SVT rapporterade · Rasism – berätta om dina erfarenheter

Tyvärr är afrofobismen utbredd. Mitt barn har varit ned om läraren som gjort saker utifrån hudfärg och etnicitet. I ena fallet slutade med att läraren förbjöds att ha kontakt med mitt barn av rektorn. När läraren öppnade fritids var de alltid tvungna att vara två vuxna. Mitt barn och rektorn finns inte kvar på skolan idag. Läraren är fortfarande kvar på skolan.

Det är nog vanskligt att basera kurser om rasism i skolan på 19-hundratalsteorier om strukturell / institutionell rasism.

Dels har rasismen i skolan nog alltid snarare haft sitt ursprung i missriktat identitetsbyggande hos unga, dvs en rasism huvudsakligen sprungen underifrån.

Dels har vi idag många situationer där etniska grupper som allmänt är i minoritet, trots allt är stora eller till och med i majoritet lokalt och skolan är i all väsentlighet en lokal värld.

Det blir då mycket vanskligt att bygga arbetet på att vissa förutbestämda etniska grupper anses vara de som kan utsätta respektive utsättas för rasism, på det vis som är fallet inom teoribildningen för strukturell rasism.

Jag bor i ett invandrartätt bostadsområde och min familj har liksom Pers nedan blivit utsatt för diverse okvädingsord på grund av att vi är "Svenssons". Oftast i uttryck att de ska utföra någon form av sexuell handling på mig eller min mamma. Denna typ av rasism talas det inte mycket om i media, utan när det sker så heter det oftast att "bli kallad svensk är inte rasism", "att skrika könsord är inte rasism", "barnen menar inte det de skriker" etc.
Det är tråkigt att rasism i mångas ögon enbart kan vara det klassiska när vita ser ner på svarta, och att det inte alls kan existera tvärt om.

Inte direkt rasism, men jag har blivit väldigt trött på att när jag träffar nya människor är nästan alltid det första de frågar var jag kommer ifrån. Som om jag inte skulle ha några andra egenskaper som är viktigare i respektive sammanhanget där man möts. Jag drev (och vann) en rättsprocess mot Migrationsverket för att bli svensk medborgare. Vill inte bli reducerad till min härkomst hela tiden.

Mycket av orsakerna till denna taskiga attityd mot sina medmänniskor som mobbaren anser inte ”passar in” kommer hemifrån. Barn föds inte elaka utan formas till att bli det, oftast omedvetet förstås. Man undrar vad föräldrarna gör med sina barn och hur mycket dumt man lär sina ungar. Fördomar lärs ut, kanske beroende på avundsjuka eller missunnsamhet. Om vi alla skulle sluta fokusera på negativa saker och se möjligheter vore detta en bättre värld.
Det Noah beskriver låter som det jag själv utsattes för i skolan, skillnaden är att jag är etnisk svensk och dem som mobbade likaså. Dem som mobbar har dålig självkänsla och försöker dölja det genom att ge sig på andra. Kanske har dem själva varit hackkycklingar. Det finns ingen som mår bra och mobbar, så enkelt är det. Det är samma mönster och mekanismer men andra saker att ”anmärka på”. Den gemensamma nämnaren är utseendet. Är du lång och smal så blir du påhoppad pga av det, tjock eller har fräknar, samma sak. Är du mörkhårig eller har lockigt hår, ja, samma svar här.
I en situation som denna och en känslig ålder är det lätt att man tror att det är fel på en, det är det ju förstås inte. Men det är lätt att man tar åt sig och börjar tro på skitsnacket från den ena eller andra sidan. Då har ju mobbarna vunnit.
Och nej Noah, det är inte dig det är fel på. Det kan jag försäkra dig om som tidigare offer under skoltiden.

Jag får väldigt ofta frågan ”Var kommer du ifrån?”. När jag svarar ”Stockholm” får jag höra ”Ja men ursprungligen?”. Jag är född i Sverige.

Det händer även ofta att människor tar sig friheten att röra på mitt hår eftersom det är ”så himla lockigt”.

Upplevde rasism första gången när jag studerande i Lund och jobbade extra i Höör, Eslöv och Hörby (hade tre extra jobb). När kollegor fick veta att jag studerade psykologutbildningen blev det frågor om hur jag kommit in i utbildningen? Några pratade i termer vi och ni, *ni invandrare * och därefter följde massa negativa attribut, egenskaper och handlingar associerat med invandrare. I korridoren sade en svensk kille att maten jag lagade (utländska rätter) var äckliga. När vi pratade om att vara svensk, markerade han för mig att jag aldrig skulle bli svensk, han tog upp mitt utseende som ett hinder för det, att jag hade mörkare drag. Först då blev jag medveten om att betraktas annorlunda pga mitt utseende. Därefter har jag aldrig identifierat mig som jag en svensk bland svenskar och varit noga med att markera att vissa egenskaper som många svenskar vill tro att de *äger* dessa egenskaper utan är universella.

Jag kände en person som hade en etnisk svensk bakgrund väl. Mycket vältalig, välutbildad manlig sådan. Han har begått våldsbrott och hatbrott både mot kvinnor och personer med invandrarbakgrund i flera tillfällen. Jag har kunnat se med egna ögon hur han har kunnat glida förbi rättsapparaten ibland utan straff flera gånger och i vissa fall medmycket lindrigare straff. Jag har ofta tyckt att om det vore en kille med invandrarbakgrund skulle han få mycket värre straff, tyvärr. Jag kan inte förklara varför det var så, förutom att det var en väletablerad institutional rasism i svenska domstolar. Även en mindre välutbildad och fåordig svensk kille med abetarklassrötter skulle troligtvis drabbas av detta, vilket ger en socioekonomisk dimension till det hela. Jag tror dock fortfarande att en invandrarkille skulle drabbas hårdast pga av språk och empatifaktorn, ty nämndemän oftast består av pensionerade svenska män.

att man blir kallad Svenne / Seudi, eller hör folk prata negativt om "jävla svenne"

Folk går alltid på det som är annorlunda med personen när ska trycka ner hen. "Jävla giraffe" eller "jävla dvärg" kanske har du en stor näsa etc. Så jag tror inte att allting kommer ifrån rashat men när det faktiskt gör det så betyder det att personen som rashatar inte förstår bättre och är rädd för människor som inte är som hen. Det kommer troligtvis från isolation från andra kulturer.
Medan dessa människor växter upp hänger de på Flashback med andra likasinnade människor och utvecklar deras hat genom ren ignorans.

TLDR; Föräldrar kanske borde laga kebab/köttbullar med potatismos till middag någon gång så att inte göra andra kulturer så främmande.

Har inga erfarenheter av rasism, var är all nazism och rasism som massmedia gaggar om dagligen? Hur många röster fick NRM i valet, 1000?

Tyvärr har jag flera exempel...

En gång medan jag väntade på ett jobbintervju (till ett kvalificerad jobb som krävs svensk universitets exam blev jag tillfrågade om jag var där för städningsjobb.

Har blivit ifrågasatt (vid flera tillfällen) när jag pratar modersmålet med mina barn (som kan perfekt svenska och pratar som en infödd).

Har blivit anklgad av leva på socialen när jag har alltid jobbat och betalat skatt sedan jag flyttade hit (förutom när jag var föräldraledig)

Är rasistisk mobbing värre än annan mobbing? Jag har drabbats av det senare i många år men vanlig mobbing får nästan ingen uppmärksamhet idag jämfört med rasistiska påhopp. Nästan så att man kan tro att någon har en politisk agenda.

Moral, etik och respekt borde vara ett av grundämnena i skolan, förutom svenska och matematik. All annan kunskap "är ointressant" om denna grund inte läggs.
Skolan måste få denna möjlighet utan att rädda politiker och föräldrar lägger sig i, detta gäller även ordningen i skolan.
Kanske är inte elaka tillmälen alltid är uttryck för verklig rasim utan ett uttryck för att själv göra sig märkvärdig/ tuff på andras bekostnad - vilket även sker mot andra än färgade.

I korridorerna på min gamla gymnasieskola (en skola med ganska många personer från ekonomiskt gynnade hushåll) hörde man ofta ord och uttryck som ”jävla jude”, ”han är en så jävla jude med betygen”, ”jävla zigenare” och tyvärr även ibland n-ordet. De använde dessa ord både mot varandra på skoj, men också för att snacka skit om andra. Jag själv var aldrig offer för just dessa ord och uttryck, men det skapade en oro hos mig att denna typ av vardagsrasism fortfarande existerar och växer.

Äkta rasism är givetvis vedervärdigt och lyckligtvis också relativt ovanligt i Sverige. Dock används uttrycket alldeles för ofta i media och i sakliga diskussioner om utmaningarna och problemen med den stora migrationen. Att "brunsmeta" i en förosättninglös och saklig diskussion är en mycket omoralisk och dessutom destruktiv teknik som bara skapar en polarisering. Risken är också mycket stor är att värdeladdningen av ordet rasism urholkas med tiden. Paradoxalt nog så tror jag att många som pekar finger själva skulle vara hängivna nazister om de levt i 30-talets Tyskland. De primitiva mekanismerna är de samma, ett antiintellektuellt och känslomässigt förhållningssätt. En okritiskt anammaande av maktens åsikter. En möjlighet att få ett legitimt utlopp för hat om det riktas mot mer eller mindre inbilldade meningsmotståndare.

Från grundskolan till gymnasiet fick jag stå ut med rasism, blev kallad Pocahontas och annat. När jag tog upp att klä ut sig till indian under halloween är rasistiskt eller tog upp att maskotar för olika lag är rasistiska så började flera elever som innan kallat mig en massa saker att angripa mig personligen och säga att ”jag borde åka hem till indianland där jag kan spela min trumma”. Även när jag påpekar under halloween som vuxen dessa saker som rasistiska dräkter så blir vita svenskar upprörda och säger att jag inte är riktig indian för att jag har vanliga kläder. Rasism i Sverige är ett stort problem och gång på gång måste man ta upp det sen blir vita svenskar arga när man säger till

Rasism är något fult men som aldrig kommer att försvinna. Problemet kommer alltid att finnas och det är bara att acceptera lika mycket som att det är fel!

Jag är född i Sverige men har en utlandsfödd förälder. Jag har alltid sett mig själv som svensk och delar den svenska kulturen, men andra barn såg mig som invandrare och även många vuxna hade samma åsikt, enbart på grund av mina mörka drag. Sällan accepterade någon mig som svensk. Jag blev redan på förskolan dagligen mobbad, slagen och utfryst av just dessa skäl, och fick genomleva ett utanförskap genom hela min skoltid, då alla trodde att jag hade andra värderingar än svenska. Att barn inte förstår bättre klandrar jag dom inte för, men det sorgliga är att även de vuxna gjorde samma misstag och behandlade mig annorlunda än andra barn. Jag kan tänka mig att även etniska svenskar som växer upp i segregerade områden har liknande upplevelser, och det är sorgligt att barn ska behöva uppleva ett sådant utanförskap. Det skapar inte medborgare som engagerar sig i samhället, och därför är det bra att problemet tas upp, oavsett om det är "svenskar" eller "invandrare" som drabbas. Idag är debatten kraftigt polariserad och jag misstänker att det tyvärr har gjort problemen ännu värre.

Jag har läst alla inlägg i i chatten och blir djupt berörd, men jag tror den verkliga orsaken till mobbningen är att man på något sätt uppfattas som annorlunda. Människan har i alla tider alltid reagerat på allt som avviker från den egna gruppen, detta är en djupt liggande instinkt. Det kan t.ex handla om att man är kort, lång, tjock, smal, har fel kläder, annorlunda hudfärg eller inte delar gruppens värderingar. Att man kan bli mobbad pga hudfärg är således primärt inte ett uttryck för rasism utan för att man uppfattas som annorlunda. Rasism är att man på felaktiga grunder tillskriver en etnicitet vissa egenskaper.