SVT rapporterade · Hur var din konfirmation?

Nattliga bad, Jesus Golgatavandring med förbundna ögon, klädpoker och nån liten halvflört med lägerledaren...

Att hela mitt liv fick en ny innebörd. Plötsligt fann jag Jesus (eller, han fann nog mig snarare) och jag är så oerhört tacksam för det!

Glada minnen, träffade flera av mina närmaste vänner där!

Konfirmation år 1980. Prästen sa det var synd att konfirmera sig (pratade om helvetet) om inte tron fanns där. Jag tvingades av föräldrarna att ta konfirmationen o som den tvivlare som jag var, så trodde jag emellanåt att jag skulle hamna i helvetet. Inte så roligt.. Många högmässor skulle besökas på söndagarna plus kristendomsundervisning utöver skoltid.
I min familj hade det nog setts som skamfyllt att inte ta konfirmationen, fastän vi ALDRIG diskuterade religion hemma. Hyckleri, tycker jag när jag ser tillbaks.
Religion ska vara frivillig, intressant o rolig att prata om. Mina barn har själva valt att konfirmeras o deras konfirmandtid var positiv m läger o massa skoj. De är idag icke troende. Jag är agnostiker. O mina föräldrar.. ja, det beror nog fortfarande på situationen.. 😆

Konfirmationen var kul. Prästen pratade mer om Skara-Bert än om Jesus. Innan prästen blev präst, hade han varit försäljnings-chef för Sveriges största buljong-företag. Bert hade köpt buljongtärningar för stora belopp och därefter gått i konkurs Prästen pratade om Bert varje dag..
Konfirmationen var på 1980-talet.

Ett minne för livet! Det var fantastisk roligt men också många djupa givande samtal. Det var härliga människor och mysiga andakter. Bland det bästa jag varit med om.

Jag konfirmerades som vuxen för jag var ateist i tonåren. Det kändes härligt att konfirmera mig bl a för att jag därigenom äntligen bekräftade mitt dop som baby. Rekommenderas 😊

Ville egentligen inte konfirmera mig men kände mig indirekt tvungen eftersom alla mina syskon gjort det och det fanns en förväntan på mig att göra det; på min mors sida släkten har det varit självklart att konfirmera sig. Ångrar emellertid inte att jag gjorde det, gick i en sommargrupp och hade roligt. Hade jag inte konfirmerat mig hade sommarlovet nog blivit tråkigare då jag aldrig haft så många kompisar. En diakon fick åka hem från konfirmationslägret sedan hon, i affekt, hotat att hugga genitalierna av en medkonfirmand. I dag har jag gått ur Svenska kyrkan, kallar mig ateist och bär ibland kors i hopp om att provocera de som störs av korsbärandet.

Jag tvingades bli konfirmerad. Avskydde det. Lämnade kyrkan så snart jag kunde.

Jag var aldrig döpt, och konfrimerades aldrig. I tonåren bestämde jag att jag skulle döpas och konfrimeras när jag kände mig både mogen och helt säker på det beslutet. Jag närmar mig nu 30 och jag känner mig ännu mindre mogen/säker att avgöra vad jag tror på.

Viktigt och fint. Fick chansen att få svar på väldigt många frågor som jag hade. Nils Pollack i Sävedalens Missonshus hade mycket tålamod och det gav oss alla fyra som deltog, en riktig fin grund att stå på i livet. Det var första året som Missonskyrkan också erbjöd att ta emot konfirmander, jag tror det var år 1966. Som sagt var vi bara fyra då. Två år senare gjorde jag mitt eget beslut att bli kristen, det var jättespännande, och det håller i sig fortfarande. Jag arbetar som missionär.