SVT rapporterade · Klimakteriet - berätta om dina erfarenheter

Sökt hjälp för både dagliga och nattliga svettningar ett flertal ggr. Får till slut träffa en läkare som ska vara lite av en "expert" på området enl. vårdcentralen. Får ett slags p-piller utskrivet som efter en titt i Fass inte togs ut pga alla biverkningar. Senaste mötet med läkare på vc resulterar i att man får höra att man bara är fet och även har haft hjärtinfarkt. Ingen uppföljning.

Hade ett flertal klassiska klimakteriesymtom men blev så otroligt uppskrämd av läkaren som endast pratade på om den förhöjda cancerrisken. Törs pga det inte be om mediciner.

Har haft migrän i ca 25 år som i klimakteriet övergick i ”hypnisk huvudvärk” vilket betyder att jag 20-25 nätter i månaden vaknade m kraftig huvudvärk efter 3-4t sömn.
Detta tillsammans med ökad led-/muskelvärk har kraftigt reducerat livskvaliteten.
Har träffat vårdcentralsläkare, 2 neurologer o en professor i neurologi m olika migränformer som specialitet o fått utskrivit en mängd olika preparat, bl a starka antidepressiva mediciner.
Jag har vid alla besök föreslagit östrogen men alltid blivit avvisad.
Nu, efter 3 år har jag ”krävd” att få prova östrogen o därmed fått tillbaka min kropp.......i princip utan värk. Remissen skrevs motvilligt ut av läkare på vårdcentralen..... o ingår inte i högkostnadsskyddet!!!!!!!!!!!

När jag vaknade 3-4 ggr/natt av svettningar sökte jag hjälp hos min gynekolog då arbetsdagen blev ohållbar. Fick hormonbehandling (estradiolvalerat/medroxiprogesteronacetat) som hjälpte. Hade fortsatta problem med torra slemhinnor, speciellt i underlivet. Efter ett par år kom gråtmildhet och hiskeliga humörsvängningar in i bilden. Fick då dubblat styrkan på hormonpreparatet. Fick veta (annan gynekolog än den första,) att jag stått på en mkt låg dos. Allt blev mycket bättre efter höjd dos. Klart att jag känner oro ibland över vilka negativa effekter hormonerna kan ha men tänker att jag med regelbundna återbesök hos gyn står "under bevakning".

Då mina besvär började redan vid 45 års ålder med vallningar..dödsångers..torr " överallt men framför allt " kissade taggtråd jämt.Tyckte jag att allt va mycket jobbigt..fanns det inte några alternativ än att börja med hormoner. Efter många om o men o googlande hittade jag Estradoplåster bioidentiskt som då inte är det " farliga" östrogenet. Det räddade mitt liv. Mådde så dåligt innan jag började med plåstret..nu har livet kommit tillbaks. Underbar läkare som hjälpte mig med att skriva ut detta.

Hade det väldigt jobbigt på nätterna, fick byta både pyjamas och lakan ibland flera gånger per natt. Sökte ingen hjälp utan led i det tysta, vilket man inte ska göra. Nu har jag kommit förbi allt detta och det känns skönt.

Jag har haft mycket kraftiga blödningar i flera år vilket tyder på att jag varit i förklimakteriet ett bra tag. Nu i somras tillstötte andra symptom som kraftig irritabilitet som gränsade till ångest, torra slemhinnor, kraftig hjärtklappning dagligen och oförklarlig ledvärk. Först gick jag till Närhälsan som sa att det inte fanns någon hjälp alls att få om jag inte hade vallningar. Jag fick iaf en remiss till gyn och där sattes jag direkt på östrogenplåster och cykliskt gestagen. Redan första dagen med plåster försvann min hjärtklappning och nu är ledvärken också mycket bättre. Jag är även avgjort stabilare i sinnet. Tack och lov att jag fick komma till en handlingskraftig gynekolog.

Fick stora besvär redan vid 40, kraftiga svettningar, depression och orkeslöshet. Sökte vård på vårdcentral och de tog prover. Svaret jag fick av läkaren var att "du är inte i klimakteriet, du är för ung"!!?. Jag ifrågasatte och bad då att få komma till annan vårdenhet "specialist" eller liknande. Eftersom det uppenbarligen var ngt fel på mig. Läkaren vägrade hjälpa mig, och jag gick i över 1 år och led innan jag tog kontakt med privat vård. Där kunde de se att jag varit i klimakteriet under en längre period. Fick äntligen hjälp!!

Haft problem med ångest, depression och hjärtklappning, värk i kroppen mm i ca 15 år före menopaus. I samband med menopaus tillstötte även UVI som aldrig gick över. Provade lokalt östrogen i 2 år utan resultat. Förra året bad jag om att få testa bioidentiskt östrogenplåster samt bioidentiskt progesteron. Fick låg dos plåster och gestagentabletter som fick mig att må sämre. Jag förstod ganska omgående att det var östrogen som saknades och behövde höja min dos på 50 mcg men fick nej då "högre dos än så är inte medicinskt motiverat" Bytte till annan klinik och fick äntligen hjälp med både högre dos plåster och bioidentiskt progesteron. När jag kom upp i tillräckligt hög dos östrogenplåster så försvann plötsligt alla besvär med värk, UVI, depression, magproblem, och framförallt hjärtklappningen och ångesten som varit en ständig följeslagare i totalt närmare 20 år!

Hej,
Jag är en kvinna på 53 år och som använder ett hormonplåster sedan maj 2018 och det har räddat mitt liv.

Jag blir, likt många andra, låg och deppig när hösten och mörkret kommer. Men denna gång kändes allt mycket värre. Jag sov inte så bra, hade lätt att gråta och trodde att jag var på väg in i en depression. Allt kändes mörkt och svårt. Jag trodde jag höll på att bli galen. Jag kontaktade vårdcentralen jag tillhörde och bad att få prata med någon. Jag blev rekommenderad en kurator, men att det var minst tre månaders väntan. Jag påtalade att läget var akut och att vänta tre månader inte var rimligt. Jag minns att jag grät i telefonen.

Det slutade med att jag bytte vårdcentral, fick tid hos den nya, träffade en läkare som förstod direkt vad som var fel och skrev ut plåstret Estalis. Det var som att bli en ny människa! Det komiska är att efter några månader fick jag ett brev från min gamla VC där det stod att väntetiden till kurator var ytterligare tre månader.

Det jag funderat mycket på är brist på information, stöd och hjälp vid detta tillstånd. Läkaren jag träffade sa att jag som fortfarande är ung, produktiv och mitt i livet inte ska gå runt och lida i onödan när hjälp finns. Alla har inte den inställningen då klimakteriet anses vara en ”naturlig” process som vi kvinnor ska igenom. Lite som ”naturliga” förlossningar och plågsamma mensperioder. Det är inga sjukdomstillstånd och behöver därför inte behandlas, trots stort lidande. För att vi är kvinnor?

Hej! Jag är 44 år och är i klimakteriet i 4 år. Ingen trodde på mig i början att jag är i klimakteriet men när jag nämnde både mamma och mormor som var också relativt unga då vill de ta prov. Jag har haft jättestora besvär på nätterna. Sömnlösa och svettiga nätter. Vallningar kan komma mitt på dagen också. Tror att träningen hjälper till litegrann. Har försökt med vissa tabletter men av de mådde jag inte bra. Hela kroppen var som en vattenballong. Jag fick nya tabletter men jag har inte provat de än. Jag gick upp jättemycket i vikt också. Man orkar inte så mycket på dagarna eftersom man saknar sömn.

Hej
Är snart 53 år och haft klimakteriebesvär i form av vallningar/svettningar, dåligt humör/nedstämdhet av och till under några år där perioderna varat några veckor. Har inte velat ta hormoner men denna sista period jag haft nu som verkar gått över var jobbigare än tidigare. Funderar dock över det som står i er artikel: ”-Studier som kommit ut efter 2005 visar att hormonbehandling är fördelaktig om det initieras tidigt efter sista mens.”. Jag är hysterektomerad pga op av cervixcancer 2001 och har alltså inte haft någon mens sedan dess då jag var 34 år. Vilka risker finns för mig med hormonbehandling? Över huvud taget vad gäller fakta/info om klimakteriet står det alltid om när man slutar ha mens, men aldrig något om oss som är hysterektometade och inte längre har mens. Finns andra tecken/symtom på när vi kommer in i klimakteriet förutom vallningar?

Märkligt att vi kvinnor ska behöva detta lidande. Hur kan det ens vara så 2019.
Både jag o dottern är drabbade. Jag med klimakteriebekymmer som gör att jag funderar på om livet ens är värt att leva. Ointresserade läkare som bara stirrar i sina böcker och inte lyssnar på patienten. Dottern har sådana kraftiga menssmärtor vissa månader att vi får åka till akuten. Sista gången sa överläkaren på gyn att - det där får du lära dig leva med tills du är 50. Man tror knappt det är sant att en läkare kan säga så. Tycker synd om dottern ska ha mensvärk från helvetet o när hon blir 50 då kommer klimakteriehelvetet. Underbart liv man har som kvinna. Men som överläkaren sa, det är bara att bita ihop

Fyller snart 50 år och har haft jobbiga besvär i ca 4 år. Humöret och svettningarna har varit värst. Ibland kändes det som att jag inte ville leva. Fick halvdålig hjälp i början. För svaga och helt fel preparat. Nu får jag östrogen o gestagen i högre dos och jag mår så mycket bättre. Inte rädd för biverkningar eller cancer.

Till Ingela. Din dotter kanske har Endometrios. Be henne söka gyn som kan kolla med ultraljud. Hon ska inte behöva ha det så här.