SVT rapporterade · Chatt: Hur fungerar det på ditt kontor?

Tycker att det ska vara valfritt om man vill arbeta inne eller ute, i landskap eller i enskilda rum.

Vi sitter i ett öppet kontorslandskap, men vi har några små rum i storlek av en telefonkiosk ungefär där man kan sitta om man behöver prata i mobil eller bara vill vara ifred en stund.

Det fungerar ganska bra men störning av prat förekommer hela tiden. Man är inte så produktiv när det pratas från olika håll. Det kan tidvis vara svårt att koncentrera sig men jag är glad över att ha en egen arbetsplats och inte flexikontor där man aldrig vet var man ska sitta och lägga tid på att installera sig varje dag. Det är bra på ett socialt sätt med öppet kontorslandskap.

Sitter i ett öppet kontorslandskap. Vilket funkar bra så länge ventilationen är bra och man har bra kollegor. Men om det skulle komma in någon ny som är svår att samarbeta med skulle det nog bli rätt jobbig stämning.

Jag sitter i öppet kontorslandskap funkar hyfsat, men ibland blir man störd av att några pratar högt i telefonen. Det är tur vi hörlurar som man kan använda som stänger ute ljuden. Har haft eget kontor på tidigare arbetsplatser och det föredrar jag.

Sitter i eget rum numera och det är väldigt skönt när jag har diskussioner med kollegor som kommer förbi då det inte stör någon annan. Likaså får jag sitta i lugn och ro och kan fokusera på det jag gör.

Har tidigare suttit i små och större kontorslandskap, det fungerar om det är gott om utrymme och bra ljuddämpning. Hörlurar eller hörselskydd har dock alltid varit bra att ha för att skärma bort omgivningen.

Jag har mest suttit i landskap sedan jag började jobba för 20 år sedan. De gångerna jag har suttit själv i cellkontor har jag haft svårt att koncentrera mig på jobbet. Jag tror jag behöver ha lite brus omkring mig för att fokusera.

Om man ska jobba effektivt ihop i ett team så krävs att alla sitter på samma ställe. Max 4-5 personer i ett team.

Om diskmaskinen är full så har jag svårt att gå förbi utan att tömma... Även om jag är stressad över annat.

kontorslandskap skyr jag som pesten. Jobbar 100% hemma sedan 7 år tillbaka. Saknar inte kontoret eller pendlingen ett dugg.

Jobbar i kontorsmiljö i ett eget rum med en "rumskamrat". Fungerar jättebra då vi kan bolla idéer/frågor under dagarna och annars sätta på oss hörlurar om vi vill isolera oss!

Provat det mesta, och rangordnar så här.
1. Stort kontorslandskap 80+
2. Teamrum 4-5
3. Eget rum
4. Kontorslandskap 10-20

På mitt första jobb fick jag ett eget kontor. Insåg inte då vilken lyx det var, eftersom trenden numera är kontorslandskap (har efter det enbart suttit i olika landsksp och delade rum). Landskap passar bra för vissa typer av uppgifter, men att exempelvis läsa en längre text ostört är näst intill omöjligt. Eller ha ett ostört samtal.

Jobbar på huvudkontoret mån - ons på öppet landskap pga möten intensiva dagar.
- För mycket brus när man jobbar kreativt.
- Lurar på ett måste, oftast utan ljud.
- Flyr till möteslokaler eller enskilda rum så fort jag får chansen.

Jobbar 2 dar på eget kontor ( ibland hemma) sitter själv i ett rum utan fönster. Är mest produktiv de dagarna. Älskar det.

15 år av erfarenhet på öppet landskap.
Rekommenderas ej alla dagar. Kombination och flexibilitet bör råda.

"Inget h*r på kontor".
Det är inget skämt utan vad jag lärde mig i kontorsmiljö.
SÄRSKILT att undvika om man är chef.
Och motparten är underställd.

Jobbar ihop men en kollega och det fungerar utmärkt, skulle nog vara jobbigt att sitta med många, tror man skulle bli störd från olika håll.

Suttit i kontorslandskap och avskytt det.
Konstigt att det talas så mycket om arbetsmiljö ur enbart säkerhetssynpunkt, men icke ur en synvinkel som betraktar den enskildes väl och ve.
Mår individen bra, kommer även kollektivet att må bra, och därmed effektiviteten öka.

Jag har suttit i kontorslandskap i snart två år och det fungerar inte särskilt bra, man blir hela tiden avbruten och störd. Allt arbete tar mycket längre tid. Arbetsmiljön passar inte för alla, mycket beroende på vad man arbetar med.

Sitter i aktivitetsbaserat kontor med "hemvister" i öppna landskap där närmaste kollegorna "ska" sitta normalt. Funkar inte bra. Man har blandat de som ständigt behöver prata i telefonen med de som behöver ha det mer lugnt. Enda alternativet för oss som inte klarar av den pratiga hemvisten är att sitta i ett tyst rum på en annan våning. Där finns ca 10 arbetsplatser och man arbetar i tystnad. Funkar att koncentrera sig men man blir socialt isolerad.

Jag delar rum med tre kollegor. Vi har stort utbyte av varandra, men jag saknar att sitta i landskap som jag gjorde på mitt förra jobb. Visst, den enskildes produktivitet sjunker lite, men samarbetet med andra blir så mycket enklare när man kan sitta med de man behöver för dagen.
Jag får energi av andra människor och skulle nog kvävas av att tvingas in i ett eget kontor.

Kontorslandskap är det största arbetsmiljöproblemet som någonsin har uppfunnits. Det är bara arbetsgivaren som tjänar på det med att spara in kontorsrum och kontrollera sina anställda! Alla har olika behov, en del vill ha en social gemenskap och trivs, andra vantrivs till max med all press, alla ljud och alla andra problem i ett kontorslandskap. Att tvinga in alla i det är rena tortyren. Istället skulle arbetsgivarna modernisera sig och tillåta arbete hemifrån. Jag hade den förmånen tills jag fick en dålig chef som skulle kontrollera alla varje minut. Innan dess trivdes jag med att jobba hemma två dagar i veckan och på kontoret tre. Det var toppen och min förra chef som var förstående tyckte att jobbet gick som tåget. Allt beror på om chefen är bra eller dålig. För kontorslandskap är alltid dåligt!

Har suttit i landskap sedan 2010 och jobbar aktivitetsbaserat sedan ett år. Det fungerar inte särskilt bra för mig som inte är så social, det är ljud och rörelse runtom hela tiden. Tack och lov kan jag jobba hemifrån max två dagar i veckan. Ser alltid fram emot dessa dagar, då jag får mycket gjort.

Det är bara att titta på inläggen, vissa är sociala eller översociala och ska ha folk omkring sig hela tiden. De trivs. Andra halvan är inte så sociala och gillar lugn och ro även på jobbet. De vantrivs till max. Vissa har ingen självdisciplin och skulle inte kunna jobba hemma, för någon måste puffa på hela tiden. Andra har just självdisciplin och gillar att jobba hemma, lite när det passar under dagen, och ändå redovisa ett bra jobb. Vissa tycker att teamarbete är bra i kontorslandskap, andra att det funkar utmärkt med egna rum bredvid varandra. Själv upplevde jag att det funkade utmärkt att gå in till kollegorna några meter bort, men kunna jobba ostört i eget rum annars. Och så den sociala kontrollen, i landskap eller korridor finns alltid en eller två som ska ha synpunkter på att vissa inte är inne hela tiden. De klagar och kan inte förstå att man kan vara produktiv när man är det och sedan avvika efter eget behov. Så att tvinga in alla i kontorslandskap med olika motiveringar, att hindra hemarbete med hänvisning till att den sociala miljön försämras och andra dumheter borde förbjudas av arbetsmiljövårdande instanser. Allt passar inte alla, och en efterhängsen chef kan vara väldigt jobbig!

Jag har alltid arbetat med ca 8-10 personer i samma rum och det är förödande för att få något vettigt gjort. Antingen är det någon av de andra som vill prata med en, eller så får de besök av folk som inte arbetar i samma arbetslag, eller så är det en massa prat hela tiden ändå runt om en, ständigt folk som kommer och går, sällan lugn och ro. På nuvarande jobb har vi regeln att hörlurar = stör ej men det blir naturligtvis ändå en massa störande runt omkring en. Lämna mig ifred så jag kan jobba!

Har tidigare alltid haft eget kontor men på den senaste arbetsplatsen sitter jag i öppet kontor tillsammans med åtta andra personer och jag vantrivs med det. Jag och en kollega arbetar med HR-frågor medan övriga jobbar med ekonomi. Då merparten av våra frågor rör medarbetare måste hela tiden försöka hitta ett ledigt rum att sätta oss i för att inte riskera sekretessen för de personärenden vi diskuterar. Att de andra kollegorna dessutom pratar till varandra över skärmarna gör att min arbetsro blir noll. Att jobba hemifrån oftare skulle passa mig bättre men det är inte ett accepterat sätt på det företag jag jobbar på. Misstänker att jag dessvärre inte kommer att bli långvarig.

Suttit hela mitt arbetsliv i kontorslandskap. Men så är jag också utmattad. Sjukskriven

Jobbar i öpppet kontorslandskap sedan 7 år tillbaka och jag hatar det. Jag älskar aktivitetsbaserade arbetsplatser.

Sitter på nytt kontor. Vi är utredare i komplicerade ärenden. Mycket störningar med kollegor som sitter på mindre än 1 meters avstånd och talar i telefon eller med varandra. Behovet av avskilda rum för längre telefonsamtal eller koncentrerat arbete täcks väl till 20%.

Till det kommer att varje dag plocka ut sin dator och övrigt kontorsmaterial från sitt lilla skåp och bära i sin "verktygsväska" till ledigt skrivbord och logga på. Vid dagens slut packa ihop, logga ut och tömma skrivbordet igen. Clean desk, kallar de det.

Proffset, arkitekten, hade ritat något annat, men en icke expert valde att försämra arbetsmiljön för att det skulle bli som han tänkt ut.

De flesta arbetar således hemifrån så mycket som är tillåtet. Nackdelen med det är att man då arbetar med en liten laptop i stället för att ha två stora bildskärmar, så arbetet går långsammare av den anledningen.

Majoriteten av forskningen verkar visa att öppet kontorslandskap påverkar produktionen negativt, men ändå fortsätter man att riva ut det gamla och trycka in det nya. Man verkar inte förstå att arbetsuppgifterna borde beaktas när man bestämmer en viss kontorstyp.

Min gissning är att detta kommer att peaka inom något fåtal år och sedan blir det mer egna avskilda kontorsplatser, men kanske inte egna rum.

Sitter i kontorslandskap sedan fem år. Det är hemskt! Hade eget rum tidigare och fick väldigt mycket mer gjort. Att sitta i öppet kontorslandskap när man jobbar med uppgifter som kräver koncentration en längre tid är förödande och väldigt ineffektivt, då man hela tiden blir störd av folk som pratar runt omkring. Jag vill hävda att det inte är alls bra för hälsan. Jag får hjärtklappning av att bli störd samtidigt som jag ska leverera till deadlines.

Jag läser här om den ena kontorsforskaren efter den andra som har väldigt vettiga synpunkter, som framför allt tar avstamp i vad som är bra för de anställda. Men av dem sticker ut, det är kontorsforskaren Christina Bodin Danielsson. När jag ser vad hon kommer fram till blir man ganska trött, för där är det inte de anställdas synvinkel som belyses utan någon förment neutral, där det bakas in diverse saker som hur chefen behandlas eller vad som är bra för företaget. Och sådana synpunkter tar arbetsgivarna till sig direkt och genomför. Med känt resultat, till exempel kontorslandskap. Ska det forskas kring kontorsmiljön så ska det vara de anställda i fokus, inte motparten arbetsgivaren. Då blir det urvattnat och dåligt, som det här att det ska införas kontorslandskap överallt. Man är glad att man inte är mitt i karriären och måste genomlida sådana här bedrövliga inslag i arbetslivet.

Tänk om man iallafall kunde få lite "cubicles" eller liknande avskiljare. Det skulle göra en enorm skillnad för mig. Jag lider varje dag i landskap.

Arbetar i en kommun och sitter på ett utlokaliserat kontor, med sex kollegor och en chef, med eget rum. Hos min förra arbetsgivare satt jag i kontorslandskap vilket var fullt naturligt i det arbetet. Men helt klart är det bäst med eget rum.

Vi är två yngre förändringsbenägna som gärna gör effektiviseringar med chefens stöd. Tre andra gör så gott de kan medan de två resterande skiter i det vi beslutar. Chefen är för konflikträdd för att agera. Vi upprätthåller en god stämning men talar skit om varandra.

Själv har jag flest arbetsuppgifter och är den som håller ordningen på kontoret. Då generationsklyftan omöjliggör ett bättre arbete kommer jag ta tjänstledigt för studier under 2020 och därefter säga upp mig.

Jag har arbetat på ett flertal kontor på de största arbetsgivarna i Göteborg som mjukvaruutvecklare via konsultuppdrag och fast anställning. Alla har öppna kontorslandskap med varierande kvadratmeter man delar på. Jag är ganska ovanligt långt ut på det introverta spektrumet till och med bland utvecklare vilket ibland har fördelar i dessa landskap eftersom jag inte bryr mig eller rör mig i de publika rummen.

Jag är aldrig i köket eller bidrar till smalltalk utan tar på mina hörlurar, koncentrerar mig enbart på mina uppgifter för dagen och ser eller hör inte vad som händer omkring mig. Som junior när man var ny var ett öppet landskap positivt för att snabbt komma in eftersom det var nära till dialog. Som senior och ansvarig för många av de större systemen är det nu till mig frågorna kommer. Dock tog jag upp med kollegorna att jag helst enbart vill bli störd när det inte finns någon annan att fråga, vilket respekterats. En mer extrovert kollega som i princip vill bli störd och avbruten svarar på mer vanliga frågor ifrån yngre kollegor och det har nästan blivit hens huvuduppgift, att svara på frågor som passar hens extroverta natur med närheten till smalltalk. Så jag interagerar nästan enbart med seniorer i de mer komplexa frågorna vilket passar min personlighet utmärkt och bidrar till komplexa korta dialoger av problemlösning och inte vad hens barn gjort eller hur det går med huset som jag är totalt ointresserad av.

Idag arbetar jag på en arbetsplats i ett mindre team där jag är en nyckelperson i systemet på grund av att min nuvarande chef ser hur min hittills oöverträffade effektivitet och engagemang levererar. Jag hamnar i de svåraste projekten, tyst hjälper till med projektledningen och prioriteringen vilket givit mig spelrummet att få ha mer personlig space än andra extroverta kollegor och tillåts gå hem i förtid eftersom jag alltid är först på plats och larmar av och blir klar i förtid. Det för mig är bra ledarskap och ger mig den miljö jag behöver. Sedan kan kontoret se ur hur som helst och folk vara hur äckliga de vill i köket. Så länge jag får gå i min bubbla och grubbla på komplexa problemlösningar ostört trivs jag.

Eftersom jag var den enda kvinnan på ett av mina projekt (?) sa chefen att jag kunde fixa kaffe till fikat och visade kaffebryggaren redan första dagen. Han sa också att diskmaskinen ska plockas ur.. eftersom jag hade en högre befattning än många andra sa jag skämtsamt till honom att jag är väldigt dålig på sådant och under mitt halvår där undvek jag att göra en enda sådan syssla. Av princip. Ingen blev arg eller reagerade ens på det, tvärtom. Våga säga nej.

På en arbetsplats blev jag trakasserad av en delägare som utan att jag egentligen hade gjort något fel utan för att han blev vansinnigt provocerad över att jag var tjej gissar jag, När vi kontrollräknade och jag inte hade några fel medan killarna hade många blev han väldigt provocerad och kunde då fara ut mot mig angående min klädsel ”byxor och skjorta! Varför har du klänning!” Han kunde komma in och gapa på mig om sådant, att jag skulle göra som alla andra ”vad är det här?! Rosa post it?!!”.
Han kastade linjaler och suddgummin på mig vid två tillfällen och mina kollegor som delade kontor med mig vågade inte säga ifrån vilket ledde till att jag sa upp mig.
Det var en väldigt dålig arbetsmiljö när alla var rädda för delägarna.

Intressant undersökning.
Givetvis ska man inte skapa konflikter i onödan men jag anser att de människor som undviker konflikter, oavsett om det är på en arbetsplats eller i det privata, är i praktiken de största konfliktskaparna.
För när man slutar kommunicera MED varandra utan hellre pratar OM varandra så följer som ett brev på posten sådant som skvaller, spekulationer, konspirationer, maktkamper och mobbning på en arbetsplats.
Det är helt otroligt egentligen att i en sedan flera decennier tillbaka demokratiskt nation som Sverige, där bl.a. yttrandefrihet står inskrivit i grundlagen, finns det fortsatt så många medborgare som inte har förmågan att uttrycka sina uppfattningar och åsikter. Och lika lite lyssna in sina medmänniskors dito. - Men i en sådan miljö präglad av konflikträdsla så är det föga förvånande att det uppstår en mängd missuppfattningar helt i onödan, och i sämsta fall osämja för resten av människors liv.

Mycket bra. Jag jobbar alltid hemma. Vi har något möte via internet varje dag och övrig kommunikation via textmeddelanden. Det är bättre för både miljö och stress. Tänk om alla klimatmöten och brysselmöten kunde ske på det viset - vad mycket de hade sparat in på!

Jag har en känsla av att de flesta smyger sig förbi moment som skrivare med slut på toner, diskmaskin som är full, kaffebryggning.. man borde anställa någon som i de större husen går runt på kontoren och sköter sådant hos företagen.
Kollar toaletterna, fyller på papper och så vidare. För det är en källa till irritation.
Toaletterna är ibland ett problem när det är många på ett kontor verkar vissa se det som ok att äckla sig på toan. Man vet inte vem men någon har kletat bajs och kissat bredvid. Det gör att man vantrivs.

De projekt där jag har fått ett eget rum med dörr att stänga är de som jag trivts bäst på. Jag har svårt att fokusera om folk pratar med mig hela tiden.
Kontorslandskap är väldigt distraherande och jag tänker att många som har hsp, är väldigt intelligenta eller har högfungerande autism tex, de som faktiskt är vår framtid på många områden, våra blivande nobelpristagare.. för de människorna är kontorslandskap kontraproduktivt. Vissa människor behöver avskildhet för att kunna fokusera.

Det handlar om en sak för arbetsgivaren - vad är billigast! Och då talar jag om något så trångsynt som där det går att jämföra två siffror. Klart att det är billigast rent materialmässigt att bara ställa ut stolar och skrivbord i en öppen yta... jaja, vi slänger väl in några "strategiskt placerade" skärmväggar och blomkrukor... i jämförelse med att utrusta den öppna ytan med rum och dörrar innan det inreds med arbetsplatser. Och sedan är det ju jätteenkelt att bara stuva runt dessa människor vid nästa omorganisation.

De företagsledningar som ser lite längre än det som syns på ett kvitto har förmodligen sett alla dolda kostnader man sedan drar på sig med det "billiga" öppna landskapet där humankapitalet är avgörande för sådana verksamheter som kräver intellektuellt arbete. Kostnaden när personalen börjar uppleva negativ stress och nedsatt produktivitet pga av alla avbrott, distraktioner, sjukskrivningar, och summan av all tid varje individ måste spendera varje gång man behöver hitta ett rum att prata ostört i och all tid det tar att hitta tillbaka till den röda tråden och sitt fokus igen. Kostnaden för detta överstiger vida den då man kortsynt väljer det öppna kontorslandskapet framför ett med egna rum.

För egen del trodde jag att det handlade om att vänja sig, men efter 18 år på Volvogruppen kan jag konstatera att det inte är någon fråga om tillvänjning som gör att man med tiden anpassar sig och därmed skulle bli effektivare i en före detta industrilokal som fyllts till bredden med 100-tals skrivbord och dagsljus endast är en illusion (och så många lokaler av denna typ det finns sedan). Tvärtom, man inser tidigt i detta öppna kontorslanskap de första faktorerna som stör en, sedan en faktor till, och en till, och hela tiden spenderar man tid på varje sådan att komma på hur man kan mildra till det bättre. Fast fokus borde legat på att utföra själva arbetsuppgiften. Massvis med tid gånger 1000-tals personer som också kämpar med dessa negativt påverkande faktorer... inte undra på att ledtiderna är så långa och kostnaderna så höga att ta fram nya produkter.

Jag är inte den som ger upp så lätt, men till slut fick också jag nog av dessa aldrig sinande trångsynta beslut om vad som är "bäst för upprätthållandet av en effektiv personal"... yeah right. Sitter i eget glasat kontorsrum idag, med mestadels öppen dörr för kontakt och överhörning med mina kollegor. Det är en makalös skillnad i hur jag upplever min egen effektivitet med mycket högre fokus och glädje i det jag gör.

Var inte rädd att byta arbetsgivare, och glöm inte att väga in hur din nästa arbetsmiljö ser ut innan du tackar ja - den är mycket viktigare än vad vi tror.

I inslaget "Män bråkar mer än kvinnor" presenterades inte bara "forskningsresultat" i bjärt kontrast mot gängse folkmedvetande, utan dessutom häpnadsväckande ”hypoteser” och generaliseringar om kvinnor och män, mer präglade av politisk än faktamässig korrekthet.

"För kvinnor är det viktigare att vara sams, och då löser man det, men det är bara en hypotes, säger hon."
…och….
”Överlag är psykosociala faktorer och relationen med kollegorna viktigare för kvinnor.”

Med andra ord påstås män vara 1) mindre intresserade av psykosociala faktorer och lösa konflikter, och 2) mindre viktigt att vara sams på arbetsplatsen.

Detta står i total motsats mot mina egna erfarenheter från 40 års arbetsliv i både kvinnligt och manligt dominerade arbetsmiljöer, där kvinnliga konflikter varit mer regel än undantag.
Otaliga vittnesmål från kvinnor på sina kvinnliga arbetsplatser pekar i samma riktning.

Det är alltså idag helt OK att generaliserande stigmatisera män på ett sätt som riktat mot invandrare vore åtalbart såsom rasistisk propaganda.
Att sprida fördomar i form av okritiska ”hypoteser”, vare sig det handlar om kön eller ras, kan omöjligen ingå i SVTs uppdrag för objektivitet och mångfald.
I valrörelsens avslutande partiledardebatt ansåg sig tex SVT att officiellt ta avstånd från SDs generaliserande omdömen om invandrares roll i Svenska samhället.
SVT Öst, däremot, både inhämtar och redigerar efter egen politisk åskådning ett inslag baserat på lättköpt feministiskt mansförakt och presenterar det som ”forskning”, tillsammans ett antal ”hypoteser”.

Tänk till Östnytt ! Med BÅDA hjärnhalvorna och idka ett uns självrannsakan och "å andra-sidan" reflektioner. Objektivitet och mångfald ingår faktiskt i SVTs uppdrag !

Jag sitter i ett aktivitetsbaserat kontor och jag vill aldrig gå tillbaka till eget rum! Å andra sidan skulle jag heller aldrig vilja sitta i kontorslandskap som jag tycker är den sämsta lösningen. På min arbetsplats finns det gått om olika platser i olika miljöer som ger mig möjlighet att själv välja vart jag vill sitta. Jag byter för det mesta plats minst en gång per dag. Och det bästa av allt, inga pappershögar så långt ögat kan nå! 😊

Problemet med riktigt stora kontorslandskap är att det inte alltid är tydligt vem som har arbetsmiljöansvaret i dem då flera chefer och projektledare kan ha personal där. Jag önskar att det finns en notis i varje kontorslandskap med uppgift om vem som är ansvarig för arbetsmiljön där.