Chatt med reporter Anna-Klara Bankel

Nu stänger vi chatten - stort tack alla ni som skrivit! Vi finns på sociala medier och ni kan också mejla oss. Hoppas ni fortsätter följa våra reportage på sajten och I sändningarna under veckan. Vänliga hälsningar Anna-Klara Bankel/reporter

Hej och tack för ett bra reportage!
Jag är en ung tjej, funktionell med arbete etc som har ett alkoholmissbruk. Hur vänder jag mig bäst till vården för hjälp att sluta dricka när jag bor på en mindre ort och jobbar som syrra inom vården?

Hej! Tack för att du´skriver. Kanske kan du ringa till vårdcentralen, man har ju rätt att vara anonym - och diskutera ditt läge? Det finns också hjälptelefoner och organisationer som du kan hitta kontaktuppgifter till för att få ett stöd om hur du kan få hjälp.

Har nyligen varit med att en ung flicka dog pg.av dålig vård. Det är ju helt åt skogen att man släpper unga tjejer ut på gatan, efter 6månader från LVM hem. Sveriges missbruksvård är nog sämsta i hela världen. Jag ber till Gud, att alla vårdgivare får så dålig samvete, att de kan inte sova på nätterna.

Hej, jag förstår att du mår dåligt, blir väldigt ledsen att läsa det du skriver. Jag får också många brev om sådana fruktansvärda konsekvenser - tvångsvård och sedan rakt ut I katastrof. Dåligt samvete hos enskilda hjälper nog inte, men en samhällsdebatt kan vara en ny start?

Har själv komplex PTSD men finns ingen hjälp.

Har du sökt själv, har du nekats?

Känner igen detta från mitt arbete som socionom. Alkohol- eller drogmissbruk som inte sällan är en slags "medicinering" efter trauman och övergrepp. Man kontaktar specialiserad mottagning som ska behandla traumat, men remiss kommer tillbaka för först ska man vara fri från missbruket.... Moment 22.

Överlag har jag också erfarenhet att patienter i psykiatrin inte alltid tas om hand bra fysiskt. Det är ett problem när det förekommer en fysisk sjukdom samtidigt och man tar inte alltid dit den kunskap som behövs. Har haft klienter vars diabetes tolkades som "psykiskt" relaterad och även en ung kvinna som fick allvarlig njurbäckeninflammation då psykiatri-medicin inte kunde samverka och ta in varandras kompetenser.

Patienter kan ha fler än en sjukdom!

Det är viktigt det du tar upp om den fysiska hälsan! Människor med psykisk sjukdom har högre dödlighet på grund inte minst på grund av sådant som hjärtsjukdomar. Efter psykiatrireformen på 90-talet, när mentalssjukhusen stängde och folk skickades ut att leva på egen hand, ökade dödligheten bland dem med visa diagnoser. Man kanske medicinerar tungt, har något slags missbruk och lever isolerat eller I utsatta mijöer. Söker sig inte till vården när man egentligen skulle behöva det.

Hej, tack för bra reportage, och all värme till Sanne om hon läser det här.

I norra Finland arbetar psykiatrin med Open Dialogue-metoden. Där står patientens vilja och behov i fokus, och patienten är med och bestämmer om all behandling. Har du stött på någon inom den svenska vården som är intresserad av Open Dialogue? Eller av liknande alternativ till den norm där makten till stor del tas ifrån den sjuka, som råder i svensk sjukvård?

Hej, tack för tipset, jag vet inte så mycket om den idén. Det låter bra med medbestämmande och dialog. Men ibland kan ju människor ha svårt att styra när akuta psykiatriska tillstånd som svår ångest infinner sig, eller när drogsuget är fruktansvärt..Man handlar kanske tvärtemot det som egentligen är ens inre vilja.

Ge personer träningslägenhet med boendestöd och erbjud terapi och aktiviteter.

I Sannes fall, som inte är unikt, har socialtjänsten redan försökt med insatser I egen lägenhet. Men är man mycket sjuk så fungerar det inte. Drogmissbruk och svår psykisk ohälsa drar ju in så mycket problem I en människas liv att man inte kan sköta vårdkontakter I öppenvård, ofta inte ens passa en tid hos läkaren. Det är när man redan provat detta, som en annan vård måste in, om inte livet ska gå I kras och man ska hamna på gatan, förstår du hur vi menar?

Mycket bra reportage !....Jag tror inte folk förstår hur livet för dom här personerna ser ut, man ser ofta ett rent förakt för personer med missbruksproblematik ...Jag är förälder till en kille som missbrukar och även killar far oerhört illa och utsätts ofta för väldigt grovt våld vilket naturligtvis i kombination leder till psykisk ohälsa och stora svårigheter i vardagen....Jag ser gärna att det här lyfts fram ännu mer....Tack än en gång för ett bra reportage !

Bra att du tar upp att även killars situation är utsatt likaså. Jag lider med dig och hoppas att din son ska få hjälp. Varma hälsningar Anna-Klara

Hur hade du önskat att hennes vård bör ha gått till? Reflekterat utifrån hur dagens hälso- och sjukvård är uppbygd? Vad kan man önska?

Det är svårt för mig att saga, men chanson ligger kanske för Sannes del I att socialtjänsten hittar ett behandlingshem med så pass duktig och komptetent personal att Sanne vill stanna - även om inte alla kvalificerade vårdbitar som hon egentligen behöver finns där (för något sådant ställe har ingen hittills kunnat visa upp att det finns) - och att hennes socialtjänst vill betala för långvarig behandling på ett sådant ställe. Med dagens lagstiftning får man inte tvångsvårda mer än 6 månader under LVM och då måste det alltså till att Sanne själv kan stå emot att lämna. Detta vet jag I alla fall att henens familj hoppas på ska ske.

Det är skamligt för ett rikt land som Sverige att behandla sina sjuka medborgare på det här viset. Jag lider med alla desperata och hjälplösa föräldrar. Det finns en utbrett moraliskt förfall bland de politiker som vill ha låga skatter och inte bryr sig om de sjuka och utsatta. Folket i Sverige måste rösta rätt och inte bara tänka på kronor och ören. Det finns viktigare värden som måste försvaras. Våra ungdomars hälsa och framtid är ett exempel på det.

Jag förstår helt och fullt föräldrar som är desperate. Möjligheten att påverka ett avancerat och väl uttänkt vårdsystem är små, även när man känner att något är fel och ens anhörig inte får den vård som personen behöver, och faktiskt har rätt till också, enligt lag.

Min bror har schizofreni och missbruk....när han bytet ut sin medicin mot gatans droger.....i 15 år har gam bott på ett gruppboende stödboende för personer med dubbeldiagnos. Efter en incident i somras körde dom ut honom......utan att som dom brukade konsultera psykiatrin....första tiden var han på ett härbärge och.nu är han på nätterna på stadsmissionens.....där är gjorda anmälningar och både hans goda man och socialtjänsten försöker få fram en lösning antingen att han ska tillbaka där han varit i 15 år eller till ett LSS men det händer ingenting och jag har en bror som far väldigt illa nu.

Hej, så hemskt att höra. Var det på ett tsödboende där man kunde missbruka, alltså med drogtolerans? Sådana boenden har blivit vanliga, inte minst I Stockholm. Många faller hur som helst mellan stolarna när en vårdenhet beslutar sig för att skriva ut någon och avsäger sig ansvaret. Hoppas att din bror får hjälp snart, på något sätt. Tack för att du skriver.

Har inte missbruksproblem men har komplex-ptsd efter en helvetes uppväxt och kan intyga att det inte finns någon offentlig vård för trauma eller ptsd alls. Och under hela min uppväxt var det aldrig någon som gjorde nått eller någon myndighet som fungerat som den skulle. Bara masa tomma ord, skuldbeläggande och runt bollande för att bli av med mig. Hatar sverige.

Ledsen att höra om din erfarenhet. Men ja, manga har berättat samma sak för mig. Det finns ju ställen som vårdar ptsd och trauma, men hur tillgängliga de är eller hur långa kötiderna är, kan ju innebära om man får vård där eller inte. Har man andra problem som missbruk tex, så är inte den typen av vård anpassad eller har kapacitet att vårda då man anser att drogrihet krävs - och det kan inte den typen av vårdenheter hjälpa med..

Tack för ett fantastiskt gripande och välgjort reportage. Man blir väldigt berörd hur det kan se ut så här för samhällets mest utsatta. Förhoppningsvis kan ert reportage leda till mycket bättre lösningar.

Det är inte alls ovanligt att missbruk och trauma går hand i hand, och anorexia kan ju också vara ett slags självskadebeteende (en sjukdom som kan vara dödlig i sig själv dessutom).

Finns det något behandlingshem eller verksamhet i Sverige där man kan få hjälp mot både PTSD och missbruk, kroppslig sjukdom, eller ser det ut så här över hela landet?

För de svårast sjuka behövs ju just kontinuitet, trygghet, värme. Specialistkunskap med helhetssyn. Inte tvärtom. Vem som helst skulle ju fara illa av alla dessa runtslussningar, inte minst en svårt traumatiserad och fysisk skör människa!

Hoppas verkligen på en förändring!

Tack själv för din respons. Det hoppas vi också. En debatt är en början. Se gärna Aktuellt 21 ikväll där Sannes mamma Eva är med I studion och en ansvarig från Sveriges kommuner och landsting. Det har inte funnits erbjudanden till Sanne om sådana ställen för vård. Det är en brist på högkvalitativa behandlingshem, och de kostar pengar. Generellt är anorexivård och psykiatri landstingets ansvar. Missbruksvård är kommunens.

Känner du familjen Dozzi privat?

Hej, nej inte alls.

Alla som ser detta måste väl bli djupt chockerade av det svenska misslyckandet angående samhällets vård/missbruksvård och vem som bär ansvaret. När en person far illa idag och riskerar att mista livet - händer ingenting? Någon instans/person måste väl bära ansvaret för att en människa inte får vård i dagens 2018? Det är väl uppenbart att denna tjej har stort behov att någon vårdar och hjälper henne rent medicinskt med problematiken kring ätstörning/ångest samt även hjälper henne med avgiftning. Trodde inte mina ögon när jag såg detta. Hoppas verkligen att denna unga tjej får hjälp. NU

Hej, ja det är chockerande. Med all förståelse för hur komplext det kan vara att behandla missbruk och psykisk ohälsa I kombination - här finns en lucka I ansvaret I vårdsystemet som gör att en grupp människor I vårt samhälle blir utan vård och faktiskt I förlängningen utan tak över huvudet på gatan eftersom man blir så dålig att man inte klarar livsföringen med hyra, ekonomi, etc. Vi hoppas och hoppas för Sanne.. Tack för att du skrev. Hälsningar Anna-Klara

Jag flyttade till ett litet samhälle i fjällen. Jag fick tag på en liten lägenhet där. Fick medicinerna på apodos och fick vända mig till hälsocentralen för mina injektioner. Dessa fick jag varannan vecka. Om jag hade bott kvar i staden där jag bodde tidigare hade jag nog dött. Det handlade bara om vård och droger och beroendeläkaren skrev ut så mycket att jag det nog var meningen att jag skulle dö för egen hand i ett beroende. Min kompis Flingan gav mig tipset om lägenheten och hon räddade mig med det. Som sagt, hade jag inte kommit iväg hade jag varit död förmodligen eller inlåst på rättspsyk utan att begått brott. Det var det enda det handlade om. Vård och droger och det var jag som de blandade in mig i det. Det var det svåra att förstå men det förhöll sig så. När det gått ett tag kom jag underfund att jag bestämmer mitt eget liv och att andra som förstör det för mig ska ge fan i mig. Sedan den dagen lever jag. / P

Hej! Så fint att höra att det gått bra för dig. Det gör mig glad att höra. Att man kan få väldigt mycket tunga mediciner utskrivna av vården är något vi sett I granskningen och som vi gärna samla på oss mer fakta om. Lycka till och tack för att du skriver.

Mvh Anna-Klara

Är det inte dags att åter skapa ett ”Beckomberga” där min bror trivdes under många år innan det skulle läggas ner och helvetet startade för alla inkl min bror och våra föräldrar?

Hej! Anna-Klara, reporter här. I morgon kommer vi I SVT Nyheter Stockhoml att berätta om bland annat Beckomberga. Så sorgligt att höra om din bror. Du får gärna mejla mig på anna-klara.bankel@svt.se och berätta om vad som hände honom. Varma hälsningar Anna-Klara

SVT rapporterade · Chatt med reporter Anna-Klara Bankel