SVT rapporterade · Har det funnits hjälp att få när du eller någon annan mått dåligt?
Har du som anhörig fått stöd när du hjälpt en närstående? Har du själv mått dålig? Har du fått den vård och den hjälp du behövt? Dela med dig av dina erfarenheter!
Nej det har inte funnits hjälp. Har befunnit mig i den situationen många gånger både när det gäller mig själv och anhöriga. Folk som sökt sig till psykakuten för att de varit suicidala men blir uppringda av sjuktransport som säger att de inte kan hämta för de bor på fel sida länsgränsen. Folk som väl kommer till psykakuten men som får i psykostillstånd sitta i väntrummet i timmar innan någon kommer för att ens göra bedömning. Väl efter bedömning skickas de hem för att "det verkar bra". Otaliga exempel på detta.
Hej nä det är svårt.sista gången jag skar sönder armen så skickade dom en remiss från akuten till psyk för en tid jag har fortfarande efter 10 år inte fått nån tid.jag mår idag bra med hjälp av anhöriga å vänner
Psykvården som helhet är otroligt nedrustad och haltande. Man blir uppmanad att söka på vårdcentralen i första hand och då kan det röra sig om ungdomar som verkligen är på glid med både ångestproblematik, ätstörningar till följd av detta och destruktivt beteende. En sådan människa får man inte med sig till vårdcentralen på bokad tid. Det är akutinsatser som gäller. Om jag tar mig själv som exempel som har ångestproblematik, depressioner osv så går psykvården bet helt enkelt. På alla plan. Tider för samtal är i princip omöjligt att få, tid hos läkare = lååååång väntetid och olika läkare. Till och med receptförnyelse och utskrivning fungerar inte. Alltid problem.
Vilken psykvård?
Nej, det fanns ingen hjälp att få fastän jag är utbildad och kunnig inom gällande lagstiftning rörande psykiatri och socialtjänst. Jag fick inget gehör någonstans när min svårt sjuka, svårt missbrukande(av psykiatrin utskrivna piller), blev sjukare och sjukare och mer och mer paranoid. Hon vårdades av mig och hade eget boende i del av mitt hus, jag var hennes livlina och vi stod varandra väldigt nära. Men jag blev hennes fiende när jag försökte få psykiatrin att se hennes missbruk(hon var för övrigt missbrukare som blivit nykter efter behandling och eftervård, innan psykiatrin sedan frikostigt började dela ut piller) och de var inte professionella nog att se igenom detta. Istället gick de på hennes allt sjukare manipulationer och uteslöt mig från all kontakt, lyssnade heller inte på mina ideliga försök att få dem att förstå hur sjuk hon var. Det hela slutade med att hon skar halsen av sig och våra hundar här hemma.
Ansvarig på psykiatrin här i Rättvik, tillika min dotters kontaktperson, sade då till mig ’vi kunde inte ha gjort på något annat sätt’. Jo tack, det kunde de!!
Socialtjänsten här var inte ens kunniga i gällande lagstiftning och hade definitivt inte läst varken lagtext eller förarbeten vad gäller tillägg i socialtjänstlagen för att tillförsäkra att anhöriga får stöd i vården, inte bara av äldre, utan även av psykiskt sjuka. Jag bokade t o m tid för att få stöd på soc, avvisades och mitt besök för att få bistånd, som anhörig på väg att duka under, skrevs in i min dotters journal!
Efter hennes död gjorde jag efter moget övervägande anmälningar mot både socialtjänst och psykiatri till IVO. Jag tänkte först låta bli men tänkte att det kanske kunde hjälpa någon annan i framtiden. För min dotter var det ju försent. Det ledde förstås ingenstans.
Ansvarig på psykiatrin här i Rättvik, tillika min dotters kontaktperson, sade då till mig ’vi kunde inte ha gjort på något annat sätt’. Jo tack, det kunde de!!
Socialtjänsten här var inte ens kunniga i gällande lagstiftning och hade definitivt inte läst varken lagtext eller förarbeten vad gäller tillägg i socialtjänstlagen för att tillförsäkra att anhöriga får stöd i vården, inte bara av äldre, utan även av psykiskt sjuka. Jag bokade t o m tid för att få stöd på soc, avvisades och mitt besök för att få bistånd, som anhörig på väg att duka under, skrevs in i min dotters journal!
Efter hennes död gjorde jag efter moget övervägande anmälningar mot både socialtjänst och psykiatri till IVO. Jag tänkte först låta bli men tänkte att det kanske kunde hjälpa någon annan i framtiden. För min dotter var det ju försent. Det ledde förstås ingenstans.
Hör gärna av er till oss på redaktionen med era erfarenheter!
Tipsa oss på dalarna@svt.se eller
023-76 51 00
Min brorsdotter fick inte den hjälp hon behövde. Skickades runt utan att bli tagen på allvar trots många och upprepade självmordsförsök. Hon orkade inte längre och lämnade oss dagarna innan sin 27-årsdag...
Svaret på frågan är alltså nej. detta har hänt i Dalarna men det gäller inte mig däremot en annan person som jag bryr mig om. Problem med depression och självskadabeteende sedan tonåren och när det blir dags att avskrivas från BUP till vuxen vård är det så pass dåligt att hen vill inte ta kontakt men den vårdcentralen hon inskriven på. Väldigt nonchalant möte med läkare, kort, ingen som bryr sig och sedan telefonnummer till kuratorer som är över belastad. Fick bekosta själv psykolog kontakt i Borlänge och Falun för att få prata om sin besvär.
Min upplevelse av den vård jag har fått har inte varit särskilt bra. Blev feldiagnostiserad under en längre period, och kände mig inte hörd eller sedd överhuvudtaget. Sedan fick jag äntligen rätt diagnos med löftet att jag skulle få rätt vård, för att vården sedan skulle klanta till det och det slutade med att jag blev feldiagnostiserad igen... Har alltså inte alls fått rätt hjälp, och det beror på att de jag träffat vill applicera problematik som de känner igen och jobba med det istället för att se patienter som individer, med andra problem. Besviken.
Nej, medicin och hemskickad anhörig som väntar fortfarande på hjälp. Inget anhörighetsstöd till oss föräldrar som lett till oro,stress och sömsvårigheter. Dessutom känslan av hopplöshet och känslan av att vara dålig förälder. Värdelös vård😞