcentralen.
- Han var så arg, han skrek att han skulle döda mig och alla andra där.

Såg du honoom då?
- Nej, jag hörde honom. Jag låste in mig.

Hur kändes det?
- Jag hade 150 i puls, jag har aldrig varit så rädd, jag tänkte att mina barn skulle förlora sin mor. Jag har aldrig varit med om något liknande.

Varför blir du så rädd?
- Jag är rädd nu också.

Men just då?
- Jag ville ha skydd och där i trädgården hittade vi en militärkniv. Min man hittade den utanför och jag honom gå till polisen med den.

När hittade ni kniven?
- Fyra dagar innan mordet i Surahammmar.

Åklagaren undrar hur 31-åringens sinnesstämning var i telefonen.
- Han var jättearg, han skrek, jag kände mig hotad. Jag försökte hålla mig professionell, jag ville hjälpa honom. Jag bad att han skulle på måndag.

Vad sa han om det då?
- Han var arg för att det var en kvinna som hade ringt.

Åklagaren vill prata mer om tillfället i mars, hon undrar varför 31-åringen ville bli uppringd.
- Han ville ha sömntabletter men vi skriver inte bara ut det.Han måste komma på ett besök för bedömning innan vi skriver ut det.

Efter händelsen i januari började vårdcentralen med att låsa sina dörrar.

Åklagaren frågar om 31-åringen var listad hos dem.
- Ja, sen flera år tillbaka. Men jag träffade honom för första gången i januari. Då var det en sköterska som ville att jag skulle komma, hon var jätterädd, och då hade han sagt att han skulle slå ihjäl någon, och gärna en pensionär.

Läkaren förklarar att då kände hon sig modig.
- Jag har jobbat i 22 år och van att hantera olika personer. Jag gick in i rummet och då såg jag den här personen och jag uppfattade honom som jättefarlig. Jag frågade vad han ville och då sa han "sjukskrivning".

Personalen larmade polisen.
- När de kom fram sa jag att 31-åringen är en man som kommer att mörda.

Sen hörde läkaren en bil utanför som försvann i en väldig fart.
- Då jag gick ut. Och då kom polisen. Min oro var ju att han hade skadat personalen.

- Jag ringde till 31-åringen vid 15.00 och när jag presenterade mig började han kalla mig för "jävla hora" och han undrade varför jag ringde. Jag sa att jag var läkare men han ville prata med en annan läkare. Jag sa att han inte var här, men att han skulle vara på jobbet igen.

31-åringen ska inte accepterat det.
- Jag ska att han inte kunde skrika och hota och då blev det tyst i luren. En AT-läkare såg hur skakad och rädd jag blev. Det tog kanske två minuter sen hörde jag hur det smällde till och att någon skrek: "Jag vill döda henne, jag vill döda henne, var är hon?"

Läkaren låste in sig på sitt rum samtidigt som dödshotelserna fortsatte.
- Jag var så rädd, jag trodde att livet skulle ta slut för mig.

Åklagaren ber läkaren berätta med egna ord om vad som hände den 10 mars.

- Runt klockan 13 berättade en av de anställda att 31-åringen varit där och skrikit och hotat honom. Den anställde var rädd och såg skakig ut, jag sa till honom att han skulle säga till 31-åringen att jag ska ringa honom.

- Om han skulle komma tillbaka skulle personalen trycka på överfallslarmet, säger läkaren.

Åklagaren vill veta mer om läkarens bakgrund.
- Jag har varit läkare i snart 22 år.

Och det här är en privat mottagning?
- Ja.

Hur många anställda är det?
- 13.

De andra två som ska höras i dag är en ekonomiassistent och den andra är en sköterska.

Det är åklagaren som inleder förhöret med läkaren.

Först ut att höras är en läkare.

De anställda på vårdcentralen vill inte prata i 31-åringens närvaro på grund av rädsla. Domaren beslutar därför om medhörning och 31-åringen förs ner i häktets lokaler i tingsrättens källare.

Försvarsadvokaten:
- Det är riktigt att han har varit på vårdcentralen, han har skrikit men han har inte uttalat att döda någon. Han har ju då, vid den här tiden, mått dåligt. Han söker hjälp, han har sömnproblem och bakom det här ligger ju körkortet och provtagningar för körkortet har hakat upp sig. Han har uppfattat att personalen varit nonchalant och inte gett honom tid.

- Den här vårdcentralen har tidigare haft besök av 31-åringen och personalen har kommit överens om att när han kommer ska de larma. De har känt en risk att något ska hända när han besöker dem.

- Personalen larmade också vid det här tillfälllet. Men jag stannar här så får vittnena själva berätta, säger åklagaren.

Åklagaren utvecklar sin sakframställan:
- Den här aktuella dagen så kommer 31-åringen till receptionen och vill träffa en läkare. Det finns inte möjlighet till det då, men en läkare skulle ringa upp honom.

- 31-åringen lämnar stället och vid 15-tiden blir han uppringd av en läkare. 31-åringen är då irriterad och arg, främst för att det inte är hans läkare som ringer upp. 31-åringen dyker sedan upp vid vårdcentralen, då är han aggressiv och våldsam, och han hotar två personer. Han knyter även näven mot en av dem och slår i hennes dörr.

31-åringen nekar även till detta.

- NN har hotat ’namn’ och ’namn’ genom att uttala hot att han skulle slå eller döda dem. Det hände den 10 mars 2017. Hotet var sådant att målsägandena kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin personliga säkerhet, säger åklagaren.

31-åringen nekar till brott.

Kammaråklagare Carin Lantorp läser upp sin sakframställan:

- Jag yrkar ansvar för hot mot tjänsteman och olaga hot.NN har angripit läkaren ’namn på läkaren’ med hot om våld när hen utövat myndighetsutövning som läkare. Det hände den 10 mars 2017 på ’namn på vårdcentralen’ i Västerås. NN har därvid uttalat hot att han skulle slå och/eller döda läkaren.

Lunchrasten är slut och rättegången har återupptagits. Nu ska det alltså handla om det hot 31-åringen ska ha uttalat när han besökte en vårdcentral i Västerås.

Domaren beslutar om en lunchpaus till 13.30. Då kommer det att handla om det olaga hotet och hot mot tjänsteman på en vårdcentral.

Barndomskompisen lämnar rättssalen.

Domaren ringer ner till medhörningsrummet i källaren där 31-åringen sitter för att fråga om han han några frågor. Det har han inte.

Åklagaren har inga fler frågor och förhöret är slut.

Försvarsadvokaten har inga fler frågor.

Åklagaren har några ytterligare frågor. Hon vill veta om 31-åringens klädintresse.

- Nej, han har inget.

Skor då?
- Nej, inte det heller.

Men du har tyckt att han varit lite konstigt - var det något tal om att söka hjälp?

- Ja, vi frågade ju hur han mådde och vi sa att vi kunde åka upp till psyk. Då höll han med och vi skulle ta det efter helgen. Men efter helgen sa han att han mådde bra, och då uppträdde han normalt.

Men det var så pass att du tyckte att han behövde hjälp? När var det i tiden?
- I början av sommaren.

Försvarsadvokaten säger att vittnet nämnt något om batteri och mobiltelefoner.
- Ja, 31-åringen tyckte att vi skulle ta ut våra batterier. Det var bara att göra det.

I förhöret har du sagt att det var för att ingen skulle kunna avlyssna er.
- Ja, det var min slutsats eftersom vi skulle ta ut batteriet.

Du har tidigare i förhöret nämnt psykoser. Kan du utveckla det? Varför har du trott att han har haft det?

- På grund av det där, det där med byxorna och kronprinsessans födelsedag.

Försvarsadvokaten undrar hur 31-åringen i övrigt har mått eller uppträtt.

- Ja, i början av sommaren var han lite...eh...han kändes inte riktigt sig själv. Jag började ana att han inte alls mådde något bra.

Av vilken anledning då?
- Såsom han betedde sig och uppträdde. En sak var ju exempelvis att jag hade gröna byxor på mig som han tyckte att jag skulle ta av mig - jag förstod ingenting.

Sa han att du skulle byta byxor?
- Ja, det betydde något tydligen.

Var det något annat han sa?
- Det var väl att ville gå på kronprinsessans födelsedag.

Varför var det konstigt?
- Ja, det kändes lite konstigt.

Trodde han att han hade någon inbjudan dit?
- Det vet jag inte.

Försvarsadvokaten säger att barndomskompisen nämnt något om hans energi i tidigare förhör.

- Energi, hur menar du då?

Försvarsadvokaten läser högt ur förhöret. Kompisen ska ha sagt att 31-åringen drabbats av energilöshet.
- Ja, det stämmer.

Vet du något om hur han har sovit?
- Han kan ha sagt att han haft svårt att sova, att han haft sömnproblem.

Har han sagt det till dig?
- Jag vet inte om han har sagt det, men jag har sett det på honom.

Försvarsadvokaten undrar hur många gånger 31-åringen berättat om sin oro.

- Jag vet inte om han har berättat det fler gånger, men han har ju grubblat på det.

Träffades ni något i somras?
- Ja, vi var väl ute på krogen någon gång.

Hur var han till humöret då?
- Då var han lite stressad, och var inte helt sig själv egentligen.

Försvarsadvokaten vill fråga om 31-åringen, om vem han är.

- Ja, en allmänbildad, seriös, allvarlig...ja, jag vet inte hur jag ska förklara.

Kan du beskriva något om hans mående?
- Ja, jag har ju känt till att han varit deprimerad, stressad och orolig. Att han har mått lite dåligt. Han var ju orolig för att han skulle bli av med körkortet på grund av några tester.

Har han berättat det för dig?
- Ja. Skulle han bli av med körkortet så skulle han bli av med jobbet.

Åklagaren har inga fler frågor.

Men du märkte ingenting speciellt alls med honom?
- Nej, ingenting.

Vad tyckte han om det då?
- Inget speciellt.

Minns du hur han var klädd den här dagen?
- Han hade byggarkläder på sig och en t-shirt. Och solbrillor.

Minns du hur t-shirten såg ut?
- Nu efteråt vet jag att det var en gul tröja.

Efteråt säger du?
- Ja, just då när jag pratade med polisen så mindes jag inte. Men nu vet jag det.

Hur är 31-åringen under flytten?
- Som vanligt. Allt går snabbt. Vi springer ju bara upp och ner tills allt är klart. Vi hinner inte snacka så mycket.

Hur lång tid tog det?
- Ja, exakt tid kan jag inte bedöma men vi var klara vid 16.30-17.

Vart tog han vägen då?
- Han skulle åka hem och sen skulle han på middag till sin far.

Hur går hans körning när ni åker därifrån?
- Bra, helt normalt.

Hur många vändor blir det med flytten?
- En.

Hur långt flyttade du?
- Några hundra meter.

Sen var det något krångel när ni skulle hyra släpet?
- Ja, jag har inget körkort och han hade bara pass. Så då fick vi åka och hämta farsan så han fick hyra släpet åt oss.

Har han någon annan bil?
- Nej, inte vad jag vet.

Är det han som kör?
- Ja.

Vad gör ni då?
- Han kommer in i hallen och så kör vi igång. Det var full rulle direkt.

Hur var han när han kom hem till dig?
- Som vanligt.

Du säger att han dyker upp - var är du då?
- I föräldrahemmet.

Är det därifrån du skulle flytta?
- Ja.

Vad skulle ni ha för fordon?
- Ja, det var ju med hans bil, det var ju det han skulle bidra med. Det var hans firmabil.

Har du åkt i den förut?
- Jaja, det är ju den han har.

När bestämdes det att han skulle hjälpa till med flytten?
- Tydligen ett tag innan, det var farsan som hade frågat. Sen hade jag också frågat.

Men det var bestämt sen länge?
- Ja.

Du flyttade den 1 augusti - kan du berätta hur 31-åringen var inblandad i den?
- Ja, han ringde mig vid 14-tiden och sa att han skulle käka och sen dyka upp. Han kom vid 15 och sen åkte vi och hämtade släpkärra. Vi åkte och lastade in och lastade av det. Det var väl den snabba varianten.

Han ringde dig vid 14 - vad sa han då?
- Han sa att han skulle komma snart.

Hur var han då?
- Som vanligt.

Åklagaren inleder förhöret.
Du sa att ni var barndomsvänner - det betyder att ni har känt varandra länge?

- Ja, sen grundskolan.

Hur ser ert umgänge ut, jag tänker på sista tiden?
- Inte så ofta, det var mer när vi var yngre, när vi var tonåringar.

Hur såg det ut i somras då?
- Ja, vi umgicks en gång i veckan, eller varannan vecka. Inte speciellt ofta.

Han avlägger nu vittneseden.

Domaren frågar om han är släkt eller närstående med 31-åringen.
- Vi är barndomskompisar, säger vittnet.

Barndomskompisen har tagit plats i rättssalen.

Domaren informerar honom att 31-åringen kommer att höra vad som sägs i rättssalen.

- Ok, säger barndomskompisen.

I går gav 31-åringen ett trött intryck i rätten. I dag ser han mest ledsen ut. Helt annorlunda mot förra veckan då han gav ett vaket intryck och följde livligt med i förhandlingen.

Nästa vittne är en barndomskompis till 31-åringen. Vittnet har tidigare aviserat att han inte vill möta 31-åringen i rättssalen.

Förhöret med kriminalteknikern är slut.

Försvarsadvokaten undrar om stänken på bilen kan ha kommit från en annan person på platsen.
- Ja, men då måste det ha funnits någon annan där på platsen.

Jag tänker på om man skulle ta på hennes blodiga kropp - skulle man kunna stänka på det är sättet då.
- Ja, det är möjligt.

Försvarsadvokaten har inga fler frågor.

Försvarsadvokaten undrar om polisen hittade något DNA under Elena Åsbergs fingrar.
- Nej, det var så pass blodiga.

Brage Åhman har inga fler frågor.

Målsägandebiträdet Brage Åhman vill veta mer om blodet på pedalerna i bilen.
- Jag tror att personen som satt sig där hade blod under skosulorna.

Någon har alltså trampat i blodet och sen avsett det på pedalerna?
- Ja.

Åklagaren har inga fler frågor för stunden.

Enligt kriminalteknikern stämde fyndet av brandrester i bilen med fyndet vid brandplatsen.
- De var typiska arbetskläder som hade brunnit.

Undersökningen på brandplatsen - du var inte huvudundersökare där men du biträdde den, kan du berätta om den?

- Vi visste inte om det först. Det var i ett förhör med 31-åringen där han berättade om ett pumphus där han eldat en säck med kläder. Så vi begav oss ut tillsammans med andra utredare för att leta reda på platsen. Sen var det en utredare som hittade den av en slump när hon åkte hem.

Elenas skador var typiska för knivskador, eller skador gjorde med ett eggvasst föremål.

Du har ju beskrivit stänken på bilen som kommer från en blödande kropp. Hur långt kan det stänka?

- Ett litet stänk innehåller lite blodvolym så det kan ju inte fara iväg så jättelångt. Men den utbildningen har inte jag, jag har ställt frågan till NFC. Men avståndet mellan Elenas kropp och bilen, enligt analysen, så rör det sig om 1,5-2 meter.

Du har också beskrivit i ditt yttrande vad som fanns runt handtaget på passagerardörren. Du skriver avsatt blod?
- Det blir det om man har blod på händerna eller på kläderna och avsätter det på en oblodig yta.

På passagerarsidan fanns det också något?
- Ja, det fanns en blodbesudling men det gick inte att få fram något DNA.

Hur kommer det sig?
- Det kan vara en liten mängd, eller att det var någon annan reagens. Men det var blod, det är konstaterat.

- Blodet visade sig vara Elenas. Dagen efter sökte vi efter blod i bilen och vi hittade det på passagerarplatsen, på gaspedalen och så fanns det på blod på sittdynan i mitten, säger kriminalteknikern.

- Det som vi kallar för avvärjningsskador, hon har säkert tagit några av huggen mot händerna eller armarna.

Du har också undersökt firmabilen. Vad kan du säga om den?
- Vi fick in den dagen efter, på kvällen. Vi hade fått uppgifter om att polisen hade hittat blod på den och så var det. Det var människoblod, jag tror att det var sju, möjligtvis åtta stänk. Stänk berättar om viss aktivitet, de var nedåtgående och övervägande delen av de var mellan 1 och 4 millimeter och det är den storleken som det blir efter hugg och sparkar.

- Hon har ju också skador på händerna och armarna, som att hon försökt freda sig mot angreppen.

Vad kan man säga om angreppet?
- Hennes kläder, tunikan, är ju väldigt blodig upptill men det syns inga direkta rinningar av blod som skulle ha varit förväntat om hon hade stått upp. Min bedömning är att hon hamnat på marken i ett ganska tidigt skede.

Vad kan man säga om hennes position under förloppet?
- Hon ligger på vänster sida men sin vänstra arm framdagen. Det finns spår i det koagulerade, kroppen har flyttats efter den största utblödningen. Kanske är det någon vittne som har försökt lägga henne i stabilit sidoläge eller ambulanspersonalen.

Drar ni någon slutsats av det?
- Ja, hon är kvar på den platsen där hon har blivit attackerad eller nedhuggen. Det finns inga spår att man har sprungit omkring.

- Det var inte mycket spår på platsen, det var ju asfalt. Vi säkrade hennes kläder och försökte säkra DNA från hennes fingrar. Det är det vi kan se på platsen - inte mycket spår på platsen utan invid kroppen.

Du var en av de första som kom ut till brottsplatsen?
- Ja. Elena Åsberg låg kvar på platsen när vi kommer. Hon hade skador på övre delen av kroppen, huvudet och ansiktet. Det hade runnit i väg mycket blod, marken lutade litegrann, säger kriminalteknikern.

Åklagaren undrar hur länge hon har jobbar som kriminaltekniker?
- Jag har jobbat på roteln sedan 2006.

Är det riktigt att du har gjort blodstänksundersökningen och klädundersökningen?
- Ja.

Kriminalteknikern har varit inblandad i utredningen. Det är åklagaren som inleder förhöret.

Nästa vittne är en kriminaltekniker.

- Slutsatsen är att vid det aktuella tillfället så bedöms Elena Åsbergs kropp vara en källa till våldet. Placeringen på stänken på bilen är de förväntade. Stänken har sitt ursprung i samma källa och att avståndet mellan kroppen och bilen var 1,5-2 meter, säger åklagaren.

Det handlar om blodförekomsten på 31-åringens firmabil.

Åklagaren vill nu komplettera sin sakframställan med ett sakkunnigutlåtande från NFC, Nationellt forensiskt center. Det är en blodstänksanalys.

Förhöret är slut.

Försvarsadvokaten läser högt ur ett tidigare förhör där vittnet ska ha sagt att 31-åringen gick med "luftsteg" och såg radiostyrd ut.
- Ja, jag har ju sagt att han såg sliten ut. Han såg trött ut.

Det är den iakttagelsen du har gjort?
- Ja.

I förhör har du sagt något om hur han gick - kommer du ihåg det?
- Han har ju speciell stil när han går, det har han.

Försvarsadvokaten vill veta mer om morgonen den 1 augusti när de möttes.
- Ja, jag sa godmorgon och jag tyckte att han såg trött och sliten ut.

Åklagaren har inga fler frågor.

Du har sagt att han blev "som galen" och raseriutbrott till polisen.
- Nej, det vet jag inte.

Har du sett något annat tillfälle när han blivit arg?
- Nej, inte vad jag har sett.

Åklagaren säger att vittnet har uttryckt sig lite annorlunda i förhör, att 31-åringen jobbar fort och att det då ofta blir fel. Vittnet ska också ha sett när 31-åringen fick ett raseriutbrott.

- Raseriutbrott? Han blev väl förbannad och det är det många som blir.

Vad gjorde han då?
- Han slängde väl undan grejerna åt sidan och började om.

Vad har han för typ av humör och temperament?
- Jag tror att han har temperament. Det ramlade ner reglar en dag men då blir väl alla arga. Jag såg att han blev arg och irriterad.

Gjorde han något?
- Nej, inte så.

Men det här var något du såg?
- Ja, jag såg lite snabbt. Men jag höll ju på med mitt.

I ett tidigare förhör ska hantverkaren ha sagt att det var många som inte ville jobba med 31-åringen.
- Neej, det vet jag inte. Vill och vill. Många jobbar ensamma och jag tycker om att jobba själv. Det är många som tycker om att jobba själva.

Jobbade 31-åringen med någon annan eller jobbade han själv?
- På ett bygge jobbade han själv.

Fanns det någon anledning till det?
- Nej, det var väl enmansjobb.

Hur var det att jobba med honom?
- Jag vet inte, jag har aldrig jobbat med honom.

Vill folk jobba ihop med honom?
- Ja, det tror jag nog.

Åklagaren undrar vad vittnet gör med sin arbetsbil när arbetsdagen är slut.
- Åker hem.

Känner du till något om 31-åringen?
- Han är driftig och duktig på att jobba, i alla fall vad man har sett.

Betyder det att han är snabb?
- Han är duktig på det han gör.

I ett tidigare förhör tog du för givet att han åkte bil?
- Ja, vi har varsin firmabil men jag såg aldrig hans den här morgonen.

Hantverkaren förklarar att parkeringen var en bit bort.

Vet du hur han tog sig till jobbet den här dagen?
- Nej.

Vet du hur han brukar ta sig till jobbet?
- Han har väl likadan firmabil som jag.

Den 1 augusti i år - har du något minne av den dagen?
- Jag träffade ju 31-åringen på morgonen när han stämplade in vid 6.30-tiden.

Var någonstans på bygget är det du ser honom?
- Vid bodarna, utanför bygget.

Är det något speciellt som du tänker på då?
- Nej, jag sa väl bara godmorgon till honom. Han hade solglasögon på sig på morgonen och jag tyckte väl att det var lustigt.

Varför la du märke till det?
- Jag tyckte han såg trött och sliten ut.

Känner ni varandra?
- Vi hejar och så där, vi är ju på samma firma.

Nästa förhör är med ytterligare en hantverkare som har jobbat på samma arbetsplats som 31-åringen.
- Vi har aldrig jobbat ihop, men på samma ställe, säger vittnet.

Pausen är över.

Domaren beslutar om en paus till 10.15.

Förhöret med lagbasen är avslutat.

Försvarsadvokaten har inga fler frågor, men det har åklagaren. Hon undrar när i tid det skedde.
- Det måste ha varit i slutet av hans anställning, i januari 2017.

Försvarsadvokaten undrar om det var några handgripligheter?
- Nej, bara sparken mot papperskorgen.

Är du säker på att han sa att han ville ha ihjäl någon?
- Ja.

Du kan inte ha missuppfattat honom?
- Nej.

Lugnade han ner sig sen?
- Ja. Den där papperskorgen blev rätt så knölig men han bulade ut den. Handlingen var liksom en förstärkning inför oss, kändes det som.

Försvarsadvokaten undrar om lagbasen känner till varför 31-åringen var upprörd den där dagen.
- Nej, om det var för att han varit till polisen eller så.

Åklagaren har inga fler frågor. Målsägandebiträdet undrar hur händelsen slutade.
- Ja, jag kommer inte ihåg om han åkte hem men han kom inte ut på arbetsplatsen.

Åklagaren läser ur ett tidigare förhör där lagbasen sagt att 31-åringen sagt att han ville ha ihjäl någon.
- Ja, det stämmer. Jag försökte lugna honom och sa att det funkade bra när han var här och jobbade.

Du sa att han sagt att han "skulle villja mörda"?
- Ja, något åt det hållet. Om det var ett mord eller något liknande, säger lagbasen.

Han sparkade till en papperskorg? Hur såg han ut?
- Ja, han vart ju vit och rödflammig i ansiktet, han blev stirrig. Jag sa åt honom att han skulle lugna ner sig, och jag bad honom åka hem och vila. Jag visste ju inte hur illa ställt det var.

Vad syftar du på då?
- Man har väl hört senare att det varit problem.

Du sa att han var het och arg?
- Ja.

Vem stod 31-åringen och pratade med?
- Det var vårt skyddsombud.

Du sa het - kan du beskriva det närmare?
- Han sa att kan kände sig jagad av myndigheter och polis, han fick aldrig vara ifred. Även privat var han jagad av grannar, det var aldrig lugn och ro. Han sparkade till en papperskorg, riktigt rejält, och han sa något i stil med att han skulle vilja mörda för att få stopp på det här. Sen sa han: "Det är såna som er jag hatar". Jag frågade vad han menade och då sa att det var såna som oss, som var lugna.

Det är åklagaren som inleder förhöret. Hon vill veta vart vittnet jobbar.
- Jag är lagbas på ett bygge.

Har du någon gång arbetat med 31-åringen?
- Ja, första gången var 2002-2003, sen var det i november 2016 till januari 2017.

Hur gick det när han jobbade hos er?
- Det gick bra, han var duktig på att jobba. Han skötte sig själv på alla sätt och vis.

Var det något speciellt som inträffade?
- Ja, det var en sak. Jag skulle hämta något papper på ett bygge och där stod 31-åringen och pratade med en kollega. Jag hörde att 31-åringen var irriterad och jag hörde att han var riktigt het. Jag förstod att han varit till någon myndighet eller till polisen där något hade hänt. Han kände sig jagad av polisen, han fick inte vara i fred. Om det var något om att de skulle ta hans körkort, jag minns inte.

Nästa vittne är på väg till rättssalen.

Förhöret är slut.

Målsägandebiträdet Brage Åhman undrar om förhörsledarna ställt ledande frågor.
- Det skulle jag inte påstå, men när det är ett sånt pass grovt brott är vi tvungna att ställa på hårt.

Åklagaren har inga fler frågor.

- När beskedet kom att det var människoblod skulle vi ta in honom, vilket vi gjorde.

- Vi åkte till hans arbetsplats och hade fått uppgifter om att han skulle jobba till 16. Han kom ut och vi hade strax därinnan tagit reda på vart han bodde. Vi tog en genväg dit och när han kom hem var vi redan på plats. När han gick in i huset tog vi oss en titt på hans bil och vi upptäckte stänk på bilen som vi misstänkte var blod. Vi ringde dit en tekniker som tog ytterligare prover.

Hur var det när han påträffades - ni hade ju spaning.
- Ja, jag och kollegan fick uppgifter om att ta oss till ett företag. Anledningen till det var att flera vittnen gjort gällande att firmabilen tillhörde det här företaget. Vi stämde träff med chefen och han redogjorde för vilka personer som jobbade på firman, och vart de jobbade. Vi gjorde en bakgrundskontroll på 31-åringen och det visade sig att han var åtalad för olaga hot och hot mot tjänsteman. Han hade också jobbat ensam den här dagen och vi valde av olika anledningar att fokusera på honom.

När han började berätta mer - har det någon gång varit tveksamheter vilken dag det har varit frågan om?
- Nej, vi har hela tiden hänvisat till både dagen det skedde och den 1 augusti.

Åklagaren vill prata om den skiss som 31-åringen gjort.
- Han visade hur det såg ut vid platsen.

Var försvararen med?
- Försvarare Fredborg har varit med vid samtliga förhör.

Har hon någon gång protesterat mot era förhörsmetoder?
- Nej, det enda hon har sagt till om var när han var trött och det har vi tagit hänsyn till.

Har det varit någon press från er sida?
- Nej, definitivt inte. Och inte i det vi kallar medgivandeförhöret som var det femte. Det var även i det förhöret som han berättade att han hade bränt upp kläderna, han beskrev platsen noggrant.

Hade ni någon uppgift om brandplatsen innan?
- Nej.

- Han berättade att han hade mått dåligt, stått och tittat in i väggar på byggarbetsplatser, att han inte mindes hur han kommit till bilen, att allt var svart runt omkring honom.

Hur reagerade ni på när han var trött och utmattad?
- Vi har visat stor hänsyn till honom.

- Vid femte förhöret medgav han att han varit i Surahammar, han medgav att han varit där men inte attackerad kvinnan. Men i slutet började vi spä på honom med detaljfrågor som endast gärningsmannen kan känna till och då svarade han bara "inga kommentarer". Sen ville han inte svara på några fler frågor, han var trött och utmattad.

Hur gick förhören med 31-åringen till?
- Jag och en kollega blev utsedda till förhörsledare. Första förhöret med honom var ju att få fram vilken person han är, det är en noga planerad förhörsmall. Vid förhör två la vid fram skärmdumpar som visade att han hade bytt kläder - då ville han inte prata om själva händelsen men hade inga problem med att prata om vad som hade hänt före eller efter.
- Vid förhör tre var 31-åringen rätt så talbar.

Det är åklagaren som inleder förhöret. Hon undrar hur länge förhörsledaren varit polis.

- I 15 år.

Nästa vittne är en polis. Under förundersökningens gång har han varit förhörsledare i fallet.

Förhöret med arbetsgivaren är slut.

Försvarsadvokaten har inga fler frågor.

Åklagaren har inga fler frågor för stunden.

Målsägandebiträdet har inga alls men försvarsadvokaten vill veta mer om nycklar till firmabilen.
- De levereras med en nyckel och en reserv, har jag för mig. Vad jag minns, det är ju ett bra tag.

Åklagaren undrade om arbetsgivaren märkte något speciellt med 31-åringen under samtalet.
- Nej, det var inget speciellt. Det var ett kort samtal.

Hur var det med 31-åringen skoinköp?
- Ja, han hade ju köpt två par på kort tid.

Har han kontaktat dig om nya skor?
- Ja, det var ju morgonen efter det där som hände i Sura. Han hade ringt mig, men jag hade missat samtalet så jag ringde upp. Han frågade om han fick ta ut nya skor och jag sa ok.

Hur får man nya skor?
- Ja, de ringer in och säger att nu är skorna slut och då säger jag "varsågod".

Hur är med skor och arbetskläder för de anställda?
- Ja, kläderna tar vi från ett företag i Eskilstuna, antingen så skickas de till killarna eller så hämtar de ut kläder. Likaså med skor fast då från ett annat företag.

Vad är det för kläder ni har?
- Oftast är det gula tröjor eller t-shirts, alltså varseltröjor, det är krav på sånt och oftast kör vi med svarta byxor.

Har du någon nyckel till hans bil?
- Nej.

Åklagaren undrar hur det är med nycklar till bilen.
- Det var strul med någon nyckel som vi fick byta ut, men det var länge sen. Vi fick en ny, jag tror den andra tappades bort eller gick sönder.

Finns det någon extranyckel?
- Nej, det tror jag inte.

Vad gör man med bilen efter arbetsdagens slut?
- Den ska åka hem och ställas, och så ska det fyllas i körjournaler. Den får inte användas privat - bara i tjänsten - till och från arbetet.

Men när man har arbetat klart får man ta med sig den hem?
- Ja, det är ju sådana varierande arbetsplatser så det får man.

Räknat från 1 augusti - hur långt tillbaka hade han haft bilen?
- Rätt länge. Jag kommer inte ihåg tiderna.

Vid tiden för 1 augusti - vem hade bilen då?
- Då var det NN, säger arbetsgivaren och nämner 31-åringens namn.

Hur länge hade han haft den?
- Ja, sen länge. Eller du, han blev av med bilen ett tag när han jobbade inom gångavstånd från sin bostad, men sen fick han tillbaka den.

Åklagaren vill veta hur det fungerar med tjänstebilar i företaget.
- Det är för att de ska kunna transportera verktyg och sånt till arbetsplatser.

Du säger dom?
- Ja, det var 31-åringen och en kollega.

Vilken bil pratar vi om då?
Arbetsgivaren nämner ett bilmärke och delar av ett registreringsnummer.

Åklagaren ber vittnet berätta lite om 31-åringen.
- Han har jobbat med mig i ett eller två år, även en gång tidigare.

Var jobbade 31-åringen den 1 augusti?
- I Västerås, säger arbetsgivaren och nämner en arbetsplats.

Hur länge hade han gjort det?
- Jag minns inte, han har varit på så många olika ställen.

Vittnet är den åtalade 31-åringens chef.

Det är kammaråklagare Carin Lantorp som inleder förhöret.

Det första vittnet kommer att höras via länk.

Rättegången har ropats på och alla parter är nu i säkerhetssalen.

God morgon.

I dag är det dag fyra i rättegången om mordet i Surahammar då Elena Åsberg, 55, mördades när hon var och slängde skräp vid en återvinningsstation. Den åtalade, en 31-årig man från Västerås, nekar till mord.

Klockan 9 börjar rättegången och då inleds vår direktrapportering,

Tack alla som följt vår rapportering idag. I morgon är vi tillbaka.

Förhöret med rättsläkaren är slut och det var också det sista förhöret för i dag. I morgon fortsätter rättegången med ytterligare vittnesförhör.

Enligt stämningsansökan hade Elena Åsbergs kropp ett 20-tal hugg och sårskador. Ett av huggen träffade halspulsådern och hon förblödde på platsen.

Åklagaren åberopar att förhöret med rättsläkaren ska hållas bakom stängda dörrar och rätten beslutar om stängda dörrar.

31-åringen får första första gången sitta i rättssalen utan handfängsel.

Rättegången har ropats på och nästa förhör är med en rättsläkare.

Domaren aviserar om en paus till klockan 15.

Förhöret är slut.

Försvarsadvokaten undrar om de träffades regelbundet på en arbetsdag.
- På rasterna brukar man ju se varandra, men annars kan det gå en dag utan att man ser varandra, säger vittnet.

Nu är det försvarsadvokatens tur.
Du beskrev 31-åringen som trevlig och att han säger ifrån.

- Ja.

Och den här dagen, den 1 augusti, då var han som vanligt?
- Ja.

Åklagaren undrar om vittnet minns vad 31-åringen hade för skor på sig.
- Nej.

Du har sagt att han hade ett par svarta på sig.
- Det är inget jag minns idag.

Åklagarens förhör är slut. Målsägandebiträdet har inga fler frågor.

Åklagaren går återigen in på 31-åringens körsätt. Att han kunde göra tvära inbromsningar.

- Tvära och tvära. Jag bromsar in mjukt. Jag menar inte att han tvärnitar så att han inte ska köra in i baken på någon annan.

Du har tidigare sagt att han körde hetsigt och att han ofta brusade upp när andra trafikanter körde för långsamt.
- Jag tycker formuleringen är fel. Jag tycker inte att jag har sagt på det där sättet. Jag minns inte riktigt vad jag, men jag säger i dag hur jag upplevde hans köregenskaper. Hetsigt - ja, med tvära inbromsningar. Kom någon och tryckte sig in framför bilen - ja, då kunde han bli förbannad.

- Han kör hetsigare än vad jag gör.

Åklagaren hänvisar till ett tidigare förhör med kollegan, det handlar om 31-åringens klädsel. Vid förhörstillfället ska han ha reagerat på att 31-åringen hade solglasögon. Åklagaren frågar om han minns förhöret.

- Jag minns att jag har sagt det. Han brukar ju ha solglasögon i bilen, men jag minns inte att jag sagt att han aldrig har haft det tidigare.

Åklagaren undrar om han minns hur 31-åringen var klädd.
- Om jag inte missminner mig så hade han en gul tröja, alltså mer vet jag inte.

Är det något speciellt i hans klädsel som du reagerar på den här dagen?
- Nej.

Ser du vart han tar vägen när ni skiljs åt?
- Nej.

Vet du om 31-åringen åker bil till jobbet den här dagen?
- Det vet jag inte.

Vad gör 31-åringen när rasten är slut?
- Jag tror att han skulle åka efter rasten. Jag vet inte.

Hur är han till humöret?
- Som vanligt. Lugn och pratade på.

Säger han eller gör han något som du reagerar på?
- Nej.

Hur verkade 31-åringen den här dagen?
- Han var som vanligt.

Pratade ni om något annat?
- Nej, inte vad jag minns. Vi surrade lite allmänt bara.

Hur länge stod ni och pratade?
- Fem minuter kanske.

Åklagaren pratar nu om dagen då mordet skedde - den 1 augusti. Hon undrar om han träffade 31-åringen innan lunchen?
- Nej.

När ni ses på lunchen - vad gör ni då?
- Jag träffade bara honom utanför baracken. Han sa att han skulle åka tidigare från jobbet för att hjälpa en kompis att flytta.

Du har tidigare sagt att 31-åringen ofta åkte i väg?
- Nej, det var fel. Det var när vi jobbade i den andra staden, då åkte vi ofta i väg.

Brukade ni fika eller äta lunch tillsammans?
- Ja, vi satt ju i samma fikarum.

Brukade 31-åringen åka i väg under rasterna?
- Det där var olika. Ibland åkte han i väg och hämtade mat, ibland så var han kvar och ibland så åt han borta.

Efter bygget på annan ort började de jobba i Västerås. Åklagaren undrar hur det gick.
- Det gick bra, säger kollegan.

Åklagaren undrar hur 31-åringens körsätt var.
- Ja, det var väl bra. Han kunde väl bromsa in lite snabbt i en korsning bara.

Vad var det för bil?
- En liten skåpbil, märke vet jag inte.

Minns du registreringsnumret på bilen?
- Nej.

Vet du om någon annan disponerade bilen?
- Det vet jag inte.

Ni har samåkt till jobbet?
- Ja, då jobbade vi på annan ort. Men det var bara en vecka eller två.

Hur funkade samåkningen?
- Det funkade bra.

Vems bil åkte ni?
- I firmabilen, det var 31-åringen som hade den.

Har du pratat något med din chef om 31-åringen?
- Ja, det var första veckor, då sa jag att jag ville jobba med den jag jobbat med tidigare istället.

I förhör har du sagt att han var hetsig i humöret och att han var "upp och ner".

- Det var just det jag sa. Han kunde stå och skälla på en chef, men sån är inte jag.

Du har sagt att han kunde bli väldigt arg om saker inte gick hans väg. Du har sagt att du inte kände dig trygg att jobba med honom.
- Nej, det kommer jag inte håg att jag har sagt. Jag kände mig inte otrygg att jobba med honom men jag kunde hoppa till lite när han blev arg på situationen. Men jag är tyst, jag köper det mesta.

Du har ju pratat med polisen om det här och fått de här frågorna den 9 augusti. Minns du vad du sa då?

- Ja, jag minns. I början så ville jag inte jobba med honom men ju längre vi jobbade tillsammans desto bekvämare blev jag. Det är väl alltid skönt att ha någon som vågar säga ifrån.

Åklagaren undrar hur det var att jobba med 31-åringen.
- Det har funkat bra.

Samarbetet mellan er?
- Det funkade bra.

Hur skulle du beskriva 31-åringen som person?
- Snäll, rak, säger vad han tycker. Anser han att något är fel så säger han ifrån. Väldigt öppen.

Hur är hans humör?
- Under den tiden jag har känt honom så har det varit bra. Alla blir väl arga om man blir felbehandlad. Inom byggbranschen är det mycket strul, så alla blir väl irriterad ibland.

Har han lätt för att bli arg?
- Inte vad jag har upplevt. Inte lättare än någon annan. Men han säger väl ifrån mer, om jag jämför honom och mig, så är jag mer feg.

Åklagare Lelic inleder förhöret och hon undrar var vittnet jobbar. Han berättar vilket företag han är anställd på.
Känner du 31-åringen?

- Ja, inte så mycket personligen men mest genom jobbet. Vi har jobbat ihop sen förra vintern.

Har ni jobbat tillsammans på något bygge tidigare?
- Ja.

Hur tog du dig till jobbet?
- Jag samåkte med 31-åringen. Vi möttes inne i stan och så åkte jag med honom.

Nästa vittne är en kollega och en kompis till 31-åringen.

Åklagaren har inga fler frågor. Förhöret är slut.

Åklagaren kom på att hon hade några frågor till.
Vet du hur 31-åringen brukade ta sig till och från jobbet?

- Ja, i bil.

Vad är det för bil?
- En vit caddy.

Vet du hur länge han har haft bilen?
- Nej.

Varken målsägandebiträdet eller försvarsadvokaten har några frågor.

Dagen därpå, träffade du 31-åringen då?
- Nej, det tror jag inte att jag gjorde.

Åklagaren har inga fler frågor.

Åklagaren undrar om det var något annat med hans klädsel som han tänkte på.
- Nej, jag har för mig att han hade hängslen på sig.

Vet du hur länge han blir kvar på bygget innan han slutar?
- Nej.

Minns du vad han hade på sig den här dagen?
- Jag har för mig att det var en t-shirt med en logga på och piratbyxor.

Minns du färgen på t-shirten?
- Svart eller gul, jag kommer inte ihåg.

Vilken färg var det på byxorna?
- Svart.

Minns du vad han hade för skor på sig?
- Nej, det kommer jag inte håg.

Träffade du honom tidigare under dagen?
- Nej, inte vad jag minns.

Hur länge pratade ni på lunchen, då när ni träffades?
- Det kanske var fem minuter.

Pratade ni om något annat än hans ledighet?
- Nej, det tror jag inte.

Hur verkade han när ni pratade?
- Det var inget speciellt.

Hur var hans sinnestämmning?
- Han var lugn. Han var sig själv.

Åklagaren går nu in på tisdagen den 1 augusti. Hon undrar om de jobbade på samma bygge då.
- Ja.

Jobbade han själv eller i team med någon?
- Han jobbade själv.

Träffade du honom något?
- Jag träffade honom på eftermiddagen, det var under rasten mellan 13 och 13.30. Han frågade om han fick ta ledigt för att hjälpa en polare att flytta. Jag sa ja.

Du träffade honom på lunchrasten?
- På bygget, alltså.

Hur var han då?
- Det var inte så att han var dum eller så mot, snarare lite lättirriterad. Han reagerar starkt om det gått lite knackigt i jobbet.

Hur är han i humöret då?
- Som jag sa, lite lättirriterad. Han har lätt att brusa upp.

När kom han tillbaka?
- I mitten av juni, vecka 27 eller 28.

Hur väl känner du 31-åringen?
- Jag känner honom inte alls, inte mer än det att han jobbat på bygget.

Hur länge var han på ditt bygge första omgången?
- En månad eller två.

Är det du som bestämmer vilka som ska få vara där? Vem tog bort honom?
- Det var jag.

Hur kom det sig att han fick komma tillbaka?
- Jag fick ett samtal från hans chef som sa att han blivit lugnare.

- Jag är arbetsledare på ett byggföretag.

Stämmer det att du var på ett bygge i Västerås vid den aktuella tiden?
- Ja.

Känner du till 31-åringen?
- Ja.

Hur länge var han på ditt bygge?
- Han var där i två omgångar, i våras och sen i somras, från juni till augusti.

Hur kommer det sig att det var två omgångar?
- Första gången funkade det inte så bra. Han kändes inte så stabil.

På vilket sätt kändes han inte stabil?
- Han kändes lite, jag vet inte hur jag ska förklara, ostabil och otrygg.

Det är assistentåklagare Mirna Lelic som inleder förhöret. Hon vill veta var vittnet jobbar.

Rättegången har nu återupptagits. Vittnet - 31-åringens arbetsledare på ett bygge - har tagit plats i rättssalen.

Ny tid för rättegångsstart är klockan 14. Åklagaren har återkallat ett förhör.

Nu bryter domaren för lunch till 13.30.

31-åringen tittar uppmärksamt på filmen.

På bilden syns 31-åringens firmabil.

Åklagaren spelar även upp en film från bensinstationen i Hallstahammar.

De nya bilderna ska visa att platserna är identiska med bilderna som togs den 1 augusti, enligt åklagaren.

Åklagaren har ytterligare bevisning i målet och den ska hon komplettera nu. Hon vill visa nya bilder från bensinstationen i Hallstahammar där den mordmisstänkte 31-åringen ska ha varit innan han åkte till Surahammar.

31-åringen sa i förra veckan att han var tveksam till att bilderna var tagna i Hallstahammar.

Förhöret är slut.

Domaren undrar vad vittnet minns i dag.
- Jag har antecknat att du har sett en vit bil som har lämnat återvinningsstationen.

- Ja.

Sen är det mycket prat om bilen du ska ha sett innan - kommer du ihåg det i dag?
- Nej, jag såg inget.

Men hörde du någon bil?
- Jag vet inte det i dag.

Försvarsadvokaten har inga fler frågor.

Försvarsadvokaten har några ytterligare frågor och det är på åklagarens tema. Alltså hur många bilar han såg vid återvinningsstationen.

Vittnet försöker än en gång förklara att han reagerade först när firmabilen åkte i väg i en rasande fart. Övriga bilar la han inte märke till eftersom många slänger skräp där.

Åklagaren har inga fler frågor.

Så du kan ha hört ljudet av en bil innan du såg den vita skåpbilen - är det rätt uppfattat? undrar åklagaren.
- Jag reagerade när firmabilen körde fort därifrån, det var därför jag tittade upp.

Men vittnet kommer inte ihåg hur den första bilen såg ut.
- Det är många som åker dit och slänger skräp.

Åklagaren undrar hur många firmabilar han såg den aktuella dagen.
- Det var bara en.

Försvarsadvokaten har inga fler frågor. Åklagaren har ett par till. Hon undrar om vittnet minns att han blev hörd några dagar efter mordet.

- Ja.

Åklagaren läser ur förhöret då vittnet ska ha sett en bil lämna återvinningsstationen strax innan skåpbilen lämnade.

- Ja, det stämmer.

Det var bilen med kvinnan som skulle till frisören. Hon som blev så rädd när hon såg attacken och som först tänkte hjälpa till men blev rädd när manspersonen på platsen tittade upp och tog ett steg mot hennes bil.

Försvarsadvokaten fortsätter att prata om ytterligare en bil som vittnet ska han sett men han förnekar det. Hon undrar då om han hört någon ytterligare bil.
- Jag såg den vita bilen som försvann.

Försvarsadvokaten nämner att vittnet pratat om ytterligare en bil i förhöret.
- Nej, det har jag inte sagt. Jag såg en bil som åkte därifrån väldigt snabbt.

Försvarsadvokaten undrar om hon har fattat rätt att han såg en bil lämna platsen.
- Ja.

Uppfattade du någon annan bil på platsen?
- Jag såg bara kvinnans bil. Från början visste jag inte att det var hennes, det var polisen som sa det.

Det är lite svårt att höra vad vittnet säger. Han och tolken pratar i munnen på varandra ibland. Dessutom liknar deras röster varandras.

Försvarsadvokaten vill att vittnet ska visa på bilden vilken väg skåpbilen körde därifrån.

Vittnet visar på kartan.

Vart tog den vägen sen?
- Det vet jag inte. Den åkte förbi mig.

Åklagaren har inga frågor.

Målsägandebiträdet Brage Åhman har en. Han undrar om vittnet såg vem som körde den vita bilen.
- Nej, det gick så snabbt.

Sen förstår jag att du gick fram till platsen?
- Ja, jag såg en kvinna på marken och hon blödde. Då vände jag om och gick tillbaka.

När gjorde du det?
- Det var tre-fyra andra personer som gick dit och då gjorde jag också det. Den första som kom dit var en man på cykel, han larmade polisen.

Hur körde skåpbilen därifrån?
- Fort.

Kan du säga något annat om bilen?
- Det var text på bilen men den kunde jag inte läsa.

När du ser den här vita skåpbilen - ser du någon annan bil där då?
- Jag tror att kvinnans bil stod där, en röd bil.

Du sa att du såg en vit firmabil?
- Ja.

Vittnet visar på flygbilden var skåpbilen stod och var han själv satt i förhålllande till den.

Åklagaren undrar var vittnet satt och rökte.
- Jag satt på en stol och rökte utanför restaurangen där jag jobbade.

Vittnet förklarar att det var vid restaurangens baksida.

Vittnet såg hur en person la en filt över kvinnan i väntan på ambulansen.
- Det var mycket folk som hade samlats där.

Det är åklagare Carin Lantorp som inleder vittnesförhöret. Hon ber vittnet berätta med egna ord om var han befann sig, vad han såg.
- Jag satt ute och rökte, jag hörde en bil som körde väldigt fort. Det var en vit firmabil som körde underligt. Sen såg jag en kvinna som låg på marken och sen såg jag en cyklist som tog fram sin telefon som förmodligen ringde polisen. Kvinnan låg på marken och blödde.

Vittnet avlägger vittneseden.

Förhandlingen har återupptagits. Nästa vittne är en man som har sin arbetsplats nära återvinningsstationen. Förhöret sker med hjälp av tolk.

Domaren föreslår en paus på tio minuter.

Förhöret är slut.

Åklagaren har en fråga. Hon undrar hur vittnet skulle beskriva sitt tillstånd när han ringde till polisen.
- Lite otydlig, jag tyckte att jag kunde ha varit bättre att förklara. Jag hade kunnat berätta bättre var vi var någonstans.

Men du såg bara en vit arbetsbil?
- Ja.

Du nämnde en annan bil du såg - en röd?
- Ja, den såg jag inte på en gång. Den vita bilen stod ganska nära den röda bilen.

Elena Åsbergs bil var röd.

Försvarsadvokaten undrar hur långt ifrån återvinningsstationen vittnet stod.
- Kanske en 20 meter.

Hur långt ifrån bilen med öppen dörr där någon springer runt?
- 25-30 meter.

Försvarsadvokaten har inga fler frågor.

Vittnet förtydligar att han såg en bil.
- Varför jag skulle ha sagt så vet jag inte. Det var en ganska förvirrande situation.

I samtalet ska vittnet ha sagt att han uppfattade två arbetsbilar. Försvarsadvokaten undrar om det är något som väcks i hans minne.
- Nej, det är det inte.

Försvarsadvokat Marie Fredborg undrar om hon uppfattat det rätt att han ringde till 112.
- Ja.

Blev du vidarekopplad till någon eller hur gick det till?
- Det minns jag inte.

Har du något minne av om du ringde ytterligare ett samtal?
- Nej.

Anledningen till att jag ställer de här lite knepiga frågorna är att vi har lyssnat på ett samtal och då låter det som att polisen svarade. Du sa du att du ringde ambulansen.
- Mm.

Så jag undrar om du känner igen det här samtalet.
- Ja, lite grann.

Målsägandebiträdet Brage Åhman undrar vad vittnet menade när han sa att han "såg fötterna ungefär".
- Jag visste ju inte att något hade hänt, jag tittade ner på en återvinningsstation där folk kastar skräp. Jag såg något som snabbt rörde sig kring den här bilen.

Brage Åhman har inga fler frågor.

Åklagaren har inga fler frågor.

Åklagaren undrar om vittnet kan säga något mer om personen han såg som sprang till bilen. Vilket kön det var, till exempel.
- Nej, inte inte det.

I förhör har du beskrivit det som "en kille".
- Ja, det är möjligt att jag sagt så. Personen rörde sig väldigt snabbt och det var väl min känsla att det var en kille. Det är därför jag har sagt så.

I larmsamtalet så pratades det om två arbetsbilar - har du något minne av det?
-Nej.

Om man skulle säga i dag då - hur många bilar såg du?
- En.

Hur upplevde du det här?
- Man blir ju lite skakig, måste jag ju säga. Jag cyklade ju runt lite och så dyker det upp en sån här sak. Klart man blir skakig, så är det.

Åklagaren vill att vittnet beskriver bilen igen.
- Det är ju ett arbetsfordon med två platser fram. Det är ju många branscher som använder sådana där bilar.

Du har sagt att du ringer till polisen.
- Ja, jag ringer 112.

Minns du vad du sa?
- Jag berättade ju att det låg en kvinna där och att det rann mycket blod. Men exakt vad jag sa minns jag inte. Man blir ju ganska osammanhängande när det händer så snabbt.

Hur låg hon?
- Hon låg på mage med huvudet mot containern.

Levde hon då?
- Jag tog henne på axeln men jag fick ingen kontakt alls med henne.

Du sa att du såg någon text på bilen?
- Ja, säger vittnet och beskriver vad han såg.

Vad gör du när bilen åker därifrån?
- Jag följer den och ser att den åker runt. Sen vänder jag blicken ner mot återvinningsstationen och då ser jag att någon ligger där så jag cyklar dit. Det är en kvinna och det rinner väldigt mycket blod från henne. Då ringer jag 112.

- Han kastade in något vid höger framdörr, jag hör hur det klingar till. Sen springer han runt och hoppar in i bilen.

Åklagaren undrar om han ser någon annan bil eller person då.
- Nej.

Vad kan du säga om den här personen?
- Ingenting, jag vet ingenting. Jag ser fötterna ungefär.

Sen körde han därifrån?
- Ja.

På vilket sätt?
- Han kör väldigt fort därifrån, så det skriker i däcken. Det är väl därför jag reagerar och tittar på bilen. Hade den kört lugnt därifrån så hade jag nog inte reagerat.

Vittnet ombeds beskriva skriket igen.
- Det var ett konstigt skrik, jag trodde ju det var barn.

Han berättar att han såg en vit skåpbil.
- Men den tänker jag inte så mycket på. Men sen så dyker den här personen upp väldigt snabbt.

Åklagaren tar på nytt fram flygbilden över återvinningsstationen. Hon undrar om vittnet känner igen platsen.
- Ja.

Vittnet instrueras hur den röda laserpennan ska användas och han visar hur han kom cyklande den aktuella dagen.

- Sen går det inte så lång stund förrän jag hör ambulansen. Jag springer upp och möter den och samtidigt kommer poliserna som ber oss flytta oss därifrån. Så det är så jag upplever det.

Ett nytt vittne har tagit plats i rättsalen. Även det är en äldre man som ska ha sett delar av händelseförloppet då Elena Åsberg dödades.

- Jag var ute och cyklade och mitt för återvinningsstationen så hör jag ett skrik som jag först uppfattade som barnskrik. Men det var ett väldigt konstigt skrik. När jag cyklade vidare så jag kunde se ner mot återvinningsstationen så ser jag en vit bil som står där och det dyker upp någon vid höger framdörr. Den är öppen och personen kastar in något i bilen. Sen springer han runt och kör därifrån. När personen kör därifrån så skriker det i däcken och då tittar jag på vilken vad det står på företagsloggan. Jag följer bilen upp och han svänger vid Köpmangatan. Jag vänder blicken mot återvinningsstationen och då ser jag att det ligger någon längst ner till vänster vid containern. Jag ser en blödande kvinna och jag ringer 112. Då började det komma dit lite andra personer.

Den misstänkte 31-åringen ger ett trött intryck i dag.

Förhöret är avslutat.

Är det samma person du har beskrivit först och som sen kör i väg med skåpbilen?
- Ja.

Åklagaren har ytterligare ett par frågor. Hon undrar hur säker vittnet är på färgen om byxorna.
- Mitt första intryck var att han var helgul, uppifrån och ner, men jag är inte helt hundra på det.

Hur säker är du på skåpbilens placering?
- Jag är rätt säker.

Kunde du se den från platsen där du stod?
- Jag tänkte inte på skåpbilen förrän personen kom fram tid. När han började springa så tittade jag bara på honom.

Vittnet ombeds visa vilken väg skåpbilen tog därifrån.

Försvarsadvokaten har inga fler frågor.

Du sa att du såg en person som hade en gul jacka som var ganska vid?
- Ja, jag tror att han hade gula byxor också, jag tror det.

Men du såg inga andra personer eller fordon? undrar försvarsadvokaten.
- Nej.

Hur lång tid tog det för dig att ta dig till platsen efter att du gjort dina iakttagelser?
- Ett par minuter.

Och då var din bekant där?
- Ja.

Försvarsadvokaten undrar hur mycket han såg av hela återvinningsstationen.
- Jag kan inte säga att jag ser mer än halva.

Vittnet pekar på en parkering på andra sidan Omvägen.

Försvarsadvokaten undrar om platsen som vittnet stod på. Hon undrar hur långt det är ifrån återvinningsstationen.

I ett tidigare förhör har du sagt att mannen inte var speciellt kort, utan mer av normallängd och att han inte var en tjockis.
- Ja, det kan stämma, säger vittnet.

Åklagaren har inga fler frågor för stunden. Målsägarbiträdet Brage Åhman undrar om vittnet kan säga något om mannens kroppsform.
- Nej, han hade ju en jacka på sig som var ganska vid.

Åklagaren vill veta på vilket sätt kvinnan låg.
- Hon låg på magen och hade förlorat massor av blod. Det hade runnit ut, det var flera liter tror jag.

Du sa att din bekant var där, var det någon annan du pratade med?
- Det kom en kvinna som sa att hon hade sett själva gärningen. Hon hade ringt polisen, sa hon, men det hade ju min bekant också gjort. Sen åkte hon därifrån. Jag vet inte hur hon såg. Hon sa att hon hade blivit rädd för att personen som hade gjort det här hade kommit emot henne.

Du har sagt att du åkte till återvinningsstationen.
- Ja, vi åkte ner för att titta vad som hade hänt.

Ser du några andra personer eller bilar från platsen där du stod?
- Nej.

Såg du någon annan som lämnade?
- Nej, jag har inget minne av det. Inte efter skriken.

Åklagaren vill veta mer om skåpbilen.
- Den var vit, märke har jag ingen aning om. Den gjorde en u-sväng och åkte ut mot Torsgatan.

På vilket sätt körde den?
- Stressat, fort. När han kör ut på Omvägen så är det ju företräde, men han tittade inte, han bara drog.

Åklagaren undrar vad mannen gjorde.
- Ja, han rörde sig fortare än han gick. Jag säger halvspringer.

Vittnet visar på kartan vart mannen sprang.

Åklagaren vill att han beskriver personen i gult som dök upp.
- Ja, när skriken tystnade så kom det nästan omedelbart en person som sprang mot skåpbilen.

Vad kan du säga om personen?
- Bara att han rörde sig skyndsamt och att han hade gula arbetskläder.

Vart stod du då?
- På parkeringen, där stod jag hela tiden.

Åklagaren undrar var de stod.
- Vi stod på en parkeringsplats.

Åklagaren visar upp samma flygbild över återvinningsstationen. Hon undrar om han känner igen platsen.
- Ja.

Vittnet får en röd laserpenna som han kan peka med.
- Kvinnan låg där nere, visar han på bilden.

Du hörde ett skrik - hur skulle du beskriva det?
- Det var flera upprepade, det var inga ord, det var bara panik.

Vad tänkte du?
- Att någon hade kvaddat ett getingbo och blivit jagad av getingar. Men det var ju värre än så.

Det är åklagare Carin Lantorp som inleder förhöret. Hon vill att han ska berätta om sina minnesbilder.

- Min fru och jag hörde upprepade skrik. Inga ord, bara panik. Sen blev det tyst. Sen dök det upp en person som var klädd i gula arbetskläder. Han rörde sig skyndsamt från det område där kvinnan låg och gick mot en vit skåpbil. Han gick runt - först till passagerarsidan och sen till förarplatsen. Han svängde ut på Omvägen och jag såg en företagslogga på bilen, säger mannen.

Han nämner vilka bokstäver det stod på bilen.

- Sen vände vi ner och då låg kvinnan på magen. Hon hade förlorat massor av blod. En bekant till mig höll på att prata med 112. Sen kom polisen och sen var det klart.

Nästa vittne tar plats, det är en man som ska ha sett och hört delar av dådet. Han avlägger nu vittneseden.

Vittnet lämnar rättssalen och 31-åringen förs åter till rättssalen.

Men det har åklagaren. Hon undrar återigen om vilket avstånd vittnet var på när hon gjorde iakttagelser.

Du pekade mot väggen tidigare, jag uppskattar det till fem meter.
- Jag har ingen aning.

Domaren:
Jag uppskattar att det är runt åtta meter till väggen.

Försvarsadvokaten:
Om vi ni ska prata avstånd så har du i förhör sagt tio meter, säger hon till vittnet.

- Ja, det är jättesvårt att säga. Det kan vara så.

Domaren:
Vi kanske inte kommer närmare.

Förhöret är slut.

Domaren ringer ner till häktet och får beskedet att 31-åringen inte har några frågor.

Åklagarsidan har ytterligare en fråga. Det är åklagarassistenten Mirna Lelic som undrar om såg något mer under minuten hon var vid återvinningsstationen.
- Nej, säger vittnet.

Försvarsadvokaten vill höra om hennes klient har några frågor.

Försvarsadvokaten har inga fler frågor.

Försvarsadvokaten undrar om hon såg några andra bilar vid återvinningsstationen.
- Nej, nej.

Åklagarens förhör är slut.

Målsägandebiträdet har inga frågor, men det har 31-åringens försvarsadvokat Marie Fredborg. Hon undrar hur länge vittnet var vid återvinningsstationen.
- Det kan inte ha varit mer än en minut, säger kvinnan.

Så träffade du på damen som larmade polisen? Hur lång tid tog det?
- Jag mötte ju henne på parkeringen och sa att hon måste ringa polisen och hon ringde direkt.

Du beskrev att du åkte iväg från platsen. På vilket sätt åkte du i väg?
- Menar du innan jag ringde till polisen?

Ja.
- Jag trampade på gasen och svängde runt så fort jag kunde.

Hur kändes det?
- Det kändes väldigt hotfullt.

Hur lång tid tog det innan du träffade på den här damen?
- Det var ju bara över vägen, så det var inte mer än en minut.

När du gör dina iakttagelser - ser du några andra personer där?
- Nej, inte då. Jag såg ingen när jag åkte därifrån heller.

Hur många personer är det du ser på platsen?
- Jag såg kvinnan på marken och så den här mannen.

Åklagaren frågar om hennes minnesbilder kan ha varit bättre då än de var i dag.
- Ja, det tror jag ju. Då var det ju precis nytt.

Du upplevde det som att han tog ett steg mot dig. Vad kan du säga om mannen?
- Ja, jag kan egentligen inte säga något. Jag kan ju inte peka ut honom.

Åldern, klädseln?
- Jag upplevde att det inte var en så storvuxen eller grov man.

Klädseln?
- Nej, nej.

Åklagaren hänvisar till det tidigare förhöret då kvinnan sagt att hon såg att mannen slog på kvinnan hela tiden när hon låg på marken.
- Det var nog så jag upplevde det. Det kanske var mer än ett slag då.

Domaren bryter in:
Men i dag kommer du inte ihåg det?
- Jag upplever att det var ett slag sen åkte jag, säger vittnet.

Åklagaren undrar om kvinnan såg några tillhyggen?
- Nej, det såg jag aldrig.

Såg du vart slaget träffade någonstans?
- Nej.

Och som du minns i dag så har du sett ett slag?
- Ja, jag såg ett innan jag åkte.

Såg du några slag innan du åkte?
- Nej, nej.

Åklagaren undrar återigen om kvinnan hörde något.
- Ja, det hade jag tydligen gjort men det är inget jag minns i dag.

Lite längre ner i samtalet sa du att "hon skrek, och hon skrek och han sprang efter henne".
- Nej, jag minns inte det i dag.

Har du sett någon form av ytterligare våld av henne?
- Nej, jag åkte ju därifrån.

Och du har inget minne av vad du sa till polisen?
- Nej, jag var rätt så skärrad.

Åklagaren ber om tillåtelse att läsa högt ur larmsamtalet. Kvinnan ska då ha sagt att hon såg en man som sprang på en kvinna och började hugga.
- Nej, det kan jag aldrig ha sagt. Inte sprang hon, hon låg på marken.

Och du är säker på att det första du ser är att hon ligger ner?
- Ja.

Du minns att du är hörd av polis. Du har sagt lite annorlunda i förhöret.
- Jaha, ja.

Förhöret hölls med kvinnan varje dag och åklagaren läser högt från det. Kvinnan ska då ha sagt att hon såg hur en man slog ner en kvinna till marken och att han sen fortsatte slå när hon låg på marken.

- Jaa, neej, jag kan inte säga att hon ramlade ner på marken. Det jag såg var att hon låg på marken.

Du sa också att du ringde till polisen?
- Det var ju den andra damen som ringde till polisen.

Vi har ju lyssnat på det samtalet - kommer du ihåg vad du sa till polisen?
- Ja, att det var en misshandel och att jag beskrev vad det var. Men vad polisen frågade kommer jag inte ihåg.

Ska jag förstå att du bara såg ett slag?
- Ja, en gång innan jag åkte därifrån.

Hur skulle du beskriva slaget?
- Ja, jag uppfattade det ju som otäckt. Som en ren misshandel, uppfattade jag det som. Det var ju ingen smekning.

Har du hört någonting?
- Nej, jag hörde inget.

Kan du utveckla det där med att han slår?
- Jag såg en gång innan jag åkte därifrån.

Hur nära kommer du med din bil?
- Ja, jag vet inte...i meter...jag har jättesvårt att uppskatta det.

Ser du på vilket sätt hon ligger på?
- Hon ligger ihopkrupen som jag uppfattar det.

Kan du beskriva hur han (den misstänkte) förhåller sig till henne?
- Jag såg bara hur han slog på henne, han står över henne, eller ja, brevid så här. Nära i alla fall.

Åklagaren undrar vad det första hon ser är när hon svänger in vid återvinningsstationen.
- Ja, det är ju när kvinnan ligger på marken och han sitter över henne och slår.

Kan du uppskatta var kvinnan låg någonstans?
- I verkliga livet kan jag på decimetern visa men på den här bilden vet jag inte. Det här är väl den sista containern och där nedanför var det.

Åklagaren undrar vilken sorts bil kvinnan har.
- En SUV, en silverfärgad.

- Näe, jag har jättesvårt att se på bilden. Återvinningen ligger ju där, och där är en busskur väl?

Åklagaren svarar att hon inte vet.
- Men jag tror att jag kommer åkande där, säger vittnet och pekar på bilden.

Åklagaren vill att kvinnan, uppskattningsvis i 70-årsåldern, ska visa på bilden var hon kom körande ifrån.

Åklagaren visar en bild över återvinningsstationen.Bilden är tagen ovanifrån och kvinnan har svårt att se då hon upplever bilden som liten.

- Jag visste inte då att det hade strömmat ner folk till återvinningsstationen men jag åkte tillbaka och såg kvinnan ligga på marken. Bredvid henne satt en yngre kille och höll handen mot hennes puls. Det blödde ju ymningt, kan jag säga. Då var det en man som sa att de också hade larmat. Sen hörde jag sirener och polis och ambulans kom. Då åkte jag därifrån.

- Jag åker fram en bit och är beredd att gå ur för att förhindra det här. Men när jag är nära lyfter han på huvudet och går ett steg mot mig. Det var så hotfullt, så jag körde till en annan parkeringsplats. Där träffade jag en annan kvinna och sa att vi måste ringa polisen för att det pågår en misshandel. Varför jag inte tog min egen telefon...det vet jag inte. Men hon ringde polisen i alla fall.

Det är åklagaren som inleder förhöret med vittnet. Kvinnan uppmanas berätta själv vad hon såg.

- Jag hade en tid hos min frisör och tog bilen och åkte ner till samhället. Jag åker ner på Omvägen (där återvinningsstationen ligger) och vänder. Då ser jag en kvinna på marken och över henne står det en man och slår, säger kvinnan och visar huggande rörelser med armen.

Elena Åsbergs son är på plats även i dag. Han sitter bredvid sitt målsägandebiträde Brage Åhman i rättssalen.

Kvinnan vill inte vittna i 31-åringens närvaro. Rätten beslutar om medhörning och 31-åringen får lyssna på förhöret från en cell i kriminalvårdens lokaler i tingsrättens källare.

Kammaråklagare Carin Lantorp har kommit in med ytterligare bevisning, vad det är vet vi inte ännu, men det handlar om en film som ska spelas upp. I dag inleds vittnesförhören och först ut är en kvinna från Surahammar. Hon avlägger nu vittneseden.

Precis som i förra veckan har han handfängsel på under förhandlingen. En säkerhetsfråga, enligt domaren Annica Borgerud Kjellsson.

Rättegången har ropats på.

God morgon.

Dag 3 i rättegången om vansinnesdådet i Surahammar då Elena Åsberg stacks ner och dödades när hon var och slängde skräp vid en återvinningsstation i Surahammar.

Den misstänkte, en 31-årig västeråsare, nekar till brott. Han hade ingen koppling till Elena Åsberg - de hade aldrig träffats tidigare.

Rättegången startar klockan 9 och då inleds vår direktrapportering.

Tack alla som följt vår rapportering i dag.

Rättegången är slut för i dag. Den fortsätter på tisdag i nästa vecka och då inleds vittnesförhören.

31-åringen erkänner ringa narkotikabrott.

Åklagaren frågar 31-åringen hur ofta han röker cannabis.
- Några dagar i veckan.

Varför röker du det?
- Ångestdämpande.

Blir du lugnare då?
- Jag är inte så hetsig som person, men det blir lättare att sova.

Domaren påminner om att det finns en åtalspunkt till om ringa narkotikabrott.

Åklagaren har inga fler frågor.

Du har sagt att du har tagit livet av en annan människa. Varför säger du så?
- Jag mådde väl dåligt.

Han ska även ha sagt att han gjort något hemskt. Åklagaren undrar om han kommer ihåg det.
- Jag vet ju vad jag är anklagad för.

31-åringen ska ha sagt i förhören att "allt pekar på att det är jag". Åklagaren undrar om han minns det,.

- Nej.

Åklagaren läser ur förhöret. 31-åringen ska ha sagt att han inte förstod varför det var så viktigt med detaljerna eftersom han hade erkänt.

- Jag trivdes så bra på häktet.

I ett förhör erkänner du - minns du det?
- Jag minns det inte direkt.

I förhör har du sagt att du visste om att du skulle åka dit. Att det var ett rop på hjälp.
- Ja, säger 31-åringen.

Du har fått frågan av poliserna om ni kan ha pratat med varandra och du svarade "klart vi kan".
- Polisen pressade mig i veckor, till slut började jag väl tro på det själv.

Kan det ha varit så att du blivit arg på henne?
- Det låter inte som jag.

Har du funderat på det?
- Jag gjorde det mycket under förhören.

Har du någon gång funderat på om du haft någon anledning att angripa henne?
- Nej, absolut inte.

Kände du Elena Åsberg på något sätt?
- Nej.

Polisen frågade ju dig hur det kändes att ha berättat. Kommer du ihåg vad du svarade?
- Jag kände att jag mådde så dåligt att jag bara ville bli omhändertagen.

Du ville bli omhändertagen?
- Ja, jag trivs ganska bra på häktet, det kanske låter konstigt.

Du har sagt att du vill bli dömd för det. Har du sagt det?
- Ja, förmodligen. Jag mådde bättre inne på häktet än utanför.

Då sa du att det "kändes rätt att göra".
- Jag kände väl mig pressad antagligen.

I de tre första förhören som hölls med 31-åringen nekade han till att han varit i Surahammar. Den 18 augusti ändrade han inställning och ska då ha börjat lämna specifika detaljer och uppgifter att han varit på platsen.

Åklagaren undrar hur det kommer sig.
- Jag kommer inte ihåg.

Åklagaren frågar om en tröja som polisen hittat i 31-åringens bostad. En t-shirt han ska ha tagit på sig efter mordet, enligt åklagaren.
- Det kommer jag inte ihåg.

Enligt åklagaren ska 31-åringen ha sagt att skorna troligen åkte in i säcken.
- Har ingen minnesbild av det.

I utredningen har du ju berättat att du bytt om och så vidare.

Domaren bryter in: Det där har vi hört.

Åklagaren frågar då 31-åringen vad som hände med hans skor.
- Jag vet inte.

Du har sagt att du är arg. Har du någon kommentar till det?
- Nej.

När du har varit i Surahammmar så är min nästa fråga - varför kör du hem till din bostad?
- Det har jag inget minne av det.

Du gick ju in i din källare 12.41 den dagen.
- Ok.

Vad gjorde du i källaren?
- Har inget minne av det.

Du har berättat lite om det i förhör. När du fick frågan i förhör ska du ha sagt "varför, varför händer det här mig" Har du någon kommentar till det?
- Att jag sitter och blir anklagad.

Fast du får frågan om tankarna i bilen.
- Ingen kommentar, jag kommer inte ihåg.

Har du något annat minne av vad du tänker eller säjer i bilen?
- Nej.

Du har sagt att du svor åt Gud, att Gud skulle dra åt helvete. Har du någon kommentar kring det?
- Nej.

Åklagaren vill veta mer om hur det gick till när han körde hem från Surahammar. Hon undrar vad han tänkte på då.
- Jag kommer inte i håg.

Lunchpausen är slut och förhandlingen fortsätter. Det är kammaråklagare Carin Lantorp som fortsätter att ställa frågor.

Domaren beslutar om lunchuppehåll till klockan 13.00.

Marie Fredborg har inga fler frågor.

Om jag återgår till det som hände i Surahammar - det är inget annat du kan redovisa? Är det något annat du kan bidra med här?
- Nej.

Försvarsadvokaten frågar om hans arbete och körkortet. Om det varit någon diskussion med arbetsgivaren?
- Han sa att jag skulle strunta i det. Men det skulle bli svårt att komma till arbetsplatser. När jag blev av med körkortet blev jag med jobbet. Det ena leder till det andra, säger 31-åringen.

Jag förstår att det är svårt att komma ihåg, men i slutet av juli och i början av augusti, när det här hände den 1 augusti, kan du försöka komma ditt mående då?
- Jag vet inte.

Du har sagt att hjärnan bara kokade och att du inte hade någon kontroll på dig själv. Var det så?
- Jag hade förlorat närminnet och mådde väldigt dåligt.

Tiden från vinterdepressionen och som du beskriver det - är det något som har ökat? Hur var det i somras?
- Jag mår fortfarande inte fullt bra.

Du har ju också sagt att du stod och tittade in i väggar och att du inte kunde utföra ditt jobb?
- Ja, jag hade svårt att utföra det.

Hur mådde du innan du blev anhållen?
- Det kändes som att jag hade världen emot mig. Ingen lyssnade.

Berodde det på körkortet?
- Ja, och sen att jag inte fick någon hjälp hos läkarvården. Osäker framtid.

Kan du berätta mer?
- Jag kände mig robotstyrd. Jag hade inte frisknat till från vinterdepressionen. Jag gick på autopilot, dagarna smältes samman. Jag kan inte förklara det.

Försvarsadvokaten vill att han ska berätta hur han mådde.
- Väldigt dåligt.

Fick du någon hjälp?
- Nej.

Hur länge varade depressionen?
- December till mars. Jag försökte sköta jobbet.

Hur har du mått efter mars?
- Inte speciellt bra.

Kan du berätta hur du haft det?
- Jag har känt tomhet. Det är den bästa beskrivande känslan.

Hade du fortfarande restriktioner när du hade tagit om körkortet?
- Inte i år men förra året ringde jag och frågade om provtagningarna var över. Jag fick svaret att de var det men sen fick jag fler papper om att jag skulle fortsätta. Då fick jag ingen läkartid.

Vad innebär det att du inte fick läkartid? Hur många prover är det du inte har tagit?
- Ingen aning, jag gav upp det där med sjukvården.

Vad skulle hända med körkortet då?
- Om inte proverna kom in skulle körkortet återkallas.

Oroade du dig för det här?
- Väldigt mycket.

När skulle ditt körkort ha blivit indraget?
- Sista inlämningsdagen var 15 juni i år.

Du nämnde vinterdepression?
- Ja, det var därför jag fick den.

Försvarsadvokaten vill prata om 31-åringens körkort. Hon vill att han ska redovisa vilka bekymmer han haft.

- Det är problem med Transportstyrelsen och provtagningarna. Trots att jag har haft fläckfria resultat så har de fortsatt ha nya prover, nya prover, nya prover... Jag fick ingen läkartid så jag kunde inte lämna in några nya prover.

När började det här?
- Jag tror det var 2014 som bekymren började.

Det finns ju en dom från 2012, om grovt rattfylleri. Vad hände? Blev du av med körkortet direkt?
- De tog körkoret direkt efter händelsen.

Kommer du ihåg när du fick tillbaka det?
- Jag fick ta om det.

Du sa att du gick på flera kontroller, att de var fläckfria?
- Ja.

När det gäller Surahammar så har du sagt att du är där, att du vrider om nyckeln och att du är ute på stora vägen. Om du försöker tänka tillbaka till den här platsen - ser du några andra bilar eller personer?
- Nej.

Det är inget minne som kommer upp?
- Nej.

Försvarsadvokaten vill veta om nycklar till hans bostad.
- Man använder en "blippis". Jag har fått flera eftersom jag har tappat bort dem. Jag har hämtat ut sex stycken, tror jag.

Är det någon annan som har en "blippis" hem till dig?
- En kompis, han har en nyckel.

Vet du vart "blippisarna" har tagit vägen?
- Nej.

Försvarsadvokaten undrar om 31-åringen brukar läsa nyheter på annat sätt, om han har någon tidning hemma?
- Jag tittar på datorn.

Tv då?
- Oftast genom datorn.

Försvarsadvokaten tar upp att han varit ute på nätet och kollat nyhetssajter. Hon undrar om det är något han brukar göra.
- Nästan dagligen, jag brukar gå ut på Aftonbladet. Kollar vädret ibland.

Är det några nyheter som du särskilt brukar klicka på?
- Inte något specifikt.

Du har inget minne av att du tittat på det som rörde Surahammar?
- Nej, jag brukar gå igenom de flesta artiklarna under en dag.

Marie Fredborg undrar om hans mobiltelefon.
- Jag brukar ha den med mig.

I underrättelseanalysen så fick du ett sms vid 12-tiden, mobiltelefonen kopplades upp mot en mast i Västerås.
- Jag kommer inte håg vad sms-et handlade om.

Nu ser jag att det inte var ett sms, det var ett inkommande samtal. Samtalet besvarades inte utan kopplades till en röstbrevlåda och varade i 26 sekunder. Du kommer inte håg om du hade mobilen med dig, men du brukar ha det. Är det rätt uppfattat?
- Jag vet inte var telefonen skulle ha varit annars om inte i min ficka.

Nu är det försvarets tur att ställa frågor. 31-åringens försvarsadvokat Marie Fredborg vill prata om 31-åringens tjänstebil. Hon undrar om det fanns fler nycklar till den.

- Det borde finnas fler nycklar till den.

Vet du vem som hade den?
- Det brukar finnas reservnycklar till en bil men jag vet inte vem som hade den.

Du tror att det finns fler nycklar men du vet inte om någon har en extranyckel?
- Ja.

Brage Åhman undrar varför han hade Elena Åsbergs blod på sin strumpa.
- Har ingen förklaring.

Kan man gissa att du har varit i närheten av henne?
- Du får gissa hur mycket du vill.

Brage Åhman har inga fler frågor.

Åklagaren stannar där.
- Jag kanske återkommer med fler frågor.

Nu är det målsägandebiträdet Brage Åhmans tur att ställa frågor. Brage Åhman företräder sonen till den mördade Elena Åsberg.

Vid vallningsförhöret sa du att du hade en jättestor panikkänsla? Vad beror det på?
- Jag kände mig som en robot och jag svarade på det polisen ville att jag skulle säga.

Hur kom det sig att du ritade skissen på bilarna vid återvinningsstationen,
- Jag kommer inte håg varför jag gjorde det.

Åklagaren undrar varför han bytte skor den 1 augusti - alltså dagen då Elena Åsberg mördades. Klockan 13.08 hade han andra skor än de han tog på sig på morgonen.
- Jag brukar ha andra skor på mig när jag åker och handlar.

Är det inte så att du har eldat upp de skorna?
- Har inget minne av det.

På morgonen den 2 augusti har du inga arbetsskor på dig.
- Inne i en butik?

Klockan 7.19. Byter du skor innan du går in i en butik?
- Ja, det har hänt andra gånger.

Sen på dagen har du ett par arbetsskor på dig. Vad är det för skor?
- Jag vet inte. Det är flera olika dagar här och snart ett halv år sen.

Det är ju samma dag - det har ju bara gått några timmar emellan? Är det inte så att du har varit och hämtat ut ett par nya arbetsskor?
- Jag vet inte.

31-åringen säger att han hämtat ut arbetsskor fler gånger.

Du hämtade ut ett par nya arbetsskor, alltså den 2 augusti, har du gjort det?
- Inget minne av det.

Du har berättat om det i förhör.
- Ok.

Åklagaren läser högt ur förhöret.

Dagen efter ska du ha beställt nya skor - har du någon kommentar till det?
- Ingen kommentar till det.

Vi ska ju höra din chef - har du någon kommentar till att du beställt skor den 2 augusti. Vi har ju sett att du tagit kontakt med honom tidigt på morgonen.
- Kommer inte håg.

Åklagaren undrar om han minns vilken färg det var på flaskan med skurmedel.
- Det kan jag inte svara på.

Det har du sagt i förhör, att det blev blod i handfatet och att du tvättade rent det, men inte hur noga du gjorde det.
- Har inget minne av den konversationen.

Du har sagt att du använde skurmedel.
- Att jag tvättat rent mitt handfat? Det har jag gjortl många gånger.

Från blod?
- Inget minne av det.

Har du något minne av om det blev något blod i handfatet?
- Nej.

Du har sagt att du var uppe i lägenheten och tvättade händerna?
- Ingen kommentar.

Åklagaren återgår till att prata om 31-åringens blodiga arm och att han bytte kläder i källaren. Hon undrar om han var i sin lägenhet också?
- Minns inte.

Åklagaren vill veta mer om 31-åringens mobiltelefon som polisen tagit i beslag. Åklagaren undrar om han hade med sig mobilen hela dagen.
- Kommer inte ihåg.

Du har sagt det i föhöret?
- Jag brukar alltid ha mobilen på mig, ja.

När vi har tittat i din mobil ser vi att du har läst artiklar om det här mordet?
- Det kan mycket väl stämma.

Du har gjort det flera gånger?
- Kommer inte ihåg det.

Dels var det efter lunch den 1 augusti, och sen även tidigt morgonen därpå. Det kan man se i analysen.
- Jag läser tidningen ofta i mobilen.

Finns det någon särskild anledning att du läser om det här?
- Kommer ej ihåg varför jag klickade på artikeln.

Åklagaren frågar varför det finns blodstänk från Elena Åsberg på hans bil?
- Jag vet inte.

Varför finns det blod från henne inuti bilen?
- Jag kan inte förklara det.

Varför är det blod på din strumpa?
- Vet ej.

Någon förklaring måste du väl ha?
- Nej.

31-åringen säger att han tror att det är fel bensinstation som åklagaren nämner.

Men har du varit där?
- Jag har varit i Hallstahammar många gånger och den här bensinstationen stämmer inte med bilden.

Varför skulle vi annars titta på en bensinstation i Hallstahammar om det inte var för de uppgifterna du har lämnat till oss?
- Jag påstår att det inte är en bensinstation i Hallstahammar.

Är det dig man ser i bilen?
- Det vet jag inte.

Du ser ju registreringsnummret.
- Jag ser det inte.

Åklagaren nämner registreringsnumret.
- När jag bytte bil så vet jag inte om det var den jag fick tillbaka.

Åklagaren läser högt ur ett tidigare förhör där 31-åringen har berättat att han varit i Hallstahammar. 31-åringen nämner två rondeller och en bensinstation i förhöret. Klockan 11.33 har han fastnat på bild på en övervakningskamera.
- Jag minns inte.

Jag kan ta fram bilden, säger åklagaren. Det är din tjänstebil som syns och en bild på föraren i gula kläder.

- Ok.

Du säger att du har varit i Surahammmar vid ett visst tillfälle - vart var du innan?
- Kommer inte ihåg.

Men just den här dagen?
- Kommer ej i håg.

Har du varit i Hallstahammar innan du åkte till Surahammar?
- Kommer ej ihåg.

Åklagaren frågar om han lagt kniven i säcken med arbetskläderna.
- Ingen kommentar.

En av de fyra kriminalvårdarna har svårt att hålla ögonen öppna och det ser ut som att han nickar till lite då och då.

Åklagaren läser upp vad 31-åringen sagt i ett tidigare förhör.

Det rätten ska döma på är det som sägs i rättssalen - det är därför åklagaren läser vad som sagts i förhören. Rätten har inte tagit del av förundersökningen och vet alltså inte vad 31-åringen berättat för polisen.

Åklagaren undrar varför 31-åringen kommer ihåg flytten men inte av att han har eldat kläder och slängt resterna i en container.
- Ok, vad var frågan?

Åklagaren upprepar sin fråga.
- Jag vet inte, svarar 31-åringen.

Du har ju berättat om elden i förhör?
- Jag minns inte.

Rasten är slut och förhandlingen återupptas.

Domaren föreslår en paus till 10.30.

Kommer du ihåg att du har några nya skor på dig när du åker hem till din pappa?
- Jag kommer ihåg att jag hade ett par nya skor, men jag vet inte när jag köpte dem.

Vad gjorde du efter du hade flyttat?
- Åkte hem till min far och åt middag.

Det finns ett registrerat skoköp på eftermiddagen. Har du något minne av det?
- Nej.

Vad var det för grejer ni flyttade?
- Vanliga grejer, en säng, flyttkartonger.

Vart hade ni grejerna?
- På ett släp.

Hade ni grejer i din bil också?
- Tror det.

Vilka var det som var med och flyttade?
- Jag, min kompis och sen några ur hans familj.

Det kommer du ihåg?
- Ja.

Åklagaren vill att 31-åringen ska berätta om flytten.
- Det gick fort. Vi bar grejerna hos kompisen sen åkte vi över till den nya lägenheten och bar in dem.

Är det kompisen vi ser på övervakningsbilderna vid bensinstationen?
- Jag är osäker.

Han ska ju höras sen. Vad heter han?
31-åringen nämner hans namn.

Varifrån gick flyttlasset?
- Skallberget.

Vilken adress?
- Jag kan inga adresser.

Hur långt var det han flyttade då?
- Inte speciellt långt.

Hur lång tid tog det?
- Några timmar.

Åklagaren påminner honom att han slängt den eldade sopsäcken i en container.
- Inget minne av det.

31-åringen ska ha sagt att han slängde "det som blev kvar av det".
- Har vaga minnesbilder av det förhöret, säger 31-åringen.

Efteråt ska du ha hjälpt en kompis att flytta? Kommer du ihåg det?
- Ja.

Vilken bil har du då?
- Företagsbilen.

Vart hyrde ni släpet?
- Kommer inte håg.

Åklagaren fortsätter att läsa upp ur tidigare förhör.

Vad gjorde du med plastsäcken efter att du eldat?
- Minns ingen plastsäck, minns inte att jag har eldat.

Hur kunde polisen hitta till den här platsen då? Har du någon kommentar?
- Nej.

Det har ju hittats rester vid pumphuset, rester som också hittades i din bil och i din bostad.Har du någon kommentar till det?
- Nej.

Åklagaren säger att hans beskrivning i förhöret var väldigt detaljerad och undrar om han har någon kommentar till detta.
- Nej.

I förhör har 31-åringen beskrivit platsen där han eldade upp påsen med kläderna. Att det fanns ett rött pumphus där. Att vägen var asfalterad.
- Har inga minnen av att jag har eldat vid pumphuset, har vaga minnen från polisförhöret.

Åklagaren påminner honom att han sagt att han åkte till en by utanför Västerås och eldade upp kläderna.
- Jag kommer inte ihåg.

Du har inget minne av att du har eldat eller att du sagt så här till polisen?
- Nej, jag har inget minne av att ha eldat.

Åklagaren undrar om han har något minne av att ha eldat kläder, den specifika dagen eller någon annan dag.
- Jag kommer ihåg att jag sagt något i polisförhören, kommer inte ihåg exakt vad.

Det hittas ju brandrester i din bil - har du någon förklaring till det.
- Jag vet inte.

I förhör ska 31-åringen ha sagt att han "tände eld på hela skiten" och "ville inte ha något med den där jävla skiten att göra".

31-åringen undrar vilken dag åklagaren pratar om.
Domaren förklarar att det är den aktuella dagen när han minns att han åkte på stora vägen, på väg från Surahammar till Västerås.

- Jag har lite vaga minnen från den tiden, säger 31-åringen.

Åklagaren undrar vad som hände sen.
- Du frågar om ett händelseförlopp men jag kommer inte ihåg.

I förhör har 31-åringen berättat att han satte eld på påsen med kläderna.
- Jag ville inte kännas vid påsen, sa han då.

Det är inget som han kommer ihåg i dag.

Åklagaren undrar vad som händer med påsen i kläderna?
- Nu blir det igen såna här antaganden, jag kommer inte ihåg.

Minns du om du sagt något till polisen om vad du gör med kläderna?
- Nej.

Åklagaren undrar var hans uppgifter kommer ifrån.
- Det vet jag inte.

Det måste ju vara du som har sagt det här?
- Ja.

Vad gör du efter att du lagt kläderna i en påse? Och vad gjorde du sen?
- Om jag inte kommer ihåg var jag gjort av kläderna så hur ska jag komma ihåg resten?

Du har sagt att du la kläderna i en svart påse, säger åklagaren.
- Har inget minne av det.

Åklagaren vill nu veta vad han gjorde av kläderna när han åkte hem och bytte om.
- Jag brukar lägga kläderna i fåtöljen.

Vad är du någonstans när du byter kläder? Har du något minne av det?
- Nej.

I förhör har 31-åringen sagt att han bytte om i källarförrådet.

Åklagaren undrar om 31-åringen har något minne av att han ska ha beskrivit kniven.
- Nej.

Du har fått frågan tidigare.
- Nej, jag kommer inte håg.

Du fick frågan om vilken typ av kniv det var. Du svarade att det var en "vanlig, hederlig morakniv".
- Jag kan inte komma på i vilket förhör jag har sagt det.

Du minns ingen blodig kniv?
- Nej.

Åklagaren undrar hur det kommer sig att det står så i förhören.
- Jag var förvirrad i förhören.

Åklagaren vill prata om kniven.
- Vilken kniv?

Den du haft tidigare på dagen? Hade du blod på den när du kom hem?
- Nej.

Åklagaren hänvisar till ett tidigare förhör där 31-åringen ska ha sagt att han kom ihåg att kniven var blodig när han kom till sitt källarförråd.
- Kommer inte ihåg det.

På filmsekvensen visar 31-åringen att han fått blod på ena armen.
- Jag gick upp till lägenheten och tvättade mig, säger han i förhöret.

Åklagaren undrar om han har någon kommentar till det uppspelade förhöret.
- Nej.

Åklagaren vill spela upp den sekvensen i förhöret där han ska peka på händerna.

I dag har 31-åringen inte något minne av blod på händerna.

Åklagaren fortsätter att pressa 31-åringen och varje gång han inte minns läser hon högt vad han sagt i förhören.

I förhör ska 31-åringen ha sagt att han kommer ihåg en blodfläck på handen. Åklagaren ber honom kommentera det.
- Jag kommer inte ihåg att jag har sagt det.

Åklagaren undrar om han har något minne av att han hade blod på kläderna.
- Jag har inget minne av det, allt känns som en dröm.

Åklagaren hänvisar till ett tidigare förhör där han sagt att han bytte alla kläder men i dag är det inte något som 31-åringens minns.
- Jag har inget minne av att jag byter kläder.

I förhör har du ju pratat om att du har blod på armen. Har du något minne av det?
- Nej.

Åklagaren frågar varför han bytte kläder.
- Jag vet inte. Det är många och långa förhör som jag försöker få ihop i ett huvudet. Jag kan inte minnas exakt vad jag sa i förhöret. Vad var frågan?

Varför åker du hem och byter kläder?
- Vet inte. Jag brukar byta kläder efter jobbet.

Fanns det här är ju inte efter jobbet - klockan var 12.41 när du loggade in med nyckelbrickan i ditt källarförråd.
- Jag vet inte, jag kommer inte ihåg.

Åklagaren säger att han sagt annorlunda i förhör. 31-åringen ska ha sagt att han åkte hem för att byta kläder.
- Jag kan ha sagt så, jag brukar byta om efter jobbet.

Åklagaren undrade vad han gjorde när han kom.
- Jag vet inte, jag har kommit hem massor av gånger.

Men efter den här specifika resan?
- Nej. Jag brukar tvätta mig när jag kommer hem efter, jag vet inte...

Åklagaren frågar om han minns att han sagt att han fick panik i ett förhör.
- Nej.

Åklagaren undrar hur det går till när han åker från platsen.
- Jag kan inte berätta om det.

Varför?
- Jag kommer inte håg. Det är bara antaganden, det är väl normalt att man stänger en bildörr innan man åker.

31-åringen återkommer till sina tre minnesbilder: att han slänger sopor, att han vrider om bilnyckeln i tändningslåset och att han är ute på stora vägen.
- Polisen pressade mig, säger han.

Åklagaren vill veta mer om när han slängde soporna och varför han öppnade passagerardörren på sin bil.
- Jag kommer inte håg, säger han.

31-åringen kommenterar det uppspelade förhöret:
- Det där räknade jag ut, jag var tvungen att gå där för att komma in i bilen.

Åklagaren fortsätter filmvisningen och 31-åringen visar hur han springer in i bilen.

Den korta filmsekvensen visar att 31-åringen gör ett kryss där han minns att han ska stått.

Även i dag bär 31-åringen handfängsel under förhandlingen. För att försöka dölja det bär han en tröja över händerna.

Enligt åklagaren ska krysset visa var han stod.
- Det är mycket möjligt. Jag vet inte.

Åklagaren vill spela upp den sekvens av förhöret då han ritade skissen.

På skissen har han ritat ett kryss och åklagaren undrar vad han menar med det.
- Jag har inget minne av det, säger 31-åringen.

Kammaråklagare Carin Lantorp inleder. Hon vill fortsätta att prata om en skiss som 31-åringen ska ha ritat upp, en skiss på hur hans och Elena Åsbergs bilar stod parkerade vid återvinningsstationen i Surahammar.

I går sa han att han inte kommer ihåg vad han sagt till polisen, han menade att han fått ledande frågor av polisen och att han känt sig pressad.

I dag fortsätter förhören med 31-åringen.

Rättegången har ropats på och nu väntar vi på att den åtalade 31-åringen ska komma till rättssalen. Förhandlingen hålls i säkerhetssalen och under gårdagen var 31-åringen handfängslad under hela dagen.

God morgon.

I dag fortsätter rättegången om mordet i Surahammar. Förhandlingen börjar klockan 9 och då startar också vår direktrapportering.

Tack alla som följt vår rapportering i dag. Vi fortsätter med vår direktrapportering i morgon.

Jag har också fått svar på frågan varför 31-åringen bär handfängsel under rättegången. Enligt domaren Annica Borgerud Kjellsson anser tingsrätten att det är en säkerhetsfråga.

Domare bryter för dagen. I morgon fortsätter rättegången och förhören med 31-åringen.

På filmen frågar förhörsledaren om 31-åringen har något minne av att ha talat med kvinnan.
- Våra vägar måste ju ha korsats, säger 31-åringen och ritar upp bilarna på brottsplatsen.

Förhören stängs av. 31-åringen ber att få kommentera förhöret:
- Jag vill poängtera att poliserna pressade mig, jag räknade ut att jag måste ha gått den vägen om jag hade slängt soporna. Jag ritade inte upp det för att det var på det viset, jag säger inte att det är så.

Åklagaren ber om tillstånd att få visa upp förhöret där han ritar upp skissen.
- Jag kommer ihåg att jag har ritat något, men inte den specifika skissen.

Domaren undrar vad det har för syfte.

Åklagaren vänder sig till 31-åringen:
Då går du med på att du har ritat den här skissen?
- Jag har ritat något.

Åklagaren får spela upp förhöret.

31-åringen säger nu att han har något diffust minne av att han ritat en skiss, men kanske inte den åklagaren pratar om.
- Min minnesbild är att jag var på jobbet den där dagen. Jag kan lika gärna ha slängt soporna någon av dagarna jag åkte runt.

Åklagaren frågar om en skiss han ritat i ett av förhören, hon vill att han berättar om den.
31-åringen har inget minne av att han ritat den.

Åklagaren undrar om han känner igen den.
- Nej, inte direkt.

Menar du att det inte är du som har gjort den?
- Jag känner inte igen.

Skissen ska visa hur bilarna stod vid återvinningsstationen.

Åklagaren undrar om 31-åringen har någon uppfattning om varför Elena Åberg hamnade på marken.
- Nej.

I förhör har du sagt att hon "bara ligger där och att jag står med kniven i handen". Har du någon kommentar till det?
- Jag har inget minne av det.

31-åringen tycker att det inspelade förhöret visar hur pressad han känner sig.
- Jag blev polisens papegoja, säger han,.

Åklagaren fortsätter att pressa 31-åringen om vad han sagt i förhören.
31-åringen tycks bli en aning upprörd.

- Poliserna ställde väldigt ledande frågor, jag fick ju reda på händelseförloppet av polisen och sen sitter de och påstår att jag har gjort det.

Åklagaren undrar vad han menar med ledande frågor.
- Jag måste få gå igenom förhören, säger 31-åringen.

Han menar att de ledande frågorna inte blivit uppspelade.

Åklagaren undrar om han sett kvinnan på marken?
- Jag har berättat om mina tre minnesbilder - soporna, tändningslåset och att jag är ute på stora vägen - men poliserna har bara fortsatt att pressa mig.

Åklagaren påpekar att han sagt att han haft blod på höger hand.
- Inget jag minns, säger 31-åringen och säger att polisen tryckt på honom.

Åklagaren säger också att 31-åringen sagt i förhör att han ska ha använt sin morakniv. Hon undrar om han minns det.
- Nej, säger 31-åringen.

På det inspelade förhöret undrar 31-åringen varför detaljerna är så viktiga, han erkänner ju.
Förhörsledaren säger att de vill veta saker som bara en gärningsman kan veta.

Visningen av förhöret är slut.

31-åringen förklarar att han säger emot förhöret.
- Jag var väl inte vid mina sinnens fulla bruk vid förhöret. Jag säger nej till det här.

Åklagaren begär att få spela upp mer av förhöret. Domaren går med på det.

Åklagaren vill visa mer av förhöret - bland annat då när poliserna säger att han ska ta det lugnt, att han inte ska känna sig pressad.
- Jag förstår det jobbiga med att försöka minnas det här, vi tar det lugnt, säger förhörsledaren.
- Det är bara en frekvens, säger 31-åringen på inspelningen. Jag antar att jag högg henne, det är liksom bara en frame.

31-åringen säger också att han inte vill minnas.

Åklgaren stänger av förhöret.

Nu startar inspelningen och vi ser 31-åringen i ett förhörsrum med två poliser.

Förhörsledaren säger:
Innan du springer tillbaka och sätter dig i din bil - gör du något speciellt då?
- Nu har jag en dålig bild i huvudet i alla fall. När hon ligger ner och att jag hugger henne. Vart vet jag inte, då ligger hon redan ner.

31-åringen säger också att han är osäker på vad han säger.
Poliserna säger att förhöret spelas in.
- Det är korta minnesbilder, som flashar.

Åklagaren stänger av sekvensen.
31-åringen säger:
- Jag vill förtydliga att jag var väldigt pressad vid det där tillfället.

Förhandlingen fortsätter. Åklagare ska nu spela upp ett förhör med 31-åringen.
Han ifrågasätter det.

Domaren förklarar att åklagaren vill spela upp det eftersom 31-åringen inte säger sig minnas något av förhöret.

- Ok, säger 31-åringen.

Åklagaren nämner 31-åringens minnesbilder av att kvinnan ska ha legat ner och att han hugger.
- Jag tror inte ens att jag har sagt det där, det har nog polisen skrivit ner.

Åklagaren föreslår att förhöret ska spelas upp.

Domaren beslutar om en paus på tio minuter så att åklagaren kan hitta förhöret.

Åklagaren undrar om han har någon minnesbild av att han snabbt ska ha åkt från platsen.
- Jag vet inte ens vilken dag vi är inne på nu.

Åklagaren frågar om 31-åringen hade sin kniv med sig vid det här tillfället?
- Jag tror inte det.

31-åringen säger nu att han återupprepat det polisen har sagt till honom.

Åklagaren påminner 31-åringen om att han sagt att han såg blodet, fick panik och slängde sig i bilen.
- Jag är osäker, jag tror att jag har drömt det där.

Vad har du drömt?
- Jag vet inte, jag har drömt mardrömmar i flera månader.

31-åringen förtydligar sina minnesbilder:
- Att jag slänger sopor, vrider om tändningen och jag befinner ute på stora vägen, det är det jag minns, säger han.

Åklagaren undrar om han har något minne av att han träffat Elena Åsberg vid platsen.
- Nej, säger 31-åringen bestämt.

Åklagaren påpekar att han sagt att han sett blod vid vallningsförhöret.
- Jag säger också att jag ser ett starkt sken, jag har ingen aning, jag vet inte.

31-åringen är kritiskt till hur vallningsförhöret gick till.
- De stoppade den där rekvisita-kniven i min hand, ja, jag har dåliga minnesbilder av det hela.

Åklagaren refererar till ett förhör den 18 augusti. Då berättade 31-åringen för förhörsledarna att han mått dåligt en längre tid och om sitt hat mot samhället.
31-åringen bad polisen att ställa frågor istället för att berätta fritt.

Åklagaren läser högt ur förhöret vad 31-åringen ska ha sagt:
"Vi kan väl börja med dagen i fråga då. Den 1 augusti, en tisdag, vi kan börja där. Morgonen började som vanligt, rutinerna du vet, sen under dagen stod jag och tittade in i väggar, jag kunde inte utföra mitt arbete, det var som ett mörker runt omkring. Det svartnade för ögonen, jag har ett minne av att jag grät i bilen och att jag sen vaknade upp vid en sopstation i Surahammar".

- Ja, det där var nog under söndagen, jag har blandat ihop dagarna, säger 31-åringen.

31-åringen säger nu att han inte kan minnas att han var i Surahammar den 1 augusti.
-Mitt minne är att jag har varit på jobbet.

Du har ju berättat annorlunda i förhör?
- Jag kände mig pressad i förhören.

Åklagaren vill att han berättar om minnesbilderna.
- Att jag slänger sopor.

Hur har du tagit dig dit då?
- Ingen aning. Det känns som att jag blandat ihop saker, jag kände mig pressad under förhören. Jag känner inte ens igen mig vid vallningsförhöret. Det känns som att jag sa det polisen ville att jag skulle säga.

Åklagaren vill att 31-åringen ska berätta mer vad han gjorde den här dagen.
- Mitt minne är att jag jobbade fram till klockan ett och sen så hjälpte jag min kompis att flytta.

Din försvarare har vidgått att du har varit i Surahammar. Har du varit där?
- Jag har en minnesbild av att jag har varit där.

Vad är det du minns då?
- Jag har ett par bilder av området i sig och det är det jag har. Det är bara ett par minnesbilder - det är allt.

Åklagaren undrar om det kan vara så att han åkte tillbaka till jobbet.
- Det kan vara så, säger 31-åringen.

Åklagaren säger att han i förhör har sagt att han åkte hem och hämtade plånboken eftersom han glömt det. Hon undrar om det kan vara så.
- Jag minns inte.

Åklagaren undrar vad han gjorde efter han varit på Ica Maxi.
- Jag kommer inte håg. Det är många månader sen och den ena dagen är den andra lik. Jag kommer inte ihåg specifikt.

Om man tittar på klädseln - är det så som du brukar vara klädd? frågar åklagaren.
- Ja, jag brukar ha sådana kläder på mig.

Du kan ju se på bilden?
- Jag tror att det är jag, säger 31-åringen.

Brukar du ha kniv på jobbet?
- Ibland, ibland inte. Det är varierande, ibland är handverktyg, ibland är det elverktyg, ibland är det hammare, ibland är det skruvmaskiner.

- Jag åker ofta till någon affär och köper en macka. Ena dagen är den andra lik. Jag säger nu att dagarna smälter samman.

Du har ju sett den här bilden vi har på dig från övervakningsfilmen. Det är du som är på den bilden?
- Jag tror det.

Åklagaren säger att han i flera förhör berättat att han åkt och köpt frukost.

Vad hände på förmiddagen när du jobbade den här dagen?
- Jag har för mig att jag åkte bil till affären, men jag vet inte om det var med den här bilen, det kan jag inte stå för.

När har ni rast?
- Vanligtvis mellan 9-9.30, men jag kunde plocka ut den lite när jag ville.

Vad gjorde du på rasten?
- Jag kommer inte ihåg.

Åklagaren undrar hur många nycklar han har till bilen.
- En.

Ok, så du är osäker på om du tog till jobbet den här dagen med den här arbetsbilen?
- Nu blev jag osäker igen, men förmodligen.

Åklagaren undrar om det är tjänstebilen som han använder för att hjälpa en kompis att flytta?
- Jag tror det.

Är det någon annan som åker med dig i bilen tidigare under dagen?
- Jag kommer inte ihåg.

Den frågan har du ju fått tidigare i förhör, säger åklagaren. Då sa du att du satt själv i bilen.
- Jag har väldigt vaga minnesbilder över den dagen så det kan jag inte säga med säkerhet.

Tjänstebilen har han fått ta med sig hem efter arbetsdagen slut och den har stått parkerad på hans parkeringsplats vid bostaden.

Åklagaren vill ha svaret på om någon annan haft bilen.
- Jag är osäker på det, säger 31-åringen.

Domaren undrar om han sagt så till polisen.
- Nej, det kommer jag inte håg.

I förhör har 31-åringen sagt att han haft bilen i 1,5 år förutom att några andra kollegor hade "lånat" den i fyra-fem veckor tidigare under sommaren.

Vi har ju en bil som vi har har tagit i beslag, den på fotona, och då har du fått frågan om det var din tjänstebil och hur den användes?
- Ja, men jag blir osäker nu.

Är det någon annan än du som använder tjänstebilen då?
- Det är just det jag är osäker på.

Du har ju fått lite frågor om bilen under förundersökningen och då har du fått frågan om det är någon annan som använder den?
- När det finns många bilar på ett företag, de ser likadana ut, då blir jag förvirrad. När du säger registreringsnumret blir jag osäker.

Åklagaren frågar om det är hans tjänstebil vi sett bilder på under dagen.
- Ja. Men jag har haft flera bilar, jag har haft lite problem med bilarna, men jag är osäker på om det är den.

Åklagaren undrar hur han tar sig till jobbet.
- Antingen går eller åker bil.

Hur var det den här dagen då?
- Jag kommer inte ihåg.

Den 10 augusti sa du i ett förhör att du åkte bil?
- Har ingen minnesbild om jag åkte bil eller gick till jobbet, säger 31-åringen.

Åklagaren undrar hur länge han jobbat på företaget han är anställd på.
- Länge, mer än fem år.

Vad är ditt yrke?
31-åringen berättar att han jobbar som hantverkare.

Åklagaren undrar om han kommer ihåg vad han gjorde på morgonen den 1 augusti.
- Att jag var på jobbet som vanligt.

Vart jobbade du någonstans?
31-åringen nämner ett bygge.

Förhören med 31-åringen inleds. Domare Annica Borgerud Kjellsson förklarar för honom hur det kommer att gå till.
Domaren undrar om han vet något om händelsen som åklagaren hänvisar till?
- Nej, ingenting.

Vet du något om den här dagen då?
- Nej, jag minns inte.

Domaren lämnar ordet till åklagaren Carin Lantorp.

- Han har varit orolig för att bli av med körkortet. Jag vill också säga att hans mående inte har varit bra, han hade en vinterdepression.

Den 13 juli 2012 åkte 31-åringen fast sedan han kört med alkohol i kroppen och han dömdes sedan för grovt rattfylleri.
- Det är något som han har blivit påverkad av. Han har ju haft en spärrtid och han fick sen tillbaka körkortet med villkor att han skulle fortsätta att gå på provtagningar men han har haft svårigheter att få läkartid för det. Jag vill bara ta upp det, säger Marie Fredborg.

Försvarsadvokaten såger:
- Jag ska inte föregå förhöret med min klient, men han vet inte vad han har sagt. Men han ska ha känt sig pressad i förhören.

Samtalet är slut.

Polisen undrar om vittnet han se några folk i bilarna.
- Att det var folk i var det ju, men nej, jag såg inte. Allting blir så det är konstigt, men jag förstod att de var inblandade eftersom de sticker med däcktjut.

Vittnet blir ombedd att stanna kvar på platsen så att han kan lämna sina uppgifter till polisen.
- Jag trodde först att det var barn som höll på och skrek, säger han till polisen i andra luren.

Polisen undrar hur långt ifrån han stod.
- Tio meter, ganska nära i alla fall, säger vittnet.

Såg du vart bilarna försvann sen?
- Ja, det åkte till vänster, upp mot Köpmangatan.

Vittnet säger att han ringde ambulansen och nu får vi höra när han pratar med en polis.
- Han hoppade ur bilen och det var vita bilar med textreklam på, säger vittnet.

Det är dålig ljudkvalité på bandet och det är svårt att höra vad vittnet säger.

Vi får nu höra samtalet.

Enligt försvaret ska det finnas ytterligare ett larmsamtal och Marie Fredborg vill att det ska spelas upp.
- Det här vittnet säger att det ska vara två arbetsbilar som lämnar platsen. Han ska tidigare ha ringt till polisens sambandscentral men blev kopplad till sjukvården.

- Han ifrågasätter också att han varit i Hallstahammar innan mordet.

Nu är det försvarets tur.
- Han kommer ju ihåg att han var varit på plats, och många vittnen kommer att höras. Jag vill redan nu påpeka att det inte finns något utpekande av min klient. Det är inte någon som har lämnat något signalement. En enda sak jag vill ta upp redan nu är att det inte finns något tillhygge eller kniv som har hittats hos honom som skulle kunna vara mordvapnet, säger Marie Fredborg som försvarar 31-åringen.

- Först vill jag beskriva min klient. Han är född 1989 och var Elenas enda barn. Hans pappa dog 2004 i en hjärtåkomma så hans enda släkting är en gammal morfar i Ryssland. Han lever ensam för närvarande.

- Jag hade tänkt att hålla förhör med min klient, men jag återkallar det, säger Brage Åhman som yrkar 50.000 i skadestånd.

Det är målsägandebiträdet Brage Åhman som inleder.

Lunchuppehållet är slut och rättegången återupptas.

Förhandlingen är åter offentlig, och nu beslutar domaren om lunchuppehåll till klockan 14. Då är det dags för målsägandebiträdet respektive försvarsadvokatens sakframställningar.

Enligt planen kommer också förhören med 31-åringen att inledas.

Åklagaren vill nu visa bilder på den döda kvinnan och åklagaren begär att det ska ske bakom stängda dörrar. Domaren beslutar om stängda dörrar.

Flera av skadorna har hon tidigare sagt inledningsvis i sin sakframställan.

Åklagaren läser nu upp delar av obduktionsprotokollet.

Vallningsförhöret är slut.

På filmen kan man se hur han går fram till en container.
- Jag har för mig att jag hade sopor i bilen, det är den bilden jag har för mig. Andra minnesbilden är att jag står där med kniven i handen.

Figuranten lägger sig på marken.
- Jag har för mig att jag står så här, säger 31-åringen som fått en plastkniv i handen.

Är det något annat du kommer på? undrar förhörsledaren.
- Neej.

- Jag har för mig att det var någon form av bil bakom mig, om den stod parkerad bakom mig eller jag vet inte...jag är jätteosäker på det.

31-åringen säger att han blir osäker, han hade trott att minnena skulle komma tillbaka.

- Framför bilen, säger 31-åringen. Det känns som att det lyser rött.

Du säger att du ser blod, kan du berätta mer om det? säger förhörsledaren.
- Det låter jättekonstigt, men det är mer som ett lysande sken. Jag kan inte förklara det.

Var är blodet någonstans?

- Nästa starka bild är en stor panikkänsla. Jag kommer inte ihåg hur jag gör men jag har för mig att jag springer in i bilen och vrider om nyckeln.

31-åringen hoppar in i den vita bilen.
- Här får jag också en hyfsad bild av att jag ser blod, säger han på filmen.

Förhörsledaren frågar om han minns om det fanns några fler människor på platsen.
- Nej, jag kommer inte alls ihåg det. Min första bild är kvinnan när hon ligger där.

En av poliserna ska föreställa kvinnan och hon lägger sig på marken.
- Men jag är osäker på om hon låg på rygg men jag tror att det var så där, säger han och pekar på figuranten som ligger på sidan.

- Nästa minnesbild som kommer är när jag står med kniven, det känns som att jag har panik och hon ligger där, säger han och pekar mot marken. Nästa minnesbild är att jag sitter i bilen och vrider om tändningen. Nästa stora minnesbild är att jag är ute på stora vägen igen, mot Västerås, säger 31-åringen på filmen som visar vallningsförhöret.

- Jag kommer inte ens ihåg att jag har kört in här. Jag har väldigt vaga minnesbilder, jag har bara ett par stycken. Jag har för mig, och jag tror att jag har öppnat den här dörren och tagit ut sopor, men jag har inget minne av det. Jag kommer ihåg att jag hade sopor i handen och att jag slängde där i, säger han och pekar på en container.

- Jag har en minnesbild, jag tror att jag slänger sopor här, säger 31-åringen och pekar på en container.

Två poliser kör dit två bilar, en vit som ska föreställa firmabilen och kvinnans röda.
Känns det bra så här? undrar förhörsledaren.
- Jag vill nog säga att bilarna ska stå närmare varandra, säger 31-åringen på filmen.

- Jag känner inte igen mig riktigt här, säger 31-åringen på filmen.

Han får frågan hur bilarna stod.
31-åringen pekar och visar men han kommer inte ihåg hur långt ifrån bilarna stod, kanske "ett par steg" bara.

På filmen säger 31-åringen att det känns som att det är fler containrar.

Åklagaren ska nu visa en film från det vallningsförhör som har hållits med den misstänkta 31-åringen på mordplatsen.

En annan sekvens visar när han betalade i kassan.

På filmen kan man se hur han kommer in i butiken och sen när han lämnar butken med korv, läsk och en tändare i handen.

Åklagaren visar nu en övervakningsfilm från en bensinstation. Filmen ska visa 31-åringens "rörelsemönster".

31-åringen har själv berättat att han planlöst körde omkring "som i ett mörker". Han kände sig deprimerad.

När han greps den 3 augusti var han påverkad av cannabis.

- Han hade också skador på sin ena hand, och att blåmärken från höger hand har utseende som talar för att det uppkommit genom trubbigt slag, säger åklagaren.

Varken pappan eller kompisen märkte något konstigt med den misstänkta 31-åringen den aktuella dagen. Det framkommer i förhören i förundersökningen.

På kvällen äter han middag med sin pappa och dagen efter, 08.54, kopplar mobilen upp mot en mast i närheten av 31-åringens arbetsplats.

Exakt vilken tid kläderna ska ha eldats upp är okänt, men någon gång innan 31-åringen hjälpte till med flytten.

- Sen kör han runt. Han åker till Hallstahammar innan han åker till Surahammar. Men han har inte med sig sin mobiltelefon till Surahammar, nästa gång den kopplar upp är han i Västerås. Klockan 12.41 kom han hem till sin bostad och bytte kläder, vilket jag har berättat om tidigare.

Åklagaren backar tillbaka till morddagen den 1 augusti.
- Han loggar in på arbetsplatsen 06.36 på sin arbetsplats. Sen åker han till Ica Maxi, och han fångas på bild när han går in och ut. Nästa rörelsemönster den här dagen, han har ju en nyckelbricka som han logger in med, är att han var vid bostaden efter besöket på Ica Maxi.

- Man kan inte säga exakt var en mobiltelefon har befunnit sig bara i vilket område mobiltelefonen varit i, säger åklagaren.

Analysen visar vilka basstationer 31-åringens mobiltelefon var uppkopplade emot.

Analysen av mobiltelefonen visar också hur 31-åringen rört sig de aktuella dagarna.
- Det blir lite repetition av vad jag tidigare gått igenom, säger åklagaren.

- 31-åringens mobiltelefon har också undersökts. Där kan man se att han har läst artiklar om mordet den 1 augusti klockan 13.41. Då surfade han in på Aftonbladet. Klockan 05.40 dagen därpå läste han återigen en artikel. Klockan 8.28 och 8.36 var han återigen ute på nätet för att läsa om mordet, säger åklagaren.

Åklagaren visar återigen upp jämförelsebilder på hur 31-åringen var klädd före och efter mordet.

- På morgonen inser 31-åringen att han inte har några arbetsskor så han tar kontakt med sin chef och ber att få köpa ett par nya, säger åklagaren.

31-åringens chef säger ja och 31-åringen åker till ett företag och hämtar ut ett par nya.

Efter att ha hjälpt kompisen att flytta åker 31-åringen i väg och köper ett par nya skor.
- Han har ju eldat upp sina skor, han har inga skor kvar, han behöver ett par nya alltså.

På kvällen åker han hem till sin pappa för att käka middag och åker sen hem för att sova.

Åklagaren går nu in på 31-åringens begärda ledighet, att han skulle hjälpa en kompis att flytta. Polisen har hittat bilder från den bensinstation där han och kompisaren var och hyrde ett släp klockan 15.30.
- Det är samma bil som han hade i Surahammar som han nu använder för att flytta, säger åklagaren.

Rättegången återupptas.

Nu i pausen ställde jag frågan till 31-åringens försvarsadvokat Marie Fredborg varför den misstänkte har handfängsel under förhandlingen.
- Jag har inga kommentar till det.

Inte heller kammaråklagare Carin Lantorp ville svara på det.
- Vi kan ta det sen, säger hon.

Vanligtvis brukar kriminalvårdens personal ta bort handfängslen under förhandlingen. De brukar också vara två personal på en misstänkt - i det här fallet är det alltså fyra kriminalvårdare runt 31-åringen.

Åklagaren föreslår en paus och domaren beslutar om tio minuters paus.

Även där verkar materialet och vävnaden stämma.
- Men han lyckades inte bränna upp allting så han samlade ihop resterna och la det i bilen och slängde det som var kvar i en containter. Men när polisen kontrollerade containtern så var det tömd.

Teknikerna har också jämfört en obränd arbetströja med brandresterna.

- Brandresterna har sedan jämförts med ett par obrända arbetsbyxor och de visar att det rör sig om samma material och vävning, säger åklagaren.

Platsen är ett rött pumphus vid länsväg 692, i höjd med Tortuna.

Åklagaren visar platsen där han eldade upp kläderna.

Efter korv-köpet åker 31-åringen till sin arbetsplats och ber om att få ledigt resten av dagen. Anledningen är att han ska hjälpa en kompis att flytta.

- Han tar då med sig tändvätska från jobbet och åker då och eldar upp sina kläder. De här uppgifterna lämnar han senare i förundersökningen. Efter ett tag lyckas polisen hitta platsen där han har eldat och man hittar där brandrester efter kläderna.

När han samlat ihop sina kläder åker 31-åringen till en bensinstation och köper en korv och en tändare.
Åklagaren visar bilder från bensinstationens övervakningskamera.
- Då har han bytt kläder, det är helt andra kläder än de han hade på morgonen när han åkte och köpte en frukostmacka. Då vill jag särskilt visa att han hade en kniv på sig, en röd morakniv, säger åklagaren.

- Enligt uppgifter från 31-åringen själv så har han fått blod på händerna och det finns även blod på handfatet. Han har uppgett att han har använt rengöringsmedel för att få bort blodet. Och när man gör den här undersökningen så hittar vi också en sån flaska, säger åklagaren.

Åklagaren rabblar upp vilka fler klädesplagg som fanns i bostaden, bland annat varselkläder som hantverkare brukar använda.

- I protokollet från hans bostad så hittar man även en badhandduk men den hittar man inget på. Strumpan hittades överst i tvättkorgen. Och blodet från strumpan kommer alltså från målsäganden, Elena Åsberg, säger åklagaren.

- Man bedömer att strumpan har suttit på höger fot.

- På den ena strumpan kunde man se små besudlingar som ser ut att vara blod, säger åklagaren och visar en bild på den.

- Efter händelsen får 31-åringen panik och han kör snabbt från platsen. Enligt eniro tar det cirka 25 minuter att köra från brottsplatsen till hans bostad i Västerås. Klockan 12.16 kommer alltså larmet in och lägger man på 25 minuter, då hamnar man på 12.41. Tittar man på de loggar som finns till hans bostad så loggar han in just då. Han byter kläder, han lägger dem och handskar och enligt egen uppgift kniven i en sopsäck. Han vill göra sig av med det där. Men han lägger inte i strumporna, för de hittas sen när vi undersöker hans bostad.

- Blod från Elena hittades också på en vit strumpa, tillhörande 31-åringen, i hans bostad men det kommer jag att återkomma till, säger åklagaren.

- Efter att hon tillfogats skadorna har hon inte förflyttat sig, säger åklagaren.

- Analys och slutsats visar att hon utsatts för upprepande stickande våld mot huvudet, ansikte och nacke. Skadorna utseende är skarpkantande och typiska för eggvasst föremål. Undersökningen visar att Elena försökt freda sig mot angreppet och undersökningen visar också att hon i ett tidigt skede hamnat i en låg position, möjligen liggande.

Hon repeterar också den tekniska undersökningen av bilen och fynden av blodstänken.

Åklagaren nämner återigen vilka skador Elena Åberg drabbats av.

Åklagaren fortsätter att läsa från den tekniska sammanställningen.

I bagagetluckan har polisen säkrat brandrester.
- Efter den här händelsen så har 31-åringen bytt sina kläder, stoppar kläderna i en påse och ger sig sen ut och eldar upp kläderna. Sen samlar han ihop resterna och slänger det i en container, säger åklagaren.

- Inuti bilen hittades också blod, vid förarplatsen.

I den ligger några par skor och det är allmänt skräpigt.

Åklagaren visar en bild på hur det såg ut inne i bilen.

Blodet är alltså Elena Åbergs.

- Åtta blodstänk anträffades på utsidan, och blodstänken satt samlade runt främre vänstra hjulhuset. Majoriteten av stänken var i diamenter 1-4 millimeter. På handtaget anträffades tre blodbesudlingar, i form av avstruket blod, säger åklagaren.

Bilen kommer senare att undersökas grundligare.

Carin Lantorp visar en bild på bilen där blodstänken satt.

När 31-åringen återvänder till sin bostad går poliserna fram till bilen och ser fläckar som kan misstänkas vara blod. Polisens tekniker kallades dit och bekräftade att fläckarna var blod.

- Dagen efter ser polisen hans firmabil vid hans arbetsplats och man beslutar att ha en observationsplats nära 31-åringens bostad.

Polisen får också veta var hantverkarna arbetat under dagen.
- Man får också veta att 31-åringen jobbade ensam och att han hade tillgång till firmabilen och det inleds spaning på honom.

Efter mordet åker den misstänkta 31-åringen mot Västerås. Flera personer har sett firmabilen och lämnat uppgifter om vad som stod på bilen.
- Det här leder polisen till ett företag och man tar kontakt med ägaren till företaget och han lämnar information vilka företaget har som anställda, arbetstider och vilka tjänstebilar som finns, säger åklagaren.

- Både offer och gärningsman kan ha varit i rörelse under angreppet.

- En teknisk undersökning gjordes av hennes kläder. Skadorna i kvinnans tunika fanns i övre partiet. Hon har utsatts för minst 10 hugg där. I ett tidigt skede av angreppet hamnade hon i en låg position (på marken), säger åklagaren.

Åklagaren beskriver hur Elena Åberg var klädd den aktuella dagen. Byxor, en topp och runt halsen bar hon en halsband. Vid attacken gick det av på två ställen.

Kvinnan hade ett 20-tal hugg- och sårskador, enligt åklagaren.

- Och en påse med batterier, säger åklagaren. Batterier som kvinnan förmodligen skulle slänga.

- Vid kroppen ligger hennes bilnyckel.

Elena Åsberg hittades tio meter från sin bil.

Åklagaren visar nu bilder från brottsplatsen och hon visar hur det ser ut omkring containrarna.

Den misstänkte 31-åringen följer power point-presentationen med stort intresse. Han kan bära handfängsel, han är noga med att dölja händerna under en tröja.

Ett annat vittne, en cyklist, ser också den vita firmabilen och hur en mansperson springer runt och slår igen passagerardörren. Vittnet ser också en kvinna som ligger på mage och blöder, och han ringer ambulansen.

- Ett vittne, vid pizzerian, ser två bilar lämna platsen. Först vittnets bil, sen firmabilen och det är då han upptäcker att det ligger en blodig kvinna på platsen.

Åklagaren visar en karta där de olika vittnena ska ha stått.

Åklagaren fortsätter:
- 31-åringen lämnade platsen snabbt, det har också vittnet. Men det finns fler vittnen som har sett och hört olika saker.

Samtalet är slut.

- Skulle ni se de här personerna så får ni ringa tillbaka, om du ser kvinnan eller gärningsmannen? uppmanar SOS-operatören.

- Vi har patruller som är på väg, säger SOS-operatören.

Vittnet tror att kvinnan kanske har sprungit därifrån.

- Vågar du röra dig mot platsen och se om gärningsmannen är kvar? undrar SOS-operatören.

- Nej, jag tror att han har lämnat. Det är fullt med folk vid platsen. Det såg läskigt ut i alla fall.

- Ser du någonting nu? frågar SOS-operatören.
- Nej, det är fullt med folk där, säger vittnet.

SOS-operatören frågar hur svårt kvinnan skadad kvinnan såg ut att vara.
- Det vet jag inte, säger vittnet.

- Det är fullt med folk där nere, men hon som blev misshandlad kan väl inte ligga kvar där nu? Det är fullt med folk där, säger hon igen.

Vittnet berättar hur den misstänkte mannen sprang emot henne. Vittnet kan inte svara på frågor hur mannen var klädd.
- Nej, nej, det gick så fort.

Vittnet berättar nu att kvinnan skrek och mannen högg.

- Men hon ska ligga på marken? frågar SOS-operatören.
- Ja. Damen som har stoppat mig är lite chockad, så jag stannar här.
- Kan jag få prata med henne?
- Ja, det kan du få.

Operatören frågar om kvinnan är allvarligt skadad.
- Ingen aning, jag har blivit stoppad av en person som bad mig larma.

Det är en kvinna som larmar om ett slagsmål.
- Det är en dam som är nedslagen och så springer det en kille med en kniv, säger vittnet.

Hon hör inte hemma i Surahammar så hon har lite svårt att ange den exakta platsen.

Samtalet kommer nu att spelas upp.

12.16 kommer larmsamtalet till SOS.

- Vittnets tanke är att gå ur bilen men när hon stannar till bilen springer 31-åringen emot henne. Hon vågar inte gå ur bilen utan åker därifrån. Hon stoppar en annan bilist och ber personen att larma polisen.

- Flera personer har hört det här. Ett vittne var på väg dit och hon ser hur en mansperson slår och hugger mot en kvinna.

- Vittnen hör hur Elena Åsberg skriker, hon hamnar snabbt på marken. Hon har försökt försvara sig, hon har avvärjningsskador, men han fortsätter hugga henne. Han har också slagit henne i ansiktet och sparkat mot henne.

Den misstänkte 31-åringen lyssnar uppmärksamt på åklagarens sakframställan.

- Vi vet inte vem av dem som kom till platsen först. Just då fanns ingen annan på platsen. Men det är här han går till attack mot Elena Åsberg. Om något har föregåtts, eller om de har pratat med varandra, det vet vi inte. Men det är här han hugger henne, attackerar henne och jagar henne.

- Han kommer till sopstationen, vilket han själv medger, han säger att han har slängt skräp. Han ställer sin skåpbil här, säger åklagaren och visar på kartan.

- Den här bilen som han åkte i är en bil som bara han disponerar. Innan han kommer till Surahammar har han varit i Hallstahammar.

- Här kommer hon att möta den tilltalade. Han är hantverkare och hade sedan några veckor arbetat på ett bygge i Västerås. Den här morgonen har han jobbat, sedan har han åkt till Ica Maxi för att köpa en smörgås. Sen åkte han tillbaks till jobbet men gav sig sedan i väg på förmiddagen.

- Hon kör en röd Kia, och här ställer hon sin bil, säger åklagaren och visar en bild från återvinningsstationen. Hon var där 12.11 ungefär, det baserar jag då på resan från bostaden som normalt sett tar tre minuter.

- Hon har alltså kört den närmaste vägen och enligt Google maps tar det tre minuter. Det rör sig om en sträcka på 800 meter, från hennes bostad till återvinningsstationen.

- Hon hade ett huslarm på huset där hon bodde, hon larmade på det 12.08, säger åklagaren och visar den förmodade vägen hon åkt till återvinningsstationen.

- Den här aktuella dagen hade hon semester, hon skulle börja ett nytt jobb, och just den här dagen skulle hon skriva på anställningshandlingar.

Åklagaren: Målsäganden hette Elena Åsberg, hon bodde i Surahammar och hade en son, född 1989. Hon flyttade till Sverige år 2000 och utbildade sig till förskollärare.

Via en power point visar hon en karta över centrala Surahammar och brottsplatsen, en återvinningsstation.

Åklagaren inleder sin sakframställan.

Försvaret bestrider skadeståndsanspråket.

Brage Åhman, målsägandebiträde åt den efterlevande sonen, yrkar på 50.000 kronor i skadestånd gällande fysisk lidande och sveda och värk.

31-åringens försvarsadvokat Marie Fredborg säger att hennes klient nekar.
- Han har erkänt att han varit på plats.

- Han begick gärningen med uppsåt, säger åklagaren.

- Han har dödat Elena Åsberg genom att tilldela henne ett flertal hugg med en kniv eller annat eggvasst föremål mot huvudet, nacken, halsen, bålen, ansiktet, bröstryggen, händerna och armarna.

Åklagare Carin Lantorp inleder och yrkar ansvar för mord.

Domaren går igenom den kommande förhandlingen. Inga vittnen är kallade den här veckan, de kommer nästa vecka.

Nu förs han in, omgiven av fyra häktesvakter.

Alla är på plats utom den misstänkte 31-åringen.

Elena Åbergs son är på plats. Jag pratade med honom tidigare i dag och han sa att det kändes skönt att rättegången skulle börja.

Nu har rätten ropat på målet.

Ny starttid för rättegången är 10.10.

Nu har jag fått svar på frågan varför en av nämndemännen behövde bytas ut. Enligt domare Annica Borgerud Kjellsson framkom omständigheter som kunde grunda ett jävsförhållande beträffande en av nämndemännen. Vid samtal med parterna ansåg de att jäv förelåg.

Vad kommer att hända första rättegångsdagen?

Åklagaren inleder med sakframställan, det vill säga utvecklar åtalet och peka på den bevisning som finns i målet. Vad som hände den dagen, enligt henne. Den misstänkte 31-åringen har erkänt att han var i Surahammar den aktuella dagen men han kan varken förneka eller erkänna då han inte minns något av dådet.

Är 31-åringen känd av polis sedan tidigare?

Han är tidigare dömd för grovt rattfylleri. Ett par månader innan mordet blev han åtalad för olaga hot och hot mot tjänsteman sedan han hotat läkare och personal på en vårdcentral.

Hade offret och den misstänkte någon relation alls? Kände de varandra?

Nej, ingen koppling alls. Ett vansinnesdåd, enligt polisen.

Skicka gärna in era frågor om ni undrar något.

Har polisen beslagtagit något mordvapen, eller något som skulle kunna vara det?

Nej, något mordvapen har inte hittats. I stämningsansökan står det "kniv eller annat eggvasst föremål"

Något mer än så ville inte Brage Åhman berätta.

Rättegången är uppskjuten till klockan 10. "En ny nämndeman måste kallas in", säger målsägandebiträdet Brage Åhman.

Domaren i målet, Annica Kjellsson Borgerud kom förbi och bad att få prata med åklagaren och försvaret.

Rättegången har ännu inte inletts. Vi vet inte orsaken till varför det dröjer.

Hur många dagar varar rättegången?

Den beräknas pågå i fem dagar. I dag och i morgon. Nästa vecka ti, on och fredag.

God morgon.

Inom kort drar rättegången om vansinnesdådet i Surahammar på plats. En hel del åhörare har samlats utanför säkerhetssalen där förhandlingen kommer att ske.

Idag direktrapporterar vi från första rättegångsdagen om mordet i Surahammar. Rättegången börjar klockan nio och vi är på plats.

Hej och välkommen till vår direktrapport!

SVT rapporterade · Rättegången om mordet i Surahammar