SVT rapporterade · Hur ser du på segregation i skolan – har du egna erfarenheter?

Segregerade skolor är ju, oavsett fritt skolval, bara en konsekvens av segregerade samhällen. Frågan går hand i hand med bostadsfrågan.

Godmorgon,

Det mest skrämmande är att det är en nyhet med tanke på bostadssegregationens historia. Jag tänker på bland annat Janne Josefssons dokumentär om pojkarna från Fittja. Den är från slutet av 1990-talet när jag själv gick i skolan på en mindre ort med samma problem.
Frågan är hur politikernas plan ser ut för integrationen framöver?

Vikarierade för några år sedan på en skola i Bredäng där närmast kaos rådde i klassrummen. Killarna var aggressiva och hotfulla men tjejerna i stort skötte sig helt exemplariskt. Nästa vecka vikarierade jag på en skola i Mälarhöjden bara något stenkast från Bredäng. En helt annan värld!

1978 kom jag till Sverige, integrerades snabbt fick gå i en skola med nästan bara svenska barn. Vänner och deras familjer tog emot mig med kärlek. Jag lärde mig språket och de sociala koder vilket präglat mina 41 år i Sverige. Skolornas profiler bidrar till mångfald det finns det många bevis för. Sveriges politiker behöver visa vilken riktning vi ska ha i framtiden.
Lyft fram skolor som har jobbat aktivt med mångfald och profilering.
Mariella González Bonilla

Vad är problemet ? Är glad att min dotter är färdig med skolan .Att det ska vara ett problem med en homogen Svensk skola fattar jag inte . Att det ska påtvingas en blandning hör inte hemma i en s.k demokrati .

Jag tror att lärarna har goda intentioner oavsett skola. Har eleverna inte själva ett ansvar för kaoset och den dåliga skolmiljön? Det är ett svek från samhällets sida mot övriga elever i utsatta områden att inte avskilja störande elever från undervisningen. Dessa skolor har blivit en avstjälpningsplats för problemelever som risker dra mer sig fler.

Förstår inte varför skolor inte har lättare att stänga av stökiga elever detta medför att de elever som vill ha ett lugnt klassrum måste till slut byta skola för att inte komma efter. Frågade just en vän till sonen som går i en skola i Bandhagen i Stockholm om det blivit lugnare nu då det varit mycket stökigt med slagsmål mm, hon svarade då ja nu är det bättre för nu har vi väktare i skolan!!!
Är detta barnens framtid med väktare och metallbågar??

Problemet är inte segregering, problemet är att stökiga elever som förstör för andra får gå kvar.
Dessutom, vad är lösningen då, enligt kritikerna? Att bussa runt elever och tvinga dem gå i skolor de inte vill gå i?
Det är så taskigt att de som sköter sig ska tvingas ta hand om de som stökar. Det är föräldrarnas ansvar att uppfostra sina barn - inte klasskamraternas.

Ett stort problem är att skolan är rädd för att förlora sin "kund", och vågar inte kommunicera ärligt med vårdnadshavare vilket är a och o då man vill integrera en familj i svenska samhället. (Jobbar på en skola i ett segregerat område)

Jag gick i grundskolan i en liten förort till stockholm med ett invånarantal på 2000 personer. I fjärde klass skulle vi få en ny elev i klassen, och den nya hade afrikanskt påbrå vilket tycktes göra alla lärare väldigt nervösa, då de la in två lektioner att prata om att det är viktigt att acceptera alla oavsett hudfärg, att vi inte skulle tycka det var konstigt att eleven hade annan hudfärg etc. Rektorn höll även tal till skolan där hon lyfte frågor kring hur vi skulle hantera eleven med en annan hudfärg.

När eleven väl började hade det blivit sådan uppståndelse kring detta att alla elever gick runt och pratade om "den mörka som ska börja i 4B".

Kan jag så sätter jag mina barn i en homogen svensk skola för att ge dem bästa möjliga förutsättningar. När andelen utländska barn ökar i en skola blir konsekvensen att resurserna inte räcker till, icke svenskspråkiga barn behöver mer stöd och då blir det mindre stöd till övriga med följden att man sänker kunskapsnivån för alla. Kan inte vara rätt att tvinga in svenska barm i sämre miljö, man måste förbättra där problemen är genom att tillföra resurser, inte använda svenska barn som integrationsverktyg.

Ett av det viktigaste man kan göra i segregerade områden är att se till att ha välfungerande skolor med goda resurser. Har växt upp i Tensta och bodde 20 år av mitt liv där. Utan en bra skola med bra lärare och strukturerade studier lyckades jag studera på universitetet. Vi hade vänskolor för att få bra utbyte med andra elever med mer etniska svenskar. I Tensta är Enbacksskolan ett gott exempel på elever med goda resultat. Vi behöver också se de segregerade områdena som en del av samhället. Dessa unga ska växa upp och bidra till samhället och för de är det viktigt att de känner sig som en del av den. Här spelar media en viktig roll för skapa enighet och inte enbart lyfta problem utan positiva exempel. Bättre balans mellan positiv och mindre positivt.

Segregationen är en följd av en ogenomtänkt migrationspolitik, där man inte planerat för konsekvenser som dessa. I en klass med få svenska barn, med barn som inte pratar svenska, men kanske tio olika språk, fungerar naturligtvis inte undervisningen.
Jag skulle inte tveka att åter placera mitt barn i en ”segregerad” skola, där råder i allmänhet lugn och arbetsro. Vår dotter hade en bra skolgång i Täby och det fåtal invandrarbarn som fanns anpassade sig väl i det svenska samhället.

Båda mina döttrar har gått i skola med majoritet av elever från andra länder och socioekonomiskt utsatta områden. (Pga av flytt) Förhållandet var 4 elever med svenska som modersmål och 20 med annat modersmål. Likabehandlingsplanen fungerar tyvärr endast åt ett håll dvs. det finns inga processer som fångar upp när de med svenska som modersmål blir utsatta för gliringar och påhopp av de med annat modersmål. Allt ifrån kommentarer om Svenne och utseende (blont hår) till utfrysning. Bedrövligt av ansvariga i skolan.
I nuläget går min son i skola som tar in från alla stadsdelar i Malmö. De elever som inte fungerar på hemskolan bussas till skolan och slår sönder en nu äntligen fungerande klass för min son.
Lärarna får anpassa undervisningen till en låg nivå och tempot och utvecklingstakten sjunker drastiskt. De som är duktiga och jobbar på får 0 hjälp. Detta är katastrof för de barn som går i skolan nu. Nivån på många elever är så låg pga av att de inte kan och har tillräckliga kunskaper att hänga med. Många befinner sig kunskapsmässigt flera årskurser under den de går i. Detta skapar frustration och ilska sim går ut över hela klassen. Erfarenhet både privat och som skolledare.

Varför finns inte ”OBS-klasser” kvar? På 90-talet kändes det som om man tog hand om elever på annat sätt.

Segregation i skolan är första steget i ett segregerat samhälle. Mångfald gynnar alla men alla nyanlända kanske inte har samma värderingar, vilket måste läras ur.

Jag ser väldigt allvarligt på segretionen i skolvärlden. Du kan inte välja vilken familj du föds in i och därmed vilket område du kommer att bo i och förutsättningar att välja skola. Därför är det viktigt med en jämlik skola för alla.
Vi går miste om mycket kompetens genom att inte ge alla samma goda förutsättningar för att klara skolan. Bara för att man bor i ett sämre område med stök behöver man inte vara en idiot men har fullt sjå med att överleva istället för att satsa på utbildning.

Det är väldigt sorgligt, Barnen behöver inte uppleva detta, Vi föräldrar jobba lycka mycket som andra föräldrar med svensk backgrund och jag tycker att vi ska behöva vara oroligt att våran barn kommer ut med dåligt betyg, det är bedrövligt. Men det är någonting som komner kosta samhället i framtiden när alla detta elev är ej behörighet.

När jag gick i grundskolan under 90-talet så fick lärare fösa ut stökiga elever så att undervisningen kunde pågå. Nu måste man vänta ut eleven. Lärare har ingen makt och elever ingen respekt.
Jag själv gick i en stökig skola, men det gick bra ändå. Men inte för alla. Avlägsna elever som förstör en hel klass. Det kallades för ”sju-nian”, klassen för stökiga ungar.

När jag gick i skolan i Sthlms stad på 1960-70 talet så spelade det ingen roll om du gick i skola i Hagsätra eller innerstaden. Alla skolor var likvärdiga. Om du bytte skola kunde du lika mycket som dina nya kompisar. Har själv jobbat som lärare i Sthlms stad i 38 år och sett förändringar. Om alla bara visste hu mycket med extra skolpeng dessa ”utsatta” skolor får och ändå blir resultaten halvdana. Det hjälper inte hur mycket pengar man än pumpar in om samhället inte har en långsiktig plan. Enligt mig måste man börja med att förstatliga skolan o arbeta målmedvetet för likvärdighet över hela landet som på 60-70 talet. Samhällets mående kan mätas av hur skolan fungerar.

Segregation är en del av det sjunkande skolresulten men att peka ut det som det enda är fel. Trots att skolan har ett kompentatoriskt uppdrag och skollagen är tydlig med att barn som behöver stöd ska få det nekas många.
Barncancerfondens undersökning, HRF, DHR, Attention, Unga Reumaforumet med fler har tagit fram underlag som unisont pekar på att funktionensnedsatta barn i skolan nekas sina rättigheter. Barn som inte får tillgång till hörslinga, teckenspråk, inläsningstjänst, rullstolsramp, bildstöd, och mycket mer som borde ses som en självklarhet.
Så visst, segregation är en orsak till sjunkande skolresultat men inte det enda.

Det är inte så dåligt med segregerade skolor men de med sämre resultat borde får ytterligare resurser.

Segregationen har pågått sedan -70 talet
i bl.a Rosengård och Rinkeby . Detta har
inte rapporterats i media , som därför har
ett medansvar för situationen.
En direkt åtgärd - ”Bussa”.

Håller med Petra till 100% min erfarenhet det senaste åren är densamma. Undervisningen håller en mycket lägre nivå nu för tiden eftersom de stora klyftorna i grundkunskaperna sätter gränser för skolarbetet. Det är svårt att genomföra en pedagogiskt bra undervisning, vi har redan svaga svenska barn som behöver extra stöd. När vi sedan får in barn från andra kulturer som är analfabeter på sitt eget språk Så blir problemen större.
Men det finns barn från andra kulturer som har gått i skola och som är motiverade och fungerar bra i vår skolmiljö.
Men det behövs lokala krafttag från kommuner rektorer och lärare och mindre detalj styrning från regeringen.

Jag har jobbat som vikarie i flera år i den Svenska skolan, och det jag ser är att det behövs flera resourcer till att föja upp och ge stöd till dom lärare som har många nya Svenskar som har särskilda behov, och det är riktig många.

Ofta så är det så att nya Svenska barn har ett större behov av att känna sig hemma i miljön, och även om dom lärare vi har är mycket bra och duktiga på att hjälpa, så är det helt tydligt för mig att det inte räcker till för att täcka allas behov.

Det skapar en ojämn balans bland dom som har vuxit upp i Sverige och ger ett ganska uppenbarligen bekräftelse behov för nya Svenskar som inte känner sig likvärdiga med andra jämnåriga elever.

Alltför ofta upplever jag att dom som har dessa dock naturliga behov när dom är nya och osäkra, tar mycket plats i en klass, och blir ofta tvungna till att hävda sig lite mera. Detta skapar oro för elever som annars sköter sig, men inte får den hjälp och uppmärksamhet dom har behov för.

Ofta uppstår tumult, och dom som inte säger ifrån, blir ofta ensamma och måste hela tiden ägna tid åt hur dom mår tillsammans med dom eleven som har särskilda behov. Dom är rädda i det tysta.

Min son med särskilda behov fick inte den typ av anpassad skolgång som han behövde. Andra barn vars föräldrar hade fin villa, fin bil och åkte på semester resor fick fulla resurser. Dessutom, alla insidenter i form av mobbning hamnade aldrig i någon form av dokumentation utom när sonen agerat i försvar. Då skrevs det att han var i konflikt med de andrs, inte tvärt om. När jag anmälde till skolverket lades utredning ner eftersom det....som de sa...inte kommit huvudmannen till känna om de påstådda insidenterna. Rektorn och hans underordnade mörkade det hela totalt. Trots att socialtjänsten gjort en bedömning att det inte förelåg missförhållanden i hemmet. De var närvarande på alla möten och skolan struntade helt i deras åsikter.

Naturligtvis är skolan segregerad, om samhället byggs på tanken att några är bättre än andra kan det knappast bli annorlunda. Vi som inte kom ifrån de bättre bemedlade hade fram till 70talet fortfarande chansen att konkurrera både i skolan och arbetslivet. Själv blev jag lärare och valde att arbeta med specialundervisning i olika former, i det vanliga lärarrummet kände jag mig aldrig hemma bland Herrar och Damer med högst traditionella värderingar gällande hög och låg. Feldt och andra högersossar har tillsammans med borgerligheten lagt grunden för ett land som alltmer liknar storebror i väst. Tyvärr har alltför få förstått själva ide'n med tillväxt till varje pris enligt marknadskrafternas fria val också skapar skapar ett samhälle som med automatik blir segregerat.

Alla barn har rätt till en bra skolmiljö. Enl skollagen har alla barn också rätt en skola som ger eleven rätt att utvecklas enligt sina förutsättningar. Betrakta först barn från ett akademikerhem som redan när barnen var i koltåldern började förbereda för skolan, genom t.ex pedagogiska leksaker, besök på museer osv. Föräldrarna forsätter peppa och coacha sina barn när väl börjat i skolan. De hjälper med läxor och inspirerar med t.ex utvikningar och exempel i olika skolämnen. Ställ det mot t.ex invandrarföräldrar med en mycket låg utbilningsnivå som dessutom kanske har flytt från ett samhälle i kaos och upplösning. Att studieresultaten blir olika i grupperna är knappast förvånande och det oavsett hur bra eller dålig skolan är. Det är en utopi att vi kan göra skolan så bra att den kan helt kompensera för skillnader i förutsättningar. Dessutom ligger barnet från akademikerhemmet redan en bra bit före från början genom att den intellektuella utvecklingen hos barnet sker tidigt i livet. I ett samhälle som går mot en ökad komplexitet och global konkurrens har vi knappast råd att inte låta någon elev infe få utvecklas efter sina förutsättningar. Att det blir skillnader får man nog stå ut med, men man kan knappast acceptera de missförhållanden som tycks råda i förorterna.

Jag är tacksam att jag växte upp när jag gjorde, och det i en liten ort där segregation inte märktes på den tiden. Och grupper för de som behövde extra hjälp fanns fortfarande i sitt eget rum med sin speciallärare när det behövdes, givna den hjälp de har mänsklig rätt till. Små skolor har ofta mindre klasser, kanske var det därför. Vad som märktes och som slår en i efterhand var hur tillåtet sexism och sexuella trakasserier var bland eleverna. Inga vuxna som såg det som mycket mer än busstreck och ingen kunskap bland eleverna. Vi svenskar har för lätt att försöka slå ifrån oss att detta snedsteg finns i vår uppväxt. Tydligt var det också att kunskapen om flickor med ADHD/ADD var mycket bristande, som alltid gavs de tysta flickorna som skötte sig och var duktiga ingen uppmärksamhet.

Vi har ett fritt skolval i sverige. Eftersom detta i stor utsträckning bidrar till ojämlikheten i skolan så borde vi som en konsekvens av detta också ha ett fritt föräldraval. Förädrarnas utbildningsbakgrund och sociala situation har stor betydelse för skolframgång. De barn som inte är nöjda med sina föräldrar och med den boendemiljö som familjen har borde i konskevens av detta ha rätt att välja andra föräldrar. Det föräldraskap som väljs borde som en konsekvens av detta läggas ner. Detta är den sanna konsekvensen av de borgerliga partiernas skolpolitik, tyvärr också vissa Socialdemokrater, om man samtidigt värnar om alla barns rätt till en likvärdiga skolframgång.

The great Cover-up!
Alltsedan 1980-talet har näringslivet, media, politiker, myndigheter och kultureliten mörkat verkligheten. Och de person som vågat berätta om verkligheten har snabbt och brutalt mobbats och stigmatiserats som rasister. Några har överlevt som Lex-Sara/Maria. Resten av befolkningen har fegt tittat åt andra hållet.

Jag har jobbat i svensk skola flera år och haft alltifrån långvikariat till resurstjänst.

Olika arbetsplatser har olika utmaningar, och jag har haft mer eller mindre tuffa arbetsvillkor, men droppen gick när jag jobbade i en skola belägen i ett utsatt område förra terminen.

Jag mådde rent ut sagt förjävligt varje dag jag gick till jobbet, och det gjorde majoriteten av mina kolleger med. Området är en av Stockholms mest segregerade och det finns en tydlig skillnad på elevsammansättningen. Bara en tunnelbanestation bort heter, ser och har eleverna helt annorlunda socioekonomisk bakgrund. Skolan ligger intill ett radhusområde, men ingen som bor där går på skolan. Istället åker de en tunnelbanestation bort.

Konsekvenserna av det fria skolvalet är katastrofala. Det märks i skolgången, hela tiden konstant. Jag som själv vuxit upp i utsatta och särskilt utsatta områden majoriteten av mitt liv har haft den stora turen att ha föräldrar som bryr sig om min skolgång, för det är skillnaden mellan att slås ut redan i lågstadiet och välintegteras i samhället.

Jag vill att mina barn ska få gå på en lugn skola utan bråk och stök med duktiga pedagoger. Sen struntar jag blankt i vilken bakgrund det är på eleverna. Tyvärr är skolorna där jag bor väldigt stökiga där antalet elever med utländsk bakgrund är högt, och då vill ju inte jag sätta mina barn i den skolan pga alla oroligheter. Så ja, jag bidrar med segregering på sätt och vis men jag vill ju såklart inte att mina barn ska ha en orolig skolgång även om det är för "samhällets bästa". Är inte det lite av dilemmat? Man vill ju bara sina barns bästa...

Vi har inte ett fritt skolval i Sverige. Vi har ett reglerat skolval. Och det är reglerat på ett sådant sätt att det förstärker boendesegregationen.

När fler elever än det finns platser till söker till en skola sker urvalet nämligen inte efter vilken elev som skulle minskat segregationen på skolan mest, utan efter vilken elev som bor närmast, eller möjligen ställde sig i kö först.

Hade man lagstiftat om att urval främst skulle syfta till att minska skolaegregationen hade valet kunnat minska segregationen istället för att öka den.

Man får inte heller göra urvalet baserat på vilken elev som presterat bäst. Vilket blir otroligt orättvist mot högpresterande elever som har föräldrar med små resurser. De döms till att gå på skolor där de aldrig kommer kunna utveckla sin potential, och den ojämlikheten cementeras över generationerna.

Skolor idag konkurrerar inte med varandra om att leverera bra utbildning. De konkurrerar om att kunna locka till sig högpresterande och skötsamma elever. Sådana är billiga att utbilda och önskvärda för andra elever att dela klassrum med.

Jag blev mest förvånad att var fjärde elev hade utländsk bakgrund. Det innebär att var fjärde elev har föräldrar som saknar kunskap om Sverige, svensk skola o vad som är framgångsrika vägval i Sverige. Det är ett enormt problem vi ha förbisett. Vi måste ta tag och utbilda föräldrarna så att de kan stötta sina barn

Det är inget fritt skolval i Stockholm för om du bor i ett område måste hålla dig där. Om man bor i akalla eller Husby måste du gå på skolorna och högpresterande elever kan inte utveckla sig själva. Jag hade själv tur att hamna i en skola där det finns välutbildade lärare som lär mig bättre. Själv sökte flera skolor i stan som t.ex Kungsholmen och andra skolor i stan men kom ej in för jag bodde i det området.

Jag arbetar på en fristående skola med väldigt få elever med utländsk bakgrund. De med utländsk bakgrund är etablerade i Sverige sedan länge. Vi har erbjudit platser på skolan för nyanlända, men kommunen vägrar dela med sig. Kommuners ovilja att samarbeta med friskolor är också ett problem i detta.

Jag tycker också att skolor ska satsa mer på barn med svårigheter. T.ex matte , svenska , engelska. I min förra skola så förklarade inte mina lärare när jag frågade vad ett ord betydde eller hur man ska räkna. Nu i min förra skola satsar de på ungdomar (17-20) ska hjälpa barnen. De själva har bara grudskole utbildning och detta bidrar till sämre resultat i den svenska skolan. Nu i min skola har de lovskola och lärarena är mycket mer engagerade i elevernas utveckling. Min gamla matte lärare hade bara en sommar utbildning och började jobba med matte.