SVT rapporterade · Rättegången om Norsjömordet

Förhandlingarna har börjat för dagen. 21-åringen har just kommit in i rättssalen. Nu ska han förhöras.

Men först vill kammaråklagare Petra Lundberg göra en kort kompletterande sakframställan.

Åklagaren visar en film från en videoövervakad bankomat där hon menar att den 89-åriga kvinnan passerar.

Det som är intressant i videon är den väg 89-åringen tagit menar åklagaren. En polis har provgått sträckan. Den tar cirka 4 minuter att gå i normal takt.

Under sakframställan första rättegångsdagen handlade mycket om var 21-åringen och 89-åringen befann sig och vid vilken tidpunkt.

21-åringens advokat Linda Sundlöf menar att det inte går att säkerställa att det är 89-åringen som syns på bilderna från bankomaten.
- Det går inte att utesluta att det är någon annan person.

Nu blir det en tio minuters paus innan förhöret med 21-åringen.

21-åringen har begärt att få en pratstund med sin advokat innan förhöret.

Förutom i princip all lokal media följs rättegången på plats av familj och vänner till 89-åringen från Norsjö. Nu väntar vi alla på att rättegången ska fortsätta om några minuter.

Och nu är förhandlingarna igång igen.

Nu ska den misstänkte berätta vad han gjorde den där dagen i mitten av Oktober.

- Jag lade mig sent kvällen innan. Hade spelat fotboll och svårt att somna.

- Jag vet inte vilken tid jag vaknade den lördagen.

Han tog en tablett Tramadol på morgonen.

Han skulle klippa håret på sina kompisar den dagen.

Han tog en påse med ägg och gav sig iväg till sina kompisar.

Han låste bostaden och stoppade nyckeln i en blomkruka. Vilket alla kompisar i Norsjö vet enligt 21-åringen.

- Jag hörde rop och oväsen.
Tillsammans med en kompis i samma hus kom de fram till att det var högljudda grannar som väsnades.

- Jag gick och satte mig utanför trapphuset. Där brukade vi kompisar alltid hänga och röka.

När han satt där kom en kvinna han känner till förbi och skulle slänga sina sopor.
- Jag minns att det regnade.
Kvinnan frågade hur han mår.
- Jag svarade att jag var lite ledsen och sysslolös.

Han ringer på för att bli insläppt hos kompisarna som ska klippas. Men de är inte inne får han veta. De är på badhuset.

- Jag tog en genväg för att gå hem.
När han gick i vanlig takt såg han en person han blev rädd för.
- Jag ville komma undan. Sprang in på ICA.
Anledningen till att han var rädd för honom var enligt 21-åringen att han är skyldig honom 200 kr.

När personen 21-åringen är rädd för också kom in i affären smet 21-åringen ut.
- Sedan gick jag hem.

Han satte sig att röka i ett mindre soprum på vägen. Eftersom det regnade.
- Då kom en äldre man som skulle kasta sina sopor.
De började prata.
- Jag var där några minuter. Jag hade ingen klocka.

På den fortsatta vägen hem träffade han några personer som skulle byta däck på sina bilar. (Ganska nära det soprum där mordet skedde.)

- Jag frågade om de behövde hjälp. Men de sade mycket bestämt nej!
Han stod kvar i närheten och tittade på bioaffischer utanför biografen.

Han stannade en stund och tänkte att kanske kompisarna kommer hit. Det var ett ställe där de brukade röka.

Nu har 21-åringen pratat en stund om att han inte säljer narkotikaklassade tabletter.

- När jag upptäckte att ingen var där gick jag snabbt hem.

När inte internet fungerade nu heller lämnade han hemmet snart igen. Träffade de som bytte däck.

Han pratade med en av dem ganska länge.
- Vi blev ganska tjenis med varandra. Jag har lätt att bli vän med folk.

Han satte sig för att se film på sin telefon.
- Men jag tyckte att det var långtråkigt. Jag hade ingen cigg hemma heller. Så jag drog hemifrån.
Han tog med sig pengar. Gick för att köpa cigg.

Köpte cigaretter och energidryck. Begav sig hemåt igen.
- Jag tog den sedvanliga vägen. Mot ICA-hållet.
Han passerade de som bytte däck igen.
- Jag pratade kanske med dem igen.

Han minns inte riktigt vad han gjorde hemma. Men han tog en tablett.
- Jag gick ut för att röka och då såg jag en ambulans utanför soprummet.

- Jag gick i snabb takt mot ambulansen för att få veta vad som pågår.

Ambulanspersonalen var inte i ambulansen.
Han gick fram till några som stod där och frågade vad som har hänt.
- De berättade att någon hade dött i soprummet.

- Jag blev häpen. Soprummet är ju alldeles där jag bor.

Han gick fram till soprumsdörren som stod på glänt. Kikade in. Öppnade dörren en aning till.
- En massa blod var det första jag såg. Och att någon fallit där.
Ambulanspersonalen var där inne.

- Men jag såg inte vem som låg där. Om det var en kvinna eller en man.

Någon ropar att han ska bort därifrån.
- Då gick jag till de som stod där.

En av dem hade någon slags radio i fickan. De pratade om vad som hänt.
Ambulanspersonalen kommer ut.
- Jag kände igen dem. De hade varit hemma hos mig några dagar tidigare.

- De sade att en kvinna med hjärtproblem mist livet.

- Men jag hade sett blodet.
Han frågade ambulanspersonalen om såret i sitt huvud som de hade tagit hand om vid ett tidigare tillfälle.

- Jag var där länge. Stod säkert kvar en halvtimme.

Han gick och hämtade en kompis. (Killen med fungerande internet)

- Kom vi går till soprummet. Det är en kvinna som dött där.
Men han ville inte följa med.
- Låt det vara, strunt i det, varför ska du bry dig, sade han till mig.

Han lånade en cykel av kompisen och återvände till soprummet. Bara ambulanspersonalen var kvar.
- Dörren stod mer på glänt, var som halvöppen.

Han gick till de som höll på att byta däck.
- Även de tittade mot ambulansen.
Han frågade om de visste vad som hänt.
- De sade nej.

Han pekade ut var 89-åringen dött för däckbytarna.
- Under hela min tid i Norsjö har jag aldrig varit i soprummet. Det var först nu jag insåg att det var ett soprum.

Däckbytarna berättar för honom att de hört skrik från det hållet.

Han tyckte att de borde berätta det för ambulanspersonalen.

Han erbjöd sig att hjälpa till att byta däck igen. Han hjälpte till med ett hjul.
- Men jag halkade och ramlade och blev smutsig om kläderna.

Bakom bilarna fanns en gräsplätt där han lekte med däckbytarnas hund en stund.

- Sedan jag lekt klart ställde jag mig upp och försökte borsta av mig. Men det kändes som om jag luktade hund.
Han gick hem för att byta kläder.

- Jag bytte kläder. Till och med skorna. Tog på mig kängorna.

Kläderna var ganska rena. Men luktade hund. Han har ingenstans att vädra.
- Men i källaren finns tvättstuga och torkrum.

- Jag gick dit och hängde mina kläder. Satte på fläkten.

Han tog cykeln till däckbytarna igen.

Pratade med däckbytarna i några minuter. Cyklade därifrån. Han träffar en kompis och de pratar om vad som hänt.
- Jag berättade allt.

Tillsammans tar de bil tillbaka till soprummet.
- Han lämnade av mig där. Men fortsatte längre för att parkera sin bil.

Ambulanspersonalen var kvar men inte i soprummet. De satt i ambulansen. Han stod kvar i 20 minuter och tittade. Men såg inte till kompisen med bilen. Han började leta efter honom.

Han berättar för en bekant som passerar att en kvinna dött i soprummet. Då kom kompisen.
Alla tre går mot ambulansen.

21-åringen berättar om hur han tidigare hade blivit i princip rånad eller i alla fall pressad på pengar.

21-åringen och hans kompis vill ta reda på vem den döda kvinnan är. De börjar gå mot soprummet.

Ambulanspersonalen satt i bilen. De ser att en polisbil kommer till platsen. En polis går in i soprummet.
- Är det möjligt att få gå in och titta, frågar jag.

- Nej, ni ska gå härifrån, var svaret de fick.

De gick därifrån.

Efter ett besök hos några vänner går han och en kompis mot 21-åringens bostad.

De passerar polisbilen vid soprummet. Kompisen vill inte att polisen ska se dem så de tar en annan väg.

De passerar papperskorgar. Kompisen stannar till.
- Gå du och hämta det du ska, sade han enligt 21-åringen.

21-åringen går snabbt hem och hämtar det han ska. Men kompisen är inte kvar vid soptunnorna.
- Jag letade noga men hittade inte honom.

- Det var som om han gått upp i rök.

Han går till en person han känner. På dennes kontor pratar de om vad som vad som hänt under dagen.

- Det var som att jag ville sitta där och prata av mig.

- Förutom på film hade jag aldrig sett så mycket blod. Det hade verkligen påverkat mig starkt.

21-åringen har huvudvärk. Får en huvudvärkstablett.
- Vips var den borta. Jag vet inte vad som var i tabletten.

21-åringen gick ut från kontoret. Satte sig på en soffa utanför. Lånade en jacka av en kompis.

Han träffar några andra kompisar. Brygger kaffe.

Han går till ett annat ställe och spelar tv-spel.
- Då blev det snack igenom om vad som hade hänt.

Han får pengar av en kompis för att köpa chips på Konsum.
- Då gick jag direkt dit.
Han vill köpa energidryck. Men får inte eftersom han saknar legitimation.
- Då kom jag faktiskt i gräl med personalen.

Under grälet kommer en kompis in i affären. Kompisen försöker köpa energidrycken med sitt leg. Men nekas. 21-åringen nöjer sig då med choklad, chips och en reflexväst.
- Jag betalade kontant. Jag hade inte så mycket pengar på kortet.

- Jag betalar sällan med kort. Mest kontant.

- Jag handlade ofta i de här affärerna. Så ofta att expediterna inte brukar vilja se id-kort. Det var därför jag inte hade med mig det.

Sedan går han tillbaka till kompisarna med snacksen.

De går till en annan plats. Det blir snack om händelsen igen.
- De flesta säger att jag ska låta det vara.

Kompisen som gått upp i rök vid soptunnorna dyker upp igen.
Han påstår att han besökt en gemensam vän.
- Jag hakade inte upp mig på det, säger 21-åringen.

De bestämmer sig för att kolla på Flashback vad som står om händelsen i soprummet.
De hittade inget.

De satt några stycken och lyssnade på musik.

Öppnade chipspåsen och började äta.
- Vi satt där ganska länge, en halvtimme till fyrtio minuter.

Han fick rådet att övernatta hos kompisen han lånat cykeln av.

En kompis säger att han är säker att 21-åringen kommer att gripas av polis.

Flera personer säger åt 21-åringen att inte berätta det han sett för polisen säger han.

Strax efter nio lämnar han tillbaka cykeln. Cykelägarna är arg och anklagar 21-åringen för att snacka strunt.

- Jag hade tänkt övernatta där. Men när han betedde sig så. Allt som hände under dagen var ju sant.
Han gick istället hem och och lade sig för att sova.

- Jag hade just somnat när det lät som hela dörren exploderade. Polisen kom in och sade åt mig att ligga kvar på golvet.

De undrade vad jag haft för kläder på mig.
- Jag sade att de låg där på golvet.

- Jag trodde att de bara ville höra av mig vad som hänt. Att jag var ett vittne.
Först dagen efter förstod han att han var misstänkt.

Nu tar rätten paus. Lunch till klockan 13:15

Efter en och en halv timmes lunchpaus återupptas nu förhandlingarna.

Förhöret med den mordmisstänkte 21-åringen fortsätter. Åklagare Petra Lundberg ska nu ställa sina frågor.

Åklagaren börjar med några kontrollfrågor:
- Vilket soprum stannad du till i för att röka?
- Ett soprum som tillhör vårat hus, svarar 21-åringen.

Åklagaren undrar om 21-åringen bytte kläder för att de luktade hund. Och varför bytte han sina skor?
- För att ta av mig kläderna var jag tvungen att ta av mig skorna.
- Då fanns det ingen särskild anledning till bytet?
- Nej?

Åklagaren frågar om den misstänktes bekanta och familjeförhållanden.

Åklagaren: - Pratade du med din fru den dagen? (Morddagen)
21-åringen: - Nej, jag hade inte internet den dagen.

Åklagaren hävdar att det finns ett vittne som säger att 21-åringen bråkade med sin fru några dagar innan mordet.

- Hur länge har du bott i lägenheten?
- Cirka två år, säger 21-åringen.
Åklagaren undrar när han städade senast.
- Det var när jag skänkte bort en matta. Det var typ tre veckor innan de grep mig.

- Hade du planer på att stanna i Norsjö, undrar åklagaren.
- Nej, att flytta åt Göteborgshållet.
- Varför vill du inte stanna?
- Det finns flera anledningar till det, säger 21-åringen.

Det finns ett vittne som säger att du blivit baktalad i Norsjö säger Åklagaren.
- Det de som påstår att jag säljer droger. Jag blev väldigt upprörd, svarar 21-åringen.

- Jag vill leva någonstans där jag inte har några låsningar, med min fru.

- Hur mådde du den 14 oktober?
- Jag hade långtråkigt. Hade planerat vara med polarna.

- Före 89-åringen hittades. Kände du dig nedstämd?
- Nejdå. Om du frågar däckbytarna så skrattade vi och hade trevligt. Men någonstans längst inne var jag rastlös.

- Jag frågar eftersom du i första förhöret vid tre tillfällen säger att du var ledsen och nedstämd, säger åklagaren.
- Deppig var jag inte. Jag hade tråkigt.

Åklagaren läser upp de tre tillfällen i förhöret där 21-åringen uppger att han varit ledsen.

- Vad har du för kommentar till det?
- En läkare skulle instämma att när man tar Tramadol vill man hela tiden röka cigaretter. Jag hade inget att var nedstämd över. Jag menade bara att jag var ensam och hade tråkigt.

Åklagaren läser upp fler exempel där 21-åringen bland annat sagt att han mentalt inte alls mådde bra. Inte hade ätit den dagen.

- Trots att du sagt i flera förhör att du inte mådde bra den här dagen. Menar du att du gjorde det?
- Jag äter och jag vill understryka att jag bara var uttråkad.

- Grät du på kommunkontoret dagen innan?
- Jodå.
- Kan du berätta om den dagen?
- Jag hade fått brev från kronofogden.
Han berättar att han gick till en kommunanställd för att få hjälp. Undrade varför han inte fått pengar på flera månader. Den kommunanställda ska ha nekat honom pengar. Då pratade han med en högre chef.

- Vad är det ni vill? Att man ska svälta ihjäl? frågade 21-åringen på kommunen.
- Jag satte mig i receptionen och började gråta.
Då fick han en kram av den kommunanställda och lugnade ner sig.
- Men jag grät inte för pengar.

- Du fick klart för dig att det skulle dröja till nästa månad innan du fick pengar? Undrar åklagaren.
- Nej. Ingenting om det. Då tog jag fram kronofogdebrevet och bad dem hjälpa mig med det.

- Varför hade du inte betalat skulderna till kronofogden?
- Min telefon var trasig. Plötsligt från ingenstans kom kraven.

- Hur länge har du tagit Tramadol?
- Sen jag kom till området har det kryllat polare som har det. Cirka två år.

Åklagaren undrar hur mycket Tramadol han tar per dag.
- När polisen tog mej hade det avtagit. Men innan dess kunde det vara sju åtta tabletter per dag.
Veckan innan händelsen. Per dag?
- Tre men aldrig mer än fyra.

- Varför har du använt Tramadol?
- Då jag blev myndig flyttade jag till ett ställe där det florerade. Först gången blev jag hög och fnittrig. Efter det blev jag fast.

- Vad har Tramadol för inverkan på dig?
- Jag blev avsevärt lugnare.

- Dricker du alkohol?
- Väldigt sällan. Någon gång i månaden.
Bara en gång den senaste tiden förklarar 21-åringen.

Innan händelsen säger han sig ha druckit lite under tre dagars tid.
- Hur fungerar det med alkohol?
- Jag tog bara lite.

Åklagaren frågar om Tramadoltabletterna som polisen hittat i 21-åringens lägenhet.

Det finns uppgifter om han ska ha köpt 500 tabletter ett par månader innan han greps.
- Det var bara jag som tog dem. Det kan ha varit någonstans mellan 3-400, säger 21-åringen.
Du är förhörd om det här. Varför ändrar du uppgifterna?
- De var inplastade. Jag räknade dem aldrig.

- Vad och hur betalade du för tabletterna?
- Cirka 2000 kronor. Jag betalade kontant.

- Har du blivit rånad på Tramadoltabletter?
- Nej.

Nu går åklagaren in på den misstänkte 21-åringens privatekonomi.

21-åringens uppfattning är att han har ett vikarierande jobb som han var välkommen tillbaka till. Vittnen har i förhör uppgett att han inte var det.

Åklagaren frågar om 21-åringens banktransaktioner. Och försäljningen av en ganska ny tv-utrustning till en kompis.

21-åringen säger att hans fru behövde pengar till en operation.

Åklagaren undrar om 21-åringen försökte komma undan personen han var skyldig 200 kronor.
- Varför hade du inte betalat av skulden?
- Det handlade egentligen inte om pengarna. Han hade ljugit så mycket om mig.

Åklagaren läser ur tidigare förhör om mötet med den han var skyldig pengar. Han hade inte pengar på kortet.
- Jag hade alltid kontanter på fickan, säger 21-åringen.
- Ändå gjorde du dig inte av med skulden?
- Det var inte pengarna. Han var ett psykfall med problem.

- När du säger att du betalar mycket kontant. Men ser man på ditt kontoutdrag ser man att du använder kortet vid flera transaktioner per dag, säger åklagaren.
- Jag betalar på båda sätten. Men oftast har jag kontanter på mig.

21-åringen säger att han har kanske ett par hundra kronor hemma i lägenheten?

- Varför fanns det pengar gömda bakom en spegel hos dig?
- Jag visste inte ens om dem. Eller hade glömt bort dem.

- Visste du vem 89-åringen var?
- Nej.

- Vad använder du när du ska klippa håret på dina kompisar?
- Min trimmer var trasig. Saxen var inte så bra heller. Jag visste att det fanns en trimmer där. Men det var inte säkert att jag skulle få låna den.
- Så du hade inte packat med dig något då?
- Nej.

Nu frågar åklagaren om mötet med däckbytarna.

- Du visste att polisstationen var stängd den dagen?
- Inte bara den dagen. Det är bara en dag i veckan den är öppen?

- Hur mycket såg du av kroppen i soprummet?
- Det första jag uppmärksammade var blodet.
Han visar med händerna hur han såg ungefär halva kroppen.

- Du var aldrig inne i soprummet. Utan tittade in?
- Precis.
- Du var dit fler gånger. Du var aldrig in?
- Precis.

- När visste du att 89-åringen blivit mördad?
- När polisen grep mig.

- Men har du berättat för kompisar under dagen att hon blivit mördad?
- Jag visste inte om hon blivit det. Ambulanspersonalen berättade om hjärtbesvär. Men allt blodet rimmade illa med det de sade.

- Men frågan gällde om du berättat för någon att 89-åringen blivit mördad?
- Nej, nej, nej.

Nu frågar åklagaren om skriken som däckbytarna ska ha hört.

Nu ska frågorna handla om kläderna han hade på sig den dagen.

Åklagaren visar bild på kläderna han ska ha haft på sig.
- Jo det stämmer, säger 21-åringen.
- Varför sade du ingenting om kläderna du hade på dig som var i tvättstugan?
- Eftersom det var de där jag haft på mig senare under dagen.
- Men du har ju fått frågor om de här kläderna?
- Men jag mindes inte.

- Senare när de visade mig de andra kläderna så.. ja de har jag nog också haft.

- Jag påstår att du i förhör sagt att du haft de här kläderna hela dagen. Tills du får se filmen från ICA, säger åklagaren.

Nu tar rätten en paus.

Förhöret har spräck tidsschemat. Lagmannen diskuterar med advokat och åklagare hur man ska fortsätta då ett tekniskt vittne ska höras om en liten stund.

Men åklagaren fortsätter med sina frågor.
- Vilka kläder har du haft på dig den här dagen? Vad har du beskrivit för polisen?
- Såvitt jag minns, mössa, handskar, tröjan vi ser på bilden.
- Jeansen då?
- Det kommer jag inte ihåg.

Åklagaren läser ur förundersökningen om vad 21-åringen sagt att han haft på sig dagen då 89-åringen mördades. 21-åringen beskriver då INTE de kläder som fanns i tvättstugan.
- Du nämner inte de kläderna. Vad är anledningen till det?
- Om ni tittar noggrant ser ni att jag sagt att jag inte minns. Det är en stor grej för mig det här att jag blivit misstänkt för mord. En stor och jobbig grej för mig.

- Vad säger du till polisen när de visar dig den här bilden? (En övervakningsbild från ICA)
- Jo, jo det är mina kläder.
- Sade du att du haft de kläderna?
- Jag sade att jag inte visste vilken dag det handlade om.
- Bekräftade du att du haft den här tröjan och de här byxorna den här dagen?
- Ja, det gjorde jag.

Åklagaren läser från förhör där 21-åringen hävdat att han måste haft kläderna som hittats i tvättstugan en annan dag.
- Då förnekar du att du haft de kläderna?
- Jag hade haft två uppsättningar. Men var helt chockad. Förhöret hålls två dagar efter jag gripits. Jag hade inte fått någon tablett på två dagar och höll på att avvänjas.

- Du förnekar ju att du ens gått klädd såhär. Vad är anledningen till det?
- Jag hade haft två olika uppsättningar den dagen. Om jag förnekat... jag vet inte.

- Hur kommer det sig att du inte berättade att du hängt upp kläderna i tvättstugan?
- Jag mindes inte. Jag trodde att de var hemma.
- Är det inte så att du inte villa att polisen skulle hitta de här kläderna?
- Så är det inte alls.

- Beskriv skorna du hade på dig den här dagen?
- Lite av en sommarsko.
- Material? Färg?
- Tyg. Gråvita.
- Skorna har du inte heller nämnt att du burit den dagen?
- Jag hade mina stövlar på mig den dagen.
- Inte de här skorna?
- Jag hade glömt.

Åklagaren visar en övervakningsbild från ICA på ett par tygskor som 21-åringen har på sig.
- Ja en kort stund. Men jag hade kängor resten av dagen.

Tygskorna har polisen inte hittat.
- Var är de?
- Sist jag tog av dem var det hemma i min lägenhet.
21-åringen lägger fram en teori om att någon kanske stulit skorna.

- Så du menar att någon stulit skorna hemma hos dig?
- Sedan polisen tog mig vet jag inte.
- Men lägenheten har ju varit avspärrad?
- Någon kanske gick in där när jag var med polarna.

- Du säger nu att det var du som hängde kläderna i tvättstugan. Att de luktade hund?
- Varför berättade du inte det för polisen?
- Jag berättade det för min advokat och ville vänta och berätta det för rätten.

- Kommer du ihåg vad du sa till polisen?
- Jo att jag var säker på att jag inte tvättat några kläder den dagen.
- Varför mindes du inte det?
- Hade jag gjort det hade jag kommit ihåg det. Jag kom ihåg att just de kläderna hade jag tvättat kvällen innan.

- I förhör med polisen har du inte berättat att du hängt de här kläderna?
- Ja.
- Först nu berättar du att de luktade hund?
- Ja
- Det är märkligt att du först idag har kommit ihåg det?
- Jag var chockad.

- Men det har hållits elva förhör. Varför kommer inte de svaren då?
- Det beror på er själva. Att ni häktade med all sorts restriktioner. Hur ska jag då komma ihåg när jag är isolerad utan kontakt med någon.
- Men du har väl fortfarande restriktionerna?
- Ja, men efter fyra månader har vissa pusselbitar kommit tillbaka.

- Att du varit på ICA två gånger den dagen. Berättade du det självmant?
- Nej. Men snälla åklagare om någon kommer och manglar din hjärna såhär och anklagar dig för mord. Hur känner du dig då?
- Du ska svara på frågan!
- Jag kommer inte ihåg.

Åklagaren läser återigen upp ur förhör i förundersökningen.

Där har 21-åringen sagt att en skuld som skulle betalas vid besöket på affären skulle nämnas.
- Stämmer det?
- Det stämmer.

Eftersom tidsschemat är spräckt bryter man nu förhöret med den misstänkte. Nu ska ett vittne höras via videolänk på begäran av åklagaren.

Det är oklart om åklagare, advokat och målsägarbiträde hinner ställa klart sina frågor klart till den mordmisstänkte 21-åringen idag. Antagligen inte.

Det blir i varje fall en paus i direktrapporteringen. Återkommer....

Och nu blir det några frågor till innan man bryter för dagen. De kommer att handla om kläderna i tvättstugan.

- Nu är du säker på att du inte tvättat kläderna den dagen?
- De påstod att de hittat kläderna i tvättstugan. Då sa jag att om de var där kanske jag hade tvättat dem.

- Nu är du säker på att de hänger där för att de kläderna luktade hund?
- Ja.

Åklagaren visar mer övervakningsbilder från ICA. Nu bilder på handskarna.

Stickade handskar enligt 21-åringen.
Handskarna har han inte på sig vid ett senare tillfälle från samma övervakningskamera. En stund innan hade han på sig handskarna på bilder från en annan övervakningskamera vid bensinstationen.
- Jag var där och gick hem.
- Hade du lämnat handskarna där?
- Ja.
- Men jag tycker att dina byxor ser lite bylsiga ut. Hade du något i byxorna?
- Om man tar kort på de här byxorna framifrån ser de bylsiga ut.
- Men båda korten är tagna framifrån?
- Men på den bilden har fickan rört sig lite åt sidan.
- Så du hade inget i fickan.
- Nej.

Nu frågar åklagaren om påsen med ägg.

Åklagaren visar en bild på ett knivblock från lägenheten. Med bara en kniv?
- Var har de andra knivarna tagit vägen?
- När jag blivit rånad i min bostad visade jag norsjöpolisen att mycket var stulet. Bland annat knivarna. De hade till och med tagit min toaborste. Det finns i deras pm.

- När blev du rånad?
- i slutet på 2016.
- Om du blev rånad. Varför har du nyckeln utanför lägenheten?
- Vi fick tag på tjuven. Polisen tog honom.

- Den undersökningen är nedlagd. Det vet du?
- Nej det visste jag inte.

- Blev du besviken på hur du blev behandlad av polisen när du blev misshandlad. (Ett annat tillfälle, ungefär två veckor innan mordet)
- Nä. Det första rånet visste jag att det för eller senare blir det rättegång. Det andra hade ju nyss inträffat.

Nu har åklagaren bara en fråga kvar. Om sockarna i 21-åringens hall med 89-åringens blod på sig.
- Hur kan det ha hamnat där?
- Jag vet inte. Jag är ingen läkare

Åklagaren är klar med sitt huvudförhör. Rättegången ska återupptas antagligen på torsdag. Då ska advokaten ställa frågor till sin klient. Nu avslutar vi direktrapporteringen.