SVT rapporterade · Vågar du slå larm om missförhållanden på ditt jobb?

Hade först tänkt skriva ett inlägg men ångrar mig.
Det känns meningslöst. Som jag ser det är grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter hotade.

Slog larm på mitt förra jobb där patienters personuppgifter och sjukdomar visades för obehöriga under utbildning och presentationer. Detta utan patienterna kännedom. Meddelade min chef och anmälde enligt GDPR men istället för att rätta till verksamhetens brister var det jag som skapade en otrygg miljö eftersom mina kollegor inte längre kunde lita på att jag inte anmälde dem. Det förtroende jag haft för den offentliga verksamheten är borta, jag skäms över offentlighetens Sverige som i teorin ska skydda medborgarna och inte hålla kollegor om ryggen

Vid samtliga tillfällen jag påpekat brister eller orimlig arbetsbelastning har det bemötts med försvar och lagts tillbaka på mig. På min förra arbetsplats ledde det till att min chef började mobba mig. Väldigt subtilt förstås så ingen annan märkte. Idag är jag rädd att hamna i en likadan situation och försöker vara tyst. Men det är svårt.

Absolut inte. Varje år gör arbetsgivaren medarbetarundersökningar men att uppge de faktiska förhållandena som råder på arbetsplatsen skulle inte göra arbetsförhållande och arbetsplats bättre.

Hej, jag jobbar på ett stort företag, ca 100 anställda och klimatet är inte så bra. Många anställda är släkt med chefen eller är kompisar och vänner till chefen. Litar kanske på högst ett par kolleger. När missförhållande tagits upp med t.ex facket så har det blivit efterverkningar av olika slag. Jag skulle tveka om att prata , om det inte varit något väldigt allvarligt.

Jag slog larm till arbetsmiljöverket (med rätta) och chefens reaktion var att plocka ut allas telefonlistor för att "hitta läckan". Nej, jag jobbar inte för Trump, men ibland skulle man kunna tro det.

Nej. Det kan sluta hur som helst.
Man kan heller inte lita på att man verkligen förblir anonym i medarbetar undersökningar.
Arbetsgivaren vet oftast mycket mer om dig än du tror.

Jag har jobbat på flera arbetsplatser under mina år och jag kan säga att Umeå kommun är den värsta arbetsgivaren jag haft när det kommer till repressalie- och tystnadskultur. När de högsta tjänstepersonerna rent ut sagt struntar i lagar och avtal sätter det inget bra exempel för tjänstepersonerna under dem. Det är lönlöst att höja rösten vid uppmärksammandet av lagöverträdelser, det kommer bara leda till att den som gör det utsätts för repressalier. Umeå kommun är inte intresserade av att komma tillrätta med problemen för många gånger är de själva problemet.

Jag arbetar på en mindre arbetsplats inom Umeå kommun där vi arbetar aktivt med årgärder och förslag och där jag känner att det går att ha åsikter och påverka. Tyvärr är det svårare om det gäller strukturer högre upp och vad som rapporteras om den högre ledningens ekonomiska prioriteringar och åtgärder gör mig rädd. Däremot skulle jag inte dra mig för att ta kontakt med media, fack eller polis om jag såg tecken på korruption där jag själv är, inte heller om jag var högre upp i strukturen. Vi behöver utbildning och verktyg för att bekämpa korruption och missförhållanden. sen tror jag inte att det är bättre i privata företag, jag tror starkt på offentlig verksamhet och offentlighetsprincipen!

Varför ska man prata med media för ? . De är ju själva en del i problemet idag. Till exempel- Alltid vanligt ställen där de utnyttjar människor, Så är nån som lever på dessa kommer ( oftast nån bekant typ) och vill att de ska göra inslag hur bra de har det ungeför.......Media kan inte själva se verkligheten... så är det i dagens värld

Jag sa ifrån en gång för 2 år sedan. När det var orättvisa på min arbetsplats för min chef. Jag fick order att hålla klaffen. För kritiken handlade om en arbetskollega får bete sig i gruppen och att man blev utnyttjad i alla situationer. Där ingen ser vad som händer. Kollegan var tumis med chefen och man tillhör numera botten laget. Samt andra personer har gått fram och beter sig som etikpolis. Men själva så gör dom inte rätt och har fått med chefen i samma tänk. Jag jobbar inom äldrevården och har fått nog. Jag försöker att få något annat eller bli timanställd och väljer var jag vill jobbar .

Det finns en stor tystnad inom chefsleden också. Man vill ständigt framstå som bättre än andra och det blir som ett filter mellan varje avdelningschef och kritik når inte fram till högsta chefen. Jag har jobbat många år inom vården men vi fick aldrig någon information om meddelarskydd, det har bara nämnts av fackliga - inte arbetsgivare. Det är i slutändan patienterna som blir lidande när bristerna inte tas på allvar och rättas till.

Det är befogat att hålla tyst, man blir av med jobbet om man är kritisk. Jag jobbade inom en bransch där bokstavligen man hade liv och död i sina händer. En bransch där inte alla ska jobba PGA bristande kompetens. En brist på kompetens de kanske inte själv ser eller förstår. Jag ville utvecklas i mitt jobb, utbildade mig och skaffade erfarenhet på områden som jag själv tyckte att jag brast. När det var dax att komma tillbaka till ursprungsjobbet så var" min tjänst borta " Och är sedan dess utfryst. Orsaken är högst spekulativ men förmodligen sant. Jag har och kommer alltid ha kritik mot bristande kunskap inom denna bransch, en kritik som jag inte var sen av att dela med mig till. Så det är högst befogat att hålla tyst om du vill behålla jobbet även om det gäller människors liv.

Repressaliekulturen är stark inom Skellefteå kommun. Har hört en hel del märkliga uttalanden från chefer kring hantering av hur personal försöker rapportera kring missförhållanden ex inom förskola eller äldreomsorg. ”Prata med medier? Det sköter cheferna”... enligt dem själva....

Varför är undersökningen avgränsad till enbart offentliga arbetsgivare? Hur ser det ut inom privat företagsamhet? Är det bara inom kommuner och vård som det förekommer allvarliga missförhållanden? Vad är syftet med denna stora satsning från mediaföretagen?

Arbetade på en privat arbetsplats i Umeå där jag och några kollegor lyfte allvarliga problem med arbetsmiljön. Några av oss möttes av regelbundna repressaliemöten och krav att skriva på ett avtal där man då skulle vara införstådd att man riskerar anställningen vid fortsatt ifrågasättande.

Naturligt vis, man ska nyttja sin yttrandefrihet
Det kan leda till en förbättring för fler om fler vågade säga vad man tycker om sin arbetssituation

Jag har blivit utsatt för kränkande särbehandling av medarbetare. Det kan handla om allt från personangrepp till ryktesspridning. Fackliga representanter var värst. Personpåhoppen kunde gälla min familj. Det finns ett chefsförakt trots att vi gör allt vi kan för vår personal. Utskällningar förekom då man exempelvis inte kunde få semester med en dags varsel. Det finns också en gnällkultur som är svår att få till och en del tror att man kan bete sig hur som helst mot chefer.

Att förändra och förbättra var helt omöjligt i den verksamhet jag jobbad i! Stoppades upp av olika chefer! Lyfte upp till politiker som svarade ” det vet vi om”! För cheferna var det viktigare att skydda sig själva o sin position än förbättra och förnya! Man sågs som besvärlig och hamnad längre och längre ut i kylan!,