SVT rapporterade · Vad är viktigast för dig: Pengar eller fritid?

Pengar. Fritid är tyvärr ingen godkänd valuta att betala räkningar med.

Fritid över pengar!

Vad går livet ut på? För mig är det fritid som är viktigast. Det är nästan ingen som ångrar att de inte jobbade mer och fick mer pengar när de är i livets slutskede.

Fler semester dagar i stället för lönehöjning.

Stressen är västerlandets undergång.

Om jag bara har så jag klarar av att köpa mat, betala bostadskostnaden, ha en billig bil eller ett busskort så väljer jag friheten som det innebär med att inte förvärvsarbeta. Resor, restaurangbesök, stor garderob, dyra fritidsaktiviteter, tv-abbonemang, nya möbler tycker jag är värt att utesluta i utbyte av mer fri tid.

Har nästan slutat jobba. lever på ca 8000 kr i månaden och trivs alldeles utmårkt.

Pengar är också fritid - Jag jobbar heltid nu men sparar stor del av min lön för att få ekonomiska muskler och större möjlighet att välja det liv jag vill leva i framtiden.

Jag tycker detta är en svår fråga. Jag lever gärna enkel och tycker om att arbeta eftersom jag har ett så roligt jobb. Ett mellanting är att Sverige satsar på 6 timmars arbetsdag.

Min man är efter ett långt yrkesliv och en svår olycka utförsärsäkrat sedan i januari 2018. Frågan om pengar eller fritid ställs här på sin spets. Kunde han skulle han, mer än gärna, hellre jobba! Tror mig.
Under ett år har vi levt på min låga inkomst och testat ALLA spartips vi kom på.
Det fungerar, men är psykiskt påfrestande i längden.
Jag tror att samhället i stort kommer att uppskatta "fri tid" högre i framtiden.
Sverige måste ändrar på det att Sverige fungerar enbart från september till juni medan Europaområdet jobbar på under hela året. Klart att man måste stressa för att behåller standarden.
Det gör folk sjuk och fattig!

Att få anstränga mig med något utmanande och stimulerande är det viktigaste för mig. Om det generar pengar eller är en hobby spelar ingen vidare till.

Jag vill vara med i samhället och bidra med min arbetskraft och pengarna behövs för överlevnad, men fritid är viktigt så jag jobbar bara deltid. När jag växte upp var fritid viktigt även inom politiken och man satsade på den, Det talades om 6 timmars arbetsdag för alla, men det har dagens politiker helt vänt ryggen mot och driver oss mot dubbel arbetstid och stress istället.

I en parrelation kan det vara klokt att båda sänker arbetstiden. Båda kan tex arbeta 50% - under några år. Pengar blir fö mer och mer underordnat, fritid är däremot väldans viktigt.

Om jag hade ekonomisk möjlighet skulle jag inte arbeta en endaste dag till. Men nu har jag inte det utan räkningarna måste betalas. Därför finns det ingen annan utväg än att fortsätta springa i det förbannade ekorrhjulet i minst 20 år till...

I Sverige lever vi för jobbet och jobbar inte för att LEVA!
Snacka om dålig matematik.
Ingen kommer tacka dig när du ligger för döden för att du jobbat i hjäl dig....
Vi borde bli bättre på att prioritera i detta landet på viktiga saker.

Har sparat och investerat större delen av min inkomst senaste 10 åren.
Är nära att kunna pensionera mig nu 36 år gammal. Känns skönt.
Helt plötsligt känns det enklare att säga nej till saker på jobbet, och mest göra sånt jag tycker är roligt. Skulle jag få kicken är det ju skitsamma.

Tanken slog mig jag pratade med en som jobbar i hemtjänsten. Jag tror att många yrken skulle kunna vara mera. Med mera menar jag att alla vårdyrken kan vara fantastiska om det inte vore för att det är så lite tid för personliga möten. Tror inte vi ska sluta jobba, det är trenden nu för att många jobb är galna för den som jobbar.
Vi har effektiviserat så mycket och datoriserat så vi kan gå ned på 6h arbetsdagar och mer tid för möten så kommer vi ha bättre vård och jobb. Sen kan vi rationalisera bort yrken som varken inte har mycket samhälls nytta eller glädje för arbetstagaren (telefonförsäljare etc). Finner man ett jobb man tycker är viktigt och man får och kan göra ett bra jobb kommer det inte kännas som ett ekorrhjul utan ett syfte. Frågan är att finna sitt område där man kan få leverera och känna att man gör en skillnad utan att slita ut sig. #jobbreform

Det är en svår balansgång. Leva här och nu och lägga pengar på det en gillar, eller spara för att kunna jobba mindre och leva mer i framtiden? Ska jag spara och snåla nu, för att sedan kunna "leva mer"? Vem vet ens vad som händer imorgon? De frågorna brottas jag med, och kör väl en mix nu: lever här och nu och sparar lite ;)

Det finns sådant starkt tabu i dagens samhälle mot kvinnor som väljer att vårda hem och familj istället för att vårda en karriär. Reaktionära feminister vill framställa det som barockt och förtryckande att välja ett liv som hemmafru. Jag önskar fler kvinnor, likt Åsa i artikeln, finner modet att bryta mot normen och vågar inse att ta hand om de hon älskar får en själv att må bra också.

Jag har upplevt att en del blir väldigt provocerade av att vi bytt livstil! (Vi slutade arbeta, sålde lägenheten, köpte en liten ruin i en spansk by i södra Spanien, och renoverar sakta - mest med återvunnet material och fantasi.) "Om vi väntat så hade vi fått mycket mer pengar för lägenheten", "fått mycket mer pension", etc etc. Men då hade vi kanske inte orkat, blivit sjuka, osams...Man vet inte mycket om framtiden. Och det mesta går. Hur mycket pengar lägger Stockholmare på kläder, t ex.?!

Utbrändhet är otroligt tungt. Hjärnan slutar att svara på ett normalt sätt och det enklaste blir nästan oövervinnerligt.
Mycket modigt gjort av Åsa!
Tyvärr förtydligar vissa kommentarer delar av problematiken. Mörka konservativa krafter vill kasta tillbaka kvinnan till en roll som hembiträde. Det löser inga problem med utbrändhet men det skapar ett samhälle där kvinnor är underordnad.
Långsiktigt arbete med ett jämlikt samhälle ger i slutändan människor som kan klara av livspusslet.

Med de konservativa krafterna i hela väst världen blir det till att knega på till du stupar,om du inte är född med en förmögenhet eller är kriminell

Jag gillar tanken på att ex. båda parterna kan jobba halvtid och därmed dra ner på sin konsumtion, få mer ledig tid och må bättre.

Det viktigaste är att få vara friska . Jag har varit sjukskriven 5-6mån för utbrändhet stress ångest . Sen fick jag besked att jag fick inte komma tillbaka till min tjänst . Utan skulle gå på en pooltjänst . Efter var fast anställd i 30 år .

Rätten till heltid diskuteras ofta.

Men rätten till halvtid diskuteras knappt alls.

Jag har som princip att aldrig arbeta en minut över 8 timmar per dag. Jag arbetar inom offentlig sektor för att anställningarna är trygga, lever sparsamt så att jag kan lägga undan så mycket som möjligt varje månad och investerar ansvarsfullt. Målet är att sluta arbeta så tidigt i livet som möjligt. Den som är satt i skuld är icke fri.

Under tiden partner är hemma hur ska man tänka i förlorad inkomst m.m. Kärleken kanske inte består. Ensamstående med barn blir då en annan verklighet. Pengar är inte allt men mycket. Bra och även tänka framtid om det blir separation.

Jag är 60 år och har nu kommit överens med min chef att jag får minska arbetstid (-15%) och mår så mycket bättre. Det finns tid över till annat + att jag kan jobba mer när det krävs och spara timmar i flextidsbanken. Alla har ju inte den möjligheten, men fler borde testa- Det kanske kan göra att man orkar arbeta fram till pensionen.

Gick in i väggen för några år sedan delvis sorgrelaterad. Min chef hjälpte mig genom att säga till mig att gå hem o hjälpte mig o få professionell . Hjälp! Jag hade turen o delvis min egen inställning o träffade på fantastiska behandlare! Vi agera hela tiden efter en plan som kändes bra för mig o de drog i bromsen när jag inte kunde värdera!
I dag jobbar jag halv tid läser på halvtid o njuter av att ha kontroll över mitt liv o må bra i hjärtat
Vissa saker väljer jag bort av ekonomiska skäl ! Fast det är värt det flera ggr om ! Det viktiga är att hitta sig själv .

Kanske korta arbetsdagen, i stället för löneförhöjning. Det skulle kanske göra att fler får jobb, en nog så viktig aspekt rent samhällsekonomiskt. Och vore det väl inte bra, om vi hade kortare arbetsdagar under "småbarnsåren".

Bra att ämnet tas upp mer och mer. Fritid är viktigast men alla är olika och är man en Elon Musk eller Ingvar Kamprad-typ som inte kan få någon ro om de inte har fullt upp med arbete så är det inget att vara emot, men för de allra flesta tror jag att downshifting är att föredra för att säkra sin ekonomi. Mitt tips är att bo hemma så länge som möjligt och spara pengar - nej, det är inte omoget att bo hemma länge - det är smart och man skapar starkare band till sin ursprungsfamilj. Nästa tips är att aldrig dra på sig några lån för då är du friare att kunna säga upp dig ifrån ett arbete där du inte trivs. Lev under dina tillgångar, bo i billig hyreslägenhet, studentkorridor, kollektiv, köp ditt hus med sparade pengar. Var noga med vem du väljer som partner för att minimera ekonomiska bakslag och andra problem, skaffa inte så många barn - ett kanske räcker, max två?

Varför är alla jobb så slimmade nu för tiden? S att folk blir sjuka
Tjänar vi verkligen på detta eller biter vi oss i svansen?

Håller helt med Peter ovan

Fritid! Att må väl och ta hand om varandra är viktigare än något annat. Varför ska man annars ha familj och/eller vänner...

Så missvisande reportage! Herregud hur många kan leva utan lön? När man är sjuk ska man ha sjukpenning från försäkringskassan, det är en försäkring vi alla som jobbar betalar till. I socialdemokraternas Sverige får sjuka och handikappade bli försörjda sv anhöriga. Det är nu mängder av människor som utförsäkras och nekas LSS.

Valfriheten är viktig. Vi måste skilja på ”rätten till heltid” och ” tvånget till heltid” på jobbet. Självinsikt vad som passar dig. Tjänar alla på i längden .

Familjen levde helt enkelt ett liv som var vanligt på 60 talet.

Att sköta hem och barn är ett heltidsjobb om man ska göra det på riktigt. Att laga mat från grunden, baka och finnas och lyssna på det finaste man har, sina barn! Det gör inte folk nu för tiden. De har inte tid. Det ska vara självklart att man ska få lön för allt ovärderligt arbeta man gör hemma. Då blir det ingen kvinnofälla! Det borde vara status att fostra lugna, stabila demokratiska människor. Det kan både män och kvinnor göra. Vi skulle få ett bättre samhälle, mindre stök och barn som mår dåligt i skolan. Hela samhället tjänar på att föräldrar får tid och ekonomi i att vara just föräldrar.

Jag är 62 idag och jag har sedan 9 år hoppat av ekorrhjulet. Jobbar när jag behöver och fått mer tid att göra det jag vill.
Lever ett underbart liv!

Svensken har den längsta arbetsdag i Europa, 9 timmar {rast medräknat} och lägre lön, högre skatt än våra grannar.

6 timmars arbetsdag skulle ge flera arbete och mindre sjukfrånvaro.

Pengar

Det börjar vara dags att lyfta frågan om medborgarlön på allvar. Tror det skulle betyda mycket inte minst för människors hälsa.

En sak som jag reagerade på:" Kan inte det här vara en kvinnofälla?" Det här valet är inte relaterat specifikt till ett kön, alla kan göra saker för att förbättra. Ha lite öppnare syn på allt och om möjligheten finns att göra saker så ska folk få göra det. Har de listat ut ett sätt, eller har ekonomisk möjlighet så är det toppen, men avstå sådant vi inte behöver egentligen för att må bättre på insidan och se andra kvalitéer i livet är nog framtiden. Stress kan förstöra en människa helt, och många sjukdomar slår rot i kroppen . Låt de som jagar makt och pengar, saker göra det och tills de inte orkar längre, men jag själv har provat saker i ett antal år nu och mår mycket bättre. Hur mycket saker behöver jag runt mig för att må bra? " Den som har minst saker kvar när den dör har lärt sig mest" Bra artikel mera sådant.

Det går bra att inte jobba tills hen som drar in pengarna går i pension med halverad inkomst. Jobbar man inte blir pensionen inte bra, kom inte och klaga i efterhand,, bättre att studera om.

Kvinnofälla?

Vad dum fråga!

För mig som ensamstående mamma med väldigt hög hyra på boende, det låter som en lyx att kunna välja mellan jobb och fritid. Jag måste jobba, jobba, jobba för att klara med ekonomin. Det finns ingen alternativ i mitt fall, även jag känner mig utbränt för länge sedan.

150tkr är väl knappast en årslön för en lärare!
Visst är det bra att ta hand om sig själv, men har dom tänkt längre fram, hur tänker dom göra vid pensionen?

Och vilken pension blir det av en sådan inkomst?

Värderar fritid. Som Robert skrivit, skilja på rätten resp tvånget till heltid. Jag har i många år försökt få jobba 75% på kvalificerade arbeten men fått nej, jag har ju inga barn som ger mig rätt till det.
Istället blev jag utbränd i flera år.
Nu kommer jag jobba 75% några månader och jag hoppas innerligt att jag kommer få fortsätta göra det. Rent krasst så hinner jag lika mycket på 6 timmar som på 8, eftersom jag är piggare och orkar koncentrera mig hela tiden så jobbar jag effektivare. Vinst för min arbetsgivare..

Christofer, lärare tjänar 30-40000kr månaden, rektorer mycket mer.

Jag jobbade som förskollärare och sparade halva lönen varje månad i ett år sen sa jag upp mej och levde billigt ett år innan jag tog ut pensionen vid 61 år och det går hur bra som helst att inte köpa mer än det man behöver ... har även råd att tillbringa vintermånaderna i Indien där jag lever billigare än i Sverige

Valde att gå ner till 80% för att jag värderar fritid högre än lite mer i lön.
Pensionen är ett senare problem som löser sig.
Ska man måsta jobba 100% eller mer och oroa sig över pension är ju bara
det ett stressmoment som för en närmare väggen.
Se över dina utgifter och gå ner i arbetstid är melodin.

Håller med Anna om medborgarlön, det skulle ge alla ett reellt val. Det skulle också i förlängningen minska möjligheter att "hunsa" människor.

Ja om man är lågavlönad så får man inte mycket pension fast man har jobbat i nästan 45 år. En sak är iallafall fall säkert om man blir sjuk så värderar man ofta om saker o ting. Jag tycker att var o en gör som passar bäst. I detta samhälle tycker jag att det fokuseras väldigt mycket på pengar. Att vara här o nu är också nödvändigt

Jag har jobbat 80% i snart ett halvår och jag känner mig som en människa igen. Har mycket bättre kontakt med mina nära vänner och jag kan engagera mig i saker som utvecklar mig. Jag önskar att medborgarlön vart en verklighet, jag tror verkligen att samhället skulle kunna må så mycket bättre om ingen var tvungen att jobba för att få mat på bordet.

Låter som rena drömmen. Men som ensamstående är det en omöjlighet. Kämpar själv med en utmattning just nu och det är bara att snällt pallra sig till jobbet ändå. Hyran ska betalas och barnen ska ha mat i magen.

Downshifting är en lyx jag inte har. Jag måste jobba så ofta och så mycket jag kan för att få det att gå ihop. Arbetar inom omsorgen. Jag har inte heller något att spara in på. Ingen bil, inga cigaretter, ingen alkohol, egentligen inga lyxartiklar förutom mitt snus. Men jag tycker att idén är god. Man ska arbeta för att leva inte tvärtom!

Överskott av pengar skapar fritid - sen måste fritid vara meningsfullt, precis som ett jobb om det ska vara värt att ta ut mer av. Ja, en medborgarlön skulle ge ett friskare samhälle med mindre stress ock sjukskrivningar.

Jag tycker att det behövs fler möjligheter att ta time-out från ekorrhjulet och vardagsstressen. Det borde finnas möjligheter att ta en paus i god tid innan man blir sjuk. Det ska inte behöva gå så långt att folk jobbar tills de går in i väggen eller får en kronisk sjukdom etc. Det skulle behövas alternativ för att jobba mindre eller inte alls under en period ifall man känner att det är det man behöver. Och det utan att riskera att bli av med SGIn (Försäkringskassans sjukgrundande inkomst.) Om man idag väljer att inte jobba i ett halvår så blir man av med SGI, och blir man då sjuk, säg långvarigt sjuk, så får man ingen sjukersättning. Så det är inte så många som vågar chansa på att vara lediga ett halvår, även fastän de hade haft råd och hade behövt det. Jag vet inte om alternativet ska heta medborgarlön, friår eller något annat. Men det borde vara något som Miljöpartiet kan driva (eller redan gör kanske) för som vi ser i inlägget ovan så blir det ofta också en bra miljöinsats när man jobbar mindre (färre resor, renoveringar, inköp). /Carin

Om man jobbar betalar man skatt till våra gemensamma utgifter, skola sjukvård, äldreomsorg
etc, om fler väljer att inte bidra utan litar på att andra tar ansvar, fungerar samhället då?

Jobbade 75 % en period och det var hur skönt som helst. Tid, och framförallt energi, över till att träna, skaffa en hobby - vilket gav mig ett bättre socialt liv. Tänkte att det berodde på stressymptom. Är inte längre stressad och jobbar nu 100 % igen. Men även om jag "fungerar normalt" nu så har jag inte längre energi över till de där grejerna som reducerade min stress under 75% perioden. Behöver träning för att må bättre fysiskt och psykiskt, behöver tid och ork till fritid/vänner/familj för att känna mer mening i livet. Är dock rädd för att inte kunna spara tillräckligt till back-up sparkontot eller pension om jag inte jobbar 100%....

Du tjänar inte pengar på att inte konsumera så länge du inte placerar dem så de slår jämt med inflationen. Annars SPARAR du pengar.
Ett annat hett tips är att använda frysen. Nu låter det som hon stängt av sin så som hon konsumerar, tror inte man sparar mycket på det jämfört med att handla på extrapris och frysa ner istället.
Viktigt att tänka på är att man genererar en dålig pension med, men det här de säkert tänkt på. Haha.

Precis nyligen hade jag samma tanke. Ekorhjulet fungerar väl så här att eftersom man jobbar så hårt ska man unna sig den där semesterresan eller bilen eller vad det nu är. Som sen leder till att man måste jobba hårt för att finansiera det. Och så rullar det på. Det kan brytas.

Jag tror dock att åtminstone en i familjen kan bära de grundläggande kostnaderna, hyra, lån, mat mm. Så i vill mån är det enbart den s.k. Medelklassen som har råd att hoppa av rundgången.

Tycker det här är ett mycket intressant ämne. Jag har alltid sagt att jag ska leva på ett sånt sätt att jag jobbar för att leva och inte tvärtom. Tyvärr så har livet tagit sina svängar och det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, just nu i alla fall. Jag har dock arbetat fram en plan B och målet är att gå ner i arbetstid inom 1-2år. Ska väl påpeka att jag lever ensam och har inga barn, det är ju faktorer som påverkar mycket.

Man måste jobba för att bidra till samhället, som gått i fel riktning när det gäller viktiga samhällsfunktioner de senaste åren. Att sluta jobba är egoistiskt och blir förstås värre för de som tar bidrag.

Frågan måste handla om varför vissa personer sliter ut sig på sina arbetsplatser. Både arbetsgivare och arbetstagare har ett ansvar här.

Jag valde bort att skaffa barn för miljöns skull. Som bonus har jag nu både mer fritid och mer pengar över.

Att alla måste jobba heltid i ett allt snabbare ekorrhjul beror på den konsumism vi tror oss behöva. Resor, kläder, utekvällar, bostäder, nya bilar, osv osv. Samtidigt blir folk stressade och utbrända, får mindre tid för sina barn och vaknar en dag upp och undrade vart livet tog vägen.

Är det värt det? Är ”karriär” värt det? Är den som är mest lyckad då den dör en vinnare?

Man behöver inte jobba heltid. Anpassa utgifterna och skala ned. Speciellt om man är två om det. Man kan t ex jobba 75% var. Allt handlar om vilka utgifter du vill ha.

Men ska man inte ha sjukpenning om man är sjuk?

Fritid
Har jobbat i USA 1978- 2007. Alldeles for langa dagar. Laste i tidningen att 54% av folk har tar ingen semester.. Jag forsokte tac en extra vecka utan lon. I sista jobb kopte jag alltid tva veckor for att fa en hel. manad fri.

HAR ALLTID ARBETAT OCH BETALAT SKATT MEN HAR EJ FÅTT NÅGON HÖG PENSION MEN SAMTIDIGT HAR JAG ALLTID FRÅGAT MIG SJÄLV INNAN INKÖP BEHÖVER JAG DETTA OFTAST NEJ OM FLERA STÄLLDE SIG DEN FRÅGAN INNAN KÖP SÅ FINNS DET MERA PENGAR ÖVER TILL ATT GÅ NED I ARBETSTID OCH KVALITETS FRITID

Pengar är nödvändigt för att klara sig. Samtidigt är 8 timmars arbetsdag för långt för arbetares psykiska och fysiska hälsa. En reform till 6 timmars arbetsdag behövs. Vi måste börja tänka på arbetare och inte bara på rika människors välbehag.

Ja,men precis. Varför har hon inte sökt sjukpenning hos Försäkringskassan om hon är sjuk?

Jag har jobbat halvtid de senaste 4 åren och det är det bästa beslut jag tagit någonsin. Jag vill inte sitta en gång med grånat hår o tänka att jag skulle ägnat mer tid åt ditten o datten, utan verkligen ägna tiden åt det jag vill, här och nu. Att jobba halvtid innebär för mig att jag är mer produktiv på jobbet och jag går dit med ett leende varje dag. Jag har mer tid o energi att vara mamma, att ta hand om hemmet på ett sätt som gör att jag trivs hemma. Jag har tid att ägna mig åt min hobby o kan ha kvällsaktiviteter utan att jag tycker att jag offrar kvalitetstid med familjen.
Och, kanske viktigast av allt, jag har mycket bättre både fysisk o mental hälsa sedan jag gick ner i tid.
Konsekvenser? Inte så stora. Vi tänker på vad vi köper, men det är ingen uppoffring. Vi reser inte utomlands, men har mer harmoni i familjen. Mindre pension? Ja, något, men om jag lever den dagen, och om pensionen då finns kvar, då har det varit värt det varenda dag, varenda timma, varenda minut.

Till alla skeptiker och kritiker som undrar över om inte samhället får färre skatte-kronor av om en del jobbar mindre:

Svenska staten äger en del stora aktiebolag, vilka exporterar massa varor. Det finns massor av privatägda aktiebolag som tjänar pengar, exporterar varor och betalar in skatter.
Det är alltså inte bara arbetare som betalar in inkomstskatter.

Sedan finns det dessutom en massa reavinstskatter och moms och avgifter som kommer in till staten varje år.
Även om man jobbar mindre så kommer man fortsätta betala matmoms, skatter och moms på elförbrukning osv

Det är snarare det omvända dilemmat, att snart sagt alla yrken som finns i Sverige har effektiviserats enormt mycket under de senaste 50 åren, att företagen snurrar på, utan att behöva lika många anställda som arbetar lika många timmar per år som det var förr. (några yrkesgrupper har bortrationaliserats också, för att teknik utvecklats)

Tröttnade på stressen och hetsen i Stockholm. Flyttade ut ”på landet” och bytte arbetsgivare. Fick gå ner 20% i lön men har trots det mer pengar över än tidigare. Livskvalitén fick sig en rejäl boost och jag mår betydligt bättre idag med bättre hälsa och mer tid över.

Absolut fritid, som 80-talist kommer jag ändå inte få gå i pension förrän jag är halvdöd och sedan kan jag inte ens kunna leva på pensionen. Så det är lika bra att ta den extra tiden att njuta av livet nu när jag är ung och frisk, så får det bli ättestupa när det är dags för pensionering.

Jag slutade jobba vid fyllda 55 år och har inte ångrat mig. Har fått mycket tid över till intressen och har ingen klocka som ringer. Folk kanske undrar vad man gör. Det är alltid något som händer.

Är det inte så att Åsa blev utförsäkrad innan hon hann bli frisk? Varför skriver ni att hon "valde" att vara hemma?
Jag talar av egen erfarenhet.

Ok så alla som inte vill jobba kan leva på luft?

Har tagit tjänstledigt och downshiftat sedan några månader. Efter år av stress och trötthet ville jag se om ett annat levnadssätt kunde ge mig livet tillbaka. Nu lever vi snålare i familjen, lagar billig mat och reser mindre. Livet har blivit så mycket bättre. Har ork att umgås, tid att träna och lära mig nya saker. Så värt för mig som har möjligheten till detta! Men hur ska man motivera sig till att börja jobba igen? Det blir enbart för behov av pengar. Pensionen bryr jag mig inte om - det är viktigt att må bra nu annars kommer jag inte bli gammal...

Denna artikeln får det att låta som att gemene man kan sluta arbeta för att "spara" in pengar på att göra eget bröd/smör och att inte renovera? Den absolut viktigaste länken i det hela är Åsas partner som gör hennes vardag möjlig. Detta är ett svårt koncept att sälja när hon är så pass beroende av en partner

De höga inkomstskatterna är huvudproblemet i Sverige. Om vi hade lägre inkomstskatt, som i de flesta andra länder, skulle även den med lägre inkomst ha råd att kunna jobba deltid och klara av stressen. Är kompis med en kvalificerad sjuksköterska i USA. Hon tjänar 80 000 kr i månaden och betalar 15% i skatt. Sjukförsäkring ingår i jobbet. Inte ens en läkare i Sverige kan få ut 68 000 kr efter skatt i Sverige.

Det är inte svart eller vitt. En meningsfull fritid med barnen är såklart viktigast. Men för att det ska vara möjligt behövs ett meningsfullt jobb där lönens storlek spelar mindre roll.

Jobba på så mycket du känner att du orkar så har du i bästa fall möjlighet till en mer meningsfull fritid senare (pension).

Frågan är hur mycket vi måste jobba för att ha råd med en anständig välfärd.

Det är inte många som har den ekonomin att de kan göra så, även om man skulle vilja. Vi står ständigt och balanserar på gränsen till utmattning. Vi har tre barn varav två med funktionshinder. Stress på jobbet stress hemma 24/7. Och samhället får man inte mycket hjälp av. Hur skulle vi kunna leva på en lön?

Skulle väldigt gärna jobba halvtid om det var accepterat i min bransch. Tänkte när jag utbildade mig inom ett välbetalt yrke att det skulle öppna upp för den typen av möjligheter men som civilingenjör i privat sektor är det inte accepterat. Bättre att vara läkare eller möjligen jobba inom stat eller komun.

Märkligt inspel att fråga om det är en kvinnofälla. Oaktat genus, folk mår dåligt, inte bara kvinnor. Kan lika gärna vara en mansfälla, men den frågan skulle aldrig ställas.

Kul att Åsa upptäckt att det går bra att klara sig med bra mkt mindre pengar bara gnm att sluta spendera till höger och vänster. Jag har kört med ”downshifting” vid några tillfällen sedan år 2000, fast jag stannar hemma några år i taget då.

När mitt barn börjar på universitet är det antagligen exakt samma sak jag tänker göra, sluta jobbet (men behålla de 10 timmar jag har i firman), flytta ihop med mina föräldrar någonstans i ett varmare klimat där man kan odla lite själv och bli så självförsörjande som möjligt, och sedan ta det lugnt och njuta av livet. Livsstilen idag har helt klart ett samband med måendet och jag kan lite grann leva på det sätt jag beskrivit ovan på somrar och semestrar och då försvinner min migrän för att återkomma när arbetet och stressen sätter igång.

En kommentar om det är dåligt för pensionen. Som egenföretagare är min pension redan usel. Så den kan knappast bli sämre. Försök att ta ner förväntningar på livet och lev i nuet och de små glädjeämnena. Sluta titta på vad ”alla amdra” gör och vad du måste göra. Må gott

Tid!

Om man ska se till det ekonomiska så måste man också räkna in vad sjukskrivningar och sjukvård kostar samhället. Visst, alla har inte en partner med hög inkomst men livet är inte alltid rättvist även om man skulle önska det. För varje person som hittar sitt sätt att få balans i livet så är det en vinst för samhället. Fanns ju även flera exempel på klimatsmarta vanor.

Synd att man måste bli sjuk för att förstå att man kan leva på mindre pengar. Detta borde banker och myndigheter ta fasta på d.v.s. vill du ta ett lån med säkerhet exvis egen fastighet och inte har några skulder e.dy. Så kräver dom att man skall ha exvis 18000 kr/person efter skatt att leva på. Hur många har det, inte många pensionärer.

Om alla ska vara ledig så mycket som möjligt, vem ska då göra jobbet? Jag jobbar i offentlig sektor, den så kallade välfärden och vi behövs och räcker redan nu inte till. Sänk kraven på dig själv gällande status, inse att jobbet är en del av livet, gör det så roligt du bara kan och bidra till samhället.

Jag förstår verkligen inte varför det fortfarande är norm med 40-timmarsvecka (och för många bara 5 veckors semester) när man ser att så många mår dåligt av den ackumulerade stressen i dagens samhälle. Sen är det ju synd att shopping är en fritidsyssla när man kan göra bättre och roligare saker än att shoppa sig fejklycklig

Fritid och pengar är lika viktiga. Lösningen är följande: dra ner på konsumtionshetsen, jobbar 4 dagar i veckan ska vara standard - och mindre om man har nära vänner/familj att ta hand om, nästan gratis miljövänlig elkraft till alla (viktigast av allt), och introducera en basinkomst/lån. Släpp den ekonomiska tillväxtshysterin (som är fokuserad på effektivisering och resursutnyttjande) - fokusera istället på människans (och hela planetens) välmående. Finns mycket att göra. 🙂

Dagens i-landsproblem...

Håller med Richard. Att man har en partner som försörjer en då är det inte för alla.

Jag tycker man själv ska få välja arbetsnivå man är i behov av och vill. Vissa vill verkligen arbeta 40 tim/v eller mer, medans andra vill arbeta deltid. Båda valen ska vara helt ok och man ska inte tycka illa om folk som gör det man själv inte väljer.
Dock märker jag på min arbetsplats att allt fler blir sjukskrivna. Även de som arbetat över 20 år och knappt haft en sjukdag i sitt liv innan. Så frågan är hur mkt vi pressar oss själva och hur man kan hitta en lagom balans och ambitionsnivå i dagens effektiviseringsamhälle.

Att ha massa pengar om man inte kan har tid att njuta av dem. Vad är då meningen med alla pengar? En balans är det bästa.

I en familj så bidrar man med olika saker och om man börjar räkna på det så är det inte är rättvist i alla detaljer. T.ex. står en partner för de flesta sociala kontakterna och initiativen, den andra för mer av städning, eller matlagning, eller handla, eller reparationer, etc. Men just i dessa exempel kan man uppenbarligen säga att OK, tar du det så fixar jag det och så jämnar det ut sig. Men så fort det handlar om pengar (follow the money) då finns ingen jämkning. Då ska alla jobba samma procent och tjäna lika mycket, annars.....

Man måste ha en partner för vissa diagnoser. Vi är kvar på 1920. Så ojämlikt att fråga om pengar är viktigt, hur många singlar kan göra detta!

2017 blev jag sjukskriven p g a utmattningssyndrom. 2018 var jag tillbaka på jobbet. Det är riktig tuff att hålla balansen. Skulle mitt lön vara tillräcklig kunde jag går ner i min tjänst för att får mer tid till återhämtning.Men tyvärr är det inte så. Jag har inte råd med att prioritera fritid. Men de lediga dagar enligt schema blir mycket mer värdefulla för mig nu.

Klart att hälsan går först ! Även om man inte blir utbränd så är inte allt arbete och pengar

Vem ställs frågan till? Har alla ett val? Intressant att hon är gift och inte singel.

Det "roliga" idag är att du måste arbeta för att kunna starta eget företag, och eget företag är det enda som gör att du kan styra arbetstider (dvs ta ledigt närsom, jobba natt och ta sovmorgon etc). Medborgarlön eller kortare arbetsdagar (alt halvtidsjobb som försvunnit iom bemanningsföretag som ger till studenter) är lösningen, eller ett generösare starta eget bidrag.
Jag tycker det är bra att fler börjar värdera sin fritid mer och jobba för det, då kanske politikerna snart börjar prata om arbetstidsförkortning och medborgarlön igen (mp fegade ju ur). Sverige ligger också långt efter andra länder i dessa debatter, vi har av någon anledning fortfarande cementerat oss fast i arbetslinjen.

Fritid. Jag har alltid bytt semestertillägg mot fler semesterdagar. Varje minut ledig tid är guld värt. Särskilt om man har barn kan det kännas bra i kroppen att få spendera mer tid med dem.

jag vill vara fri och du är inte fri om du lever ett liv som är beroende av pengar

Jag förstår också att många i yngre generationen (80-90 tal) börjar tänka i de här banorna. Med hög pensionsålder, och man förstår att med problemen med pensioner idag lär det knappast bli till det bättre, så varför slita sönder sig i onödan och ändå inte få särskilt mycket värde ut av det? Kass pension, knappt några år av pension att kunna nyttja den dåliga pensionen på? Idag finns det ingen motiverande politik till att det skulle vara värt det

Även om man är singel, sambo eller gift så måste man ställa sig frågan, hur mycket pengar behöver jag? Räkna på vad mina kostnader är. Måste jag bo där jag bor? Kan jag sänka mina bopriser och bo enklare eller längre bort från jobb. Kostnader för längre resor till jobbet kanske ändå blir mindre. Kan jag ändra min livstil och kunna gå ner i tjänst till 80% och ändå klara mig ekonomiskt? Ja kanske om man ändrar livstil.
Jag tror att många kan göra mycket förändringar om man ställer sig själv mot väggen och ser över sin ekonomi och tid och vad man vill få ut av livet.

By the way... jag sa upp mig idag och har inte fått nytt jobb

Fråga pensionärerna! De är experter på downshifting.

Fri tid ! Med lite pengar får man leva , UTGIFTs-BESPARANDE , och
värdera sina sysslor !

Att leva för att jobba snarare än att jobba för att leva är bland det värsta med tiden vi lever i...

Om vi tillåtits kräva deltid (vi som vill) så hade vi haft 0 % arbetslöshet, långt färre sjukskrivningar (bevisat i flera sextimmarsprojekt och samhället hade sparat enorma resurser. När skall politiker vakna?
Jag instämmer i kören som kräver medborgarlön, då detta är det enda som balanserar arbetsmarknaden så att parterna kan förhandla på lika villkor.
Jag downshiftade för många år sedan, men var och är tvungen att göra det genom att studera (studieledighet). På så sätt kan jag köra på med 60 %. Det är ett tips till er som vill gå ner i tid.

Det är kul att jobba och tjäna pengar som man kan använda till meningsfull fritid.

Denna diskussion förekomm under 1970 hos vissa grupper. Men var tankarna att man och kvinna i familjen skull arbeta 5 till 6 timmar motvar andra, dett skulle medföra 12 arbeta timmar/dag. Denna tanke fick ingen genomslag. Varför?

Jaja. Det är inte allom givet att välja hur man skall försörja sig. Det är väl enkelt att ha sjukersättning och en make/maka med full lön. Lite annorlunda är det för den som är ensamstående med ett antal barn att ta hand om. Intressant att se de råd som ges att minska utgifter och spara till en buffer. Kan nog sticka i ögonen för somliga. Straffet kommer sedan som ett orange brev på posten. Där ser man hur lite pension som faller ut. Men då har man ju haft ganska redan en bra träning att leva snålt.

Fritid så klart, jag jobbar 90%, samt att jag har bytt semestertillägg mot fler semesterdagar. Har tänkt gå lite tidigare i pension för att umgås med min familj och mina barnbarn. Betydelsefullt för mig är att när man är ledig känner att man mår bra och kan ta vara på det liv man har och inte bara vila för att man inte orkar.

Jag älskar mitt yrke och har inga bekymmer att gå till arbetet. Fritiden är dock viktigare men utan inkomst blir det heller ingen fritid. Samhället ska inte betala för att jag behöver fritid varpå det blir ett måste på två håll. Alltså ska man hitta ett yrke som ger så mycket fritid och sammanhängande ledighet som möjligt. Som jag! //Lycklig lärare

Dessa som väljer att stanna hemma bryter samhällskontraktet. De kostat oss skattebetalare pengar men bidrar inte själva, värt att ha i åtanke.

Sen är det en kvinnofälla och dessutom få förunnat. Det kräver ju att man har en partner som drar in tillräckligt för hela familjen att leva på.

Vilket häftigt, klokt och vågat beslut! Att hand om sig själv innebär också att barnen och hela familjen mår bättre. Det viktiga är att varje person/familj får ta det beslut som är bäst just för dem, utan att vi andra behöver döma.

Nyttjar min rätt som statligt anställd att vara obegränstat (obetalt) föräldraledig. Jobbar på så vis 80%.
När vi köpte huset budgeterade vi för att båda skulle kunna jobba deltid utan problem.
Man borde ha rätt till deltid även om man inte har barn.

Utbränd och utförsäkrad har en så negativ klang. Kan man inte säga "downshifting" istället?

Om man inte sticker huvudet i sanden kan alla se ett samhälle som är ohållbart. Ständig tillväxt är helt enkelt omöjligt. Kanske är de som downskiftar mer beredda på den omställning som alla för eller senare kommer tvingas göra. Och då kanske vi till och med inser att vi blir både lyckligare och friskare utan den penga och prylhets som finns idag. Jag är beredd, är du?

Vi har i vår familj levt med den inriktningen och därmed höjt signifikant livskvaliteten. Ex avstått i huvudsak från årsregelbundna kostsamma utlandsresor ( finns oändligt att ta del av på närmare håll ) och fjällsemestrar. Handlat till betydande del second hand , cyklar etc på blocket osv. Därmed kunnat minska arbetstid och tillbringa mer tid med barnen !!

Yttligare en utbränd lärare välfärdssrbetare som nekas sjukpenning när hon blir sjuk av sitt jobb. Debatten borde handla om varför så många lärare blir sjuka och sedan inte får någon hjälp.

Efter ett brokigt arbetsliv där jag varit allt från "jobbare på golvet", IT-konsult, Informationsansvarig på ett medelstort företag och slutligen egen företagare kan jag säga en sak: På min dödsbädd kommer jag inte att tänka på hur kul det var att jobba... Nu har jag bytt bana helt. Jobbar deltid inom handeln och är nöjd med det. Jag behöver inte byta mobiltelefon så fort en ny modell kommer, min bil är inte ny men fungerar utmärkt, kläder köper jag på rea, jag lagar maten och bakar brödet till mig och min fru och vi har inget behov av att "skrytrenovera" vårt hem. Så - ta det lugnt därute. Lyckan finns inte, och har aldrig funnits, i pengar.

Fantastiskt när man kan bota sig själv utan en massa mediciner. Har själv tagit ett sabbatsår o klarat av att få bort blodtrycksmedicin o gått ner 10kg så nu är man en 60åring som har bättre form än när man var 30. Man har även sänkt alla utgifter med hälften mot när man jobbade så det går nog att fortsätta till pensionen.

En balans där fritiden/tid att leva är större än i dagens norm.