SVT rapporterade · Lagen gör skillnad på samkönade och olikkönade par.

Staten borde skämmas! Stå på er bara. Dold diskriminering tar tid att eliminera. Till sist är det kärleken som vinner x x x

Blir orolig för egen del nu! Trodde att det skulle vara ganska enkelt att bli förälder om flickvännen var gravid. Jag blir kanske inte godkänd som adoptivförälder pga min kroniska sjukdom, hur rättvist är det egentligen när jag kunde varit drogmissbrukare och blivit mamma hur lätt som helst om jag gillat män? Jävligt orättvist, Sverige!

Jag blev förbluffad över artikeln. Jag har tagit det som självklart att man i samkönade äktenskap har samma rättigheter som alla andra. Utan lika rättigheter blir möjligheten att gifta sig inte mycket värd! Herregud, vi lever ju ändå i ett land som säger att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter.

I ett samkönat äktenskap är ju den ena parten varken mamma eller pappa och således inte hennes eller hans eget barn som antyds i artikeln

Uppenbarligen finns det redan en praxis för gifta par som får barn efter insemination. Den borde gälla oavsett.

Det är väl ändå ingen diskrimingering om man blivit gravid utanför Sverige och inte har blodskoppling? Korta ned tider för inseminering så den kan ske i Sverige känns som lösningen med bäst rättsskydd. Det finns trots allt för barnens skull å bör gälla dem alla, oavsett föräldrarnas läggning. Råkar vara hetro, jag måste väl göra samma sak om vi inte är släkt?

Jag vet sen tidigare att i samkönade äktenskap där insemination skett behöver den andra föräldern adoptera barnet. Trodde dock att det var samma regel då de gifta är av olika kön, under förutsättning att insemination skett från någon utomstående. Väldigt konstigt.

Det som gäller för heterosexuella par bör naturligtvis gälla även för oss som lever i samkönade relationer när det kommer till insemination utomlands.

Flera som kommenterat verkar inte förstå att det finns en skillnad i reglerna mellan heterosexuella och homosexuella par när det kommer till föräldraskap, trots att artikeln beskriver den.
Christoffer tror att han skulle behöva adoptera om han och hans fru inseminerade med donatorspermier utomlands, men så är det naturligtvis inte. Han blir automatiskt pappa till barnet för att han är man.
Åsa skrivet att den andra mamman inte har något barn (ännu) men då borde det ju även gälla heterosexuella par som använder donatorspermier eller ägg? Tycker hon att en kvinna som blivit gravid med ett donerat ägg också ska behöva adoptera sitt barn, eller gäller det bara den som inte varit gravid?

Själv tycker jag att det är vansinne att ett gift par som bestämt sig för att få barn tillsammans, sparat ihop pengar, lagt massor av tid på resor och behandlingar utomlands, skrivit på samtyckesblanketter, drömt och och längtat efter barnet tillsammans ändå inte kan räknas som mamma och mamma enligt lagen.

För ett heterosexuellt par finns möjligheten fortfarande att barnet är bådas biologiska även om de gjort en insemination. Den möjligheten finns inte i samkönade relationer. Inget konstigt då att föräldraskapet antas automatiskt för ett gift (men inte för ett ogift) heteropar, men inte för tex ett lesbiskt oavsett status.

Jag har själv varit tvungen att närståendeadoptera mitt eget barn då det är min fru som burit det. Och ja, det är självklart även mitt barn, på alla vis, även om vi inte har någon genetisk koppling. Själva adoptionsprocessen är både diskriminerande och kränkande. Jag fick bl a frågan hur länge jag vetat att jag är homosexuell. Hur många heteropar blir tillfrågade om hur länge de vetat att de är heterosexuella i samband med att deras barn föds? Mina två barn från en tidigare relation behövde dessutom förhöras om adoptionen. Hur många storasyskon med heterosexuella föräldrar har den vetorätten? Det här är absurt. Låt oss bli lika inför lagen oavsett hur vi valt att bilda familj.

När jag och maken gifte oss var jag gravid i åttonde månaden. Maken registrerades som pappa till barnet. Sjukt, med tanke på att barnet lika gärna kan ha en annan förälder genetiskt.
Det är inte alls ovanligt att någon annan än den födande mammans äkta hälft är genetisk förälder.
Varför ska inte alla gifta föräldrar behandlas lika?
Nu håller vi tummarna för att en lagändring röstas igenom! 👍

Vi fick sitta och prata om våra besparingar, hur vi löser konflikter, hur vi träffades, varför min fru skulle bli "mamma" till vårt barn (hon var ju redan mamma). Jag var ledsen ett tag efteråt och ser tillbaka på det med en känsla av ovärdighet och utsatthet. Det värsta är att vi får göra om det vid nästa barn.

Kommentar till SVT:s faktaruta: om två gifta kvinnor går via sjukvården i Sverige omfattas de inte heller av samma regler som heteropar. De behöver inte adoptera, men göra en föräldraskapsbekräftelse vilket gifta heteropar inte behöver.

Utöver detta vill jag säga till de som sagt här att den som inte bär barnet inte är mamma innan den har adopterat, att 50-talet ringde och ville ha tillbaka sina värderingar

Jag och min fru befinner oss i den här processen just nu. Vi har gått igenom en lång resa för att få vår lilla som föddes för fyra veckor sedan. Vi började inom den svenska sjukvården men jag lyckades inte bli gravid på de försök man får där och i och med att man inte kan göra ivf med donerade spermier privat i Sverige (man kan göra inseminationer men eftersom det var svårt för mig att bli gravid behövdes ivf) hade vi inget annat val än att fortsätta utomlands.

Det krävdes ett antal behandlingar i Danmark innan jag äntligen blev gravid, en tuff resa som krävde mycket både mentalt och ekonomiskt och som vi gått igenom tillsammans. Men trots att vårt barn är planerat och efterlängtat av oss båda så är det i nuläget bara jag som räknas som vårdnadshavare.

För mig känns det framförallt otryggt att eftersom adoptionsprocessen tar ett antal månader så har mitt barn under tiden bara en vårdnadshavare och om det skulle hända mig något under den tiden hamnar både barnet och min fru i en utsatt situation.