SVT rapporterade · Har du utsatts för hat eller hot på jobbet?

Ja.

Ja som yrkesman, både av kollegor och av chefer men även av utomstående som passerande trafikanter och andra som förargats av det arbete som stört dem. Att bli påverkat och klandra sig själv likt en mobbad tar hårt. Jobbat inom anläggningsbranchen där en tystnadskulturen kring dessa frågor är norm. ”Lite ska man tåla”

Jobbet???

Alla år jag arbetat.

Jag ville göra mina arbetsuppgifter på ett ärligt och bra sätt. Men eftersom traditionen var att man skulle fuska med allt, så blev det outhärdligt för mej, jag blev utfryst ur gemenskapen.

Hot har vart min vardag, som mest fick jag massa hot vare dag i en lång period.

Ja, när jag jobbade som lärare och utbildare. Ett stort problem var när jag jobbade med arbetsmarknadsutbildningar och skickade hotfulla elever tillbaks till Arbetsförmedlingen. De blev samtliga gånger återförda till kursen.

Ja, många gånger när jag jobbade som lärare och utbildare.

Jobbar som asfallts läggare. Ständigt hårda ord och vresiga miner och med mera. Utan mej hade ni inte haft nån asfallt att köra på. De pengarna går väl till andra saker och så vidare.

Ja i vårt jobb på Försäkringskassan får vi ute mycket hat och hot. Allmänheten verkar tro att det är vi som har bestämt regelverket. Vi följer endast regeringens direktiv. Men ändå är det vi som handlägger som får skiten! Skulle nog vilja påstå att vi är den mest hatade yrkeskategorin i Sverige, jämsmed ordningsvakter och P-Lisor.

När jag jobbade som lärarvikarie i en femteklass blev både jag och elever i klassen utsatta för elakheter av några elever i klassen. En elev sa att han ville döda mig, men jag tog det inte på allvar. Det var hemskt att arbeta i denna klass och jag slapp tillslut... Jag har märkt en stor skillnad på att arbeta i klasser där den ordinarie läraren arbetar med positiv förstärkning och i klasser där den ordinarie läraren arbetar med negativ förstärkning. I den förstnämnda är det mycket lättare att gå in som vikarie, i den sistnämnda är det omöjligt.

Jag jobbar som tågvärd på SJ och visst förekommer hot. På vissa sträckor mer än på andra. Regionaltåg är värst. Att jag är kvinna tror jag också spelar roll.

Fastighetsskötare. Jag har blivit hotad av lokalhyresgäster med kriminell anknytning och av boende från närområde. Cheferna skötte det mycket illa, som chefer brukar när det handlar om jobbiga situationer.

Som bussförare är man väldigt utsatt idag. Hot hör till vardagen därför att vissa tycker inte man skall behöva betala för sig. Jag blev hotad till livet för en tid sedan men trots att det fanns filmat begärde Polisen inte ens ut hårddisken utan lade ner förundersökningen efter 3 dagar... De har väl fullt upp med alla skjutningar och våldtäkter. Vart är det här landet på väg?

Jobbar inom vården rättare sagt hemtjänst. Man blir hotad, spottad på, nypt av vårdtagare.
Vi har ganska högt i tak då flertalet av brukarna är sjuka i ex demens. Vissa brukare är dock ”klara” i huvudet men ändå så blir man hotad och ex. slagen och tafsad på. Ibland är anhöriga värst och hotar en också, skriker och behandlar en som ett djur.

Jobbar som Entrévärd och hot är dessvärre ganska vanliga, och man tänker efter en eller eller två gånger om man vill gå till jobbet.

Varje dag är det alltid några bussresenärer som inte vill åka enligt reglerna. Typ ha okopplad hund, kliva på genom bakdörren, inte betala, spela hög musik i mobilens högtalare, m.m. När man snällt påpekar felet ska de tjafsa och bråka...
Som bussförare får man tåla mycket skit. Man får ha mer tålamod än en ängel...

"Det är en demokratifråga. Det påverkar att forskare inte vågar forska om vissa ämnen. Man drar sig, man överväger att nej, det här kanske inte jag ska forska i för då får jag sånt hat mot mig."

Detta kanske kan va en bra sak dock. Innan så har vi gjort experiment på utvecklingsstörda eftersom de saknat förmåga att säga nej, vi har gett människor trauma för livet i andra experiment för att ingen tänkte på hur deltagarna skulle påverkas.

Att stanna upp och fundera på de etiska dilemmorna med den forskningen man bedriver är något som varje forskare borde göra och det gäller oavsett om det är djur eller människor som ingår i experimenten. Jag vet att det finns etiska råd som sysslar med detta men de tar frigör inte forskarens från hens personliga ansvar.

Det fanns en tid då vi behandlade minoriteter som objekt men vi blev sedan mer upplysta. Det kanske är dax att vi återigen blir mer upplysta och börjar behandla djur med samma respekt som människor.

Jag har tidigare jobbat på en restaurang i ett område med många utsatta personer (missbrukare, hemlösa, tiggare). Påverkade personer kom ofta in och ställde till problem. Bland annat stal dom mat från kunder och vandaliserade. När jag konfronterade dessa utsattes jag ofta för hot. Dom flesta hot var inte så farliga och skrämde mig inte, men en person hotade mig till livet och sprang in i köket för att hämta en kniv precis när polisen kom. Det kändes länge.

Alf ..inte mer, men en ängels

Som trafikingenjör i kommunal regi får man stå ut med många aggressiva samtal. Det värsta jag fått höra är ”nära våra barn ligger döda på vägen är det dina händer som är blodiga”, till följd av att många körde för fort på gatan där personen bodde och jag inte bedömde att en sänkning av hastighetsgränsen skulle lösa problemet.

Jobbade tidigare på en F-6 skola. Fick ofta ta emot slag mot hela kroppen och ansiktet/huvudet, sparkar mot kroppen, spottloskor i ansiktet, verbala hot och uttalanden om att du är dum i huvudet, du är en jävla idiot, jag ska döda dig etc. Fick ofta ställa mig i vägen så att inte andra elever blev slagna. Kände mig som en slagpåse som boxare slår på. Andra elever blev vittnen till detta. Vill aldrig mer tillbaka till det yrket.

Jag arbetar som arkivarie och systemförvaltare hos ibland myndigheter, alt. organisationer som t ex Sv. Kyrkan. Ofta har jag tyvärr anledning att påpeka att sekretessregler, tystnadsplikten och efterlevnaden av nya dataskyddsförordningen inte fungerar hos den aktuella myndigheten/organisationen. Känsliga personuppgifter sprids på ett direkt olagligt sätt.I samband med att jag påpekat detta och krävt ändring har jag fått motta både direkta och indirekta hotelser, som pågått under lång tid. Detta kommer inifrån myndigheten/organisationen, inte utifrån. Tycker detta borde uppmärksammas mer.

Hot och sk ’hat’ som påstås komma utifrån tycker jag man bör ha en kritisk blick på.
Rör det sig verkligen om ’hat och hot’ eller är det egentligen berättigad kritik som riktas mot parten ifråga? När det gäller forskare så har dessa ett tydligt personligt moraliskt och etiskt ansvar. Får intryck av att de gärna glömmer bort detta ibland, och’blandar ihop’ kritiskt ifrågasättande med det populära begreppet ’hat och hot’. Sedan är det så att i ett demokratiskt samhälle måste olika åsikter och värderingar få uttryckas fritt, forskning måste få granskas, och myndigheter och organisationer skall vara öppna och transparenta i sin verksamhet. Jag tror att yttrandefrihetens gränser håller på att reduceras kraftigt i dagens svenska samhälle, och möjligheterna till insyn likaså. Då reagerar folk, och det är i sig en sund reaktion. Det farligaste man kan göra är att förbjuda åsikter och tysta ned en meningsmotståndare. Fri tanke och fri diskussion är en sann demokratis kännetecken.

Får mordhot om hur jag ska skjutas, knivdödas eller sprängas med jämna mellanrum. Har också fått hot hemskickade. Det har också förekommit hot i syfte att ändra beslut.

Har ändrat färdväg till jobbet periodvis och ändrat tider. Förmodligen mer en känsla av trygghet än någon reell effekt.