SVT rapporterade · Känner du dig trygg på stan?

Jag är överlag oftast inte orolig, men beroende på område och tid på dygnet så är jag nog mer uppmärksam. Tyvärr är detta inget nytt, utan har burit med mig samma ”rädsla” och metoder för att handskas med den sedan tidigt -90tal. Detta har ”ärvts” från äldre som har berättat om att alla män tyvärr inte kan hantera ett nej och ett försök från dem att jag inte ska råka ut för hemskheter som de/deras bekanta hade råkat ut för.

Vill inte låta mig påverkas, men sanningen är att jag tvekar att röra mig ute på kvällar och är noga med var jag går eller cyklar. Grupper av unga undviker jag. Jag tvekar även att ta taxi på egen hand. Insikten om att jag påverkas gör mig sorgsen. Det är inte det samhälle jag vill bidra till.

Läget i samhället gör att man är uppmärksam dygnet runt framförallt ute men även inne. Man ska inte tro att man är trygg inne för rätt vad det är har något brutit sig in och står där. Känner mig mest otrygg inne i städer.

Kvinnor med den minsta självbevarelsedrift går aldrig i gångtunnlar där det inte är ett ständigt flöde av ”vanligt folk” — det är ju rena råttfällan. Riskerar hellre mitt liv på vägen ovanför.

Undviker mörka ställen med dålig belysning, tar omväg med bättre belysning. Cyklar så fort jag kan när jag passerar vissa människor.
Oroar även för min make som är döv och från annat land när han är ute. Finns konstiga folk som slår andra utan anledning, också vissa poliser i stan är otäcka tycker jag som skjuter när de inte får respons. Det kryllar av döva i Örebro, är orolig att någon dag skjuter polisen en döv.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag känner mig trygg ute på kvällar, jag undviker att gå ut om jag absolut inte måste, och buss och taxi är inget alternativ då det oftar stökigt på bussen, känner en busschaufför som t.o.m blev misshandlad för att han uppmanade passagerare att betala för sig.
Tyvärr så verkar det hör landet snart förlorat om inget görs, jag önskar att jag fick lämna ett land till mina barn som var som när jag växte upp på 60 och 70 talet.

Nä absolut inte. Jag koller hela tiden över axeln när jag rör mig ute efter det mörknat.

Såklart väljer man inte vägar där det finns en större risk än andra, om den möjligheten finns. Men varje gång man möter någon på en ensam gata så letar man automatiskt efter en eventuell flyktväg ifall något skulle ske. Vet man att man ska passera en park eller en plats där det tidigare har skett oroligheter så känns det alltid tryggare att prata i telefon med någon, personen man pratar med skulle på så vis kunna höra om något sker och tillkalla assistans.

Jag är mycket rädd när jag vistas utomhus. Efter arbetstid är det helt otänkbart att vara utomhus! Tittar alltid över axeln, även dagtid. Har skaffat överfalls spray eftersom jag har blivit överfallen av flera stycken vid samma tillfälle. Jag känner mig extremt otrygg och går enbart på upplysta gator.

Jag blev överfallen när jag var 17år och är nu över 50år. Detta har påverkat mig hela livet. Har tackat nej åtskilliga gånger till möten, fester osv på grund av rädsla att ta mig hem. Litar inte på taxi heller, då jag upplevt chaufförer som varit påverkade bland annat.

Folks egna rädsla och paranoia verkar skapa större otrygghet än vad som är skäligt, man får ju se till att göra sig själv trygg. Jag har blivit säkrare med åldern, nu som vuxen är jag lugn av mig men i tonåren (runt år 2000) var jag mycket rädd och gick ofta omkring med kniv.

Undviker att gå ut på kvällar, tackar nej till möten och träffar numera om jag inte har skjuts hem. Rädslan har begränsat mig i det sociala umgänget. Har blivit mycket mer vaksam ute överhuvudtaget.

Beror på vilka städer eller områden. Generellt känner jag mig trygg. Klart man kan råka ut för något men försöker inte låta det inskränka min frihet. Sen finns ju områden man helst undviker, Vivalla och Rosengård är exempel på sådana områden man som hbtq inte ska röra sig i, även Nordstan kvällstid kan kännas obehagligt. Sen får vi ju inte glömma, trots oron bland kvinnor, så är det större risk för killar att röra sig ute, viktigt att jobba med att skapa trygghet för alla, och också för att inte skapa onödig oro.

Bättre belysning vore bra. Men det som skulle göra skillnad på riktigt är att varje människa får möjlighet till ett sammanhang där man är sedd och att andra bryr sig om ens livserfarenhet. Att man får möjlighet till jobb och försörjning utifrån sin kapacitet. Kanske ett mindre fyrkantigt och uppdelat samhälle. Där vi värnar insikten att vi hör samman. En blick på längre sikt än vad jag erfar att vi har nu.

Nej. Har begränsat mitt sociala liv betydligt då jag avstår från aktiviteter kvällstid numera. Mer kameror, poliser, vakter och konsekvenser för de som begår brott.

Jag skulle aldrig gå själv i stan på kvällen.

Jag är man och ganska stark, smart och snabb. Undviker att gå ut på kvällar, då ser jag mig omkring noga och om det behövs går jag stora omvägar. Bilen finns nära huset, skulle aldrig ta bussen ensam eller låta mina barn åka buss efter ca kl 18. Taxi tar man inte av ekonomiska skäl. När jag var liten var jag ute när som helst. Bodde då i Stockholm, bor nu i stad med ca 150'000 invånare. Nästan alla vet orsakerna till varför det blivit så här. Nästan ingen vågar säga varför.

Jag skulle vilja att det fanns kvinnliga taxichaufförer som man kunde beställa och åka med. Det skulle göra mig tryggare och dessutom vara mera jämlikt. Det fanns förr under 80-talet men numera ser jag bara manliga chaufförer.

Jag upplever att mig själv otrygg när man möter en man och ett slags gemenskap när jag möter en kvinna. Detta är jag nog inte ensam om. De normer som finns i samhället är det vi måste åt, inte fler poliser/nattvandrare/lampor.

Har inte ändrat något, känner mig mer otrygg med dårarna i bilar och på cyklar än något annat.

Det är beklagligt att människor känner sig otrygga i våra städer och byar. Men är det verkligen så att våldet har ökat? Vi har blivit så många mer människor under de senaste 30 åren så antalet våldsbrott har ökat med anledning av detta samt benägenheten att anmäla. En del av all rädsla får tillskrivas media som ständigt matar med hur illa det är ställt i vårt samhälle idag. Jag hoppas verkligen att alla ska känna sig trygga i vårt land var du än bor.

Jag känner mig otrygg. Jag försöker se till att jag inte behöver gå ut på kvällen själv, ser till så att jag har handlat och har allt jag behöver.

Nej det känns olustigt vid vissa platser som vid tunnlar, höga buskage. Samhället känns väldigt otryggt. Även utanför mataffärer som ex Ica i krämaren.

Jag känner mig absolut inte trygg. Om vi ska på AW så tänker jag alltid på att ta mig hem tidigt. Så fort jag vill göra nåt så tänker jag på hur jag ska ta mig hem. Fler poliser ute i samhället, tack.

Jag ser alltid till att ordna så att min man möter upp mig, eller går med sällskap. Det blir väldigt sällan att jag går ut spontant när det är mörkt ute. Jag bor nära centralstationen o har sett för mycket av sådant som gör mig otrygg. Jag undviker även att promenera underjord till centralen.

Inte alls. Inte ens på bussen och åka taxi är inte att tänka på. Taxi var tidigare det tryggaste färdmedlet man kunde nyttja men inte nu längre. Och att ensam ta sig en cykeltur en fin sommarkväll är inte att rekommendera. Sorgligt men sant.

Ju mer belysning, desto säkrare.

Var jätterädd i morse vid 6:30 när jag ensam gick till jobbet efter att ha stigit av bussen. Är en bit att gå, där man inte ser en endaste människa. Samtidigt med mig så steg en man av bussen. Han gick åt mitt håll så jag saktade ner så jag var en bit bakom honom. Han stannade flera gånger, vände på sig och tittade rakt mot mig och fortsatte sen att gå i lugn gungande takt. Såg aldrig hans ansikte.
Kände paniken krypa i mig. Tänkte, vem ska jag ringa?
Som tur var så stod det en taxi lite längre upp på vägen och när mannen såg den så vek han av. Från den och in på området där jag jobbar var det inte alls långt. Så med hjärtat i halsgropen småsprang jag den sista biten. Jag känner ångest nu.. för nästa gång som jag börjar jobba så tidigt...

Nej tyvärr inte. Utsätter mig inte ensam på mörka platser. Det vore bra med mer belysning vid gångbanor, parker, skolor, och torg. Samt gallra ur/ klippa ner buskar runt om i Örebro.

Nej, jag går inte ut själv på kvällarna. Min hjärna säger mig att risken för att råka illa ut är ganska liten, men min kropp skriker fara. Tyvärr...

..går inte till soptunnan ens efter mörkrets inbrott...

Slutat gå ut på kvällarna om det inte är absolut nödvändigt.
Absolut ingen trygghet att gå ut i Malmö .
Flyttat från Malmö till mindre ort.

Chatten är på sätt och vis ganska ironisk. Samtidigt som det sällan finns anledning för folk att faktiskt vara oroliga, är de det ändå. Varför? Varifrån får människor sin omvärdsbild egentligen? Från samma människor som ger er denna chatt.