SVT rapporterade · Psykologen svarar: Så pratar du med barnen om döden

Hej Karl! Tack för din fråga. Du har svarat din dotter klokt och bra tycker jag. Men det går ju att bygga vidare på det du sagt hittills genom att berätta att man kan dö av olika saker. Man kan bli gammal, som du nämnt, och man kan bli sjuk. Och med farmor var det faktiskt mest så att hon blev sjuk. Något i den stilen. Kanske kommer din dotter att fråga om du ska bli sjuk och då är mitt råd att du svarar henne att du är frisk och kommer att finnas för henne länge, länge.

Hej Johan! Föräldrar lär ut om faror precis på det sätt som du beskriver och det blir ett sätt att integrera döden som tema i barns liv. Jag tänker att det är ett nödvändigt sätt att ta in temat i barns liv. Vi behöver skydda barn och i det ingår att också lära dem att det finns vissa situationer och händelser som är farliga på riktigt och till dessa hör regler som man aldrig får överträda.

Hej Sofi! Tack för en bra och svår fråga, som inte är ovanlig. Om döden är ett faktum i ett barns liv, dvs någon i deras närhet har dött, och de inte vill prata om det så kan det vara så att barnet behöver tid på sig. Kanske vet barnet inte riktigt vad eller hur den känner, eller vilka ord man kan använda. Ett tips i ett sådant läge kan vara att konstatera att man märker att barnet inte gärna vill prata om döden/det som hänt och att det är ok. Men, man kan med jämna mellanrum, kort då och då ta upp temat och säga ungefär: Förut ville du inte prata, hur är det nu, det kan ju ändra sig? Ibland kan det också vara så att barn vill höra om hur andra tänker och känner innan de själva vill prata, kanske du själv eller ett syskon eller någon annan kan berätta lite enkelt om vilka tankar och känslor som kan röra sig i en i samband med förlust. Ibland kan det också vara så att barn tror att man måste känns på ett visst sätt och det kan vara bra att understryka att man får känna olika. Det är givetvis viktigt att inte tvinga någon att prata, men samtidigt visa att det finns chanser och att det kommer nya om man vill.

Hej Mikael! Också en svår fråga. Vi vill ju gärna trösta med närhet och beröring. Om barnet inte är beredd att ta emot det så kan det vara bra att säga tydligt att man märker det och det är ok. Säg att du vill trösta och att du inte vill att barnet ska vara ensam med sin ledsenhet, fråga om barnet har någon egen idé om vad som kan hjälpa. Ibland kan man göra så att man låter barnet vara i fred en stund och sedan närmar sig och erbjuder lite sällskap, att äta tillsammans eller  spela ett spel eller gå ut en sväng. Att vara tillsammans och förströ sig, skingra tankarna ihop är också en tröst.

Hej Johanna! Tack för frågan som är väldigt vanlig i den ålder som ditt barn har. Du har svarat väldigt fint. Även om vi inte kan lova att vi alltid kommer att finnas där så anser jag att det ändå viktigt att vi tryggar små barn i att vi faktiskt kommer att finnas för dem länge, länge. Precis som du gjort. Det är också klokt att visa barnet att det finns många, kanske fler än moster, runt om som är villiga att ta hand om barnet och att alla barn någon gång oroar sig för döden och att förlora sina föräldrar men att det  är väldigt ovanligt att så sker. Viktigast är att du lyssnar och tar emot barnets tankar och visar att de inte är farliga, att de kan delas och att du tål att höra dem. Det är lugnande i sig.

Hej Carina! Jag föreställer mig att de flesta unga vuxna har en inställning som din son har och inte är särskilt intresserade av att tala om döden. Men, du som är lite "äldre" ser på tiden och livet på ett annat sätt och har ju mer erfarenhet av att livet är skört. Kanske kan en ände att börja i vara att ta upp frågorna ur ditt perspektiv.. Går det att  intressera honom lite för temat genom att berätta att detta är frågor som man i din ålder tänker mer på och att du vill dela det med honom. Det kanske inte kommer ett bli ett samtal om att du kan dö, men väl om döden och livets skörhet och existensiella tankar, vilket kan vara nog så viktigt. Jag skulle tro att du får förhålla dig fäljsam till att din son har ett annat perspektiv på dessa frågor, med det kan du ju säkert minnas att du också hade och det kan ju vara intressant att prata om hur det ändras med tiden.

Med det tackar vi Anna Norlén för hennes svar. Tack också till alla läsare som varit med oss i den här chatten. Ha en trevlig kväll!