SVT rapporterade · Hur upplevde du din sjukskrivning? Dela med dig i vår chatt!

Min chef sa det var väl drastiskt av dig att gå och sjukskriva dig, jag tror inte på sjukskrivningar.

Om jag skulle berätta om min sjukskrivningstid mellan 2003 och 2009 och hur jag bemöttes i vården skulle det ta dagar. Att komma till läkare som förut fullt frisk 28-åring och inte bli trodd när man blivit överkörd av kollegor (t o m chefen påpekade det men gjorde inget) och utmattad på sitt jobb som gymnasielärare, fick jag en chock. Blev inte trodd. Därför blev det heller ingen rehabilitering under alla år. Inte 2009 heller då jag blev utförsäkrad. Försäkringskassan var rasande. Jag har inte kommit tillbaka i normalt arbete förrän 2016 och således levt på pensionsbesparingar, långt under existensminimum och på hoppet. Sådant påverkar förstås det sociala livet kraftigt. Inga bidrag/försäkringspengar mer för mig, det allmänna har svikit mig å det grövsta. Har inte ens tagit emot A-kassa, är inte med där heller. Allt detta prat om välfärd är en myt. Det gäller andra människor. Själv har jag inte fuskat, jämrat mig och manipulerat för att få några pengar. Jag har sagt sanningen men det verkar inte räcka. Då blev jag istället martyr. Då har man i alla fall ryggen fri och man slipper allt för stark bitterhet. Vid sjukskrivningstillfället hade det räckt att bli trodd och få ett samtal om arbetssituationen och saker hade löst sig på mindre än 3 månaders vila! Sjukare än så har jag aldrig påstått mig vara, Att vägra lyssna kostade samhället och mig enorma summor pengar, helt i onödan. Men jag hann å andra sidan läsa nästan trehundra böcker under dessa nästan sex år, med råge fler än under hela min tidigare utbildning. Lärde mig enormt mycket på det.

Ett helvete .Spelar ingen roll vad mina läkare skriver eller teamutredningens resultat som beställdes av FK själva.
Avslag efter avslag för sjukersättning trots att jag bara förvärras och mina läkare säger att det är inte rimligt att förvänta sig en förbättring . Orkar inte ens med min vardag som sjukskriven.

Jag gick in i väggen och fick medföljande depression på köpet. Jag gick på rehabilitering och mitt under pågående rehab så nekas jag sjukpenning pga. att det inte fanns objektiva fynd(hur ska läkaren kunna hitta OBJEKTIVA fynd i en psykisk sjukdom) i mina läkarintyg och att FK ansåg att min arbetsförmåga inte var nedsatt med minst en fjärdedel. Jag var några få månader ifrån att komma tillbaka till mitt arbete. När jag fråntogs sjukpenningen så nekade FK mig rehabilitering och gjorde min situation ännu svårare och jag började må ännu sämre än jag nånsin mått och jag blev ställd allt längre bort från arbete än jag någonsin varit. Istället för att lägga tid och energi på att kunna bli frisk så var jag nu tvungen att lägga tid och energi på att överleva, vilket betydde överklagningar och sorterande i lagparagrafer för att försöka få rätt mot FK. Mitt ärende ligger nu i förvaltningsrättens händer som har en handläggningstid på ett år. Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag inte få den hjälp jag behövde i.o.m. utförsäkringen.
Nu när jag känner att jag vill gå tillbaka till mitt arbete igen så är det otroligt svårt att få till en anpassad anställning så jag kan arbeta upp min arbetsförmåga succesivt. Detta system vi har är så tungrott och har varit ett helvete för mig med utmattning. Hjälp folk att bli friska, folk blir inte friska av att tappa sin inkomst och nekas vård på det här sättet. FK kan inte göra folk friskare, det är bara arbetsmiljön som kan det

Jag väntar på ett knäledsbyte i höger ben. Har alltså inget brosk kvar i höger knäled. Pga vårdköer hålls inte vårdgarantin. I mars har jag väntat 1 år på att få komma till en ortoped. Har även artros i höger stortåled..korsrygg..vänster vrist...två stora hälsporrar under vardera fot. Går med hjälpa av kryckor. Förra året ..efter 180 dagars sjukskrivning ifrågasätts min sjukdomsbild och mina sjukintyg. Trotts flera läkarutlåtande och intyg. Jag utförsäkras..får ingen sjukpenning...ingen akassa. Inget!! Hur kan denna utrensning få pågå av sjuka människor! Jag har jobbat och betalat skatt i Sverige i alla jäkla år! Varför lyfter ingen politiker detta? Varför gör man inget åt detta? Enligt Försäkringskassan ska jag matchas mot hela arbetsmarknaden och kunna jobba med armarna!!! Vem vill anställa mig? Vem?? Jag behöver mina armar för att kunna gå med kryckorna som jag måste ha för mitt ben inte bär mig! Orkar snart inte mera...hjälp oss!!!!

Blev själv utförsäkrad för ett par år sen, och stod helt utan ersättning de 4 sista månaderna sen jag fått ett svårt diskbråck som varade i 12 mån. F-kassan tyckte att jag vid 58 års ålder skulle "gå" till arbetsförmedlingen och där söka ett nytt jobb där man kunde lägga sig ner och vila var 5:e minut...hm.? Man förstår inte hur kränkande det är, förrän man själv blir utsatt för det...
Vill du bli sjukare än det du är? - kontakta F-kassan, så får du din mardröm förverkligad..
Hela F-kassans upplägg att neka de sjuka ersättning, är minutiöst utformat ungefär som ett polisförhör, med den skillnaden att man skriftligen fyller i "blanketten med de konstiga frågorna", som sedan granskas minutiöst med "åklagarens lupp".
När man fyller i deras blankett för ansökan om sjukpenning måste man behärska en närmast juridisk utbildning som motsvarar en försvarsadvokats kompetens. Det påminner mycket om gamla tiders Inkvisition där man slängde ut häxorna i sjön, med tyngder fästa i benen; - Ifall de var oskyldiga till häxeri så drunknade de, och ifall de fortsatte flyta så befanns de skyldiga till häxeri och avrättades senare. Helvetets Moment 22.
Långt senare så har man kommit fram till att dessa kvinnors brott var att de var kunniga på örter och dessas läkekraft. Vanligt folk som inte hade nån talan - precis som folket i dagens tider, som ansöker om sjukpenning.

Sjukskriven 100% i 5 år pga svåra utmattningssymptom samt annan psykiatrisk diagnos. Har ansökt om sjukpenning och livränta då jag blev sjuk av mitt jobb. Har fått avslag efter avslag. Med juridisk hjälp överklagade jag till Förvaltningsrätten. Det har gått ett år snart men ännu inget svar där ifrån. Första december 2017 blev jag utförsäkrad och var tvungen att skriva in mig på Arbetsförmedlingen 100% arbetsför för att få Akassa. Detta trots att jag redan har en anställning sedan många år tillbaka. Detta är helt sinnessjukt. Nu har jag fått ett nytt jobb - jag är livrädd för hur detta ska sluta. Har självmordstankar till och från.

Hade jag inte haft man och barn hade jag nog gett upp och avslutat detta livet.

Sjukpension får du för att samhället skall slippa ta hand om samhällsproblem och sjukdomar. Att få pengar på kontot är inte friare än livstids fängelse. Du vägras delta i alla samhällsengagemang där bildning och titel är biljetten in. Resultatet är än mer isolering och psykisk ohälsa. Du som sjukpensionär saknar fullständiga medborgerliga rättigheter, sjukvården prioriterar bort dig till förmån för de i samhället som bär status och har förmågan att slåss för och kräva sin rätt. Sjukpenning är ett verkligt dödsstraff utan benådning och omsorg. Brottslingar har det bättre än förtidspensionärer och anses ha högre status. Du förväntas sitta hemma, inte störa på föreningar där status är viktig och du blir misstänkliggjord som en förbrytare. Affärer vill inte ha dig där eftersom din ekonomi inte tillåter lyxkonsumtion och då är du inte viktig kund. Alla offentliga sammanhang kräver god ekonomi och för att du inte skall kunna åka kollektivt går idag tåg halva vägen och du måste ha råd att lösa resten av transporten med flyg, buss och lösa biljett på mobilen. En värld de friska klarar av, inte vi fattiga sjukpensionärer. Unga gör narr av dig eftersom du inte är del av samhället. En dag jag gick genom parken i stan för att göra ärende fick jag höra en 9 årings vrål av glåpord om hur usel jag var "gubbjävel" var det snällaste ordet övriga censurerar jag. Det är svårt att smälta in i ett samhälle, må bra när alla ser dig som en kackerlacka, en parasit i ett perfekt välmående samhälle. Vården vänder jag mig inte till, där blir jag endast förnedrad och ifrågasatt. Kul att livet slutade vid 39 års ålder för mig.

Sjuk sedan 20 år, sjukskriven sedan 2002 i varierande omfattning, sedan 2008 på heltid. Utförsäkrad två gånger. Båda gångerna bedömd helt sakna arbetsförmåga. (ME, Fibromyalgi, migrän, Hypoteros, depression mm, konstant smärta och en förlamande trötthet som inte går att vila bort, försämring vid varje liten ansträngning)

Utredd till förbannelse av samtliga professioner: läkare, psykolog, psykiatriker, terapeuter, sjukgymnaster, arbetsterapeuter.. Har gjort alla undersökningar man kan tänka sig.

Utlåtandena är enhälliga; noll arbetsförmåga.

I augusti 2015 lämnade jag åter in ansökan om sjukpenning (efter tre månaders utförsäkrad) och efter fem (!) månaders fick jag beskedet att sjukpenning nekas på 100%. Jag är alltså, i ett trollslag, 100% arbetsför enligt FK. Som givetvis inte träffat mig. Eller min läkare. Faktiskt inte ens pratat med mig.

För att skydda sin SGI måste man vara i någon slags åtgärd, jobb, föräldraledig, arbetssökande, sjukskriven med sjukpenning, så efter avslaget fick jag anmäla mig på AF. Kruxet där är att SGI:n endast skyddas om du är kodad som "arbetssökande utan förhinder". Vilket ju blir svårt eftersom jag är sjuk och inte kan jobba. Det blir en charad och skyddet är avhängigt vilken handläggare en får, om en kodas rätt. Jag har nu tvingats in i ett arbetsmarknadspolitiskt program där jag ska coachas till jobb. Fast alla vet att det inte går. Allt för att inte mista SGI-skyddet. Sedan fick jag avsluta programmet pga för sjuk för att ens delta kartläggningsfasen. Detta spelar dock ingen roll för fk eftersom det inte är "medicinskt bedömt".

Över två och ett halvt år utan inkomst har gått. Min man försörjer mig och våra två barn. Vi vänder på varje krona. Vi har mardrömmar om oförutsedda utgifter. Det går. Typ. Men livet måste ju handla om mer än att bara överleva.

Ärendet har varit uppe uppe i förvaltningsrätten. Och Kammarrätten. Båda går på FK:s linje.

Det är inte bara den uteblivna ersättningen som smärtar. Utan att inte bli trodd. Eller kanske bli trodd men ändå bli offrad för att siffrorna ska se bra ut. Att samhället som vi litat på inte längre finns där.

Jag har haft "tur". Jag har en partner som har kunnat driva ärendet mot FK och som har fast jobb och en inkomst. Men den som inte har det?

Jag lever idag ett oerhört begränsat liv. Varje liten aktivitet måste planeras och värderas noga. Duscha eller laga mat? Gå till läkaren eller hämta på dagis? Sociala aktiviteter är helt uteslutet. Jag kan inte ta hand om mina barn, inte sköta mitt hem. Och nu heller inte försörja mig.

Skamligt och ovärdigt.

Avslag och lång väntan 4 gånger på mina 4 år som sjukskriven.
Att inte bli trodd, att hela tiden oroa sig och stressa över hur ska jag klara räkningar, behålla tak över huvudet, kunna äta och ge mitt barn det som behövs.
Att låna pengar ger också sån stress och ångest så jag inte vet om och när jag kan betala tillbaka.
Alla dessa faktorer har för min del försämrat min sjukdom då jag hela tiden fått lägga den lilla energi jag har på att bråka med fk, överklaga, komplettera. Oförstående handläggare mm.
Jag hade kunnat fokusera på stresshantering, mindfulness, andning istället för att bli ännu sämre.
Dessutom är reglerna så otydliga. Om jag får avslag för att FK anser att jag kan ta "vilket normalt förekommande arbete" som helst så betyder det att jag ska säga upp min trygghet med fast tjänst och sgi för att byta till ett annat jobb där jag då måste jobba 6 månader 100% för att få behålla min sgi som är det enda jag har att lita mig tillbaka på om min sjukdom skulle säga ifrån fast jag gör som FK kräver.
Detta är upp till den enskilde handläggaren att avgöra huruvida sgi ska skyddas eller inte. Det är helt galet och känns inte rättssäkert överhuvudtaget!

Försäkringskassan är dagens holocaust, ättestupa om du så vill. Den sjuke, svage ska utraderas från samhället. Med fördel ordnar hen det själv med självmord då hen inte orkar mer.
Jag har inte fått någon ersättning från försäkringskassan sedan juni -17. Avslaget på min sjukpenning kom i början av oktober. Då hade jag redan varit utan inkomst i drygt 3 månader... Har överklagat till försäkringskassan, utan resultat. Nu ligger ärendet hos förvaltningsrätten, som har 8-12 månaders handläggningstid... Efter att jag bytt ut ett av mina läkemedel i november, började jag vid årsskiftet, delvis i ren panik, vilja arbetsträna på 25%. Det fick jag inte av min läkare. Han anser inte att jag ens skulle klara av att arbetsträna 25%. Försäkringskassan anser att jag är 100% arbetsför. Läkaren har nog rätt, måste jag motvilligt erkänna. Vill inget hellre än att jobba. Jag har fibromyalgi, ME/CFS, whiplasskada, reumatism, kronisk depression, ångest, panikångestattacker, CPTSD, IBS, migrän och förmodligen något mer som jag glömt bort. Har slutat räkna... Jag och min man bor i villa med våra 6 barn. Min svärmor sköter tvätten. Handlar gör jag tillsammans med min 70-åriga mor.Jag klarar att göra kortare insatser i hemmet. Tömma och fylla diskmaskinen tex. Sedan krävs 30-90 minuters vila. Sedan kan jag göra en kortare insats till. Klarar inte av att hänga tvätt tex pga värken i nacke och axlar. Kan inte stå, gå eller sitta längre stunder. Kan inte läsa böcker längre, klarar inte av att hålla fokus. Glömmer saker. Har glömt, jag vet inte hur många, utvecklingssamtal med barnen. Mina händer domnar, så jag tappar saker. Finmotorik existerar inte. Mitt liv är beroende av sängen. Eller liv förresten... Vete sjutton om det kan kallas det egentligen... Vår räddning har varit att vi lånade upp på huset för att byta tak i våras. Det har inte blivit något takbyte, de pengarna har fått gå till överlevnad... Jag har inte valt att bli sjuk. Att inte kunna utföra mitt arbete som jag älskar och längtar tillbaka till. Har inte valt att vara bunden till mitt hem. Jag blir galen på dessa fyra väggar... Chefen, har underbar. Hon är förstående och aldrig ifrågasättande. Vännerna, har försvunnit en efter en. De tröttnar efter att man gång på gång får avboka i sista stund för att energin tar tokslut och väggen kommer flygande på en. De ytterst få vänner som finns kvar, kan jag räkna på ena handens fingrar. Men de värderar jag högt! Familjen. Ja... Det tär även på den. När barnen vill mig något, kommer de till sängen. Är jag inte där, är jag försvunnen. Så långt har de gått, att det första stället de letar på, är sängen. Det är där mamma är... Jag vill kunna leka med mina barn. Åka till simhallen med dem. Gå en promenad... Ja, det gör jag ibland. Men det kräver planering. Så jag kan vara utslagen i upp till en vecka efteråt... Min tillvaro är ett helvete. Och försäkringskassan gör INGET för att förenkla... Hade jag inte haft mina underbara barn, hade jag nog inte funnits idag...

Sjukskriven i drygt tre år efter en bilolycka, oktober 2014, på väg hem från jobbet. Nekas livränta eftersom varken försäkringsbolag eller Försäkringskassan anser att mina symtom kan sättas i samband med olyckan. Detta trots långa läkarintyg från specialistläkare med flerårig erfarenhet av traumatiska hjärnskador, samt att Försäkringskassans egna FMR godkänt skadan/ sambandet. En FMR som även denna är specialist inom neurologi. Ärendet är nu hos Förvaltningsrätten, men har avslagits en gång. Denna kamp gör det inte lättare att komma tillbaka till arbetslivet, en ständig inre stress! För tillbaka till arbetslivet är självklart att jag vill, i den mån och när jag kan. Ingen mår bra av att gå hemma... Men att bli psykiskt misshandlad av myndigheter klarar inte ens den starkaste hur länge som helst!

Har ryggproblematik som är inoperabel pga omfattningen. Ständiga smärtor som omöjliggör att leva ett normalt liv. Utvecklade ett utmattningssyndrom pga min nya livssituation, smärtan och sorg efter ett mkt älskat arbete. Måste anpassa hela min dag efter hur ont jag har. Svårt att återhämta mej, då nya bekymmer dyker upp på vägen. Fick tex en cancerdiagnos och blev op 2016. FK anser mej kunna ta ett normalt förekommande arbete, baserat på att jag ”endast” har måttliga besvär. Blev helt utan sjukpenning mitt i KBT-behandling och i väntan på rehab på smärtklinik. Går nu i program på AF, har anställning kvar men måste vara tjänstledig pga hälsoskäl. I en teamutredning som skulle ligga till grund för FK beslut, fick jag nya diagnoser som jag aldrig tidigare hört mej ha och min ryggdiagnos kom längst ner i diagnoslistan. Jag vill bara att allt ska bli som vanligt och att jag ska få möjlighet att leva ett liv som alla människor förtjänar!! Tack och lov har jag en stöttande sambo som får betala alla räkningar under månaderna det tar innan man får annan typ av ersättning och dessutom måste han sköta det mesta i hemmet.. Utan honom vet jag inte hur det skulle gå..

Jag har Pelvosspondylit/Spondartrit sedan ca 30 år tillbaka och 50 % sjukersättning sedan 2005. Jag har alltid själv varit drivande för att hitta lösningar för att kunna arbeta. När mina besvär blev för stora så försökte jag lösa det med att starta eget, då skulle jag kunna arbeta när jag mådde som bäst och vila däremellan. 2015 blev jag försämrad med fler och nya leder involverade. FK drog in min sjukpenning och tvingade mig att lägga ned/avregistrera mitt nystartade företag efter att ha varit sjukskriven ca 90 dagar och istället anmäla mig på AF som arbetssökande. Allergiska reaktioner på ny medicin och nya skov gjorde att jag återigen blev sjukskriven. Denna gång nekade/drog FK in min sjukpenning efter ca 180 dagar och hänvisade mig återigen till AF där jag på heder och samvete skulle intyga att jag var fullt arbetsför. Jag berättade för handläggaren att jag var sjukskriven och hamnade därför i kod 14, arbetssökande med förhinder, vilket gjorde att FK drog in rätten till min sjukpenninggrundande inkomst. Är nu utan sjukpenning sedan november 2017. Har genomgått teambaserad medicinsk utredning som visar på låg och mycket låg funktion i samtliga moment och läkaren skriver att min arbetsförmåga beror på hur väl jag kommer att svara på de nya medicinerna. Tyvärr har medicinerna inte gett någon märkbar effekt på mina ledbesvär. Min specialistläkare har skrivit utförliga intyg och utlåtanden om att ingen arbetsförmåga finns, ej heller in lätta arbeten där jag kan växla arbetsställning. Men FK gör motsatt bedömning utan att ange skäl till varför. Den försäkringsmedicinska rådgivaren gör bedömningen, trots att hen inte skall göra det, och handläggaren skriver ordagrant därefter i sitt beslut om att FK bedömer.....FK fungerar inte som det är tänkt och hela hanteringen är rättsosäker! Enligt Patientsäkerhetslagen får ingen utge sig för att vara läkare utan att ha utbildning och legitimation. Reglerna är stränga. Men regeringen kan tillåta och t o m uppmana handläggarna på FK som saknar medicinsk utbildning, att se till att sänka sjuktalen, genom att gå emot specialistläkares intyg och utlåtanden och gå emot medicinska teamutredningar gällande arbetsförmågan. Sverige är fantasktiskt!

Jag har varit sjukskriven i omgångar under de senaste tre åren, har inte haft några problem med att få dem godkända. Mest troligt för att jag bara varit sjukskriven 3-6 månader åt gången och sedan tjänstledig emellan sjukskrivningarna. Jag är dock orolig över vad som kommer att ske om två år då jag är klar med min utbildning. Vad händer om jag inte kan arbeta? Skulle min sjukdom bli godkänd? Jag sa upp mig från mitt jobb just för att jag orkade inte hålla på med att sjukskriva mig hela tiden och dessutom bli stressad över osäkerheten över om det godkänns eller inte. Det är ett lotteri. Har flera bekanta och nära som inte fått sina godkända trots att de inte är i skick att arbeta. Ingen av oss vågar bli sjukskrivna längre, och så ska det väl inte behöva vara?

Ett rent helvete det FK håller på med !! Det viktigaste för dom är att hålla nere sjukantalet !! Att man däremot fullständigt krossar människor har ingen betydelse !! Ingen inkomst och du blir " nollad" av FK. HUR ska man förväntas komma tillbaka till ett arbetsliv utan rehab,utan inkomst, fortfarande sjuk, utan att bli trodd , HUR ??

Jag blev utförsäkrad i november och vi har tre diagnoser mina läkare som jag har skriver att jag inte kan jobba. Jag va in på en operation 1/2 som försäkringskassan inte godkänner. Dom vill att jag ska säga upp mig från mitt jobb jag har i dag och söka annat jobb som är normalt före kommande på arbetsmarknaden och när jag frågar va ska jag jobba med så vet dom inte.

Utlandssvensk med sjukskrivning i Holland, två år. Jag var nervös att flytta hem för jag hade på känn att det skulle bli svårt vad gällde arbete, sjukvård och ekonomi. När jag kontaktade FKs kundservice fick jag besked på att jag inte tillhörde sjukförsäkringen utan jag behövde ha arbete i x antal månader först. Mina diagnoser är utmattningssyndrom, sköldkörtelsjukdom (follikulär cancer, sköldkörteln bortopererad), m m. Min hjärndimma gjorde att jag inte ifrågasatte beskedet. Tog ett heltidsarbete på Migrationsverket i samband med det stora inflödet av flyktingar. Ingen bra idé. Klarade det i nio månader, precis innan min anställning upphörde. Då försökte jag mig på något helt annat, behandlingsassistent, men som outbildad är jag den som får gå först när privata aktörer är arbetsgivare. Då började det gå utför igen. När jag inte klarade av att arbeta mer började cirkusen med AF, FK, a-kassan och primärvården. Jag var inte kapabel att hantera alla kontakter och naturligtvis blev det fel. Min första ansökan om sjukpenning blev avslagen, sen också överklagandet. Under förra året levde jag på minimal inkomst och besparingar. Kontakten med primärvården var katastrofal, ingen kontinuitet och kompetens. Bytte vårdgivare två gånger. Jag lyfte a-kassa med avsikt att betala tillbaka när sjukpenningen var ordnad. Det fick jag inte och blev återbetalningsskyldig. I höstas fick jag kontakt med ett personligt ombud. Skönt med stöd men hen klarar inte av kontakterna! Det är så komplicerat att inte ens en fullt frisk, insatt person klarar det. Till höstterminen fick jag jobb som vikarie deltid på en fritidsavdelning. Otrolig möjlighet för någon som är äldre och inte har någon utbildning för jobbet. Men vad händer... Alla infektionerna i miljön gör att jag är frånvarande för mycket och anställningen kan inte förlängas. Dyrt för en skola att ha vikarie för vikarien. Nu är jag timanställd. Alla intyg visar på godkända sjukdomstillstånd. En specialist ville sjukskriva mig på heltid, men jag bad att bara skriva deltid för jag vill rehabiliteras in i arbete, det är bra på många sätt, inte minst för inkomsten. För en sjukansökan gällande 1 juni, -17 -- 31 januari, -18 har jag fått 8000 kronor. Resten avslås. Det är konkurrerande förmåner enligt FK. Snacka om Moment 22. Jag skulle tydligen ha levt på luft och vatten medan min ansökan utreds. Det ska vara omöjligt att ändra till sjukpenning, fast jag vill betala tillbaka till a-kassan. Min sjukskrivning gäller till 30 maj, och om jag vill ha ersättning fram tills dess måste jag uppvisa sjukintyg att mitt tillstånd har förvärrats. Suck. Inga problem, alla kontakter med dessa inblandade gör mig sjukare. Till vilken samhällskostnad? Tror regeringen att de vinner på gungorna så förlorar de på karuseller. Och vilka karuseller...

2015 bröt helvetet ut. Min arbetsgivare, som då var Fk, sa upp mig eftersom det fastställts efter utredning att jag inte har någon arbetsförmåga.
Handläggare och läkare pratade om sjukersättning. Men Fk avslog ansökan.
Sedan dess har jag inkommit med nya intyg från bla specialist, brev från läkare, nya intyg men allt nekas. Från 1/6 2017 avslår de dessutom sjukpenning.

Jag har ME /cfs, fibromyalgi, vänstersidigt skänkelblock, läckande aortaklaff, kronisk bihåleinflammation, kroniska inflammationer i höfterna handled axel. Ibs, glutenintolerant, köldallergi,kroniska inflammationer i trokanterna mm tror det är tolv diagnoser.

Jag sover ca 10 timmar/ natt och 4-5 timmar / dag. Kan vara aktiv i 20-30 min sedan krävs vila.
Det är helt sjukt att Fk kan gå 100% emot läkarens utredning / intyg. För enligt Fk beslut är min aktivitetsflrmåga inte nedsatt med minst 25%

Det är inte rättssäkert att Fk sätter olika beslut beroende på handläggare. Att de inte har kunskap om sjukdomen ME är helt solklart och skrämmande.

Det är skamligt hur politikerna idag försöker tiga ihjäl problemet. Säkert hundratusentals människor som står utan ersättning och i stället för att få hjälp och lägga energi på sig själva, så går all energi till att i domstol försöka bevisa att de är sjuka? Andra utsatta grupper får juridisk hjälp men de sjuka får inget. Det är kränkande, förnedrande och fasansfullt det som just nu pågår. Tack SVT för att ni lyfter upp detta i ljuset!

När man är sjukskriven är det alltid en ständig oro för att få avslag på sjukpenningen. Har haft utmattningssyndrom med väldigt mycket symptom sen 2011. Det enda jag vill är att få energi och klara av att jobba men det går TYVÄRR inte. Det enda den sjuka önskar är att bli frisk och det är verkligen så men detta verkar som att FK har glömt bort helt! Det är en ständig hets, man kan aldrig slappna av som sjukskrivning trots att detta är tanken. Det känns som att man måste prestera även när man är sjukskriven, man blir piskad och stressad till att så fort som möjligt bli frisk men man blir istället ännu mer stressad och det blir då ännu mer symptom och oerhört kontraproduktivt. I somras började FK utreda om jag hade rätt till sjukpenning överhuvud taget och utredningen varade 1/2 år och jag fick åka på ytterligare TMU utredningar och komplettera sjukintyget mitt i semestertider då min läkare var på semester och inte kunde komplettera. Då stoppade man min sjukpenning ett tag. Men hur kan läkaren göra en komplettering när denne är på semester? En enkel ekvation men inte för FK utan då väljer man att stoppa sjukpenningen istället. Specialisten på FK granskade mitt ärende och specialisten sa att jag INTE var berättigad sjukpenning men instans nummer 2 den medicinska rådgivaren sa att jag hade rätt till sjukpenning. Det var på det berömda hårstrået att jag blev av med min sjukpenning. Jag blev under detta halvåret utredningen pågick ännu sjukare och ännu mera stressad. Det var som att ha ett bombhot över sig varje dag och man visste inte om och när bomben skulle brisera. Nu ska jag få börja arbetsträna är tacksam för det. MEN har hört av andra att arbetsträningen hela tiden handlar om att jag så fort som möjligt ska jobba så mycket som möjligt. Fokus måste ligga att individen ska må bra och inte bara fokusera på jobb i timmar och procent. När individen mår bra kan hon jobba, man måste alltid börja där. Dessutom vill inte min arbetsgivare hjälpa mig och gör allt för att rensa ut alla sjukskrivna på hela företaget med 1000 anställda, dem har alla möjligheter att rehabilitera mig men vill inte hjälpa till. Personalchefen på företaget har till och med att genom läkaren på företagshälsovården försökt att via honom påverka mig att säga upp mig. Det är skandal och borde vara straffbart.Detta borde ni även på SVT kolla vidare på hur företagen många gånger rensar bort istället för att hjälpa och rehabilitera sjukskrivna. Vi är många gånger dubbelt diskrimerade, både av arbetsgivaren och hetsade att FK. När man blir så dåligt behandlad av arbetsgivaren och av FK så borde man som individ kunna få skadestånd från staten! Det ska kosta pengar och inte hjälpa den som behöver hjälp Samhället gör oss sjukare idag! Det finns inga trygghetssystem tyvärr den tiden är förbi.

Har kronisk trötthet sedan lång tid tillbaka men försöker jobba så gott det går. I november blev det dock värre och jag sjukskrev mig. I förra veckan fick jag reda på att jag inte får någon sjukpenning. Jag betraktas inte som sjuk.

Jag ligger efter med räkningar mår så dåligt. Jag har inspelade samtal med min handläggare och även hennes chef. I samtalen så säger dom i mot sig själva. Jag har fått kopior på journaler som min handläggare skrivit om mig. Där hon ljuger. På ett avstämnings möte så så min läkare att jag inte kan jobba. Men hon har skrivit i sin journal att enligt min läkare så finns det inget medicinskt hinder för mig att jobba. Jag vissade henne min journal som min läkare skrivit där han skriver att jag inte kan jobba. Hon har inte kommit på möten som har vart inplanerat med min läkare å arnetsgivare. Min läkare vill ha avstämnings möte men det vill inte försäkringskassan

TACK SvT för att ni tar upp detta!! ÄNTLIGEN får denna absurda situation som FK utsätter så många för, belysas. ÄNTLIGEN får vi synas, alla vi som har drabbats av FK utfrysning!!

Utförsäkrad april 2017. Har whiplash, fibromyalgi. Och utmattning. Det är en ständig kamp att jag blir så hjärntvätt att jag behöver sova på dagen. Försäkringskassan vill man ska hitta ett lättare jobb. Jag vet inte var det är. Jobbar 40% då kroppen sen säger stopp. Man får aldrig vara i fred att läka ihop. Vet inte hur länge jag kommer orka,! Kronisk trötthet sover man inte bort. Oförstående omgivning. Det är väl ingen som vill vara hemma. Alla vill väl jobba o ha en bra inkomst. De har inte jag. Lever på min man. Tufft idag och Sverige som de sägs att de går så himla bra för.

Tillhör den grupp som har EU anmält FK
Sjuk sedan 12 år tillbaka efter hårt ARB i nästan 40 år sa min kropp nej.
Som det står i läkarintyget äldre multisjuk man! Och sedan en massa diagnoser, hjärtinfarkt inopererad oeacemaker med delfibrator för risken till hjärtstopp, canser behandlad, massa operationer med stora besvär efteråt, ledproblem deprition mm mm.
3 ggr har FK Handlägare sökt sjukersättning åt mig en gång var det FK läkare som bad Handlägaren söka det🤔
Allt för att de viste att jag inte orkade själv.
Sedan blev det ny regering tuffare tag och på en natt vart jag 100% arbetsförd😯
Utkastad i kylan utan ersättning, hänvisad till AF som redan har tömt ut alla sina resurser på mig 3ggr tidigare...
Enl FK Handlägaren så borde det finnas ett jobb där man typ kan ta ett papper mellan 2 skrivbord och sedan få vila i vilorumet???
Konstigt att de som är FK Handlägare är bättre att bedöma läkares intyg AF arbetsuppgift ang normalt förekommande jobb på arbetsmarknaden??? Och många fler specialisters intyg!!
Dax att skrota alla läkarmottagningar och hela AF och låta våra ryggradslösa regerings bödlar på FK ta hand om allt.
Det är ju bara FK Handlägare som kan de jobben till 100%

En som aldrig kommer rösta på socialdemokraterna igen!

Jag blev sjukskriven för utmattning 2016. Efter ca nio månader, fortfarande sjukskriven, blev jag indragen i en konflikt på jobbet, som efter diverse turer ledde till att jag förlorade jobbet. Även om jag fick gott stöd av facket och arbetsgivaren valde att göra upp i en överenskommelse snarare än en utdragen rättslig process mådde jag naturligtvis ännu sämre under den här perioden.
Samma vecka som FK fick veta att jag förlorat jobbet fick jag ett samtal av en ny handläggare (igen) som talade om att jag inte hade rätt till fortsatt sjukpenning, eftersom jag inte hade någon anställning. Han menade att deras medicinska bedömning inte tydde på att jag hade behov av av sjukskrivning eftersom jag nu kunde söka ett lättare jobb. När jag, på inrådan av min läkare, samlade all min kraft och överklagade beslutet blev jag bemött med arrogans och en mycket otrevlig attityd av handläggaren. Jag bad att få byta handläggare, men det gick inte i pågående utredning. En vänligare handläggare ringde dock upp mig och meddelade att om jag inte hade ytterligare att tillföra i ärendet (då hade både jag och läkaren skickat förtydliganden och motivering) skulle FKs medicinskt ansvariga göra en ny bedömning av ärendet under veckan. Inom en timme efter avslutat samtal fick jag ett elektroniskt meddelande via Kivra att min sjukpenning var indragen och att jag skulle anmäla mig som arbetssökande. JG undrar hur mycket ny medicinsk bedömning som var inblandad?!
Från utmattad och helt sjukskriven till utmattad, uppgiven, arbetslös, utlämnad, sämre än någonsin men enligt FK helt arbetsför, som i ett trollslag.
Jag förstår nu varför jag hade sju handläggare under min sjukskrivning. Det kan inte vara många som vill arbeta i en organisation som är till för att hjälpa och stötta sjuka människor, men som istället visar sig göra allt för att slippa betala ut ersättning. Medmänsklighet är inte ord som passar för att beskriva verksamheten.

Tog ovetande om konsekvenserna ett vikariat under ca 1.5 år. Hade ont i knät och svårt att klara av att arbeta i mitt företag som kräver en fungerande kropp. Vikariatet var kontorsarbete och jag klarade heltidsjobb. Jag fick en tid för operation av knät 14 dagar efter att vikariatet var slut, och tanken var att jag skulle återgå till min egen verksamhet efter sjukskrivningen. Jag fick en chock när f-kassan sade att lönen från vikariatet inte räknades som sjukpenning grundande inkomst eftersom jag slutat innan operationen. Det som räknades var istället det jag (inte) tjänade som egen företagare under tiden. Operationen blev inte bra och jag klarar inte något heltidsarbete alls eftersom ryggen gett upp också efter några år med dåligt knä. Jag får knappt något om jag skulle sjukskriva mig. Min familj har fått jobba i företaget bredvid sina ordinarie sysselsättningar, men det har bara gett mig en halvtidslön ändå. Välfärdsland för de som alltid är anställda kanske, men inte för de som tar ansvar för sin egen försörjning.

Jag har svår ME, är sängbunden och har hemsjukvård. Jag har intyg från specialistläkare, arbetsförmedlingen, arbetsterapeut och sjukgymnast. Trots detta nekas jag sjukpenning sedan 2016 och är utan inkomst. Alla avslag nu beror på regeringen krav på försäkringskassan att sänka sjuktalen, detta är Annika Strandhäll fullt medveten om. Situationen med sjukförsäkring har havererat totalt i sverige, nu är det hundra tusentals som har utförsäkrats, tänk på det när ni röstar ivalet.

Jag var med om en bilolycka för tre år sedan. Det förändrade mitt liv från att ha arbetat 100 procent tyckt att jobbet var roligt ät jag idag pensionär. Jag var i kontakt med fk ett antal ggr efter ett antal månader fick jag avslag från fk. Jag överklagade beslutet och det visade sig att fk i Luleå hade fattat fel beslut. Jag fick rätt till sjukpenning, det var ju bra men det krävs att man är frisk när man är sjuk för det är jobbigt med alla processer. Fk och arbetsförmedlingen fick jag brev om att börja arbeta erbjuden kurser helt utanför mitt områden ex svetskurser,
Det passar ju inte om man har wiplashskada. För att orka med tog jag pension.
Mitt liv förändrades totalt från en dag till en annan och även ekonomiskt.

Handläggarna på FK som inte har någon medicinsk kompetens överhuvudtaget kan inte sitta och bedöma sjukintyg. Dem har ingen kunskap om sjukdomar. Läkarintyget är det som ska avgöra om man får sjukpenning inte FK. Läkarens kompetens och erfarenhet måste värderas högre. Läkarna blir ju själva utmattade och stressade av att ständigt behöva komplettera sjukintyg till sjukskrivna individer. Varför har vi ens läkare om deras kunskap och intyg inte följs?

Jag har fått strida mot en psykiatrisk vård som inte förstått mig, men sedan jag fick min kroniska diagnos (bipolär sjukdom) har de äntligen öppnat sina armar och förstått hur sjuk jag varit. Diagnosen vägde tungt hos försäkringskassan och jag fick permanent sjukersättning bara en månad efter att jag ansökt! Tidigare har jag haft aktivitetsersättning och det har heller inte varit några problem. Min psykiska hälsa har förbättrats sedan jag fick sjukersättning, jag slipper oroa mig för pengar och kan fokusera på att försöka må bra istället. Om man råkar ha rätt diagnoser, "fina" diagnoser, behandlar föräkringskassan en med respekt, men mycket beror på ens egen läkare - hur bra de är på att skriva intyg. Det är mycket slumpen som spelar in.

Införandet av dödshjälp kommer lägligt när försäkringskassan ska minska sjuktalen!!!!!

Utmattningssyndrom och yrselmigrän sedan 2014, vilket innebär att jag kan ramla ihop utan förvarning, hålla mig i väggen när jag går. Kan inte göra något utan hjälp. Provar och har provat medicin för att kunna hantera vardagen någorlunda men fk anser att jag kan arbeta trots att medicinen inte fungerar optimalt. Har indragen sjukpenning och handläggaren på fk är totalt ointresserad av hur jag mår och har det. Som sjukskriven vill du ha ett trevligt bemötande och förståelse men den finns inte! Att bli ”bedömd” av en läk på fk som du aldrig träffat är nedvärderande mot mig och sjukskrivande läk. Vi sjukskrivna är totalt hjälp-och maktlösa. Att gå till arbete idag är som att hamna tillbaka på ruta ett eftersom jag inte är färdigutredd. Om dom vill ha sjukskrivna i arbete måste dom hjälpa, inte stjälpa. Se till att folk får hjälp. Jag blir inte friskare av att kämpa för ersättning och ha ständig oro. Tvärtom!!

Det är regeringen som är ansvarig för detta, det går inte att ha mål på sjukpenningen. Dem som är sjuka är sjuka och blir inte friska över en natt. Förut med borgerlig regering blev man utförsäkrad men kunde komma tillbaka till sjukförsäkringen efter 90 dagar. Men nu blir man bedömd mot hela arbetsmarknaden redan vid dag 180 dagar och massor blir av med sin sjukpenning redan dag 181 och sen återstår bara socialen för man kan ju inte jobba så då är det ingen ide att gå till AF även om man tvingas dit. Om man får hjälpa av socialen får man inte äga något utan får flytta från hus och hem, detta drabbar hela familjen och barnen far mycket illa. Det blir inte billigare för staten att socialen får ta kostanden, det hela handlar om att fördela kostnader men i slutändan blir kostnaderna lika stora men massor av människor och familjer mår extremt dåligt på vägen. Politikerna måste se i ett helhetsperspektiv inte gå in i detaljer. Handling -konsekvens tänkande måste bli bättre. Bättre att fokusera på allt fusk med assistans det är det som urholkar hela välfärdssamhället dem kriminella lurar skjortan av staten menas dem sjuka drabbas. Vi måste utgå från individen, att skuldbeläggas för att man är sjuk gör ingen friskare utan tvärtom. Stress är ett samhällsproblem men ansvaret ligger hos individerna. UNDERBART att ni granskar detta!!! Gå inte på Fk utan ansvaret bärs av regeringen och det blir tyvärr inte bättre med blått styre heller. Det är hela samhället och dess normer som det är fel på enligt mig.

Jag har 50% sjukersättning sedan 2005 och har aldrig tidigare haft besvär med FK. Men det bemötande som regeringen gett direktiv om till FK:s handläggare, i form av kränkning, nonchalans och nedvärdering, brist på empati, avsaknad av hjälp och råd etc gör att jag aldrig någonsin kommer att rösta på Socialdemokraterna! Ulvar i fårakläder!

Jag blev utförsäkrad 2009 och har inte kunnat komma tillbaka in i försäkringen sen dess. Jag kan arbeta halvtid med anpassningar men får inte sjukpenning på den andra halvan eftersom jag varit sjuk länge och inte hann jobba heltid efter studierna. Jag får inte heller sjukersättning eftersom Fk tror på mirakelbot av kroniska sjukdomar eller arbeten som kan utföras hemifrån, liggande, i pyjamas, och med många pauser. Kommer att få leva på en halvtidslön resten av livet.

Har varit sjukskriven 1,5 år och aldrig haft problem med f-kassan. 2 dagar exter mina intyg kommit in har det blivit beviljat. F-kassan har själva rekomenderat mig minst 50% sjukersättning då dom anser att jag aldrig kommer bli bra. Har haft/har fantastiskt kontakt m f-kassan. Min handläggare ringer o checkar av var 3:e mån ca.
Hade ett superbra möte m handläggare och min läkare (ville inte ha m min arbetsgivare o detta var ingaproblem för f-kassan)
Mina sjukdomar undrar ni säkert över
Full hysterektomi 2016
Blödarsjuk
Tumör på sköldkörteln= Struma
Tumör på tallkottkörteln
Ögonproblem pga struman
Whiplashskada pga olycka
Låg hjärtfrekvens pga struman
/ Livet är ganska bra ändån då jag kämpar på och njuter av det jag kan. Bär dock ingen offerkofta för det blir för varmt 🤗

Avslagen verkar följa ett mönster. Om det står i läkarintyget att man inte kan göra x, y och z (ex stå, gå, sitta, prata, tänka, hantera intryck, stress etc) svarar de att man kan utföra ett arbeta där man inte behöver göra x, y och z. Jag ska t.ex. söka ett arbete som inte medför någon som helst fysisk eller mental belastning. Så... vad är det i så fall arbetsgivaren betalar mig för att göra?

Jag har varit sjukskriven i 9 månader på geund av depression, ångest och utmattning. Jobbar som arbetskonsulent där jag har mycket grupper och individ samtal. Orkade inte stå på benen i säkert två månader, grät hela tiden, kunde inte minnas saker, orkade inte vara social, svårt att koncentrera sig. Läkaren sjukskrev mig på heltid. Försäkringskassan bedömde att jag var arbetsförmögen till 100%. Jag fick avslag. Tack vare banklån har jag kunnat klara mig ekonomisk och betala räkningar. Nu är jag skyldig mycket pengar som jag ska betala tillbaka samtidigt som jag klarar av att jobba deltid. Jag har två små barn hus och har pengar knappt till maten. Känner mig inte trygg längre i Sverige och ser ingen mening att betala skatt då jag inte får hjälp då jag blir sjuk. Har aldrig varit sjuk längre än två veckor innan, har jobbat i 20 år. Då man ör frisk och kan jobba är allting bra men skulle man bli sjukskriven kan man inte räkna med att man kan försörja sig. Hade jag inte haft min man och fast jobb så att banken kunde bevilja mig lån hade jag hamnat på gatan med mina barn. Detta sättet att behandla sjuka människor på är omänsklig och fruktansvärd. Tänk på detta inför nästa val. Alla kan vi drabbas av sjukdom.

Jag har avrit sjukskriven i snart 12 år, Under de första 7 åren var jag mer eller mindre oavbrutet i rehab, aktivitets eller arbetsträning. Kom aldrig upp i förmåga 10 timmar i veckan. Sedan sjukpenning fram tills mitten av mars 2017, då jag ansågs helt arbetsför med behov av anpassade jobb. Har gjort en arbetsförmågeutrening och klarade inte 4 timmar i veckan. I slutet av november 2017 så fungerade det inte längre, min son med särskilda behov hade en mamma som mer eller mindre bara sov under en 6 veckors period. Arbetsförmedlingen anser att det inte finns arbetsförmåga över huvud taget oavsett öppen eller sluten arbetsmarknad.Nekad sjukpenning och nu enligt FK ännu friskare, då jag inte ens behöver anpassat jobb!? För familjen så är min man ensam ansvarig för att försörja oss, han är nära gränsen för utmattning.......

Jag var helt sjukskriven mellan 2013-2016 utan att FK testade någon arbetsförmåga, då plötligt bedömdes jag fullt arbetsför från dag till annan. I september 2016 elev jag åter igen helt sjukskriven, då med diagnosen ME/CFS. I maj 2017 drog FK in 25% av min sjukskrivning på grund av att jag enligt läkarintyget kunde "laga frukost till mitt barn" "delta i muntlig förhandling i Förvaltningsrätten under 1,5 timme" "köra bil 2 km"
Alla läkare jag träffat sedan 2013 har bedömt min arbetsförmåga som helt nedsatt. Jag har blivit successivt sämre under åren som gått och nu är jag så pass dålig att jag har färdtjänst. Har intyg från specialistläkare som säger att om jag tvingas ut i arbetslivet så riskerar jag permanent försämring. Det bryr sig FK inte om. Kan inte köra bil längre eller åka kommunalt. Har hjälpmedel i hemmet, maken hjälper mig med min hygien.
FK skriver uttryckligen "Ett lämpligt arbete för Katrin är ett fysiskt och psykiskt lätt arbete utan stress med möjlighet till pauser och vila, vilket Försäkringskassan menar är ett normalt förekommande arbete."

Det är väldigt svårt för läkarna att skriva korrekta sjukintyg idag. Man kan få avslag om läkaren använder för milda ord, ju starkare ord och tydlig beskrivning desto bättre. FK verkar ha himla svårt att förstå och övertolkar och analyserar allt i minsta detalj på sjukintyget allt för att det ska kunna vändas och omtolkas till att man kan jobba även om det står att man är sjukskriven 100% . Dessa övertolkningar gäller även resultatet på TMU utredningar som många långtids sjukskrivna skickas på. TMU utredningar kostar förövrigt oerhört mycket pengar för alla skattebetalare.(På TMU-utredningar träffar den sjukskrivna sjukgymnast, psykolog, läkare och arbetsterapeut som ska göra en bedömning på din arbetsförmåga och hur sjuk du är under 1 timme var) Jag har själv vart på 2 stycken TMU-utredningar vilket även är oerhört stressande att gå på. Avslagen på sjukpenningen sker ofta med motiveringen att man kan ta ett vanligt förekommande arbete på arbetsmarknaden utan stress och där man kan gå ifrån och vila när man behöver. Dessa jobb existerar inte ens på arbetsmarknaden som alla utan FK vet. Hur kan FK få bedöma och hitta på fiktiva jobb som inte ens finns? Vi måste få ett slut på avslagen!

Jag har lidit av utmattningssyndrom under flera år med början 2011. Allt blev extrem stress. Allt blev panik. Alla ljud blev outhärdliga. Och sedan denna enorma trötthet utan slut. Jag klarade ingenting. Jag grät för allt. Hela jag var en trasa.
I början var Försäkringskassan förstående och jag fick den hjälp jag behövde. Tiden gick och jag blev långsamt bättre, långsamt! Jag började så småningom arbeta lite försiktigt, det tog all min kraft, ingenting alls fanns över för ett socialt liv = isolering och utanförskap. Sedan plötsligt vid en av Försäkringskassan given tidsgräns blev jag utförsäkrad med motiveringen att jag nu ansågs tillräckligt frisk för att börja arbeta på heltid. Jag ringde min handläggare för att förklara att det var helt otänkbart för mig men hon ursäktade sig med att ”reglerna från regeringen skärpts” och vare sig läkarens intyg eller mina förklaringar kunde ändra på det.
Jag hade tur - släktingar ställde upp ekonomiskt så att jag kunde klara mig med en fortsatt deltidsanställning. Men långt ifrån alla har min tur! Jag tänker på dem och det knyter sig i magen. Inte nog med att man ska hantera sin sjukdom utan man ska dessutom orka leva med en ekonomisk stress och orka argumentera med Försäkringskassan - det är att stjälpa människor, inte att hjälpa dem!
Det är ovärdigt ett rikt land som Sverige och det är ovärdigt socialdemokratin. Vart tog den sk ”svenska modellen vägen”??

Jag är sjuk i ME/CFS, Fibromyalgi och svår IBS. Sjukskriven sedan maj 2013. Diagnos september 2013.Har en fantastisk stöttande man och barn, förstående släkt och en fantastisk läkare. Varit sjukskriven tom början av juli 2017 utan problem, då ny handläggare som drog in min sjukpenning pga att jag inte kunde deltaga i deras TEAM/SLU utredningar, pga mina sjukdomsbesvär. Min läkare avrådde mig också starkt från att utsätta mig för den påfrestning dessa utredningar innebär. FK visste om min läkares inställning då de pratat med henne, men de brydde sig inte. Har nu varit utan inkomst sedan aug -17. Min sambo får ta alla kostnader, också mina utgifter för symtomlindrande mediciner, kläder, hygienart. etc Detta är självklart pressande för honom. Även ett enormt stresspåslag för mig att inte kunna försörja mig själv. Jag har jättebra utförliga intyg från läkare på Gottfrieskliniken, sjukgymnast, arbetsterapeut på arbetsförmedlingen och från min läkare som beskriver mina funktionsnedsättningar och problem som gör att jag inte kan arbeta. Jag har arbetsprövat men det gick inte då jag blev sämre och allt fick avbrytas. Min läkare har länge önskat ett möte med FK men de bara nonchalerar. Nu har min läkare begärt en ny handläggare.
FK har själva vid ett tillfälle föreslagit att jag skulle söka sjukersättning men sedan avslog de den ändå. När ska läkarna få tillbaka sin auktoritet, det är ju de som träffar patienterna och kan bedöma hur sjuk någon är, inte en handläggare på FK eller alla dessa försäkringsmedicinska rådgivare FK så glatt använder sig av. Jag lever ett oerhört begränsat liv där all aktivitet måste mätas, dusch, gå till brevlådan (5-6m), ringa mina föräldrar, gå på släktkalas mm, allt jag gör tar kraft som jag inte har.Ibland får vi tacka nej. Vaknar aldrig utvilad trots 12-14 timmars sömn, vila på dagen/sova middag nödvändigt. Varje dag är en kamp och det blir inte lättare av att inte kunna försörja sig själv.
Tack för att ni tar upp detta ämne, det är på tiden att det kommer upp till ytan hur FK beter sig mot sjuka människor. Ett önskemål vore att ni också tog upp anhörigsituationen för de som lever med ME-sjuka. Det finns många fantastiska kvinnor och män där ute som får bära hela det ekonomiska lasset när FK drar in sjukpenning, och det praktiska kring hem och barn. Dessa män och kvinnor behöver bli sedda!

Jag har varit sjuk i 4 år och under det första året fick jag kämpa för att få vettig hjälp i vården. Det blev runtskickad och misstrodd tills en neurolog ”tog mig under sina vingar” och skickade mig på utredningar det följande året. Därefter blev jag skickad med medelsvår ME/CFS diagnos tillbaka till primärvården som stod utan kunskap och verktyg.
Jag går nu privat hos en neurlog genom min sjukförsäkring som tecknas via mina arbetsgivare och får det stöd jag behöver.
Försäkringskassan valde nyligen att dra in min sjukpenning då deras försäkringsmedicinska rådgivare inte såg hur mina grava nedsättningar kunde påverka min arbetsförmåga. Att gå från 100% sjuk till 100% frisk är optimistiskt från Försäkringskassan särskilt som jag endast kan vara uppe i 3 timmar per dag. Att därtill genomföra en utredning på nästan tre månader med indragen ersättning är en väldigt obehaglig situation att hamna i oavsett ekonomisk situation.

Jag har varit sjuk i 4 år och under det första året fick jag kämpa för att få vettig hjälp i vården. Det blev runtskickad och misstrodd tills en neurolog ”tog mig under sina vingar” och skickade mig på utredningar det följande året. Därefter blev jag skickad med medelsvår ME/CFS diagnos tillbaka till primärvården som stod utan kunskap och verktyg.
Jag går nu privat hos en neurlog genom min sjukförsäkring som tecknas via mina arbetsgivare och får det stöd jag behöver.
Försäkringskassan valde nyligen att dra in min sjukpenning då deras försäkringsmedicinska rådgivare inte såg hur mina grava nedsättningar kunde påverka min arbetsförmåga. Att gå från 100% sjuk till 100% frisk är optimistiskt från Försäkringskassan särskilt som jag endast kan vara uppe i 3 timmar per dag. Att därtill genomföra en utredning på nästan tre månader med indragen ersättning är en väldigt obehaglig situation att hamna i oavsett ekonomisk situation.

Jag är ute ur systemet sedan 2012, för sjuk för arbete enligt AF, fullt frisk trots kronisk kroniskt ödem i SI leden, spänningshuvudvärk, fibromyalgi och kronisk bihåleinflammation - för jag kunde inte bevisa att det var för all överskådlig framtid, trots att jag hade haft diagnoserna i 12 år och har dem än idag. Så inga pengar, ingen inkomst utan en parasit på andra i 6 år nu. Självförtroendet och känslan av att höra till är obefintlig. Fem utredningar under 12 års tid som visade att jag bara blev sämre och att arbetsförmågan var 0% men reglerna sa att nu har din tid varit, nu kan du inte vara sjuk längre, så där tog det stopp. Mina två första läkare blev utbrända, min sjukgymnast mådde pyton - alla ville hjälpa men inget hjälpte.

Det är går inte att bli frisk under sådana här förhållanden om man som jag har en utmattningsdep -systemet bygger på misstänksamhet o misstro - vem kan tillfriskna under sådana förållanden?
Felet ligger hos politiker och hur vi ser på varandra genom att allt värde mäts i pengar i slutänden. Omänskligt samhälle för sjuka individer!

Inga problem med försäkringskassan har fått sjukersättning i många år fram tills nu. Nu är jag pension när men jag tycker det är för jävlet att dom behandlar denna sjuka man på detta sätt hoppas att han kommer till rätta

Vi är många som lider av ME/Cfs eller andra sjukdomar, och behöver stöd av vårt samhälle. För mig har kontakten med försäkringskassan varit svår, men även kontakten med läkare. Det tog fem år för mig att bli så sjuk att jag tvingades sjukskriva mig, två år att upptäcka att det inte handlar om utmattningsdepression. Jag körde mig totalt i botten och förstod inte när jag behövde börja skydda mig själv. Att föra sin talan och försvara sitt mående när kampen att bre en smörgås tar all energi för flera timmar. Mitt liv blev sakta en oärlig fasad med extrem frustration och ensamhet. Jag söker ett annat klimat i samhället där vi som mår så otroligt dåligt, med längtar om att få sin livskraft tillbaka inte hånas och ifrågasätts. Gruppen ME/CFS patienter som jag tillhör behöver upprättelse och styrka från det fungerade samhället, jag är så otroligt tacksam för hur frågan börjat synas i media och kunskapen spridas. Det är först när frågan aktualiserats och accepteras som samhällets struktur kan förändras, försäkringskassan behöver få verktyg att hantera denna patientgrupp. Vi väntar med hopp om liv och trygghet! Tillsammans är vi starka!

En sak som förvånar mig är att man inte granskar om sjuka får behandling i tid.

Jag har diagnosen ME/CFS men innan jag fick den i november hade jag diagnosen utmattningssyndrom - som kan behandlas. Men under 1,5 års sjukskrivning fick jag 3st 40min samtal med kurator. Inte konstigt att folk inte blir bättre för jag är nog inte den enda med stressdiagnos som förväntas bota sig själv.

Att jag inte blev bättre beror ju delvis på att ME inte kan botas av behandlingen för utmatningsdiagnos men jag hör talas om så många andra sjukskrivna som petas ut från försäkringskassan innan de fått behandling eller medan de står i kön!

Så ni som tycker att detta med att sjuka petas ut inte berör er - tänk om ni blev sjuka och inte fick behandling och sen också petades ut och blev utan sjukpeng men fortfarande lika sjuka. Inte så himla bra eller hur. Och vad ska man leva av då? Hur ska man blir frisk?

FK vägrar samarbeta med Arbetsförmedlingen, läkare, rehabkordinator mm. De menar att är man nekad sjukpenning så har man inte rätt till ett möte med dom. Trots att mängder med utredningar och arbetsträningar med hjälp av arbetsförmedlingen visar att det inte finns någon arbetsförmåga kvar. FK lyssnar inte och väljer att döma emot alla andra instanser. Det tjänar inget till längre. FK är ett lotteri och har du tur just den dagen så får du igenom din sjukskrivning annars hamnar du tillsammans med oss andra. AF har gjort massor för mig, och gör fortfarande. När AF säger att det finns inga sådana jobb (som är fullt anpassade och kan arbeta liggandes) säger FK att man kan arbeta heltid utan anpassningar. Visst statistiken är snyggare hos FK men verkligheten stämmer inte, för vi hamnar mellan stolarna istället.. Får själv aktivitetsstöd nu men var utan inkomst i över ett år. Två barn och en make och en inkomst på 70%. Är det ett rättvist Sverige. Man betalar för en socialförsäkring som man inte få utnyttja för att man är kroniskt sjuk.

Om försäkringskassan kan styra över människor som är sjuka, då ska dom ta över sjukvården och ta emot där, med sina KÖPTA LÄKARE. Då övriga sjukvårdsinrättningar inte är i sin fulla rätt att ställa diagnos och behandling, så finns det ju ingen anledning att trötta ut människor mer, mellan dessa instanser. Om alla sjuka i vilket skick som helst, tillsammans invarderar sina arbetsplatser och arbetsförmedlingar, och sen bryter ihop där i sina svåra problem, så måste ju någon fatta att här behövs sjukskrivning och hjälp till vettig planering och rehabilitering.

Jag är en av dem som haft tur. Sjukskriven sen lite drygt tre för utmattningssyndrom och än så länge har det inte varit något problem med sjukpenningen, men varje gång det är dags för att förlänga så kraschar jag i mitt mående. Är det här det kommer ta slut, är det nu jag kommer räknas som frisk?. Och varje gång jag blivit beviljad så kommer det dåliga samvetet. Varför får jag sjukpenning när andra som är lika sjuka eller sjukare inte får det?

Rehab har jag trots tre års sjukskrivning inte fått, piller och hemskickad har varit sjukvårdens lösning på min sjukdom.

Jag undrar - vart tog respekten för våra läkare runt om i landet vägen?
Hur kan ett system där en läkare på FK, som aldrig har träffat mig, sätta sig över min egen läkares ordination och intyg?
Hur galet är inte det?
Den enda från FK som verkligen HAR träffat mig är en handläggare...
Jag tycker synd om våra läkare vars diagnoser på ett skamligt sätt nonchaleras av ett system som heter Försäkringskassan. De är lika mycket i händerna på FK som vi sjuka är!
Hur kunde det bli så snett och galet och varför görs inget??
Ber SVT och medier om hjälp - ni har makten att sätta press på våra politiker, det vet vi!

Är sjuk sen 4 år tillbaka och har som de flesta här som skriver varit utsatt för oändliga läkarbesök, utredningar och förnedrande utlåtande från försäkringskassan om att jag kan återgå till mitt arbete till 100%. När jag knappt klarar av min vardag känns det som ett hån när någon talar om för en att man kan jobba heltid. Sista tiden tänker jag att frågan om sjukförsäkringen är felställd. Försäkringskassan agerar på uppdrag av regeringen. Regeringen måste tala klarspråk! Tala om för oss sjuka att vi inte kan förvänta oss någon sjukförsäkring när vi blir sjuka, åtminstone inte om man får en diagnos som utmattning, eller kronisk trötthet, värk. Att säga till en person att de kan jobba heltid trots att personen är svårt sjuk och har en läkare, läkarintyg bakom sig är så kränkande. Det finns ingen verklighetsförankring bakom det. Var i stället ärlig och säg, det finns inga pengar och vi tar inte längre ansvar över att hjälpa dig. Verkligheten är att väldigt många människor är för sjuka för att orka arbeta men det finns ingen ekonomisk hjälp att få via försäkringskassan. Medborgare i Sverige måste få veta att vi inte längre kan förlita oss på välfärden och det sjukförsäkringssystem som råder. Vi måste få veta att om vi blir sjuka behöver vi en egen privat sjukförsäkring eller en familj som kan försörja oss.

Blev sjukskriven för utmattningssyndrom och ångest i Maj förra året.Första två v fick jag godkänd sjukskrivning.Men sen var de stopp höll på från Juli till September med att överklaga och försöka få rätt var till tre läkare under den tiden.
Lyckades få godkänt hos den sista.Men var utan ersättning från juni tom September.Sen får jag brev om att dom betalat ut fel ersättning.Men jag får ändå betala tillbaka fast jag skickade in överklagan att jag gjort de jag kunde för att inte behöva betala tillbaka.

Är det ett seriöst samhälle när AF och Läkare säger att man inte kan jobba men FK säger att man är 100% arbetsför. FK är även dåliga på att möta individerna och ger avslag till sjukpenning även om dem inte har träffat individen i fråga. Sen vägrar dem samarbeta med AF och sjukvården. Hänvisade själv att dem kunde ringa min läkare om dem hade fler frågor ang mitt ärende/sjukdom men så jobbade dem inte sa dem som svar. Dem är allsmäktiga gudar som förstör många människors liv. Så här får det inte fortsätta. FK:s sätt att arbeta skapar massa med samhällsproblem och gör människor sjukare. Vi måste få hjälpa med rehabilitering för att kunna återgå till arbete. Dessutom är det långa väntetider i sjukvården och trots att man väntar och vill ha hjälp så blir man utförsäkrad och utkastad. Man är inget värd i dagens Sverige som sjukskriven oavsett vilken klass du kommer ifrån. Vi måste ändra samhället från grunden. Sedan får man ingen förståelse från omgivningen heller för dem vet inte hur det är att vara sjuk och tror man har det bra när man går hemma. Men det enda man vill är att kunna må bra och jobba igen. Fördomar är väldigt jobbiga att leva med.

Kraschade ihop i akut stressreaktion som övergick till utmattningssyndrom. Kunde inte ta hand om mig själv eller mina barn. Allt funkade bra tills jag nådde tidsgränsen 1 år och fick sjukpenningen indragen retroaktivt, beskedet kom strax innan jul - inga pengar. Då hade jag kämpat mig upp till 50% arbete och hade en plan framåt, men beskedet var - jobba heltid eller gå till AF. FK ville inte ha komplettering men fick ändå nytt intyg från läkaren, brev från mig, facket och arbetsgivaren. Ingenting gjorde skillnad. Jag blev sämre, men tvingades öka i arbetstid och ta tjänstledigt de timmar jag inte orkar. Jag känner mig sviken och överkörd. Vill knappt begära vab pga ångesten försäkringskassan ger mig, över ett år efter att jag kastats ut. Bär på så mycket ilska gentemot försäkringskassan, politikerna och deras vidriga regler!

Om man från början i en sjukskrivning satte in en rehabiliterings samordnare, kurator & arbetsterapeut, fysioterapeut och läkare som tillsammans med patienten tog reda på vad problemen är och vilken behandling och prognos, tror jag man skulle förhindra många långtidssjukskrivningar. Om man får lugn o ro för att läkas med en plan o med en upptrappning tillbaka från 10% och ökning med 5% så skulle framstegen behållas i stället för att sänka den sjuka till 0%. Jag har varit sjukskriven i många år och sagt till FK o vården detta många ggr, de håller med mig men regler o systemet för häxjakt på sjuka. Idag kostar systemet mer pengar o liv, än om vi ser till människans resurser trots sjukdom. Idag diskrimineras sjuka o framförallt långtidssjukskrivna, det är ett segregerat samhälle, där vi hamnar utanför o måste bevisa nedsättningar i hälsa på ett kränkande vis. Finbs ingen som väljer detta eller utnyttjar systemet, tvärtom! Om vården inte ökar sin personal, god ar etsmiljö, lön o utbildning o inte inför person centreradvård, om FK inte slutar med sina Hitler fasoner o god omvårdnad för funktionshindrade finns, så finns inte längre Sveriges trygghetssamälle kvar. Som sjuk ska man inte behöva lägga 50-100% på att vara jurist o byråkrat för att överleva systemet med alla regler, intyg, ansökningar osv & söka fonder för rehab, behandlingar o ekonomin är låg. Vården är ett narcissistiskt systemet som glömt sin intention med att vårda de utsatta som det innebär att vara sjuk eller funktionshindrad, o som sjuk har man inget val att lämna det sjuka vårdsystemet som man blir ännu sjukare i. Snart överlever varken patienter eller vårdare systemet. :(

Sjukskriven det är ingen rättighet att bli, det är så att finns din diagnos inte med på någon lista någonstans så finns den inte med, och då finns det ingen anledning att bli sjukskriven, för finns det man har inte på en lista någonstans så kan man inte heller vara sjuk. Jag har varken fått någon sjukpenning eller fått någon sjukskrivan, läkaren satte diagnosen att jag har kronisk IBS men att jag inte kan bli sjukskriven, och all hjälp som finns att få i vårt land kan jag få över disk på valfritt apotek, tack och hej. Jag träffar en dietist som försöker hjälpa mig men med dåligt resultat, utifrån våra konversationer är min situation inte unik, och det är upp mot 10-15% av befolkningen som lider av någon form av IBS, och av de ett fåtal procent som lider av svårare IBS. Forskning, medicinering kring detta är mer eller mindre obefintlig här. Flera andra länder i europa erbjuder både sjukskrivning och medicinering utskrivet av läkare - jag fick åka till Rumänien för att få en läkare som ville sjukskriva mig samt förskrev mig läkemedel som har haft någon effekt och faktiskt hjälpt. Men jag bor inte i Rumänien jag har inte betalat skatt hela mitt liv i Rumänien som jag har i Sverige, men någon hjälp och stöd när man behöver det som det är tänkt med alla skattepengar. Tack Sverige.

Jag drabbades av utmattningssyndrom med stressrelaterad ångest i november 2016. Valde i samråd med min läkare att prova sjukskrivning 50% (upplevde att en 100% sjukskrivning skulle stressa mig mer) med onsdagen helt ledig för vila. Med detta, kuratorkontakt och medicinering samt täta läkarbesök var jag sjukskriven i 6 månader sedan gick jag upp till 75% fortfarande med onsdagen ledig för vila i ytterligare sex månader. I November 2017 började jag jobba 100% igen. Jag har förstått att det är ovanligt men jag har bara positiva saker att säga om försäkringskassan. Varje gång sjukskrivningen förlängts har min handledare bara ringt och sagt ok, inga problem med något inte ens att få en helt ledig dag till vila.
Idag är jag fortfarande trött ibland men är tillbaka och det känns jättebra!

Det borde kollas upp i självmordsstatistiken om dem som begick självmord var sjukskrivna eller har nekats sjukpenning. Tror det finns ett stort samband där som ingen vill ta i eller se. FK hjälper inte dem stjälper som det ser ut i dag. FK säger att det bara är bara några ynka % som nekas sjukpenning men kan det verkligen stämma? Alla jag talar med har negativa erfarenheter av FK och blir stressade av deras hets att man ska jobba jobba jobba jobba. har man inget värde om man inte orkar jobba? Verkligheten är tung för många som drabbas av detta hemska. Själv sjukskriven sedan många år och vill bara bli frisk helst igår..

Blev skada på jobbet och skickat arbetsskada anmälan och blev sjukskriven, fick sjukpeng i 180 dagar,min chef hjälpte inte mig att hitta andra jobb genom vård få blev av med min sjukpenning efter 180 dagar, FK skickade mig till AF och blev jobsökande fast var sjukskriven, fick fel kod från AF till FK och även erkände chefen till arbetsförmedlingen men FK blev inte godkänd från FK , då blev jag från min SGI,, har inte fått en ända krona från ingenstans i 8 månader, och är sjukskriven på artros fibromyalgi och skadat nacke och armen,,detta händer och ingen tar ansvar ,,,

Jag har varit utan inkomst sen 5 dec-17 med läkarintyg. Varit till Af för mitt Sgi dom anser att jag ska va sjukskriven. Nu varit till läkare som skrivit nytt intyg från nov-17 till April först å främst. Har överklagat . Jag lever på min sambo det tar på oss bägge att jag inga pengar har. Jag har diagnoser att jag ej kan arbeta jag mår ännu sämre av detta hur Fk behandlar sjuka o kastar ut dom utan inkomst jag får ingen ersättning från nån vet ej hur länge jag orkar med detta. Mår så dåligt min vardag är kaos nu har det gått 3 mån utan inkomst å mina räkningar o jag krasar om inget händer snart mår psysikt o fysiskt dåligt en utan sjukpenning😥😣

Det verkar vara många kvinnor som drabbas av Försäkringskassans nya hårda/kalla tillämpningar. Vi har ju världens mest feministiska regering. Hur kan det vara så här?

Tre trafikolyckor och inte vållande till någon. Tre Whiplash och den sista blev jag påkörd bakifrån då jag var på promenad. Jag gjorde allt rätt, gick ner i diket med en reflexväst, så att två bilar kunde mötas. Den ena bilen körde i 70 km/h rakt in i min rygg. Skadad i nacken tidigare som fyra åring och som 19 åring. Jag var i våras på FK s TMU utredning, som visade på svåra och livslånga allvarliga nackskador. Är röntgad och utredd på sjukhus av två neurologer, varav den ena överläkare och en ortopedspecialist, som också är både ortopedkirurg och överläkare. Alla har sagt samma sak, svåra skador och ingen möjlighet till bättring i framtiden. Men fks läkare som aldrig en träffat mig påstår att jag är frisk. Utförsäkrades i juni och handläggaren raderade viktiga handlingar på FK. Att vara sjuk är det ingen som önskar men att behöva strida är ännu värre. Har med mig fyra personer på arbetsförmedlingen som står bakom mig men fks handläggare bestämmer tydligen. Det är en myndighet som kränker och fuskar sig till regeringens mål, utan någon som helst empati. Jag vet inte hur länge jag ska orka....
Anders

Jag blev sjukskriven i maj förra året med diagnosen utmattningssyndrom. Efter att ha varit sjukskriven först på heltid och sedan på deltid var det i oktober stopp med att FK godkände mina läkarintyg.
Efter allt man hört om FK och deras respektlösa behandling av hjälpsökande medborgare så bestämde jag mig helt enkelt att inte kriga.
Jag har ställt om till att jobba maximalt 5-6 timmar om dagen och försöker klara mig på den lön det ger.
I mina ögon blir ett krig med FK mer energikrävande än att jag försöker kapa mina levnadskostnader så gott det går och arbeta efter hur min kropp klarar av att leverera.
Men någon tilltro att få någon långvarig hjälp från dem som jag alltid betalat min skatt till, det har jag inte längre..

Hej! Jag har varit sjukskriven sen okt 2005 till 14 dec 2016, då drogs min sjukpenning in i väntan på den försäkringsmedicinska utredningen som skulle ske tidigast i april 2017. Lämnat in massor av kompletteringar men inget har hjälpt. den 23 mars fick jag reda på att utredningen blev inställd och dom skulle bedöma efter intygen jag skickat in vilket tog ca 3 månader. Sen fick jag avslaget oh blev inskriven på af. Min arbetsgivare har försökt att hjälpa mig med utredning via Previa men läkaren där ansåg att han inte kunde tillföra någon som inte redan fanns på papper. Sökte in till sjukförsäkringen igen from 30 okt 2017 och fick godkänt för det i januari 2018. Jag bedöms just nu bara mot mitt yrke som väktare men efter dag 180 bedöms jag mot hela arbetsmarknaden så då står jag utan pengar igen och kommer att bli tvungen att sälja mitt hus och blir bostadslös

Jag önskar att vi hade någon form av medborgarlön så att vi klarar oss ekonomiskt vid kriser. avveckla sjukpenning a kassa försörjningsstöd mm.

Är sjukskriven för andra gången. Första gången vägrade jag inse att jag va slut både kroppsligt och mentalt. Gjorde alla Quick fix man kan tänka sig. Allt från meditation, kurator och självhjälp böcker. Gick tillbaks till arbetet efter 1,5 månad. Sedan gick det ca 6månader och jag brakade ordentligt. Hjärnan var speedad och bara ville hålla näsan ovanför vattenytan, men kroppen gav smärta som ryggont, migrän, fibromyalgi symptom osv. Tillslut orkade jag inte längre. Orkade inte ens kliva upp ur sängen.bara grät och bodde i min morgonrock. Nu när jag blickar bakåt och väntar på hjälp ser jag mitt sjukliga mönster. Jag skulle prestera 150% i allt. Privat, arbete allt!
Detta håller inte i längden. Jag har även en son med npf diagnoser och det har slitit hårt under ca 15år. Daglig kamp att jobba 100% va en bra mor, få vardagen att flyta, få folk runt omkring att förstå, och fylla alla "roller" som saknas runt min son. Att vara jag, bara jag har raderats ut för varje år.
Nu sitter jag här, orkar knappt att ta mig ut, pallar inte så mycket socialt, blir trött för minsta lilla. Minns inte vad folk säger, letar konstant efter ord och saker. Jag känner mig misslyckad men oförmögen till att helt hjälpa mig själv. Den här gången måste jag få hjälp. Jag önskar inte ens min värsta fiende detta. Det är definitivt ingen "semester" att va hemma. Man är fången i ett psyke och en kropp som inte orkar något. Det som får mig att hålla mig vid ytan är min son.

Vad kostar alla dessa utredningar som fk genomför? Låt alla med sjukintyg få rätt till sjukpenning.

Många års sjukskrivning, många läkarbesök , lider av FM, Ibs, osv.En väldig stress av oro att inte bli trodd , att inte sjukskrivningarna ska gå igenom. Tillslut tog det stopp, efter 5,6 år. Min dr hade tom pratat med FK om sjukersättning, de var överens . Men förra året i Sep nekades jag att få sjukpenning. Kvinnan som pratat med min läkare , hade inte befogenheter att lova sjukersättning.
Jag kastades ut och fick avslag ....
Nu inskriven hos Arbetsförmedlingen ” för syn skull”
Ska börja om igen och se vad min arbetsförmåga är , allt det där har jag redan gjort tidigare... det är bara mer stress och sämre mående av detta ! Något måste göras för oss som nekas sjukskrivning , detta är inte rättvist mot sjuka människor !

Jag undrar - vart tog respekten för våra läkare runt om i landet vägen?
Hur kan ett system där en läkare på FK, som aldrig har träffat mig, sätta sig över min egen läkares ordination och intyg?
Hur galet är inte det?
Den enda från FK som verkligen HAR träffat mig är en handläggare...
Jag tycker synd om våra läkare vars diagnoser på ett skamligt sätt nonchaleras av ett system som heter Försäkringskassan. De är lika mycket i händerna på FK som vi sjuka är!
Hur kunde det bli så snett och galet och varför görs inget??
Ber SVT och medier om hjälp - ni har makten att sätta press på våra politiker, det vet vi!

För min del tror jag att jag hade kunnat undvika att bli sjuk i utmattningssyndrom om min situation på arbetsplatsen hade upptäckts i tid. Som chef gäller det nog att tänka till på om det finns personer i arbetsgruppen som tar på sig ovanligt mycket, många och omfattande uppdrag, alltid jobbar på, levererar och som också sällan verkar hitta på något roligt på fritiden. Om den personen dessutom verkar svara på mejl på helger och kvällar och alltid är tillgänglig, alltid är den som ställer upp så ska chefen boka in ett samtal med den personen och höra lite om vad den personen har för förhållningssätt till arbetet. Börja där. Se inte dessa personer som arbetshästar som är bra att ha, utan se också att de kanske har en alldeles felaktig bild av vad som går att åstadkomma på din arbetsplats. Om det inte räcker, ta hjälp av HR/personalavdelningen på företaget och diskutera vad du som chef kan göra för att få ett bra arbetsklimat där alla trivs och vet vad de förväntas utföra. Föregå med gott exempel som chef. Var tydlig med förväntningar och rollfördelning, belöna inte att jobba över. När du själv jobbar över, låt inte det bli för synligt så att dina medarbetare tror att det är vad som förväntas av dem med. Jag tror att den bästa hjälpen är den som sätts in i så tidigt skede som möjligt, när man har blivit sjuk är skadan redan skedd och det är lååång väg tillbaka, om man nu ens kommer tillbaka, kanske i bästa fall att man kommer tillbaka på ett nytt sätt.

Varför protesterar inte personalen på fk mot dessa utredningar?

Ett rent helvete. Inga pengar, avslag. Flyttas runt.
Månader av ovisshet. När man knappt orkar stå upp. Aldrig legat samhället till last för sen nu.

Vart tog vårt välfärdssamhällets pengar vägen? I skatteparadisen kanske...
Staten dräneras på pengar genom alla s k noll-taxerare där även våra kära politiker finns representerade! Ingen nämnd, ingen glömd.
Det låter så bra med allt tal om välfärdssamhället vi lever i och på många sätt är det fortfarande bra. Dock dräneras det mer och mer genom bl a skatteplanering där de starkaste vinner och de svaga förlorar.
Är idealet med den svenska modellen på väg att krascha till förmån för andra intressen?
Tanken var god, drömmen var fin men är den i själva verket orealistisk?

Jag väntar på beslut om sjukpenning från försäkringskassan, har inte fått några pengar sedan november förra året. Jag skickade in intyget i tid men det försvann tydligen i postgången, så jag fick skicka via mail och därför tar beslutet längre tid.
Jag mår jättedåligt av att gå och vänta på svar på om jag har rätt till sjukpenning eller inte. Jag har familj och barn, räkningar samt medicin och läkarbesök som måste betalas. Det är fruktansvärt att vuxna människor blir behandlade på detta sätt. Har jobbat och betalat skatt hela mitt liv, men när man blir sjuk är man inte värd någonting!!

Varför ska vi gå till våra läkare , dessa intyg gäller ju inte i alla fall ! FK skiter ju i vad som står i dom ! De misstror läkarna , de misstror oss sjuka ! Man blir då arg ! Man hoppas att de själva på FK blir sjuka och blir nekade sjukskrivning , då de får se hur det känns !! Vad kan vi sjuka göra ? Man har ingen energi till att överklaga osv
Egentligen ska man sätta sig utanför riksdagen med plakat ! Vilka är idioterna som tar ifrån oss rätten att läka ? Vilka är dom ??? Detta är diskriminering ! Är inte det olagligt ?

Jag har generaliserat ångestsyndrom och whiplashskada. Värken bemöts helt olika beroende på vilken läkare man träffar: en del skriver gärna ut mediciner, medan andra är mer restriktiva. Det finns väldigt lite konsensus - jag har ju samma diagnos varje gång jag träffar en läkare, men olika läkare bemöter mig på helt olika sätt.
Psykvården ska vi inte ens prata om. Den är mer eller mindre icke befintlig i vårt land. Man står helt handfallen och lämnar de flesta av oss hos kuratorer och vårdcentralernas läkare - de senare har generellt extremt lite kunskap om psykiska sjukdomar.
Försäkringskassan är ett kapitel för sig. På sin hemsida är det stora ord om trygghet och hur fantastiskt systemet är. Men i verkligheten blir man bemött som en möjlig brottsling. Det är en strid på kniven inför varje beslut från dem. Och de ignorerar helt sjukvårdens bedömningar. Både jag och min hustru har haft mångåriga duster i domstolar med försäkringskassan. Duster som vi vunnit stort, men som hade kunnat undvikas om de bara accepterat att specialister på våra sjukdomar visste vad de pratar om. I min hustrus fall var det några av världens främsta specialister som uttalat sig om hennes sjukdom, men det gällde inte enligt Försäkringskassan. Försäkringskassan kallar det rättssäkert - men i praktiken är det bara ett fåtal som faktiskt har kunskap och mental energi att ta striden till en domstol. Hur många är det som sparkas ut ur systemet utan att orka överklaga? Och vad kostar det samhället i form av direkta pengar med domstolar som lägger åtskilligt med tid på onödiga prövningar? Hur mycket betalar försäkringskassan sina egna läkare, istället för att lita på läkarkåren i helhet? Jag vet säkert att läkarna lägger väldigt mycket tid på att fila på sjukintyg därför att försäkringskassan använder varje ursäkt för att neka sjukskrivning.
Generellt är sjukvården väldigt bra på vissa saker: om du bryter ett ben eller får en hjärtinfarkt är den briljant. Om du däremot - som mig och många andra - lever med kronisk värk eller en psykisk sjukdom står de ganska handfallna.

Jag vill försvara Försäkringskassan. Om bara arbetsgivaren gjorde det den skulle och anpassade arbetsplatsen skulle det inte varit så stort problem. Iaf i mitt fall, men jag har förstås en tydlig diagnos. Facket borde också intressera sig medan man ännu är anställd.

Har under lång tid jobbat med ständig värk. Sökt hjälp hos läkarkåren, ständiga återvändsgränder. Allmänläkare som ska prova det ena efter det andra utan att egentligen veta grundorsaken, (specialister får man inte komma till) Man har har hittat otaliga fel på kroppen och jag fått otaliga mer eller mindre lustiga diagnoser och uttalanden men när det kommer till åtgärder är det bara tabletter som gäller (allt från alvedon till sömntabletter, från psykofarmaka till omeprasol men jag känner hela tidenatt värken och besvären tilltar och jag har nu måst sjukskriva mig . ... För FK är man bara ett streck i statistiken, jag undrar hur det här kommer att sluta. Kommer jag som Löfven utalade sig med S så får sjuka vara sjuka eller var det bara floskler (jag har mina aningar), jag tycker inte bättre om Aliansens stupstock kan jag säga? Så länge man inte är drabbad så är det inte ett problem (då har man ju inte behovet av välfärdens trygghetssystem) men den dag man blir sjuk märker man att systemet är ruttet.

Förskräckligt att människor blir behandlade som sopor. Har inte själv fått uppleva att hamna där mellan stolarna. Fick sjukersättning men tyvärr så fick jag sänkt inkomst då de fick fingrarna ur röven och de blev godkännt. Har ju liksom skulder en då fast jag fått sjukersättning och de hade jag långt innan jag blev sjuk. Så de suger . Blev 4300 mindre i månaden . Hoppas att de vänder för de som hamnat på villovägar i försäkringskassans kaos.

Helt utan förvarning kom ett brev på posten hem, 4 dgr före jul. Sjukersättningen har upphört...... Jag har opererat tre hjärntumörer som ledde till förlamning medmera. Ändå är jag utkastad å får inte sjukersättning av fsk. Sök soc fick jag som svar av min handläggare......fpr inge sic heller eftersom min man jobbar. nu är ja helt plötsligt inskriven på Af men där är jag nog för sjuk för att va....
Moment 22 å noll kronor att leva på😡
Vart tog vår ”sk” välfärd vägen???
Så sjukt besviken på försäkringskassan och vår nuvarande sicialminister AnnikaStrandhäll.
Ingen tycks ens lyfta frågan de bara fortgår....folk dööööör som flugor ingen bryr sig

Hej. Även jag har erfarenhet av nekad sjukförsäkring, men genom min dotter. Hon fick fast jobb direkt efter gymnasiet, men tyvärr gick hennes knäled åt skogen efter ca 1 år. Hon blev sjukskriven och ställd i operationskö. Tyvärr gick kön för långsamt fram för FK och hon blev utförsäkrad ca 1 1/2 månad innan op. Jag hjälpte henne att prata med dom och skriva överklagan, läkaren intygade att hon skulle bli fullt återställd och kunna fortsätta på sitt jobb, hennes lokala fack tog henne under sina vingar och gick in och hjälpte henne att överklaga.

Vi begärde också ett möte med Fk och Arbetsförmedlingen, och AF hade svårt att se att hon var arbetsför.

Ingenting hjälpte, och FK sa att hon skulle säga upp sej och söka ett jobb hon klarade. Att knäskålen låg utanför sitt läge, ena ledbandet inte existerade osv och hon gick med kryckor hjälpte inte. "Det finns jobb man klarar med ett ben" svarade handläggaren vid ett av mina samtal med dom. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.. Och vem fasen anställer en människa som strax ska in på op och sen vara sjukskriven??

Hon fick ansöka om tjänstledighet och gå på a-kassa istället. Tösen fick aldrig något svar på sin överklagan! Nu är hon opererad, beviljad ny sjukperiod och går på rehab sen tre månader. Till veckan ska sjukskrivningen förlängas. Det återstår att se om de försäkrar ut henne igen.

Man blir så j*vla arg och ledsen på hur folk behandlas. Och jag undrar också hur det kan vara ekonomiskt försvarbart att sätta unga människor i ekonomisk kris och/eller arbetslöshet! Det myndigheterna sparar in på sjukpenning, det kanske dom förlorar i tex socialbidrag och liknande!!

Sedan oktober så på går det en ceremony mellan försäkringenskassan mig och min läkare som sjuskriven mig. Men försäkringenkassan tyckter att jag var och är frisk enlightening deras rådgivare som inte träffat mig. Fk är ett skämt Idag fel är det att en mundighet aggerar så. Vill ha en förändring måste göras något. Jag har jobbat och skattat I 25år ca 100 000 kr. Vill ha min och andras rätt I ett fungerande samhälle.

Jag sitter i samma vagn med alla utförsäkrade.På grund av det var jag tvungen att lämna jobbet .Har aldrig varit arbetslös i 24 år .Överlevde krig cancer samtidskylldmässa Helt utbränd 5 diagnoser och ändå ...tyvärr..ftuktansvärt..

Jag blev först nekad vård när jag sökte akut hjälp på sjukhusets jag hade yrsel och minnesförlust på jobbet. På sjukhuset så hittade man inga fysiska problem men jag orkade knappt ta mig till sjukhuset.
Skulle få remiss till vc och rekommenderad sjukskrivning då jag inte kunde sova, korttidsminnet inte fungerade alls och jag var konstant trött oavsett hur mycket jag sov.
När jag kravlade mig till vc( ett dagsprojekt) så blev jag hemskickad av läkaren. Kunde inte ta mig ut förutom att handla mat någon gång per vecka. Sökte slutligen hjälp igen ett halvår senare eftersom jag inte blev bättre utan sämre. Husläkaren sjukskrev slutligen mig efter åtta månader...och jag fick även remiss till stressrehab, blev antagenför av rehabföretaget och även försäkringskassan beviljade det. Trodde att allt var frid och fröjd men efter två månader så fick jag avslag av FK då de ansåg att jag hade blivit bättre och inte hade rätt till sjukpenning då de ansåg att de minsann inte skulle försörja mig! Jag var helt förstörd och visste inte vad jag skulle göra....överklagade....ända upp i förvaltningsrätten....som ändå gick på FK's linje trots att det var emot lagen. FK hade tom nollställt min SGI trots att det var AF som hade skrivit in fel uppgifter,....och inte jag.
Hade det inte varit för min familj så hade jag varit död idag.
Bör betona att jag aldrig har varit sjukskriven eller uppburit någon ersättning tidigare.
En manlig vän var också sjukskriven men fick inte sin sjukpenning indragen. Jag var sjukare än honom....så det är märkligt att jag inte fick hjälp....

Jag blev utförsäkrad nov 2016, innan detta hände hade jag en godkänd sjukskrivning och planering med en handläggare på FK, minns dessvärre inte namnet på kvinnan.
Då mina besvär är så pass omfattande och diagnos är fastställd så bearbetar jag insikten om att inte kunna försörja mig via arbete, därför ansöker jag om sjukersättning i dec 2015.
Dock med vetskap om att jag få avslag för att jag inte är prövad mot hela arbetsmarknaden, men det är jag beredd att göra ifall det blir avslag.
I augusti 2016 kommer svaret om sjukersättning, avslag förståss men jag försöker förbereda mig på arbetsträna eller utredas vidare av FK.
Men här kovänder hela min situation då jag får en ny handläggare för sjukpenning och denna person lägger inget krut på arbetsträning eller nånting som kan leda till försörjning.
Fokus läggs nu på felaktiga och bristfälliga sjukintyg och ingenting annat händer.
Jag kräver tom att få till ett möte med alla tänkbart inblandade för att komma någonvart, men tiden går och inget händer.
Istället strular det med alla kommande utbetalningar vilket påverkar mig då jag inte vet när och om pengar kommer.
Till sist är sista beskedet att jag utförsäkras och bedöms vara tillräckligt friskt att kunna arbeta upp till 100% med ett rätt anpassat yrke.
Jag skriver in mig på AF, där blir jag bra bemött om än även dom förstår min sjukdomsproblematik och inte riktigt vet vilket jobb dom ska kunna erbjuda mig.
Från nov till jan lever jag på lånade pengar då jag inte vet om jag godkänns för a-kassa.
Tack o lov får jag godkänt och kan betala igen min skuld och sedan ha en inkomst.
Då FK poängterat att jag inte är utredd ordentligt så kommer jag och AF fram till att det första vi gör är en ska AKA, en bedömning av min arbetsförmåga.
Jag är inte det minsta förvånad över resultatet och återigen får AF bekräftat att jag är faktiskt för sjuk och dom kan inte erbjuda mig mera hjälp.
Alltså blir jag utskriven från AF i april, och sjukanmäler mig igen hos FK.
För det första dröjer det över en månad innan jag får kontakt med någon handläggare, och detta sker efter att jag själv ringt kundcenter för att kolla vad som händer om jag kanske missat något.
Men allt är i sin ordning från min sida och istället skickar personen i kundcenter en påminnelse till kontoret här i Piteå.
Efter andra gången som jag påkallar någon från FK blir jag uppringd av en ny handläggare som för det första låter väldigt stressad och ansträngd, och hon kan inte ha mer än ögnat igenom mina handlingar p den korta tiden men det första hon säger till mig är ”det är ju synd att du har B som läkare för han skriver så lite”.
Jag blir helt paff och tappar fattningen av dessa ord, sedan har hon en väldigt otrevlig attityd och fokuserar bara på att det saknas ”objektiva fynd på organnivå”. Hon hävdar även att det faktiskt finns läkare som kan skriva det.
Jag kräver då att få veta var den läkaren finns så jag kan gå dit, men på det får jag inget svar trots upprepade krav.
Hon menar att jag får väl helt enkelt byta HC och gå till ny läkare, hon får det att låta som den enklaste saken i världen.
Efter detta samtal är jag så upprörd men ringer ändå runt tull dom HC vi har och förklarar läget.
Alla reparerar likadant, dvs anser inte att jag ska behöva byta HC för det är dels lååååånga väntetider till läkare då mitt fall inte är akut och dessutom bekräftar dom att FK inte har någon som helst verklighetesförankring.
Återigen får jag leva på lånade pengar då jag inte fått någon inkomst sedan 3 april.
I juni får jag besked, Nej till både sjukpenning och sjukersättning.
Oerhört förvirrad skriver jag in mig på AF trots att loppet är kört där, men återigen bemöts jag med humanitet och förståelse och vi tar nya tag.
Jag skrivs in och vi upprättar en plan.
A-kassa kommer igång igen, men det jag är skyldig kan jag inte betala tbx denna gång. Men jag får iaf inkomst framöver.
Vid det här laget mår jag så fruktansvärt dåligt att jag funderat på att ta livet av mig, för det känns som enda lösningen. Nästa lösning blir att skada mig fysiskt så det syns att jag är sjuk.
Med hjälp av jurist från facket driver jag min överklagan vilken pågår än.
I höstas besöker jag läkaren för att jag mår så dåligt efter denna process med FK där jag tappat all självkänsla. Min medicin ökas och nytt sjukintyg skrivs och skickas in, jag gör en ny sjukanmälan i augusti.
Hösten går och jag kommer mig upp på fötter så pass att jag iaf orkar leva.
A-kassa dagarna tickar iväg och ångesten blir större och större.
Före jul kommer första beskedet från juristen, första instansen hos FK säger återigen Nej till båda.
Juristen tar nu detta vidare till Förvaltningsrätten, och den processen pågår just nu.
Idag har jag en månad kvar med a-kassa, sen har jag ingenting.
Med hjälp av AF måste jag nu på något sätt få ihop mig själv för att om möjligt få någon form av sysselsättning från den 28 mars.
Jag begriper inte hur jag ska orka, bara att jag måste.
Jag har värk dygnet runt pga fibromyalgi och dessutom har jag fått en FJÄRDE utmattningsdepression pga processen med FK.
Jag har en hjärna som knappt fungerar, just nu är det psykiska måendet det absolut värsta för jag är så avtrubbad att jag inte ens känner hur ont kroppen gör.
Jag har panikångest och svårt att sova, hela jag är påverkad vilket gör att min dotter på 10 år oxå påverkas och är väldigt orolig över allt detta.
Vi försöker hitta ljuspunkter och skämta om det men det är väldigt svårt, för jag är fruktansvärt sliten och totalt slut.
Känner mig som 100 år istället för 46.
Det här är så surealistiskt att det går inte att begripa, för att riktigt överleva mentalt så är jag som i en bubbla distanserad från verkligheten.

Det här är det klart vidrigaste och ovärdigaste jag någonsin varit med om, det här är tom värre än det privata problem jag haft med mitt ex och barnens pappa.
Det här som FK gör är liknande agerande som i psykisk misshandel!!
Härskarteknik, förlöjligande, misstänkliggörande, förminskande utan att själva komma med någon form av lösning eller hjälp.

Det är tufft att ha en svårdiagnosticerad diagnos, har ME/CFS. Att sakta blir sämre och känna att det är något ordentligt fel. Dessutom inte tagen på allvar i vården. Dock för 3 år sedan lyckades jag träffa en mkt kompetent och medicinskt kunnig läkare till slut, hon förstod ganska snabbt att jag hade ME. Efter hon utrett klart skickades en remiss till Danderydssjukhus till deras ME mottagning. Fick diagnos ME/CFS, men då lades ME- Mottagningen ned!! Och då blev det väntan i 1,5 år till nästa mottagning. Sen påbörjades nästautredning, fick åter ME-diagnos. Sedan remiss hit och remiss dit för att undersöka vidare. Minnestester, EEG,etc. etc. ligger i sängen 22 timmar av 24. Beroende av hemtjänst, som fungerar uselt. Färdtjänsten dyker bara inte upp ibland, de har för dåliga avtal av oss sjuka. Ansökt om sjukersättning och har inte stora förhoppningar. Folk med ME blir utförsäkrade på löpande band. Önskar inget hellre än att vara frisk och återgå till jobbet och att kunna ha frihet att köra bil. (Får inte köra eftersom jag tappar synen ibland och får yrsel eller rent av inte vet vart jag ska helt plötsligt. Många säger: Åhhh skulle också vilja ligga i sängen hemma och ha det skönt. Fast det är inte skönt när kroppen gör ont och inte orkar ta en normal promenad. Med yrsel, dåligt minne, minnesluckor, skakningar ont och en hjärna som inte fungerar som förr. Feber och influensa varje vecka, vem vill ärligt ha det så? Att sova bort tiden är sorgligt.
Den friska har många önskningar och den sjuke bara en. Att bli frisk. Sedan är FK en myndighet som inte fungerar.
De friskförklarar väldigt sjuka i jakt på att minska sjukantalet.

Bra att ni tar upp detta!! Det är klart att man måste dra i på något när man istället lägger alla pengar på migrationen, gör politikerna inte det klassas det som rasism och det vågar ingen politiker. Någonstans måste man dra pengarna i från och det bli oss sjuka. Finns det inget nytt ord man kan skapa som skildrar den hetsjakt som pågår mot oss sjuka, en slags laglig statlig terrorism riktad mot sjuka i samhället. Det är i alla fall så det känns när man blir nekad sjukpenning fast man inte kan jobba. Att friskförklara är något som läkare endast ska kunna göra inte FK. Mycket har innan berott på vilken handläggare du får men nu verkar det som att ledningen är på alla handläggare att dem måste avslå ett visst antal sjukskrivningar. Det finns ingen rättvisa. Psykisk ohälsa och utmattningssyndrom har FK väldigt svårt att bedöma (vilket dem även sagt till mig) detta för att mycket baseras på den sjukskrivnas egen berättelse och läkaren själv har svårt att se att man är sjuk av stress. Det är inget som syns på utsidan hur man mår på utsidan. Det är det allra jobbigast av allt att man blir missförstådd av allt och alla för att det inte syns. Det är inget ben som är av det är själen som inte mår bra. Vi behöver mer kunskap i ämnet och även många läkare har inte kunskapen men framförallt inte FK. Mer kunskap behövs överallt!

TILL ALLA SOM INTE ORKAR KÄMPA SJÄLVA mot FK och andra myndigheter - SKAFFA ETT PERSONLIGT OMBUD!! Det är kommunen som tillhandahåller det och P.O. hjälper en med myndighetskontakter och vet hur systemet fungerar bättre än vi sjuka. När man mår väldigt dåligt och sänks än mer av kasst eller obefintligt bemötande - då är ett P.O. en extremt bra sak att ha! De lägger sig inte alls i ekonomi eller så, utan hjälper dig sköta det du behöver med papper, intyg, telefonkontakter osv. för att FK, AF, vården mm. ska funka. Har hjälpt mig enormt. Man kan inte alltid ha en mamma som kämpar för en när hon är över 70... P.O. har man rätt till att få. Kämpa för det!! De hjälper er!

Skulle kunna skriva ett mycket långt inlägg men ska försöka hålla mig hyfsat kort..
Fk har vid ett flertal tillfällen gett mig ångest över att inte få veta om det kommer pengar..Hittills haft "tur" att slippa bli utan men vet att när som helst så kan mattan ryckas undan..
Ligger med ett ärende hos förvaltningsrätten sen Mars-17 där jag ansöker om 50% sjukersättning. Tack och lov en närstående som kunde hjälpa mig med juristkostnaden då jag inte orkade att själv skriva överklagandet
Nu har jag nyss avslutat en rehab/arbetsträning där jag inte kom upp i 25% så nu har jag skickat en ny ansökan om 100% sjukersättning ist (1 år och 8 mån sedan jag lämnade in förra ansökan). Men under själva rehabträningen då har jag iaf vetat att jag fått min rehabpenning varje månad.
Nu vid ny sjukskrivning känns det väldigt osäkert.
Fick ett gott intryck ändå av min nya handläggare och att hon lyssnade in både Af och mig vid återgången till Fk.
Min läkare som är överläkare och har utfört ett antal ryggoperationer på mig sen -09 har skrivit sååå mycket till Fk utan att dom "begriper".Han skrev ett nytt intyg på 9 mån men nu bedömer fk 3 mån åt gången så min nya handläggare godkände dom första 3.
Några dagar senare får jag ett brev om att jag fått en ny handläggare tilldelad tillfälligt tills jag får en ny fast. Kommer då den personen godkänna vidare? Sist det blev samma situation -16 då kom dom på att avslå sjukpenningen men då fick jag igenom den, ständig ångest..
Ryggen är mitt huvudproblem sen tillkommer ett gäng grejer till. Jag har fullt upp med att försöka ta hand om mig själv :/ Har alltid älskat att jobba så att jag inte får känna mig betrodd från Fk känns förnedrande.
Även läkarkåren måste tycka att det känns förnedrande när det inte spelar någon roll hur mycket dom än skriver. Min läkare ska gå i pension framledes och han har aldrig under sina yrkesverksamma år varit med om nåt liknande..
Känns skönt att ni lyfter frågan då väldigt många far riktigt illa och vem som helst när som helst kan själv bli drabbad av det här sjuka systemet..
Läkarna ska få bedömma och skriva intyg, Fk's uppgift ska vara att betala ut ersättning och hjälpa till med rehabiliteringsåtgärder eller vad än det är som behövs för att hjälpa människan.
Det ska vara deras enda uppgift!
Att dom ens tror att man frivilligt bråkar för att få sjukersättningen som hamnar på 64.7% av sjukpenningen om man nu var arbetsför!
Vi kan nu bara hoppas att något händer snart när det ses mer i media..

Jag har sedan 3:e året i gymnasiet arbetat på heltid och endast varit sjukskriven i slutet av min första graviditet pga problematik med epilepsi och graviditet. Den andra gången för utmattningssyndrom i ca 2 månader och därefter har jag successivt börjar arbetat igen efter rehabilitering.
I samband med detta har jag blivit gravid med mitt andra barn och fått beviljad sjukskrivning pga svåra kräkningar där jag kräkts upp epilepsimedicinen och fått lättare anfall trots medicinering. I slutet av min anställning (pga flytt till annan ort) nekade FK min sjukskrivning de 10 sista dagarna jag hade kvar innan jag skulle skriva in mig på arbetsförmedlingen. Jag arbetade då 50% och beviljades inte en sjukpenning på resterande 50% trots att jag kräktes varje dag samt fick anfall.
FKs motivering var att jag sammanlagt varit sjukskriven 180 dagar (i olika omfattning) och skulle då prövas mot hela arbetsmarknaden.
Trots att flera läkare (neurolog, specialistbarnmorska och läkare) var eniga om att inget arbete över 50% var aktuellt i mitt fall beslutade en medicinsk expert på FK som aldrig träffat mig att neka min sjukskrivning. Detta resulterade i att de sänkte hela min SGI till 50% pga att jag inte gick upp i 100% tjänst (vilket jag absolut inte kunde då jag kunde ha fått ett svårt epileptiskt anfall som kan skada både fostret och mig som mamma) eller att jag inte direkt skrev in mig på arbetsförmedlingen trots att de gett mig olika svar på huruvida detta skulle ske efter uppsägningen av mitt arbete.
Till detta hör att jag NU fått godkänd sjukpenning från 1 januari i år trots att jag lider av samma sjukdomstillstånd. De har dock sänkt hela min föräldrapenning till 50% pga nekad sjukpenning i okt/nov så jag blir ändå svårt drabbad ekonomiskt (pga deras nekande för perioden okt/nov).
Jag har nu anlitat ett ombud då det är helt omöjligt att som sjuk klara av att sätta sig in i alla lagar och regler på egen hand. Jag har tur som har en partner, annars hade jag inte klarar av att försörja mig utan hjälp från staten.
Många är värre behandlade än vad jag är och kanske har jag lite tur, men det behöver inte betyda att de gör rätt. Alla ärenden ska behandlas rättvist. Jag har haft svår stress under graviditeten pga FKs beteende och som gravid är det inte det bästa utgångsläget.
Ironiskt nog står det på deras hemsida att FK finns för oss om livet skulle ta en annan vändning. Jo, säkert...

CF skriver om personligt ombud. Det ät jättebra att dem finns men observera att dem har oftast inga juridiska kunskaper vilket man tyvärr många gånger måste ha för att överklaga beslut. Om man är sjuk idag måste man vara frisk och vara högutbildad, gärna jurist. Kan man inte skriva och uttrycka sig och är man inte stark att stå emot dem så faller man ner i avgrunden totalt. Dem slår på dem som redan ligger men vi måste resa oss upp och tack SVT att ni lyfter detta och på så sätt kan hjälpa oss svaga. Försäkringskassan ska hjälpa oss och stjälpa oss!!

Har trots flera års dokumenterad sjukdom, operationer med medicinska komplikationer, (och arbetsträning som har misslyckats) haft konstanta problem med försäkringskassan. Trots sjukintyg från överläkare och professorer, psykolog, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och arbetsförmedling med mera. Fk vägrar samarbeta med vården, af och ens träffa mig. Hamnade sist helt mellan stolarna då arbetsförmedlingen skrev ut mig, bedömde mig som icke arbetsför men fk bedömde 100% arbetsför utan motivering, trots att jag då varken klarade av att sitta eller stå och arbeta pga smärta. Blev tvungen att leva på sambon ett halvår då jag var helt utan inkomst innan jag på nåder fick bli inskriven på Af igen. Fick beviljad sjukpenning denna gång ca ett år efter ansökan efter ett antal kommuniceringar ich överklaganden. Har fått utmattningsdepression pga den stress och ångest kontakten med fk och den ekonomiska utsattheten medför, vilket har förvärrat läkningen och tillfrisknandet, har inte haft ork att överklaga om jag inte fått hjälp från familjen. Har såklart även blivit utförsäkrad som så många andra när stupstocken fanns, när jag inte ens klarat ta mig till af pga medicinska problem. Om FK’s handläggare inte litar på medicinska experters bedömning vad finns det då för anledning att ha kvar denna såkallade försäkring? Samhällskontraktet gäller uppenbart inte om man blir sjuk.

Jag har blivit utförsäkrad från försäkringskassan efter 5 år som sjukskriven. Jag gjorde illa nacken/axlar i en olycka för lite mer ön 5 år sedan. Fick hjärntrötthet, diskbråck i nacken och nerver i kläm. Så min vänster arm och hand fungerar inte, inte nacken och hjärntrötthet ger mej stora problem.
Nu över en natt blev jag frisk enligt försäkringskassan fast jag inte ens klarar av att arbetsträna 2 timmar/vecka. Har gjort 2 utredningar där det framkommer att jag inte klarar av att arbeta. Så nu ska jag söka jobb som innebär att jag inte använder, nacke,axlar,vänster arm och som inte kräver att jag behöver koncentrera mig eller använda minnet 🤔

Vår sjukvård lutar mot överförmynderi och drivs många gånger av individuella läkares egotrippar. Jag vet inte om jag bör utsätta mig för att minnas de traumatiska läkarbesök jag genomlidit år ut och år in på grund av hög sjukfrånvaro sedan jag var liten. "Gör inte det här till något medicinskt", "Du är ju ung, du ska inte vara sjukskriven. Ut och rör på dig", att jag arbetat fysiskt och belyst att jag inte orkat med de actionsporter jag älskar eller ens ta mig ut i naturen där jag är uppvuxen och mår bra av verkar inte väckt någon reflektion. Idag har jag iallafall diagnoserna EDS, FM, ME/CFS, ADD, AST. Men det har tagit 25 år och hundratals kränkande läkarbesök att ens få lite förståelse och remiss för diagnosering. Jag måste förnya läkarintyget 4 gånger om året, veckorna innan mår jag sämre och sämre, varje läkarbesök känns som ett förhör där jag måste försvara att jag är sjuk, min personlighet, moral och bevisa att jag lever rent och hälsosamt. När jag berättat att jag planerat självmord på grund av att jag är fysiskt sjuk och inte känt hopp och förtroende får jag "diagnosen psykosymatisk" och övertalats att ta SSRI läkemedel mot vilja och förnuft för att få sjukintyg. Och då har man inte heller skrivit rätt diagnos utan ångest/nedstämdhet, vilket delvis varit sant men enbart på grund av vårdens bemötande. Jag tror att jag hade varit mindre sjuk om jag hade fått sjukintyg från första hindrande symtom, råd att varva ned, inte försöka vara duktig, att utbildnigslängd borde anpassas efter mig inte att jag ska anpassas efter kurs/termin. Nu har jag varit sjukskriven i 5 år eftersom jag blir sönderstressad och mer sjuk i skolan och arbetslivet, på grund av att sjukskrivning inte fungerar när jag behöver det. Jag delar gärna med mig av min journal om någon vill granska feldiagnostiseringar, felmedicineringar och medicinerning utan diagnos. Jag tror att jag kommer klara av att utbilda mig och arbeta men när vet jag ej, inte med dagens system hos skola, sjukförsäkring och sjukvård.

I Sverige skall man vara frisk o arbetsför. Då är det inga problem men den dagen man blir sjuk så är man bara en belastning. Vill bara säga Ingen vill vara Sjuk. Den sjukes önskan är en sak att bli frisk

Varför är det övervägande kvinnor som skriver här?

Sjukskriven i nästan 2 år då man på FK ansåg att det var dags för arbetsträning. Sjukskriven för utmattningssyndrom, och har fibromyalgi. Under dessa år när jag var hemma var det stressande med intyg då det är svårt att få tid på hälsocentralen, då det har varit brist på läkare. Och när intyget väl var skrivet krävde FK ett mer förtydligande intyg å "min" läkare sa rakt ut åt mig att hon inte har tid att skriva så utförliga intyg som FK kräver. Och det blev en stressande situation ~ när inte läkaren kunde hjälpa mig, vem ska då...Fick en annan läkare. Och jag blev fortsatt sjukskriven. Sen kommer frågor från FK "om hur jag har tänkt framöver, med jobb osv". Hade då ca 2 månader kvar på min sjukskrivning. Ännu en stressande situation ~ att börja tänka på det 2 månader innan sjukskrivningen gick ut.
Blir till en stressande situation att ha FK flåsande i nacken medan man är hemma och sjuk, får inte det lugn som behövs för att bli friskare. De "ligger på" hela tiden. Nu på arbetsträningen försöker jag så gott jag kan även om jag är långt ifrån den tid jag "bör" komma upp till. Jag är inte så pass återställd att jag kan börja jobba så som jag en gång gjorde. Att komma upp på mornarna ä ibland tillräckligt, kommer till jobbet å gör så gott jag kan OCH ska också ha en plan framöver - hur jag ska successivt komma upp i tid - när jag har fullt upp med att komma iväg och vara på jobbet den tid vi har kommit överens om. Press och stress. I den stressproblematik jag redan har. En känsla av att det jag gör och mäktar med är inte gott nog för FK. Kan bättre. Fast man säger inte alltid så, men i handling blir det till så eftersom FK ligger å pressar på hela tiden ~ för det finns en tidsram, att innan det ska jag ha kommit upp i en tid jag klarar av. Ena dagen fixar jag arbetsträningen bättre och den andre dagen fungerar det knappt "jaha...hur tänker jag då att det ska fungera i framtiden" frågar man på FK. Jag vet faktiskt inte. Jag vet inte...å med det blir jag återigen stressad.

Jag blev svårt sjuk i en neurologisk sjukdom för ca 6 år sen. Förlorade på kort tid nästan hela mitt liv och kunde inte gå, sitta uppe längre stunder eller hänga med intellektuellt.
Trots intyg från flera specialister fick jag plötsligt indragen sjukpenning. Jag skulle anmäla mig till arbetsförmedlingen eftersom jag var 100% frisk. Att jag inte kunde hämta mina barn på dagis eller läsa en tidningsartikel hade ingen betydelse.

På ett möte med Försäkringskassan där jag förklarade att jag hade svårt att sitta upp och var mycket ljudöverkänslig och hade svåra koncentrationsproblem fick jag höra att det inte hade någon betydelse, jag kunde ju byta yrke och börja i en reception till exempel.

Tack och lov för arbetsförmedlingen!
När Arbetsförmdedlingen skrivit intyg från sina utredningar och kommit fram till att jag var för sjuk för något jobb över huvud taget, sa Försäkringskassan att de inte behövde ta hänsyn till det eftersom det inte var ett medicinskt dokument. Och när jag bifogade intyg från Sveriges ledande specialister sa de att "Vi ska inte stirra oss blinda på läkarintyg, det vi är intresserade av är arbetsförmågan."

På ett möte, där Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan var med, bad jag om att få en arbetsförmågebedömning för att visa hur sjuk jag var, men av FK fick jag höra att "Det står dig fritt att fortsätta hävda att du är sjuk, men du måste förstå att vi bara hjälper dem som är sjuka på riktigt".

Tre år stod jag utanför sjukförsäkringen och utan inkomst medan jag drog fall efter fall genom Förvaltningsrätten eftersom varje ny sjukperiod blev ett nytt fall. Jag fick rätt i vart enda ett, men trots det vägrade FK att medge att jag var det minsta sjuk i nästa ärende.
Till sist fick jag igenom mitt sjukersättningsfall i Förvaltningsrätten. Vilken barnfamilj klarar det?

Det skrämmande är att jag inte är ensam. Så många är drabbade av Försäkringskassans hetsjakt på sjuktalen.

Har levt i tron att skyddsnätet skulle finnas där om jag en dag skulle falla. Redan som 15,årig grabb började jag arbeta vid sidan om skolan. Jag har varit lyckligt lottad på så sätt att jag inte haft några omfattande hälsoproblem eller andra nedsättningar som gjort att min arbetsförmåga varit påverkad i relation till arbeten jag haft.
Jag har föredragit att jobba långa dagar med sena kvällar för att istället kunna korta ner arbetsveckor emellanåt och på så sätt förlänga helgen 2 dagar för fritidsaktiviteter istället. Jag har alltid uppskattat förmånen av att ha arbete, träffa kollegor och sätta omväxling i vardagen.

Men så en dag tog krafterna slut och jag märkte det egentligen inte själv. Allt eftersom energin inte längre gick att fylla i samma takt som den förbrukade så stod jag plötsligt där, i stunden då talet började sluddra, minnet börjat svika och orienteringsförmågan allt mer börjat försvinna. Jag förstod inte själv vad det var för fel och jag var livrädd när det var som värst.
I det sammanhanget sökte jag därför vård för symptomen. Efter att alla tänkbara utredningar kom så diagnosen - stressrelaterad utmattning.

Till en början trodde jag först att det var en nypa humor i läkarens ord. Jag hade väl varit stressad mer eller mindre hela livet och inte f** hade jag väl haft dessa bekymmer för det!
Efter ett stund landade ändå polletten. Läkaren beskrev stressens funktioner och visade på samband mellan den så kallade "svenska stressen" och det man annars brukar se på nyheterna vars fruktansvärda händelser kan orska posttraumatic stress symptoms, eller posttraumatisk stress som det heter på svenska.
I min hjärna hade stressen (i sammanhanget absurda kontrast skillnaderna) orsakat samma skada som krigsdrabbade vars stress ofta relaterar till fruktansvärda upplevelser.
Även om jag där och då inte riktigt trodde på det till en början så accepterade jag allt eftersom att det nog ändå kunde vara så. Hjärnan tar inte ställning till den ena eller andra situationen kopplat till stress. Mitt förnuft däremot, eller medvetande, säger något helt annat.

I sammanhanget spelade det ingen roll. Även om jag rent tankemässigt hade svårt att finna likheter i de som läkaren beskrev i sin jämförelse, så var det så det var helt enkelt.
- Vila, ta det lugnt, gör det som känns bäst för stunden, så tar vi det allt eftersom, sa läkaren.
- Okej! svarade jag. Då gör jag så!

In på sjätte sjukmånaden och en redan påbörjad återgång i arbete kom så beskedet från FK. Du nekas sjukersättning retroaktivt från och med xxxx. Sammanlagt hade jag då fått 4 månader med sjukersättning efter att dem nekat ersättning retroaktivt.

Trots en plan för att bli frisk och som redan var igång, drog dem undan mattan med hänvisning att söka mig till arbetsförmedlingen istället.
Idag ett år senare, hjälpte det mig inte alls, tvärtom.

Upplevelsen när försäkringskassans handläggare och egna läkare cyniskt tryckte bort mig från systemet sitter fortfarande kvar, nu som bristande tillit, då som ekonomisk härdsmälta.
Även om jag idag faktiskt hade varit behjälpt av deras stöd så vägrar jag be om den, rädslan för att då bli ännu sämre väger tyngre.

Med facit i hand skulle jag aldrig haft en sådan trofast tillit på skyddsnätet, då hade besvikelsen kanske inte blivit lika stor. Och när den du litar på till 100 % plötsligt dragit undan mattan för dina fötter och med det gjort situationen värre, så brister tilliten drastiskt.

Dessvärre kommer nog heller aldrig tilliten tillbaka, sveket var allt för stort.
Istället ignorerar jag numera tanken på att försäkringskassan ens existerar.
Det blir lättare så - jag vet då att ingen finns där om jag skulle behöva det.

0 kr i inkomst i över 2,5 år. Överklaga, säger FK. Det gör vi, men det tar så lång tid att komma igenom rättssystemet i Sverige!

Jag blev friskförklarad av FK på en dag, efter 4 års heltid sjukskrivning, av en handläggare jag aldrig träffat. Omöjligt sa till och med FKs jurist men hänvisar till överklagan och att jag inte har några rättigheter att ha möte med FK eftersom FK anser mig fullt frisk.

FK sänkte SGI till 0 kr för att AF skrev att jag inte var arbetsför. AF anser samma som alla utredningar visat och vad som stått i alla intyg/utlåtande, men FK hänvisar enbart till att de inte ser någon försämring oavsett hur många nya diagnoser och försämringar jag fått på vägen och fortsätter påstå att jag är fullt arbetsför och neka möte.

Jag fick ingen prövningsrätt till HD så sjukskriven kommer jag aldrig kunna bli i resten mitt liv, då rätten till sjukpenning inte ens prövas när SGI = 0 kr.

AF anser jag är för sjuk så de har nu slängt ut mig helt.

Min läkare och jag söker nu sjukersättning för 5 gången sedan sommaren 2015. Fått nej på 3 st som ligger i väntan på beslut i Förvaltningsrätten. 2,5 år utan en krona och FK hänvisar till att överklaga när man inte är nöjd.

Nya interna regler på FK i år gör att de sparar ca 6 månader i statistiken då man inte får ansöka av om sjukersättning förrän efter omprövningsbeslutet. FK tjänar ytterligare 6 månader i statistiken och det fördröjer alla beslut 6 månader! Vem drabbas? Jo, den enskilda människan utan pengar, utanför alla trygghetssystem.

Jag finns inte med i någon statistik alls. Så i statistiken ser det ut som jag arbetar förutom att jag inte har någon inkomst.

FK tycker jag ska överklaga beslut efter beslut med inkomst på 0 kr i flera år och som bevisat icke arbetsför. Varför får inte alla som FK satt mellan stolarna, vilket medför att man blir utan inkomst, gratis rättshälp eller någon möjlighet att ta sig ur situationen som FK placerat alla dessa människor i?

I aug 2017 besökte jag min läkare för att jag hade skackningar i höger hand. Blev skickad till nevrologen och fick göra två röntgen av hjärnan. Under tiden som allt detta så bara grät jag och sov inte min läkare sjukskrev mig fram till svar från undersökningen vilket visade att jag hade Parkinsons sjukdom. Trots detta så har man ifråga satt min sjukskrivning vilket gör att man får lägga sina krafter på att orka sig för om jag får sjukpeng krafter som jag behöver för att lära mig att leva med denna nya situation i mitt liv. Trötthet värkande ben och svårt att sova så har jag det. Så glad att jag har en familj och goa vänner dom finns där

FK borde granskas från topp till tå. För det är något som inte stämmer. Önskvärt är andra myndigheter samt folket går ut i protest mot detta som försiggår. Sjuka människor som har slitit och bidragit till samhället nekas nu sina rättigheter till hjälp.

Livet som sjuksriven är ett helvete där man för det första inte kan få den vården man behöver. För det andra pressas man både av försäkringskassan och arbetsgivare. Ingen hjälper till så att man kan bli friskare snabbare utan man blir bara sjukare och sjukare. Jag har en psykisk arbetskada som nyligen blev godkänd av försäkringskassan dock livränta som de godkänner är enbart för ett halvår och därefter vet jag inte vad som händer med mig. Afa försäkring är ett stort skämt. Först sa de om skadan blir godkänd av försäkringskassan kommer de också hjälpa till med ersättning men nu plötsligt behöver jag fler intyg och väntetider är rätt så långa säger de. Jag blir bara sjukare och sjukare av allt stress och press. Min läkare är helt maktlös i det hela.

Jag hoppas strandhäll läser denna chat. Socialdemokraterna gick till val 2014 att ta bort gränsen för sjukpenning.

Jag hoppas att SVT kontaktar regeringen och Annika Strandhäll efter chatten, så många människor som är drabbade. Nu kan inte regeringen bortförklara sig längre.

Mitt liv som sjukskriven började sommaren 2013. Vänner och familj var med mig, sjukvården kämpade första tiden men ju mer tiden gick föll vän efter vän bort och efterhand som de inte hittade sjukdomen som jag led av så blev jag bara skickad från läkare till läkare. Och varje läkare skickade mig tillbaka till den som skrev remissen och sa att det fick den läkaren ta hand om.
Jag fick diagnosen ME våren 2014 men kände mig inte helt hemma med den jag stämde inte in helt det var många symtom som jag hade som inte stämmer in. Jag ville att de skulle göra en MR på min hjärna för jag kände att något stämde inte. Men svaret jag fick vara att man skulle inte slösa röntgenstrålar på mig. Sommaren 2015 eskalerade mina symtom och jag sökte på nytt upp min husläkare det blev akuta prover, akut MR som visade emty sella, Idopatisk intrakraniell hypertension, diabetes insipidus . Jag var nu så mycket sämre att jag hade svårt att klara min vardag.
Eftersom jag hade ME diagnosen hamnade jag mellan stolarna igen, ingen vill ta tag i mina sjukdomar och får jag svar att det är komplicerat, du är komplicerad. Detta säger en läkare. Neurologen har skrivit ut mig, endokrinologen gör inget. Min husläkare skriver remisser hit och dit men ingen gör något mer än skickar mig tillbaka.
Jag har sedan ett år tillbaka sjukersättning, jag är ensam, inga vänner är kvar, familjen börjar spricka för jag är ledsen, frustrerad, arg och så fruktansvärt besviken på livet, vården och alla läkare som inget vill/vågar/kan göra.
Jag är 48 år och sitter/ligger borta mitt liv

Det är svårt att läka när man känner sig jagad hela tiden. Först får man inte den hjälpen man behöver från sjukvården, det tog många år att ö.h.t få en diagnos. Har träffat ett flertal läkare som varit rent hånfulla och vägrat hjälpa. Litet stöd från sjukvården när man ber om hjälp för att man mår dåligt, är det för mycket begärt? När jag äntligen fick hjälp från specialistklinik så drog FK in min sjukpenning och jag får nu sälla mig till alla de som står helt utan inkomst. Jag vet inte vad politikerna tror att samhället vinner på detta långsiktigt. Fler sjuka människor på försörjningsstöd? Fler som tar livet av sig? Vem ska anställa alla sjuka människor som måste skriva in sig på AF? Vad tycker arbetsgivare om att få en massa svar på sina utannonserade jobb från människor som egentligen är för sjuka för att klara jobbet men måste söka det för att få behålla sitt SGI?

Jag tycker sånt här är bra märkligt! Människor som är sjuka På Riktigt beviljas ingen sjukpenning, men personer som gör bröstförstoringar mm dom blir beviljade både från sina chefer och fk sjukpenning pga skönhetsoperationer!!!
Om dom blir beviljade 2v köper Jag, för då får arbetet betala sjuklön, men att till o med fk betalar ut sjukpenning ytterligare allt från 1v till 12v ( många ggr pga svåra komplikationer) känns ju hur sjukt som helst...
Om man gör en GBP-op, tycker jag inte är samma sak, för det är ingen ren skönhetsop!
Otroligt iaf!

Att en myndighet kommer undan genom att kränka både sjuka och även läkare är fruktansvärt. Skräms och skäms över att regeringen tillåter detta! De borde få en fet faktura ifrån alla som nekats ersättning!!

Alla som skrivit hittills är inte åsikter utan berättelser från verkligheten
Det visar hur nästan alla partier i riksdagen vill att det ska vara. Visst detta är en åsikt men när eländet fortsätter oavsett vilken regering vi har så börjar jag undra vad de tänker. F-kassans hantering måste förändras. Har själv upplevt FK helt omöjlig att tala med och vi har ingen rättsäkerhet eftersom FK bestämmer sig innan utredning vad som resultatet ska bli. Dessutom får jag fundera på hur mycket extra lön min handläggare får för att jag och många andra kastas ut ur systemet.

Försäkringskassan tar beslut som är obegripliga och inte uppbackade med fakta som går att bemöta eller överklaga. Efter en längre sjukskrivning, på väg tillbaka in i min fasta tjänst igen, var jag över en natt FRISK!
Hur detta är bedömt och varför finns inga svar på. Man kan läsa i broschyrer om att man ska bli "överslussad" till arbetsförmedlingen och tillsammans med dem hitta lösningar, men där finns heller ingen hjälp och någon förvarning eller "överslussning" har jag inte sett röken av.
Alla beslut som myndigheter tar ska vara underbyggda och överklagningsbara. Hur överklagar man rent konkret ett beslut som säger att man är fullt kapabel att utföra "ett på arbetsmarknaden vanligen förekommande arbete"???
Vad är det?

Blev 2010 sjukskriven för panikångest som senare utvecklades till GAD.

Hade tidigare aldrig varit sjukskriven (trots en överdj*vlig endometrios) och var livrädd dels för hur jag inte kände igen mig själv och mitt liv längre, dels för hur omgivningen - min sambo, mina vänner och min familj - skulle reagera på denna nya person jag blivit.

Till skillnad från majoriteten som skrivit här fick jag ett enormt stöd från FK.
Men även om de stöttade mig, tröstade mig och var väldigt vänliga så kände jag mig konstant pressad att göra bra ifrån mig - bli frisk med andra ord.

Den psykiatriska vården var under all kritik. Det enda psykiatrin gjorde för mig och det enda de verkar göra för alla med psykisk ohälsa, var att sjukskriva mig och skriva ut psykofarmaka. Ingen vård, ingen rehabilitering, ingen plan på hur jag ska börja må bättre igen. Dessutom bytte man läkare vart och vartannat möte och fick börja om med att beskriva sitt tillstånd.

Genom KBT, vilken finansierades av mig själv, blev jag gradvis bättre och kunde börja återgå till jobbet.
Min terapeut var fantastisk. Utan henne och min sambo hade jag nog inte tagit mig ur mörkret än.

Utöver den bristerna i vården var det de ständiga kraven på sjukintyg från FK och arbetsgivaren som aldrig lät mig fokusera på mig själv och att börja må bättre.
Att med någon månads intervall behöva riva upp gamla sår, minnas hur man inte mår bra, hur man inte är sig själv, hur man inte duger, hur man inte tillför, hur man är en börda, rädslan att inte bli trodd etc, ökade min ångest enormt före, under och efter läkarbesöken och bromsade mitt tillfrisknande.

Efter att jag blivit arbetslös då min arbetsgivare sa upp mig, och många andra, pga arbetsbrist uppsökte jag för första gången i mitt liv AF.
De konstaterade snabbt att jag var i behov av "speciellt stöd" och inte kunde söka heltidsjobb.

De menar väl, men när man sätts i ett fack som funktionsnedsatt riskerar man att bli utnyttjad av arbetsgivare - något jag känner väl till vid det här laget.
En arbetsgivare som får lönebidrag för att anställa någon ska anpassa arbetsuppgifterna efter denna persons förutsättningar. Något som inte alltid sker och något som en desperat, sårbar arbetssökande inte alltid klarar av att kräva.
När lönebidraget tar slut, eller om arbetstagaren börjar ställa krav, upphör anställningen och nästa "funktionsnedsatta" arbetare tas in.

Jag mår idag fortfarande inte bra, men jag har accepterat var mina gränser går just nu.
Jag känner mig själv bättre än innan. Jag låter inte AF veta om mina brister för jag vill inte ha deras särbehandling. Jag låter inte min arbetsgivare veta om mina brister då det inte påverkar mitt arbete när jag lyckats landa ett jobb jag vet att jag klarar av.
Och jag söker verkligen inget bidrag från FK då jag inte skulle klara av stressen av att vara beroende av turen att få en vänlig handläggare. Att bli sjukskriven för min ångest skulle dra in mig i ett mörker med alla krav på att bli arbetsför till 100%.
Det är jag inte idag. Min återhämtningstid är mycket längre idag än den var innan min sjukskrivning för 8 år sedan. När jag arbetar 50% kan jag klara de mest krävande av arbetsuppgifter, och jag känner att jag periodvis kan klara upp till 75%. Jag behöver i dagsläget ingen annan "anpassning" av en arbetsplats än att inte bli krävd på att arbeta heltid.

Alla handläggare som arbetar eller arbetat på försäkringskassan varför hörs inte ni? Har haft säkerligen 20 handläggare på mina år. Alla har olika syn och olika stora hjärtan. Ibland har man haft tur och kunnat behålla en handläggare i ett halvår och kunnat fokusera på att bli frisk. För försäkringskassan gör ingen frisk...TID och omtanke gör människan frisk!

När man varit sjukskriven i ca 1,5 år och får följande svar inför förnyandet av sjukintyg "doktorn måste omformulera intyget för att det ska bli godkänt". Förhandsbeskedet kommer att dom inte tänker godkänna min sjukskrivning. Jag kallar till möte med FK, AF och mitt fackliga ombud fr Kommunal på AF. Det som sägs på detta möte är att OM jag inte kan gå upp på min fulla tid så måste jag skriva in mej hos AF för att rädda min SGI. Jag frågar specifikt min handläggare på AF om vad som händer om jag blir sjuk på 100 %. "du är inskriven hos AF". När jag ansöker åter igen om sjukpenning efter 3 månad från förra sjukskrivningen så får jag svaret att jag INTE har skyddat min SGI. Fast på telefon sade den handläggaren något annat när vi pratade att jag hade räddat min SGI. Men när jag får det skriftligt dagen efter så har jag INTE skyddat min SGI och har då inget inkomst bortfall så att jag kan bli beviljad sjukpenning på 50 %.
HUR ska man kunna skydda sin SGI om man är frisk för FK och för sjuk för AF. Detta VET FK och försätter sjuka i en jävla sits! UTAN att behöva stå för vad man gjort!
HUR ska ALLA som blivit utförsäkrade och sjuka kunna få tillbaka sin SGI?
Jag trodde att det var min doktor som visste hur sjuk jag är och INTE FK!
HUR kan FK kunna avfärda sjukintyg och säga att man är frisk trots att man fått sjukintyg på att man är sjuk?
Min doktor har gjort en massa tester på mej och som vi skickat in till FK men dom avvisar och hänvisar till paragrafer trots att min doktor skrivit att det är stadigvarande och kroniskt och att INGA andra arbeten skulle förändra min situation! Jag har ett så lätt och bra jobb efter vad jag klarar av. VAR finns ett lättar jobb än vad jag har? Jag jobbar (försöker) 50 % är inte det BRA? Jag försöker i alla fall trots mina sjukdomar (fibromyalgi,artros, diskbråk och kronisk smärta)
BLIR vi friskare av att FK drar in vår sjukpenning och inkomst? Och kanske i mångas fall blir hemlösa! VEM ska få dessa personer tillbaka i samhället och få dessa arbetsföra igen?
HUR kan en myndighet få hålla på så här? Och utan att behöva få nått straff!
Vi sjuka har fått vårt straff med att inte beviljas varken sjukersättning eller sjukpenning för att FK anser att vi inte är sjuka trots en massa intyg från specialister i sjukvården och som jag trodde hade kompetens!!!!
NÄR ska "helvetet" ta slut för oss sjuka? Jag har en man som stöttar mej och tack vare honom orkar jag kämpa och fortsätta strida mot FK med att överklaga deras beslut!!! Som jag är säker på att dom tror att man inte ska orka göra!!! Och tyvärr så är det MÅNGA av oss sjuka som inte orkar och kan överklaga FK:s beslut för orken finns inte!!

Jag har haft ren o skär tur i mitt ärende, inte under sjukpenningperioden då iof, den hade jag i 18 månader, när det gått 180dgr började dom utredningen för att bedöma arbetsskada, vilket gick fort och den blev 100%-ig.
Men den var bara tidsbestämt, 1 år i taget i 4 år, och precis idag kom beskedet om att jag blivit beviljad Livränta tills vidare, alltså tills jag fyller 65 år...jag har hållit på i 5 1/2 år...
Känns som att man inte förstår, man vet inte om man vågar dra en lättnandes Suck ännu...
Och självklart borde jag ha dåligt samvete, säger några nära...det finns dom som inte har det lika förspänt!!!
MEN jag gissar att dom heller inte förstår hur svårt det är att få en skada bedömd som arbetsskada, och dessutom till 100%...

Jag gav upp efter att ha överklagat två gånger. Min nya handläggare gav avslag med orden: du är ju jämngammal med mej. Då är man inte för sjuk för att arbeta... så jag spelar FK direkt i händerna.

Jag är långtidssjukskriven på halvtid efter en olycka. Jag har kvarstående men i form av hjärntrötthet, värk och halvsidig svaghet i kroppen.
Arbetsgivaren har anpassat min tjänst helt efter min arbetsförmåga så att jag ska orka arbeta halvtid. Det finns flera utredningar både inom landstinget och AF - Rehab som visar på min nedsättning och hjärntrötthet.

FK har avslagit min ansökan om sjukpenning vid flertal tillfällen och hänvisar som till många andra att de bedömer att min arbetsförmåga inte är nedsatt till minst 25% och att jag skulle klara ett arbete utan större krav på kognitiva förmågor och ett lättare fysiskt arbete. Jag har deltagit i sjukgymnastik, utretts på flera enheter och deltagit i rehabiliteringsinsatser; en del till stor belastning på min ork men jag vill bli bättre.

Jag är vidareutbildad akademiker, är intelligent och mitt arbete ställer inga fysiska krav. Jag älskar mitt arbete och mina arbetskamrater. Mina arbetsuppgifter kan jag utan och innan då jag utfört de sedan 80-talet och skulle någon väcka mig mitt i natten och be mig göra mitt arbete skulle jag direkt kunna det. Men jag har inte orken över tid och eftermiddagar och kvällar är jag helt uttröttad, såväl på vardagar, semester som helger. Min ork är som ett dåligt mobilbatteri, det laddas snabbt ur. Jag måste alltid planera min vecka så att jag har energi från måndag morgon till nästa måndag morgon och att jag har energi så att jag orkar arbeta. Jag har hemtjänst och släkt och vänner hjälper mig praktiskt med det de kan. På min fritid försakar jag otroligt mycket och det mesta av min energi går åt till mitt halvtidsarbete. Jag är ensamstående förälder till en tioåring som också drabbas av både min energilöshet och av att tvingas leva på en ekonomisk nivå av en halvtids lön. Jag får ofta höra klagomål över att jag inte orkar det som andra föräldrar orkar. Det är en stor sorg för oss båda. Vi lever inget normalt liv utan försakar det mesta då min ork hindrar oss från att göra det.

Från en av FKs handläggare har jag fått höra att jag med min intelligens "kan ta vilket arbete på heltid som helst" "utvecklingsstörda kan ju jobba också så du med din intelligens kan ju också jobba heltid" "hittar du inget i din stad så får du flytta över Sverige" (om jag skulle kunna uppbåda energi att flytta är jag dock fortfarande en ensamstående förälder med nätverk och släkt i staden, barnet har skola med vänner osv...Jag funderar verkligen över lämpligheten i detta.)

Såväl Hälsocentralen som AF har flera gånger kallat till möte men FKs handläggare har valt att inte komma då jag enligt de inte bedöms som sjuk.

Jag trodde att det fanns ett skyddsnät vid sjukdom. Jag är mycket ledsen att ha upptäckt att det inte gör det. Vad kostar det samhällsekonomiskt i längden att dra in ersättning för långtidssjukskrivna? Har regeringen infört en ättestupa för oss som inte klarar av att arbeta heltid och bara väntar på att vi eller våra barn skall bli så deprimerade av trycket att vi, som av staten numera betraktas som en andra klassens medborgare, väljer att avsluta vår dagar själva så att vi varken belastar sjukvården eller staten?

Jag har blivit mycket sjukare på grund av försäkringskassans hantering eftersom jag hela tiden blivit pressad till stressade situationer. Jag har varit mycket sjuk och en biverkning av min sjukdom är allergi och histaminintolerans som får min kropp att totalt kollapsa. Jag har varit så sjuk att jag inte kunnat stå på benen, inte kunnat handla och inte kunnat tala med någon men blivit nekad sjukpenning och är nu SGI nollad eftersom AF inte kan ta hand om en som är sjuk. Jag har förlorat allt och på köpet blivit sjuk av den stress som mitt ärende påkallat.

Har varit sjukskriven i ca 2 år pga utmattning. A-kassan är ojämn med sina rutiner. Har varit tvungen att bli väldigt ekonomiskt och spara på allt. Känns som om man är sjukskriven blir livet svårare ekonomiskt ju längre man är sjukskriven. Jag förstår inte varför man får mindre utbetalt desto längre du är sjukskriven. Jag har tagit från mina besparingar och vill inget annat än kommer tillbaka till jobbet.
Mvh David

Det som går att överklaga hos förvaltningsrätten är bara om det handlagts på förvaltningsmässigt rätt sätt eller inte, inte själva sjukfrågan. Dessutom har du som sjukskriven ofta inte råd att anlita advokat. Har du tur tillhör du rätt fackförbund som hjälper dig att överklaga men har du inte det står du rätt ensam. Och fattig.

Hej. Blev sjukskriven efter en tumbasartros den 7 februari i år,så långt allt väl,fick beviljat sjukpenning. Jag är helt sjukskriven till och med den 26 maj,sen dras det successivt ner efterhand som rehabilitering pågår,men nu får jag plötsligt inte gå igenom den rehabilitering jag så väl behöver för att min hand ska få tillbaka full rörelse förmåga, min handläggare tycker nu att det räcker att jag är sjuk skriven till den 4 april, sen kan jag utföra ett vanligt förekommande arbete! ! Knappt en vecka efter att gipset tagits bort. Har ingen aning om vad vanligt förekommande arbete är,och frågar man handläggaren vad det är så får man till svar att det har de ingen kunskap om! Hur kan man då säga så?? Fattar inte hur jag ska klara av detta,får panik,vet ju själv hur ont jag har ännu,och kan tänka mig att det kommer att bli plågsamt att komma tillbaka till full rörelse förmåga.

Jag har varit sjukskriven och fått sjukpenning i flera år och har fått diagnosen ME. Trots att min läkare och arbetsförmågebedömningen som FK har gjort är samstämmiga, dvs att jag inte har någon arbetsförmåga så godkänner FK bara sjukskrivning några månader i taget trots att det på läkarintyget står att jag är mycket långt ifrån något arbete på arbetsmarknaden (eller en arbetsträning). Det är en stor stress varje gång ett nytt läkarintyg ska in till FK eftersom jag inte skulle klara ett avslag ekonomiskt eftersom jag inte skulle kunna jobba hur mycket jag än vill. ME är kroniskt och bara ca 6% blir friska. Kommer jag att ha det så här resten av mitt liv? Handledaren på FK uttrycker att jag inte har tillräckligt med rehabåtgärder. Står i kö till specialistmottagning men det är mer än 6 mån väntetid kvar för mig dit. FK har inte någon bra strategi för oss som är kroniskt sjuka där det ännu inte finns något botemedel. FK är för mig en ständig mardröm trots att jag ännu får sjukpenning!

Jag är sjukskriven men har inte rätt till sjukersättning.Har överklagat ändå till Kammarrätten men de går på f-kassans kassans bedömningar.Jag är 51 år men har en kropp som åldras alltför fort. Är starkt smärtbelastad sedan många år.Har flera reumatiska diagnoser som går in i varandra och har likt ME patienter ansträngningsutlöst smärta och utmattning, kognitiva svårigheter och rörelsesvårighete. Det är tufft som enskild individ att strida för sina rättigheter mot myndigheter och oerhört kränkande att inte kunna försörja sig själv.

Sjukskriven till och från sedan 2008 för utmattningssyndrom och efter utredning av läkare, psykologer, stress-team, arbetsförmedling, arbetspsykolog och arbetsterapeut har de kommit fram till att 50% är det jag klarar.

Jag har ett nytt anpassat arbete som Arbetsförmedlingen har utrett och godkänt och ansett att det är det bästa jobbet för mig för tjänsten är helt specialanpassad till mig. Min arbetsgivare får även lönebidrag för AF anser att jag behöver det stödet och FK var med på detta.

Men sen fick jag en ny handläggare på FK. Hon anser nu under hösten 2017 att min arbetsförmåga är 100% på ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden, så jag fick ingen ersättning för resterande 50% som jag inte jobbar. FK har inte haft någon kontakt med min läkare eller AF på 1,5 år men hon ringde min arbetsgivare samma dag som hon avslog min sjukpenning. FK, jag och AF har därefter haft möte där AF anser att det inte finns något annat arbete till mig för jag är redan utredd men ändå hävdar FK i mötet att det finns det visst. Både jag och AF ber FK ge exempel på sådant arbete men FK hänvisar då tillbaka till AF att det är deras sak att utreda. Vi kom ingen vart då både AF och FK hänvisar till varandra. AF säger jag är sjuk på 50% men FK anser mig frisk. Jag får heller inga svar av FK på vilka grunder FK gjort bedömningen.

Nu har min fantastiska arbetsgivare stöttat mig i detta både ekonomiskt och mentalt och de har även fått lite mer lönebidrag från AF, så jag kan fortsätta jobba med det jag vet fungerar för mig. Så kanske jag kan gå upp i tid framöver när jag inte behöver känna den hets, stress och ångest som FK har orsakat mig genom åren.

Slog i väggen i början av 2012. Kämpat så in i Norden att försöka bli frisk att kunna komma tillbaks till mitt arbete.. men ingen stöttning på min tidigare arbete mer utfrysning som ledde till uppsägning. Försökt på andra sätt komma ut i andra arbeten men sjukdomen har satt kämpar i hjulen, kroppen strejkar, livet funkar inte. Det går inte alls. Jag vill men det går inte. Så en dag vill försäkringskassan ge upp om än vill ge en sjukersättning, vill jag sluta kämpa, nej men vad gör man vad har man för val. Knappt 40 + och kört ute ur systemet. Inte för att jag vill utan fler min kropp inte funkar. Jag vill jobba bara jag kunde.

Drabbades av en arbetsskada 2013. Blev stelopererad i ryggen. Provade allt för att komma tillbaka. Fysiskt lätt rehabplats. Alltså kontorsmiljö. En väldigt anpassat arbetsplats men kom ej upp i 25% Arbetsskadan nekas olika motiveringar varje gång.
Sjukpenningen försvann december 2016. Arbetsförmedlingen säger ingen arbetsförmåga.
Blev efteråt uppsagd för jag saknar arbetsförmåga.
Försäkringskassan säger 100% arbetsförmåga. Eftersom man inte får godkänd sjukpenning eller kan skriva in sig som aktivt arbetssökande på arbetsförmedlingen nollades sjukpenninggrundande inkomsten.
Gillar du inte beslutet så får du överklaga får man ofta höra. Jovisst omprövade beslutet. Efter 5månaders förhalande och utdragna förfrågningar till försäkringmedicinsk rådgivare. Så avslogs omprövningen. Trots att arbetsförmåga utredningar mm visar ingen förmåga. Alla dokument avfärdas som lågt bevisvärde.
Ett arbete som är normalt förekommande. Där man inte behöver stå. Gå. Eller sitta längre stunder och har möjlighet till att vila. Där jag inte behöver lyfta. Eller utföra repetitiva rörelser. Eller vrida ryggen och där jag inte behöver tänka är enligt försäkrigskassans omprövnigsavdelning motiverat avslag. Trots att gällande regelverk och praxis bla RÅ2008. Ref15. Vilket avfärdades av försökringspecialist.
Så här står man . Utan inkomst i nu 15 månader. Fått sälja bilen och alla ägodelar av värde. Lånat pengar av banken och av familj. I väntan på att dom skulle ge mig min sjukpenning åter. Alltså försäkringen. Inte som dom själva säger. Bidrag.
Nu kan jag inte längre betala räkningar eller lånen på huset. Smärtstillande medicinering. Och fått avboka sedan i höstas flera möten med sjukgymnastik och vård. Pga brist på pengar!
Är det så här det ska vara resten av livet?
Även gått så långt att jag gjort flera polisanmälningar för grovt tjänstefel. Vad händer. Jo dem lägga ner.
Ingen av cheferna vågar återkomma och Ringer ej tillbaka. Det säger en hel del!
Vad ska vi med försäkringskassan egentligen? Förutom ökad aggressivitet. Och troligtvis snart civil olydnad. Så kostar den så kallade myndigheten som själv skapar sina regler väldigt mycket skattekronor. Sparka hela högen! Precis som dom dagligen sparkar på oss som ligger ner. Sjuka som skadade.
Avslutar nu då känslorna kan ta överstyr.dagens politiker är samma skit. Vänster som höger. Massa löften men att en myndighet tillåts göra egna regler trots lagar och domstolar. Som sedan avfärdas av socialministern. Då hon påpekat att det är ministerstyre ifall hon säger åt fk hur dom skall arbeta. Vad kallar hon då regleringsbrev?. En myndighet som ej följer lagen. Varför ska jag då göra det? Varför har vi förvaltningsdomstolen om deras domar ej följs av myndigheterna?

Arbetat inom vården mer än 30 år. Jag ser sjuka patienter som kommer i kläm pga personal o tidsbrist, ibland även brist på kompetens då erfaren personal slutar. Vi är trötta o utarbetade.
Jag arbetade så mycket att jag fick utmattningssyndrom hösten 2013 och är fortfarande sjukskriven helt.
2014 fick jag en komplicerad benfrakturer och blev dessutom sjukskriven för det. Alltså sjuk för 200’/. Då ville FK att jag skulle ut på öppna arbetsmarknaden! Troligen pga att jag fått en ny handläggare. En bekant till mig blev 100’/. Sjukskriven 2013 och är det ff men aldrig blivit ifrågasatt av FK. Det beror alltså vilken handläggare man har!

Jag hade bra handläggare på Fk ändå om jag jämför med vissa andra jag läser om men oroade mej alltid för att bli ifrågasatt även om jag knappt orkade duscha och göra mat till mej själv. Skulle nog egentligen haft hemtjänst för barnen kände sej tvungna att hjälpa till en tid. Även om jag var helt slut så oroade jag mej hela tiden för att bli ifrågasatt och uttvingad. Det gjorde säkert att det tog längre tid att återhämta mej

Har varit sjukskriven i två år pga utmattningssyndrom och Fibromyalgi och har inte fått en krona utav FK. Har sjukskrivning utav fyra olika läkare, har gått på två smärtrehab och har intyg från sjukgymnaster men FK anser att min arbetsförmåga inte är nedsatt med minst 25% och att jag kan ta ”normalt förekommande” arbete. (Är arbetslös i grunden). De gånger hag har pratat med någon från FK eller träffat, vid ett tillfälle på Arbetsförmedlingen, så ha de hånskrattat mig rätt upp i ansiktet!
//Anneli (Norrtälje)

Det tog mer än två månader att få sjukpenning. Ändå hade jag en mycket allvarlig fraktur i höger armbåge. Det tog sex veckor att komma fram till min förväntade årsinkomst och årsarbetstid. Detta trots att bara min månadslön var över maxbeloppet, så inget behövde göras. Jag ringde till FK innan operation för att reda ut rutinen, vad jag skulle göra, hade de all info etc. Både personen på sjukdom och den på skadesidan blev mycket irriterade över det. Så gör man inte. Tack och lov kan man kommunicera via deras hemsida och mail idag.

Har under 2 års tid bråkat med FK . Var i höstas på en TMU utredning där den ansvarige läkaren påstår att min sjukdom inte finns. Trots att den finns på WHOs lista och har en egen diagnoskod. Läkaren tycker att det finns för få kliniska observationer. Min läkare på HC har anmält den läkaren. Och jag har anmält till IVO. Men FK anser att utredningen var mycket bra utförd. Skitsnack!

Varit sjukskriven några år i taget via psykiatrin, blivit godkänd på sjukpenning på heltid. Dock är den inte så hög och jag kompletterar med försörjningsstöd. I och med att jag är ung vuxen så har jag fått en handläggare som hanterar sådana ärenden. Jag är nog i det hela nöjd med hur Försäkringskassan beslutat i mitt fall. Det känns som att man får större förståelse som ung vuxen med samsjuklighet? Men jag har alltid haft diverse behandlingar som ansetts vara mer värda att fokusera på. Om jag inte haft någon behandling/terapeutiska insatser hade de inte godkänt min sjukpenning på heltid. Man behöver en plan på sysselsättning under tiden man är sjuk, visa på god vilja att man vill bli bättre. Dock med tanke på de flesta inlägg här, och den mediala uppmärksamheten så är det uppenbart att många får lida trots intyg och behandlingar..

Sjukskriven för utmattning pga svåra ej påverkbara händelser på jobb. Precis när jag började min sjukskrivn så fick min mamma oväntat cancer och dog kort därefter. Att jag därmed kastades in i en än värre stressig situation tas ingen hänsyn till. 180 dagar. Pang så ska jag va frisk och jobba 100% då. Trots oerhörd psykisk påfrestning som inte alls var planerad. I socialförsäkringen står det i en paragraf att för korta sjukskrivningar ska undvikas då det finns risk för bakslag.
Jag var för 2 år sen sjukskriven för utmattningssyndrom och tydligen inte tillräckligt frisk för att klara den turbulenta tiden på jobbet förra våren. Där och då kom bakslaget. Frågade FK när jag var sjukskriven under min mors sista månad i livet (ingen visste ju hur utfallet skulle bli) om jag skulle ta vård av anhörig istället. Om det var smartare då jag var medveten om deras hets vid 180 dagar. Svaret var: Det kan jag inte svara på, sa handläggaren. Med facit i hand borde jag gjort det. Men jag resonerade som så: jag är ju för svag för att jobba, ska jag då "ta ledigt" från att vara sjuk? Nej. Dumt av mej.

Utöver plågorna med att ens partner drabbats av en kronisk, handikappande sjukdom tvingas man strida mot FK-robotar som gömmer sig bakom paragrafer. Sverige har inget skyddsnät för långvarigt sjuka personer längre.

Haft ME sen 2002, efter ett då flertal virusinfektioner. Blev bättre under ett antal år men föll tillbaka för 2-3 år sen. Nu sängliggandes större delen av dagen och oerhörda smärtor efter oftast väldigt små ansträngningar, som att städa lägenheten, tvätta kläder, ibland ens bara av att duscha.
Min läkare vet inte vad hon ska göra och sjukskriven 2-3 månader i taget. Försäkringskassan, som under flertalet ggr tidigare ifrågasatt allt uttalat varit helt ointresserade av vad socialstyrelsen säger om sjukdomen, godkänner sjukskrivningen nu (peppar peppar), men jag känner mig allt annat än helt säker. Ny dyr utredning ska göras med läkare, terapeut och psykolog, svenska skattemedel - utan intresse för mig alls eller att det ska vara behjälpligt. Det är för deras skull.
Jag får ingen vård.
Ingen hjälp.
Men min förmåga ska ändå ifrågasättas.

Det här betalar Sverige för. Men ingen vet om det, för ingen sjuk i behov av hjälp orkar ta den fighten också. Inte heller vill man i sitt mest utsatta tillstånd fläka ut sig i mittuppslaget i någon tidning för att väcka sympati. Man bidar sin energi i hopp om att man kan göra nåt åt det, väl på andra sidan.

Hejsan!!
Hoppas dom får genomlida själva det dom som är sjuka som ej hellre vill jobba, va social o bidra till samhället.
Att göra som dom gör mot denna mannen är en skam som gör honom sjukare inte bättre att vara utan sjukpenning. Kan kan knappt klarar att sitta o prata. Finns intyg av läkare o säkert andra som vet hur denna sjukdom funkar, men FK vet bättre än specialister, läkare hur en människa funkar vid en sjukdom.
Är detta det humana Sverige som tar han om sina sjuka, gamla på detta viset???

Så jävla mycket skäms på regeringen o FK..

Hur länge ska detta elände egentligen få hålla på? Jag lider av fibromyalgi men enligt FK är Jag frisk och o kan ta alla på marknaden förekommande jobb. Va fan ska vi med FK till egentligen? Vi är ju alla friska ändå. Detta jävla synsätt på oss med en nedsättning.

Jag har varit sjukskriven i ca 18 månader, det har varit den värsta tiden på alla år. Besvär med värkande fotleder var det från början...Nu värk i så gott som hela kroppen, fått diagnosen fibromyalgi. Ingen sjukpenning under min sjukskrivning trots måndag kompletteringar från läkare (flera olika) till FK. Det ena leder till det andra, en depression utan dess like!!
Ångest bara av att veta att det kommer säkerligen ännu ett nytt avslag från FK.
Har sålt min bostad för att kunna överleva, de pengarna räcker inte hur länge som helst tyvärr.
Man ska vara frisk för att klara av att vara sjuk och ha med FK att göra.
Måtte det bli någon positiv ändring någon gång!!
Jag vill ha tillbaka mitt gamla jag, mitt friska liv!!

Just nu efter fler års sjukskrivning och flera kroniska besvär samt deppression, utmatning stresskänslig och svårt med sömnen sover 3-4 tim. per natt pga. värken jobbat 50% av min 100 just nu gått helt in i väggen och hemma på heltid. Har blivit utförsäkrad och åter sjukskriven efter 5 månader. Så med andra ord, skulle göra allt för att vara smärtfri och jobba heltid, mitt liv fungerar inte på privara tid ännu mindre på arbetstid då jag verkligen tar ut allt på mig för klara av att jobba, ekonomin sätts verkligen på pottan med sjukskrivningen. Vill inget hellre än få tillbaks mitt liv som är utom kontroll, och så sk som verkligen fråga sätter mina intyg från läkare olika specialister.

Är sjukskriven sedan fyra år i Norge får förlängt ett år i taget så Sverige är ett u land inga ifråga sättningar av läkar intyg.

Jag har vart sjukskriven sen mars 2015, när jag sedan fick diagnoserna ME och fibromyalgi så nekade fk mig ersättning trots att jag nu har en allvarligare sjukdomsbild än när jag enligt dom var berättigad ersättning... Nu nekar dom mig ersättning systematiskt och utan någon som helst konkret anledning, vilket är olagligt... Jag har under hela min sjukperiod kännt mig kränkt, pressad, stressad, ringad, förnedrad, ifrågasatt och som att jag är misstänkt fuskare av fk... Sist jag pratade med dom i telefon sa dom att man inte blir bättre av att bara vara hemma och inte göra någonting och att jag har fått möjlighet att inse att jag kan arbeta... När jag har kroniska sjukdomar som förvärras av överansträngning som också kan leda till permanenta försämringar, förlamning osv... Dom ger inte ens någon anledning till sin systematiska misshandel...

Jag har varit sjukskriven över ett år helt sedan sjukskriven 75 procent fram till idag. Jag råkade ut för akut hjärtinfarkt och därefter olika komplikationer var sjukskriven över ett helt år sedan sjukskriven 75% fram till idag råkade ut för olika komplikationer bland annat posttraumatisk stress och depression genomgick flera rehabilitering fanns ingen ork orkeslös nedstämdhet trötthetssyndrom helt plötsligt drog Försäkringskassan i ersättningen i augusti 2017 därefter har jag inte haft någon ersättning alls från Försäkringskassan min läkare har skrivit läkarintyg på att jag ska inte jobba mer än 2 timmar klarar inte av med tanke på mitt hälsotillstånd fallet är överklagat men i nuläget orkar jag inte längre utan att jag tänkt att ta ut pension vid 61 års ålder tack vare Försäkringskassan och Försäkringskassans bedömning Kommer jag nu att bli en fattig pensionär känns inte bra att de har ignorerat min läkares läkarintyg + att jag känner mig inte beroende av Försäkringskassans bedömare tror inte att en vanlig svensk arbetare fattar hur utsatt den kan bli om man råkar ut för en sjukdom och inte klarar av att arbeta Tack för att jag har betalat skatt i hela mitt liv men inte fått ut på en försäkring som jag och mina läkare bedömer att jag är berättigad till hjälp

Utbränd och sjukskriven sedan maj förra året. Ingen hjälp från arbetsgivare som inte tycks ha någon direkt förståelse för utmattning. I november gick jag in på dag 180 hos försäkringskassan. Avslag från sjukpenning och hänvisning till annat arbete. Jag var så långt bort från att kunna arbeta då men trots att tanken var att börja arbetsträna 25% i december så valde försäkringskassan att sätta stopp för det och utförsäkra mig helt. Då ville dem alltså att jag innan min sjukskrivning egentligen gått ut skulle tillbaka 100% till mitt arbete inom vården. Jag kunde inte ens ta hand om mig själv (laga mat, äta mat, gå ut med hunden, städa , duscha. Jag var helt förlamad i min kropp. Vilket resulterade i att jag fick ta tjänstledigt från min arbete och för att inte förlora min sgi vart jag tvungen art skriva in mig på arbetsförmedlingen och sen har det varit en jäkla häxjakt. 3 månader nu utan någon som helst inkomst och utan familjens hjälp hade jag nog inte levt idag. Kämpar fortfarande med överklagan mot FK där både psykolog och olika läkare är delaktiga.

Är sjukskriven sen 20171218 och fick först strida för sjukersättning i jobb och aktivitetsgarantin. Det godkändes efter många kompletterande intyg ifrån min läkare. Nu när jag är överförd till vanlig sjukpenning enligt gällande regler ifrån arbetsförmedlingen så började Försäkringskassan med en ny utredning, i samma ärende. Det brister i informationen ifrån Försäkringskassan, fick ringa själv för att få någon information i mitt ärende, och fick då veta att jag fått avslag, igen. Kan inte gå pga svår smärta, men Försäkringskassan vill pröva mig mot hela arbetsmarknaden. Nu kan jag inte betala mina räkningar.

Jag har varit sjukskriven i varierande grad i 2,5år, lyckas ta mej upp på 75% på min ordinarie arbetsplats med anpassade arbetsuppgifter.
Har på eget initiativ provat jobba på ett annat jobb som skulle va mindre påfrestande på nacke, axlar och armar men det var ingen skillnad, så jag fick komma tillbaka till mitt jobb. Men kan fortfarande inte jobba på heltid. Men nu from imorgon är jag utförsäkrad, just det som sittande regering sagt att dom slopat.....vilken lögn. Dom drar bara undan fötterna för människor som inte klarar av att jobba fullt ut eller inget alls. Man får kämpa, slita och må dåligt konstant, inte bara för att man har ont man ska slåss för den försäkring som man jobbat och betalat till hela sitt yrkesliv. Det sägs ”jobba inte ihjäl dej det är ingen som tackar dej så du är förbrukad” så är det. Vad ska vi säga åt våra barn?
Va inte så arbetsam?
Nej att vara sjukskriven och ha ständigt ont och måsta ha oron efter varje sjukskrivningsperiod närmar sitt slut och sen den fortsatta oron innan man fått ett beslut, det vill jag inte att min värsta fiende ska gå igenom. Sen att FK kan köra över utbildade läkare som träffat personen, eller en försäkringsläkare som inte träffat dej kan ta ett beslut som förstör liv?
Nej fy för Sverige 2018

Min frus förra handläggare sade på fullt allvar till min fru: ”kan man ta sig till vårdcentralen så kan man jobba!”

Snacka om moment 22. Kan du ta dig dig kan du jobba och om inte får du inget läkarintyg som du behöver.

Jag har varit sjukskriven i mer än 3 år. Handläggarna har varit bra o stöttande. Problem blev det först när jag sökte hel sjukersättning. Då fick jag veta att jag under lång tid varit för sjuk för att arbeta och fortfarande var för sjuk för att arbeta. Däremot borde jag efter lite rehabilitering bli frisk nog att arbeta. De har fortfarande inte förklarat vilken revolutionerande rehabilitering de uppfunnit. Nu får jag hoppas att handläggaren av sjukpenning anser att jag är sjuk. Min läkare anser det.

Könsdiskriminering - jodå.
Jag klappade ihop och blev sjukskriven samtidigt som en jämngammal man i bekantskretsen.
Jag pga kraftigt ökande migrän som jag haft i över 20 år innan det blev så illa att jag blev sjukskriven.
Mannen pga en stroke.
Efter ett halvår var båda fortfarande dåliga men jobbade deltid. Jag var för övrigt bara heltidssjukskriven någon månad.
Han fick hjälp av handläggaren att vara sjukskriven ett halvår till, jag fick avslag.
Mannen hade blivit avsevärt bättre, men inte helt bra, så det var helt i sin ordning.
Jag hade bara blivit lite bättre, och blev senare sjukskriven igen. Längre tid på heltid och jobbade mindre det halvåret än det första, men det blev avslag igen.

Sent om sider fick jag rätt i förvaltningsdomstolen på det första avslaget. Då hade det gått nästan ett och ett halvt år. Men det andra avslaget hade jag inte orkat överklaga eftersom det verkade lönlöst.

Jag är fortfarande nästan lika sjuk som när jag fick avslag nr 2.

Av FK har jag dessutom fått ångest och svårare depression.

Sjukskriven sen 2014 pga av en vårdskada, ja slarv från sjukhusets sida. Detta är 2:a gången jag drabbas men denna gång, 2014 låg jag vaken i över 1 timma och de gjordes kejsarsnitt. Jag skrek av smärta o h är skadad ön idag av detta trauma. Jag ör sjukskriven för PTSD med ångest i krisförlossning och med utmattningssyndrom
Nu utförsäkrad sen december 2017. Jag hade en rehabiliteringsplan med fk där jag är på arbetsplatsen 2 ggr/ veckan, fysioterapeut varje vecka och behandling på psykiatrin, men de duger ej. Om de suttit i viljan hade jag återgått till mitt arbete för länge sen. De är rent ut sagt förjävligt!!!

Efter min uttmatnignssydrom så blev jag inte frisk på det datum som Fk hade bestämt så då drog de in sjukpenningen. Jag arbetade 75 % i 8 månader fick inget från Fk för de 25% jag var sjukskriven. I höstas var jag tvungen att operera foten (haglunds häl) de lyfter på hälsenan och skrapar bort brosk på hälen. Blev sjukskriven i 9 veckor men fick avslag från Försäkringskassan. Läkaren fick skriva om läkarintyget 3 gånger och ringa till Fk till slut fick jag betalt för 3 veckor. Jag fick infektion i såret och svår smärta blev sjukskriven längre och började arbeta 50% men fick inget från Fk. Jag fick inflammation i hälen och har det fortfarande. Har fått arbeta med svår smärta men Försäkringskassan tycket jag ska söka ett vanligt förekommande arbete där jag inte behöver stå och gå. Tycker att man blir dåligt behandlad av Försäkringskassan och deras avslag är inte rättssäkert. Jag tillhör en av dem som har anmält Försäkringskassan till EU.

sjukskriven sedan 3 år tillbaka pga svår Utmattningssyndrom och svårmedicinerad depression med panikångest och andra symptom.Under utredning för sjukdomen Me .Utförsäkrad sedan 1 år tillbaka och nollad på SGI trots 4 st läkarintyg.Blev mycket sämre efter beslutet om avslag och fortfarrande sjukskriven utan inkomst

Det var inga problem att vara sjukskriven i början. När jag nådde gränsen på 180 dagar drog Fk in min sjukpenning. Att få sjukintyg har inte varit några problem men att få dem godkända hos Fk har varit stört omöjligt. Jag är anställd på Samhall på grund av medelsvår komplicerad depression och panikångest vilket i sig säger en hel del om vad jag klarar av inom arbetslivet. Enda sättet för mig att klara ekonomin var att ansöka om ekonomiskt bistånd på Socialkontoret. På grund av Fk så mår jag sämre idag än jag gjorde när jag blev sjukskriven för åtta månader sedan på grund av en felläkt fraktur i ett finger. Har blivit opererad 2ggr för fingret. Ca 2 veckor efter sista op fick jag en fruktansvärd värk i hela kroppen. Vilket nu har resulterat i byte av mediciner som i sin tur har fått mig att må sämre eftersom det tar tid innan dessa nya mediciner börjar verka.
Så jag har hamnat i ett moment 22... Panikångesten och depressionen gör att jag spänner mig. Jag får ont och blir trött. Att inte kunna slappna av och få den vila jag behöver gör värken värre och det gör att jag mår psykiskt dåligt och blir ännu tröttare, får mer värk och mår ännu sämre...

Är nu efter tillbaka på 50% på mitt arbete med anpassade arbetsuppgifter. Lider av kronisk smärta i nacke, axlar o armar. Är så lycklig att kunna arbeta med mitt yrke. Planen är att öka till 75% under våren. Idag har jag fått anmäla mig till AF för att söka helt annat arbete på 100% pga avslag på mitt senaste läkarintyg. FK struntar nu i att jag har en rehabplan som utfärdats av min läkare, smärtrehab-team, arbetsgivare och FK’s egen handläggare. Alla resurser som har lagts ned på mig från skattebetalarna, för att jag ska komma tillbaka till mitt yrke känns som bortkastade!

Har mått psykiskt dåligt i flera år och har då hankar mig fram med ett antal deltids-sjukskrivningar under dessa år och i dessa har det alltid fungerat med FK. I januari förra året började jag sova sämre och kroppen havererade, jag kämpade på 100% på jobb, i mars gick det inte längre, somnade 20 och vaknade helt speedad kl 22 och kunde inte somna om.... Fick ångest, kroppen sved och brände, jag sov inte, värk som kom och gick, orkeslös, kom inte ur sängen på 1 månad. Blev helt sjukskriven och FK ringde 2v efter att ärendet kommit till dom och pratade om lättare arbetsuppgifter på jobb.... Detta fortsatte hela min sjukskrivning och när det närmade sig 180-dagars gränsen i September så ringde dom och sa att jag kom att bli utförsäkrad för att jag skulle klara av lättare jobb enligt FK. Pang bom så fick jag inget från FK och jag gick tillbaka till jobb på 25%, kämpade och betalade allt resterande själv. Är nu, efter 5 månader uppe på 75% och har haft ett ordentligt bakslag och fortfarande nekar FK mig ersättning.... Man ska vara frisk för att orka vara sjuk och det enda man vill är att jobba som alla andra utan svårigheter....

utförsäkrad vid svår UMS,depresstion,panikångest och andra symptom samt under utredning för ME.Mitt liv blev till ren helvete samt min mående hade drastiskt försämrats. Blev utförsäkred i mai 2017 och nu väntar jag på beslut på omprövning från FR.Är en trebarnsmamma som lever i en mardröm just nu.Och undra om ja har blivit Friskare???
Blev till och med nollad på SGI trots alla rekommendationer från handläggaren vid avslag.FK gör vad de vill trots att man följde lagen.

Jag har varit sjukskriven i 6 månader och ifrån dag 1 har försäkringskassa pressat mig genom att påminna mig att har kommer inte ha att ha rätt till sjukpenning efter 180 dagar. Nu har dem 180 dagar gått och jag fick beslutet ifrån försäkringskassa att jag inte har rätt till sjukpenning mer. Jag har börjat jobbat 25 procent nu,men den lönen som jag får ifrån arbetsgivare räcker inte för att överleva. Under dem 6 månader jag har varit sjukskriven har inte kunnat slappna av på grund av försäkringarkassa. Är inte helt återställd. Men har inget annat valt än börja jobba 25 procent och börja öka snart.

Efter att ha varit sjukskriven en längre tid p.g.a utmattningssyndrom så gjordes en utredning på arbetsförmedlingen i samarbete med försäkringskassan. Båda bedömde då att jag behövde fortsatt sjukskrivning men att jag skulle säga till när jag kände att det var dags att börja arbetsträna.
Så helt plötsligt, utan förvarning, kommer att brev från Fkan. En ny handläggare bedömer att jag ska börja jobba direkt, heltid. En handläggare och en läkare på Fkan som jag aldrig träffat gjorde den bedömningen. Min arbetsgivare ville att jag skulle få möjlighet till arbetsträning. Fkan sa nej - börja jobba fullt i morgon! Min läkare skickade intyg. Fkan sa nej - börja jobba fullt i morgon.
Efter tre månader utan inkomst så gav jag upp. Då hade jag en del semester som jag kunde ta ut och sen blev jag uppsagd.
Hittade sen underbar plats att arbetspröva på med Arbetsförmedlingens stöd och har nu sedan en tid ett fast deltidsjobb.
Hur två handläggare på Fkan kan bedöma en person på så helt olika sätt är ju helt ofattbart. Den första handläggaren fanns med hela tiden, den andra har jag aldrig träffat, men ändå var det den senare som påstod sig veta att jag kunde börja jobba heltid direkt. På arbetsprövningsplatsen började jag så med fem timmar i veckan - det var vad jag orkade!
/Berra

Min mamma är sedan 2008 i kontakt med FK och vården + kurator sen många år. Har tagit hjälp av privat en jurist (som tidigare arbetat som chef på jurist avdelningen hos FK, men är pensionär idag) för att överklaga beslut från FK. Lider av fibromyalgi, opererats för bröstcancer, genomgått strålbehandling vilket påverkat mig mkt eftersom jag även har fibromyalgi. Opererat bort livmoder +framfall + urinkontinens+ mkt besvär med urinvägsinfektion. Har besvär med rygg, nacke axlar pga arbete som lokalvård. Diskbråck som är återkommande bekymmer och som gör att jag inte kommer upp i rak position. Depression och ångest. FK bedömer henne som frisk och ska med hjälp av Arbetsförmedling hitta ett enklare arbete. I samtal med senaste FK handläggare säger hon per telefon " nej vi måste hitta en lösning, för detta måste ju gå över och bli bättre" ?!?! Snälla någon gör ngt åt detta vansinne! Vi behöver hjälp i kontakt med FK.

Vill man få ner sjukskrivningarna MÅSTE man se till att ge folk den vård de behöver!!!

Jag ramlade med cykeln på väg hem från jobbet för snart tre år sedan. Jag skadade nacken och fick en kraftig hjärnskakning i samband med det. Endast en slätrötgen av nacken för att se frakturer gjordes. En undersökning av mjukdelarna i nacken som jag ville att man skulle göra gjordes först 6 månader senare och endast efter påtryckningar högre upp ifrån. Istället för att få hjälp och behandling för mina skador av sjukvården har allt ansvar för att söka mediciner och behandling fallit på mig. Jag var mycket svårt skadad men den enda behandling jag fick från den privata vårdcentralen jag är skriven hos var akupunktur och instruktioner om att jag skulle träna. Jag fick en whiplashskada och ett diskbråck i nacken i samband med olyckan med bl.a. hjärntrötthet och mycket svåra smärtor som följd detta gjorde ju att jag var väldigt svårt sjuk och all min energi gick åt att kämpa mig igenom dagarna. Jag är så tacksam över att min arbetsgivare hade tecknat en privat sjukvårdsförsäkring. Genom försäkringen har jag fått mitt diskbråck opererat, fått träffa specialister och smärtläkare och även fått hjälp med att hantera situationen.

Jag tog upp att ansvaret för att söka rätt behandling och vård legat helt på mig samt att bristen på vård av mina skador, kontinuitet och planering med min läkare på vårdcentralen och påtalade att allt detta väsentligt förlängt min sjukdom och sjukskrivning. Min läkare höll med om det vilket ju känns som ett erkännande om att de faktiskt gjort fel men när det sedan kom till IVO hade de gjort allt rätt.

Just idag fick jag ett brev från Försäkringskassan att dom tänker dra in min sjukskrivning på 25%. Jag lider av en nervskada i buken .Skadan ligger illa till och kräver behandling utomlands eftersom det inte finns experter och operationstider i Sverige. Jag åkte utomlands för operation (till första operationen lånade jag 250.000, fick 150.000 tillbaka) Det krävdes flera operationer men Försäkringskassans medicinska expert ( som är allmän läkare) avbröt min behandling 2016 genom att påstår att jag var "frisk" och jag var 4 månader utan sjukpenning. Operationen utomlands fick skjutas upp för med 0 kronor i fickan åker man inte utomlands. Till slut fick jag sjukpenning och en mycket försenad operation. Jag fick höra att jag kom för sent och att jag inte skulle blir så bra som man utlovade från början. Med hjälp av AF hittade jag ett arbete som passar mitt handikapp, men jag klarar inte av att jobba heltid. Försäkringskassans medicinska expert säger nu att jag är frisk....
Dom ska tolka intygen experterna och läkaren skriver men jag tvivlar att dom ens är läskunniga, ja dom skada rentav människor. Jag tycker det är skäl att dra in läkar legitimationen.

Gick in i väggen 2005. Alltid oro för att FK inte skulle godkänna sjukrivning och blev även utförsäkrad ett par gånger. Men fick hjälp och fick tom sjukersättning, efter de nya reglerna.

Jag är så rädd för försäkringskassan. Är orolig att de ska "spionera på mig" och se att jag är utanför huset för FK kan inte skilja på aktivitetsförmåga och arbetsförmåga. Vi vågar inte söka bostadsbidrag för varför väcka den björn som sover och framförallt vi et att vi har rätt till, och har haft rätt till vårdbidrag för handikappade barn men vågar inte söka. För som Fk chef sa; kan du ta hand om barnen kan du jobba. SÅ vi har genom åren förlorat många tusen pga försäkringskassan.
Jag lever med en jätterädsla för försäkringskassan. Sjukersättning ska kollas upp minst var tredje år och jag har otrolig ångest för att de ska hitta något och ifrågasätta min sjukersättning. Förutom psyket så har jag även fått kroppslig sjukdom. När det kommer brev från FK får maken öppna dem först .Vågar inte svara på hemligt nummer.
Kort sagt Försäkringskassan begränsar mitt liv
Jag vet människor runt omkring mig som har blivit utförsäkrade

Blev utförsäkrad efter 7 månaders väntan på pengar. Orkade inte överklaga. Har utmattnings syndrom. För att klara ekonomin och hyran fick min man jobba .... !!
Kul för staten att mista dom 1000 tals kronorna.

Jag har en helkroppsvibrations skada med flera diskbråck, spinal stenos, artros i bröstrygg och ländrygg. Ständig smärta som även resulterar i hjärntrötthet och sömnsvårigheter.
Trots att jag har en av FK godkänd arbetsskada så har de dragit in min sjukpenning sen Augusti 2017 med ett besked som talade om att jag inte skulle få mina 50 % sjukpenning. Detta besked gällde 14 dagar tillbaka i tiden. Pengar som jag förlorade och inte kunde jobba in. Har massor av intyg från företagsläkare, rehab, specialister, TMU och min läkare som enligt dem säger att jag inte kan jobba mer är 50% Men FKs medicinska rådgivare som aldrig har träffat mig eller talat med mig anser mig som frisk ,ja eller tillräckligt frisk för att jobba full tid. Jag hankar mig fram med hjälp av komptid, semesterdagar och min chefs sjyssta inställning och förståelse. I mitt fall så har LO TCO rättskydd tagit mitt sjukpenningärende till Förvaltningsrätten men jag känner oro för framtiden och befarar ett nekande. Man blir så trött och ledsen.

Jag är 62 år och har varit sjukskriven i över 22 år, av och till, för utmattning och hjärntrötthet. Senast nu är det fem år 100%. Men trots läkarintyg, som påvisar konsekvenserna av fyra diagnoser (adhd, depression, utmattning o fibromyalgi), en teamutredning, mm, så vägrade FK att betala ut den försäkring jag har rätt till. De slutade betala den 10 maj i år.
Efter detta har jag bara blivit sjukare. För det stämmer verkligen att man blir inte friskare av att bli fattig och inte heller går friskhet att tvingas fram. Jag är nu om möjligt ännu tröttare, har mer värk, avsevärt mycket sämre sömn...
De första två månaderna efter de slutade betala var jag helt utan pengar. Försök, om du kan, att sätta dig in i den situationen.
Jag har nu bett om skuldsanering, jag får pengar av försörjningsstöd, men inte a-kassa, (då jag bad om pension i juli - och har man en gång gjort det kan man aldrig igen få a-kassa!), jag får hjälp av socialsekreterare att fylla i alla sorters papper, överklagan, mm.

Jag har tidigare bedrivit ledarutveckling i över 20 år. Mina kunder har varit från SAS, försvaret, skolledningar, stora och små entreprenörsföretag inom IT, inredning, Volvo, mfl.
De senaste projekten var två stora EU-finansierade utvecklingsprogram för kvinnliga entreprenörer inom Stockholms läns landsbygd. Jag skulle önska att jag kunde fortsätta med det jag älskade. Men stressen tog till sist ut sin rätt och jag var tvungen att sjukskrivas på heltid.

Tyvärr har FK varit den instans som främst stått i vägen för mitt tillfrisknande. Jag har tyvärr inte fått lugn och ro att återhämta mig under dessa fem år av kontinuerlig sjukskrivning. För 2,5 år sedan blev jag utförsäkrad, för det hade gått X antal dagar - och då borde jag vara frisk. I våras fick jag besked igen att FK övervägde att sluta betala ut sjukpenning. Från att vara 100% sjuk var jag plötsligt, enligt dem, 100% frisk och kan nu ta vilket vanligt förekommande jobb som helst, som, enligt FK, finns på arbetsmarknaden...
Min läkare, min gruppchef på Socialpsykiatrin, min sjuksköterska (som jag regelbundet träffat i flera år) baxnade av förvåning! På arbetsförmedlingen och försörjningsstöd suckar de bara och säger att de vet hur illa FK beter sig...

Så nu frågar jag - hur ni tycker att detta matchar er beskrivning av vår Svenska välfärd? Var i min berättelse anser ni att jag ska finna trygghet i detta skede av mitt liv?

Vänliga hälsningar
Eva
..............................

ETT OLOGISKT, ORÄTTVIST & KRÄNKANDE SYSTEM.
I ordning, med förklaringar:
• 100% sjukskriven.
• 100% sjukpenning.
• Plötsligt och oförklarligt: Nekad sjukpenning. (grundat på att jag kört bil, 40 min, till Danderyds sjukhus för FKs Teamutredning - för ett år sedan och för att jag var i trädgården i april 2016) /Logik?
...det gör att jag måste:
• Skriva in mig på AF (för att behålla SGI).
(Men jag ska inte söka jobb - då jag är ju 100% sjukskriven).
• Anmäler mig till A-kassan.
den är för låg att leva på - så jag ansöker om, o får:
• Försörjningsstöd.
(Men den skattas inte på. Ingen skatt = ingen pensionsinbetalning. Varje ny månad med detta bidrag förlorar jag pension) /Logik?
• AF gör egen Arbetsförmågeutredning.
(Resultat: 0 arbetsförmåga. ”Kan inte tillgodogöra sig någon av våra insatser”.)
...MEN då får jag inte längre vara inskrivet på AF.
= Förlorar jag hela min SGI.
• Ansöker om, o får ut viss Pension (för att bidra med det jag kan till min försörjning).
...Resulterade i:
• Noll i Försörjningsstöd (inte ens som kompletterande). /Logik?
• Aldrig mer A-kassa igen (trots att jag stoppade pensionsinbetalningarna). /Logik?
• Avslutar utbetalning av pension - för att kunna erhålla Försörjningsstöd.
- • Det är som om själva systemet är designat för att maximalt underminera den sjukskrivne - inte bara i nuläget, utan även efter pensionen.

Utöver detta, som har med pengar att göra, så har jag varit i husarrest i ca 1,5 år.
Jag har barn o barnbarn i USA som jag förvägrats hälsa på. Jag måste nämligen få godkänt av FK och Försörjningsstöd för att få behålla min inkomst från dem under tiden jag är bortrest.
Sen i somras får jag Försörjningsstöd och de är om möjligt ännu striktare...
Efter alla år av skatteinbetalning tack vare mina företag så har jag nu fått husarrest och tvingats in i fattigdom.

Sjukskriven för svår utmattningssymdrom, medföljande ångestproblematik och borttappad sömn. Har haft en läkare som försökt stötta och hjälpa med de medel som hen har till sitt förfogande, dvs sjukskrivning och medicin. Tycker dock att sjukvården saknar samordning och att de kunde ta tag i taktpinnen mer för dessa diagnoser i Norrbotten.

Arbetsgivaren har varit fantastisk och anpassat på alla sätt och vis. Inget jobb hade kunnat ge mig bättre förutsättningar. Men FK såg ngt som varken läkare, arbetsgivare, terapeut eller jag sett. Hur de kommit fram till sitt beslut om att jag var fullt arbetsför mitt i pågående rehab är höljt i dunkel. Ingen förstår. Det har varit en mardröm att ha med dem att göra. De har stressat mig och gett mig svåra komplikationer i min sjukdom.

Jag har nu tvingats ta tjänstledigt för den del jag egentligen fortfarande borde ha varit sjukskriven på. Jag får alltså ingen ersättning för den delen. Såklart påverkar det även framtida pension och den sjukpenninggrundande inkomst jag nu fått. Jag är fortfarande för sjuk för att klara ett heltidsjobb. Jag är ledsen, kränkt och livrädd att bli sjukare igen eller att någon av mina kära ska bli sjuka för vi har ingen trygghet i Sverige idag.

Försäkringskassan får ta livsavgörande beslut åt människor, helt utan förankring i verkligheten och de kan göra så då det inte krävs att de ska bevisa eller ha fog för något de säger. Det är verkligen en stat i staten.

"Hej Mårten

Tack för bra artikel.
Jag Är sjukskriven över fem år nu, har blivit förvägrad min sjukpenning, hela fyra gånger.
Jag är inskriven på AF har genomfört en egen arbetsförmågeutredning. De kom fram till att jag är för sjuk för att gå på de tre möten/vecka som det skulle krävas för att överhuvudtaget bli aktuell på arbetsmarknaden. Dessa möten syftar till att utreda vilken typ av jobb jag skulle kunna ta. Men jag kan alltså inte tillgodogöra mig de insatser som AF erbjuder för jag är för sjuk.
Så AF vet inte vad FK pratar om när de definierar dessa ”vanligt förekommande arbeten”.
Trots att FK tagit del av om AFs utredning fortsätter de att ge avslag - med motiveringen att jag kan ta ett 100% stillasittande arbete med minimal mänsklig kontakt.😱😡 För de jobben finns, enligt FK ”som visst prövar mot faktiska jobb”."
#MisshandladAvFörsäkringskassan
#SjukMenRättslös
#Fibromyalgi
#ADHD
#UtmattningsDepression

Jag tvingas att försvara mig mot FK. Men det borde inte vara jag som gör det.
Det borde vara min läkare, eller dennes chef, eller chefens chef. Läkaren borde ha utbildning i hur hen formulerar sig - så att inte inte ett enda ord kan utnyttjas av FK - mot mig.

Jag är sjuk.
Jag har rätt att få vara ifred för att läka.
Jag har rätt att få den rehabilitering som finns att tillgå.

Men i stället blir jag kontinuerligt sämre; För varje dag som går blir jag tröttare, får fler migränanfall, kraftigare sömnsvårigheter, mer värk, hjärntröttheten tilltar och minnet försämras om möjligt ännu mer. Denna försämring har pågått sedan 1,5 år. Försämringen har blivit mycket kraftigare sedan beskedet om övervägande om nekandet av sjukpenning, 11 maj 2017.
Försämringen har till och med lett till att jag inte får delta i rehabilitering - för jag är för svag. (Gavs just avslag på att gå KBT i grupp.)

Försäkringskassans hantering av mig som patient är den enda orsaken till försämringen.
Alla andra myndigheter och människor gör allt i sin makt för att skapa förutsättning för att öka min hälsa.

Detta måste väl ändå vara ett brott mot mänskliga rättigheter?!

#MisshandladAvFörsäkringskassan
#SjukOchRättslös #SjukMenRättslös
#Utmattningssyndrom
#Hjärntrötthet
#ADHD
#Fibromyalgi
#Depression

Satt idag igen tillsammans med ”mitt stora stöd i livet”, gruppchefen på Socialpsykiatrin. Vi har mötts två gånger i månaden sedan juli 2017 ca två timmar per gång. Gabriella hjälper till med allt sånt jag inte orkar själv: prata med myndigheter av alla de slag, fylla i ansökan om soc-pengar, formulera överklagan, ansökan om sjukersättning,
Varför sågs vi just idag?
Jo nu ska det överklagas igen, x2. FK överväger att (läs bestämt oss för) neka mig sjukpenning under perioden 1/9-17 - 31/1-18 och 1/2 - 30/4-18.
På flera ställen, i deras försök till förklaringar på varför de anser att jag har 100% arbetskapacitet, så är det lätt att se hur de faktiskt anser att jag, rakt-upp-och-ner, blåljuger för min läkare om mina sjukdomar och de oerhörda svårigheter de skapar i min vardag.
”Kära” FK: jag utsätter mig såklart hellre för denna nedbrytande stress, (då jag tvingas försvara mig mot era, rent ut sagt korkade, argument) än att jobba. Jag har självklar längtat mig tokig efter att få vara: helt utmattad, hjärntrött och full av värk och samtidigt tvingas försvara mig mot era mardröms-liknade påstående. Verkligen längtat efter detta! Vem skulle inte längta efter det? Det känns verkligen som om just detta är den yttersta formen av kreativitet och absolut bästa sättet för mig att bidra till min omvärld. Såklart har just denna tillvaro länge varit min allra högsta önskan.
För vem vill jobba? Nej fy fan vad vidrigt!
Jag ljuger hellre, gång efter gång, för min läkare om hur jag mår, jag fejkar hellre alla tester och utredningar, låtsas hellre ligga vaken om nätterna, låtsas hellre sova i flera dygn i sträck, låtsas ha stora svårigheter att tex handla mat själv, passa tider, prestera, fejka mitt kraftigt försämrade tillstånd under hösten/vintern - än att jobba. För det måste ju ändå vara det absolut bästa sättet för mig att tillfriskna - för att i förlängningen kunna bidra till samhället.
Ur FKs argument finner vi att läsa att jag spenderade tid i min trädgård sommaren 2016. Relevans? Vidare drivet jag en grupp på FB. Verkligen? Nej, jag har ett sk (publikt) album där jag lägger upp tidningsartiklar om FKs misshandel och brott mot mänskliga rättigheter, forskning om adhd, depression, sömnbrist och fybromyalgi, samt egna inslag (som detta) om vad som händer med mig och min kropp pga av FKs misshandel.

Jag varken vill, kan eller ska vara den som tvingas försvara min trovärdighet. Nej, nu vill jag att min Psyk-läkare går till sin chef, som i sin tur går till sin - för att finna sätt att beskriva mitt sjukdomstillstånd så att FK inte kan finna en enda liten grej att haka upp sig på!😡👿
#MisshandladAvFörsäkringskassan
#SjukMenRättslös
#Fibromyalgi
#ADHD
#UtmattningsDepression
#HjärnTrötthet

Min dåvarande handläggare ringde och sa att jag inte hade rätten till sjukpenning, att jag fällde mellan stolarna. Då rasade mitt liv ihop. Min man fick jobba extra hårt. Fick låna pengar för att överleva. Detta hände 2014. Överklagade men orkade inte hela vägen. Har fått problem med att sova, Mag problem, migrän, glömmer saker, svårt att konsentration och mycket mer, mm. Jag utvecklade en sån stress som PTSD som försäkrings kassan har gjort, som jag aldrig bli bra ifrån och får leva med resten av mitt liv. Blir jätte stressad av brev eller telefonsamtal från FK.

Kändes så förnedrande och fruktansvärt när Försäkringskassan hade en lång intervju om mitt privatliv när jag var sjukskriven för utmattningssymptom. Hur mitt kärleksliv var, mitt förhållande med min man, om det fick bra för barnen i skolan, vad jag gjorde på fritiden, min ekonomi... Kändes så oerhört intimt och privat.

Jag har fått avslag på mina läkarintyg.
En alldeles för lång historia för att jag ska orka skriva ned den här. Eftersom det är så lång väntetid i vården att komma till röntgen, och läkare. Sjukgymnastik så blir jag sämre.
HAR tappat livslusten och blivit deprimerad och utmattad. Orolig för min framtid.

Det är helt bedrövligt o skrämmande hur FK bemöter människor som är sjuka!!!
Vårt välfärdsamhälles dagar är räknade. De som redan har mycket går mer. Det skrämmer mig att ett vi- o dom-samhälle växer g

Jag blev utförsäkrad den 18 oktober av Försäkringskassan, efter att ha varit sjukskriven sen november 2013. På en dag skulle jag vara frisk enligt dom. Nu fungerar det inte så. Jag är alltså helt utan någon ersättning sen 18 oktober, jag får inga pengar någonstans. Hela livet slogs i spillror. Jag har kronisk värk i bäcken, ben och fötter, samt att jag domnar bort i benen och fötterna. Så jag kan stå ca 10 minuter sen har jag sådan värk att jag inte kan stå något mer. Jag kan inte sitta så länge heller för värken. Jag sover endast några timmar per natt, trots starka smärtstillande tabletter som bildar morfin i kroppen. Jag har börjat tappa minnet och har dtändig värk imagen för all oro. Jag går med rullator och har inget socialt liv för jag klarar inte det. Det är en mardröm som man aldrig vaknar upp ur, snart får man väl bo på gatan med vår son på 11 år. Jag håller på att överklaga nu. Men frågan är vad det blir för skillnad??! Detta går inte det är en fruktansvärd situation.

Jag har varit långtidssjukskriven sedan 2013. Våren 2017 fick jag äntligen en diagnos, ME/CFS G93.3. Iom det sa Förnedringskassan nej till sjukpenning. Jag fortsätter skicka in begäran om sjukpenning och fortsätter överklaga dem nekande beslut jag får. Alla tester Fk har velat att jag ska göra har jag gjort och dem pekar på stor nedsatt förmåga. Har försökt arbetsträna men klarade inte ens 5 timmar i veckan på ett lokalt litet loppis. Trots det anser FK att jag är 100% arbetsför. Jag hade lyckats spara lite pengar då min golvmatta i duschen spruckit och jag ville åtgärda den, dem pengarna fick jag nu lägga på räkningar. Bilen har jag avyttrat då den var värd för mycket för ekonomiskt bistånd genom kommunen (värde ca 20 000). Så nu sitter jag och hoppas att jag får igenom ansökan hos kommunen då jag lever ensam och inte kan stödja mig på annans inkomst. Stått helt utan sedan juni 2017. All kraft jag har går nu enbart till att överklaga beslut. Så här får det inte vara, det är sjukt hur sjuka och handikappade behandlas i Sverige 2018.

....vi o dom-samhälle växer fram så tydligt.
Den som inte varit sjuk eller i den ekonomiska som det innebär kan möjligen förstå hur knäckande det är att bli utan sjukpenning!!!
Ett ohyggligt systemfel gör sig gällande här. Varför behandlas människor som du o jag såhär??
Det kan vara din närmast anhöriga som drabbas...
Plötsligt händer det..... Då krymper världen o en annan verklighet tar vid....
När det finns pengar till så mycket annat i samhället o som skattebetalare är det fullständigt obegripligt att förstå hur man blir utkastad på detta sätt!!!
Fy skäms regeringen hur ni behandlar människor i kris!!!
Har varit sosse i hela mitt liv, trott på att ni ska stå på de svagas sida. Så fel jag har!!
Min röst får ni inte till hösten. Skäms å era vägnar så att jag får hjärtklappning o svårt att andas.
Helt vansinnigt!!!!! Arg!!!

Har gått sjukskriven i 6 år nu då jag lider av psykiska besvär som kommer och går. Många utredningar och rehabiliteringar men jag är ändå i en besvärlig sits.
Än så har jag haft turen att inte hamna mellan stolarna men man går ständigt och oroar sig vilket ger ens psykiska ohälsa mycket värre. Sömnproblem, ätstörningar, depression, ångest, paniksyndom...
Jag vill inte här skriva om vilka diagnoser jag fått men det är några stycken.
det mesta blir värre då man inte kan slappna av ordentligt och fokusera på att ha en fungerande vardag då man hela tiden har FSK hängande över sig som kan rycka undan mattan för en på ett kick.
Har tack och lov fått boendestöd då jag tappat mycket av att hålla efter hemma då jag inte har mycket till energi eller lust att göra nånting längre.
Jag hoppas innerligt jag kommer få igenom det jag vet att jag behöver en varaktig sjukpenning så jag kan känna mig lite trygg för att sedan på allvar arbetsträna och försöka komma tillbaka i arbete i iaf 25 eller 50% under rätt förutsättningar. Det är mitt långsiktiga mål.

Efter sju års mardröm som sjukskriven/sjukbidrag där handläggaren inte trodde på resultatet av de utredningar hon själv skickat runt mig på avbröts utbetalningarna plötsligt. Då arbetsgivaren och jag båda insåg att jag inte klarade mitt chefsjobb., ej heller annat inom den avdelningen, fick min man under flera år försörja oss båda. Utan honom har jag ingen aning om vad jag skulle gjort. Försäkringsskyddet är verkligen uselt och godtyckligt, okunniga handläggare har alltför stor makt över andras liv. Jag känner sorg och skam över systemet som sänker så många i onödan.

Igår fick jag ett brev/kort personligt adresserat till mig från FK. De meddelade på kortet att jag inom kort kommer att få en enkät om hur jag upplever Fk. Och hur de kan bli bättre, samt
hälsningar från Generaldirektören.
Intressant. Tyvärr kommer nog inte mina synpunkter på förbättringsmöjligheter att rymmas i enkäten så jag skickar ett personligt mejl till henne. Valår i år är helt uppenbart.

Jag som skriver är hennes man. Hon är i så djup depression att hon inte tar sig för någonting. Specialistläkare säger efter undersökning och samtal med henne att hon kommer aldrig att kunna komma ut bland folk igen. Hon är 61 år och i en fas där ingenting hjälper men Fk.anser att hon kan ta ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. Hon hade eget företag med 4 anställda när hon blev sjuk. Fk:s handläggare sa att hon skulle sälja bort företaget för att hon skulle få lugn och ro att återhämta sig.Därefter skulle hon få arbetspröva med sjukpenning. Hon sålde bort företaget med en brakförlust. När det var klart kom ett brev från Fk.där dom skrev att hon måste gå till arbetsförmedlingen och söka arbete annars blir hon av med sin sgi. Vi hade ett möte med arbetsförmedlingen tillsammans med en handläggare från Fk. På arbetsförmedlingen sa dom att min fru måste få återhämta sig från sin sjukdom innan det kan bli aktuellt med något arbete. Vad händer? Fk.säger att hon är frisk och kan ta ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden.Ingen sjukpenning som utlovats av handläggaren vid mötet mellan läkare Fk.och min fru. Det gjorde att min fru totalt klappade ihop och inte ville leva längre. Det är den Svenska modellen idag . Till etterstupan med de sjuka så är vi av med dom. Nu har vi stridit i över 2 år för att min fru ska få åtminstånde sjukersättning. Specialistläkarnas utlåtande godkännes inte av Fk:s handläggare. Hon är frisk säger dom. Märkligt att icke medicinsk utbildade personer får ta sådana beslut!

Sittande regering är ansvarig för alla avslag, det är dom som beställt det av försäkringksssan för att ta våra inbetalda försäkrings pengar till annat. Tänk på hur ni röstar.

Hej alla som kämpar
Vi är så många som blivit orättvist behandlade , vi är så många som inte längre får vara sjukskrivna ...
vi har experter som utfärdar sjukintygen osv
Men det hjälper inte! Sen ska Ng förtroende läkare på FK bestämma om vi får vara sjukskrivna eller inte, utan att ha träffat oss osv ! Tror de inte på våra dr ?? Varför ska ytterligare en dr kontrollera intygen, är de poliser??
Varför blir vi misstrodda ??? Tror FK att vi vill vara sjuka !
Skulle vilja veta hur många är Vi som blivit av med Vår sjukpenning de senaste året ? Måste ju finnas Ng statistik ! Måste ju finnas andra åtgärder att tillgå än att dra in sjukskrivningar ! FK skulle bara veta , att detta gör oss inte mer friska , utan mer sjuka !!!! Skäms på Er !
Regeringen eller vem fan det är som bestämmer över liv och död !

Som mor till en 40 årig dotter med tre barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt en liten dotter på 2,5 år samt en make med asperger vill jag berätta hur hon behandlats an Fk. Dottern har slitit hårt på sitt arbete med färre personal ett par år. Jag bad henne sjukskriva sig men hon fortsatte i samma tempo. Efter sin semester i augusti 2017 förstod hon att hon inte orkade ta sig tillbaka till arbetet. Hon uppsökte VC och blev sjukskriven på grund av panikångest, svår kroppslig smärta, koncentrationsproblem, sömnsvårigheter mm. Sjukskrivningen beviljades av Fk. Hon remitterades till Brage kliniken i Stockholm för att få hjälp med sin utmattning. Läkaren där sjukskrev henne 27/11-11/2 2018. Denna sjukskrivning blev dock inte godkänd och beslutet kom först 27/12. Rehabiliteringen gjorde henne inte bättre utan smärtan i kroppen ökade. Hon fick då besöka smärtläkaren på Brage kliniken. Då fick hon diagnos Fibromyalgi då hon har smärta på alla 18 punkter på kroppen. Efter avslutad rehab återgick hon till sin läkare på VC som skulle ta över hennes situation. Hon blev sjukskriven igen i tre veckor men har inte fått svar på det ännu. Hon har svår smärta i hela kroppen, går med krycka och som en 90 åring, har svårt med minnet, och blir stressad av det mesta. Hur Fk kan påstå att hon skulle kunna arbeta heltid med dessa besvär är omöjligt att förstå. Jag är mycket orolig för hennes framtid.

Enligt försäkringskassan egen statistik fick 85% avslag på sjukersättning 2017.

Jag är en småbarnsmamma med två barn. Jag födde mitt ena barn samma dygn som min pappa hängde sig... fick avslag från FK när jag ansökte om sjukskrivning från min föräldraledighet då jag hade stora svårigheter att ta hand om mina barn pga sorgen. Avslaget gjorde dom då dom tyckte att min pappa inte räknades som tillräckligt nära anhörig!!!? Jag har fler dåliga erfarenheter än det här och även deras press på min pappa bidrog till att han inte orkade leva längre, fick även avslag under min graviditet då en läkare bedömt att jag skulle vara hemma. Kan inte förstå hur det är möjligt att FK inte kan lite på läkares bedömningar?
Jag blir bedrövad när jag läser detta och allas upplevelser. När det kommer till psykisk ohälsa så drar det ju bara ner en ännu mer när man förminskas och inte tas på allvar. Katastrof...

Jag lider av förmaksflimmer och är halvtidssjukskriven - av fyra olika läkare. Trotts detta ifrågasätter FK sjukskrivningen. Jag har aldrig tidigare varit sjukskriven och då hör det till saken att jag jobbat heltid hela mitt vuxna liv och är 58 år. Jag har levererat skattepengar i hela mitt liv och nu när jag är sjuk blir jag ifrågasatt av FK som om jag vore kriminell. Jag vänder mig dels mot deras ifrågasättande samt deras sätt att bete sig mot mig, i mitt fall har dom bemött mig på ett ovärdigt och arrogant sätt. Jag har faktiskt aldrig tidigare blivit så dåligt bemött.

Var sjuk pga värk från mitt ordinarie arbete. Efter 6 mån fick jag rådet att byta arbete. Till vad frågade jag när jag ringer. Svaret gjorde mig gråtfärdig . Finns väll något där du kan vända papper och det klarar du av

Jag slutade helt enkelt att vara sjukskriven. Trots två tydliga diagnoser. Det var inte värt det. Det tig mer energi än det gav och handläggaren var grotesk. Min man försörjer mig (arbeta klarar jag ju inte) och jag inser att jag är priviligierad som kan ha det då. Men visst oroar jag mig för min pension och jag står utanför ett system som inte fungerar. Det som gör mig argast är att jag betalat in så mycket skatt genom åren (mer än de allra flesta). Så vad fan fick jag för pengarna?

Sommaren 2017, började jag känna att jag skulle fixa att arbetsträna några timmar i veckan efter en tre år lång sjukskrivning pga utmattningsdepression som utvecklat panikångest m.m var då på möte med försäkringskassan och arbetsförmedlingen för att gå hjälp att komma igång och ordna en passande plats i stressfri miljö.
Hann aldrig komma igång med någon arbetsträning pga försäkringskassan bestämde sig sedan i början på september att jag var fullt arbetsför och förmågan inte ens var nedsatt till 1/4.
Så från att börjat hitta tillbaka från en någorlunda fungerande vardag med mål om att prova arbetsträna till nattsvart på två sekunder. Hade två läkare bakom mig som intygade att detta var en dålig idé och att det var jätteviktigt att börja försiktigt men det lyssnade inte försäkringskassan på utan det blev avslag på sjukpenning efter flera vändor och möte med läkare. Vid ett möte var jag i så dåligt skick och hade självmordstankar att läkaren ville skicka mig direkt till psykiatrin och var riktigt orolig. Sov nästan ingenting trots sömntabletter och när jag väl somnade vaknade jag efter en timma eller två med panikångest.
Försöker gå vidare nu och får istället hjälp av arbetsförmedlingen i ett rehab-program, något som jag inte fick någon information om alls under alla gånger jag pratat med min handläggare på försäkringskassan utan då var det jobb på heltid som gällde för att behålla min sgi.
Är övertygad om att om jag hade fått komma igång utan en massa bråk med försäkringskassan då istället för att de tog bort sjukpenningen så skulle jag förmodligen klarat av att jobba kanske 25-50% nu om de bara hjälpt istället för att dra undan mattan helt. Nu blev jag mycket sjukare av stressen istället och har fortfarande inte fått ihop balansen i det läget jag var i somras när jag kände att kroppen och huvudet började fungera.

Trots ångest, depression,svår socialfobi,ätstörningar, minnessvårigheter, sömnsvårigheter, led/muskelvärk,migrän,koncentrationssvårigheter ,synrubbningar, reumatisk värk så fick jag avslag under 18 svettiga månader pga av dessa objektiva fynd , kändes tillräckligt med det jag redan genomled.och när det dessutom visade sig vara en helt annans persons papper chefen läste upp när han ringde mig för att tala om att jag fått avslag😡Då brast alla mina proppar och dagen efter min utskällning om att ta detta högre upp så fick jag besked dagen efter att jag fick beviljat sjukpenning. Men 18 månader i ångest..

Jag hamnade i utmattning runt 2004 första gången. Eller kanske 2002. Sedan 2005 sjukskriven. På tio år hade jag tio olika "rehabiliteringsåtgärder", arbetsträningsplatser, praktikplatser. Sedan sökte jag kanske 30 jobb. Inget napp. Jag praktiserade gratis inom vården. Inget jobb. Sedan sökte jag varaktig sjukersättning för jag orkade inte vara i sjuksförsäkringssystemet. Avslag. Det värsta har nog varit det omänskliga bemötandet. Att vara ett objekt i ett system. Att ifrågasättas, ställas till svars, på heder och samvete godkänna från månad till månad till flera instanser, vård, läkare, FK. AF. Att vara misstrodd av arbetsmarknaden. Jag förstår att det inte är personligt mot mig men ilskan, sorgen, rädslan och skammen är personligt i mig. Att vara bortvald och misstrodd. Jag lyssnar på mitt hjärta och tar en fot framför den andra med vad som är meningsfullt i mitt liv. Jag förstår att jag behöver förlåta villkorslöst för att bli befriad från vad som varit, som en gåva till mig själv. Inte säga att de har rätt, inte glömma, för de har de inte, men för att jag ska såga bojjorna till de som sårat mig, från offer ta tillbaka kraften. Jag tror vi behöver göra detta tillsammans, inte som hämd, utan som uttryck hur vi påverkas som människor av att vi trampar på varandra. Som en sanningskommission. Jag tror det handlar om att berätta och sätta ord på det som gör ont, utan att ge sig hän åt impulsen att hämnas för att återupprätta värdigheten. Men för att acceptera smärtan. Det är så svårt att ge empati högre upp i hierarkin, arbetsgivare, åt våra styrande organ, riksdag, regering, nästan omänskligt. Men det måste finnas en väg ut ur bitterhet till försoning. Den stigen trampar jag och håller hårt i Desmund Tutus bok "Förlåtelse" som vägledning.

Blev sjuk 2003, jobbade 50% fram till 2013 då jag blev sämre. Har gjort omfattande utredning via AF i samarbete med FK där bedömning görs att jag har 25% arbetsförmåga. Afs arbetsterapeut har tydligt skrivit att samtliga försök att höja min arbetsförmåga resulterat i kollaps och att inga mer anpassningar eller andra jobb kommer höja min arbetsförmåga. Rekommenderad söka sjukersättning vilket avslogs för 2 gången. Nu avslag även på sjukpenning med motiveringen att i ett väl anpassat arbete klarar jag100%.
Så efter 14 års sjukskrivning blev jag mirakulöst frisk? Ingen successiv höjning i arbetstid heller. Är ensamstående och kommer ej få försörjningsstöd förrän jag sålt allt av värde och använt pengarna. ( och det är fort gjort). Stressad av den ekonomiska pressen och oförståelse över hur fk kan tillåtas göra detta. Inget som gör mig friskare, bara sämre. Gjort TMU på fks begäran där dr bekräftar mina intyg och anser att jag har dålig/ingen rehab.potential. fk utläser att jag är 100% arbetsför...
Hur många intyg jag än skickat, likaså egna brev, från Dr, arbetspsykolog, arbetsterapeuter, rehab.kordinator och arbetsprövningar som alla visar samma så menar fk att mina intyg inte räcker.

När man är sjuk ska man få hjälp inte bli jagad och trakaserad som jag har blivit. Trots utredningar jag blivit skickad på av FK som påvisar 0 arbetsförmåga så nekas man sjukpenning. Hur ska man få hjälp i detta samhälle. Såg att ett hundratal personer ska överklaga till europa domstolen. Gör gärna ett repotage om detta och kontakta dem så får alla berätta sin histora. Dem måste göra något åt dett nu inte sen.

Jag tycker det är problematiskt att FK efterfrågar ständiga rehabiliteringsåtgärder när det inte finns så många att få i min sjukdom. Den är kronisk och saknar botemedel. Det blir en stor stress och rädsla för avslag trots att detta ligger utanför min makt. FK behöver nyansera sitt arbetssätt för oss som troligtvis inte KAN bli friska! Nu lägger de bara ännu mer stress på oss och motverkar sitt syfte.

Min fru blev sjuk i utmattningssyndrom i sept -17 och klarar inte av arbetslivet ännu heller men har inte fått 1kr i sjukpenning av försäkringskassan.
Då försäkringskassan inte har fått in objektiva fynd i läkarintyget.. läkaren som sjukskrivit henne har själv kontaktat försäkringskassan för att ge komplettering men svaret han fick av dom var att dom har allt dom behöver för att göra en bedömning av hennes arbetsförmåga.
Hon har jobbat inom vården i 15år utan att vara sjuk 1 dag i sitt liv.
Det är väldigt skrämmande att en myndighet får ta egna beslut om andras arbetsförmåga utan att ha någon som helst medicinsk kunskap.
Men ändå besluta över människors liv i slutändan.
Har även pratat med polis som säger att självmorden ökat med 10-13% sedan 2015 som direkt kan kopplas till avslag av sjukskrivningar/aktivitetstöd

Sjukskriven i stort sett hela mitt vuxna liv då jag föddes med njursjukdom. Vi 40 års ålder får jag min tredje njure, som äntligen verkar fungera. Efter att ha jobbat två år på 50% (lyckats få mitt absoluta drömjobb) detta är då de första två år jag i hela mitt liv klarat av att jobba utan att hamna på sjukhus hela tiden, så berättar jag för minhandläggare att jag känner mig psykiskt starkare, men att värk i kroppen, hudförändringar m psykiskt påfrestande behandlingar samt täta urinvägsinfektioner och migränanfall kvarstår. I minnesanteckningarna från det mötet står det att jag har sagt att jag är frisk, och jag kickas utan förvarning, dvs två veckor efter jag egentligen skulle haft pengar från FK, ut ur systemet. Ett år senare av överklagningar, mer än halverad SGI pga att handläggaren låtsas att hon inte fått ngt intyg från af är jag, ensamstående utan chansen att kunna spara ihop en krona i mitt tidigare liv, precis på randen till personlig konkurs. Psyket mår sämre än nånsin, jag har stresseksem på hela kroppen, migränattacker, panikångest och kämpar mot depression.
Allt jag nånsin velat var att få klara av att jobba som en normal människa, men trots att läkare, terapeut, af samt min arbetsgivare är rörande överens om att 50 % just nu tom är i överkant av vad jag klarar av, är FK helt på det klara med att jag är 100% frisk. Anledningarna till varför jag är frisk varierar dock kraftigt i varje överklagande, allt eftersom jag är tvungen att peta hål på min handläggares lögner i mina journaler.

Jag har varit sjukskriven pga kraftig tinntus
Utbrändhet pga jobbade fullt heltid många år plötsligt bilolycka skada nacken. Fick hemskt ont nacken huvuvvärk .efter blev min tinnitus värre hörsel försämras och blev utbränd. Försökte tillbaka i deltid börja på nytt och kämpa trots min tinnitus svårt koncentrar mig störd hela tiden av hemsk ljud gå på utbildning senare. Blev min muskelvärk värre. Haft ont flera år sjukskrev mig försökte hitta anpassad arbete. Har jobbat men till sist orka bara i deltid. Svårt få sjukersättning pga så hårda även af försökte förklara för dem förstod inte. Fick till sist lång process fick halv tid ersättning men förlora a kassan. Pga af och Fk samarbetar inte. Jag tycker är fel systemet idag är då orättvist behandlade folk kan inte hjälpa bli sjuk.

Driver en enskild firma med sex anställda och fick diskbråck i somras som ledde till sjukskrivning.
Efter 3 månader ringer FK och ifrågasätter min sjukskrivning på 100 % med hänvisning till att det ”borde” finnas lättare uppgifter att utföra,därefter är den 75%.
Sen till det lustiga med det senaste samtalet då FK tycker att jag ska stänga mitt företag och söka nytt jobb med lättare arbetsuppgifter.
För det första:Vem anställer någon som är sjukskriven?
Mitt företag betalar fortfarande lön och skatt för 6 personer som jobbar full tid men det spelar inte någon roll.Alltså ska 7 personer bli utan jobb om jag möter deras krav samt att 200-300 tkr i skatt jag betalat varje månad försvinner.Hur kan detta vara en vinst för Sverige?
Blir tvungen att ta ut mina pappa-dagar jag sparat och spendera hemma sjuk med mitt barn,men det struntar väl FK i fullständigt.
J....a skam är vad det är!!!

Nekas sjukpenning efter 14 års deltidssjukskrivning. Värst är känslan av svek. Att slåss mot fk tar all energi och man "vet" att man ändå kommer att förlora. Efter avslag kan man begära omprövning. Och sen överklaga hos förvaltningsrätten. Hos dem har mitt ärende varit i 15 månader. Vad ska jag leva på under tiden?
Alliansen var hård mot oss sjuka men det är ingenting i jämförelse med nuvarande. De verkar inte förstå hur de beslut de tagit slår mot de svagaste.

Känslan av att vara misstrodd, värdelös, en parasit ifrågasättas om man fuskar. Självkänsla och ekonomi går i botten. Hela familjen drabbas. Det är inte bara ett litet tag. År efter år. När barnens vänner åker till fjällen eller utomlands försöker en annan få ihop till skidhyra för friluftsdagar. Frågar föräldrar och syskon. Känslan av att vara otillräcklig.

Till SVT ang sjukpenning

Sjukskriven 100% för utmattningssyndrom sedan 2000, vilket jag inte kunnat läka ifrån pga att det tillkommit annan mkt stark stress utan någon som helst paus för återhämtning eller läkning. Alla mina närmaste insjuknade och dog i cancer, egen allvarlig cancer bara för att nämna en liten, liten del.
Utbrändheten, cellgifter och konstant hög överlevnasstress har i stort samma effekter på hjärnan, och jag klarar idag inte av att ta hand om det grundläggande i mitt hem.
Har efter 5 års arbetsträning mm hos Af bedömts ha en arbetsförmåga i mycket väl anpassat arbete på 25%.
Får avslag på 75% sjukpenning trots läkarintyg, psykologintyg, och färsk arbetsförmågeutredning med hänvisning till att det "saknas objektiva fynd", och att jag bör kunna arbeta 100% i ett lättare (icke anpassat) arbete.
Det är för mej en total gåta att det inte finns någon insikt på Fk att det faktiskt inte går att SE psykiska funktionshinder, eller helt enkelt något utrymme för sunt förnuft. Det går inte att se sjukdomen i ett möte med läkaren, vilket dessutom ofta konsumerar hela den dagens kapacitet och energi, och för många innebär sängliggande dag/dagar efteråt. Och det _finns_inga_utredningar_ att göra inom primärvården som skulle kunna stötta patienten och påvisa begränsningarna i arbetsförmåga. Man är som patient fullständigt chanslös trots en sjukdom som bevisligen finns och vars effekter är underbyggd av forskning. Varför tar inte FK till sej verkligheten?
Det är också fullständigt obegripligt att Fk anställer människor som inte har en grundläggande kapacitet att dra hållbara logiska slutsatser - utan hävdar tex att om man klarar av att köra bli 30 min 1 gång under en månad är man full arbetsför till 100%. Den motiveringen har använts i ett avslag. Det är som att påstå att en 100 meters-sprinter kan hålla samma tempo under ett helt maraton eftersom hen ju bevisligen är kapabel till den löphastigheten. Att personen i fråga tvingas ligga flera dagar efter körningen ignorerar man helt. Eller är policyn på helt enkelt så cynisk att man medvetet tillåter och uppmuntrar detta sätt att resonera?
Denna form av argumentation gör att människor är helt maktlösa och rättslösa inför Fk: hantering.
Min starkaste ångest och stress idag är Fk.
Otryggheten i att inte veta hur man ska klarar av ekonomin och om man kommer att ha någonstans att bo,att måsta rycka upp barnen ur sin miljö för att man måste sälja sitt hem innan man efter ett 1 1/2 år möjligen fått rätt mot FK, att inte kunna gå framåt i livet eftersom man inte kan planera, många vittnar om tex rädslan för att gå ut i trädgården och kratta i 10 minuter för att det kan användas mot en i ett avslag, att som jag få ytterligare ångest av att veta att risken för återfall i cancern ökar med stressen (se forskning som SVT rapporterat om tidigare) gör att vi är många som känner att vi inte orkar leva med denna stress, den kränkning som Fk utsätter oss för och hopplösheten i att livet går förlorat när vi motarbetas i stället för att stöttas.
Jag står inte där idag, men jag kan mycket väl förstå de som ger upp.

Har ” fått” ett ”lättare” jobb med höj o sänkbart skrivbord som de efterfrågade . Tagit tjänstledigt så att jag jobbar 50% . I dagarna fått en till diagnos förutom (min RA ) inflammation i muskler o hud. Varje morgon har varit en pina att ta sej tlll jobbet , orkar inte träna som jag borde efter jobbet ,ändå går jag på vattengympa o sjukgymnastik o promenerar varje dag . Efter det är orken slut. Känner att jag måste måste orka . Vill inte slåss med FK igen

Jag upplever att jag är som en studsboll som bara bollas runt i alla instanser. Blev påkörd bakifrån 2016 å råkade ut för en WAD grad 3 (whiplash) denna ger mig dimsyn, smärta, dålig funktion i arm,hand å axel på höger sida har även pulssynkron tinnitus. Har kontaktat läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, psykologer,specialläkare men kommer ingen vart nästan alla bollar runt en i system som inte jobbar tillsammans å då ska vi inte ens prata om FK som verkar ha ett system som inte ska hjälpa individen utan stjälpa individen så mycke man kan. Allt detta med värk,dimsyn pulssynkron tinnitus, domningar gör att man blir väldigt trött, utmattad. Men en sak är säker man måste vara vaken för att inte hamna helt snett. Har fått sagt till mig att jag skulle säga upp mig gå till AF å där få ett nytt jobb och om de inte kunde ge mig ett kunde jag ju söka ekonomiskt stöd hos kommunen ( socialbidrag) de känns ju helt sjukt. Har varit nekad sjukersättning men har just nu efter olika undersökningar fått min sjukskrivning godkänd. Men de varar inte så länge bara kämpa på. Det som är jätteviktigt när en läkare skriver ett sjukintyg är att det står väldigt tydligt och utförligt vilka aktivitetsbegränsningar form finns detta ska stå på punkt 5.
Önskar att de läkaren som träffar personen ska kunna göra bedömningen det är ju denne som proffesionellt kan bedöma patienten. Detta ska inte vara en handläggare på FK utan medicinsk bakgrund som ska kunna göra detta för de är ju det som händer i vårt fantastiska I-land som jag upplever är ett u-land. Denne handläggare kan slå ut en person helt på alla nivåer fysiskt och psykiskt.

Jag har fått min sjukskrivning på 25% godkänd av FK även efter dag 180 och blev bra bemött av min handläggare. Dock var hon väldigt noga med att poängtera att hon kan komma att göra en annan bedömning inom snar framtid. För mig har detta med sjukskrivningen varit enbart stress från dag 1. Jag älskar mitt arbete och har väldigt bra chefer som hjälper till så jag kan jobba 75% trots de begränsningar min ME innebär. Jag har en känsla att FK misstror många och utgår från att vi sjukskrivna är arbetsskygga eller inte försöker vårt bästa för att jobba heltid. Men tro mig, min högsta önskan är att få vara frisk, jobba, tjäna pengar och leva ett fullt liv.

I helgen försökte en vän ta livet av sig då FK överväger dra in hens sjukpenning,hen lider av svår posttraumatisk stress, depression,ångest, sömnsvårigheter samt har en bestående skada efter traumat med konstant värk. Dessa diagnoser är fastställda av både en medicinsk utredning samt av läkare. Handläggare på FK är anmälda.Detta måste få ett slut de tar livet av folk. Skulle också här vilja påvisa att det inte finns en anmälningslänk på F-kassans hemsida där man kan anmäla handläggare.

Jag har varit sjukskriven sedan 05, först PTSD och sorg. Jag förlorade 2 av mina söner 05 och 06, blev deprimerad och fick ischiasnerven i kläm då jag blev mer eller mindre sängliggande. För 10 år sedan opererades jag men det misslyckades så jag har svår kronisk värk. Inom loppet att följande 6 år drabbades och mitt barn av upprepade trauman (separation, förlorade jobbet, npf-diagnos av sonen, polisutredning rörande pappan, vårdnadstvist, utförsäkring 09/10, kämpade med försörjningsstöd mm) 2014 gjordes en stor utredning, jag kunde komma tillbaka in i sjukförsäkringen och drabbades till slut av utmattningssyndrom till följ av allt som skett under åren från 05. Förra året lade min dåvarande handläggare in om utbyte av sjukpenning till sjukersättning (det togs aldrig upp) och nu nekat min nuvarande handläggare mig sjukpenning då hon underkände 1:a intyget, när det 2:a inkom rådgjorde hon med försäkringsläkaren och de kom fram till (efter att ha läst ett dokument dom är en uppföljning och lägesrapport från förra året rörande min sons vårdbidragsbeslut.) att jag är för sjuk enligt intyget för att kunna göra det som står i dokumentet (vårdbidrag baseras pånarnets behov och inte förälders förmåga att utföra det. Det framkommer inte att jag har hemtjänst och barnets mormor som hjälper till utöver de kommunala LSS-insatserna. Dessutom har handläggaren tolkat 'daglig kontakt med skolan som om jag är I skolan varje dag när 'daglig kontakt' i själva verket är en dagbok som jag och assistenten skriver i) SÅ i.o.m att jag gör (det De tror) så kan jag inte vara så sjuk som läkaren skriver i intyget OCH därför överväger de avslag. Jag har ännu inte fått ett definitivt beslut men man är rätt rättslös som sjuk och förälder. Tar man hand om sitt barn (fast jag har MER avlastning och stöd än föräldrar till barn utan diagnoser) har man arbetsförmåga - oavsett vad.
Det är rent diskriminerande... De ska även verka för att sänka kvinnors sjukskrivningar för vi är för många kvinnor som är sjuka. Speciellt vi som är sjuka i utmattningssyndrom så de letar varje liten anledning de kan finna för att ge avslag.... Människorfientligt

Har social fobi och panikångest samt ibs som triggas. Kunde inte ta mig nånstans utanför hemmet om jag inte visste att de fanns toalett i närheten bla. Hade fått beviljat i 3 år tidigare. Anledningen till att jag fick nekat nu var pga att mina besvär inte blivit bättre.. tidigare år så var planen att fortsätta gå terapi regelbundet vilket jag gjort. Försäkringskassan tyckte att jag skulle ta ett jobb där toalett fanns tillgänglig. Problemet var inte jobb.. utan HUR jag skulle ta mig någonstans.. jag kunde inte klara mig utan någon som körde mig var jag än skulle bla.

Jag är en kvinna som har gått på dialys i 10 år 1986 blev jag njurtransplanterad efter några månader kämpade och började jobba heltid.Medecinen jag använder för njurtransplantationen orsakade diabetes 2 ,är insulin och tablett behandling,2010 fick jag arbetsskada som orsakade disbråk,diskbråk operation efter misllykades.De räknade inte det som arbetsskada fast det var under arbetstiden,gick inte vidare med det.Har varit sjukskriven från 2010 till 2016 under min sjukskrivning jag har varit på 6 arbetsträning klarade inte av.2016 medan jag var sukskriven,försäkringskassan gjorde utredning efter fem månader väntetid inga pengar frå ingenstans,fick beslut från försäkringskassan avslag på sjukpening.Sökte arbetsförmedlingen sökte arbets och utveklinsgaranti,trots alla mina veavär kan knappast gå,har inga krafter i de flesta delar i kroppen jag försökte delta ett år på samhall.Idag är sjuskriven igen vet inget vad som konmer att hända med mig har tappat all kraft all ork all lust

Har inte bett att bli sjuk men blev och med kroniska problem efter allt slit på jobbet, blivit utförsäkrad och inte friskare för det, enligt af;s arbetesteraupeuht och handläggare så kan dom inte erbjuda mig något för det har visat sig att jag inte klarar av att arbeta med något pga. besvären jag har. Åter sjukskriven efter några månaders uppehåll och på ruta 1. Röstade på sossarna men vad gjorde dom för oss sjuka, ännu värre. Det här är diskriminering, hade jag vart en man med såna papper jag har så hade jag haft sjukpension, men som kvinna på över 50 år och många års tungt arbete räknas inte in. Skäms och kom inte med ert fina val snack hit och dit, det ända politikerna gör är ljuger och sitter på sina feta inkomster, medans sjuka måste sälja allt dem äger och gå till sos förhopppnings visst få underhållstöd. Vi som redan är sjuka har som sagt inte bara förlorat våra liv utan smärta och extra avgifter hjälpmedel, mediciner m.m. Fy skäms. Löven med gänget ni borde inte få kalla er för socialdemokrater när ni inte kör den politiken heller, välkomnar er och vara delaktiga i vår vardag så skulle ni kanske förstå hur mycket man kämpar varje dag med smärtan ekonomin och så till slut med LIVET.

Jag hade mest problem med HR och chef som påpekade att jag inte kunde vara hemma utan måste jobba och det var mig det var fel på. Inte arb miljön. Dom ringde mig ofta och ständiga extremt obehagl möten. Jag hade efter många års tuff arb miljö blivit intryckskänslig och hade jätteproblem m att prata lyssna sova etc. Ville bara bli lämnad ifred i ett mörkt tyst rum ungefär..
Jag bytte senare yrke och mår nästan normalt idag. Fkassan hade jag förutom förseningar inga problem med. Förstående läkare är svårt och efter 2 mån heltidssjukskr och 2 mån halv gick dom inte med på mer. Tog tj ledigt 25 %

Jag är sjukskriven men utförsäkrad trots en bra sjukskrivning och utlåtande från både arbetsterapeut och arbetsförmedlingen om att jag saknar arbetsförmåga.
Känns som att samhället bara vill bli av med alla långtidssjukskrivna och funktionsnedsätta.
Försäkringskassan hoppas väl att man inte ska orka med och ta livet av sig. Jag känner till flera såna fall men detta tas aldrig upp eller skrivs om.
Byråkratin driver sjuka till självmord.

Det har varit en fruktansvärd resa med FK. Individuell plan är inget som existerar även om det låter så. FK jagar fuskare säger de - men helt ärligt: vem kan fuska sig till svåra kroniska tillstånd? Att leva på sjukpenning gör ingen rik och det är inget man vill välja.
FK bröt ner psykiskt och utöver allvarlig sjukdom kom självmordstankar.
Läkare står maktlösa och deras intyg räcker inte till. Läkare får ägna onödig tid till kompletteringar som FK önskar istället för att hjälpa sjuka.
Sjuka får söka mer vård och leta mer stöd då trygghet faller.
Att hamna i beroendeställning till en myndighet är fruktansvärt.

Jag är sjukskriven sen mer än ett år, utmattningssyndrom, har en mycket dålig arbetsplats samt tuffa saker privat. Väntar med skräck på vad FK ska besluta angående senast inskickade läkarintyget. Dom har upp till 30 dagars handläggningstid. Ska visst få en ny handläggare, IGEN. Tidigare handläggare har jag haft mycket liten kontakt med. Arbetsplatsen har ingen HR, mobbande chefer, mycket stor omsättning av personal senaste åren, kontakt mellan mig och arbetsplatsen sker när jag meddelar om fortsatt sjukskrivning. Jag kan inte återvända till den arbetsplatsen till läkares mfl stora förtret. Jag är ju en jobbig en då, som inte passar i mallarna. Ensamheten är mycket stor.

Orkar inte skriva ett långt inlägg men det jag vill säga är följande:
Jag trodde F kassan skulle hjälpa folk när jag växte upp, vilket dom oftast gjorde när jag var yngre!
Nu 2018 så är det politikernas fel att F kassan inte gör sitt jobb! Om jag varit sjuk så har jag gjort så att när jag ringer F kassan och om jag då hör att det sitter en gammal sur kärring på andra sidan linjen så lägger jag direkt på i örat och ber om att få byta handläggare. Dom jobbar så olika, oftast beror det på vem du pratar med, men i stora hela så har systemet förfallit. Dom är misstänksamma mot allt och alla och utgår från att alla ljuger.
Tycker att hela korrupta regeringen borde bytas ut, samt att arbetsförmedlingen och F kassan borde ersättas mot nåt annat. Detta är nåt som absolut inte fungerar idag. Allt dom skyller på är den "stora invandringen" men det är skitsnack!
Är själv inte arbetslös/sjukskriven eller över 30 år gammal men förstår att det inte häller är nåt jag vågar att bli! Och för att inte prata om våra äldre i samhället som får våra smulor..
Galet systemet är!
HLR OM GÖR RÄTT!!

Jag är sjukskriven sedan februari 2017, utmattningssyndrom. Jag arbetar nu 50%. Jag har haft det bra med FK, de har inte strulat med min sjukpenning än så länge (peppar, peppar) Har precis ansökt om förlängd sjukpenning då det gått mer än ett år.

Har haft ganska tufft med förståelsen från arbetsplatsen. Många som inte vet vad detta innebär. Borde fått mer anpassad start då jag jobbar inom barnomsorg på en skola. I allmänhet så är det en ganska bullrig miljö med många barn i varje klass. Oförståelsen från arbetsgivare och omgivningen har varit tuffast för min del. Läkare och vård har fungerat jättebra med mkt förståelse.

2016 så opererade jag min vänstra sena från tricepsfästet i armen. Jag jobbade då på kriminalvården i ett säkarbetslag där man måste vara i fysisk samt psykisk form. Vi sprang på överfallslarm, brandlarm samt avskilde klienter som var våldsamma. Jag blev gipsad och överläkaren som var senspecialist sa att jag absolut inte får anstränga ens den högra sidan för att det skulle kunna påverka läkningen samt rehabiliteringen av den vä sidan som var opererad. Trots att jag hade gips så vägrade försäkringskassan att sjukskriva mig. Dom menade att jag kunde använda den andra armen att arbeta med. Jag påpekade för dom att det inte gick att utöva arbetet med en arm, dessutom hade jag intyg från en överläkare samt en ortopedläkare som dom skickade till försäkringskassan. Detta hjälpte tyvärr inte heller. Dom avslog min ansökan om sjukpenning. Detta medförde till att jag inte fick några pengar under 3 mån. Jag fick även gå tillbaka tidigare fast jag inte var färdigremiterad. Detta har i dagens läge medfört att jag har kraftigt nedsatt funktion av min vänsterarm.

Jag fick en aneurysm när jag var 15 år och blev akut skjutsad till neurologen i Uppsala. Dog nästan på vägen dit och var medvetslös större delen av min tid där. Har i dagsläget ett stort ärr som sitter på vänstersida av min hjärna. Klarade mig bra med tanke på att jag kunde vara död eller en grönsak i dagsläget- men fick med mig flera men som skadat mina möjligheter i livet. Jag har i dagsläget en form av epilepsi som utvecklades efter blödningen vilket ger mig korta men frekventa frånvaroattacker. Dessa attacker skadade mina möjligheter till jobb och därför mina möjligheter till försörjning. Trots detta så blev jag tidigt utförsäkrad, och bedömdes vara frisk. Det tog tills jag var 23 år gammal för att ens bli tagen på allvar när jag sa att någonting var fel. Jag led av djup depression i flera år
även efter det, och förväntades hela tiden att ändå jobba. Min familj och min flickvän (nu fru) försörjde mig under hela denna tid, och det bemötande jag fick ifrån olika myndigheter var att jag fick "försöka hårdare". De verkade även djupt irriterade på att jag levde med den enda i mitt liv som fick upp mig på morgonen, och straffade mig för det ekonomiskt.

Jag har varit 100% sjukskriven sedan april 14 i april 15 såg jag på mina sidor att denna månads utbetalning var mycket mindre än vanligt. Jag ringde då hl och undrade varför och fick då veta att de övervägde att dra in sjp. Sedan dess har jag ansökt, omprövat och överklagat. Mitt mående har försämrats under tiden. Arbetsförmedlingen har utrett mig, jag har arbetsprövat och i sep 15 så skrev af ett sammanfattande dokument till fk. Detta togs inte upp i några beslut från fk överhuvudtaget. Jag har haft ständig kontakt med af hela tiden och varit anmäld där. Efter ett tag så ändrade af min kod eftersom deras system påpekar att de måste ordna nåt men då de inte har något mer att erbjuda mig så ändrades koden. Vid nästa ansökan om sjp så fick jag ett brev om att de tänkte nolla min sgi. Jag mailade handläggaren på fk och bad henne ringa upp af handläggaren, hon sa att det skulle hon inte göra. Jag letade då fram i fk vägledning om det och skickade utdrag om att de ska ringa till af. Hon gjorde det och därefter kom brev om nollning av sgi med info att det betyder att du inte kan få sjp. I alla beslut från fk står vad man ska göra för att skydda sgi. Fk hänvisar en att vara anmäld på af, arbeta eller delta i något program. Det gör de fast de fått in dokument som talar om att det finns inga program eller annat för mig att delta i. Jag fick efter nästan ett år dom från fvr att jag fick tillbaka sgi och att fk inte utrett sjp ansökan så den återförvisades. Lagen kräver att man är anmäld hos af, oavsett kod. Sedan 2000 har fk även fått ett bemyndigande att man även ska visa att man är aktivt arbetssökande. Men de har inte skrivit något om detta ännu. Däremot svarar de på en rapport till sfu att de använder sig av arbetsförmedlingens kodning för att se om man är aktivt arbetssökande. De har inte kommit på något annat sätt att lösa det på då det inte får bli så kostsamt osv. Jag har även ett läkarutlåtande om hälsotillstånd som de inte tog med i något beslut. Läkaren beskriver där utförligt mina aktivitetsbegränsningar.
Sedan helt plötsligt i aug/sep 17 ringer någon från fk och vill skicka mig på utredning. Efter utredningen, som visar allt som min läkare o af och en specialist redan beskrivit hela tiden, ringer fk och meddelar att de bestämt att jag får sjp. I över två år har jag inte varit berättigad till något av fk däremot har jag fått ytterligare besvär o diagnoser. Jag har mailat vad lagar, förarbeten till lag och rättspraxis säger då det är vad de har att följa men de verkar ha nåt eget de går efter som inte är rättssäkert. En stat i staten. När ska någon ta dem i örat ordentligt. Hoppas på EU

Har haft mycket kontakt med Föräkringskassan under snart 25 år, detta då jag har barn med särskilda behov. Denna enhet var super förr och är bra nu med, även om mycket förändrats där. Så till sjukförsäkringen, rehabiliteringskedja. Ja jag undrar hur det kan heta så då den mer eller mindre går ut på att pressa in människor i olika tidsstyrda teoretiskt icke anpassade åtgärder. Att möta varje individ där den är, med dennes behov nej så ser inte kedjan ut idag. Att som utredande handläggare helt på eget bevåg kunna avgöra vila utredningar som ska ske, vad i intyg som ska med eller inte för bedömning, rättssäkert nej. Inga problem att välja ut det som gynnar ett avslag. Läkare kan skriva en novell om diagnoser, symptom och konsekvenser som leder till arbetsoförmåga, inget hjälper, inte heller hur många intyg och från specialister som går i god för din sjukdom/oförmåga till arbete. Undrar hur många utförsäkrade som är arbetsföra, i arbete trots att de inte borde vara det....än? När ska detta vansinne ta slut, ingen klarar av att få förmågor tillbaks av utförsäkring.

Jag har under mitt år med utmattningssyndrom känt sån stress. Livet tog en tvärvändning när inte hjärnan fungerade och med en kropp som inte lyssnade. Skammen att inte kunna arbeta då jag inte kunde koordinera kroppen till att köra bil eller att ens laga mat till barnen. Samtidigt ska man sköta en kontakt med försäkringskassan när jag upprepade "jag hör att du pratar men jag förstår inte vad du säger" , jag kunde inte förstå vad de sa. Jag har fått till mig att det måste få ta tid att komma tillbaka men jag behövdes på jobbet NU. Fick till mig att det är kaos på jobbet, "men var hemma du och vila".. VILA?!? Otaliga timmar med terapi har dämpat ångesten lite men jag måste hantera den varje dag trots medicin. Den kvävande känslan av strypgrepp och tryck över bröstet. Omgivingen säger nu ett år senare att "du ser ju pigg ut" men inuti är jag fortfarande trasig. Fick höra att mina dagar börjar minska så jag måste gå upp i tid. Lägger energin på jobbet så familjen får möta en mamma som inte orkar vara vaken på kvällarna. Utan min man vet jag inte vad jag gjort. Nåt stöd möts man inte av som sjukskriven. Varför hamnade just jag här? Jag lever nu med låg inkomst som deltidssjukskriven och försöker vända på alla slantar. Jagad av tiden som går ut som sjuk.. Allt jag vill är att vara tillbaka och må bra.

Ni som har ett korrekt läkarutlåtande och FK ej beviljar sjukpeng eller sjukersättning. Ni måste överklaga detta direkt till Förvaltningsrätten. Det gjorde jag efter nekande och hot om avstängning hos FK. Trots bröstcancer och en stroke. Jag fick rätt och läkaren på FK fick förklara sig för domstolen. Ett helvete när man sjuk att FK:s tjänstemäns kompetens övertrumfar en läkares specialistkompetens och deras läkarintyg. Varför har vi då läkare? Hemskt att få en sådan kränkande behandling när man är sjuk och har läkarintyg. Denna behandling av verkligt sjuks måste få ett slut. Maktmissbruk.

Min bror har varitsjukskriven i ca 7 år med aktivitetsstöd, arbetsprövning o.s.v. I alla år har det funnits en kommunikation med FK och dess handläggare. I april 2017 dög inte längre läkarintyget. FK ställer krav på kompletteringar av läkarintygen in absurdum. Vi har förstått att det inte har någonbetydelse vad man än gör för åtgärder. Det sista var jasså han har en anställning "då kan han ju arbeta". FK ställer fråg om man kan ta sig till ett arbete själv eller med hjälp. Även om denna frågan besvaras med Nej så har den ingen betydelse för bedömning av "hur" sjuk man är. Det viktigaste grundskyddet för alla människor är att få stöd och hjälp när man är sjuk. Vi betalar skatt för att få den hjälpen. Att sänka sjukskivningstalen genom att "låtsas" att ingen är sjuk och då genom att inte godkänna en sjukskrivning då är man nog inte riktigt klar över vad man håller på med. Det finns ingen Jesus levande som kan "säga till den lame" ta Din säng och gå...

Jag har haft jobbet med FK sedan jag har varit sjuk och behövde arbeta del tid i väntan på operationen. Det har varit kämpigt för mig och läkaren som har egnat mycket tid att skriva och ringa för att förklara sjukdomen och situationen. Ingen på FK vill lyssna eller förstår oavsett om det är handläggare eller chef, alla skyller på politikerna och systemet. Jag var sjuk skriven i några månader och skulle arbeta i 50 procent och var överens med FK om det. Jag fick vänta två månader på att de skulle hanlägga och fatta beslut om betalning. När jag ringer och frågar de svarar att de har inte hunnit titta på min ärande. Till slut svarar de att jag har inte rätt till sjukpenning och jag får byta jobb och jobba annat trots att jag väntar på operationen. Det är så omänskligt och dessutom känns det att man utsatt för kränk och missbehandling. Det är regering fel och inte systemet, därför är det viktigt att se till att blir ändring på regeringen i den kommande val
/Carmen

Jag insjuknade okt-14 av utmattningsdepression efter många års stress och andra jobbiga saker både privat o jobb. Jag har brottats med utmattning, ångest, panikångest (ett tag kunde jag inte duscha i min egen dusch pga panikattacker) kraftiga magbesvär, yrsel, ständig huvudvärk osv osv.. Efter exakt 1,5 år stoppar FK min sjukpenning. Från ena dagen 100 % sjukskriven ska jag infinna mig på jobb 100 %. Mitt arbete på förskola (sen 24 år tillbaka) var inte att tänka på. Blir inskriven på AF men de undrar varför jag är där när jag har en fast tjänst redan och till synes helt oförmögen att gå något program. 1 sept-17 tvingas jag mer eller mindre tillbaka till förskola. Då på 25 %. Den hösten var överjävlig mot mig då kroppen startade om med alla kraftiga symptom jag hade i början. Arbetade på fsk t o m dec-17. Då kommit upp till 50 % o orkar knappt det. Då kom lite ork att sätta sig o söka nytt jobb. Nu jobbar jag 50 % som pers. assistent. Fungerar ok men varit hemma i perioder då min utmattning ger sig till känna igen.. Jag har 6 överklaganden hos Förvaltningsrätten med början ang April-16 t o m dec-18. Snart gått 2 år. Utan sjukpenning o nästan ingen lön gör att jag inte mår bättre när räkningarna ska betalas. Haft fantastisk rehab team (dock lite för många läkare inblandade under åren) fantastisk familj och har (nästan) alla mina vänner kvar trots noll ork mestadels. Dock stort svek av min bästa vän som inte ”orkar” och blir ”låg själv” av att jag är sjuk. Jag är ju inte ”den vanliga spralliga kompisen” längre. Men annars stort stöd. Nu väntar jag på FR och deras beslut. Vågar inte hoppas på några pengar men skulle sitta fint eftersom jag är helt barskrapat och dessutom ensamstående. Hälsningar trötta jag

Blev sjukskriven i dec-16 för utmattningssymdrom. Gick upp i tid alldeles för fort, allt för att göra fk tillags. Konsekvensen av det är att jag sen november inte längre får någon ersättning, trots att jag har varit tvungen att gå ner i tid igen till 60% för att 75 % arbete blivit för tufft o att maken måste göra det mesta av hushållsuppgifterna.
Men fk tycker att jag ska byta jobb o då kunna jobba heltid. Trots att jag har en väldigt förstående arbetsgivare som gjort stora anpassningar för mig. Är dessutom övertygad om att jag kommer att kunna komma tillbaka på heltid bara jag får återhämta mig o läka. Fk har väldigt dålig koll på vad utmattningssymdrom innebär. Jag tycker att det är att jämföra med att en som brutit benet skulle måsta byta jobb bara för att de inte kan jobba medan benet läker.
BRA att ni lyfter detta! För jag skulle bli förvånad om ni får postiva reaktioner från personer med utmattningssymdrom.. tyvärr...

Hej!
Drabbades av stroke som troligtvis beror på stress. Ett stort problem som jag ser det är överprövningarna som sker av den sjukskivande läkarens bedömning, vilket fördröjer utbetalning av sjukpenningen i bästa fall, eller i värsta fall leder till att människor hamnar i svåra ekonomiska situationer. Det belastar den hårt ansträngda sjukvården i onödan. Vet att det avsatts medel sedan tidigare för att läkarna ska öära sig att skriva sjukintyg så att de håller ur en försäkringsmedicinsk aspekt, men att många inte ansett sig ha möjlighet att gå/inte förstått meningen med det?
Jag väntar fortfarande efter två månader på om de anser att jag har rätt till sjukpenning. Detta skapar en stress som förhindrar/fördröjer tillfrisknande.
Ett annat problem är att de stressrelaterade problemen är svåra att bedöma längden av sjukskrivningsbehov, och står det inte att du kommer beräknas ha nedsatt arbetsförmåga under minst ett år (med minst 15%tror jag), så blir din arbetskada inte godkänd även om du är sjukskriven 1 år eller längre. Detta slår främst mot kvinnor och främst mot kontaktyrken.
Dessutom framgick det i DU-rapporten 2012 att de i sina studier hittat mer än fördubblad dödlighet i cancer och hjärtkärlsjukdom bland dem som drabbades av depression och utmattning efter de nedskärningar som skedde i början av 1990-talet. Forskningen bekostades av Afa-medel = arbetsmarknadens parter, men eftersom det rör mest kvinnor är det kanske inte så intressant?
Jag förstår inte varför de olika partierna utkrävs större arbetsmiljöansvar när de lägger sina budgetar. Det blir en stor kostnad för samhället när vi blir sjuka i cancer och hjärtkärlsjukdom.....eller hur?

Jag har fått en sjukskrivningstid som jag önskar att alla fick. Diagnosticerat utmattningssyndrom hos vårdcentralsläkare som direkt sjukskrev och skickade remiss till stressrehab. Regelbundna träffar hos vc-läkaren fram till rehabstart då ansvaret gick över till mkt kunnig läkare där. Ett professionellt rehabteam och fantastiskt rehabprogram som bidragit till att jag idag mår bättre, och har verktyg att fortsätta den vägen när nu arbetet trappas upp igen.

Arbetsgivaren stod på min sida från dag ett, och fokuserade på vad de kunde stötta med för att göra min rehabtid så bra som möjligt samt hjälpa till i förhållande till försäkringskassan. Nu vid arbetsåtergång anpassade uppgifter och förbättrad arbetsmiljö.

Försäkringskassan höll regelbunden kontakt inför sjukskrivningens olika skeden, informerade om beslut och förvarnade om kommande steg. Inför dag 180 (då de flesta utförsäkras) hörde handläggaren av sig gällande komplettering av sjukintyget för att kunna styrka fortsatt sjukskrivning. Så blev det också, mot bakgrund att jag snart skulle påbörja jobbintroduktion.

Det enda som inte gått smidigt är att jag själv agerat koordinator mellan vårdcentralsläkare, rehab och försäkringskassan - istället för att de har direktkontakt. Med en utmattad hjärna är inte det en alldeles lätt uppgift, särskilt inte som förstagångssjukskriven. Systemet är inte enkelt att förstå. En ytterligare negativ synpunkt är att FK alldeles uppenbart har dålig koll på utmattning som diagnos. De förstår inte att deras kontakter, förvarningar för kommande steg i sjukskrivningen, och oförutsägbarhet i vem som beviljas sjukpenning skapar en stress hos den sjuka som faktiskt FÖRVÄRRAR sjukdomen. Systemet är som bekant riggat för att en måste vara frisk för att orka vara sjuk.

Jag har tre kroniska sjukdomar (bl a me) vilka var för sig påverkar en persons arbetsförmåga. Efter tre års sjukskrivning på heltid börjar fk våren 2017 begära "objektiva fynd på organnivå" när jag hänvisar till en dom som säger att dem inte kan begära det vid diagnoser som ställs genom kriterier, ändrar sig fk och begär endast "objektiva fynd", när jag pekar ut de objektiva fynd min läkare angivit ändrar sig fk igen och säger att dem fynden är otillräckliga. Jag har därefter genomgått validerade objektiva tester av ett specialiserat team, dessa tester visar att jag helt saknar arbetsförmåga. Den läkare hos fk som granskat mina testresultat avfärdar dem som självtester och han bedömer att jag har "aktivitetsförmåga" utifrån att jag skickat in synpunkter till fk. Handläggaren informerade mig i telefon att jag har hel arbetsförmåga med anledning av att jag skickat in synpunkter till dem och då jag har klarat av att studera under en period jag ej ansökt om eller uppburit sjukpenning, handläggaren sa även att min arbetsförmåga handlar om min inställning till att arbeta. Jag är ensamstående och har varit utan inkomst sedan september 2017, jag måste sälja min bostad innan jag får försörjningsstöd, pga min sjukdom klarar jag inte av en flytt och oron har givit mig suicidtankar. Jag har under dessa tre år haft 4 handläggare, jag bad om att få byta ut den tredje då jag kände mig kränkt och hånad efter varje kontakt. När jag bad om anstånd med att lämna in synpunkter för hinna lämna in testresultat och nytt läkarintyg sa min handläggare att det inte finns något jag kan lämna in som kan få dem att bevilja mig sjukpenning. Det läkarintyg jag skickat in tillsammans med testresultaten kallas i avslagsbrevet för "skrivelse" som inte tillför något nytt, trots att det enligt min läkare innehåller allt fk säger sig sakna.

Jag hade under våren 2016 väldiga problem med med yrsel och extrem trötthet. I augusti orkade jag inte kämpa längre och sökte hjälp hos VC. Blev inte betrodd och tvingades efter att läkaren skrivit ut b vitaminer (som jag redan åt och han inte hade lyssnat på) söka mig till en annan VC. Fick efter mycket tårar en akut tid, efter det fick jag tilldelat mig en annan läkare. Denna läkare glömde vid ett flertal tillfällen bort mig och ringde inte upp vid överenskommen tid. I samma veva fick jag avslag från FK. Den handläggare jag blivit tilldelad vad extremt otrevlig och i det tillstånd jag var i gjorde det inte situationen bättre. Hon fanns aldrig tillgänglig när min läkare sökte henne i 2,5 vecka. I december 2016 så slutade den läkaren och jag fick ytterligare en ny (den 5 i raden) då var avslaget från FK redan ett faktum och handläggaren nekade allt som min nya läkare ville ha till stånd. I mars 2017 fick jag äntligen komma till en specialist i psykiatri och han fastslog min diagnos till en rad sak bland annat svår depression med utmattnings inslag. Han har skrivit utförliga intyg men FK vägrar godkänna min sjukpenning. Jag kämpade mig tillbaka ganska snabbt så jag kunde jobba 50% från Feb -17 men därefter så har det inte gått framåt alls. Vi har gjort åtskilliga medicin byten som i sig gör det svårt att orka med. Jag går hos sjukgymnast och KBT terapeut på samma ställe som specialist läkaren för att få hjälp med att komma tillbaka. Jag skickade in en överklagan i mitten på Dec -16 fick några veckor senare reda på att FK omprövningsenhet hade 25 veckors handläggnings tid. När jag fick anslaget på min överklagan så var vi framme i maj -17 . Gick då till facket för att få hjälp. Ett problem som försvårade min situation var att 2 av 3 läkare på min nuvarande VC hunnit sluta när jag fick avslaget. Ingen på VC ville skriva kompletterande intyg för den första perioden som FK avslagit då de inte träffat mig då. Fick bra hjälp av en jurist där och skickade in ytterligare en överklagan som jag visste skulle gå vidare till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten har 8-10 månaders handläggningstid och jag borde få ett svar senast i juni detta året. Då har det nästan gått 2 år. Till historien hör också att min nuvarande läkare har förklarat för mig att för att jag ska komma tillbaka och vara 100 % arbetsför så måste det finnas ork att göra de saker som rekommenderas av sjukgymnasten och terapeuten. Detta har inte funnits pga av medicin byten som inte gett rätt resultat och pga av att jag inte har någon sjukpenning så har jag heller inte kunnat gå ner i tid vilket skulle ha behövts en period för att jag snabbare skulle må bättre. Läkaren tyckte att jag skulle gå ner till 25 % men jag sa bestämt att det kan jag inte för jag har trots allt räkningar och hyra att betala och 25% av min lön täcker knappt min hyra. En period så jobbade jag 50 % och resten av tiden sov jag. Orkade inget annat. Jag jobbar fortfarande 50 % sedan i Feb -17 och hoppas självklart på att jag ska bli bättre. Men när man tittar tillbaka så har ju troligtvis min sjukskrivning bara blivit längre istället för kortare pga av FKs agerande. När jag såg inslaget så var det skrämande hur allt FK sa stämmer in på vad de sagt till mig och då har inte jag samma diagnos som mannen i inslaget. Det där med en objektiv beskrivning går ju inte att leverera från läkarna när det gäller psykiskt sjukdommar och utmattning.
Jag kan tyvärr inte låta bli att bli upprörd, jag vet att jag inte är ensam men det hjälper ju inte när man är mitt i denna situation. Jag har ett jobb som jag är duktigt på och vill tillbaka till på heltid. Tror inte att jag heller är ensam om att säga att när man mår så dåligt och orken inte finns där alls så kan man ju heller inte söka ett nytt jobb. För mig har det dock inte varit ett alternativ då jag vill tillbaka till mitt jobb som jag trivs med. Min arbetsgivare har varit mkt stöttande och velat göra mer i dialogen med FK men inte kunnat. Är det verkligen så här man skall behandlas när man jobbat sedan man varit 19 med ändå uppehåll för studier?!
Stressen som jag utsattes av FK vid avslag och kommunikation med den extremt otrevliga handläggaren har ju heller inte gjort att man mått bättre och jag har tappat räkningen på hur många gånger som jag ringt min mamma och gråtit för att jag inte orkat mer..
Hon blev vid ett senare tillfälle också min målsman i dialogen med FK och då inte handläggaren utan handläggaren chef för jag orkade bara inte prata med dem.

Hej jag har en whiplash skada som jag fick 1983 på utlandet där vi bodde. Då fanns inte diagnosen 1999 efter flera års kamp fick jag diagnosen. Från den dagen har jag upplevt en kamp med försäkringskassan. Jag har varit misstrodd i många år och efter erkännandet fortsätter kampen . Arbetsförmedlingen o försäkringskassan kan inte samarbeta. Och pga detta har många långa år varit kämpiga. Sen att försäkringskassan kan jämföra sig med en läkares kunskaper är ju förjävligt sen tar de in läkare som man aldrig träffat som sitter o tar beslut. Nää . Här inte försäkringdlassan insett att Ni bidrar med sjukdomar som stress o deprimerad människor som redan Är sjuka.? Ställ frågan till er själv. NI ÄR ETT HOT FÖR OSS. MAN VET ALDRIG VAD SOM KAN HÄNDA. Ni bidrar då inte till att människor kommer tillbaka till arbete.

Sjukskriven?? Fått avslag.
Bara jobba 100 % med utmattningsdepression...

Fantastiskt bra bemötande av försäkringskassan. De har varit med mig hela tiden och gjort korrekta bedömningar. De har litat på läkarutlåtande och verkligen velat mitt bästa. Bra och kunnig handläggare som funnits hela tiden och stöttat. Hon gav mig bra råd och såg till att jag fick bra hjälp. Många rosor till fk i mitt ärende. Hade kanske tur att få en super handläggare som verkligen ville mitt bästa

Jag är utförsäkrad sedan november 2016. Trots läkarutlåtanden och läkarintyg som talar om att ingen arbetsförmåga finns och trots att FK:s beställda Teambaserade medicinska utredning visar detsamma, så är jag enligt FK:s handläggare frisk. Först fick jag indragen/nekad sjukpenning. Sedan fick jag indragen rätt till sjukpenninggrundande inkomst, trots att jag var anmäld och stod som arbetslös på AF sedan 2015. FK uppmanar mig att begå bedrägeri genom att intyga på heder och samvete att jag är fullt arbetsför och i stället ha a-kassa. Jag vägrar att begå bedrägeri och hamnar därmed i kod 14, arbetslös med förhinder och FK anser därmed att jag inte är berättigad till SGI. Jag jagas med blåslampa och FK ser ut att leta bara minsta lilla kryphål för att kunna kasta ut mig från det s k trygghetssystemet. Men FK själv ser inte ut att ha några skyldigheter. Utlovade möten blir inte av, telefonsamtal som utlovats uteblir, ingen rådgivning eller hjälp överhuvudtaget! Den försäkring som jag trodde var till för att hjälpa, den fungerar inte alls. Bemötandet från FK har bara fått mig att må ännu sämre. Mina ursprungliga besvär har nu utökats med ångest och stressymtom och ekonomiska bekymmer. Jag måste driva mina ärenden till domstol för att bevisa att jag är sjuk medan FK:s handläggare kan gå emot specialistläkare och utredningar utan att alls behöva ange skäl till hur och varför hen kommit fram till motsatt bedömning!

Sjuk i utmattningssyndrom, svår depression och har misstänkt ME som skulle börja utredas. Men FK gav avslag på sjukpenning och hänsvisar mig att söka "enklare" heltidsjobb. Jag klarar på sin höjd att ta en promenad 10 min/dag.

Bra att ni tar upp detta. Vi sjuka offras i dagens samhälle. Själv åkte jag ut efter 180 dagar. Låg i ett mörkt rum, kunde inte ens sköta min hygien, var ett vårdpaket som sköttes av maken ( bipolär sjukdom, svåraste formen och utmattningssyndrom). Då kom brevet från FK, du ska jobba heltid. Rena parodin. Var för sjuk för att ta mig till Arbetsförmedlingen. Blev nollad. Nu varit heltidssjukskriven i två år utan en krona. Tidigare jobbat 30 år heltid och betalat hög skatt. Var går pengarna? Inte till oss sjuka i alla fall. Hur kan det vara okej det FK håller på med? I Socialstyrelsens rekommendationer står det att mina diagnoser bör ge minst två års sjukskrivning. Jag tycker vi får dra in på något annat i samhället. Det är skandal att offra den svagaste och mest utsatta gruppen i samhället. Och med en Socialdemokratisk regering dessutom, förstår inte hur Annika Strandhäll och co kan se sig i spegeln.

Jag blev utbränd rätt rejält, både kropp & knopp rasade. Rfter ett tag nekades jag sjukpenning av Försäkringskassan, de hänvisade till att jag skulle söka arbete inom andra yrken. Jag kunde inte ens klara av att brtala täkningar, rent kognitivt alltså och fysisk förmåga som en nittioåring, behövde sova middag 3 timmar varje dag. jag klarade inte av att överklaga, bad om hjälp hos FK men fick ingen. 2 år senare är jag fortfarande dålig. om jag blir bättre är det INTE tack vare FK iaf.

Efter tredje hjärtinfarkter blev jag först sjukskriven på heltid därefter 75% och efter 2 månader på halvtid. Skärpa läkarintyg gjorde det enkelt men efter 180 dagar ringde handläggaren mig o frågade när jag blir frisk, mina diagnoser är svår kol stadium 4, hjärnskada efter 3 infarkter samt diabetes, mitt svar blev om du har de kunskaperna så är det en medicinsk sensation, ja då skulle jag prövas mot arbetsmarknaden tex samhall, jag har idag den bästa tänkbara arbetsgivaren som anpassat mitt arbete helt till det jag orkar med, det slutade med att handläggaren blev borta på lång tid o jag fick en ersättare. Hen godkände sen sjukintyg o sjukskrivning men på lägre nivå, har inte haft mer problem men jag ser hur de begär journaler då och då. Nu har diskussionen sjukersättning uppstått vilket jag nekar till. För mig ytterligare sänkning av ekonomi o pensionsrätt. Min arbetsskada anmälan har manglat i nu 14 månader o säkert länge till..Men jag är nöjd med att sluppit det värsta tänkbara scenario.

När det gäller den ekonomiska biten, har jag haft ”tur” under mina år 4 1/2 år som sjukskriven för utmattningssyndrom. 1-2 ggr har min läkare behövt komplettera intyget, men jag har aldrig fått sjukpenningen indragen, blivit ifrågasatt av FK. Har haft samma läkare i ca 3 1/2 år, som är väldigt sympatisk och kunnig, vet vad som krävs för att FK ska ”godkänna” läkarintygen som förnyats var 3:e månad. Däremot har de personliga handläggarna på FK bytts ut i en strid ström, precis lagom när man blivit lite bekant med dem...
Min arbetsgivare har däremot inte lyft ett finger för hjälpa mig tillbaka, vägrat ta sitt rehabansvar under hela resans gång! Hen har gjort allt för att hindra mig att komma tillbaka, och har upprepade ggr vägrat ge mig möjlighet till arbetsträning på arbetsplatsen, menar att det ”inte går” - fast jag själv har velat pröva!
Hen vill helt enkelt inte ha tillbaka mig på arbetsplatsen, det är tydligt.
Jag hade en ställning som mellanchef när jag kraschade, och ersattes mindre än ett halvårs sjukskrivning av en annan, som då fick en tillsvidareanställning, istället för ett vikariat...
Jag har fått en del hjälp på vägen av den traditionella vården, men det mesta, och det som gett mest positiv effekt, det är sådan behandling som jag sökt upp på egen hand el föreslagit själv till min läkare.
Hade jag inte varit så driven, trots min extrema utmattning, hade jag inte varit där jag är idag, på väg mot arbetsträning på annat ställe.
Jag har hela tiden känt att jag inte ”kunnat” tillåtas vara så pass sjuk som jag egentligen varit/är - utan varit tvungen att driva mitt eget ärende, för att det ska bli så bra som möjligt för just mig. Inte alla fixar detta!
Jag har haft kvar min kognitiva, verbala förmåga, som hjälpt mig mkt. Inte alla har det!
Nu har jag fått stöd av en rehabkoordinator (via min läkare) som är tänkt att avlasta mig i kontakten med bl.a FK och arbetsgivaren. Det känns som minst två år försent. Men jag är glad för det ändå.
Jag har försökt hålla kontakten med mina vänner hela tiden, även om jag inte orkat träffas IRL mer än då och då. Det har varit viktigt för mig.
Senaste åren har jag även fått lite nya bekanta, om än mer ytliga, men det har passat mig ganska bra, mindre socialt krävande...
Är gift sen tjugo år och har barn i yngre skolåldern. Maken har fått dra ett tungt lass, speciellt de första åren. Nu orkar jag delta mer i familjelivet.
Till skillnad mot en del andra har jag däremot aldrig känt mig ensam eller ”utanför” samhället som sjukskriven. Den känslan och tanken har jag aldrig haft!
Jag har rätt gott självförtroende och självkänsla i botten, (och har jobbat på det som sjukskriven).
Vet att den främsta anledningen till att jag drabbades av svår utmattning, är arbetsrelaterad! Och att chefen var (är) dysfunktionell i sin roll att leda. Olämplig för sin uppgift.
Jag är tyvärr inte den enda av personalen som blivit utmattad och sjukskriven...
Det enda som gör mig lite illa berörd, nedstämd, för att inte säga även riktigt arg ibland, är att jag pga detta fått en ev livslång hjärnskada med hjärntrötthet som visar sig vid för mkt ansträngning, att jag körde över mig själv så pass länge - men att chefen som såg och visste om krisläget, och inte gjorde något för att förhindra en ”kraschen!
Utan bara fortsatte kräva ”felfri” leverans vid deadline och ”hoppades på det bästa”.
Därför föll jag väldigt djupt och onödigt hårt. Det hade kunnat förhindras.
Nu är skadan skedd, tiden går inte att skruva tillbaka.
Jag har fått lära mig leva på ett helt annat sätt än tidigare - och DET har i sig inte varit någonting negativt, snarare tvärtom. Jag är mycket mer närvarande idag och uppskattar ännu mer de små, vardagliga sakerna; tiden mede familjen, barnen, de korta, härliga ögonblicken med hundarna, vistas i naturen, i skog, vid vatten...
Jag ser trots min situation ganska ljust på tillvaron och framtiden. Det kanske finns en mening med att detta hände, tänker jag ibland.
Jag har mycket att leva för. Lika mycket som tidigare, om inte mer.
MEN, hjärntröttheten hade gärna varit utan!

Har försörj min man och våra tre barn under drygt ett års tid nu då FK inte godkände hans sjukskrivning där läkaren tydligt skrev att han pga panikångest Ptsd och stress inte orkade med kontakt med människor och helt avskärmat sig från omvärlden. Efter att ha jobbat heltid hela sitt liv utan en enda sjukdag så blev han hänvisad till af då han skulle söka ett annat jobb. Hade hans sjukskrivning blivit godkänd hade det kanske räckt med några månaders bearbetning med hjälp av terapi men att hålla kontakten med af och kämpa mot FK så har det tagit betydligt längre tid. Snart är det jag som inte orkar vilket väl leder till utmattningssyndrom. FK är extremt kränkande mot människor som mår psykiskt dåligt och uppvisar fysiska symptom i samband med detta.tydligen räcker det inte ens med cancer för att räknas som sjuk längre. Fick själv inte heller sjukersättning efter traumatisk förlossning utan skulle då använda mina föräldradagar. Låg ju på sjukhus och kunde inte alls ta hand om något av mina barn eller klara av något annat för den delen heller. Förnedrande och orsakar enorm stress för människor i utsatta situationer.

Jag fick ingenting första månaderna, därefter sänkte de min till 60:- per dag utan anledning. Klagomål har fortsatt sedan 2016 och inte klart än.

Har inget förtroende alls för FK det är noll nekad sjukskrivning för me trots komplettiering av sjukintyg o överklagande

Jag kan helt sanningsenligt säga att FK och svenska staten har förstört mitt liv, och jag kommer ALDRIG att glömma den kränkande behandling jag utsatts för.

Var höginkomsttagare med två jobb, idag efter 15 års stridande mot FK är jag sjukpensionär med en garantipension som inte går att leva på. Efter alla år av arbete och betalade skatter (världens högsta) så har jag blivit ifråntagen allt jag äger.

Idag återstår bara skulder och ett liv som fattigpensionär. Varför, jo för att jag råkade bli sjuk!

Enligt min läkare så har mitt sjukdomstillstånd försämrats tack vare FKs misshandel av mig. Att jag jobbat och slitet och dessutom varit ensam med tre barn, som alla jobbar och betalar skatt, hjälpte inte det minsta. Sverige bryter mot allt vad lagar heter, samt mot mänskliga rättigheter. Hur kan detta få fortgå?!

Har blivit drabbad av utmattningssyndrom. Har fått bakslag vid två tillfällen. Detta var mest pga av att jag tvingades tillbaka till arbetet fast jag inte var frisk. Läkaren remitterade mig (efter två misslyckande, bakslag) för rehabilitering i en av Sveriges bästa stresskliniker. FK krävde att jag ska antigen säga upp mitt lärarjobb eller arbeta 100%. Tredje gången lyssnade jag inte på de, dvs tvingas till arbete fast jag inte var frisk. Detta resulterade att sjukpenning nekades långt innan 180 dagar hade gått ut. Jag lyssnade ( försökte praktisera) på allt stresskliniken lärde mig, samtidigt hade ständigt kontakt med läkaren. Med hjälp av professionell hjälp, stegvis kom jag tillbaka till samma arbete genom arbeta i den takt som min kropp klarade av m.m. Stresskliniken förklarade för arbetsgivaren vad utmattnyngssyndrom är och hur man kommer tillbaka till jobbet. Det ökades förståendet rejält från hens sida. Under hela den processen fick min make försörja mig. FK har åsamkat mer lidande, ökat mer min stresspåslag än jag behövde ha. När jag mådde som sämst fick jag avslag. Bara mina nära och kära vet vad jag har gått igenom. Det jag är mest tacksam i dag är att jag fått professionell hjälp till vägen tillbaka till livet. Utan den hjälpen vågar jag inte ens tänka tanken hur det skulle ha gått! Utan hälsa, jobb och egen försörjning- skrämmande i välfärden Sverige!

Jag är anhörig till ME-drabbad och måste få skriva av mig lite.
Denna hemska sjukdom drabbar, som i så många andra fall, inte bara personen med diagnosen utan även de anhöriga.

Att först och främst vara med om att sin käraste blir sjuk är ledsamt bara det.
Att se hur varje liten vardagssyssla, tex frukost eller dusch som vi friska tar för givet, bli till ett stort tungt projekt som kräver ständigt planering och efterföljande krav på vila och återhämtning är enormt sorligt.
Att berövas glädjen i att tillsammans orka göra saker som tex promenaders är känslosamt för båda.
Att sedan få vara med om att sjukintyg från specialist läkare med gedigen utbildning och arbetslivserfarenhet avslås av handläggare på FK efter samråd med en egen FMR, som uppenbarligen inte sitter inne med samma kunskap, är kränkande mot hela läkarkåren.
Att efter några år med sjukpenning och, på inrådan av FK själva, ansöka om sjukersättning och få avslag är kränkande både mot patienterna och deras familjer. Att beröva ersättning för en uppenbart sjuk och icke arbetsför person som kämpar sig fram i vardagen och hävda att det inte finns några objektiva bevis är inte klokt. Det finns väll ingen vettig person som tycker det är normalt att efter att ha vaknat och ätit frukost tvingas gå och lägga sig igen för att efter några timmars vila orka duscha - tvätta håret är inte att tänka på. Så var den dagens energi förbrukad.

FK tvingar, genom sitt agerande, många familjer att leva på en inkomst. Detta var kanske möjligt på sextiotalet men med dagens priser på boende, mat, medicin, försäkringar och krav på eget pensionssparande är inte detta ekonomiskt genomförbart. Socialbidrag är inte att tänka på då man bor tillsammans och den andre har inkomst.
Inte nog med sorgen av att se sin käraste bli sjuk, se henne kämpa sig igenom varje dag, se henne bli ifrågssatt av FK och se hur hennes självkänsla förminskas i och med att hon inte längre kan hjälpa till och bidraga med försörjningen till familjen så skapar detta med ekonomin även det en stress hos den anhörige.
Man läser varje vecka om fall där den anhörige hamnar i sjukskrivning för utbrändhet. Vilket inte är konstigt med den ekonomiska och emotionella stress de utsätts för.
Jag vill med detta inlägg inte på något sätt ta bort fokus från de sjuka och den behandling de bemöts av från FK utan även belysa att FK gör både friska människor sjuka och sjuka människor ännu sjukare genom sitt agerande.
Med hopp om förändring
/Anders (anhörig)

Man inser inte förrän man blir sjuk att man måste vara frisk för att orka vara sjuk idag. Jag känner mig så enormt sviken av försäkringskassan att jag inte ens kan se ett kuvert från dem utan att få en klump i magen.
Jag hamnade mellan stolarna eller vad man typ ska kalla det.
Jag gick från ett fast jobb och pluggade i tre år och efter halva min utbildning blev en nära anhörig sjuk i cancer och dog precis när jag klarat av skolan. Jag kämpade i dessa tre år med att räcka till åt alla håll. Jag har även barn med särskilda behov som inte fick rätt hjälp i skolan. När skolan närmade sitt slut kände jag mig verkligen helt slut och inte i form för att jobba utan sökte ett masterår på utbildningen och i och med det skulle ingen arbetsgivare behöva drabbas om jag blev sjuk tänkte jag. Under sommaren mådde jag dock sämre visserligen kanske inte konstigt när en av de som betyder mest för en ligger för döden men jag hade värk i bröstet och hjärtklappning dygnet runt och kom inte ens ihåg att stänga dörren när jag åkte hemifrån. Jag kontaktade vårdcentralen och blev rådd att minska den stress jag kunde i mitt liv och inte utsätta mig för att plugga utan skriva in mig hos arbetsförmedlingen istället. Jag föjde rådet och avsa platsen på utbildningen en vecka innan utbildningen började och skulle skriva in mig på arbetsförmedlingen den dagen. Men jag kommer dit och arbetsförmedlingen är stängd. Skriver in mig dagen efter och gör allt som man ska göra med papper och allt samtidigt som jag varvar med att vaka. Veckan efter är min anhörig död. Jag söker jobb och jobb och fixar med begravning, bouppteckning och papper hit och dit och utredning med ett av barnen och går på anställningsintervju och får ett jobb. Men vid det laget var jag verkligen helt färdig och jag bara darrar när jag går. Jag kommer till läkaren och blir sjukskriven direkt och tror att nu får jag äntligen vila lite men nej. Ett par dagar innan jul får jag beskedet att jag inte får någon sjukpenning för jag skulle ha gått en vecka på utbildningen innan jag sa upp min plats där. Jag skulle åkt till skolan istället för att vara med vid en dödsbädd. Jag överklagar men då har de fått för sig att jag skulle ha åkt till en annan arbetsförmedling när den som är på orten var stängd den dagen. Vilket jag absolut inte hade i tankarna just då. Hängde ju på låset dagen efter liksom och det var i det läget inte aktuellt att ta sig så långt bort när döden just då var väldigt närvarande i familjen. Jag har överklagat så mycket det går och sista avslaget fick jag innan jul förra året.
Jag mår mycket bättre idag men Försäkringskassan gjorde verkligen så att mitt sjukdomstillstånd och längd på det blev längre än vad det hade blivit om de hade haft ett humanare sätt. Jag är så besviken. De sjukdagar jag haft innan jag blev sjuk kan man lätt räkna och jag började jobba redan som 13-åring med lättare jobb. Tack vare att jag fick kämpa så himla mycket vid min sjukskrivning så fick jag inte ta den lilla energi till att bli frisk detta ledde till ett långt glapp i mitt CV vilket försvårat för mig på arbetsmarknaden. För vem vill ha en redan utbränd? Jag är ärlig om min situation redan från början vilket säkert avskräcker men önskar ändå att någon kan se hur stark jag varit och istället se mig som en tillgång.

Jag har haft cancer, med komplikationer efter operation och mycket kraftiga biverkningar av cellgifterna, fick extra kraftig dos då jag haft cancer förut. Fick bra hjälp från FK första året, men sen sänkte de min ersättning till fortsättningsnivå eftersom jag inte ansågs allvarligt sjuk. Kunde knappt ta mig ur sängen hade brännskador i huden, knappt äta, låga blodvärden, inget hår, kraftiga ledsmärtor och mycket lågt immunförsvar, med flera penicillinkurer som följd. M.m. Kändes verkligen kränkande.

Jag överklagade och förlorade. Rekommenderar ändå alla att överklaga, värt ett försök för att visa på hur fel systemet är åtminstone, även om man förlorar. Ta hjälp av facket, de brukar ha juridisk service.

Gå åt de som fuskar istället, och de är många som sätter det i system!!! Inte oss som är allvarligt sjuka och betalt skatt o jobbat heltid hela livet. Här nedan ett citat från en läkare när jag önskade ett kraftigare läkarintyg för att göra FK nöjda, för övrigt helt obegripligt att en sk ’medicinskt sakkunnig’ på FK som inte träffat mig, ska overrula en onkolog som följt min sjukdom. Och att läkarna ska behöva slösa tid på detta... Så här sa hon:

”VI LÄKARE TÄNKER PÅ PATIENTERNAS BÄSTA, FÖRSÄKRINGSKASSSN TÄNKER BARA PÅ VAD SOM ÄR BÄST FÖR DEM”

Så sant. Hade inte sett det på det viset innan.

Inte de enskilda FK-handläggarnas fel, utan direktiv uppifrån. De måste gå efter sina regler och vad som är juridiskt korrekt. Kan inte vara så kul jobba där...

Ta krafttag mot fuskarna, NU, o ta hand om oss andra!!!

Innan jag blev svårt sjuk var jag naiv nog att tro att vi har den bästa sjukvården i världen och ett fungerande skyddsnät. Den bilden är tyvärr det motsatta. Även om sjukvården är katastrofal så är det FK som dagligen misshandlar de svagaste i vårt samhälle. Det är svårt att tro att det är så här men det är det. FK har en sådan makt över om de ska ödelägga en människas liv eller inte. För er friska som läser (jag trodde själv inte att det var så illa innan jag själv blev sjuk), snälla stå upp och kämpa för ett mer humant Sverige. Nästa gång kan det vara du som blir misshandlad av svenska staten men inte kan försvara dig.

Jag trodde att man i Sverige respekterade läkaren och deras diagnoser. Men tyvärr har det visat sig att det finns ingen respekt för läkarkåren och deras kunskaper. Vi som är sjuka är totalt utelämnade, vi har ingen på våran sida. Vi har ont. Men verkar inte längre rymmas i mönstersamhället Sverige där alla ska vara lika. Vi ställer visst till med oreda i systemet!V i har känslor och vi finns och vi hörs. Men vi ryms inte i samhället. Vi behandlas som spetälska av staten. Vi är utstötta och för oss finns inget skyddsnät!

Hej
Kan inte dessa inlägg lämnas till ansvarig på regeringen, FK ! Människor lider ju ,jag är en av dom!! Nu måste vi göra ngt åt detta !

Blir bestört då jag läser om alla som blivit och blir så illa behandlade av FK. Det är väldigt lätt då sjukdom gör att man inte orkar kämpa mot FK. Har själv erfarenhet av FK då jag är stödperson åt en anhörig som inte orkar då hon hon har stora besvär av sin endometrios. Har ”bråkat” med FK många gånger. Blir upprörd då mina skattepengar går till dessa handläggare som är så oproffsiga och verkar ha noll kompetens, undrar hur dom sover på nätterna när dom är väl medveten hur dom behandlar utsatta personer. FK silar myggen och sväljer elefanterna. Ingen kontroll på andra bidragsfuskare som genom falska assistansbolag tillskansar sej miljoner, det är ju lättare att trycka ner dom som är sjuka! Kommer själv aldrig att rösta på socialdemokraterna som har satt så många i denna situation. Nu är det dax att vi tillsammans gör något! Ni är inte värda att bli trampade på! NEj!!!NU HAR VI FÅTT NOG!! Tillsamman är vi starka!! Carina

Jag var sjukskriven i några år till december 2016, p g utmattning. Det var en så hemsk upplevelse att jag valde att sluta mitt arbete och sjukskrivningen då. Blev hela tiden jagad för att komma ut iarbetslivet, trots att jag hade svårt att stå på benen. kunde inte läsa ordentligt. Kroppen strejkade alltmer. Var tvungen att hoppa av för att överleva o orka bygga upp min kropp fysiskt igen. Lever idag på min man. Har fortfarande begränsad ork o måste hela tiden strängt prioritera vad jag orkar med. Flesta dagar är jag glad om jag klarar en timmes promenad mitt på dagen o yoga i tio minuter på morgonen för att bygga muskler o kondition. Många gör klarar jag inte det heller. En lyckad dag är när jag klarar det och lite hushållsarbete, vilket jag måste noggrant del upp i olika korta moment förlagt på olika dagar. Allt annat kräver så mot ork att jag ofta måste avstå. Skulle diagnostiseras med Mera om jag bara orkat gå igenom en hjärnröntgen, men hade inte krafter till det. Visste att resan till sjukhuset etc skulle kräva så mot krafter att jag den veckan inte skull klara mina fysiska aktiviteter en ovan o därmed skulle kroppen låsa sig.
Har under min sjukskrivingstid aldrig känt mig så jagad o ifrågasatt och stressad av systemet. Inte av enskilda handläggare såsom läkare och Fk utredare. De visade stor förståelse men verkade vara helt bundna av ett galet regelsystem.

2003 var jag med om en trafikolycka. Olyckan omkom den andre trafikanten. Jag fick fysiska och psykiska besvär av detta men gick endast till 3 samtal med psykologen. Jag förstod senare att de var något jag inte skulle ha slutat med.
VI spolar fram bandet och jag bestämmer mig 2008 att börja studera för att byta yrke pga mina ryggbesvär som försämrats under åren och jag tvingats inse att ett byte är nödvändigt. Jag har vid det här laget inte varit sjukskriven något mer än en vecka i samband med olyckan. En av de anledningar jag valt att inte vända mig till vården för en eventuell sjukskrivning är att en vän till mig haft det tufft under sin tid som sjukskriven och kontakt med FK. Under studierna förvärras situationen men jag kommer med i en studie om ryggbesvär där jag får dokumenterat att det finns en störd motorik i nedre bröstryggen med en förhöjd svank och muskulatur som jag använder vid sittande är fel och är inte lämpad för statisk belastning vilket medför att min ryggmuskulatur krampar av att jag sitter. Jag söker löpande hjälp för mina ryggbesvär under studietiden (massage, kiropraktik) men det är även något jag gjort sedan trafikolyckan. Men i slutet av studierna så känner jag att jag inte klarar mer påfrestning av ryggen och jag frågar sjukgymnasten jag går till om denne har någon lösning på besvären. Jag får till svar att han inte har någon lösning och hänvisar mig till läkare för att koma vidare. Vid första kontakten med läkaren förklarar jag läget att det finns en ryggstudie samt att jag haft kontakt med sjukgymnasten på hälsocentralen och att jag sökt olika typer av hjälp sedan 2003. Jag förklarar även att jag inte snart orkar något mer och ber att få bli skickad till specialistmottagning för ryggbesvär varpå läkaren svarar att han inte vet vad något sådant skulle kunna vara. Då ber jag honom att börja med ortopeden. Tiden går och inget hörs varpå jag kontaktar läkaren igen och det visar sig att han missat att skicka förfrågan. Jag frågar då om han istället kan skicka mig till Sport medicin i Umeå varpå han nekar. Får ett svar av ortopeden av materialet som skickats till ortopeden med hänvisningen att de inte kan göra något utan hänvisar att en magnetröntgen tas och att Smärtrehab vid Umeå Universitets sjukhus är nästa alternativ. Vid Smärtrehab får jag efter undersökning erbjudandet om att komma och prata om min smärta och rekommendationen av sjukgymnasten att ta kontakt med en PT på gymmet jag tränar samt av läkaren att äta smärtstillande och antiinflammatoriskt om så behövs resten av livet. Jag tackar nej då jag inte finner något förtroende för detta ställe. Jag kommer åter till hälsocentralen och träffar läkaren och påtalar återigen att jag skulle vilja komma till specialist om så de är i Stockholm eller Malmö. Jag förklarar att läget försämras allt eftersom både fysiskt och psykiskt. Men inget händer och då jag ber om att bli sjukskriven nekas jag då man inte kan vara sjukskriven för sådana besvär jag lider av. Våren går och jag skriver exjobb som blir lidande av mina besvär samt att mitt exjobb börjar 2 veckor efter kursens start pga företaget jag skriver exjobbet på. Jag gör så gott jag kan men det kommer sig att jag drar över 2 veckor med arbetet vilket jag ändå då har lagt ner de antal dagar som exjobbet bör vara på. Jag ber en annan läkare runt den tiden om att bli sjukskriven varpå denne hänvisar att jag bör gå på arbetsförmedlingen och skriva in mig för att sjukskriven kan man inte vara för ryggont med de regler som gäller idag och hänvisar mig att stämpla och neka till jobb pga ryggbesvären. Jag diskuterar detta fram och tillbaka och menar att detta kan ju inte vara sant att jag ska gå till väga på det sättet men läkaren står på sig och jag går till ams för att skriva in mig. Jag söker nu akassa och får till svar efter några veckor att jag inte kan söka ersättning då jag har för många poäng som fattas på högskolan. Poängen är en några omtentor. Akassan informerar att jag inte kan stämpla om jag inte väljer att avlsluta mina studier. Jag kontaktar läkaren som hänvisade mig till ams och förklarar läget varpå att läkaren nu inte vill stå för hennes rekommendation. Hon vill inte kännas vid att hon sagt något sådant och skriver inget i journalerna om vad som diskuterats om. Jag blir tvungen att byta hälsocentral för att få en läkare att lyssna på mig. Jag blir så småningom sjukskriven och söker nu sjukersättning. Efter en tid får jag till svar att jag har nollad SGI pga de 2 veckor jag skrev mitt exjobb utanför den normala terminen även om högskolans stadgar säger att de inte alltid stämmer överens samt att jag har ett uppdrag åt ett företag som lägger tid på mig och förväntar sig ett resultat. Jag får även en ersättning av företaget för mitt exjobb där de betalt arbetsgivaravgift. FK menar här att jag inte har rätt att utföra exjobbet då det inte är under terminen och att jag ska vara inskriven från dag 1 efter terminens slut. Jag har under våren blivit erbjuden jobb men kan inte ta det pga mina ryggbesvär. Jag lever under 1 och 1/2 år utan inkomst då de hänvisar att jag måste jobba i 6 månader för att få tillbaka SGIn. Jag blir tvungen att flytta tillbaka till mina föräldrar och hamnar bland annat på psykiatrin. Under mina besök till FK så har jag med mig vänner som stöd och där får även dom erfara att svara på frågor det inget som handläggaren gör för då kan ju denna komma i kläm. Tack vara mina vänner och mina föräldrar tog jag mig efter 1 och 1/2 tillbaka efter att ha hittat hjälp på egen hand i Göteborg. Jag orkade inte till en början söka försörjningsstöd men gjorde senare det pga min kontakt vid psykiatrin. Jag bodde vid det här laget hos mina föräldrar i Övik men var fortfarande skriven i Umeå för att kunna gå kvar hos läkaren som sjukskrev mig då jag var rädd för att träffa ännu en läkare som inte lyssnade. Pga situationen så ansökte jag i Umeå men de hänvisade att de var i övik som jag skulle söka och Övik i sin tur hänvisade att de var Umeå som skulle betala. Umeå skickade ansökan till Övik även fast jag nekade att de fick göra detta.
Vad gäller bemötandet på försäkringskassan så finns det inte ord för hur dåligt man kan behandla och bemöta någon som är i behov av hjälp. De första läkarna jag träffade på hälsocentralen och Smärtrehab på sjukhuset bör kunna ifrågasättas om de ska ha någon läkarlegitimation. Journalerna har brister rakt igenom ex: Att grundorsaken till mina besvär missades och det står statments personen endast har varit med om en sak och förutom inget annat trauma, de står även att jag är fysiskt aktiv vilket är bra men vad jag egentligen sa var (att jag måste vara fysiskt aktiv varje dag för att överhuvudtaget kunna sitta nånting). Verksamhetsansvarig för hälsocentralen och IVO i sin tur skyddar verksamheten till varje pris och anser att det är bara olika sätt att bedöma. Även om man enligt patient datalagen vad jag förstått har rätt till att felaktigheterna bör rättas.
Det finns brister i hela ledet från att säkerställa att läkaren kan sina arbetsuppgifter och utför dessa med hänsyn till att denna kan ha en dålig dag och missa vissa saker som bör kunna rättas i efterhand och där man tar ansvar för de brister som skett. FKs handläggares beskrivna arbetsuppgifter uppfylls inte på en enda punkt då det är en hantering som är gjord för att den sökande ska om möjligt hamna utanför systemet med liten eller ingen möjlighet att få hela bilden av sin situation prövad å¨ett rättssäkert sätt. Men det står så här i första stycket på FKs beskrivning av en handläggaren uppgifter:
Som personlig handläggare gör du de sjukskrivna och samarbetspartners delaktiga i processen för återgång i arbete och bidrar med trygghet i samarbetet. Du tillämpar lagstiftningen på ett korrekt sätt, så att besluten om sjukpenning blir rättssäkra.
Har även en annan erfarenhet med att ha kontakt med FK och läkares brister.

Efter att ha kommit till ett mycket kompetent rehabteam har jag äntligen slutat slåss mot sjukdomen och jobbar nu på att bli så bra jag kan under de förutsättningar jag har. Har gått på alla de rehabkurser som erbjudits och känner att det går framåt och det säger läkarna med. Har också en fantastisk arbetsgivare som uthålligt väntar på mig. Planen har varit att jag ska börja jobba 25% till hösten och successivt trappa upp. Jag har accepterat att min rehab tar lång tid, min arbetsgivare med, och att det måste få ta den tid som krävs. Men så kommer beskedet från FK att jag är 100% arbetsför. Detta har de kommit fram till trots att de aldrig träffat vare sig mig eller läkarna i mitt rehabteam. Min värld rasar. Är nu anmäld till AF som arbetssökande för att inte mista min SGI. Ska jag tvingas säga upp min heltidstjänst nu? Jobbet och jag trodde ju att jag skulle vara tillbaka i höst. Är det här verkligen rätt väg att gå för att få folk i arbete?

Jag var sjukskriven på heltid mellan 2012-2015. På hösten 2015 började jag arbetsträna hos min arbetsgivare (som jag haft sen 2002) för att ett år senare på eget initiativ gå i tjänst på 25%. Målet var att efter ett tag försiktigt försöka utöka arbetstiden genom ytterligare arbetsträning. Efter 4 månaders arbete på 25% fick jag i telefonsamtal med min handläggare på FK (som jag haft ända sen 2012) höra att "reglerna nu har stramats åt", och att min arbetsträning inte skulle kunna fortsätta på det sätt vi påbörjat. Detta var i januari 2017, alltså ganska direkt efter det att Annika Strandhäll gett FK i uppdrag att sänka sjuktalet till 9.0 år 2020. Sedan blev det knäpptyst från FK i 8 (!) månader, och jag jobbade vidare på mina 25% och försökte få en stabilitet mellan arbete och vardag. I september ringer så en ny handläggare från FK, det visar sig senare att min gamla handläggare sagt upp sig, troligtvis för att hennes empatiska förhållningssätt inte längre var välkommet. I första telefonsamtalet med nya handläggaren beställer denne en utredning av min arbetsförmåga. Hon vägrar att träffa mig innan och vill inte prata med vare sig min läkare eller arbetsgivare. Jag genomför utredningen i oktober, och i november kommer beskedet att min sjukpenning blir indragen. Handläggaren har gjort bedömningen att jag kan jobba 100% om jag får ett annat jobb. Jag är utbildad biolog, har fått andra anpassade arbetsuppgifter på det jobb jag haft sen 2002. Min arbetsgivare är väldigt förstående, jag har möjlighet att ta vilopauser när jag jobbar och jag får arbeta hemifrån om det behövs. Under våren diskuterade jag med min arbetsgivare om hur vi skulle kunna göra det möjligt för mig att utöka tiden. När beskedet om utförsäkring kom kände jag mig nödgad att åtminstone försöka gå upp till 50%, resterande tid har jag fått ta tjänstledigt för att skriva in mig på Arbetsförmedlingen. Är det såhär du tänkt att sjukförsäkringen ska fungera, Annika Strandhäll? Detta agerande gynnar INTE mina möjligheter att komma "åter till hälsa och arbete", tvärtom leder det till ökad risk för försämring och ett raserande av den lilla framgång jag kämpat mig fram till de senaste två åren.

Det här är psykisk och fysisk misshandel i mycket stor skala. Den psykiska är ju uppenbar, men det är även en fysisk misshandel om du redan tidigare har tex, nack och rygg problematik. Stressen = starkt ökande spänningar i kroppen =mer smärta, väldigt mycket mer smärta till och från
Skulle en privatperson utsätta nån för motsvarande psykisk misshandel,( för det är vad det är), Skulle det gå att få den personen fälld i domstol. Samma sak för den fysiska misshandeln= ökade smärtorna.
Men nu är det inte en privatperson som misshandlar. Det är våra politiker som via en myndighetsom bedriver misshandeln. Och den pågår i en mycket stor omfattning och har pågått mycket länge, sen början av 2000-talet, först av S, sen av Alliansen som förvärrade läget och nu av S igen.
Hur påverkar det här folkhälsan i stort ? Dels för alla dem som genomgår detta helvete, dels den ökade stressen i vardagen för alla som arbetar och vet att de inte kan lita på att de får den hjälp de behöver och betalt för via skatten – OM de har oturen att bli långvarigt sjuka. . De anhöriga till dem som genomgår detta långdragna helvete, får ju även sin beskärda del av stressen = den stress det innebär att leva nära nån i denna situation under lång tid. Min sambo har ett mycket krävande arbete. Det + att ha mej i den här situationen, vid sin sida i fyra år, gjorde att han själv började närma sig att bli utbränd, men han klarade sig . Jag fick rätt mot försäkringskassan.

Jag ”slogs” alltså med försäkringskassan i 4 år, innan jag vann i förvaltningsrätten. Det var ett helvete ! Jag var mycket rejält utbränd, hade överansträngda ögon, nack och ryggproblem ( långvarigt arbete i långvården) och att fightas med försäkringskassan, gjorde bara mina problem värre och värre. Jag var uppe i stressnivåer jag tidigare inte kunnat föreställa mej fanns, under mycket lång tid.
Att i fyra års tid utsättas för denna mycket starka stress, att få läkarintyg, specialist- sjukgymnastintyg, psykologintyg underkända gång på gång, var ett helvete. Det spelade ingen roll vad de sa, hur de motiverade, att jag inte alls var arbetsför. För försäkringskassan var jag det. Att gå ut till postlådan och hämta post när jag förstod att det började närma sig svar från FK, var ett monstruöst stressmoment. När jag äntligen fick rätt i förvaltningsrätten, när jag öppnade brevet från dem och läste deras beslut, blev jag först jätteglad, i nån sekund. Sen trillade jag ihop i en hög på golvet och grät och grät och grät och grät och grät. Jag skulle inte behöva bli utförsäkrad och utan inkomst.
Hela mitt smärtsystem höll på att gå sönder. Läkaren på akutmottagningen i Sunderbyn, förklarade för mej att när en smärtimpuls från det smärtande stället går ut till hjärnan, så ”växlas” smärtupplevelsen ner i flera omgångar innan den resulterar i den smärta jag upplever. Denna nedväxling höll på att gå sönder. Jag var där akut för att jag krampade av smärtan i ryggen, ( ryggbesvären förstärkta av den långvariga starka stressen) Jag fick en morfinsupp i baken för att bryta det som höll på att hända. Och klarade mej, men var alltså mycket illa ute. Det hade kunnat bli permanent….

Hej Svt !

Väldigt bra att ni tar upp det här och vara sjukskriven i Sverige, det verkar att hela sjukförsäkringen har total havera?, varför har det blivit så här?, är det ingen som ställer såna frågor
Jag är sjukskriven pga yrkesskada, men inte i Sverige, men i Norge, här fungerar sjukförsäkringen som det har gjort i Sverige före 2006, fick t o m semesterersättning första året jag var sjukskriven, 9,5 % och 100 % av lönen, jag tappa nästan ingenting. Hoppas folk börjar vakna till, och tar tag i det här, ni måste börja jobba med politikerna för och få ordning.

Tack för Ordet !
Erik

Frågan är, finns det något parti som vill förbättra för svårt sjuka? Vilket? Och är inte detta en nyhet för hela riket? Ser att ni taggat den som lokal. Felet just nu är att det inte räcker att ha en eller flera tunga sjukdomar, din läkare måste lista alla brister i din funktionsförmåga/arbetsförmåga och det missar läkarna ofta tyvärr. De skriver att du är 100 procent sjuk & FK skriver att du är 100 arbetsförmögen. Där står du år efter år med noll kronor i sjukpenning. Och rättshjälp är du inte beviljad om du orkar överklaga. Jag tror man måste börja inse att det finns folk med svåra sjukdomar som faktiskt inte kan arbeta. En tung diagnos borde räcka. Att tvinga riktigt sjuka människor att arbeta eller leva på sina makar eller drivas ut i hemlöshet är inte humant. Har själv en svår psykisk sjukdom och min psykiater säger att 50 procent får inte sjukpenning utan hänvisas till socialen/anhöriga eller härbärgen. Vart är Sverige på väg?

Nu är livet tufft😢 efter 21 månader utan försörjning, har jag fått svar från förvaltningsrätten som går på samma linje som FK. ( FK drog helt plötsligt in min sjukpenning efter 3 års heltidssjukskrivning som de själva godkänt lika länge...)De avslår sjukpenning pga avsaknad av objektiva fynd. Sjukdomen ME/CFS saknar objektiva fynd!!! Det ör en uteslutningsdiagnos!!!Nya intyg som tillkommit efter FK:s avslag gör ingen skillnad säger de. De avslog sgi:n också eftersom jag inte AKTIVT sökt jobb. Jag har skrivit in mig som som aktivt sökande men blivit bedömd som icke arbetsför av AF. Jag är svårt sjuk och har intyg på att jag INTE ÄR ARBETSFÖR I NÅGOT PÅ ARBETSMARKNADEN FÖREKOMMANDE JOBB från både läkare från st sköndal, sjukgymnast ftån st sköndal och arbetsterapeut från st sköndal efter tester hos dessa. Inget verkar spela nån roll! Det finns inga objektiva fynd!!! Är Såå ledsen!! Jag är som sjuk inte längre önskvärd i samhället!! Hur gärna jag än vill så orkar jag inte längre jobba😔 jag älskade mitt jobb som polis. Utredare.Jag har fortfarande mitt jobb kvar och kan vilken dag som helst gå tillbaka och jobba, om jag blir mirakulöst frisk. Det finns möjlighet till all anpassning (har redan provat full anpassning 2tim/dag men klarade inte detta, då jag inte klarar att sitta mer än korta stunder) herregud vad skall jag/vi göra? Min advokat skall försöka få prövningstillstånd i kammarrätten. Vad händer om de säger nej?! Skall jag då leva utan pengar tills jag blir pensionär??! En pension som nu bara sjunker...

Drabbades av Hypotyreos i december 2017 och var helt utmattad både psykiskt och fysiskt. I början av min sjukskrivning var det inga problem. Gjorde en plan tillsammans med min arbetsgivare om hur jag skulle komma tillbaka i arbete. Först arbetsträning 10:timmar i veckan och sedan 25% arbete, därefter 50% och sedan 75%. I Augusti skulle jag prova jobba heltid.
I Maj månad fick jag ett brev från FK där det stod att jag snart varit sjukskriven i 180 dagar och då skulle jag betraktas som frisk. Om jag inte tyckte att jag var frisk nog att kunna arbeta på mitt nuvarande jobb skulle jag gå till arbetsförmedlingen och anmäla mig sökande till ett lättare arbete. Det var som att få ett knytnävsslag i ansiktet. Jag hade jobbat så hårt för att ta mej tillbaka i arbete och hade ungefär 3 månader kvar att försöka komma upp till heltid igen. Jag var redan i så dåligt psykiskt skick och träffade regelbundet en psykolog och tog medicin för att må psykiskt bättre. Sedan började jag försöka få tag på handläggare för att få dem att förstå att jag behövde få den sista tiden på mig för att kunna hålla mig till den plan som jag lämnat in till FK. Jag överklagade flera gånger och min chef skrev ett mail till handläggaren. Jag blev så stressad och illa behandlad av fk och kände mig helt rättslös. Jag var 55 år och inte varit sjuk så ofta innan detta och nu när jag behövde få komma tillbaka i min egen takt så fick jag inte det utan FK gjorde att jag gick bakåt i min sjukdom. De tyckte också att jag skulle söka nytt jobb fast jag trivs så bra i mitt yrke och var på god väg att komma tillbaka.Så min erfarenhet av fk är att de gör sjuka människor mycket sjukare och att de som jobbar där verkar tycka att deras uppdrag är att sätta sjuka människor på plats. Det är fruktansvärt att det får förekomma i vårt så kallade välfärdsland. Välfärd för vilka? Inte för sjuka i alla fall. Det känns som att sjuka bör utrotas från vårt land och att FK har makt att göra det.

Kraschade rejält 2011 i utmattningssyndrom/depression med svåra symptom både fysiskt och psykiskt...
Blev utförsäkrad efter 6 mån... fick sjuklön i 2 mån med ultimat att återgå till mist 80 procent annars skulle jag få sparken från kommunen ( är förskollärare men arbetar som fritidspedagog )
Var inte på långa vägar frisk men vågade inte annat så gick upp och arbetade 80 procent... under åren som gick fick jag mer o mer värk och min yrsel o ostadighet o stresskänslighet bestod och ökade.
Februari 2014 kraschade jag igen... blev helt sjukskriven i två månader sen var jag uppe i halv sjukskrivning i maj... var inte bra men orkade ändå jobba halvt. Jag har i princip inte orkat med någon fritid eller varit en bra mamma sen 2011.. all tid och energi har jag lagt på arbetet..
Gjort två utredningar om arbetsförmågan som kommit fram till att jag som mest har 50 procents arbetsförmåga oavsett jobb så i sep 2016 sökte jag halv sjukersättning efter rekommendationer från mina läkare... efter två avslag så är den nu i förvaltningsrätten och har fortfarande inte fått besked om hur det blir där men troligen blir det avslag..
I maj 2017 drog de in min sjukpenning... fick reda på detta den 23 maj att de dragit in sjukpenningen från första maj... chock, oro och ångest... blev återigen utförsäkrad...
Försökte gå upp och arbeta mer med hjälp av semester och korttidssjuskrivnimgar fick jag ihop 90 dagar som gjorde att jag återigen kraschade helt och blev jättesjuk... att gå emot sin kropps signaler dag efter dag gör inte att man blir friskare utan tvärtom sjukare...
Blev helt sjukskriven igen från 4 sep... och fick kämpa återigen med fkassan om rätt till sjukpenning... stod helt utan inkomst i 2 mån ..
Var jättesjuk och oron och ångesten över ekonomin gjorde mig ännu sjukare... helt utmattad och inflammationer i en massa muskelfästen plus en skadad fot som gjorde att jag ej kunde gå gjorde inte saken lättare...
Fick till slut på nåder 180 dagar...
Under denna tiden har arbetsgivaren gjort en arbetsförmågeutredning till som visade 40-50 procents arbetsförmåga som mest... har också fått en reumatisk diagnos plus IBS och utmattningen..
Att leva i konstant oro för sin existens kan bryta ner vem som helst även om man är frisk från början. Är man som jag en som kämpar förtvivlat för att få näsan över vattenytan exakt hela tiden och få ner stresshormon (fara, flykt, rädsla) få ett lugn för att kunna börja återhämtning och träning för att kunna bli hållbarare så krävs det ett lugn, trygghet och ny tid. Jag har kämpat ännu hårdare ännu mer målmedvetet men tyvärr så räcker inte viljan och karaktären när den inre öron inte får vila, när stressen och kraven hela tiden jagar dig med blåslampa...
Nu står jag inför ännu en utförsäkring och även att bli utan arbete...

Jag har bråkat med FK i 7 år om rätt till sjukpengar får gå på försörjningsstöd istället
Hela tiden har jag varit 100 % sjukskriven av läkare och neurolog nu orkar jag inte ens längre. Jag bryr mig inte det finns inte en chans o få rätt det känns som att dom på FK bryter ner en med flit usch.....

Jag är sjukskriven sedan 2013 med utmattningssyndrom, fibromyalgi och neurodysfunktionellt smärtsyndrom. Har stora problem med kronisk värk och smärta i hela kroppen. Smärta som inte går att lindra med medicin. Samt hjärntrötthet, ångest, depression, koncentrationssvårigheter, minnesproblem och flera andra symptom som gör att jag knappt klarar det vardagliga livet. Får hushålla med energin i allt jag gör och planera in vila före och efter allt jag gör. Lever ständig med dåligt samvete att jag inte duger som mamma då jag mest är extremt trött och har ont. Dåligt samvete över att jag känner mig som en samhällsparasit då jag inte klarar att jobba. Jag vill inget hellre än att vara frisk och kunna jobba och leva som vanligt och vara en bra mamma.

Jag upplever att det är mycket svårt att få den hjälp man har rätt till. Hur ska man som sjuk veta vilka möjligheter som finns. Hur man kan få hjälp? Mycket stöd och hjälp finns tack och lov i olika FB-grupper. Där finns likasinnade i samma sits. Ett stort problem är att det ser så olika ut i landet vad det finns för hjälp att få. Samma sak gäller Försäkringskassan. I ett län kan man få hjälp för att komma igång via arbetslivsinriktad rehabilitering. I ett annat län får man svar att det inte finns något sådant. Att det bara är att börja jobba 100% direkt eller säga upp sig och skriva in sig på Arbetsförmedlingen.

Jag hade en plan. Jag var på väg tillbaka till arbetslivet i höstas. Fick en ny handläggare på FK som slog undan benen på mig. Hon vägrade träffa mig, vägrade ha avstämningsmöte, vägrade allt som ändå är FKs ansvar. Trots att jag har ett fast jobb som jag vill tillbaka till. Fick avslag på sjukpenningen med motiveringen att det saknas "observerbara undersökningsfynd". Detta är ett stort problem för oss med "osynliga" sjukdomar som inte går att bevisa med något prov. Det tas ingen hänsyn till att det finns teamutredningar som ställt diagnoser och att jag gått hos samma läkare i alla år som väl känner till mina problem. Samma handläggare anser även att jag inte är sjuk över huvudtaget! Att det inte är sjukdom som nedsätter min arbetsförmåga. Jag erbjöd mig att delta på ytterligare en utredning om hen skulle förstå mina problem bättre. Men det var inte aktuellt. Det blev avslag på sjukpenning och överlämning till AF, trots ett fast jobb. FK Handläggaren som kallade till mötet dök aldrig upp. Handläggaren på AF skakade på huvudet. Hen kunde inte göra något för jag har ju ett fast jobb. Men AF handläggaren har varit suverän. Där fick jag stöd. Vet vad som kommer hända om jag inte lyckas ta mig tillbaka till mitt arbete.

Har en jättebra arbetsgivare och känner stort stöd därifrån. Försöker jobba 25% men kraschar hela tiden. Har slitit och kämpat mot FK i flera månader. Detta har försämrad mitt mående kraftigt.Krävde en ny handläggare. Fick äntligen en handläggare som var mänsklig och förstod min problematik. Fick hjälp med vad som behövde kompletteras i mitt intyg och fick till slut beviljat sjukpenning. Har nu en handläggare som är intresserad och stöttar mig i min väg tillbaka. Som vill ha möte och se över rehabilitering. Det är skrämmande att det ska hänga på vem man får som handläggare. Nu har jag sjukpenning i någon månad. Men oron finns där. Hur kommer det att gå om jag inte klarar av att komma tillbaka.

Det är förfärligt att det ska vara så här i Sverige idag. Så många sjuka som drabbas hårt. Det är omänskligt att man som sjuk ska behöva slåss för sin rätt mot Försäkringskassan. Så många mår jättedåligt. Ekonomin rasar, tryggheten försvinner, livet rasar. Är rädd att det finns ett stort mörkertal på hur många som väljer att avsluta sitt liv då de inte orkar längre. Har själv tänkt dessa tankar många gånger men väljer att kämpa vidare då jag har barn som behöver mig här.

Och vad kostar denna process med utförsäkringar egentligen? Alla omprövningar, överklagande till Förvaltningsrätt, Kammarrätt o s v. Jag tror att alla skulle vinna på att ge sjuka rätt hjälp samt trygghet via en fungerande sjukförsäkring. Som den är idag fungerar den inte. Det blev inte bättre med att bortre gränsen "togs bort". Den är värre nu. Nu är den mer en stupstock.

Uppmanar alla ni som bestämmer att rätta till sjukförsäkringen. Satsa på att hjälpa sjuka istället för att utrota oss. Det kommer att löna sig i längden.

Maken lider av hjärtsvikt, kroniskt förmaksflimmer bägge kroniska sjukdomar som han aldrig kan bli frisk från. När han inte orkade arbeta längre ansåg försäkringskassan att han kunde arbeta heltid med ett normalt förekommande arbete. Trots läkarintyg så nekades han sjukpenning. Genom detta tillkommer även depression när man inte vet hur man ska kunna försörja sig. Detta är mycket allvarligt och en skam att det får fortgå. Försäkringskassan begår fel i sina bedömningar och låter fall efter fall gå till domstol. Många orkar inte överklaga och på så sätt så vinner försäkringskassan över de här människorna som är sjuka och inte orkar kämpa. Jag förstår inte att detta får fortsätta.

Fk har använt sig av fula metoder när de drog in min sjukpenning, dem trixar med ord och bortser från de objektiva fynd min specialiserade läkare angivit och bortser tom från de läkarintyg som innehåller de dem efterfrågat. Jag har rätt att förstå varför jag fått avslag, trots att jag både i telefon och brev bett handläggaren förklara hur dem kan ge avslag när de fått alla uppgifter de efterfrågat får jag inget svar. Handläggaren har återkommande kränkt mig i telefonsamtal, jag har bemött kränkningarna i mail för att få in dem i mitt ärende. Mail är att betrakta som inkommen handling och ska enligt lag föras in i ärendet. När jag bad att få ut mina journalanteckningar fanns inte mailen med och handläggaren har utelämnat de delar av telefonsamtal vilka avser maktmissbruk och kränkande kommentarer. Försäkringsläkaren har gjort bedömningar om mitt tillstånd enbart utifrån inskickade synpunkter, vilka inte är något medicinskt underlag och ska därför inte granskas av läkaren. Jag och min läkare är totalt överkörda av fk, jag har känt mig som jag stod anklagad för ett brott och behövde bevisa min oskuld. Jag är svårt sjuk och står helt ensam och utan inkomst, (pensions)besparingarna är snart slut. Ni som orkar och kan, snälla hjälp oss att få en fungerande sjukförsäkring.

Har sedan sedan ca 2 år tillbaka blivit otroligt mycket sämre i min kroniska sjukdom. Har extrema fysiska och kognitiva och är nu hemmabunden och i stort sätt helt sängbunden. Försäkringen som jag har betalat till i hela mitt liv kallar mig 100% arbetsför trots läkarintyg, utredning av arb.terapeuter och sjukgymnaster. Brist på objektiva bevis. De har också sagt vid flertal tillfällen att de inte behöver mer information, inte bett om kompletteringar, trots min förfrågan. De ger då som enda alternativ att jag skall gå tillbaka till 100% arbete, inte ens inskriven hos arbetsförmedlingen gäller för mig för att säkra min SGI. Vilket innebär att jag inte fått sjukpenning sedan mars 2017 och inte heller kan få i framtiden eftersom jag nu mist min SGI. Försäkringskassan förlorar ingenting vid avslag men det gör vi. Vi måste betala för juridisk hjälp, vi måste orka, vi måste kämpa för att få vår rätt. Vi som är de svaga. I Sverige finns ingen trygghet längre.

Jag fick en sjukersättning på prov 2007. Ville därefter kämpa mot att komma i arbete. Har nu kämpat i 10 år men inte klarat av mer än några korta arbetstimmar och aldrig heltid och inte ens 6 månader i sträck. Vad blev belöningen för att jag kämpat? Försäkringskassan tog bort min tidigare inarbetade SGI! ... För prövar man en tid med sjukersättning (på deras inrådan då jag inte ens ansökte om ersättningen) så tas SGI bort för all framtid (helt utan att informera mig om det innan prövotiden) Så nu när min sjukdom har försämrats och det varit omöjligt att jobba upp en ny SGI på alla år så får jag snällt leva på socialbidragsnorm i inkomst. Är det rättvist att ta bort en inarbetad SGI för att man kämpade på trots sjukdom??

gick i väggen i september och ångesten och oron som fk ger en gör ju att man inte blir friskare. vet med mig att jag kommer klara av att gå tillbaka till mitt nuvarande jobb innan dag 365 i min sjukskrivning. ska nu i dagarna jämföras med vanligt förekommande arbete som jag undrar vad det är för något jobb??

Efter att jag fick min diagnos som visar på kognitiv nedsättning, ljudkänslighet, stressa ändliga har jag under 4 år kastats runt inom arbetsförmedlingens olika åtgärder med arbetsträning och arbetsförmågebedömning, som visade min förmåga, försök att söka lönebidragsarbete osv.
Arbetsförmedlingen, läkare, arbetsterapeut och Lsshandläggare har konstaterat att jag endast har förmåga att vara 15 timmar på kommunens dagliga verksamheten så Sjukersättningen söktes på 100%. Fick avslag som överklagades-det blev även avslag på det. Motiveringen var att de förstår att jag har funktionsnedsättning och att jag kan söka anpassat arbete/skyddad anställning! Jösses! Det är ju det jag försökt med i 4 år utan resultat!
Har överklagat igen med hjälp av Förvaltare/God man och med nya tydliga läkarutlåtande samt även gjort en helt ny ansökan men det är under utredning.
Varför gör de såhär? Pga allt det här är jag tvungen att leva på försörjningsstöd, mår jättedåligt i kroppen och har svårt att sköta hem, vardag och även DV.
Tycker de ska sluta vara såna paragrafryttare och se sig om i världen hur det fungerar på riktigt istället!

A Strandhäll pratar så fint om hur vi sjuka ska få hjälp att komma tillbaka i arbete, det är kanske dags att hon tar ett rejält kliv ut i verkligheten. Jag hade efter lång sjukskrivning en rehabplan för att komma tillbaka i arbete, fk ignorerar den planen och drar in min sjukpenning med förklaringen att jag har 100% arbetsförmåga, vilket jag inte har och aldrig kommer få (enligt läkare). För att skydda min sgi gick jag tillbaka till arbetet, efter ett par veckor blev jag kraftigt försämrad och är nu tjänstledig och lever på försörjningsstöd.

Min mammas sambo tog livet av sej dagen efter att han blev utskriven från försäkringskassan.

Han mådde psykiskt dåligt och hade fruktansvärd värk i rygg som han hade behandlats för många gånger. Trots allt detta valde de att utförsäkra honom. "Blir jag utförsäkrad så vet jag inte vad jag gör" var det sissta han sa till mej.

Förtvivlad

Svar till Erik: Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll, försvarade i Rapport för ca ett år sen åtstramningen i sjukförsäkrinen med att de, regeringen, måste förhindra att det blev en lika stor ökning i antalet sjukskrivningar som det blev i början av 2000-talet.
Det som hände då, var enligt forskaren Björn Jonsson, (Högskolan i Malmö), i froskningsrapporten/ boken: Kampen om sjukfrånvaron ( 2010), att de som var långvarigt sjukskrivna räknades TVÅ gånger ! Det är faktiskt sant ! Den stora ökningen bestod alltså av att man räknade en förlängd sjukskrivning av EN person som TVÅ sjukskrivna personer. Läs gärna boken, den är mycket intressant.
”I kapitlet Debattens grundläggande myter och missförstånd, med underrubriken Ökade verkligen antalet sjukskrivna ? som börjar på sidan 204 kan man på sid 205 läsa bla.: ”Enligt en fördjupad analys som gjordes av statistikern Anders Wikman var emellertid ökningen av antalet individer till stor del en sorts ”statistisk synvilla”, som hängde samman med att fler och fler långtidssjukskrivna passerade över gränsen mellan två år och därmed räknades två gånger. I sin analys korrigerade Wikman statistiken för detta och räknade dessutom ut hur mycket antalet ersatta dagar skull ha ökat om sjukskrivningsperiodernas genomsnittliga längd hade varit densamma 2002 som 1996. Svaret var förbluffande: endast 16 % av ökningen berodde på att antalet nya sjukskrivningar hade ökat. Hela 84% av ökningen var resultatet av de längre sjukskrivningstiderna. Detta betyder i klartext, att inflödet av nya sjukskrivna bara ökade marginellt mellan 1996 och 2002. Sjukfrånvaroproblemet handlade alltså främst om ökade svårigheter att komma tillbaka från sjukskrivning”
Detta berodde i sin tur på att den mycket väl fungerande rehabiliteringkedja vi hade tidigare i Sverige, slogs sönder vid alla åtstramningar på 1990-talet. Därav den stora ökningen av de långa sjukskrivningarna.

Att ha läst detta och sen höra Strandhälls uttalande, efter att själv ha farit mycket illa i vårt sjukförsäkringssystem, gjorde mej mycket upprörd. Makt utan grundläggande kunskaper om orsak och verkan om det man beslutar om, är mycket illa. Hur många ska behöva lida för denna okunskap ?

Jag blev sjukskriven för tredje gången för utmattningssyndrom i juli 2017. Hamnade här igen pg a att sjukvården inte ville lyssna på mig. Till slut fick jag tag på en bra läkare som ville hjälpa mig. Lite mer än fyra månader in på min sjukskrivning började kampen mot Försäkringskassan. Jag hade precis börjat rehabilitering med min sjukgymnast och höll på med rehab i nästan tre veckor. Då byttes min handläggare ut och nästan 2 månader efter 90 dagar i rehabiliteringskedjan gick hon in och ändrade den tidigare handläggarens beslut. Hon avbröt min rehabilitering och jag blev utförsäkrad i december. Hon har brutit mot otroligt många lagar enligt Socialförsäkringsbalken. Läkaren har vid flera tillfällen försökt komma i kontakt med handläggaren men utan framgång. Trots skriftilga bevis på att läkaren försökt komma i kontakt med handläggaren, nekar hon till det.
Inte nog med det. Jag fick fel information från kundtjänst kring hur jag ska skydda min SGI, vilket ledde till att de nollade min SGI när jag skickade in nytt läkarintyg. Trots att jag hade bevis på ett inspelat samtal där jag får fel information, så ville inte handläggaren ta del av beviset. Har allt dokumenterat och alla fel som de har gjort från början till slut. Har även blivit illabehandlad av handläggarens chef, också inspelat samtal. Jag har nu blivit mycket sämre och ännu mer känslig för stress. Vaknar illamående varje dag pg a oro och ångest.

I april 2016 blev jag hårt slagen i bakhuvudet på min arbetsplats under arbetstid framför vittnen. Jag fick en svår hjärnskakning som höll mig sängliggande i ett mörkt rum med öronproppar i nästan 10 månader med konstant värk som inte försvann. Det gick så långt att jag ville ta livet av mig. Nu har det gått 23 månader av konstant rehabilitering och jag är långt ifrån återställd. Min mamma, som är +70 år med en stroke i bagaget, har mer energi och klarar av mer saker än mig som är 32 år och van att arbeta runt 250h/månad. Jag har inte fått en enda krona av Försäkringskassan eller Afa Försäkringar som hävdar att det inte finns något samband med att jag blev misshandlad och att jag mår dåligt. Detta trots mängder med läkarintyg och forskning som visar att hjärnskakningar inte är att leka med och att jag behöver tid för att rehabilitera. Tid eftersom det här, enligt flera specialister, kan ta flera år till. Detta trots att det redan tagit 2 år av mitt liv. De enda som faktiskt gjort något åt detta är Polisen som ser allvarligt på denna misshandel och det kommer förmodligen bli en tingsrättsförhandling kring detta. Jag mår bara sämre och sämre psykiskt pga hur illa bemött jag blivit och fortfarande blir av Försäkringskassan och dess handläggare som visar noll hänsyn eller förståelse. Det är ren tortyr att behöva utstå denna mentala misshandel när jag fallit offer för våld och redan mår fysiskt och psykist illa pga misshandeln.
Jag är tillbaka på ruta 1 igen och vill avsluta mitt liv för jag orkar inte kämpa mer för något som borde vara självklart. Och det sorgliga i min berättelse är att ingen bryr sig. Sverige år 2018 är en skrämmande plats för oss som är sjuka och behöver stöd. Inte humant alls.

Hej SVT! det skulle vara intressant ur folkhälsomediciniskt och samhällspolitiskt värdering om UG kunde göra ett program om detta. Och dess negativa konsekvenser för samhället och det lidande för den enskilde individen, detta agerande från Försäkringskassans sida skapar. Jag har själv råkat ut för denna behandling av FK. Jag blev sjukskriven två månader före en operation av min höger axel pga. extremt jobbig smärta. Men FK ifrågasatte läkarintyget och nekade mig ersättning. Läkaren på vårdcentralen hade varit med om detta för och ansåg att han inte kunde vara tydligare. Jag håller med då det exakt beskrev de besvär/smärta jag kände och det hinder det var i mitt arbetsliv. Och att det var meningslöst att skriva något nytt intyg då det inte fanns något mer att tillägga. Han förklarade helt krasst att FK redan i första skedet hade bestämt sig att jag inte skulle få vara sjukskriven och som sagt det var inte första gången hans läkarintyg inte blivit godkända. Jag har nyligen blivit opererad i axeln och som följd blivit sjukskriven i ca två månader. Det tar ca 6 veckor för svullnader att lägga sig och då ska man inte utsätta sig för onödig ansträngning. Det går inte att vila bort smärtan som blir av ingreppet, och rörligheten tränas fram med hjälp av sjukgymnastik som är en viktig del av rehab. Och för att säkerställa att ingreppet blir lyckat. Men att återgå till arbete direkt efter operationen är inte rehabiliterande. Allt enligt ordinerad sjukskrivning av läkarexpertis (kirurgen). Men det ansåg FK inte vara någon anledning att jag skulle få vara sjukskriven, utan säger att de tänker följa det tidigare beslutet om att inte godkänna sjuskrivning i mitt fall. Jag har naturligtvis begärt en förklaring Av FK och frågat vad jag har gjort för fel. De svarar att jag egentligen inte gjort något fel utan att det är läkarintygen som inte är tillräckligt utförliga. Men är inte en operation av en smärt utsatt del på kroppen en tillräcklig anledning att få vara sjuskriven, och att läkarens förklaring av tillståndet är giltig tills man är rehabiliterad. Vad mer kan läkarna skriva i intygen som jag tycker är utförligt skrivna så jag förstår dem. Så varför förstår inte FK dem? när jag gör det. Detta är vad jag anser är att skapa ett onödigt lidande, jag blir ju inte fortare frisk för att man inte godkänner läkarintygen med utebliven ersättning. Det skapar ju bar frustration som är negativt för kroppen och det mentala, som också hänger ihop med rehabiliteringen. Det går ju inte att skynda på läkningen med en stress faktor. Jag har till dagens datum inte fått någon ersättning och när jag har ringt och frågat (har ringt två gånger på sex veckor) om det har fattats ett beslut om jag kan få någon sjukersätning för den sista sjuskrivningen. Så säger handläggaren att om jag kunde låta bli att ringa dem så skulle det gå fortare för dem att komma fram till ett beslut. Efter att jag blivit drabbad av denna illvilja som jag upplever det (mitt fall är lindrigt jämfört med många andras) så har jag forskat på nätet och upptäckt att detta är något man har satt i system från Försäkringskassans sida. Men jag ställer en retorisk fråga? om nu staten vill spara pengar och dra ner på sjuskrivningar, så kan åtminstone inte jag se att det är någon samhällsekonomisk vinning om man tror att mäniskor kan bli fortare friska om man låter bli att ge dem ekonomisk ersättning tills de är rehabiliterade (många blir ju tydligt ännu sjukare) enligt läkares ordination. Dessa mäniskor har ju i allra flesta fall bidragit med att betala skatt i sitt arbete till sjukförsäkringen innan de blev sjuka, så jag tycker det är ett svek mot oss som råkar bli sjuka och inte kan hjälpa det.

Mvh Leakim T

Det jag undrar över är hur en handläggare på FK med enbart gymnasie kompetens anser sig ha bättre kunskap än en läkare med 7 års grundutbildning på högskola samt sedan flera års specialist utbildning. Sedan varför använder de sig av förtroende läkare utan specialist kunskaper i just specifika ärenden tex ortopeder för ortoped ärdenden vilket har skett för min man som har skador i både fot och knä som har lett till generell nervsmärta. Han har fått rätt hos AFA och hos LÖF med arbetsskada och vårdskada men ändå vill inte FK anse att de ska ta hänsyn till detta. FK anser att han ska säga upp fast anställning efter 34 år och söka nytt jobb 59 år gammal 100%. De anser att DÅ försvinner alla fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, smärta, sömnsvårigheter mm.

Det är dags för alla att kräva att ta upp frågan om FK :s framtid till valet i höst.
Det måste vara slut på att sänka människor i vårt välfärdsland. Det måste vara slut att omyndigförklara alla sjuka eller skadade. Ohälsa och skador väljer vi inte själva och blir INTE friskare med FK.

4 år har jag varit sjukskriven på heltid voa psykiatrin. Har flera nevropsykiatriska diagnoser och kronisk smärta i kroppen samt kronisk migrän. Det som förvärrar situationen för mig är att jag är ensamstående med två minderåriga barn. Tonåringen har sedan förskoleåldern varit svår. Nu när han är tonåring har han fått flera diagnoser. För att föra historien kort är sonen placerad på en SIS institutuon sedan ett halv år för flera broyt och för att han har missbrukat cannabis i typ 4 år. Till saken. I denna långa kamp "mot" socialtjänsten för försöka rädda min son från sig själv med sitt destruktiva liv har jag gått mer in i väggen. I stället för att rehabilitera mig under sjukskrivningen. Detta då soc har hela tiden nekat stöd. Nu efter så många år av slit har sonen äntligen fått en grundlig utredning och rätt till en behandling. Det är förkrossande att behöva lämna ett barn på en institution med okända människor. Jag jar svikit min son. Jag ska leva vidare och börja jobba som ingenting och ta hand om mitt andra barn och hem. Jag fokuserar på min yngsta barn och jag har knapt ork till hen och hem. Skulle jag inte haft barnen tror inte jag skulle gått upp från sängen. Lever för att jag har en sådan människa som ska göra det rätta och det är min plikt att ta hand om de barn jag med kärlek skapade. FK har flera gånger sagt att de tittar bara på min arbetsförnåga. Inte den sociala delen. Alla människor har problem på ett eller annat sätt. Men alla måste arbeta för att kunna försörja sig säger handläggaren. Jag har jobbat sedan 16 års åldern samtidigt som jag studerade. Jag är 48 år och har aldrig varit arbetslös. Nästan aldrig varit sjukskriven. Tills nu. Jag har jobbat på heltid och varit mamma, hushållerska, kok, chauför mm mm för mina barn på heltid. Att vara den duktiga supermamman knäckte mig. SUPERMAMMAN har förlorat sina superkrafter och fk stampar och hoppar på mig. Hur ska jag klara resa mig upp när samhället sviker???
Dessutom skuldsatt för att inte bli vräkt.
Jag vill bli frisk för att orka jobba och för att få tillbaks livsglädjen. För att kunna ge mina barn det liv de förtjänar. Det är svårt att ta sig ur den onda spiralen ensam. Tydligen är det skamligt att vara psykiskt sjuk och ha ett barn som missbrukar och är placerad. Mina vänner och familj orkar inte engagera sig. Vad kan jag då förvänta mig att myndigheter?Det finms många mammor/pappor i min situation. Men man pratar inte om det. Då jar man misslyckats som förälder. För bara skit tillbaks när jag inte orkade längre. Politikerna som vi har valt lever i en annan värld. Jag välkomnar er att leva mitt liv ett dygn. Jag skulle vilja se hur ni klarade er på 3000 kr efter att ha betalat alla utgifter. Länge leve välfärden!! (Ironiskt)

Bröt ryggen i olycka och blev felbehandlad av ett antal läkare vilket krävde en mycket längre rehab än normalt. Det ville inte vare sig sjukskrivande läkare eller FK veta av. Började jobba för tidigt och ryggen förstördes helt. Är nu rejält rörelsehindrad och klara knappt mig själv. Tack så mycket läkarpuckon och FK!

Är sjuk i 2 olika muskelsjukdomar med 50% sjukers sedan många år tillbaka. Bedriver eget företag hemifrån, fördelar arbetet över hela dagen för att orka.Hade jag inte haft arbetet hemma skulle jag inte orkat arbeta alls. 2012 blev jag sämre och blev sjukskriven 25% till. Handläggaren sa tidigt i sjukskrivningen att för att få sjukersättning 75% måste man lyfta min tidigare 50% ers och söka en helt ny. Kändes som en varning, dem orden har ringt i mina öron sen. Rädslan att mista allt var stor. Trots utredningar och läkarintyg som visar att det är optimalt med mitt jobb som jag kan styra efter mitt mående så tycker FK att jag ska lägga ner företaget och anmäla mig på Arbetsförmedlingen. Jag orkar ju inte ens ta mig till ett jobb utanför hemmet! Försäkringskassans läkare gör stora missuppfattningar och utelämnar viktiga slutsatser från medicinsk utredning, som jag sedan försöker bemöta i överklagan mot nekad sjukpenning. Historien denna gång slutar med att FK skriver ner min arbetstid till 25% ( för det har jag ju sagt att jag bara orkar jobba) och hokus pokus så finns inget att sjukskriva ifrån-Jag har ger upp- nu får min man försörja mig och jag jobbar det jag orkar utan att känna mig jagad och rädd att mista all ersättning! Man måste vara frisk för att orka vara sjuk...

Då FK inte godkänner sjukskrivning trots läkarintyg med ME-diagnos kan varken den andra föräldern eller annan närstående ta ledigt för tillfällig vård av barn. Vem ska ta hand om sjuka föräldrars barn. Har regeringen glömt barnens rätt till omvårdnad?

När jag läser inläggen tänker jag om de visste hur situationen är på FK. Hur handläggare blir dåligt behandlade av chefer om vi lägger ner tid på att försöka utreda ärendet så att kunden får det bästa möjliga. Cheferna anser att det är viktigare att produktionen är hög och då går det fortare att göra ett avslag. Vidare för att bra lönelyft är det ett plus om man har många indrag och avslag. Vi som kämpar för kunden hinner inte med lika många ärenden för då tar det längre tid att handlägga och då får man 100 kr i lönelyft med de som gör som chefen önskar får betydligt mer. Många kunder tror att handläggaren har någon makt sanningen är vi har ingen makt utan måste göra som det står i vägledningen och gör man något som inte är bra i chefen ögon blir man inkallad till chefen och får utskällning. Vi som är äldre har det sämst och får jobba hårt för att inte bli trakasserade av cheferna, De prioriterar unga högutbildade 25 åringar som inte har några kunskaper. De försöker att utbildad dem men de flesta tröttnar för de lär sig aldrig jobbet för att det är för komplext så får vi äldre som inte lätt kan få ett annat jobb städa upp efter deras misstag. Mycket övertid för att få ordning i korgarna.

Jag lever med MS sen två år tillbaka vilket har orsakat förlamning i snart hela mitt höger ben,svag kraft i min höger hand och dubbelseende. När jag sjukskrev mig vägrade FK att godkänna detta trots att de aldrig nånsin träffade mig,eller ville träffa mig. På två år har jag inte haft en inkomst utan har fått förlita mig att min man betalar räkningar och att mina barn hjälper till.FK har behandlat mig som jag har inte någon värde överhuvudtaget . Enstaka gånger jag haft möjlighet att träffa någon från FK har de bemött mig som om jag är den som gör något fel för att jag har MS. De har åsamkat mig en enormt psykiskt lidande som gjort att jag aldrig har kunnat hantera det faktum att jag lever med kronisk och obotlig sjukdom.
Det är fruktansvärt skandal för ett land som Sverige

Efter att ha blivit misshandlad mådde jag både fysiskt och psykiskt dåligt. Under pågående behandling hos psykolog och även medicinering ansåg försäkringskassan att jag var fullt kapabel att arbeta. Blev utförsäkrad. Arbetsförmedlingen tyckte att jag skulle försöka prata med handläggare på fk. Utan inkomst, en hyra, att betala, medicin, mat mm skulle det ta 1 år med en överklagan..Inkasso, kronofogden, skulderna hopade sig. Från att ha haft i princip allt till att i princip förlora allt . Att våra politiker kan sitta och TYCKA med en månadsinkomst på flera hundra tusen medan vi sjuka som säkert betalat skatt, även för den sk sjukförsäkringen faller o har ingen rätt till hjälp. De raserar våra liv pga ett system som inte fungerar. Det är dags att AGERA. Jag blev rekommenderad att söka socialbidrag. Undrar hur många sjuka som tvingas gå dit och för att bli ytterligare förnedrade. Jag skäms över vår tafatta regering som trots flera års varningssignaler bara sitter och gör ingenting. Hur många liv till ska försvinna? Jag skäms över mitt land. Trodde ALDRIG man kunde bli så vidrigt behandlad.

I sjukförsäkringen fanns väldigt mycket pengar avsedda för att hjälpa sjuka människor. Dessa pengar plockade Anders Borg ut för att använda till annat. Att det är möjligt för en politiker att leka med våra gemensamma tillgångar och förstöra livet för så många människor, hur kan det få ske. Vi har fortfarande ett av världens högsta skattetryck, samtidigt som skolan blir allt sämre, vården nedmonteras och sjukförsäkringen avskaffas. De är hög tid att gå ut på gator och torg och demonstrera, en rättighet som fortfarande finns kvar.

Ligger i min säng med en inlindad fot. Jag fick en subluxation i den igår när jag skulle vända mig om. Så skör är min kropp. Jag har sjukdomen EDS och lider väldigt utav den. Jag har även en arbetsskada i bröstryggen som gör ont var eviga timme.
Men såklart så vill inte försäkringen till att det var en arbetsskada så efter över 1 års överklagan mot afa så fick jag inte ett öre för mina ryggbesvär.
Och i september när jag nästan hade varit sjukskriven i 365 dagar så tyckte försäkringskassan att jag hade blivit helt frisk. Dom hade mig under utredning i 4 månader tills jag sa att jag inte hade råd att kämpa mot dom nå mer.
Trots 2 intyg från specialister, intyg från överläkare på ortopedi och så 2 intyg från vanliga läkare så godtog dom inte att jag hade min diagnos. Fast dom hade godkänt min diagnos 8 månader tidigare?
Jag lider av krampanfall vid minimala ansträngningar av kroppen men jag klarar ändå av ett normalt arbete på marknaden?
Ambulansen fick hämta upp min krampande kropp från jobbet förra veckan. För Ja, jag måste arbeta idag pga förlorad SGI och min familj som måste överleva.
Idag har jag inget liv. Jag lider på arbetet och jag lider när jag kommer hem.

Rättsystemet har svikit mig rakt igenom. Jag litar inte på att få hjälp någonstans ifrån idag.

Ja, det här är ju uppenbarligen Anders Borgs fel... Vem annars?
Inte kan det vara en Socialdemokratisk regering som slår undan benen på undersköterskor, lärare, sjuksköterskor mm. Alla ska ju med. Eller hur?