SVT rapporterade · Hur var din förlossning?

Personalens bemötande är väldigt viktigt. Det jag kommer ihåg från mina förlossningar för ganska länge sedan, är negativa och positiva kommentarer från personalen.

Jag som trodde finska greppet var praxis hos i stort sett alla förlossningar. På de förlossningar jag var på informationsmöte hos inför min dotters ankomst förra året så berättade de att alla barnmorskor använder sig av den metoden (minus förebyggande klippet).

Går ju självklart inte att använda vid sugpropp, utan där ställs snarare krav om bättre undersökningar efteråt och att det direkt sätts in en handlingsplan för behandling och åtgärder för den med svåra bristningar.

Bättre att de skaffar sig mer kunskap om att sy ihop en korrekt direkt efter fl istället, att inga muskler missas, det är då problemen uppstår. Samt att eftervården blir bättre. Har en bm sytt ihop dig inkorrekt får du ingen hjälp. De flesta har inte kunskapen att se att muskler är av utan säger bara ”du ser fin ut, fortsätt knip”. Det går inte att knipa korrekt om muskler inte fäster där de ska. Vidrig eftervård i Sverige.

Jag var orolig men allt gick super! Underbart bemötande både på förlossning och BB. Närvarande trygga barnmorskor och undersköterskor hela tiden. Skulle rekommendera en förlossning på Skaraborgs sjukhus till alla!

Jag fick också en sfinkterruptur med min son 2017. Svårt att säga om personalen hade kunnat förhindra det då min son hade handen emellan när han kom ut. Bemötandet från personal var jätte bra och jag syddes ihop i en timme efter förlossningen. Fick sjukgymnastik två månader efter förlossningen och under ca ett år efter förlossningen fick jag en enkät att besvara ca var 4e månad som slutade med en utvärdering av läkare som rekommenderade mig operation. Så jag kan inte klaga på Östra sjukhuset. Jag håller helt med att detta talas om alldeles för lite. Många kvinnor jag frågat om läckage o bristningar har öppnat upp och börjat prata om det först då. Det verkar stigmatiserat. När jag födde mitt andra barn nu i december 2018 snittades jag efter rekommendation av läkare och det gick bra.

Jag skadades 1991 men fick min diagnos förlossningsskada först 2017. Mörkertalet är enorm och många kvinnor lider i det tysta. Att i alla år fått höra att "allt ser bra ut" gör att man tillslut tror alla symtom/besvär är inbillning. Vården måste bli bättre på att lyssna på kvinnors underliv. Det är inte normalt att inte kunna knipa, att läcka urin, avföring och gaser. Ingen kvinna ska behöva genomgå kirurgi av ex framfall utan att man fått genomgå ett sk 3-d ultraljud. Jag genomgick 3 operationer på mitt hemortssjukhus innan jag kom till Huddinge och blev opererad där. 4 operationer på 2 år har gett mig ett ärrat underliv utan känsel. Helt normalt enligt LÖF.

Vad finns det för evidens för att detta grepp minskar förlossningsskador? Kan ni ange några forskningsstudier som stödjer detta?

Fick stora skador efter sugklocka användes på mig för att få ut barnet snabbt. Önskar att man istället gör akuta snitt för att undvika att ge mammor fysiska och mentala men för livet. I mitt fall stog opetationsteamet redo och väntade men en mkt stressad läkare bestämde att använda sugklocka istället. Självfallet tacksam att min dotter mår bra, men mina barn kommer aldrig från den glada och aktiva mamma de borde ha. Blev sen opererad för rectocele utan någon form av vettig uppföljning och råd för att mina problem inte ska komma tillbaka, även om jag blev informerad att det var sannolikt att jag skulle få tillbaka problem igen med tiden. Bättre eftervård och omtanke för mammorna! En skadad mamma påverkar en hel familj negativt.

Jag födde också med sugklocka men mig klippte de innan, för att förebygga bristning. någon som vet varför man gör/inte gör det?

Inte speciellt bra. Skulle föda i Göteborg men blev hänvisad till Halland?! En kvinna i den situationen ska inte behöva åka långt.

Hur går den "finska grepp" att använda med en upprätt förlossningsposition?

När vi fick vår förstfödde i augusti, blev vi hemskickade efter 20 timmars vattenavgång, sonen föddes hemma på toaletten.
Tack och lov gick det bra trotts allt, men inget någon blivande förälder ska behöva gå igenom!!!
Vi fick dock väldigt bra vård efter händelsen. Både i ambulans och på förlossning och BB.

Detta var i Uddevalla, sjukhuset var NÄL i Trollhättan.

Efter 5 timmars krystvärkar beslutas att man ska använda sugklocka. Trots att min man hör konversationen mellan läkare och barnmorskor att om jag inte orkar krysta mer kan barnet fastna och det blir för sent för snitt, 2 sekunder efter beslutas att det blir sugklocka. Läkaren motar inte min son trots 8 personer i rummet. Jag till svar får jag att det inte brukar gå så fort. Dom drog 3 gånger. Jag fick en total sfinkterruptur grad 4.

EN total mardröm.
Sugklocka, en barnmorska som knappt tilltalade mig.
En läkare som skällde ut mig för att jag var rädd.
All personal var totalt överarbetade och under enorm press, det var underbemannat.
Stress naggar på vårdpersonalens empatiska förmoga det var tydligt.

Aldrig känt mig mer utsatt och objektiviserad i mitt liv.
Sedan syddes jag med 25 stygn under 45 minuter direkt efter utan ordentlig bedövning, skrek av smärta och kände varje stygn.
Bvc återkontroll: -Allt ser fint ut!
BB: -Allt ser fint ut!
Förlossningsläkaren: -Allt ser fint ut!
Detta var i stockholm 2016.

Nu, 2, snart 3 år senare har jag opererats 3 ggr och har en ny inplanerad, förmodligen en 5e.
Med hjälp av patientnämnden erkände läkaren att de borde sytt mig på operationsbord...
Mitt underlivt är totalt söndersytt.
Fått kämpa till mig hjälp och blivit minimerad och förminskad av vården. I mitt fall utplånades all möjlighet till ett sexliv. Vårdens bemötande signalerar att jag inte har rätt till ett.

Detta är ett enormt problem som MÅSTE LÖSAS.

Kvinnohat på hög nivå.

Det är märkligt hur patientlagen tycks upphöra att existera när det handlar om förlossningsvård. Plötsligt har man inte alls rätt att välja mellan likvärdiga behandlingar, som att föda vaginalt eller med snitt, eller information om och möjlighet att tacka nej till en behandling, så som sugklocka.

Det finns flera studier där man undersökt föderskor med ultraljud efter förlossning och hittat skador som barnmorskor och läkare missat. Muskelbristningar som alltså aldrig dokumenteras eller lagas, med en livslångt försvagad bäckenbotten som följd. Något man kan få problem med direkt eller lång senare, exempelvis i klimakteriet. Med tanke på hur många skador som är förknippade med sugklocka eller tång är det märkligt att man ens använder det. Varför inte snitta direkt istället?

Detta var för snart 30 år sedan, men jag drömmer fortfarande mardrömmar om förlossningen jag gick igenom. Sexton timmars värkar, en elak barmorska som sa till mig att ’det är förbjudet att skrika här’, och till slut en brutal läkare som drog ut barnet med en tång. Aldrig mer, lovade jag mig då, och jag har hållit det. Fick bristningar och har haft besvär med tarmläckage etc. samt svår ångest efter denna upplevelse.

Mina värkar kom igång vid 7-tiden på morgonen, tilltog vid nio som snart utvecklades till krystvärkar. Kl 10 blev jag hämtad i ambulans där läkare konstaterade att jag var helt öppen och redo att föda. Snabbt in till Östra sjukhuset i Göteborg och kl 11 hade jag fött mitt första barn. Fick tre ytliga bristningar som syddes. Hade två underbara barnmorskor och har en rakt igenom positiv upplevelse av min förlossning.

Jag har två barn och har haft två bra förlossningar.

Första förlossningen tog tid, drygt 30 timmar, komplikation i form av en livmoder som vägrade dra ihop sig, med 1,5l blodförlust som följd, men fantastisk och snabb respons från personalen. Fick även en bristning grad 2 som syddes efter bedövning, gick jättebra.

Barn två gick det snabbare, inte ens 3 timmar från första känning. Eftersom livmodern inte drog ihop sig första gången fick jag läkemedel och massage i förebyggande syfte. Denna gången drog den ihop sig bra, men ett kärl i livmoderhalsen sprack, återigen snabb och proffsig respons från personalen, så trots 1,5l blodförlust igen och att samma bristning grad 2 sprack upp igen har jag positiva minnen från mina förlossningar.
Första förlossningen var på Mölndals sjukhus i Gbg och andra i Karlstad.

Ni är felinformerade. Grepp för att skydda mellangården har använts av barnmorskor länge, jag lärde mig när jag gickbarnmorskeutbildning på 80 talet. Finska greppet är inte alls så revolutionerande som deras information ger bild av. I inslaget i västnytt låter det som om barnmorskor inte har gjort något alls tidigfare, vilket inte stämmer!
Sfinkterruptur är tyvärr en känd risk vid tex sugklocka och den kan, i vissa fall, hindras av att mellangården skyddas av en barnmorska. Tyvärr hjälper det inte alltid.

I Sverige gör man inte kejsarnitt eftersom det kostar pengar för sjukhuset. Så mammor själva får kämpa även om det finns risk för att det kommer att kosta barnets liv eller betala med mammans kropp, med de skador det kan ge. Det finns bra och dåliga barnmorskor också. Inte alla är snälla ,vissa är rätt elaka . Hon tror inte på dig när du gråter och klagar på att bedövningen sitter fel på din rygg. Till sist så uppmärksammade en läkare henne efter 20 timmars fight.

Vår första föddes på östra sjukhuset i Mölndal. Under nattskift kom en supersur barnmorska, riktigt hårdhänt, ich jag var orolig över att hon kände förakt mot min fru. Min fru fick en felaktig bedövnkng, som knte gick in. På detta skrek barnmorskan på henne när hon hade ont, och även slet ifrån henne lustgasen som var det enda hon nu hade.

Ständigt vårt hon nekad kejsarsnitt, så man ser tydligt - pengar är viktigare än di n hälsa och ditt liv. Mitt råd till föräldrar är att ta reda på hur dygnet runt fö4lossningen fungerar.

Och för INTE på östra sjukhuset. När jag läser om andra förstagångs föräldrar, så lider jag med dem.

Svensk sjukvård är helt katastrofal.
Svensk sjukvård är en risk.

Men jag måste säga att vården i BB efter förlossningen var väldigt bra (helt i motsats). Jag var slut efter 36 timmars förlössning men sjuksköterskorna var proffsiga där på östra sjukhuset när de ville ta blod från bebisen och undersöka om allt var bra.

Samma sjukhus, 4 barnmorskor lyckas missa att 4,3 kilosbarnet ligger i säte. De märker det när hen är halvvägs ute. Kod röd och drama, spricker osv...but wait there’s more!
Eftåt går ngn barnmorskestudent och rycker i navelsträngen så att moderkakan ska komma ut. Hon rycker loss strängen och blodet sköljer ut ur mig och jag förlorar över 5 (!) liter blod.
Tur för mig var ju redan akutteamet på plats...
Får tre nålstick i ryggraden utan att de lyckas sticka rätt. Blir nersövd och överlever men får ligga 7 timmar på IVA innan jag får vara med vår nyfödde.
Enda anledningen till att jag inte skaffar fler barn är för att jag är rädd för att bli felbehandlad och dö.
Så för att sammanfatta det, akutvården är i toppklass och om våra stackar sköterskor skulle få lite hjälp så att de inte var underbemannade hela tiden så kanske fler kan berätta fina förlossninghistorier istället för sånt här?

Har haft två fina förlossningar på Östra sjukhuset i Gbg. Den första tog 36 timmar, den andra ca 5. Upplevde ibland att personal var stressad, men överlag var det lugnt och behärskat. Vid min första förlossning upplevde jag ibland att jag var ensam på rummet, vilket var förståeligt i efterhand men kändes lite jobbigt så. Personal kom snabbt när jag hade behov av det.
Andra förlossningen var faktiskt en lite mer positiv upplevelse, barnmorskan och uskan var otroligt lyhörda. När jag vägrade lägga mig när så fick jag stå upp under hela förlossningen och det passade mig precis. hade få bristningar och sydde enstaka stygn utan problem.
Eftervården upplevdes som mer hetsig. Där var det mer en attityd av att man skulle "stå ut" och jag tyckte inte att jag hade blivit tillräckligt informerad om vad som händer efter förlossningen. Också stor press på att man ska lova att man kommer att amma, på ett mycket otrevligt sätt. Har överlag två helt olika bilder av sjukvården vid förlossning - topp under själva huvudnumret och inte ett dugg patientanpassad under tiden efteråt.