SVT rapporterade · Ställ dina frågor om kränkande särbehandling

Har blivit utsatt för trakasserier av min fd chef så jag var tvungen att ta tjänstledigt under ett par år. Det blev bättre när jag kom tillbaka men då hade andra råkat ut för hen. Lider fortfarande av men (går till psykolog)trots att hen har nu varit tvungen att sluta. Flera andra på avd har slutat och flera har blivit sjukskrivna. Har lust att anmäla till arbetsmiljöverket i efterhand. Chefen är fortfarande kvar i organisationen och måste möta hen ibland i jobbet, mår dåligt varje gång. Vad personen skall göra är oklart. Organisationen har bara flyttat på personen men följer inte upp vad som hänt(under flera år) och sopar bara under mattan och man får inte prata om det. Vad skall jag göra?

Jag anmälde min chef för kränkade särbehandling för npgra år sen. Det var en högskola, i Stockholm. Facket hjälpte mig. Det var i september. Mitt förordnande skulle vara slut i juni. Man lät företagshälsovården ta hand om det. Några möten gemfördes, men chefen ställde hela tiden in sina, så allt drog ut på tiden. Förhalade helt enkelt. Först i juni var utredningen klar. Under hela året hade jag tvingats arbeta under henne. När den, utredningen, var klar så hemligstämplade dom den, och jag fick inte läsa. Min fackliga representant gjorde allt för att jag skulle få det, men de vägrade. Till sist fick han läsa den, mot löfte att inte ge mig tillgång. Ett sista möte genomfördes. De bad om ursäkt för hur jag blvit behandlad och sa alla chefer skulle utbildas. Min chef var inte närvarande. Min fackliga företrädare begärde 3 mån lön för mig som kompensation. De sa nej. Jag fick ingenting. Några dagar efter upphörde mitt förordnande. Då hade jag arbetat där i 12 år, och var nästan 60 år. Var det rätt behandlat? Hade jag verkligen inga rättigheter och inga möjligheter till kompensation? Jag orkade aldrig söka något annat arbete. Det är ett litet ämnesområde och jag insåg att jag aldrig skulle kunna få ut någon rekommendation från chefen, som dessutom antagligen kände folk på andra högskolor. Jag hankade mig fram själv i ett år drygt, och tog sedan ut min pension vid 61. Den blev naturligtvis därför mycket låg, men jag såg inget annat val.

Hej jag blev utsatt för utanförskap. Personalen ville ha anställt en annan än mig. Den chefen och arbetsledaren gynnade ett klimat där vissa blev utanför. Värst för mig som var ny. Man gjorde lika dant på andra avdelningar emot nya. Man sa att man fikade en viss tid. Så gick alla en annan tid och de sa aldrig till eller bjöd in, fast man tog upp att man gärna ville följa med på ex fikan. Det kändes som att det låg i ledarskapet. Cheferna var själva inte snälla emot viss personal hälsade inte alltid på all personal, utan utstuderat viss personal. Jag sa upp mig efter 4 månader. Det var en stor statlig myndighet. Jag har jobbat statligt i 10 år, så jag vet hur det borde fungera. Och kände att det var oerhört svårt att göra något när cheferna är en del av problemet. Vem ska man vända sig till då?

Med tanke på den som blir mobbad och dennes fortsatta liv och arbete tänker jag att man måste hantera mobbningen på olika sätt, om det är chefer och/eller arbetskamrater som kränker, Hur tänker du om det? och vad kan facket göra? tillgänglighet till information i samhället om man behöver hjälp/ stöd? förebyggandet av mobbing? konsekvenser för den som är utsatt som psykiskt lidande, borta från arbetslivet, sjukskrivning? Vems är felet att man blir mobbad?

Min chef tvingar mig att jobba över tid om jag inte gör det då hotar hon att säga upp mig. // Johan

Min kollega är extremt lättkränkt, tycker att alla särbehandlar honom fast ingen gör det. Hur kan man hjälpa personer som tror att de blir kränkta, dvs har mycket emotionellt bagage? Känns olämpligt att föreslå någon typ av samtal med psykolog osv, men det är inte hållbart och är rädd att personen kommer att få sparken för att han klagar så mycket på alla, till slut så tröttnar folk.

Jag har blivit kränkt av min chef. Och inte bara jag, även många andra. Vår chef hade stöd av både sin chef och politikerna. Chefen arbetar kvar och vi andra flyttade på oss. Jag har lärt mig att det hjälper inte att göra någon anmälan gällande kränkningar på arbetsplats. Facket och företagshälsovården kan inte göra något. Det är chefen som har makten. Så är verkligheten!

Jag tror och vet att det är allt för vanligt med härskartekniker på många arbetsplatser. En del är omedvetna om vad de gör, för kulturen har alltid varit så. Sen är det så att arbetsplatser får inte den utbildningen och på det sättet förändras inget.

Har autism och Komplex PTSD. Det sorgliga idag är att det är den som blir utsatt som oftast får lämna arbetsplatsen och säger personen upp sig själv för att rädda sin hälsa nekas den ofta ekonomiskt stöd t ex a-kassa. Det önskar jag att man kan ändra på. Samma sak gällande FK så hamnar sjuka ofta mellan stolarna och de blir sämre. Känns som att samhället inte erbjuder de svaga någon trygg hjälp. Gick själv till facket, chef när jag blev mobbad men det kan vara svårt att bevisa då vuxenmobbning ofta är väldigt dolt och mobbarna ofta får med sig alla andra genom manipulation. Och den drabbade lider allra mest.

Jag arbetade 2000-2013 som skolsköterska.
Ett yrke jag brann för, men som jag tidigt i skolsköterskornas organisation, såg annorlunda på än mina kollegor.
Jag arbetade som skolsköterska, kurator och extra mamma.
Det fanns ingen kurator att tillgå och jag är en människa som är mån om att hjälpa.
Jag var anställd som skolsköterska, Men det fanns ingen som brydde sig om elevernas psykiska hälsa.
Jag blev satt att sköta kurators- uppdrag när jac anställdes, men inte på pappret.
Jag bad om hjälp hos den pedagogiska ledningen om orimlig arbetsbelastning.
Inget hände.
Jag bad inte om hjälp i den medicinska organisationen, pga att jag i alla år, var särbehandlad därifrån.
När jag fick symtom på svår utmattning och anmälde mig själv för en avvikelse inleddes en häxjakt.
Jag skulle bort.
Alltsammans pga ett mail jag skrev till skolsköterskornas högsta chef.
Jag mobbades bort.
Som ett led i att säga upp mig, skulle jag gå " bredvid" en kollega.
Det var vidrigt.
2016 sa' jag upp mig, med vederlag.
Orkade inte längre.
Händelsen har skakat mig.
Jag vet att en liknande händelse till skulle kosta mitt liv.
Jag har nu sjukpension.
Sargad. Skadad.
Önskar att mobbing skulle vara straffbart.
Hade min chef fått gå, hade jag inte blivit sjuk.
Allt känns mardrömslikt.
Marsrömmar väcker mig.
Arbetet tog mitt själsliga liv och min tro på mänskligheten.

Jag jobbar som chef. Som chef måste man leda och fördela arbetet. Ibland krävs korrigerande samtal och ibland blir personal kränkt av detta. Då är det inte lätt att vara chef heller. Vi är också människor.

Jag jobbar på ett fackförbund och har aldrig varit med om en så hierarkisk arbetsplats. Utfrysning förekommer, härskartekniker slås upp i ansiktet på den som med fakta/logik går emot styrelsen, Personalansvarig mobbar en mellanchef tills den slutar. Skitsnack förekommer på chefsnivå. Fantastiskt att jobba på ett LO-förbund, har aldrig varit med om något så skenheligt. Det finns absolut inget att göra när det är i styrelsen/ på hög chefsnivå detta händer.

Jag blev utsatt för härskartekniker och ren mobbing, av nu chef och några gamla med(?)arbetare.Det gick så långt att jag blev bortorganiserad. Fick ett visst skadestånd, men vad hjälper det?Gick in i väggen och fick en stressrelaterad depression.Vill bara påpeka att företagshälsan ska man INTE lita på i en sådan här situation där chefen är en del av problemet.Hälsan är arbetsgivarens redskap!!! Fick jättebra stöd av vision på regional nivå, det var lite sämre på central nivå. Nu så här efter några år kan jag konstatera att jag aldrig kommer att bli helt frisk, eller snarare, jag blir aldrig som tidigare. I mitt fall handlade det bl a om ren homofobi.

Vad är "härskartekniker"? Jag har varit med om en hel del i mitt yrkesliv, men ingenting blir bättre för att man gnäller och gråter. Det är precis som med mobbade barn, man kommer aldrig kunna stoppa mobbningen, däremot kommer det gå att göra de mobbade starkare så att de själva kan slå tillbaka.

Lär inte folk att bli svaga offer, lär dem att säga ifrån och bli starkare. Mycket bättre metod mot såväl barn- som vuxenmobbning.

Jag blev på ett tidigare arbete utsatt för enormt kränkande bemötande. Har funktionshinder och hade naturligtvis detta dokumenterat av både läkare och sjukgymnaster. Själva "grundärendet" gällde anpassning av arbetsplatsen (som hade varit enormt enkelt för arbetsgivaren). Men det värsta var HUR jag blev bemött och HUR mitt ärende hanterades av arbetsgivaren. Det skapade dom värsta såren. Försäkringskassan lyfte inte ett finger och facket hade ingen kunnig, stark företrädare. Då blir arbetsmiljöverket endast en chimär...

OSA föreskrifter ställer krav för chefer och arbetsledare att ha kunskaper om förebyggande arbete för ohälsosam arbetsbelastning och kränkande särbehandling, men ingenstans är reglerad om hur mycket utbildning eller hur lång den ska vara. Detta är en dilemma för för Skyddsombudet när dem ska ställa krav och bemöter chefer som har gått en timme kurs via internet typ. Eller att chefer har utbildning men inte tillämpar det i praktiken. Vad mer kan skyddsombudet kräva?

Jag har varit med om kränkande särbehandling av chef jag fick inget hjälp av Företagshälsan son utrede fallet !! De bedömde inte det som kränkande särbehandling fast det var kristallklar kränkande särbehandling vilket min advokat senare bekräftade och därmed fick jag skadestånd . Nej Företagshälsa företräder arbetsgivare och mitt råd är att anlita en advokat som är expert på kränkande särbehandling /Sheila

När jag började på den här arb platsen hade jag en bra lön o jag brann för mitt arbete o gör det fortfarande.Hon pratar illa om mej till annan personal, när jag ifråga satte lönen så sa hon att jag ska va nöjd att jag överhuvud taget får lön, har en av dom sämsta lönen i huset, kommer jag med förslag så ignorerar hon det, på ett medarbetar samtal sa hon att jag redan är avpoliterad osv kan skriva om mycket mer men jag kortar ner, har kontaktat fack men fick inte så bra hjälp, finns det andra vägar att gå? Tack för ordet

Om och om igen är det samma historia endast nya namn. Blev sist tillfrågad om varför jag inte sagt något om att tidigare anställd, nu timanställd var vass och rå. Svaret är att det har hänt tidigare och det har aldrig blivit bättre utan allt läggs på den utsatta individen inte på systemfelen i organisationen som gjorde det möjligt från början. Om jag nu är den här olika personligheten man säger organisationen behöver, varför tas då just detta som intäkt att det är Ok att behandla mig illa och illvilligt. Jag arbetade tillika just med rehabilitering och arbetsplatsanpassning och for mycket illa av att ha kollegor som " såg" och lät det pågå. Min fackliga kontakt gick rakt till chefen! Var det NÅGOT som blev rätt i denna historia??

Hej! jag blev utsatt för sexuella trakasserier, därefter blev jag utfryst från den arbetsgruppen (jobbade i tre verksamheter), blev placerad på en avdelning som kräver fullt ombyte av kläder. Vilket försvårade för mig när jag skulle in om kontoret (får byta kläder varje gång). Jobbade 50 % fackligt vilket inte fungerade med tanke på kontorets placering. Blev sjukskriven före jul pga stress. Förra veckan skrek en ledare på mig...jobbar på en statlig myndighet..

Vad är det för skillnad i de krav som ställs på arbetsgivaren utifrån arbetsmiljöreglerna jämfört med diskrimineringslagen?

Jag blev utsatt flera gånger under 2 år... ropade och ringde upp facket, blev mötet... dock de svarade att arbetsgivaren som jag fick uppleva härsteknik, kränkning, hot, sextrakasserier och mera (från Arbetsgivaren familj företag)... kommer enligt facket att inte ändra sitt beteende osv... jag fick då råd att söka ett annat jobb. Letade efter jobb och hittade inget och det blev bara sämre och sämre.. ringde facket gång på gång... sist svarade han genom att höra mitt förtvivlan att han kallar in arbetsmiljöverket vilket han inte gjorde --- arbetsgivaren sa upp mig pga omorganisation och fack (en annan ombudsman kom in) och handlade detta... fast arbetsgivaren kommer aldrig att stå till rätta... helt ofattbar för mig..jag mådde riktigt dåligt under lång tid tom efter jag slutade där. Jag har verkligen tyvärr inte så mycket förtroende för hela svenska system längre.

Tragiskt med dysfunktionella vuxna som beter sig som barn. Men behovet av att trycka ned andra bottnar oftast i egna tillkortakommanden.

När det handlar om kränkande särbehandling så lämnar det ärr i själen på den som varit utsatt och oftast så är det den som blivit utsatt som tvingas att lämna medan arbetsgivaren inte gör någonting eller kanske till och med fortsätter med mobbningen då det utses en ny syndabock. Jag har själv varit utsatt för mobbning på jobbet, vilket började med små nålstick och som sen blev till att leta fel. Nu har jag tagit mig igenom det och kan se att det skulle behövas ännu tydligare riktlinjer som kanske en mobbningslagstiftning eller liknande för att verkligen visa att kränkande särbehandling inte är accepterat. Har också funderat över om den nya AFS:en om organisatorisk och social arbetsmiljö kommer att förändra att detta problem minskar eller om det behövs andra satsningar för att få mobbning att minska.

Hej!
Min chef frågade mig en gång när jag ville ta ledigt om varför.
Jag svarade att jag skulle först till min psykolog och att jag skulle på en arbetsintervju.
Så svarade han att han kanske skulle fråga nästa person som var timanställd om att få nästa tjänst som skulle bli ledig istället för mig, fast jag hade jobbat längre..

Det finns gott om forskning som säger att chefer är överrepresenterade när det gäller psykopatiska personligheter, att vara psykopat ger en person bättre karriär eftersom de kan konkurrera ut vanliga och snällare konkurrenter i sin jakt på högre positioner och poster, är inte detta självklart även om det är skrämmande och sorgligt?

Ifrågasatte min chef, varpå jag fick till svar att jag va utbytbar. Så passade det inte kunde jag säga upp mig.

Har varit utsatt för obehagligt mycket kränkande särbehandling på två olika arbetsplatser, ett litet företag och på ett större statligt företag.
Känner så väl igen mig i att man först försöker prata för att sedan övergå till tystnad.

Enligt många experter (bl.a. Bankföreningens) på området kan man inte vinna mot en chef som är psykopat. En psykopat dör hellre än att förlora ett krig eller sitt ansikte. Rådet till en vanlig människa är att göra allt för att undkomma och komma undan denna typen av människa till varje pris.
Det går inte att vinna om man inte har speciella resurser eller tillgångar av mäktig hjälp tyvärr.
Det krävs en större arme för att stoppa en psykipat.