SVT rapporterade · Har du själv sökt efter symptom?

För drygt 10 år sedan började jag få som kryp i benen när jag skulle sova. I början gick det ganska enkelt att få stopp på det, men allt eftersom blev det bara svårare och svårare.
Efter att ha sökt på nätet kom jag fram till att det med största sannolikhet var WED/RLS (Willis-Ekbom Disease/Restless legs syndrome). Kontaktade vårdcentralen och träffade således en läkare. Förklarade mina problem och även att det fanns mediciner som kunde hjälpa mot problemen. Kunskapen om WED/RLS på vårdcentralerna var vid denna tidpunkt inte direkt jättehög och jag fick tjata lite på läkaren, men till slut gav denne med sig och jag fick utskrivet vad jag behövde. Sedan den dagen är jag i stort sett helt fri från symtom när jag tar medicinen som jag ska. Om jag t.ex. jobbar övertid och inte haft med medicin så kan det bli problem att sitta still framåt kvällen. Nästa gång jag träffade läkaren förklarade jag hur det hade gått och tackade denne för att ha lyssnat och trott på mig.

När jag blev epileptiker för något år sedan var det till en början väldigt knepigt med medicinerna. Hade fått något oklara besked från läkarna, och det resultat som kom från internet skrämde mig. Enligt flera ”personer” kunde medicinen som jag tog orsaka övervikt, koncentrationssvårigheter, och ”allmän försämring”. Hade panik den första månaden, vilket inte är så kul för en nybliven epileptiker...

Jag fick ingen hjälp av läkarna men googlade på "varför gör mitt fett ont?" Och "knölar i fettet som gör ont" Och efter det hittade jag exakt det som stämde in på mina problem. Jag fick fortfarande ingen hjälp av min hälsocentral så jag hittade en klinik som utreder och sätter diagnos. Den som har kliniken forskar i lymfsystemets sjukdomar och utan Internet och Google så har jag aldrig fått veta att jag lider av Lipödem och att min dotter troligtvis ärver denna sjukdom. Jag har lidit i 20 år och blivit skickad till alla möjliga vårdenheter utan att läkarna hittat min rätta diagnos. Jag blev klassad som hypokondriker och mina knölar i fettet sa de vanliga läkarna att de inte hade någon betydelse för knölar kan alla ha!

Självklart söker jag info om symptom om jag känner att något fel. Exempelvis blev jag under fem månaders tid enbart sämre av behandlingen på specialistkliniken. De gjorde inget för att försöka förstå varför deras behandling inte fungerade. Tillslut googlade jag och genomförde rätt behandling själv men tyvärr har jag fått bestående men av felbehandlingen. Har varit sjukskriven ett år pga detta. Kan vara bra att fundera på varför sjukskrivningarna ökar. Jag menar att dålig sjukvård är en del av problemet.

Jag är gravid och googlar minsta lilla symptom, hamnar ofta i familjelivsfällan vilket gör att jag var och varannan dag tror att jag fått missfall. Jag har intalat mig själv flera gånger att sluta men vips så sitter jag där igen.

Jag brukar söka information om symtomen eller biverkningar av medicinen. För mig har det varit exakt lika bra hjälp som att ringa 1177. Jag brukar läsa på socialstyrelsens hemsida, fass och 1177.

Det händer ju ingenting på vårdcentralen, och jag känner att diagnosen där ofta är helt åt helvete fel. Jag googlar för att jag inte litar på sjukvården längre, och det tar aldeles för lång tid och för mycket jobb. Jag blev ombedd att skriva ut och fylla i ett 2 sidor långt formulär och skicka med SNIGELPOST en gång. Löste mina problem på annat sätt.

Självklart! Har googlat mej fram till min endometrios mm vilket sedan bekräftats av sjukvårfen. Läkarna har inte tid att lyssna och bry sig nämnvärt idag, man får göra en del av jobbet själv.

Jag upplever ofta att Vårdecentralen inte har den kunskap som krävs och det är därför jag googlar, och det är till sist och syvende det som lett till att jag har fått rätt hjälp. Jag har även fått direkt felaktig information från sjukvårdsupplysningen som tyckte jag skulle dricka citronvatten när jag hade urinvägsinfektion. Detta ledde till slut till att jag hade så ont att jag inte kunde gå själv och min bror fick bära in mig på akuten.

Jag har fallit djupt ner i psykisk ohälsa efter att ha sökt på nätet ang en sjukdom jag trodde att jag hade... jag tyckte att ett par kroppsdelar var lite svaga och konstiga mm, så jag sökte på nätet ang en specifik sjukdom. jag gick in på nätet och kollade mycket på internet sidan Flashback. Sökte djupare och djupare och mer och mer liknade mina symptom en dödlig sjukdom... Gick så långt att jag verkligen innerst inne allvarlig seriöst trodde att jag skulle dö inom kort! Mådde extremt psykiskt dåligt efter det. Så jag kollar aldrig mer på nätet efter symptom och sjukdomar....

Just nu är jag enligt google schizoid, utbränd och har psoriasis.

Jag var ljuskänslig och på Google kom det att jag skulle kunnat ha en hjärntumör. Det var spänningshuvudvärk till följd av att ha gått och burit på en alltför tung ryggsäck.

Det tog mig två år och sex olika läkare som kunde inte ställa diagnos, googlade och hittade snart sjukdomen samt kunde då få hjälp att komma till specialistklinik . Under två års tid av fel diagnosticering och fel råd hade gjorts permenanta försämringar, så jag är så tacksam för googlandet och att det finns info att hitta om man letar på rätt och noga sätt

Ja, ingen sjukdom kanske. Men googlade mig till att jag förmodligen fått ett utomkveddka som min barnmorska avfärdade. Men som sen visade sig vara sant. Jag tror att många söker kunskap själva pga många felaktiga diagnoser inom sjukvården. Men självklart ska man inte tro blint på allt man läser. Det är bra med källkritik.

Det bästa är att gå till läkaren om man är orolig för någon sjukdom. Har själv Googlat på symtom och sjukdomar. Det ger bara ytterligare oro och man blir helt vilseledd av sina egna amatörmässiga bedömningar.

Klinisk diagnostik kan vara svårare att hantera när tillgängligheten på vård är längre från pstienterna. Vi är ett gäng som är vägledare för sällsynta diagnoser i EU, Eurordis patient advocacy. Det innebär att vi vägleder både läkare och patienterna till rätt specialistområde. Personligen så var det bristen på hjälp med att hamna rätt i vården. Jag blev för sent behandlad med en förlamningsskada som bieffekt. Att valsa runt i vården tar tid och risken för fel behandling ökar med bristen till specialistkompetens. Att ha vägledande team till rätt specialist underlättar. Denna vägledning finns bara på EU nivå än men är på väg till Sverige. Vi får en större träffsäkerhet. //Hälsningar, Nanda

Läkarna är så pressade nu, både vad gäller tid för patienten, och ekonomiskt, att inte göra förmånga dyra undersökningar, och man märker att de blir splittrade mellan vad som bör göras och vad som får göras. Så man söker info själv för att få argument. Det gäller att sortera i informationen, och det är svårt för de som inte har någon kunskap själva. Här finns en nisch för rådgivning, gärna av läkare som inte har samma press på sig. Vården måste rättas till så att patientens väl åter blir fokus.

Ja när min läkare påstod att jag hade drabbats av Kol och jag hävdade att min astma hade förvärrats och fick diagnosen över telefon till att börja med. Googlade och jag hade inte symtomen och skrev egen remiss till specialistläkare som bekräftade mig och mitt antagande. Så visst är det bra att kunna googla och förstå information när ens vårdcentral läkare inte gör det och gå vidare i vårdkedjan. Det var några fasansfulla månader med en felaktig medicin dessutom.

Det är mycket värdefullt att kunna googla och hjälpa till med diagnosen; jag har genom det hjälpt både mig själv och andra, och de mig. Det finns så otroligt mycket sjukdomar, man kan förstå att inte vårdcentralens läkare kan känna till dem alla; de måste också leta på nätet eller motsvarande. Som patient måste man veta vilken läkare man ska gå till, vilka symtom man ska betona, vilken bakgrundsinformation man ska välja att berätta. Tidsbristen och kontinuitetsbristen präglar mötena med läkarna, sjuksköterskorna gallrar och lotsar ibland rätt och ibland fel... Det finns många jobbiga sjukdomar där läkarvetenskapen varken känner till orsaken eller någon bot, då kan det vara bra att få erfarenhetsbaserade tips om lindrande egenvård, tips som kanske kommer att bli erkända om 10-20 år, kanske inte... Det är en självklarhet att man inte letar var som helst, utan kollar avsändare och jämför flera källor, gärna från olika länder... Man kan också gärna utnyttja möjligheten att byta vårdcentral; man ska inte behöva gå 21 gånger med en 3-åring till samma vårdcentral för att få hjälp med samma sjukdomsbild och inte bli tagen på allvar och få verksam hjälp... Våga förhålla sig kritiskt och vara lite krävande, annars kan det gå rent på tok!

Det beror lite på faktiskt, hur mycket påläst och hur källkritisk man är. Ibland händer det att man är mer påläst än läkaren är om något specifikt. Och personligen har det hänt ett par gånger där man kunnat få den behandling man vill ha genom att man kunnat argumentera sig fram till det. Läkarna har ont om tid och i många fall rätt dåligt pålästa innan besöket och kan ibland ge besked som att man som patient ska testa olika saker eller, när man kanske redan vet att det inte fungerar osv.
Vården behöver ändras om i många delar för att möta det ändrade behovet, både organisationellt men också patientens egna roll i behandling och diagnostik. Samtidgt som personer som inte vet mycket eller inte är trygga ska kunna få extra hjälp ska patienter som är pålästa samt vet vad de vill ha och behöver kunna ha möjligheten till detta också.

För flera år sedan fick jag öronproblem. En läkare påstod att jag hade öppen örontrumpet. Han gav mig en lapp med namnet "Tuba aperta" och uppmanade mig att gå hem och googla på det. Symtomen vid öppen örontrumpet stämde inte alls med mina problem. En läkare påstod att jag hade trång örontrumpet. Till slut blev det rätt. Jag hade öroninflammation, vilket jag själv anat då jag googlat på detta. På grund av sen behandling fick jag nedsatt hörsel på det örat. Bra att man kan få information på nätet men man ska nog inte leta i onödan.

Jag har sökt info om de sjukdomar som jag har. Jag begränsar mitt sökandet till 1177 och internetmedicin då övriga verkar misstänkt konstiga i sina utlåtande. Har bekräftad Hortons syndrom, Diabetes typ 2, Proppar i hjärnan som enbart syns med MR,

Problemet blir ju när man har bristande källkritik och inte tänker efter om informationen bygger på medicinska fakta. Ungefär som när "alternativa fakta" sprids. Om man vägrar vaccinera sina barn därför att man inte vill att de ska få autism. Ja då är det ett problem. Eller homeopati, sjukvårdspersonal är inte ofelbara. Men de har åtminstone en validerad kunskap och kan utifrån den lättare dra korrekta slutsatser.

Det tog tio minuter att googla fram diagnosen polyneuropati hos min mor. Det tog tre år för hennes läkare. Fick rätt diagnos när vi skickade med en utskrift från nätet.

Du har eget ansvar för din fysiska och psykiska hälsa. Läs på,surfa på nätet, läs dina journalanteckningar efter läkarbesök, informera dig ang utskrivna läkemedel.

Kollar då och då på nätet vad gäller sjukdomar, men kollar ALLTID på källan till informationen! ALLTID!

Har i 2,5 år försökt få en diagnos på mina rygg och benproblem som gjort mig utförsäkrad. MR och andra metoder har inte gett något. Med nätkunskap håller jag på att försöka hitta andra metoder som eliminerar problemet med MR som kan få en lösning om några veckor.

Fick min diagnos O en länk av min cardiolog Googla. På den. Den är Engelsk Efter som det är svårt att hitt den på svenska vad är den nu för diagnos jo jag har en artär som ligger rätt in i hjärtmusklen O det går inte att op fördes är för farligt m.. mina besvär är att jag ofta får kärlkramp äter en del olika preparat för kärlkramp + blodtryck Bron. Eller brithen

Jag bor i vackra Sverige sedan 20 år ( är från Tyskland) och har inte upplevt en enda gång att en läkardiagnos (av svensk läkare) har varit rätt/ korrekt. Varken hos mig eller alla andra sim jag känner till. Har bott i 5 olika svenska län - samma elände överallt. Svenska mirakelmedicinen mot ALLT heter Alvedon... och läkarkunskapen verkar vara väldigt begränsad i detta vackra land. Man tvingas häromlands till egen diagnos och egenvård med hjälp av Google. Vilket jag gör sedan 18 år. Jag googlar även fram (korrekta!) diagnoser för alla mina svenska bekanta och vänner, diagnoser som är riktiga men som deras läkare inte kommit på under många år. Svenska vården är tyvärr uruselt när det gäller rätt diagnosticering av sjukdomar, så man har inget annat val än att hjälpa sig själv genom att googla. Eller så åker man utomlands för att få rätt diagnos och behandling ( vilket jag gör om jag har någonting allvarligt). Det borde inte vara så här i Sverige, ett mycket fint land, men ett u-land när det gäller vården.

Googlade fram både min Endometriosdiagnos och makens Borrelia. Hopplöst undermåligt bemötande från sjukvården trots flera besök och beskrivna klockrena symptom av diagnoserna. Jag har numera noll tilltro till läkare.

Vårdguiden 1177 är bra. Däremot kan övertolkning av biverkningar av mediciner vara försåtligt. Ibland tycks de mest farliga sidoeffekterna av medicinen vara så skadliga att man slutar ta sin medicin. Gäller allt från statiner mot kolesterol till blodtryckmedicin.

Jag söker ibland efter diagnos som föranlett operation som jsg genomgått, samt prognos för
sjukdomen efter operation. När ngt inte blivit riktigt bra kan det vara bra att vara påläst ingär nytt möte med doktor/kirurg. Oftast så har man ju så liten tid i anspråk för att få tala om sin sjukdom och ställa frågor, så man måste ju läsa på innan. Drömmen vore att få i lugn och robeskriva vadsom känns fel, eller mindrebra, utan hets.

Man känner sin kropp bäst själv, läkarna som finns idag kan vara lite skrämmande, gäller bara hitta den rätta, som russinet i kakan. Lika gäller mr Google, finns hur mycket som helst och likaså mediciner som kan vara direkt livsfarliga. Gå hellre djupare in på den diagnos du fått av din läkare om den känns bra när du fått den. Ställ frågor, gå in på djupet, håll dig uppdaterad. Kolla gärna i din journal också så allt stämmer, där kan det stå både det ena och det andra. Du känner dig bäst själv.
Har varit i rullarna och mött en del skrämmande både AT, läkare, överläkare, sköterskor och övrig personal.
Du måste vara frisk för att orka vara sjuk idag, var på din vakt :)

Jag har ibland fruktansvärd huvudvärk, som dock inte är migrän. När jag ringde vårdcentralen sist blev jag hänvisad till "mina vårdkontakter". Det tog fem(!) dagar att få ett svar att läkaren var sjuk och att jag skulle återkomma en vecka senare. Väl där tog det ytterligare fem dagar att få ett intetsägande svar från en läkare! Då är det självklart att jag söker på nätet för att själv eventuellt hitta en möjlig diagnos som läkarna sedan kan söka på. De söker ju nämligen själva på symptomen när de väl undersökt mig, så risken är ju tyvärr att de själva kan hamna i samma fallgrop.

En får inte glömma att de som inte får biverkningar, svåra symtom ofta är rätt tysta. Det går mest att hitta värsta scenario

Finns mycket bra och dålig information på nätet. Problemen är att läkare inte har tillräckligt tid med patient och många gånger otillräckliga kunskaper om ex hypotyreos. Även problem att läkare inte talar med varandra då olika läkare behandlar olika symptom på samma patient. Då måste man själv hjälpa till i denna djungel.

Jag har bara goda erfarenheter från svensk sjukvård. Otroligt proffsiga och kunniga läkare. Jag har inte heller upplevt det svårt att få en tid inom en relativt snar framtid.

Jag är själv hypokondriker och söker ofta symptom på nätet. Dock är jag medveten om att det beror på ångest och jag söker endast på vetenskapliga sajter som internetmedicin.

Jag söker dagligen men det är enbart för jag inte får rätt behandling av svensk sjukvård.

Hade ett märke i ansiktet (visade sig vara ett sprucket blodkärl). Jag googlade och fick diagnosen leukemi. Sov dåligt den natten.

När jag hade stor ångest under mina studier på högskola så fick man ibland idéer om att kroppen inte fungera som den skulle. Börjar söka runt på nätet efter symptom och man börjar inbilla sig att man har nästan alla sjukdomar som fanns då många sjukdomar har liknande symtom. Plus det är lätt att man tror sig ha symtom som man egentligen inte har och inbilla sig att det är riktigt illa. Speciellt när man är stressad och har ångest

Det gäller att vara källkritisk när man letar information rent generellt på nätet. Vårdguiden eller Socialstyrelsens hemsidor är alldeles utmärkta sidor, på Wikipedia finns det oftast källhänvisningar.

Instämmer med "Janne" (bra sammanfattat)! Det är ett lotteri för vem kan man lita på och veta om man verkligen får en korrekt o professionell hjälp? Och att "lyssna" på kroppens signaler och beakta dem så kan man många gånger också hjälpa sig själv.

Jag blev uppmanad av en läkare på hälsocentralen för flera år sedan att googla. Ett allergitest visade reaktion på mögel. Jag frågade vad det innebar och hur jag skulle hantera informationen. Läkaren tvekade, frågade om jag bodde i ett gammalt hus "för där kan det finnas. Men du kan läsa mer på internet". Sen var besöket slut.
Själv söker jag ibland efter information men är mycket noga med källor. Det är ett bra komplement till en primärvård som inte alltid fungerar som man hoppas.

Jag var testperson för kopparspiral, då kunde endometrios en utvecklas. Kroppen måste vara "gravid" för att sjukdomen skall försvinna. Tips - ett p-pillerår Hälsar barnlös bland mormödrar

Jag hittade själv den diagnosen jag så småningom fick, men hade fått den om jag inte visste vilken specialist klinik jag behövde komma till. Så länge man läser på patientorganisationers hemsidor eller 1177 så är infon bra.

Ja fast det efter jag fick diagnosen, detta då det inte finns så mycket kunskap om min sjukdom, det är ca 10 personer om året som får den på ett år. Hittade en förening i USA och den är kopplad till John Hopkins som forskar i just min sjukdom. Vill ha fakta och inte en massa vad folk tror sig veta. Den sidan har hjälpt mig då jag kan ställa frågor och mötas av andra med samma diagnos. Och nu har jag lättare att ställa rätt frågor till min läkare så att jag kan få svar som jag begriper. Han undviker gärna att förklara då han inte kan så mycket, är faktiskt inte säker på att han tidigare haft en patient med min diagnos.

Hade jag haft Internet under de 7 åren jag led av svår Endometrios hade jag inte blivit så sjuk och haft möjligheten av bli mor, vilket jag inte har, pga ett antal läkares förlöjligande av mina symtom . Har jag fått någon upprättelse eller ursäkt , Nope! Internet räddar liv! Det är på tiden att läkarna ändrar sitt överlägsna beteende gentemot patienters symtom. I mitt fall blev det en katastrof.

Håller fullständigt med Anna från Tyskland, 10,06 kunde inte ha skrivit det bättre själv.

hade cancer I livern tre olika och tittade på google som sa att dödlighet var hög. Efter operationen dar de skur ut två av dem och bränn den tredje jag är cancer fri nu efter tre år. Så jag skulle inte råder folk at tror på internet.

Det kanske blir dags för läkarna och FKs medicinska rådgivare att googla på symtom, så att de hittar sjukdomen som WHO och Socialstyrelsen har i sin förteckning, men som läkarna säger "finns inte". De får också läsa all information om medicinerna de vägrar föreskriva, även om specialisten har skickat hem patienten med just denna medicin. De får också läsa att studien, som de baserar sin bedömning och "behandling" på, redan har visat sig vara fusk. De får till och med titta på dokumentärer som t ex Unrest (står i kö för en Oscar) där forskare och behandlare belyser sjukdomen. För FKs rådgivare som är ögonläkare har rätt att kasta en patient med en autoimmun, neurologisk sjukdom i fattigdom. Och om man kommer till läkarbesöket med mer info än läkaren blir man ombedd att byta VC... Vilket kanske är anledningen till att vi patienter uppmanas att inte googla på våra sjukdomar... #MEcfs #Uppdrag granskning

Jag har Googlat mycket, använder tillägg site:edu för att sålla ibland. Läser mycket på engelska. Köpte en specialist lärobok om immunologi och läste på.

Har gjort detta förut
Jag lovar er, Gör inte det!!
Man kommer inbilla sig allt man läser om att symptom faktiskt är "sanna" men det är det inte
De slutade med att man verkligen mådde jätte dåligt
Bättre prata med läkare istället

Diagnosen är inte alltid problem att hitta för sin sjukdom. Tittar alltid att det kommer från universitetssjukhus eller läkare inom EU. Aldrig vad privata personer skriver. Största problemet är sjukvården. Oftast skickas man runt " Moment 22 ", sedan är det kört för den patient. Ingen tar emot eller får remiss för en ny läkare besök. Då talar vi att gå till specialist läkare.

Hade jag litat fullt ut på Svensk Allmänsvård är jag inte säker på om jag levt i dag över huvud taget. Att googla och få hjälp från utlandet är den enda vägen när man lider av kroniska bakteriesjukdomar (Borrelia och Bartonella m.m.) som Svensk sjukvård helt och hållet bär skygglappar för idag. I Sverige får man diagnoser som utbränd stressad, fibromyalgi eller t.o.m. ms eller als m.m. (Borrelia kan imitera massvis av sjukdomar. Googla Lyme Disease...

Jag har haft biverkningar av medicin som 1/10000 får. Allvarliga biverkningar. Har mött läkare på akuten som inte trott på mig pga deras korta erfarenhet av medicin. Nu har jag en läkare som jobbat i 40 år. Han tror på mig. Jag tackar Gud att jag fått rätt hjälp till sist.

Media sprider osanningar om sjukdomar. Jag har IBS fastställd av läkare. Läkare har sagt till mig att undvika laktos och gluten fastän jag varken är laktos eller glutenintolerant. På uppdrag granskning på tv så sitter en barnläkare på bästa sändningstid och säger att man enbart ska undvika gluten och laktos om man är intolerant mot de ämnena. Detta går helt emot vad min läkare sagt till mig. Jag litar på min läkare och han har sagt att jag ska undvika gluten och laktos på grund av min IBS. Och magen har blivit mycket mycket bättre. Tack vare svensk sjukvård. Media, sluta sprid osanningar om sjukdomar. Många kramar.

Jag har MS ( Multipel Skleros) sedan 20 år. Har tidigare googlat på MS och alltid förlitat mig på riktiga äkta vetenskapligt understödd information. Värre är att läsa bipacksedlarnas information till de mediciner jag tar mot MS. Alla dessa biverkningar som finns är vad jag upplever MS:en ger mig utan medicinerna. Vad är vad?

Jag har under många år haft olika sorters bröstsmärtor, som kommit och gått, både strålande, skärande och molande. Läkare har tagit EKG en gång, för många år sen, men fann inget. En gång sa de att jag hade ett hål i hjärtat, men det blev inget mer med det. En annan läkare sa att det inte var så. Jag googlar ibland på mina symtom när de uppstår, eftersom sjukvården inte brytt sig om att leta vidare.