SVT rapporterade · Eric Torell-rättegången

Hej och välkomna till vår liverapportering, nu har vi tagit plats i sal 37 på Stockholms tingsrätt. Rättegången ska pågå i sex dagar och totalt ska 17 vittnen kallas. På plats i rättssalen är förutom de tre åtalade poliserna även Eric Torells familj.

Det vi kommer få höra här i dag är åklagarens och försvararnas sakframställan.

I morse blev Eric Torells mamma intervjuad av flera medier och hon gav ett samlat intryck där hon förtydligade att hon hoppas på att rättegången ska leda till förändringar hos Polismyndigheten när det kommer till hur man hanterar människor med funktionsnedsättningar.

Det är alltså tre poliser som står åtalade. Två för tjänstefel samt en för vållande till annans död alternativt tjänstefel. En av de poliser som åtalas för tjänstefel är chefen som ledde insatsen.

När chefsåklagare Martin Tidén läste upp åtalspunkterna såg poliserna sammanbitna ut.

Just nu framförs de skadeståndskrav Eric Torells familj har på Polismyndigheten.

De tre familjemedlemmarna, Eric Torells mamma, pappa och syster, kräver 30 000 kronor var i skadestånd av Polismyndigheten.

Polisbefälet förnekar brott via sin advokat Thomas Olsson.

Även de två poliserna som avfyrade skotten nekar till brott.

Polismyndigheten kommer att betala skadestånd till Eric Torells familj om poliserna fälls

Bengt Åsbäck säger nu att det är svårt att vara polis och att man ofta ställs inför hotfulla situationer, men att Eric Torell aldrig utgjorde något hot och att skotten aldrig skulle avfyrats.

Senare i dag kommer åklagare Martin Tidén att begära stängda dörrar då man bland annat ska visa bilder från obduktionen av Eric Torell. Innan dess kommer åklagaren dock att gå igenom ett antal lagar samt spela upp polisens radiotrafik i samband med insatsen.

Åklagare Martin Tidén visar just nu en karta och går igenom platserna i centrala Stockholm där Eric Torell sågs under natten den 2 augusti då skottlossningen ägde rum.

Vi får nu ta den av anmälan som kom in till polisen 03:47 där en person säger sig ha sett en annan person med en pistol.

Enligt åklagare Martin Tidén får regionsledningscentralen ca 2000 händelserapporter om vapen som pistoler eller gevär på 3 månader.

I just det här fallet ansåg vakthavande befäl att det kunde ha rört sig om en skarp händelse.

De två poliserna som åtalas för skjutningen hade bara tjänstgjort i 7 veckor respektive 8 månader.

Den polis som var på plats vid skjutningen men som inte åtalas har tjänstgjort i 7 år.

Advokat Thomas Olsson, som företräder polisbefälet, påpekar nu att åklagare Martin Tidén gjort en tolkning av polisens insatsregler.

Den första polispatrullen var på plats 03:56. I samband med detta får poliserna information om att det tidigare har skett en insats i området som gäller en farlig person som hotat att skjuta poliser.

Åklagaren berättar nu om att Eric Torells pappa var ute och letade efter sin samtidigt som insatsen pågick och att han berättade för en polispatrull att hans son var borta.

Åklagaren menar att insatschefen inte gjorde tillräckligt för att inse att de två ärendena, det vill säga anmälan om en person med vapen, och den försvunna personen var samma ärende.

Samtidigt framgår det att polisen fortfarande inte vet om det rör sig om den man som tidigare hotat att skjuta poliser eller "något helt annat".

Åklagaren visar nu bilder från en rekonstruktion av insatsen. Nu är det det dock paus.

Nu är vi tillbaka igen efter en kort paus som blev försenad på grund av teknikstrul. Det är mycket media på plats och det var tydligen något problem med ljudet i sidosalen.

Åklagare Martin Tidén fortsätter att gå igenom vad som hände under natten då Eric Torell sköts ihjäl.

De två åtalade poliserna som var på plats tittar ner i sina papper samtidigt som de lyssnar på när åklagaren går igenom insatsen.

Åklagare Martin Tidén går nu igenom skjutrapporterna från natten, där framgår det att poliserna ansåg sikten vara god.

Åklagaren visar nu upp filmer från rekonstruktionerna som genomfördes med polisen.

I rekonstruktionen visar poliserna hur Erik Torell ska ha höjt armen och siktat på dem.

En av de åtalade poliserna ska ha avfyrat 5 skott, den andra åtalade 8. Den tredje polisen som var på plats under insatsen men som inte åtalats skjuter slut på hela sitt magasin vilket är 12 skott.

Åklagaren menar att poliserna borde ha sett att Eric Torell vände sig om och därmed inte utgjorde något hot.

Men Eric Torell träffades alltså i ryggen av det dödande skottet.

Eric Torell hade tre skottskador, han träffades bland annat i axeln, ryggen och flanken. Skottet som träffade aortan ledde till en "snabb men inte momentan död". Ytterligare ett skott träffade levern, det skottet hade varit dödligt om Eric inte hade fått vård.

Anledningen till att den tredje polisen, som avfyrade 12 skott, inte åtalas är att hennes kulor inte träffade Eric Torell i ryggen. Därför kan de ha avlossats i en nödvärnsfunktion, till skillnad från de andra två poliserna.

Skotten avlossades från polisens tjänstepistoler.

Då det förekommit information om sprängämnen vågade poliserna inte gå fram till Eric Torell för att genomföra hjärt- och lungräddning.

Åklagaren går fortfarande igenom hur skotten träffade Eric Torell. En av de åtalade poliserna pratar med sin advokat och skakar på huvudet.

Det handlar alltså om vilken ordning skotten träffade Eric Torell.

Thomas Martinsson, som biträder en av de åtalade poliserna, ställer nu frågor till åklagaren. Han blir irriterad när åklagaren inte förstår hans fråga. Även Anton Strand ställer frågor om åklagarens hypotes om hur kulorna träffade Eric Torell.

Nu spelar åklagaren upp radiotrafiken mellan poliserna från den aktuella kvällen.

Bitvis är det dålig kvalitet på ljudfilen som åklagaren spelar upp.

Det två åtalade poliserna, som alltså just nu hör sig själva på band, viskar något till varandra.

Personen ska alltså också ha haft ett ärende med en sprängladdning.

- Det låter som att det här är den här mannen, inte för att vi har det bekräftat, men kom, säger operatören.

Adressen där Eric Torell befann sig har två ingångar och en av portarna har samma adress som den man som tidigare hotat att skjuta poliser.

Ytterligare en polis varnar för att mannen är "extremt farlig". Man ska ha hittat en AK47 och handgranater hemma hos honom.

På ljudupptagningen hör man nu hur en anmälare säger sig se mannen med en pistol i handen. Mannen är alltså Eric Torell. Samtidigt pratar poliserna om att de ska "iakta största försiktighet"

På ljudfilen hör man nu att de åtalade poliserna har visuell kontakt med Eric Torell.

- Vi har skottlossning, skottlossning, vi blir beskjutna, säger en av polispatrullerna.

På ljudupptagningen hör man nu hur poliserna berättar att Eric Torell ligger ner och att ambulans krävs.

Poliserna låter lugna när de beskriver situationen. Samtidigt påminner operatörerna om att "mannen tidigare varit aktuell med sprängmedel", vilket alltså inte stämde.

- Han ger ifrån sig livstecken nu så han är vid liv fortfarande men han svarar inte på rop och det ser ut som att han fortfarande har någonting kvar i handen, säger en av poliserna om Eric Torell.

Polispatrullen som skriker "skottlossning" på radion är alltså inte inte den patrull där de åtalade poliserna ingår.

Nu blir det stängda dörrar då bilder från obduktionen av Eric Torell ska visas.

Efter att bilderna på Eric Torells kropp visat blir det paus. Vi fortsätter liverapporteringen vid 13.00.

Hej, nu drar vi igång livebevakningen här igen efter en mindre försening i tingsrätten.

Målsägarbiträdet, som alltså företräder Eric Torells familj, ställer en fråga om uppgiften om den farliga mannen och var den informationen kom ifrån. Detta kan åklagarsidan inte svara på i nuläget.

Domaren noterar att ett antal poliser har kommit för att följa rättegången på plats. Ingen av dessa ska vittna.

De andra åtalade poliserna pendlar mellan att titta ner i bordet och titta på Thomas Olsson.

Thomas Olsson menar även att insatschefen inte ägnade sig åt en myndighetsutövning under insatsen, därför kan han inte dömas för tjänstefel.

Thomas Olsson talar nu om hur poliser lär sig bedöma hot och hur de ska agera.

Insatschefens nekar alltså till brott.

- Jag vänder mig mot att man benämner det här föremålet som leksak, i ett antal andra rättegångar jag har suttit i har den här typen av föremål använts vid rån. Det här är fråga om en vapenreplika. En ytterst verklighetstrogen kopia av polisens verkansvapen, säger Anton Strand.

Anton Strand nämner att de tre poliserna retirerade från Eric Torell tre gånger innan skottlossningen inträffade.

Anton Strand påpekar också att åtal inte väcks mot den polis som sköt mest.

3-10 sekunder. Det verkar oklart hur länge poliserna sköt. Anton Strand talar nu om det faktum att åklagaren har delat upp den här tiden i två delar, en laglig och en olaglig.

Anton Strand undrar hur man ska veta när man ska dela in de här två delarna, delvis den lagliga och olagliga, med tanke på det korta förloppet.

Anton Strand riktar också in sig på osäkerhetsfaktorer när det gäller vilken ordning kulorna träffade Eric Torell.

Anton Strand anser att åtalet präglas av en inkonsekvens och att alla tre poliser som avlossade skott skulle ha avskrivits.

Anton Strand är nu färdig med sin sakframställan. Thomas Martinsson tar nu vid.

Han hävdar att det var nödvärn även när Eric Torell låg ner. Detta med anledning att poliserna fick order om att inte närma sig honom då man var rädda för sprängämnen.

I övrigt vill Thomas Martinsson inte tillägga något mer.

Målsägarbiträdet Tomas Nilsson ifrågasätter nu att Anton Strand sade att Eric Torell uppträtt "motiverat" samt att hans leksaksvapen inte kallas för "replika".

- Det här var en leksak.

Tomas Nilsson visar nu upp leksaksvapnet som Eric Torell hade. Han tar fram det ur en brun påse och visar upp det för rätten.

Och med detta är förhandlingarna avslutade för dagen. Tack för att ni har följt vår liverapportering.

God morgon vänner! Nu drar vi återigen igång vår livebevakning av rättegången efter dödsskjutningen av Eric Torell. Det här är den andra rättegångsdagen och i dag kommer bland annat Eric Torells pappa att höras av rätten. Dessutom blir det förhör med den insatschef som står åtalad för tjänstefel samt vittnesförhör.

Eric Torells pappa harklar sig. Han berättar att Eric bodde hos honom.

De åtalade poliserna tittar på Eric Torells pappa. De ser sammanbitna ut.

- Han hade problem med dygnsrytmen, han förstod inte riktigt att man måste gå och lägga sig och gå upp tidigt. Så jag sa åt honom att gå och lägga sig snart.

Eric Torells pappa fortsätter att harkla sig när han pratar.

- Jag gick till 7Eleven för att se om han hade köpt en glass eller någonting. Men han var inte där.

Eric Torells pappa berättar att han en stund senare såg flera poliser och att han gick fram till polisen och frågade om han hade sett Eric.

- Det hade han inte. Det var flera polisbilar där. Men de bad mig att ringa och larma för de hade fullt upp där.

- Jag gick därifrån och tänkte har jag gjort det här är han i trygga händer. Eftersom jag sagt till polisen. Jag ringde polisen och frågade om de kunde åka och leta efter honom men de hade fullt upp i city och kunde skicka en polisbil först vid 06. Sedan gick jag ut och letade igen.

- Jag blir helt tom. Jag sitter där en vacker morgon. Så får jag åka med den här polisen jag hade pratat med och hans kollega till Karolinska. Och så kommer vi det. Det var tunga steg. Jag mötte en skjutsköterska som var fantastiskt empatisk. Och beklagade. Det var väldigt fint. Vi får sitta i ett rum jag och de två poliserna. Alla är tysta. Efter ett tag kommer den här kirurgen in i rummet och beklagar. Han är märkbart påverkad. Han säger att han är så ledsen men det gick inte att rädda honom. Han hade försökt. Men det var försent.

Rösten brister när Eric Torells pappa berättar om kvällen.

Eric Torells pappa pekar också på insatschefen som står åtalad. Det var han som gav beskedet att Eric blivit skjuten. Nu sitter de i samma rättssal.

Eric Torells pappa är märkbart berörd. Men han ger ett tydligt vittnesmål.

- Han var trygg med familjen och polisen.

Chefsåklagare Martin Tidén fortsätter att ställa frågor om huruvida Eric Torells pappa gav polisen ett signalement på sin son.

Eric Torells pappa säger att han inte vet om han berättade för polisen hur Eric var klädd. Martin Tidén hänvisar till förundersökningsprotokollet där det framgår att Eric Torells pappa bland annat har sagt att hans son hade en svart keps i telefonsamtal med ledningscentralen.

Tomas Nilsson ställer nu frågor om leksaksvapnet som Eric Torell fick när han var 3-4 år gammal och var i lägenheten den fanns. Det vet inte Eric Torells pappa.

Eric Torells pappa berättar att han hade hittat sin son på en spelhall vid Odenplan för några år sedan och att han sa till ledningscentralen att han kanske var där.

- Jag beklagar att jag måste ställa frågor. Ni har berättat att under kvällen så tillbringade ni och Eric tid tillsammans. Har jag förstått rätt att ni lägger er tidigare? Vad sysslade Eric med den här kvällen, frågar Thomas Martinsson, som företräder en av de åtalade poliserna som sköt.

Han undrar nu vad Eric Torell tittade på för filmer.

- Han tittade på samma filmer. Komedier. Någon film med Jennifer Lopez.

- Det är säkert upprörande för er men var det vanlig att han hade någon form av snusnäsduk på sig när han var ute och vandrade.

- Nej det hade han inte.

- Det finns en bild där han har haft en snusnäsduk, säger Thomas Martinsson.

Då avslutas förhöret med Eric Torells pappa.

Nu tar rätten en kort paus.

Då drar vi igång igen.

Insatschefen beskriver nu hur poliserna försökte få sig en bättre lägesbild.

- Det fanns inget signalement att gå på. Vi åker fram till adressen, min patrull kom fram först.

- Det här händelseförloppet går snabbt. Vi har väldigt lite information att gå på.

- Jag gör ingen koppling mellan den här personen som är bortsprungen och det ärendet vi håller på med. Det handlar ju om en eventuellt pistolbeväpnad man.

Jag fick tidigare en fråga om det var Eric Torells pappa eller advokat Martinsson som tog upp Columbo och James Bond. Det var Martinsson som frågade om just dessa filmer/serier.

- Det blir några minuter där det pratas i radio och jag skriker order till den här patrullen som står framför mig. Det är oklart om gärningsmannen framför oss fortfarande har ett vapen. Jag skriker "ta det lugnt, skjut inte om det inte är så att ni själva blir beskjutna".

Insatschefen beskriver hur han försöker komma i kontakt med polispatrullen som skjutit för att ta reda på vad som har hänt och om någon är skadad.

- Eftersom de här uppgifterna finns om den tidigare beväpnade personen med sprängmedel bedömer jag att det är högst olämpligt att poliserna går fram till den här mannen när de inte har kontroll på honom.

- Jag får ut dem bakvägen, sedan skickar jag in piketen som är mer lämpad.

De åtalade poliserna tittar på insatschefen. De ser fortsatt sammanbitna ut.

- Jag får besked om att det inte är ett riktigt vapen och att det förmodligen inte är den här personen från det tidigare ärendet och att den här personen har downs syndrom.

- Sedan körs pappan upp till sjukhuset med patrullen. Insatsen pågår med förundersökning och avspärrningar. Vi blir kvar där ganska länge. Sedan är själva händelsen avslutad. Jag stannade kvar på platsen till 9 på morgonen, då blev vi avlösta och kunde åka till stationen och avrapportera.

Åklagar Martin Tidén ställer nu frågor till insatschefen.

Insatschefen hade varit yttre befäl i ungefär ett år när skjutningen av Eric Torell inträffade.

Insatschefen får frågor om hur man bemöter beväpnade gärningsmän.

- Jag hade information om att en inringare som hade ett vapenliknande föremål, säger insatschefen.

Han har svårt att säga exakt när de fick informationen om det tidigare ärendet med en farlig man.

Insatschefen säger att det inte fanns någonting som tydde på att polisen skulle hamna i en våldsam situation.

Åklagaren frågar nu om insatschefen hade tillräckligt med resurser för att hantera ärendet. Det tycker insatschefen.

Åklagaren går igenom radiotrafiken med insatschefen.

Insatschefen säger att han inte blev överraskad när polispatrullen där de två åtalade poliserna ingår gick ur polisbilen och gick in till innegården. De var där för att skaffa information.

Insatschefen säger att patrullerna måste ta beslut själva. Han tittar på de åtalade poliserna.

Insatschefen säger att hotbilden fortfarande inte förändrats när Eric Torell återigen syns med leksaksvapnet.

Åklagaren fortsätter att pressa insatsschefen om varför hotbilden. Han undrar varför polispatrullerna om möjligt skulle koordinera sig och vara försiktiga om hotbilden inte förändrats.

- Vi visste inte ens om det fanns en beväpnad person.

- Det är väldigt svårt, är svaret.

Åklagaren säger att det var omkring 200 meter mellan platsen där insatschefen mötte Eric Torells pappa första gången och adressen där insatsen skulle ske.

- Det här ärendet som NN var ute i handlade om en bortsprungen person. Vårt ärende handlade om en man med eventuellt vapen, säger insatschefen.

Insatschefen säger att ärendet hade kunnat vara vad som helst.

Då var åklagaren klar.

Försvarsadvokat Thomas Olsson tar över.

Thomas Olsson går igenom radiotrafiken igen.

Insatschefen berättar att det vanligaste är att det rör sig om poliser när allmänheten ser beväpnade människor på stan.

Insatschefen har aldrig konfronterat en gärningsman med vapen.

Insatschefen säger att han inte hade någon information om målsägaren i ärendet med den farliga mannen. Åklagaren föreslog ju att insatschefen skulle ha ringt hen. Insatschefen säger att han inte visste något om ärendet och inte såg någon koppling.

Målsägarbiträdet tar nu över. Han undrar om insatschefen frågade om signalementet på Eric Torell när hans kollega pratade med Erics pappa.

Tomas Martinsson undrar vem som har ansvaret över patrullen med de tre poliserna. Det är den polis som inte är åtalad, är svaret.

Hen är den polis som tjänstgjort flest år samt den som sköt flest skott. Hen är alltså inte åtalad. Nu är det lunchpaus. Åter vid ca 13.00 om det inte blir föresningar.

Då är förhandlingarna igång igen. Nu ska Tomas Ibstedt, vakthavande befäl på regionledningscentralen under natten den 2 augusti, höras. Det är åklagaren som har begärt att han hörs.

Det är Bengt Åsbeck, bitragande åklagare, som håller i förhöret.

Inledningsvis blir åklagaren Tomas Ibstedt att förklara hur arbetet går till på riksledningscentralen (RLC).

Tomas Ibstedt berättar att han fattade beslutet att tillföra extra bilar samt utsåg en polisinsatschef då det fanns ett ärende med en man med stort våldskapital som eventuellt kunde ha varit på den aktuella adressen.

Enligt Tomas Ibstedt är det viktigaste vid den här typen av insatser att lokalisera gärningsmannen och få tag i vittnet.

På det följde ytterligare några frågor om hur det fungerar vid en polisinsats.

Tomas Ibstedt säger att han aldrig bytt ut en insatschef i ett akut läge.

- Jag gjorde bedömningen att vi skulle avvakta med det. Jag gjorde ingen koppling till att det var han som skulle varit skjuten, avslutar Tomas Ibstedt.

Då är det paus igen. Anledningen är att det verkar gå betydligt fortare att förhöra vittnena, därför ska domaren försöka kalla dem tidigare.

Då kör vi gång igen. Just nu är det förhör med en polis på regionsledningscentralen.

Han berättar om vittnesmålet: en rädd kvinna som ska ha träffat på en man som visat upp en pistol flera gånger.

"Han bara visade bara upp den", ska vittnet ha sagt om hur Eric Torell agerade. Hon beskrev henne som "kort och ruffig".

I samband med detta startades insatsen.

- Han måste vara extremt farlig den här personen, säger polisen på RLC om hans tankar kring den man som ärendet eventuellt gällde efter att hans kolleger gjort en slagning.

RLC-polisen beskriver hur polispatrullen på plats säger "Han står fortfarande där, han har pistolen i handen. Sedan ingriper de. Jag förstår att det skjuts".

Thomas Nilsson som företräder insatschefen ställer några frågor om kontakterna mellan anmälaren(inringaren) och polisen på regionledningscentralen.

Då är förhöret avslutat. Nu blir det ytterligare ett vittnesmål.

Även det här vittnet är polis som jobbar på regionledningscentralen.

Operatören säger att hennes befäl bad henne förmedla uppgiften om eventuella sprängämnen till polispatrullen, den information som gjorde att de väntade med att gå fram till Eric Torell efter att han blivit skjuten.

Då var förhöret med operatören avklarat.

Då var det dagens sista vittnesmål.

Dagens sista vittne är även han polis. Han satt i samma patrullbil som den åtalade insatschefen.

- Som jag minns det så försökte de andra två patrullerna komma i kontakt med inringarna. Jag minns att jag hör att de får syn på gärningsmannen. Då vände vi om och åkte mot adressen.

Vittnet berättar att han hör att någon på radion behöver assistans.

- Jag går ut bilen, och ganska exakt då smäller det. Jag uppfattar det som pistolskott. Det är ett par sekunder skulle jag uppskatta det till. Både jag och Johan hör det. Och reagerar genom att dra våra vapen och i ganska lugnt tempo gå ner mot adressen. Då möts vi av patrullen från Södermalm. Jag ser en av dem med draget vapen. Känslan är att det pågår fortfarande. Det är oklart vad som händer på innegården.

- På radion uppfattar jag det som att en person är skjuten och ligger på marken och blöder. Personen rör sig lite och har fortfarande ett vapen i handen.

- Min uppgift blir att få tag i ambulans och sjukvård. I och med att platsen inte är säker ber jag sjukvårdarna avvakta i närheten, jag vill inte ha fram dem där vi står. Vi inväntar också piketen. De går in och som jag förstår det börjar de vårda och meddela att platsen är säker. Då meddelar jag sjukvårdarna att platsen är säker.

- Jag tror att det är en från piketen som kommer fram och säger att den här pojken som är skjuten har downs syndrom. Då går det upp för mig att mannen som vi pratat med tidigare under insatsen hade en son med downs syndrom som var borta.

Åklagaren frågar vittnet hur fort han körde. "Krypfart" blir svaret.

Vittnet berättar att han såg en kvinna sitta på en parkbänk. Och Eric Torells pappa. Det är de enda personerna som vittnet ska ha sett i samband med insatsen.

Åklagaren frågar om vittnet har något signalement på den farliga mannen som det tidigare ärendet gällde. Vittnet tror att han har ett en bild.

- Jag hade inte en tanke på att det var samma person, säger vittnet om Eric Torell och "mannen med pistol" som larmet handlade om.

- Jag tänkte inte en tanke på att han (Eric Torells pappa) hade någonting med vårt ärende att göra.

Målsägarbiträdet ifrågasätter vittnets uppgift om att Eric Torells pappa inte gav ett tydligare signalemente på Eric. Enligt målsägarbiträdet ska pappan både ha gett en ungefärlig ålder och sagt att Eric var överviktig.

Därmed var det slut på den andra rättegångsdagen. Stort tack för att ni har varit med oss.

Hej vänner, nu drar vi igång vår livebevakning av den fjärde rättegångsdagen efter dödsskjutningen av Eric Torell. I dag kommer Eric Torells mamma Katarina Söderberg att vittna. Även två av de åtalade poliserna kommer att höras.

Domaren säger att han förstår att det kan bli ett tufft förhör och att Katarina Söderberg får ta en paus om hon behöver.

Katarina Söderberg gråter när hon berättar om sin son i rätten.

- Erik älskade att bada, säger Katarina Söderberg.

- Erik kunde absolut inte förstå faror. Hans utgångsläge var alltid att alla är snälla eftersom han inte visste något annat. Alla har alltid varit snälla, på dagis, på skolan, på korttidskollo. Har han inte varit med om en sak kan han inte föreställas sig en sak som inte har hänt som vi vanliga människor. Eftersom vi har kunskap om omvärlden på andra sätt än att vi hade varit med om det själva men det kunde ju inte Eric. Han var gravt utvecklingsstörd.

Målsägarbiträdet Tomas Nilsson frågar om Katarina Söderberg minns om någon har varit elak mot Erik.

- Hans fröken berättade att han gick och gömde sig under ett bord i klassrummet om det blev bråk och så var han där tills det var slut.

- Jag har aldrig sett honom hålla i det. Men det kan ju hända att han lekte med den när han var fem år.

Katarina Söderberg får återigen frågan om Eric Torell var höger- eller vänsterhänt. Svaret är vänsterhänt.

Katarina Söderberg säger att Eric Torell alltid brukade leka vid en lekpark i närheten av området där han sköts. Hon tror dock inte att han har varit på innergården där det hände.

Då var förhöret med Katarina Söderberg avslutat.

Nu ska den polis som åtalas för tjänstefel och som var med vid skjutningen av Eric Torell höras.

Han blev färdigutbildad polis november 2017, vid skjutningen av Eric Torell hade jobbat som färdig polis i ungefär 8 månader.

Han berättar om natten då Eric Torell sköts ihjäl. Hans patrull befann sig vid nattklubben F12 när de fick larmet om att en person ska ha blivit hotad av en man med pistol.

- Jag svarar på radion att vi åker från Fredsgatan.

- På väg till den här adressen reflekterar jag över att vi inte har fått något signalement på den här misstänkta gärningsmannen. När vi börjar närma oss den här adressen får min patrull i uppgift att ta kontakt med den här inringaren som har tagit skydd i en port.

Polisen berättar att porten är låst, inringaren syns inte och de har inte fått någon portkod.

- I det här skedet går det ut information på radion att kring den här adressen i det här kvarteret så finns det en historik och att det har varit tidigare händelser med en person som är markerad som farlig i våra polisregister. Han ska ha sagt att han ska skjuta poliser. Jag tror att någon annan på insatsen känner igen den här händelsen och vilken persin det gäller och ger lite ytterligare information. Vid ett tillfälle har man gjort en husrannsakan har man hittat automatvapen och granater. Vid en tidigare händelse ska det ha varit sprängmedel inblandat.

SVT Nyheter har för övrigt tagit del av domen mot den aktuella mannen. Det visade sig att handgranaterna inte var äkta. Det var inte heller en riktig AK47 som beslagtogs.

Polisen fortsätter att berätta om vad som händer på innergården.

- Jag är framme vid portar och kontrollerar och ser ingen person någonstans.

- Jag hör på radion att nu ser inringaren den här mannen med pistol. Han står på gatan. Min första tanke är: vilken gata?

Den åtalade polisen ser ut att läsa innantill när han ger sitt vittnesmål

- Att man inte säger exakt var skapar obehag hos mig. Det enda jag tänker är "vilken gata? vilken gata?".

- På den här innegården ser jag ett plank uppe på en liten höjd. Jag rör mig mot det här planket för att på avstånd kunna se ut mellan de här springorna och om jag kan se en person med pistol. Jag ser ingen pistol alls. Sedan samlas vi tre i vår patrull ihop inne på innegården och har ett kort snabbt samtal där vi konstaterar det jag själv har gjort. Det känns inte bra att stå på den här innegården med den här knapphändiga informationen om var den här pistolbeväpnade mannen befinner sig. Därför fattas beslutet att vi tar oss tillbaka till vårt polisfordon och få en bättre position.

- Vi börjar röra oss tillbaks mot vårt polisfordon. Jag minns det som att det är jag som går först. Jag går igenom det här valvet, och innan jag kommer ut på gatan så gör jag någonting man kallar för en "kik". Det är en polisterm som handlar om att man exempelvis ska se sig om runt ett hörn utan att visa för mycket av sig själv. Där det kan finnas ett hot. När jag kikar ut åt höger ser jag en person med ett vapen en bit upp på vägen. Jag ser direkt att det är ett större vapen än en pistol.  I det här skedet blir jag rädd för jag förstår att det här är väldigt farligt. Min första känsla är att jag ska bort från det här och in i skydd.

- Jag tar skydd vid hörnet som finns i slutet vid den här innegården.

- När jag springer tillbaks vet jag att jag säger till de andra i patrullen "han kommer hitåt". I samband med det här drar jag mitt vapen för att höja min beredskap.

- Jag tänker, det här är inte bra. Missar man här vet man inte var kulorna tar vägen. Det är precis vad jag hinner tänka, sedan dyker den här personen med vapen upp runt hörnet. Han höjer vapnet mot mig.

- Här går allting väldigt fort. Jag ser i min ögonvrå och känner att mina två kolleger som befinner sig en bit till vänster om mig. De försvinnre från den här platsen. Min känsla är att jag inte vill bli avskuren, kvar själv, med den här personen. I den här snabba händelsen väljer jag att också röra mig åt det håll mina kolleger rör sig åt. Jag förstår att jag springer rakt över den här öppningen mitt i den här personens skottlinje. När jag gör det här känner jag att det sticker till i hela min kropp. Och tänker att om han skjuter nu slutar det väldigt... då kan jag dö.

- Precis här börjar det smälla. Flera gånger. Och jag blir fruktansvärt rädd. Jag förstår att nu är det här en livsfarlig situation där det skjuts mellan den här personen som står här nere med vapen och mig och mina kolleger. Det här går fruktansvärt fort. Och jag väljer att öppna verkanseld mot den här personen med mitt vapen. Min uppfattning är att det skjuts väldigt fort under en kort tid. Sedan ser jag att den här personen går ner på marken. Då slutar jag skjuta.

- Jag ser till vänster och försöker få en uppfattning om hur mina kolleger mår och om någon är skadad.

- Det sägs på radion att vi ska iakta största försiktighet eftersom att han har varit aktuell med sprängmedel vid tidigare tillfällen.

- Jag känner att där vi befinner oss har vi inget skydd ifall det skulle vara en explosion. Samtidigt förstår jag att den här personen är skjuten. Och om den personen ska ha en chasn att överleva måste den ha vård. Det sägs på radion att en insatsstyrka strax är på platsen.

- Vi kramar om varandra i patrullen för att försäkra oss om att vi är hela och att ingen är skadad. När vi får kontakt med yttre befäl blir vi också uppmötta av en annan patrull från Södermalm. Vi blir tagna åt sidan, inlastade i en polisbuss. Vi blir tillsagda att ta ut radion ur örat för att inte höra mer om vad som händer på insatsen. Sedan körs vi därifrån.

Martin Tidén undrar hur polispatrullen hade planerat insatsen. Svaret är att det inte riktigt fanns tid.

Åklagaren hänvisar till första förhöret med polisen, där han ska haft en teori om vilken hand personen höll vapnet i, nämligen, vänster.

Polisen säger att han inte minns sitt utrop om att det är oklart var mannen med vapen tagit vägen, något som hände strax innan skjutningen.

Polisen säger återigen att mannen, som var Eric Torell, gör en distinkt handrörelse och höjer vapnet och riktar det direkt mot polisen.

Den åtalade polisen säger att han upplever det som att mannen riktar sitt vapen mer mot kollegerna.

- Jag kan inte beskriva exakt hur han står mer än att han står vänd mot höjden där vi befinner oss och riktar vapnet dit.

Åklagare Martin Tidén undrar om polisen har någon förklaring till att Eric låg som han gjorde. Enligt åklagaren hade det inte gått om han var vänd mot poliserna.

Polisen uppger att han hade tunnelseende när Eric Torell sköts.

Tomas Nilsson undrar om polisen uppfattar det som att det avfyrades skarpa skott från Eric Torell.

- Det är min fulla övertygelse.

Då är förhöret avslutat. Nu är det 20 minuters paus.

Då är vi igång igen.

Nu ska den polis som åtalas för vållande till annans död alternativt tjänstefel höras. Den här polisen blev klar med polisutbildningen sommaren 2018 och hade arbetat som polis i 7 veckor när Eric Torell sköts ihjäl.

Polisen berättar att han fick se en passbild på den farliga personen som patrullen varnades för.

- Vi har en diskussion när vi inte får tag i inringaren. Vi resonerar som så att det inte finns så mycket mer att göra på den här innegården när vi inte får tag på den här personen som har ringt in. Vi väljer att gå ut till bilen igen för att samverka med vårt befäl och övriga patruller kring vad vi ska göra härnäst. Vi rör oss tillbaka mot Norrbackagatan. Vi kommer in i portalen igen. Jag minns att jag och NN går först. När vi kommer fram till Norrbackagatan tittar jag också ut, precis som min kollega gör. Jag tittar till vänster och höger. När jag tittar mot höger ser jag en kraftig person på vad jag skulle uppskatta är 20 meters håll. Han är på väg mot oss och är beväpnad. Den bedömning jag gör av hans vapen är att det är större och har mer eldkraft än vad jag har. Då uppfattade jag det som en k-pistmodell eller liknande. Det var inte bra. Vi backade in i portalen igen. Jag larmar.

- Man får en larmsignal i örat som tjuter.

- När jag backar tillbaka drar jag mitt tjänstevapen. När vi befinner oss i tunneln dyker den här mannen upp i portalen. Jag vill minnas att jag skriker polis och att vi ger oss tillkänna. Det blir ingen reaktion vad jag märker utan han fortstätter gå mot oss. Då känner jag att jag inte vill att det ska börja skjutas i tunneln. Det var inte bra, han var bättre beväpnad än oss och läget var dåligt.

- Jag har en möjlighet att ta mig in på innegården igen. Jag gör det. Jag vet inte riktigt varför vi valde just den riktningen vi valde men alla tre rörde oss mot höjden.

- Jag ser mig omkring efter någonting jag kan utnyttja som skydd. Jag hittar ingenting så jag hamnade mitt emellan mina två kolleger. Det var i alla fall bättre än att stå nere vid tunneln. När jag kommit upp dit ser jag att mannen kliver in på innegården. Han siktar där jag uppfattar att NN är. Då känner jag mig enormt pressad. Då tänker jag att nu skjuter han NN. Då väljer jag att skjuta. När jag skjuter blir mitt seende kraftigt avsmalnande.

- Jag försöker ha sikt på mitt korn och sikte. Jag ser eldsflammor som jag i efterhand vet är från mitt vapen. Den här personen ser jag ingen reaktion från mer än att han rör sig in mot innegården. I det skedet sveper han vapnet upp mot där jag och NN står. Jag fortsätter skjuta. Då tappar han vapnet och jag slutar skjuta.

- Därefter lyckas jag bryta mitt tunnelseende. Jag tittar till min kolleger. Jag ser att NN är med i matchen.

Båda poliserna har gett samlade vittnesmål.

Nu ska åklagare Martin Tidén ställa frågor.

Polisen berättar att patrullen inte hade lagt upp någon särskilt taktik eller plan.

Polisen säger att han inte minns utropet där det sägs att anmälaren återigen ser mannen med vapen.

- Han går emot oss, som jag upplever det skriker jag "polis!" men jag får ingen reaktion mer än att han går emot oss. Det är vad jag minns.

Åklagaren läser ur ett förhör där polisen uppger att Eric Torell rörde sig i sidled, fortfarande med vapnet höjt. "Han ramlar sedan och ramlar med ryggen mot oss, tappar vapnet och ligger vänd mot oss".

- Jag anser inte att jag har kunnat stanna upp och analyserat varje enskilt skott på grund av hur jag upplevde det här hotet.

Målsägarbiträdet Tomas Nilsson ställer nu frågor.

Polisen får fler frågor om varför patrullen inte övervägde extra skyddsutrustning.

Då var förhöret över. Åklagaren har dock en kompletterande fråga till den andra åtalade polisen.

Då var det lunchpaus. Vi fortsätter vid 13:15.

Då är vi igång igen.

Vittnet har kallats av åklagaren. Han är polis och arbetar som vapenutbildare.

- Laga befogenhet brukar utspela sig när man har mer tid och på längre avstånd. Nödvärn är ofta kortare förlopp och kortare avstånd.

- Det är svårare att hinna göra den verkanskontroll som man kanske hinner göra på en skjutbana, säger vittnet appropå verkanskontroll i nödvärnssituationer.

Nu ställer Anton Strand, som försvarar den polis som står åtalad för vållande till annans död alternativt tjänstefel, frågor.

- Det handlar också om erfarenhet.

- Om du riktar ett vapen mot mig och jag ser att det är uppenbart att du kastar vapnet eller lägger dig ner då skulle jag säga att hotet är avslutat. Men det beror på hur man uppfattar det.

- Du kan ju få effekt genom att skjuta ett varningsskott exempelvis.

Nu ställer Thomas Martinson, som försvarar den andra polisen, frågor.

Han ställer frågor om en undersökning på Polishögskolan där man bland annat forskat kring vad som händer i hjärnan, det vill säga förvrängingar av sinnen, i en situation där man avlossar sitt tjänstevapen.

- Finmotoriken påverkas av stress.

- Det finns i alla fall ett tillfälle, jag vill minnas att det var i Jönköping 2001, där en polisman utsattes för ett knivhugg. Den gärningsmannen sköts inte framifrån utan sidan eller bakifrån. Där upplevde polismannen att skjuta när han blev knivhugget men i själva verket dröjde det. Det finns ett tidsperspektiv från tanke till handling. Hur långt det här tidsperspektivet är otroligt individuellt.

Då var det här vittnet klart. Nu ska ytterligare ett vittne höras på telefon.

Vittnet är även han polis. Han ingick i den pikestyrka som anlände till platsen kort efter att Eric Torell skjutits till döds.

- Vi fick syn på honom ganska snabbt och närmade oss på det sättet som vi är utbildade till: taktiskt och med stor försiktighet. Vi kontrollerade hans armar direkt efter sprängladdning. I samband med att kollegerna tog tag i hans armar försökte jag titta efter sprängmedel men hittade inget sådant. Däremot såg jag att han var skadad och eftersom jag är utbildad sjukvårdade påbörjade jag vårda. Jag har för mig att det var två ingångshål som jag satte förband då. Jag konstaterade att gärningsmannen inte hade någon puls eller andning så vi påbörjade hjärt- och lungräddning.

- I samband med detta blev jag uppmärksammad av en kollega på att det låg ett vapen och pekade rakt på mig. Jag sträckte mig mot vapnet för att vinkla bort pipan. Sedan fortsatte vi med HLR, ambulans kom och jag hjälpte till att vårda hela vägen upp till Karolinska.

Han säger nu att vapnet kan ha legat en halvmeter från Eric Torells huvud.

Då var förhöret avslutat.

Nu är det paus igen.

Då är vi igång igen

Dagens sista vittne är en vän till Eric Torells familj. Hon kommer att höras över telefon.

En av de åtalade poliserna säger något till sin advokat och skrattar.

Förra sommaren var Eric Torell och hans mamma ute mycket hos vittnet. Hon ska beskriva Eric Torells rörelsemönster.

Då var förhöret klart. Därmed är den fjärde rättegångsdagen avslutad. Tack för att ni har följt oss!

Hej och välkomna till vår livebevakning av den sista rättegångsdagen i fallet med dödsskjutningen av Eric Torell. I dag kommer åklagare och försvar hålla sina slutpläderingar. I morse sa en av försvarsadvokaterna att han räknade med att rättegångsdagen kommer hålla på ungefär till lunch.

Det är alltså tre poliser som står åtalade. En insatschef som står åtalad för tjänstefel samt två poliser som står åtalade för tjänstefel samt vållande till annans död alternativt tjänstefel.

Åklagare Martin Tidén anser att insatschefen under insatsen gjorde en myndighetsutövning, vilket åklagaren menar gör det möjligt att fällas för tjänstefel.

Martin Tidén säger att det lika gärna hade slutat med skadade eller döda poliser.

- För att gemensamt kunna genomföra en insats måste alla som ingår ha samma hotbildsbedömning.

- Insatschefen har inledningsvis gjort en hotbildsbedömning som inte utgår från att det ska hantera en beväpnad person.

- Den bedömningen gjordes först efter att Eric Torell observerats. Då var det redan försent.

Åklagare Martin Tidén säger att insatschefen gjorde en felaktig hotbildsbedömning som gick stick i stäv med resten av patrullernas.

- När poliserna förbättrar lägesbilden måste utgångspunkten vara att det finns en farlig beväpnad person och att prioriteringen ska vara att så fort som möjligt gripa gärningsmannen samt minimera risken att poliserna skjuter på varandra. När han gör bedömningen att det finns en beväpnad person är det alldeles för sent. De order han ger är advekata men omöjliga att genomföra.

- Han hoppas på det bästa, säger åklagare Martin Tidén om insatschefen.

- Det är självklart att insatschefen har ett ansvar att minimera risken för att poliserna skjuter varandra. Ett minimikrav är att veta var kollegerna är under insatsen.

- Hans order var advekata men meningslösa för de kom för sent.

- Insatschefen träffar Eric Torells pappa mycket nära den plats där man fått information om att gärningsmannen finns och där insatsen pågår. Då är det naturligt att ställa frågor om den person som var borta och om den kunde befinna sig i området där insatsen pågår. Hade man ställt de frågorna hade det framgått att Eric hade lekt i närheten och hans pappa hade kunnat lämna ett signalement. Hade patrullerna fått den informationen hade förutsättningarna för en bättre utgång.

- Det är insatschefen som är ansvarig för att man borde ha ställt kompletterande frågor till Eric Torells pappa.

Åklagaren vill att insatschefen ska dömas för tjänstefel och få ett bötesstraff.

Åklagaren går nu över till de två poliser som står åtalade för själva skjutningen.

- Under skottlossningen ser NN att Eric rör sig i sidled flera meter, faller till marken och tappar vapnet.

- Ingen av de har sett att Eric har vänt ryggen mot polisen. NN säger att han i och för sig dragit den slutsatsen på grund av hur Eric låg.

Åklagaren säger att det är omöjligt att polisen hade missat om Eric Torell hade vänt sig flera gånger under skjutningen, vilket försvaret hävdat.

- Det är praktiskt tagat uteslutet med ett annat händelseförlopp.

- Precis innan Eric faller till marken träffas han av NN:s och MM:s kulor.

- Vilken av kulorna som träffat först har inte gått att utreda, men jag menar att det är i samma skeende av händelseförloppet som Eric träffas i ryggen.

- När Eric vänder ryggen mot poliserna riktas inte vapnet mot dem.

- Efter varje skott ska polisen kontrollera om skottet har haft avsedd effekt för att polisen ska kunna bedöma om det finns lagliga förutsättningar för att fortsätta skjuta.

Totalt avlossades 25 skott. 3 av dessa träffade.

Åklagaren säger at poliserna inte har haft skymd sikt när de sköt Eric i ryggen.

- I den här situationen handlar det inte om att skjuta utan att sluta skjuta.

- Höga krav måste alltid ställas på en polis som överväger att använda våld.

- Det här innebär inte att man kan ställa lägre krav på poliser att fatta rationella beslut under stor stress. Snarare är kraven på polisen högre.

- När Eric vänder ryggen till riktar han inte vapnet mot polis och utgör inget hot. Nödvärnssituationen har upphört.

Åklagare Martin Tidén säger att poliserna har varit oaktsamma då de inte gjort verkanskontroll efter varje skott.

Han vill att den ena polisen döms till villkorlig dom och dagsböter och den andra till dagsböter.

- Eric var en 20-årig man med Downs syndrom och andra funktionsnedsättningar. Han jämställdes utvecklingsmässigt med en treåring. Totalt avlossades 25 skott mot Eric. Vi vet att han träffades av 3 skott varav två träffade honom i ryggen.

- NN och MM har hävdat att de upplevde händelsen som att de var under ett livsfarligt vapenhot när de avlossde skottet. Vi vet att deras uppfattning var felaktig men deras upplevelse av situationen får godtas. Vi får godta att det inledninsvis var en putativ nödvärnssituation. NN och MM har vidare hävdat att det inte fanns tid för dem att göra någon verkanskontroll och att de inte uppfattat att Eric vände ryggen mot dem när de fatala skotten träffade. Det kan inte godtas. Försvaret har under förhandlingens inledning gjort en poäng av att skottlossningen tidmässigt var kort. Det har talats om att det kan ha talat om en så kort tid som 3 sekunder.

Tomas Nilsson säger att det korta tidsförloppet ska ligga poliserna till last snarare än att vara en förmildrande omständighet.

- Att säga att man sköt så snabbt att man inte han göra en verkanskontroll är inte rimligt.

Målsägarbiträdet Tomas Nilsson säger att den putativa (inbillade) nödvärnssituationen upphörde när Eric Torell ryggen mot dem.

- NN har också beskrivit hur han drabbats av tunnelseende vid skjutningen. Trots detta är han faktiskt den av poliserna på platsen som har uppmärksammat att Eric rörde sig i sidled under beskjutningen. NN har haft förmåga att uppfatta hur Eric Torell rörde sig och borde därför ha haft förmåga att uppfatta att Eric vände sig om om han hade kontrollerat saker under händelseförloppet.

- I det här målet har 15 vittnen hörts. 14 av dessa hör till poliskåren. Flera är inte vittnen till händelseförloppet utan de gör ganska extensiva bedömningar om händelsen och så att säga dömer av de frågor som tingsrätten ska avgöra. Det här borde bli anledning till viss försiktighet vid prövningen av polisvittnena.

- Att verkligen kontrollera vilken effekt varje skott har är naturligtvis nödvärnsrättens kärna.

Målsägarbiträdet talar nu om en tidigare dom som tagits upp i rätten då en polis sköt en person med kniv. Enligt målsägarbiträdet är förutsättningarna för de två skjutningarna helt annorlunda.

Thomas Martinson, som försvarar den polis som står åtalad för tjänstefel, gick precis fram och viskade något i  Anton Strands öra. Anton Strand försvarar den polis som står åtalad för vållande till annans död alternativt tjänstefel.

- Enligt praxis krävs det, för att dödligt våld ska vara försvarligt i en nödvärnssituation, att det inte ska ha funnits några andra alternativ. Det ska inte ha varit möjligt att avlossa varningsskott eller ta sig därifrån.

- De hade andra alternativ. I vart fall hade de kunnat sikta mot mindre vitala delar än Eric Torells överkropp i det här läget.

- Men de alternativen har inte valts. Utan man valde att fortsätta avlossa skott mot Erics överkropp.

- Eric var förstås inte kapabel att förstå vad som hände och avvärja det här hotet. Han kunde inte prata. Eric var helt skyddslös.

- De är poliser och ska vara utbildade för mycket påfrestande situationer. När de här fatala skotten avlossades var det uppenbart oförsvarligt att använda skjutvapen.

- Han kunde omöjligen veta om Eric eller hans pappa var den person som hade observerats. Genom att inte kontrollera hans uppgifter, eller ens ta ett signalement, menar jag att insatschefen har åsidosatt sin uppgift.

- Vid larm om att en beväpnad person setts måste insatschefer och patruller utgå från att det verkligen finns en beväpnad person i området och att de kan konfrontera honom.

- I den aktuella insatsen fanns det inte uppgifter om att inringaren, de två flickorna, var i direkt fara eftersom de hade tagit sig in i bostaden. Det kan därför inte påstås att det inte gick att samla patrullerna, strukturera insatsen och samla in mer information för att sedan genomföra insatsen på ett lämpligt sätt.

- Insatschefen har inte heller sett till att poliserna visste var de andra patrullerna befann sig.

Polismännen ger fortfarande ett samlat intryck. De tittar på målsägarbiträdet och den ena av dem pratar ibland med sin advokat.

Svar på en fråga från er som följer. Eric kunde inte skjuta "hörbara skott", när en av patrullerna skriker skottlossning på radiotrafiken var det i själva verket poliserna på innegården som sköt.

Nu är det paus i 20 minuter, sedan ska försvaret göra sina slutpläderingar.

Nu är vi igång igen. Först ska advokat Thomas Olsson, som försvarar insatschefen, göra sin slutplädering.

- Jag hör vad de säger men jag förstår fortfarande inte riktigt vad de menar, säger Thomas Olsson om åklagaren och målsägarbiträdets pläderingar.

Thomas Nilsson säger att det hade varit felaktigt att göra en hotbildsbedömning om att det fanns en farlig beväpnad man på plats eftersom det inte gjorde det.

- Rent kunskapsteoretiskt har åklagaren rätt i att verkligheten bara kan vara på ett sätt. Antingen är det på ett sätt eller så är det inte på det sättet. Men när det gäller den enskilda individens kunskap om verkligheten så kan man vara mer eller mindre säker på att något är fallet.

- En hotbildsbedömning handlar om att avgöra utifrån den situation man har, vilka möjligheter och risker som finns.

- Det man måste fråga sig, vilka risker implicerades av de fakta som man hade till hands.

- Om jag förstår åklagaren rätt är det som skulle ha tidigarelagts är en uppmaning till kollegerna att iakta försiktighet och koordinera sina förehavanden.

Thomas Olsson säger att det inte finns någon reell risk att poliserna skulle råka skjuta på varandra.

- Använder man skjutvapen finns det alltid en risk att man träffar varandra.

- Det är svårt för försvaret att förstå hur det här skulle kunna leda till ett tjänstefel.

- Det finns ingenting i den här situationen som pekade på att Eric Torells pappa var en farlig beväpnad person. Det fanns inte heller något som pekade på att han var ute och letade efter en farlig beväpnad person. Ändå ska insatschefen göra sig redo för om Eric Torells pappa är den person de letar efter.

- Damned if you do, damned if you don't.

- Utöver den uppgiften lämnas också uppgiften om att anmälaren finns på en adress. På väg mot platsen får samtliga patruller information att det finns en historisk händelse där en person som har tillgång till vapen och uttalat hot mot poliser har gripits.

- I den här situationen har alla patruller tillgång till samma information. Och det finns ingen, inte ens åklagaren, som ifrågasatt att det var en korrekt bedömning att söka målsägaren (inringaren, reds anm.)

- Det är uppenbart att insatschefen inte utesluter möjligheten om ett samband mellan de här två händelserna, den som han utreder nu och den som är historisk. Men man har ännu inga fakta som tyder på ett samband. Det hade aldrig kunnat komma fram några sådana fakta för det finns inget samband mellan de här händelserna.

Thomas Olsson påpekar att insatschefen instruerar patrullerna att iaktta största försiktighet när en möjlig gärningsman lokaliserats.

- Det man kan konstatera utifrån hur själva händelseförloppet ser ut. Det är att poliserna vid inledningen av insatsen har två omständigheter klara för sig. Det ena är att en anmälare har sett en person med pistol i handen och att det finns en historisk händelse i området med en person som uppträtt aggressivt och farligt.

- Alla som uppträtt i den här rättegången säger att det riktigta beslutet är att söka kontakt med anmälaren för att få mer information, inte minst ett signalement på den person som iakttagits.

- Alla är överens om att det fattas rätt beslut och att rätt personer får uppgiften att utföra det här uppdraget. I den situationen finns det ingenting som pekar på att det skulle vara aktuellt att konfrontera en farlig beväpnad person. Man vet ju inte om den här personen finns kvar i området.

- Det innebär att den realistiska hotbildsbedömningen kan bara innefatta en möjlighet av att man skulle stöta på en beväpnad person. Den typen av risker är den typen av risker som är förknippade med polisyrket som sådant. Det finns alltid möjligheter att man möter någon form när man åker ut på den här typen av larm. Det är alla poliser utbildade för att hantera.

- Risken ska bedöma realistiskt, annars kan de inte utföra sitt arbete.

Thomas Olsson säger att åklagaren menar att åklagaren tycker att man ska överdriva risker. Något han menar gör det svårt för polisen att göra sitt jobb.

- Man ska väl också konstatera att man i den här situationen gör en bedömning att det finns risk för våld. Där har insatschefen all anledning att utgå från att de polispatruller som skickats till insatsen är kapababla att hantera de arbetsuppgifter som yrket kräver.

- Insatschefen har all anledning att alla poliser som är uniformerade och beordrats ut i patrulltjänst har den här kompetensen, säger Thomas Olsson.

- Om man lämnar de mer abstrakta resonemanget kan man säga att den här insatsen i första hand handlade om att försöka förbättra lägesbilden genom att kontakta anmälaren.

- Varje steg i den här insatsen kräver olika överväganden och olika beslut.

- En realistisk hotbild utgår från fakta. Man kan inte säga att i en situation där någon ombeds att åka och kontakta en anmälare ska man göra samma bedömning där man ombeds att ingripa mot en beväpnad person.

Thomas Olsson håller inte med om att insatschefen gjorde en myndighetsutövning under insatsen. Därför kan insatschefen inte dömas för tjänstefel, menar han.

Thomas Olsson uppehåller sig länge vid vad som är en myndighetsutövning och inte.

Thomas Olsson konstaterar att åklagaren har justerat gärningsbeskrivningen.

- Man kan konstatera att en polisinsats, om man tar den från att larmet går till dess att ingripandet sker, innehåller en mängd beslut och åtgärder som inte har med myndighetsutövning. Till exempel tar man beslut om vilken väg man ska köra. Det har ingenting som helst med myndighetsutövning att göra. Sedan tar man också beslut som har med myndighetsutövning att göra, man kanske spärrar av platsen eller griper personer. En polisinsats i sig är dock ingen myndighetsutövning, det är bara ett begrepp för en händelse som innehåller både myndighetsutövning och andra åtgärder som inte är det.

- Mot bakgrund av det här skulle jag vilja påstå att det enda tingsrätten kan pröva i det här är frågan om ingripandet mot Eric Torell, därför det är det enda fallet av myndighetsutövning som åklagaren har redovisat i gärningsbeskrivningen. Jag ska inte bli för utförlig men eftersom åklagaren har tagit sig friheten att åberopa Europakonventionen kan man konstatera att såväl den som Högsta domstolens rättspraxis ställer vissa krav på att en gärningsbeskrivning ska vara preciserad.

- Det är ingripandet mot Eric Torell som utgör myndighetsutövningen och att de åtgärder som insatschefen påstås borde ha vidtagit ska jämföras med åtgärder som gjordes vid ingripandet mot Eric Torell

Thomas Olsson är kritisk till åklagarens gärningsbeskrivning och hur den justerades.

- Åklagaren gör gällande att insatschefen ska ha underlåtit att medverka till att ta reda på om målsäganden i den tidigare insatsen var utsatt för fara. För det första framgår det inte vad åklagaren tycker att han ska ha gjort. Vi kan för diskussionens skull anta att åklagaren tycker att insatsschefen skulle ha ringt till målsäganden. Att ringa upp en person och fråga om allt är okej är ingen myndighetsutövning. Även om han skulle ha gjort det har den åtgärden inget att göra med ingripandet mot Eric Torell. Det var ju inte samma person.

- Det som är märkligt är att vi inte vet om målsäganden är ens i livet för vi vet inte vem det är. Vi har inte någon aning om någonting.

. Åklagaren måste kunna belägga att hade en åtgärd vidtagits hade något annat kunnat hända. Annars har man inget orsakssamband. I det här fallet måste påvisa att hade man ringt det här samtalet, om nu åklagaren inte går med på att det inte är myndighetsutövning, hade myndighetsutövningen blivit korrekt. Och det vet vi ju inte, vi vet inte ens om insatschefen hade fått tag på polisen.

- Vi vet att hade insatschefen frågat Eric Torells pappa "har du ett vapen på dig" hade han svarat nej. Och vi vet att hade insatschefen frågat Eric Torell svarat nej. Ingenting hade förändrats av att alla de här frågorna hade ställts. Att fråga någon upplysningsvis på gatan är ju ingen myndighetsutövning.

- Det som Eric Torells pappa har problem med har inte med sökandet av en beväpnad person att göra.

Thomas Olsson säger att det inte hade spelat någon roll om insatschefen hade ställt fler frågor till Eric Torells pappa.

- Vi är väldigt långt ifrån betydelsen av tjänstefel.

- Det finns en allvarlig inkonsekvens i det som insatschefen ställs till svar för. Ingenting i den här situationen säger att varken Eric Torell eller hans pappa motsvarar en beväpnad person.

- Jag skulle vilja be alla att en sekund fundera på vad det är åklagaren påstår. Det åklagaren lägger insatschefen till ansvar är att han inte har ansett vissa saker, det vill säga det som ifrågasätts av åklagaren är inte att han inte har vidtagit någon åtgärd utan att han har fel uppfattning om världens tillstånd. Åklagaren lägger insatschefen till last att han har en uppfattning.

- Det märkliga med det här är dessutom att det som påstås i gärningsbeskrivningen är inte att han har haft en felaktig bedömning.

- Det som läggs honom till last är att han inte har en felaktig uppfattning om verkligheten. Han har ju haft rätt uppfattning, de två ärendena hade inget med varandra att göra. Han gjorde en korrekt bedömning. Det tycker jag är lite märkligt.

- Jag förstår hur åklagaren tänker, har man en annan uppfattning så vidtar man andra åtgärder och sedan får det konsekvenser. Men det är inte det som står i gärningsbeskrivningen.

- Om vi utgår från att insatschefen borde gjort en felaktig bedömning, att det var en farlig beväpnad person, hade det inte förändrat något. Det fanns ju fortfarande inget signalement på den här personen på anmälaren säger sig ha sett. Anmälaren säger att de har sett en man med pistol, men hur såg det ut?

Thomas Olsson säger att den grundläggande taktiska försvarsmodellen inte är ett regelverk.

- Man kan konstatera att en realistik hotbildsbedömning kan vara att man ser att det finns en stängd dörr och att det bakom den dörren kan finnas något som utgör ett hot. Man ska inte göra bedömningen att bakom den dörren finns ett hot om man inte vet det.

- Man ska inte alltid utgå från worst case, som åklagern tycker.

- Konfrontationen uppkom inte innan man fick besked om att man iaktagit den här personen (den farliga mannen med vapen) igen och att han vände sig mot poliserna på innegården.

- Han har fullgjort sina åtaganden som insatschef.

- Arbetsledning har ingenting med myndighetsutövning att göra, säger Thomas Olsson.

- En order från en insatschef kan aldrig betraktas som myndighetsutövning per se.

Thomas Olsson säger att det är företagsledningen som är ansvarig för arbetsmiljön, inte insatschefen.

- När åklagaren säger att det har skett en underlåtenhet från insatschefens sida åligger det åklagaren att peka på vilken åtgärd insatschefen skulle vidtagit och hur den åtgärden skulle ha medfört en korrekt myndighetsutövning.

- Det talas om helt verklighetsfrämmande scenarion.

- Därför skulle jag vilja säga att den här gärningsbeskrivningen objektivt sett inte innehåller några straffbara handlingar, därför ska insatschefen frikännas.

Då är det lunchpaus, vi ses vid 13!

Anton Strand säger att utredningen är djup och att det är fel att tro att eventuella brott där poliser är inblandade i inte utreds.

- Även om den här utredningen är ovanligt djuplodande finns det ett antal helt centrala omständigheter som den inte besvarar.

- Det finns inget skott som är avlossat från någon av poliserna innan dess målsäganden höjer det vapenliknande föremålet mot polisen.

- Rättsläkarens uppgifter säger inte att Eric inte kan ha vänt på sig på olika sätt.

- Vi har en sällan skådad tragik. Det finns ingen som inte tycker att det ligger till på det sättet.

- Det talas om att man inte skjutit varningsskott eller siktat på ben. Jag tycker de här resonemangen är direkt verklighetsfrånvända. Det här är en nödvärnsskjutning där poliser som tror att de ska bli ihjälskjutna med ett automatvapen verkar under 3 sekunder.

Anton Strand säger att en polisutbildning inte är ett skydd mot exempelvis tunnelseende.

Anton Strand säger att det är svårt att avgöra exakt när nödvärnssituationen upphör.

- Man bör räkna med en relativt bred marginal.

- I Sverige gäller sedan länge principen om åklagarens bevisbörda, säger Anton Strand.

- Det har varit en strängande, stressande och direkt akut situation där det överhängande hotet har bestått av ett riktat dödligt våld. Det är så man uppfattat den här situationen.

- Jag menar att polisen hade kunnat använda nödvärn i ett tidigare läge. Man retirerar inte mindre än tre gånger.

- Min klient väljer att öppna eld när vapnet höjs och han tror att hans kollega ska skjutas ihjäl.

- Det är obestridligt att det har varit en nödvärnssituation.

Anton Strand säger att fem poliser har uppfattat Eric Torell som motivera att han har gått med bestämda steg och har varit beväpnad.

- En person som vänder ryggen till och är beväpnad kan fortfarande vara livsfarlig.

Anton Strand påpekar att man inte vet vilken kula som träffade Eric Torell först.

- Att överhuvud taget tala om olika skeeden i ett förlopp som varade 3 sekunder går inte att koppla till en verklighet. Särskilt inte den verklighet som min klient har beskrivit. Det låter inte sig göras, säger Anton Strand.

- Att döma till ansvar för kula 24 eller 25 och samtidigt godkänna kula 23 är uppenbart orimligt.

- Det finns inte möjlighet att komma längre i en verkanskontroll i det här läget. Man har kulor kvar i magasinet men väljer att sluta skjuta när situationen ändrats.

Anton Strand vill att hans klient ska frikännas både från vållande till annans död och tjänstefel.

- Varför är det inte uteslutet att den kulan som har varit den dödande var den första? Jag menar att utifrån den här utredningen är det inte uteslutet. Jag tycker inte att det är att dra det långt. Det här är en fullt möjlig hypotes till vad åklagaren säger. Jag tycker inte att den är mer osannolik än åklagarens hypotes. Det finns till och med saker som talar starkt för det.

Det är alltså turordnignen på kulorna som diskuteras. Det har inte gått att utröna i vilken ordning kulorna som träffade Eric Torell träffade.

Anton Strand säger att Eric Torell kan ha hört kulor som träffade i väggen och cykeln och därför rörde sig.

Anton Strand hänvisar till Sonny Björks vittnesmål och säger att Eric Torell kanske inte ens kände den första kulan.

- Min sammanlagda slutats av det här åtalet är att åtalet mot min klient ska ogillas med en ganska bred marginal, avslutar Anton Strand.

Nu ska Thomas Martinson tala. Han försvarar den polis som står åtalad för tjänstefel. Han säger att mycket redan är sagt av de tidigare försvararna.

- Jag kan drista mig med att avsluta den här huvudförhandlingen som den börjades. Jag vill poängtera den här händelsen som exceptionellt tragisk, det behöver man inte orda om.

- Det är riktigt att om någon har begått ett fel, ett brott, då ska naturligtvis domstolen kräva ut ett ansvar för den brottsliga gärningen. Men det tragiska som inträffat får ju inte påverka gängse bevisregler. Plockar man bort all lull lull ska han plocka fram en robust bevisning. Sedan har domstolen att ukräva ansvar.

- En sådan här allvarlig sak som det ändå är har jag aldrig suttit i en rättegång där åklagaren har saknat all bevisning.

- Det är åklagaren som har bevisbördan.

- Det finns inte en enda förhörsperson, inte en skriftlig utredning, som pekar på att min huvudman har begått ett brott eller betett sig klandervärt. Jag har inte uppfattat det på det här sättet.

- Det finns inte en enda förhörsperson, inte en skriftlig utredning, som pekar på att min huvudman har begått ett brott eller betett sig klandervärt. Jag har inte uppfattat det på det här sättet.

- Polisen som inte är åtalad avlossar ett helt magasin. Vapnet är tomt. Min huvudman som står längst bort i förhållande till den person som skjuts avlossar fem skott.

Thomas Martinson säger att det inte finns något som påpekar på att hans klient ens har varit omdömeslös.

- Min klient agerar helt enligt alla gängse regler och utbildning. Han förflyttar sig upp, tar skydd, han står längst bort i förhållande till där Erik står. Han befinner sig bakom en trädstam och avlossar fem skott. Ett av dessa skott, i vilken ordning vet ingen, träffar in i högra axeln eller skuldran.

- Eric stod inte med ryggen vänd mot min huvudman.

- Man har vänt på varenda sten i den här utredningen.

- Det finns inte skäl och anledning att ifrågasätta de personer som vittnat här, oavsett om de är poliser. De sitter inte här och ljuger utan lämnar ärliga besked på direkta frågor. Svaren har ni noterat, säger Thomas Martinson i ett direkt svar till målsägarbiträdet som påpekat att i princip alla vittnen varit poliser.

- Eric är ute och går med den här, låt oss säga leksak, varför var han ute och gick med den på morgonkulan?

- Jag frågade vad Eric var intresserade av, tittade han på tv? Jag frågade om han inte var intresserad av James Bond och Columbo. Och det var han. Jag säger inte det här som någon kritik. Men Eric är ute och går med ett leksaksvapen iförd en snusnäsduk som inte uppenbarligen inte var så vanlig i hans kläder. Han står bakom en husknut och visar upp det här vapnet för inringaren. Jag tror att det fanns en tanke hos Eric, han kanske var ute och "lekte". Och han har den här leksakspistolen. Och så blir det sådana här fruktansvärda konsekvener, säger Thomas Martinson.

- Min klient ser inte någon ryggtavla vändas mot honom. Vilket han inte heller har haft.

- På grund av sitt handikapp fullföljer Eric inte polisernas uppmaning.

- Skottlossningen sker troligtvis samtidigt från alla tre. Sannolikt, om man träffas av en kula, en projektil. Så uppstår det vanligtvis en reaktion hos en fysiska varelse när man träffas. Det kan vara en förflyttning. Man kan inte utesluta möjligheten om nu det skott som den tredje polisen avfyrade träffades först.

Thomas Martinson vänder sig mot att åklagaren delat upp skjutningen i två skeenden, ett lagligt och ett olagligt.

Thomas Martinson säger att åklagaren inte har bevisat att hans klient har uppträtt oaktsamt.

- Hur beklagligt och tragiskt det här än är hoppas jag, jag har sett på en del intervjuinslag med Erics mamma som jag har full respekt och förståelse för, hon menar vid en av intervjuerna var han hon ville få svar på de frågor som man som nära anhörig ställer sig vid en sådan här händelse. Det är min förhoppning att hon vid den här rättegången ska ha förstått skeendet och varför det blev så här. Men min huvudman inte begått något fel och åklagaren har inte lyckats bevisa vad han påstår.

Åklagaren och målsägarbiträdet begär inte repliker.

Därmed är rättegången avslutad.

Tack för att ni har följt med mig de här dagarna. Snart kommer åklagaren ha en presskonferens som ni kan se här på SVT. Torsdagen den 3 oktober kommer dom att meddelas, det vill säga om ca 2 veckor.