SVT rapporterade · Följ rättegången om tiggerihärvan

Nu startar förhandlingarna i det stora människohandelsmålet snart i Lunds tingsrätt.

Nu börjar förhandlingarna. På en skärm i rättssalen syns en av de målsägande, en man, i vad som ser ut att vara en tingsrätt i Bulgarien.

Den målsägande som skulle ha vittnat via länk i går är nu funnen. Han ska vittna i morgon torsdag efter lunch i stället.

Åklagaren David Ludvigsson inleder förhören. Han är på plats i den bulgariska rättssalen.

Åklagaren frågar bland annat om han har någon familj, fru och barn.
- Jag har en fru som ska föda barn när som helst, hon är i nionde månaden, berättar Rumen.

Sen frågar åklagaren om Rumen har gått i skolan och om han kan läsa, skriva och räkna. Svaret kommer snabbt och kort.
- Nej.

Hur gick det till när du kom till Sverige, frågar åklagaren.

- Jag skötte kor men så sa han som jag jobbade för att jag kunde följa med honom till Sverige och att han där skulle tjäna mer pengar.

- Bara ni inte lurar mig och inte betalar, sa jag då berättar Rumen.

Hur åkte ni till Sverige?

- Vi var väldigt många i bilen, vi trängdes in som grisar, säger mannen som vittnar.

Hur fick du betala för den här resan?
- Jag betalade inte, han sa att jag skulle arbeta i Sverige och så skulle han göra avdrag på resan.

Hur mycket?
- Hundra euro, berättar vittnet.

Var bodde du innan polisen kom?

- Först var vi i skogen och efter några dagar fick vi flytta in i ett garage. Det regnade när vi bodde i skogen och det läckte in i husvagnarna, berättar mannen.

- Vi flyttades sedan till ett garage där det fanns vanliga rum på ovanvåningen.

Hur många var ni ungefär i garaget?
- Vi var alla där, ungefär 30 personer.

Var sov du undrar åklagaren.
- Jag sov i badrummet och i ett litet förråd.

Hur såg en vanlig dag ut?
- Vi tiggde och den lille ”namnet på ett av barnbarnen” körde oss ut.

Åt ni någon frukost i garaget?
- Nej.

- Vi började tigga vid strax innan nio på morgnarna.
När blev du hämtad?
- Det är olika, men runt 21-22-tiden.

Fick du gå ifrån din tiggarplats under dagen?
- Nej.

Vem sa det till dig?
- Den lille sa att jag inte alls fick lämna platsen.

Fick du gå in i butiken och handla med pengar?
- Egentligen inte.

Under dagen när ni satt och tiggde, kom det chefer och kollade på er?
- Jag vet att de i smyg tittade på oss.

Hur visste du det?
- Jag såg att de var där men låtsades inte om det, jag spelade dum.

Vad gjorde ni tiggare när ni kom tillbaka till garaget, vad hände med pengarna som du hade tiggt ihop?
- När vi kom hem lämnade vi över pengarna, de skrev upp hur mycket det var och tog pengarna.

När ni lämnade pengarna, gick ni alla på en gång, eller kom ni en och en?

- En och en.

Hade du någon några egna pengar på dig?
- Nej. De tog pengarna varje kväll.

Du sa att du fick mat från containrar att äta. Hur var det?
- Det fanns ingen annan mat. Vad skulle vi göra?

Var den dålig?
- Den var inte så dålig för oss.

Åt cheferna också containermat?
- Nej, de köpte sin mat.

Fick ni avlägga någon ed att inte stjäla pengarna?
- Ja.

Var skulle ni avlägga eden?
- I kyrkan.

I Sverige eller Bulgarien?
- I Sverige?

Vad var det ni lovade?
- Att vi inte skulle stjäla och att vi skulle lämna över alla pengar.

- Nästan alla gjorde det, men inte jag.

Kände du någon av tiggarna i garaget?
- Ja, efter så lång tid tillsammans lär man känna varandra.

Hade du något eget hus i Bulgarien?
- Nej.

Har du sett ”namn på misstänkts” hus och bil?
- Ja, hans hus är lyxigt och han har flera små Mercedes.

Kan du något annat språk än bulgariska?
- Nej, bara det.

Vet du hur många kronor en leva är värd?
- Nej.

Nu bryter den andra åklagaren, Måns Biörklund in.

Han undrar vad mannen fått för löften innan han åkte till Sverige?
- Att jag skulle tigga och tjäna mer pengar.

Hade du ledigt någon dag i Sverige?
- Nej.

Kunde du köpa telefonkort och ringa när du själv ville?
- Nej, det fick jag köpa av dem (misstänktas namn). 90 leva.

Du har pratat om att det fanns två grupper av tiggare. Finns det fler?
- Ja, det fanns det.

Har de här männen (misstänktas namn) några bröder?
- Ja. Den ena har det.

Nu handlar förhören om huruvida vittnet sett någon bli slagen?
- Nej, svarar han.

Hur skötte ni er hygien? Ni var ju många i huset?
- Vi duschade varannan dag.

Är du släkt med någon av de misstänkta?
- Nej.

Nu presenterar sig mannens målsägandebiträde.

- Jag har ju inte lyckats nå dig personligen, men vi har ju fått indirekt kontakt. Jag tror mig ha förstått att du anser dig brottsutsatt och vill ha skadestånd?
- Ja, det stämmer.

Därför yrkar jag på att ”namn på två misstänkta” ska betala 42 000 kronor till dig, säger Tomas Malm, som advokaten heter.

Varför åkte du inte hem? Hade du någon ekonomisk möjlighet att göra det? Frågar målsägandebiträdet.
- Nej.

Stämde bilden av hur det skulle var här i Sverige med bilden du hade fått nere i Bulgarien?

- Nej.

Känner du dig lurad?
- Ja.

Hade du åkt om du hade vetat om hur det skulle bli?
- Nej.

Hur mådde du under tiden i Sverige?
- För det mesta var det jobbigt. Jag ville åka hem så snart som möjligt.

Nu tar rätten en kort paus till 10.35.

Nu är vi tillbaka inne i rättssalen. Vittnet som befinner sig i salen i Bulgarien dyker upp på skärmen igen. De tilltalade kommer in i rättssalen var och en för sig eftersom de inte får prata med varandra.

Försvarsadvokat Erik Johnsson inleder förhör med målsäganden nu.

Den första frågan från advokaten handlar om att mannen kände till den misstänkte och att han åkte till Sverige. Är det korrekt?
- Ja, svarar mannen.

Vem kontaktade vem?
- Det var den misstänkte som tog kontakt med mig.

Sa du samma sak i polisförhör?
- Ja.

Jag har nämligen andra uppgifter i pappret jag har framför mig, säger advokaten.
- Här står det att du sagt att du ville träffa honom eftersom du visste att han åker till Sverige.

På ytterligare ett ställe i förundersökningen står det att du ringde honom för att få kontakt, påpekar advokat Erik Johnsson.

- Jag har inte sökt honom, han kom och sökte upp mig på åkern.

Då är det fel antecknat i protokollen?
- Ja.

Du nämner att du inte åkte med den ”misstänkte” utan med hans bror och att bussen var full?
- Ja.

Och du kände ingen på bussen frågar advokaten?
- Ja.

Men sen pratar du om en svåger i Sverige. Var inte han med på bussen?
- Jo.

Då kände du väl någon på bussen?
- Ja, han är ju min svåger.

Maten kom från containrar, stämmer det? Frågar advokaten.
- Ja.

Sedan pekar advokaten på en punkt i förundersökningen där målsäganden sagt att de inte åt någon mat från soporna.
- Jag sa att vi både har köpt mat och ätit från soptunnorna.

Hur var det då? Frågar advokaten.
Köpte ni både mat och fick från soptunnorna?
- Ja, så var det, säger mannen.

- Jag har inte sagt att jag har köpt mat, säger målsägande igen.

Det är tydligt att advokaten försöker att visa på att målsägande har lämnat i viss mån motstridiga uppgifter i polisförhören.

- Jag sa det så för att kunna komma hem till Bulgarien snabbare. Jag var rädd och rädslan var det som gjorde att jag sa så, svarar han.

I förhör har du sagt att du själv fick bestämma var du ville tigga, menar advokat Erik Johnsson.

- Nej, det har jag aldrig sagt.

Sa du att du skulle få 700 leva i månaden? När kom ni överens om det?

- Innan vi åkte till Sverige.

Kom ni överens om någon annan lön senare?
- Nej.

Är det den lön som du har sagt till polisen att du skulle få också?
- Ja.

Har du någon gång sagt att du skulle tigga för dig själv?
- Ja, jag sa så i början. men sen sa jag att jag skulle få en lön på 700 leva.

Är 100 leva mycket pengar för dig?
- Nej.

Det är utan betydelse?
- Om man ska kunna försörja sig så är 100 leva ingenting.

Nej det förstår jag, men gör 500 eller 600 leva någon skillnad för dig?
- Ja. Men 100 leva är för lite pengar för en familj.

Det förstår jag. Men du har sagt att du skulle få 700 leva i lön. På ett annat ställe har du sagt 600 leva. Har du sagt det till polisen?

- Nej, jag sade 700 leva. Det kan hända att min svåger sa något annat, vi förhördes tillsammans.

Advokaten fortsätter att uppehålla sig kring olika uppgifter som mannen har sagt i förhör.

Ni bodde i samma hus du och ”namn på misstänkt”?

- Ja.

Vad gjorde han om dagarna?
- Jag vet inte.

Tiggde han?
- Han brukade säga till oss att han tiggde men jag såg honom aldrig göra det.

Du var ju inte så länge i Sverige innan det blev ett tillslag. När trodde du att du skulle få pengarna?
- I månadens slut.

Då skulle allt regleras?
- Ja.
Då hann du inte få betalt, tolkar jag det rätt?
- Ja.

Du och din svåger, har ni pratat innan du kom hit till domstolen om det du säger här i dag?
- Nej.

Advokaten Erik Johnsson avslutar sitt förhör.

Tomas Malm, målsägandebiträde, påpekar att förhöret är på 13 sidor och uppdelat i två delar.

På en sida i förhöret säger polisen att jag tror att du är rädd för någon, och är alldeles för beredd på vad du ska säga.

Tomas Malm påpekar att det finns en del uppgifter i början av förhöret men att det sedan är nyanserat i nästa del.

Nu kommer advokat Pia Lindström att ställa några frågor.

När skulle du åka hem till Bulgarien? Frågar Pia Lindström målsäganden.

- I slutet av december.

Vet du när polisen kom?
- Det minns jag inte.

Men om jag säger att det var i början av december?
- Jag hade en och en halv månad kvar innan jag skulle åka hem.

Men polisen kom i början av december och du skulle åka hem i slutet, det är väl ändå inte i slutet?
Vad målsägande svarar här är oklart.

Hur såg överenskommelsen ut mellan dig och de misstänkta kring när du skulle ha betalat av pengarna för resan?

Hann du få någon lön innan polisen kom?
- Nej.

Så orsaken till att du inte fick någon lön var att polisen kom innan du hann få lön?
- Ja.

Torgny Eklund är advokat för en annan av de tilltalade. Han frågar nu hur många som bodde ihop och om uppgifterna om att det var mellan 20 och 30 personer stämmer.
- Ja.

Vad var det för personer? Frågar Torgny Eklund.
- Några kom från en by, andra från byar runtomkring (han namnger ett antal byar men det är svårt att höra vad han säger.

Hur känner du till att man kan tigga i Sverige?
- Det pratas om det. Folk reser och kommer tillbaka.

Är det allmänt känt att man kan göra det?
- Ja.

En sista fråga - de tiggare som finns i Sverige är de romer enligt dig?
- Ja. Ja.

Tack för att du klargjorde detta, avslutar Torgny Eklund.

Ytterligare en advokat sticker in en fråga. Sen tar åklagare Måns Biörklund vid igen.

Innan polisen kom till garaget, hade någon pratat med dig om vad man skulle säga till polisen?
- Ja.

Vad skulle man säga?
- Jag fick anvisningar om att säga att jag tigger för mig själv.

Vad skulle man säga om maten?
- Att vi köpte mat.

Vad skulle man säga om bensinpengar?
- De sa att vi skulle säga att vi betalade mellan 20 och 30 kronor per person och att vi skulle säga så för att bli släppta.

De kvinnor som sa till dig vad du skulle säga, är de nära anhöriga till de misstänkta?
- Ja.

Polisen höll ju ett långt förhör med dig. Det tog tre och en halv timme.

- I början lämnade jag den här versionen som den här kvinnan sa att jag skulle säga för att bli släppt.

Var du rädd för polisen också?
- Nej, polisen var jag inte rädd för. Jag var rädd för ”misstänkts namn” och dom.

Har du träffat ”misstänkts namn”s pappa?
- Jag har inte träffat hans pappa i Sverige överhuvudtaget.

Förhöret är slut. Rättens ordförande tackar den målsägande.

Rätten tar lunchpaus.

Och med rättens lunchpaus är också SVT:s direktrapportering från rättegången slut för idag.