SVT rapporterade · Dela med dig av dina erfarenheter och åsikter – skriv en kommentar!

Starkt av Marie att dela med sig av sin historia. Måste vara jobbigt. Skickar mina tankar till henne.

Det tog 30 år av mitt liv innan jag fick rätt diagnos och erbjöds hjälp av vården. Men det är en fruktansvärt svår balansgång att leva med bipolär sjukdom. Vården jag hade på min hemort lades ner och flyttade långt bort. Avstånd, byte av läkare och kontaktpersonal raserade den fungerande vården den fungerande vården för mig. Det mitt livs största prestation bara att hålla mig vid liv.

Vill framföra till Marie att hon inte ska behöva känna skuld! Stackars.

Tack Marie! Det är som du säger. Stora brister i vården. Min bror tog sitt liv trots att han var inlagd. Som anhörig vilade man ut men med den diagnosen gäller att vara uppmärksam när det vänder. Alltid. Våga sätta ord på det. Våga fråga. Stå på sig. Samverka med vården. Samverka inom familjen.

Vården har inte kunnat hjälpa mig att komma tillbaka i arbetslivet efter flera år av psykisk ohälsa. Har varit i kontakt med vården och förklarat min situation och vill ha remiss så att jag kan få arbetsträning och arbetsterapi. De är inte behjälpliga. Arbetsförmedlingen kan inte hjälpa mig och de kan inte pusha på mig utan input. Nu har jag varit arbetslös i sex år och nolltaxerar. Bor hos mina föräldrar utan inkomst. Jag sitter fast i livet. När jag inte kan bo med mina åldrande föräldrar hamnar jag på gatan.

Jag blir rädd när man sätter en diagnos på utmattning - det är ju yttre faktorer som gör att en person till slut går under. Man får ingen hjälp av samhället idag så som man förväntar sig efter ett helt liv som skattebetalare. Om man t ex är brottsutsatt så är det lätt hänt att man får problem av olika slag - ekonomiska och sociala - och en utsatthet som blir outhärdlig till slut. Att man råkat ut för en sådan kris betyder inte att man är ’psykiskt sjuk’, verkligen inte. Men det är ett effektivt sätt att skuldbelägga och stigmatisera en individ som samhället sviker i alla delar. Jag är själv brottsutsatt och har vädjat om hjälp och stöd, men får ingen sådan. Har tänkt att det inte finns någon annan utväg än att ta bort sig själv om inte upprättelse ges (det viktigaste av allt) och den hårda press som jag utsatts för i flera år inte minskar. Det är faktiskt samhället som har skyldighet att värna brottsoffren. Jag känner mig kränkt av att någon ska kalla mig ’psykiskt sjuk’ därför att jag utsatts brott och att jag lämnats utan hjälp. Kan det vara samhället som har en sjukdom istället, som struntar i de mest utsatta människorna?

Psykiatriska vården har inte fungerat särskilt bra i Värmland någonsin så vitt jag vet, om du inte begår ett självmordsförsök så är det svårt att få hjälp.

Frågan är ju varför det egentligen är så dåligt här.

Har bemötts superbra av alla läkare inom psykiatrin utom en. Vårdcentralen och dess personal är rena katastrofen, otrevliga och klagar över min medicinering. Har varit tvungen att sätta en spärr i min journal för att bli tagen på inom de somatiska vården.

Bipolär sjukdom är en allvarlig psykisk sjukdom. Den är mycket svår att leva med både för den sjuke och för anhöriga. En fungerande vård är ett absolut krav för att minimera självmorden. För även med bra vård kan det gå illa, tyvärr.

Som anhörig som sett på nära håll, kan jag bara säga fy fan på ren svenska !!! Jag vill inte att någon ska behöva gå igenom det går familj fick göra, där vi inte fick stöd efter självmord försök varken av vårdcentralen eller psykiatrin utan efter att höra med media så fick vi komma dit !!! Och där var personalen ungefär lika dryga som personer som har ätit för mycket lugnade. Ja en har normal som faktiskt frågade hur vederbörande mådde!! Detta är nu tack och lov ett par år sedan, men min bild hur ruttet det funkade med bara tabletter och inget stöd samtal.

Ett problem som man inte hör talas om i dessa artiklar är dubbeldiagnoser. Inte ovanligt att den formen av adhd som tidigare kallades add -alltså banalt uttryckt koncentrationssvårigheter utan hyperaktivitet- missas. Add har många gemensamma nämnare med hypomana perioder (låg energi, svårt att påbörja uppgifter mm) men problemen upphör inte oavsett behandling för bipolär sjukdom. Man hamnar i ett energlöst limbo. Om detta kunde fångas upp i tid, innan man kört sig UNDER botten flera gånger tack vare bl a hets från F-kassan, kunde många kronor sparas i samhället. För att inte tala om personliga katastrofer. Personligen skulle jag inte bli förvånad om många självmord bottnar i missad dubbeldiagnos.

Kan ni granska vården kring ptsd och komplex-ptsd. Det finns ingen vård för maskrosbarn som blivit svikna av samhället hela deras liv och många våldtäktsoffer kan inte få vård pga att dom har fel trauma. Vården är inkompetent och dom göt verkligen allt för att bli av med en. Bup ignorerar problem i hemmet helt och låter barn fortsätta bli misshandlade. Man sätter hellre en feldiagnos och all skuld på barnet, för det är enklare och billigare.

Ett samhälle med så stor andel självmord behöver åtgärder inom många områden. Det är lätt att vi inte ser den stora bredden på problemet. Tex kan Stroke och slag mot huvudet också leda till svår depression. Vad än svår depression har för orsaker blir det hemska följder. och vi behöver många olika strategier för att minska självmorden