SVT rapporterade · Hur var amningen för dig?

Ammade 14 månader med första barnet och ammar fortfarande andra barnet som är 17 månader. Problemet nu är hur jag ska kunna sluta då hon är helt galen i tutten. Med första barnet startade amningen lätt. Fick bra hjälp på BB då vi låg där i fem dagar. Med andra tog det dock en månad innan amningen slutade vara en plåga.

Första barnet (2003) ammade jag 100% i 5 månader. Fick kämpa för att hålla tillräcklig produktion. Jag upptäckte att om jag drack 3L vätska per dag så funkade det bra. Vid 5-6 månader började jag sakta att introducera annan mat varefter mjölkproduktionen snabbt klingade av. Vid 8 månader var produktionen mjölk så dålig att pojken min var helt hysterisk vi bröstet. Detta blev slutet av amningen. Barn nummer två (2014) helammade jag också 5 månader. Lika mycket kämpande denna gång för att få tillräckligt med mjölk. Amningen tog helt slut vid 7 månaders ålder. Med barn nummer två hade jag dessutom flera mjölkstockningar. Jag var så lättad när jag inte behövde amma barn nummer två längre. Det är inte alltid enkelt att amma!

Jag både ammade och gav ersättning. Det jag upplevde var att jag bara blev till frågad om jag ville amma eller inte. När jag sa att jag ville amma så var det bra med det! Min önskan är att man belyser problemet med att det kanske inte fungerar fullt ut och vad man har för alternativ. Min värld fullkomligt rasade när jag var på en veckas kontrollen och hon inte fick tillräckligt med mat. Jag har aldrig i hela mitt liv känner mig som en så dålig människa. Jag ville ju att det skulle fungera. Där tror jag många ger upp. Jag fick hyra en elektrisk pump och det kom i gång lite granna. Men jag fick ju lov att ge ersättning också.

Ammade mina 3 barn helt till 6 mån ålder , delvis till 8 mån-1 år . Kämpade på med hjälp av pump för att barnet inte behövde kämpa så mycket och jag hade ont i vårtorna. Jag såg inte det som ett stort problem.

Med mitt första barn SKULLE jag amma. För det var så det skulle vara. En skulle amma. Oavsett. Till varje pris. Låg på BB fem dagar då han föddes 36+3. Frågade flera gånger om allt såg bra ut och fick bekräftat att så var fallet. Dock på tredje dagen upptäcks att min son tappat alldeles för mycket i vikt. Han måltidsvägs och det visar sig att han inte får i sig ett gram. Marken rämnar under mina fötter. Jag sliter för att få amningen att funka. Sliter så hårt att jag till slut inte kan sova. Tappar synen och brakar in i väggen. Var sjukskriven i ett halvår. Men jag lyckades att helamma i ett halvår och sedan successivt introducera mat för att sedan helt sluta amma vid tio månaders ålder. För det var ju AMMA en SKULLE göra.

Ammar fortfarande min treåring. Första veckorna var det tungt med såriga bröstvårtor men så fort vi fick in snitsen så gick det jättebra. Har alltid haft mycket mjölk och har fortfarande. Jag tror det mesta sitter i huvudet och har läst att de allra flesta kvinnor kan amma, bara för några få procent är det fysiskt omöjligt. Vi behöver prata mer om amning och göra det mer accepterat i samhället, och inte bara upp till 6 månaders ålder. I många delar av världen ammas barn till 5-7års ålder. Jag hade aldrig trott att jag skulle amma såhär länge men är glad att vi fortsatt! Underlättar så under t.ex. förkylning när barnet inte är sugen på mat, amma funkar alltid.

Jag njöt av att amma och fascinerades av det fantastiska sätt som naturen är skapad. Alltid färsk ren mat till mitt barn, närsomhelst på dygnet utan att göra något annat än att lyfta på tröjan. Dessutom med ett perfekt näringsinnehåll, både mat och vätska i rätta mängder inklusive skydd mot infektioner. Dessutom skötte amningen återställandet av min kropp, drog samman livmodern bl a, och återställde hela min kropp. Visst fanns det problem ibland med ömma bröst, såriga bröstvårtor och huvudvärk pga vätskebrist mm, men att jag har en härlig kropp att förundras över. Och jag sluppit oroa mig vad mitt barn får i sig, fixa flaskor och temperaturen, diarréer, magknip, läkarbesök etc med allt vad det innebär av tid och ork.
Lita på era kroppar och njut, besvären är tillfälliga, ta dig över dom och ha härliga stunder med din baby, precis när ni behöver och vill ha en gosestund.
Karin

Ammar min snart treåring mornar och kvällar fortfarande, det blir som en mysig stund av närhet och jag känner ingen panik över att sluta, det har fungerat bra men visst är det ett jobb! Man blir lite tröttare, samtidigt som det är smidigt att alltid ha maten med sig.

Jag ammade mitt första barn i 2,5 år, och nu ammar jag mitt andra barn som är snart 11 månader gammal. Amningen har funkat bra med båda barnen, det har varit smidigt att slippa mecka med nappflaskor, termosar och nappar, och jag sover igenom amningarna om nätterna eftersom jag samsover och bebis själv hittar bröstet när han vill snutta. Det har gett mesta möjliga sömn för familjen, och som bonus för mig innebär amningen minskad bröstcancerrisk.

När jag fick första barnet var många arbetslösa och många mammor var hemma. Även om det tog mer än en månad att få amningen att fungera så hade jag ingen stress att sluta. Jag ammade i 2 år. Mitt yngsta barn var duktig på att amma men jag hade stress redan från början att jobba och studera vidare. Det blev delamning redan första veckan och sedan sporadiskt när jag hann med. Kändes inte som om samhället ville ha ammande kvinnor. Man var en dålig mamma om man knöt barnet till sig genom amning eftersom män inte kan amma.

Jag ammar nu mitt femte barn på kvällarna, han är 3,5 år. Ammat alla barnen mellan 2-3 års tid.
Amningen med första barnet var smärtsam första månaden, stora sår, infektion och det gjorde så jäkligt ont. Fick hjälp från amningshjälpen, sen blev det helt bra! Har aldrig gett napp till barnen och aldrig ersättning, de har fått amma fritt. Jag är för lat för att mecka med flaskor och blanda pulver. Samsovit med barnen från dag ett. Barn fyra och fem sov aldrig ens i spjälsängen. Jag hade bestämt mig för att helamma innan första barnet, eftersom jag läst att det var bäst, och jag var beredd på att det kunde bli problem, men att man kan lösa problemen om man får hjälp. BVC var helt värdelösa. De kunde ingenting.

Jag helammade vårt första barn. Det kändes naturligt och självklart. Sköna fina stunder då man knyter an, känner närhet och varvar ner som mamma.
Sen fick vi tvillingar och då funkade det helt enkelt inte att amma vilket jag kan sörja över än idag.

Bara det att det inte finns ställen i centrala Falun och andra städer där man i lugn och ro kan amma sitt barn talar sitt tydliga språk.
Och skulle man dra fram brösten på ett fik kommer det förnärmade, äcklade och elaka insändare i tidningen om det sen.

Med mitt första barn ammade jag fullt i 4 månader, sen blev det bara nattetid upp till 6 månader. Anledningen att jag inte ammade mer eller längre var för att jag är väldigt smal, gick bara upp 8kg och efter förlossningen var jag nere på 50-52kg igen. Jag åt själv inte tillräckligt, så fick inte mycket mjölk och dessutom blev jag väldigt yr. Kunde inte äta mer även om jag ville.. Sen gjorde det ont mest med spända bröst och jag tyckte det var ohygeniskt med pumpning och försöka hålla mjölken fri från bakterier.
Med andra barnet avstod jag helt från amning pga operation och tidigare erfarenhet av amning. Och för att jag väger ungefär lika igen och föranade att det skulle nog bli lika igen. Önskar jag kände annorlunda för amning, för det är både nyttigt för barnet och mamman och så är det mysigt.

Hungrig, skrikande bebis som aldrig var nöjd men oj vad fort det vände när hon fick flaskan första gången. Sov i flera timmar i sträck. Nöjd mamma, nöjd bebis. Med andra ord- amningen var inget för mig.

Ammat i 10 månader det var perfekt

Jag ville amma mina tvillingar men efter infektion i snittet efter förlossningen så sinade mjölken. Kroppen orkade helt enkelt inte. Tyckte inte BB var nå riktigt stöd heller. Det tjatades mycket om amning men ingen ville hjälpa riktigt. Får jag fler barn ska jag på't igen.

Jag kunde tyvärr inte amma min son som föddes 1995. Kämpade en hel månad. Efter en månads kamp sa BVC-Sköterskan: det är en myt att alla kvinnor kan amma. Hennes ord var befriande. Jag accepterade faktum och fick tid att njuta av min son, i stället för att vara fånge vid pumpen.

Med mitt första barn funkade amningen jättebra. Ammade i ca 9 månader och tyckte det var helmysigt. Tyvärr funkade inte amningen lika bra med mitt andra barn utan där fick jag motvilligt lägga ned efter 2-3 månader pga brist på bröstmjölk. Detta är något jag fortfarande är ledsen inombords för. Kände mig som världens sämsta mamma :(

Jag har ammat alla mina tre barn, ungefär lika länge med alla.
Helammat tills de varit runt 6 månader sen fortsatt att amma mellan måltider och på kvällar och nätter till ungefär 1,5 år på de två första och 1 år på den yngsta.
Der har blivit att jag slutat amma naturligt när jag känt att barnen inte haft behovet längre.

Jag hade önskat att kunna amma längre. Ammade ca 4 månader med båda barnen. Jag hade dock för stark utdrivning så båda barnen satte i halsen hela tiden under amningen. Detta resulterade i att barnen ammade i ca 1-2 minuter max, sedan gav de upp eftersom de hela tiden fick avbryta och hosta. Vilket gjorde att de i princip var hungriga hela tiden och jag sov i snitt 3 h osammanhängande per dygn. Fick ingen som helst hjälp från BVC kring detta, de kunde bara konstatera att jag hade tur som hade så mycket mjölk och att de flesta har problem med att få igång utdrivningen. Efter 4 månader var jag så totalt slut att jag själv inte såg nåt annat alternativ än att börja ge flaska. Bvc:s lösning? Sjukskrivning!

Det tog tid att komma igång med amningen, det blev akut kejsarsnitt. Lite jobbigt för mig att komma ur sängen. Efter två dagar gick det bra. Ammade i ett år. Fortsatte amma 1-2 ggr varje dag till hen var 14 månader. Mitt barn vaknade aldrig på nätterna. Ammade bara dagtid.

Har tre barn och amningen har fungerat bra i det stora hela. Med första barnet var det lite kämpigt i början då jag fick sår på brösten, men det blev sen bättre. Hade också stor prestationsångest med första barnet. Inför andra barnet bestämde jag mig för att ge flaska ibland om jag kände för det. Så han åt både bröstmjölk och ersättning. Med trean tänkte jag lika men där funkade amningen så bra så han fick nästan aldrig ersättning och jag ammade till han var 10 månader. Tror det funkade så bra för att jag inte kände krav och press utan ammade för att jag ville själv. Tycker det är för stor hets kring amning. Det kan ge motsatt effekt om man som vårdpersonal försöker tvinga. Tycker amning är hur bra som helst när det fungerar som det gjorde för mig med tvåan och trean.

Det var en fantastisk känsla av samhörighet och lugn. Men perioder när barnet behövde mer, så blev det intensivt.

Jag ammade båda barnen i ett år ungefär. Men det dröjde med första barnet eftersom barnmorskorna och BVC inte ville förstå att mina bröstvårtor var för platta för att barnens sugteknik skulle fungera. Efter mjölkstockning och mina förtvivlade försök att få hjälp hittade jag till slut en människa som visade på ett hjälpmedel som fungerade perfekt; en silikon-bröstvårta som man satte löst utanpå. Den var inte ens ovanlig.... Så den och lite oxytocin gjorde att jag hade allt fungerade perfekt. Efter hand utvecklade jag också en teknik som innebar att jag kunde ligga och amma. Underbart att kunna slappna av :-)

Har ammat tre barn. Det var litet kämpigt med första barnet eftersom jag blev tillsagd att pumpa ur för att inte få bröstböld . Det gjorde att jag producerade massor och blev väldigt trött. När jag i stället bara "lättade litet på trycket" ställde produktionen snabbt in sig till lagom nivå. Tror detsamna gäller om det är för litet mjölk i början. Kroppen anpassar sig i regel om man bara har litet tålamod. Det är mysigt att amma och se hur babyn ivrigt suger. Inget av mina barn har velat ha napp eftersom sugbehovet blivit tillfredsställt vid bröstet. Bekvämt att alltid ha med lagom tempererad mat.

En hemsk upplevelse för mig. Gjorde så ont varje gång jag skulle amma. Satt o grät innan. Detta var 1990.
Hade tack o lov en förstående barnmorska som jag fick tabletter av som tog bort mjölken. Kämpade en månad med detta. Alla kan inte amma. Så sluta o ge mammor dåligt samvete för det! Min dotter har inte fått några som helst men av det. Inga allergier eller dyl. Vilket det hotades med om man inte ammade minst 6 mån.

Jag ammade mitt första barn. Det var otroligt kämpigt då hon hade kolik och ville äta små mål hela dygnet om. Jag var helt låst i hemmet i 8 månader och fick aldrig sova. Med mitt andra barn blev det mjölkersättning direkt då han föddes med tungfel och efter operationen hade jag ingen mjölk. Vilken frihet det var! Jag och min man kunde dela på bördan dag som natt och jag kunde också lämna hemmet nån timme utan att oroa mig för att mitt barn svalt.

Det var en närhet och samhörighet som inte liknar något annat. Ammade i 6 månader.

Önskar så att jag kunde fått ammat längre!
Starten blev för oss , sondmatning i 1 månads tid inne på neo avd, när vi fick komma hem hade vi fått kolik. Mjölk hade jag massor av. Men med kolik så blev det för svårt att få återhämta sig, hitta lugn och ro i allt. Med ersättning så kunde jag få hjälp och avlastning på ett helt annat sätt!
Tog emot att sluta amma.

Jag kunde inte amma på grund av en livssituation som orsakade stress. Jag var väldigt hård mot mig själv och besviken. Tills jag träffade en sjuksköterska i ett annat samanhang och nämnde som svar på någon fråga att jag inte kunde amma. Då sa hon att hon inte heller hade kunnat det och att det är fel att många barnmorskor lär ut att alla kan amma när det faktiskt inte är sant. Alla kan inte amma.

Det är okej. Det är så för vissa och det har Inget att göra med hur bra man är som mamma. Jag känner idag att jag har fått ett avslut i att jag gjorde mitt bästa och det är det enda som räknas. Jag kan i efterhand se att jag har kunnat ge andra saker till mitt barn som andra mammor kanske inte kunnat. Det jämnar ut sig.

Du som är besviken över att inte kunna amma borde glädjas, för det visar ju verkligen vilken fin och engagerad mamma du är som bryr sig så mycket om sitt barn. Heja dig!

Otillräckligt stöd när det krånglade. Ingen person att kontakta. Upplevde att ingen brydde sig!

Min mor så "Du kommer aldrig att kunna amma med dina små bröst" jag blev ledsen. Jag hade tur att träffa barnmorskor som sa " det är teknik,teknik o åter TEKNIK" jaha...så föddes hon..sårigt eländigt 1 månad ..sen ammade jag 8 mån båda brösten varje måltid, på viktkurva gick hon upp precis men inte mer men hon var NÖJD sov o jag tyckte det var UNDERBART ,, det är "min" historia.