SVT rapporterade · Vad tycker du om förslaget att regelbundet mäta barnens bukomfång i skolan?

Ännu mer hets och ängslighet kring utseende kommer att bli följden. De som är överviktiga i sådan grad att det är hälsofarligt kommer att fångas upp ändå med dagens kontroller.

Dessutom finns det något som heter föräldraansvar. För den som är obekant med detta, så innebär det att du som förälder tar ansvar för ditt barn, inte någon annan. Du ser väl om barnet börjar lägga på sig och inte mår bra. Och vad gör du då? Ber skolan ordna saken? Eeh, nej... Du sätter igång att aktivera barnet, ser över kosten och i förekommande fall, kontaktar vård.

Det är ett bra förslag!

Information om barnfetma är otroligt viktigt för att bryta den pågående trenden.

Med ökad information till eleverna och därigenom föräldrarna om mat, träning och stillasittande livsstil så kan vi påverka deras liv till det bättre och därigenom minska psykisk och fysisk lidande som banfetma annars medför.

Och sen en automatisk orosanmälan till socialen när barnet har för hög bmi. Nej bättre med diskussion med föräldrarna i de fall det är aktuellt och öka möjligheten till att röra på sig i skolan.

Att sätta in åtgärder mot barn fetma är bra men detta förslag riskerar att det skapas hets , stress bland de som är överviktiga och i slutänden risk för mobbning.
Däremot är det viktigt att man tar en diskussion ned föräldrarna, att man ökar mängden motion/idrott/gymnastik i skolan.
Tror att man kommer längre med förebyggande info än att mäta bukomfång.

Även om avsikten är god så hjälper det inte med att bara konstatera att de är överviktiga; både föräldrar och barnen själva är troligen medvetna om att de lider av fetma. Problemet är att motivera dem att ta sig ur det. TV-spel är roligare än idrott för vissa. Vardagsmotion blir mindre vanligt. Föräldrarna har inte tid eller kunskap att skapa en lämplig livsstil för barnen.

Om sjukvården även tar ansvar för att skapa ett individbaserat mat- och träningsschema för hela familjen baserat på biologi, intressen och ekonomi där man satsar på att få föräldrarna med på tåget så kan det fungera. Annars är det bara ett onödigt ingrepp i elevernas integritet som kan komma att leda till ökad mental ohälsa.

Nästa förslag bli väl att mäta skallarna.

Ok!

Det finns ett flertal problem med att föreskriva mer idrott och rörelse i skolan.

För det första så med mindre än att vi minskar tiden för andra ämnen så kommer barnens tid i skolan öka.

För det andra så är idrotten i skolan inte individanpassad och även om teoretiska kunskaper om kost och hälsa ingår så sträcker de sig inte till praktiska moment utöver idrottsutövning. Eleverna kan inte laga sina egna måltider baserat på deras fysiologi i skolan.

För det tredje så är ett återkommande problem i skolan att elever hoppar över idrotten p.g.a. den sociala status som tillskrivs atleticism och en attraktiv fysik. De som behöver mest motion kommer ständigt att "vara sjuka" eller "glömma sina idrottskläder" för att undvika att skammen av att inte kunna prestera på idrotten eller de fysiska momenten.

För det fjärde så skulle skolans insatser, om än bidragande till en hälsosam livsstil, inte vara tillräckliga för att motverka en stillasittande fritid och ohälsosam diet i hemmet.

Övervikt är inget som institutioner ensamt kan få bukt med: det kräver ett samarbete mellan stat, kommun, landsting, institutioner, föreningar och - framför allt - hemmet.

Det kan ju leda till en fixering hos barnen så det lutar åt anotexia istället! Hur känslig är man inte i den åldern? Avsaknad av kunskap om bra mat kanske behöver läras ut mer, både till föräldrar och elever? Ha levande undervisning i skolan där man själv får fixa sin mat nångång i veckan och då med en nutrinists kunskap i botten!

Kanske skulle man kunna ändra kursplanen i idrott och hälsa så att mindre vikt läggs vid att eleverna skall få testa på vissa idrotter, och mer vikt läggs vid individuell fysisk förbättring.

Läraren skulle då kunna fungera som en sorts PT som i samråd med föräldrar tar fram en individanpassad utbildnings- och målplan för varje elev och där idrottslektionerna innebär en möjlighet att följa upp elevernas prestationer med jämna tidsintervaller.

Naturligtvis skall det förekomma fysisk aktivitet också, men man kanske kan låta det ske mer utifrån elevernas intressen än utifrån kulturhistoriskt framtagna kursplaner. Visst! Testa att springa två kilometer en gång. Lär ut teknik. Förklara hälsofördelar, etc. Men kanske blir eleverna mer motiverade av parkour eller skidskytte.

Fritidsaktiviteter i form av fysisk aktivitet kommer alltid spela roll för motorik, uthållighet och liknande, och kommer därför att påverka resultatet i idrottsämnet, men varför inte låta vardagsaktiviteter ha en de facto inverkan på idrottsbetyget? Kanske kan man komma undan de jobbiga omklädningsrummen och få in lite mer motion om man även får räkna in sin friska skogspromenad i hälsodelen av idrott och hälsa.

Kan vara bra om man inte gör det till en stor sak. Vi vägs o mäts ju redan som en naturlig del av barn- o skolhälsovård.
Varför nämner inte Gerd Almquist-Tangen amningens positiva inverkan när det gäller att förebygga övervikt o fetma? Detta är något som WHO alltid nämner som mycket viktigt i det förebyggande arbetet.

Jag tycker det är OK att mäta buken på de mindre barnen iallfall. Små barn tänker nog inte sa mycket på det om inte föräldraran gör en stor sak av det. Jag tror vällingen har väldigt stor del i barns övervikt eftersom det är en onaturlig produkt för små barn. De bör dricka bröstmjölk eller bröstmjölks ersättning istâllet. Enligt WHO ska barn ha tillgång till bröstmjölk tills de blir två år gamla. Jag tror också att de börjar dagis alldeles för tidigt kan ge vissa barn nervösa besvär om de är känsliga och kan det bli en tidig ovana att man börjar tröstâta när man inte känner sig trygg.

Jag tycker det är en dålig idé. Jag var själv tjock som barn (på 90-talet) och har minnen av hur jag fick förklarat för mig att jag var onormal, och låg utanför den normala tillväxtkurvan för barn redan när jag var 8-9 år gammal, något som totalt krossade min självkänsla. Det gjorde inte direkt att jag gick hem till mina föräldrar och bad om mer grönsaker och aktivering, utan snarare att jag ville sluta visa mig, sluta gå till skolan och sluta vara med på gympan. Jag kände bara att det var något dåligt och fel med mig.

Både barn och vuxna i min omgivning antog att jag åt dåligt och inte rörde på mig (t.ex blev jag en dag tillsagd av en lärare att jag inte borde ta bussen till skolan, efter att andra barn "skvallrat" till hen om detta) trots att jag både tränade utanför skolan och fick hemlagad mat av mina föräldrar (något de på skolan såklart inte visste något om egentligen, men det hade de ju kunnat fråga mina föräldrar om). Däremot hade jag ett problem med smyg- och tröstätande, vilket inte blev mindre när jag mådde dåligt pga ständig mobbing, utfrysning, och oombedda råd och kommentarer om min tjocka kropp som signalerade att det var något fel på den.
Jag var ett ganska aktivt och starkt barn, men folk reagerade med överraskning eller hån när jag gjorde saker som att springa, klättra eller på annat sätt aktiverade mig. De trodde inte att jag gjorde sådant självmant, eller att jag kunde prestera på en sådan nivå som jag faktiskt var kapabel till fysiskt. De gjorde sig också löjliga över de gånger jag inte kunde prestera lika väl som andra, eller var noga med att poängtera att det bara var för att jag var tjock och därmed inte kunde förväntas vara lika bra som någon annan. Med tillägget att "bara du springer lite mer och äter lite mindre ska det säkert ordna sig".

Och precis som flera redan kommenterat så visste både jag och mina föräldrar väldigt väl att jag var tjock. Den insikten går liksom inte att undvika ändå.

Kan ju tillägga att jag var runt 11 år gammal när jag istället började svälta mig själv.

Lägg istället mer resurser på att utbilda vuxna i hur de ska vara ett gott föredöme för barn och hur man ska främja god hälsa utan att fokusera alldeles för mycket på kroppsform. Lägg istället mer resurser på att motverka mobbing och bodyshaming, som faktiskt är något som kan ge människor men för livet och hindra dem från att ta steg för att förbättra sin hälsa.

Tycker att det är helt okej.
Att ta tag i överviktsproblem i början är bäst.
Men det är inte barnen man ska ta upp det med i första hand utan föräldrarna.
Jag har varit överviktig sedan barn då min mamma proppade i mig mat och godis.
Hon släpade runt mig till olika läkare för att jag inte åt tillräckligt.

Det finns tyvärr föräldrar som inte borde vara föräldrar.

Jag kommer aldrig mäta bukfetma på mina elever. Mvh Kerstin skolsköterska

Nej nej nej! Detta kommer bara ge barn ätstörningar :/

Med stor försiktighet, kan skapa idéer om att börja svälta sig. Tveksam om det är rätt väg att gå.

Bra förslag. Barn som är överviktiga behöver få hjälp. Det är viktigt att ta tag i det tidigt för övervikt ger skador längre fram i livet om man inte gör något åt det.
Precis som man hjälper tex barn med problem med synen eller skolios eller vilket annat fysiskt problem så ska självklart vi hjälpa överviktiga barn. Vad är skillnaden mellan glasögon eller kostinformation?
Det är ett problem både för individen och för samhället att folk väger alldeles för mycket och är ohälsosamma.

Nej! Hur skulle det kunna hjälpa någon? Kan bara tänka mig hur förbannad jag skulle ha blivit om någon mätt mitt bukomfång i skolan! Oförskämt! Barn är också människor. Också oroväckande att barn hamnar utanför på grund av vikt skulle var viktens fel. Är nog snarare vår "hälso"-hets som skapar utanförskapet.

Och vad med alla smala ohälsosamma personer? Min sambo är smal men äter uselt, majoriteten av hans kost består av socker, korv och mackor. Är det verkligen bara övervikt som är ett problem...?

Vad ska bukomfånget ge för hjälp? Än att vara forskningsrelaterat? Är det inte bättre att satsa resurser på att öka den fysiska aktiviteten i skolan. Aktiva lektioner, kunskap i nutrition, sen är vikten i synnerhet inte enbart viktig utan alla individers psykiska hälsa likaså. 1 tim fysisk aktivitet per dag är rekommenderat. Ökad fysisk aktivitet kan däremot förbättra självbilden, ge förbättrad psykisk hälsa och en hälsosam vikt.

Fick i fjärde klass påtalat för mig av skolsköterskan att jag var större än de andra och låg över viktkurvan. Jag var ju dock inte tjock, jag var lite rund pga pubertet. Detta fick till följd att jag fick ätstörningar. Vilka jag lider av fortfarande nu när jag är över 40. Detta vet jag att fler drabbades av pga denna skolsköterska. Så att jämföra vikt på barn är en otroligt dålig idé. Kan ge livslångt lidande. Ta upp det med föräldrarna istället i så fall!

Bra idé. Många förädrar göder sina barn med snabbmat, godis, läsk och chips i omåttliga mängder.

svår avvägning, tror som J att risken att skapa ätstörningar blir större ju mer kroppsdiskussion och mätningar det blir. Prata med föräldrar istället & betydelsen av bra mat med högt näringsinnehåll.

Ser inte att ett mått på ett barn ska hjälpa till att komma till rätta med överviktsproblem. Lär föräldrarna att laga riktig mat och att man sitter ned när man äter så är mycket vunnet. Bort med snabbmat och hel- och halvfabrikat. Se till att skolorna lagar mat från grunden på svenska råvaror.

Helt förkastligt. Samhället har inget mandat att göra detta, en integritetsfråga.

Det där tjatar skolhälsovården om redan idag och stirrar sig blind på BMI, vilket innebär att de påtalar sånt som inte är ett problem. Ett idrottande lågstadiebarn med något ynka kilo för mycket efter sommaren blev uppmärksammat till vår irritation. Det här har alla förutsättningar för att bli ångest hos barnen.

Människor äter fruktansvärt dåligt. Börja där. Barn som blir lärda att äta skräp av sina föräldrar kommer aldrig bli hälsosammare av att man mäter deras buk. Smala barn som äter skräp kommer aldrig heller få någon hjälp, trots att de lever precis lika ohälsosamt som ett barn med större buk. Hela diskussionen känns snedvriden. Lär folk att bry sig om vad de stoppar i sig innan något annat.

Tycker det här är bland det värsta som finns. Låt barn vara barn. Förstår de inte att mätning av barns magar och prat om BMI, vikt osv i ung ålder sätter spår hos barnen? Redan i ung ålder får man lära sig att smal=snygg. För mig är det problematiskt.

Helt galen väg att gå o mäta barnens bukomfång. Skapar skuld och skam o ätstörningar. Att inte duga. Genetiskt kan man ha anlag till olika utseende. Uppmuntra till aktivitet i skola o hemma. Öka bidrag till föreningar som har aktiviteter för barn och ungdomar. Ger inte fem öre för denna forskning och detta förslag.

Låter som en utmärkt idé. Om man vill ge fler barn och ungdomar problem med ätstörningar! 😡

Jag tycker att det är bra att det finns kontroller som hjälp/stöd att hitta begynnande övervikt innan det leder till fetma. Diskussionen bör däremot tas med vårdnadshavarna och inte direkt med barnet. Däremot så krävs delaktighet och insikt hos samtliga inblandade (dvs vårdnadshavare samt barn) för att åstadkomma förändring i trenden, framförallt hos äldre barn. Målet är sällan viktnedgång utan utebliven viktökning så att barnet ”växer i sin vikt”.
Jag har ytterst svårt att tro att det skolsköterskan säger vid ett tillfälle sabbar sundhetstankar och skapar vikthets och ätstörningar. Trycket från samhället gör detta.
Min ena dotter låg helt plötsligt i överkant och vi var lite blinda i detta. Blev visa kurvorna. Mindre tips och råd och lagom portioner. Är mkt tacksam att detta uppmärksammades tidigt innan fetma då hon nu är sund i kropp och själ!

Relativt bra idee. Kommer garanterat minska fett bland ungdomar som rör sig allt mindre. Dock så minskar man fettet med hjälp av skam och skuld. Är detta rätt? En helt o hållet individuell fråga. Min röst säger JA // vältränad ungdom.

Helt vansinnigt tycker jag!.Mitt barnbarn som var 2,5 hade för högt BMI sa de på barnavårdscentralen .Ofta springer de av sig det när de blir lite äldre.O mäts barns magar! Hade aldrig tillåtit någon att mäta min mage ! Så stort fokus på detta nu ,har man den mista övervikt då är man onormal .Så många barn o ungdomar som har problem med o tycker de är för tjocka fast de är normala.O så mycket problem det är med anorexia mm! Mitt barnbarn som är 11 år sa häromdan att hon tycker att hon är för tjock ! O hon är väldigt smal! Allt ska fokusera på utseende o hur man ser ut o nu ännu lägre i åldrarna som när de börjar på bvc! Helt galet.

Ett utmärkt sätt att skuldbelägga barn

Ett initiativ som lätt kan slå fel , även om tanken är god med bukomfångsmätning.I flera fall kan en sådan mätning nämligen skapa ångest och stress i en känslig ålder hos barn. Bättre då att ständigt och jämt föra diskussion om och upplysning kring vikten av vällagad mat med rätt näringsinnehåll varje dag, daglig motion och ordentlig sömn !

För tusan! Jag skulle bli skogstokig om en skolsköterska fick för sig att mäta bukomfånget på mina ungar! Övervikt syns med blotta ögat. Både på barn och vuxna. Det behöver vi inte dra fram måttbandet för att mäta! Ta samtalet med föräldrarna utifrån vilken information vikt-längd och ögonmåttet ger utan att blanda in barnet, som ALDRIG kan rå för sin övervikt/fetma!!!

Det här jobbar vi ju redan jättemkt med som skolsköterskor! Sen kan man såklart alltid göra mer och i samarbete med idrott, kökspersonal, fritids mm. Men mäta bukfetma på elever i skolan? - aldrig i livet att jag utsätter dem för det!
Många elever tycker ju redan att det är jobbigt att komma för att kontrollera vikten. Ska vi då även börja mäta deras magar?

Däremot samarbete med vårdnadshavare, samtal (vilket vi har med alla) kring bra kost, motion, skärmar osv. Remiss till dietist, barnläkare, recept på fysisk aktivitet vid behov osv.

Detta är en usel idée. Att minska övervikt bland unga är en akut fråga då alltmer ungdomar rör sig mindre idag. Men när man väljer att göra det genom skam är ren elakhet. Speciellt i dag då ungdomar lider av mer stress och ångest än någonsin. Förslagsvis så bör man gå in vid tidig ålder och instudera föräldrarna gällande viktiga frågor som detta. Med årliga "kontroller" såklart. Detta hde såklart kostat stora pengar för staten. Men de hade antagligen sparat in de pengarna under fettbortagnings operationerna senare i livet.

(Jag tycker) att det är bra med regelbunden mätning bara den utgörs på rätt sätt. För det är bra om man kan finna dem i tidigt skede som ligger i farozon för övervikt men också dem som har undervikt. Men det är vicktigt också att det leder till hetts bantning/ätning. Alla är ju perfekta redan från föddslen ändå.

Tycker inte att barn ska utsättas för detta. De som driver den här idéen är inte insatta i barnens verklighet. Syftet må vara gott men det är inte värt risken av de konsekvenser det skulle kunna innebära. Inte värt det för barnens skull, inte heller ur ett samhällsekonomiskt perspektiv!

Som sjuksköterska inom barn- och ungdomspsykiatrin träffar jag unga med ätstörningsdiagnos. Att mäta bukomfång hos barn tror jag skulle öka

Det är helt fel att mäta magens omfång. Låt barn få vara barn den magen dom har kan komma att försvinna i tonåren. I tonåren då kan det kanske komma på tal om fetma innan dess ska ingen göra något. Det är en känslig ålder för barn i tonåren men dom som klassas som fetma då behöver hjälp att se över sin situation men bara om personen ifråga vill. Vi kan aldrig tvinga oss på någon och säga att personen är överviktig (fetma) Tänk igenom alla beslut en gång till och låt barn få vara barn.

Som sjuksköterska inom barn- och ungdomspsykiatrin träffar jag unga med ätstörning. Tyvärr tror jag att dessa skulle öka lavinartat om man började mäta bukomfång. Helt galet. Jag hoppas verkligen att någon ansvarig kan se till att detta aldrig blir verklighet. Sunda vanor skapas inte av mätningar. Inte heller ett sunt förhållningssätt till den egna kroppen skapas genom mätning av bukomfång. Vem kom på denna befängda idé?

Sluta använd BMI utan att göra riktiga hälsotester hos läkaren.

Föräldrarnas skyldighet att sköta sitt barns hälsa.

Helt idiotiskt!

Regelbundna hälsotester hos skolläkaren och skolsköterskan. Blodsockerkontroll. Det finns ett samband mellan diabetes 2 och fetma.

Det kanske skulle hjälpa om t.e.x. idrotten i skolan inte var so fokuserad på att komma fram till vem som var bäst på allt. Jag har aldrig varit direkt sportintresserad, men i skolan vart man tvingad till att göra en massa saker på idrotten och var man inte lika bra som dom som var bäst, då fick man dåligt betyg och en hel del skam. Sånt gör lätt att folk (barn i det här fallet) lessnar och så gör man ännu mindre. Istället kanske man skulle fokusera på olika sätt man kan få personer att vilja rör på sig, istället för att antingen skolka eller försöka göra så lite som möjligt under idrotten. Men tyvärr ska alla vara lika stöpta i den svenska skolan...

Som vanligt kommer ett förslag som inte är genomtänkt. Redan nu hörs barn inom förskolan tala om att banta. Helt vansinnigt att ytterligare pressa små barn att ”passa in i mallen” genom att mäta bukomfång! Tänk om Tänk rätt!

Har själv haft svår anorexia, vilket nu är en del av mitt hälsoarv. Jag måste alltså vara vaksam eftersom det finns situationer som skulle kunna innebära återfall. Det man vet idag är att anorexia till viss del förklaras med hjälp av genetik och en viss genetisk sårbarhet för anorexia kan i sin tur triggas av en social omständighet. Jag kommer fortfarande ihåg när jag mätte och vägde mig i skolan. jag kommer fortfarande ihåg kommentarer om kalorier i en chokladkaka jag åt. Att mäta midjan hade jag definitivt också kommit ihåg, och sporrat min sjukdom. Så nej. Det kan förstöra människors liv.

Detta är vansinne. Jag tillhör själv de barn som på 80-talet blev informerade om att jag låg ”över övre kurvan” viktmässigt. Jag förstod genast att detta var fel, att det var fel på mig. Det påverkar ett barn oerhört mycket att få en felstämpel. Ingen ska ringakta hur mycket det kan påverka livet. Du hindrar dig själv från att delta i mycket, säger till dig själv att du är fel, att du inte är värd lika mycket som de som är rätt. Inte blev jag smal av det heller, men det skolhälsovården lärde mig var att undvika vården så mycket som möjligt för jag får ingen hjälp där, jag blir bara nedtryckt. Att mäta magens omfång, sätta siffror, säga att nu har du så här många cm men du borde ha så många cm (du är fel!) kommer skada många barns mentala hälsa och påverka deras liv negativt. Mycket mer än vad något kilos övervikt gör.

Tryck mer på att ha rörelse och aktiviteter i skolan, och inte bara på idrotten utan på alla lektioner som går. Räkna inte med att alla barn utför sin fysiska aktivitet på fritiden, utan låt det bli en självklarhet att röra sig i skolan i alla åldrar och att det ska vara roligt för alla (ingen är sämst och alla ska få vara med). Ta lektioner i skogen, spela/lek även på kemin och mattelektionerna och ta små avbrott med rörelser när man har inomhuslektioner.
Gör skolluncherna obligatoriska med stora goda salladsbuffér (så man inte väljer kiosken med chokladboll och cocacola som lunch).
Välmående i vardagen borde gå före några extra kilon eller centemetrar.

Barnens bukomfång ska inte regelbundet mätas. Istället ska aktiviteter och rörelse uppmuntras.

Ingen ska komma och mäta mitt barns omfång!

Tvångsmätning av bukar för tankarna till mätning av skallar. Det kopplades då som nu till föreställningar om människovärde.

Görs blodtester, urintester och scanning? Låter väldigt ociviliserat och oseriöst. Pinsamt.

Är det skolans ansvar? Skolan måste kanske ha matvakter som håller koll på elevernas matintag? Eller så är det bäst att eleverna får bo på internat under terminenerna så kan deras vikt och hälsa noggrant kontrolleras?

Skapat behov. Som någon annan skrev syns det på de flesta om de är ohälsosamt överviktiga. Gällande barn ska ett samtal med föräldrarna tas, kanske förenat med vite eftersom flera föräldrar själv inte tar sitt ansvar. För egen del fick jag, på högstadiet, frågan av skolsköterskan om jag var liten i maten på grund av min lägre vikt, emellertid inte underviktig. Att en skolsköterska ställer en insinuant fråga och tydligen inte var medveten om att olika personer förbränner olika mycket undergrävde mitt förtroende för henne.

Vad säger arv och miljö? Arvet: Många äter s k snabbmat idag, en del blir överviktiga av det och andra inte. Miljö: Många barn är mer stillasittande idag än tidigare generationer. Mätningar av buken kan vuxna hålla på med om de känner för det men låt barnen vara. Visa dem glädjen i rörelse i stället för att hyperventilera om siffror på vågen.

Herregud!!! Gick i skolan under 80-talet och fick varje gång vi hade hälsokontroll med skolsköterska och skolläkare veta att jag låg mkt nära eller rentav på den övre gränsen på viktkurvan. Eftersom min mamma har/har haft grava ätstörningar blev detta ett gigantiskt problem! Jag tvingades banta, Dieter och till slut tvingades jag kräkas var gång jag åt något. Någon som inte förstår hur hon tvingade får googla, jag vill inte vara så grafisk. Men min erfarenhet gör att jag ser med stor oro på detta med kroppshets Inför mer fysisk aktivitet under skoldagen istället, det följer oss vidare i vuxenlivet.

Om man prompt ska mäta bukomfång så ska det mätas liggande. Kroppsfettsmätning ska annars göras på hela kroppen, inte bara buken, och man ska självklart vara medveten om att även smala kroppar kan vara sjuka. Men om skolan verkligen bryr sig om barns hälsa kanske man ska satsa mer på den psykiska stöttningen.

Varför inte höja skatten på chips,godis ok och läsk,och i samma vända sänka frukt och grönt.
Det är i hemmet förändringar ska ske,barn blir inte överviktiga av skolmaten .Starta föräldrar/familjekurser i vad som är ohälsosamt

Va bra Pillan att du vågar säga ifrån! Jag håller helt med dig! Ett oerhört ogenomtänkt förslag! Barns hälsa och självkänsla byggs på helt annat sätt!

Hets om hur kroppen utvecklas i vikt över tid härstammar i min mening inte ur hälsoundersökningar där man mäter med SI-enheter. För all del, mät på!
Det vore betydligt mer intressant att sätta under-, övervikt och eventuella ätstörningar i kontext till normer i sociala medier. Någon med rätt bakgrund, börja forska nu...

Skolan kan göra mycket men inte allt. Vart tog föräldraskapet vägen???

Alla dessa ideal om hur kroppen ska vara härstammar från Sveriges målsättning att ta fram en bättre befolkningskvalite. Detta då man tyckte att svenskarna höll på att bli ett dåligt människosläkte. Man skapade rasbiologiska institutet och gjorde mätningar på folk för att ta fram bästa "rasen". BMI-kurvorna de kör med på barn är efter 18åriga pojkar i militären har jag fått höra.
Är barnet friskt och mår bra så ska vi inte hålla på och skapa onödig oro med ideal som leder till ätstörningar och dålig självkänsla. Hur ska barn orka med skolan om de får höra att deras kroppar aldrig är "perfekta"?

Bara de också håller koll när det går åt det andra hållet. Viktigt att man även undersöker undernäring/ätstörningar.

Ett sagolikt dumt förslag. Våra barn är utseende- och kroppshetsade ändå så det räcker. Både pojkar och flickor numera. Hur kan jag som förälder undanta mitt barn från såna här dumheter?

Bra Pillan!

Hur tänker man sig att mätande skulle minska övervikt och förbättra hälsan egentligen?
Det låter som att man vill visa upp utåt att man "gör" något för att förbättra barns hälsa. Tyvärr låter det som en naiv och ytlig lösning till en djupare fråga. Istället för att göra så barnen mår bättre bejakar man mätningshetsen och ett snävt kroppsideal även i skolan. Lägger man fokus på yta och mätningar så försvinner ännu mer fokus på kärnan och det som inte låter sig mätas!

Inför istället psykisk hälsa på skolschemat, det har vetenskaplig evidens för att påtagligt positivt påverka barns psykiska mående (och därmed indirekt positivt även för fysiskt mående och hälsa).

Informera föräldrarna om bra matvanor med särkilt fokus på de som har barn som är i riskzonen. Där kan man lägga sitt krut och ha regelbunden kontakt för stöd. Barnen ska tycka om sin kropp och inte mäta och bedöma den.

Extremt dåligt förslag som bara kommer leda till att barn kommer må ännu sämre på grund av kropps- och vikthets. Redan nu är vården sämst på att hantera såna frågor och kommer bara bli sämre om det går ner till skolvården.

Kunskapsförakt. Utmärkt om man kan forska och få bättre underlag för vad som är friskt och normalt hos barn. Det är väl inte att man mäter bukomfång i skolan som framkallar ätstörning. Man behöver ju inte kommentera värdena alls. Vem som är tjock o smal behöver vi inte tala om för barnen det vet de redan.....

Det blir väldigt tydligt att allt i artikeln handlar om vad Pillan tror. En hel del av sakerna hon pratar om är sånt man vet. Tex att gener är en mycket starkare riskfaktor för övervikt hos barn än hos vuxna. Viktigt att jobba utifrån evidens, enstaka personers upplevelser kan ju inte styra hur man planerar samhällsinsatser finansierade med gemensamma medel!

Mitt barn är normalviktig men det handlar inte om det, ve den som försöker mäta mitt barns midja. Usch, ett så dåligt förlag!

Kan vi inte fokusera på att lära barn om känslor, tankar och självrespekt istället för att utvärdera, kontrollera och döma? Mäta är säkert bättre än att väga men är det verkligen nödvändigt från början? Vad tillför det? På vilket sätt blir barn och unga friskare och bättre levande individer genom att vuxna mäter, väger och dömer? Servera bra mat istället då. Samt se till att det finns tillräckligt med rörelsetid. Sällan håller jag med influencers men du har en bra point! Fokusera på respekt och medkänsla istället för att jämföra!

Nån jävla måtta får det väl ändå vara på idiotin!
Det finns så många inom vården som inte är lämpade att jobba där så man kanske skulle kolla upp där föst.
Har dom kompetens och förstånd att uttala sig.

Absolut inte ok kommer motsätta mig detta kraftigt om mina barn kulle utsättas för detta.

Det är så ogenomtänkt att man baxnar. Det behövs så ytterst lite av kommentarer om sitt utseende eller kropp för att en ung person ska få komplex eller ätstörningar. Förslaget bör omedelbart förpassas till papperskorgen! Har inte barn och ungdomar redan tillräckligt att oroa sig för.

Det vägs vikt pch mäts längd, redan. Där får man fram bmi, vilket blir missvisande på personer som barn. Vad är skillnaden på siffrorna med våg eller måttband? Enda jag kan se är att måttband ksn visa potentiellt skadlig hälsa/vikt, medans vågen kan visa missvisande information om densamma. Tror det handlar mer om föräldrars och vuxnas rädsla över att de och barnen skall få tillförlitlog info om barnet är ohälsosamt överviktig. För vikten kan ju variera så stort att varken vuxna eller barn "behöver bry sig" om siffran. Och isåfall, kan man lika gärna skippa vågen liksom måttvand om man motsätter sig att mäta bukomfång. Många många föräldrar lever i förnekelse om att deras barn är normalviktiga just för att de dels inte vill inse sanningen och dels jämför sig med andra (ofta överviktiga) barn, då de är så många. På barn, även små ( från 3 år) skall revbenen vara tydligt synliga. Hur många barn i Sverige kan räknas in hit??

Sluta mät och börja se till att barnen måste röra sig minst 60 min om dagen på skoltid!

Barn växer och behöver inte mäta bukomfånget utan uppmuntras att aktivera sig så löser sig det med fetma, så små barn inte börjar fixera sig vid vikt och bantning

Bra förslag!! Men sluta tramsa med låtsasmat som soya och industrioljor blandat med grönsakshack. Ingen blir friskare av sånt. Informera folket om vikten av att äta riktig mat. Kött, fisk, ägg och grönt som komplement så blir folket och barnen starka och friska och undviker övervikt. Ta bort allt socker!!

Sluta mät.
Inför roliga dagliga fysiska aktiviteter

Att mäta bukomfång på barn skapar snarare problem än löser något . Lär barn sunda matvanor och se till att de rör sig mera i skolan i stället

Som barnpsykolog o mormor håller jag helt med om det förkastliga i att mäta på detta sätt!
Till synes enkelt men så förödande på många plan. Kommer ihåg hur stegräknare på arbetsplatser triggade igång tidigare ätstörningar.

Äckligt förslag. Vi ska gå framåt i tiden inte bakåt. Vad är nästa förslag? Att mäta barns föräldrars bukar? Gissa barn hälsa av att bara mäta deras små kroppar. Sjukt samhälle vi lever i.

Detta förakt mot överviktiga och underviktiga måste ta slut. Sluta diskriminera oss!

Barn ska inte vara försökskaniner till forskare, de går i skolan för sin egen skull och ska kunna känna sig trygga i skolan utan att någon kränker deras integritet. Det är illa nog att de vägs och mäts, vilket är en orsak till ångest för många som inte passar in i normalkurvan. Satsa på förebyggande metoder istället, riktat särskilt gentemot föräldrar!

Asså detta kommer ju göra så att barn blir oroliga och har ångest om deras vikt, ja forskarna kan ju göra detta ”test” på frivilliga barn och föräldrar!

Tycker inte att man ska mäta barn på det viset i skolan. Vet av erfarenhet hur fel det kan slå. Jag vet inte varför, men på skolan jag gick så redogjordes ens vikt i klassen. De som vägde minst och de som vägde mest. Jag var den tjej som vägde mest i klassen. Jag blev kallad fettot resten av min skoltid. Även när jag vuxit i min längd och min vikt och var normalviktig så blev jag retad. Även om det är längesedan nu så bär jag med mig det idag. Oavsett vad jag väger, hur mycket jag än bantar, så kommer jag alltid att känna mig överviktig.

Asså jag går på en skola i Skåne, i 6:an och jag skulle få panik om vi skulle mäta buken på oss barn. Jag är inte överviktad men man blir alltid orolig så man slutar äta mat till sist. Jag skulle helt bli förbannad om de hade började med detta i min skola. Jag tror att jag ska Minska med maten redan nu för säkerhets skull om vi får detta puckade bukmätnings sak.

Alla normalviktiga är inte hälsosamma. Alla överviktiga är inte ohälsosamma. Alla underviktiga är inte ohälsosamma. Utbilda er!

Nu lär Orthorexia nervosa öka ännu mer. Gratis för meningslöst förslag.

Se till att barnen regelbundet får gå till skolans kurator/terapeut/psykolog istället.

Jag blev mätt EN gång i skolan, efter det kände jag mig så fet att jag blev underviktig & fick skador på skelettet pga näringsbrist innan jag började högstadiet. Utsätt inte barn för detta!

Bra! Sluta förneka att fetma leder till ohälsa!

jag är en veterinär och vi brukar ibland mäta buken på djur men barn är väl inte djur?
Jag vet att de mäter de för vetenskapens skull men barnen skulle väll inte tycka att det skulle va kull med detta "tafsandet"

oj barnen som läste denna nyhet värkar inte så nöjda med att mäta deras magar...