SVT rapporterade · Hur mycket vill man veta om sitt ofödda barn – vad tycker du?

Tycker det är bedrövligt att vi har den makten att bestämma om vilka som får leva och vilka som får dö. Jag skulle själv vara ytterst tveksam till ett kub-test.

Hur mycket vill man veta? ALLT! Främst ev. sjukdomar så klart men all information som går att få är intressant.

Kunskap, pålitlig diagnostisk metod, effektiv åtgärd. Gäller oss alla o alltid

Jag skulle vilja veta allt. Skulle heller inte ha några problem att var med och göra tidig abort om det skulle visa sig vara någe fel någonstans. Man kanske inte får så många barn i livet och de vill man väl ska vara friska?

Själv fick jag ett barn med downs samt svårt hjärtfel. Det har varit oerhört tufft men samtidigt fått så mycket kärlek som jag för allt i livet inte velat vara utan. Tyvärr orkade det trasiga hjärtat inte så många år. Har funderat ibland på om jag hade haft den möjligheten att få veta om mitt barn i magen hade några avvikelser vad jag skulle ha gjort. Ärligt talat så vet jag inte. Kanske bäst att det blev som det blev och jag fick några år med mitt lilla hjärta.

Tycker inte att det är OK i alla lägen med fosterdiagnostik. Ett exempel är då man i kulturer där hedersförtryck förekommer, värderar pojkar mer än flickor. Och om man nu ska sätta barn till världen, så borde väl alla barn vara lika välkomna?

Kub ger ju ingen örnkoll så som det beskrivs, det ger ju sannorlikhetstest på väldigt få diagnoser. Att se kön på ul är ju också inte alltid bergsäkert, det är ju en uppskattning av var personen ser, och ibland blir det fel.
Jag har själv när jag var gravid fått göra ul vid rul först, alltså rutin ultraljud vid ca vecka 19. Personalen såg kön då, men självklart var det också något man får ha med sig att det då heller inte handlar om örnkoll utan om en kvalificerad gissning som för oss stämde.
Jag önskar i efterhand att jag kunnat erbjudas ett ultraljud tidigare i graviditeten. Då minnet jag har med mig av första halvan av graviditeten var en stark oro för om jag alls hade ett barn i magen. Hade så lite symptom och bara ett näst intill osynligt plus på stickan, vist härligt att slippa må illa etc men rätt jobbigt att vara så osäker på om man är gravid, kände mig som bluff. Hade jag kunnat få se att där var ett barn i magen tidigare tror jag att just sluppit otroligt mycket oro, så som oron släppte i vecka 19 när jag fick se att där var ett barn.

Finns flera anledningar. Dels att man får göra ett tidigt ultraljud. För mig var det skönt att redan i v12 få veta att fostret dött i v9 och inte behövt gå ända till v18 för att få reda på det.

Dessutom kollar man ju trisomi 13 och 18 som är allvarliga missbildningar som oftast inte är förenat med liv vilket innebär att barnet kanske dör i magen eller endast lever en kort stund utanför. Som förälder borde man kunna välja om man vill genomleva det eller avbryta för försöka på nytt.

Hjärtljud kan de ju höra i vecka 8 om inte tidigare så det behövs nog inget kubtest för det. Hjärtat finns tidigt. Förut fick alla höra hjärtljuden i vecka 10 men det har tagits bort kanske för att göra dem mindre mänskliga.

Personligen tycker jag utsorteringen idag borde få många att skämmas om man samtidigt rockar sockar.

Det är mer som att skapa den ariska felfria rasen.

Jag påstår inte att det är lätt att få ett sjukt barn. Eller ett med downs syndrom. Men många av de familjerna som tagit emot dessa barn har fått mycket gott av det.

Kön borde man inte få veta förrän efter vecka 22 så att ingen risk finns för abort pga kön..

Gjorde ett KUB-test men fick ändå ett barn med en både allvarlig och ovanlig diagnos. KUB-test ger ingen garanti för att barnet är friskt.