SVT rapporterade · Bör vården erbjuda kejsarsnitt för de som vill ha det?

Absolut ska man erbjudas kejsarsnitt!
Jag gick igenom en fruktansvärd förlossning för ca 20 år sedan,
och valde att inte få fler barn pga det trauma jag fick och levde med flera år.
Fick ingen hjälp att bearbeta det som hänt. Självklart ska man inte behöva åka till
Norge eller annat land för att få kejsarsnitt, det ska finnas här på närmaste BB.
Om vi tar bort all präktighet och skuldbeläggande kring kvinnor och barnafödande (och sedan amning) så slipper vi mycket problem och lidande.

Självklart, varför skulle vården inte erbjuda det? Finns många fördelar med kejsarsnitt där bland annat själva förlossningen inte behöver bli så långrandig och smärtsam för kvinnan som föder

Nej, kejsarsnitt är ett ingrepp som är riskabelt för både mamma och bäbis. Det finns dessutom långsiktiga bieffekter. Det kostar dessutom en hel del pengar, pengar som borde gå till att utbilda och förebygga forlossningsrädslor.

Låt inte kirurgi ersätta biologi.

Jag tycker att den gravida ska få göra ett eget informerat val. Helt sjukt att man inte ska få vara med och besluta om sin vård. Särskilt när eftervården ser ut som den gör efter vaginalt. Skandal! Gjort två planerade snitt pga förlossningsskräck. Två underbara snitt och två underbara barn. Men kampen var lång.

Jag tycker inte att det är vi kvinnor som ska bedöma om man behöver kejsarsnitt eller inte. Det är ett stort kirurgiskt ingrepp som endast bör användas vid risk för barnets eller mammans hälsa. Det bedömer vårdpersonal, inte mamman själv. Behöver man psykologisk hjälp för att klara av en vaginal förlossning så är det rätt väg att gå, inte kejsarsnitt. En bukoperation är inte ”the easy way out” utan har även den komplikationsrisker!

Hej. ja, jag tycker verkligen att vården ska erbjuda kejsarsnitt för de som vill ha det. Det finns många argument till det men de primära är,
1. Kvinnor har rätt till sin kropp och produktiva hälsa innan graviditet - så varför inte under?
2. Kvinnor har rätt till att få information om de olika förlossningsätten och eftersom kvinnor är kapabla människor så kan de därför avgöra vilka risker de vill ta själv. För BÅDA sätten innebär risker.
3. I dagsläget är all statistik gällande risker för kejsarsnitt baserade på akuta och urakuta kejsarsnitt. Vi vet idag inte hur det ser ut för planerade kejsarsnitt. Sannolikt kan inte riskerna vara högre vid ett planerat kejsarsnitt.
4. Förlossningsvården borde verkligen ta med psykisk ohälsa som en komplikation efter en förlossning. Det finns bevisade risker för psykisk ohälsa skulle kvinnan inte känna att hon har ett val/ kontroll under förlossning. Jag ser alltså psykisk ohälsa så som depression och PTS/ PTSD som en komplikation som kan kosta mycket mer i både pengar och livskvalitet än vad ett planerat kejsarsnitt hade gjort.
5. Sett till andra länder så ökar INTE kejsarsnitt lavinartat bara för att de blir beviljade på kvinnans önskan. Varför ska sverige vara så vrånga och långt efter?
6. I ett så jämställt och humanitärt land som Sverige anser jag inte att det är humanitärt att tvinga kvinnor till vaginal förlossning. Ja tvinga, för det är ett tvång för alla de kvinnor som inte får beviljat planerat kejsarsnitt.
7. Kejsarsnitt utan medicinsk indikation (dvs. på kvinnans önskan) kan inte ses som ett medicinskt beslut. Varför får då läkare ta dessa beslut trots att de bara har kompetens att ta medicinska beslut? Läkarens bedömning slutar därmed med fastställandet att ett kejsarsnitt går att genomföra utan att det äventyrar barnets eller moderns liv (vilket det aldrig gör, eller kan Socialstyrelsen hänvisa till statiskt om hur många mödrar och barn som förloras per år i just planerade kejsarsnitt?). Detta innebär att förlossningsläkaren inte ska ta beslut i något som inte angår det medicinska. En förlossningsläkare är expert på förlossningen och inte på kvinnan eller kvinnans psyke. Det är oacceptabelt att en förlossningsläkare ska ges sista ordet i en fråga som inte faller inom ramen för dennes kompetens. Eller anser Socialstyrelsen att förlossningsläkare är även bäst på att bedöma mänskligt lidande?

Om man som gravid är väl insatt i såväl risker som fördelar med både vaginal födsel och kejsarsnitt, och därefter 1) bedömer att kejsarsnitt är det bästa för henne, samt 2) inte tillhör en grupp där riskerna är för stora för att hon/bebis ska kunna genomgå ett kejsarsnitt så är svaret JA. Kvinnan kan göra ett informerat val! Man har som patient rätt att välja vårdalternativ. Kostnaderna för kejsarsnitt är ingenting om man jämför med kostnaderna för hur mycket vård en kvinna som tvingas föda vaginalt mot sin vilja för med sig. Akutsnitt, PTSD, förlossningsskador, anknytningsproblem till barnet osv osv. Sverige har en lång väg att gå jämfört med andra länder i den här frågan.

Kvinnan bör få välja fritt om hon vill ha kejsarsnitt eller inte. Det innebär naturligtvis också risker, men konsekvenserna av dessa risker är mindre och kortvarigare för kvinnan än konsekvenserna av riskerna som vaginal födsel medför. Viktigt att ha i åtanke är att planeringen i ett planerat kejsarsnitt inte bara gäller kvinnan utan också personalen, vilket i dagens kaosartade arbetssituation ger ytterligare ett mått av trygghet för föräldrarna. Man vill inte utsätta sig för att föda i bilen pga att snålheten hos landstinget gjort att ytterligare ett arbetslag barnmorskor sagt upp sig just då barnet får för sig att komma ut.

Vi har så pass kvalificerad sjukvård idag att de ökade riskerna för barnet vid kejsarsnitt inte är något att vara oroliga för.

När jag skulle föda första gången , för 35 år sedan, och var gravt missbildad i höftlederna, hade Perthes sjukdom, med höftpannor som var ivägen för födelsekanalen och höfter som inte gick att vrida utåt, så vägrade man att ge mig kejsarsnitt. Man skaffade till och med ett intyg av en ortoped som bara läst i min journal, att jag kunde föda vaginalt. Jag hade tur att träffa den ortopeden när jag var i 6 månaden , och hon insåg vid undersökning att jag inte skulle kunna föda normalt och drog tillbaka intyget. Jag fick besked bara 2 veckor innan förlossning, att jag skulle få kejsarsnitt.
Nu vet jag att vaginal förlossning hade varit totalt omöjligt, barnet hade i så fall fastnat i början av födelsekanalen och troligen dött av trycket från benformationerna när värkarna tryckte ner barnet. När jag väntade mitt andra barn var jag väldigt tydlig med behovet av kejsarsnitt och tillät inga diskussioner. Vården behandlar gravida kvinnor som mindre vetande. Kvinnan vet faktiskt bäst, det är hennes kropp.

Det handlar inte om att vården ska bevilja kejsarsnitt för de som vill ha det, det handlar om kvinnors rätt till sina kroppar. Det finns få områden inom vården där patienter med starka rädslor och till och med fobier motarbetas, trycks ned och förminskas på det sätt som sker inom förlossningsvården. En del tvingas mot sin vilja genomgå vaginala förlossningar trots att ha kämpat för snitt under hela graviditeten, vilket omges av ångest, stress och oro- det är varken bra för mamma eller barn eftersom det innebär risker för bland annat barnets utveckling samt för den vaginala förlossningen.

Enligt patentlagen ska vård så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patenten, vården ska även främja patentens integritet, självbestämmande och delaktighet. Detta efterföljs inte inom förlossningsvården. Sverige lever kvar i någon slags naturlighetskultur gällande kvinnor kopplat till våra reproduktionsorgan. Det handlar ytterst om kontroll över kvinnors kroppar, och om en bristande respekt för de FÅ kvinnor som faktiskt av olika skäl önskar föda med kejsarsnitt.

Till Lydia: både vaginal förlossning och kejsarsnitt medför risk för komplikationer, men konsekvenserna av komplikationerna som kan uppstå vaginalt är betydligt värre än de som kan uppstå vid kejsarsnitt. Sannolikheten för allvarliga komplikationer är också högre vid vaginal födsel än sannolikheten för allvarliga komplikationer vid kejsarsnitt.

Sannolikheter är matematiska, inte psykologiska. Höga sannolikheter för komplikationer kan därför inte botas med psykologbesök.

Att en kvinna inte ska få bestämma över sin egen kropp är ett övergrepp från vårdens sida. Jag fick ett så kallat förlossningskontrakt så det så fint hette. Var jag öppen 4 cm kunde jag kräva ett snitt. Men kunde jag verkligen det? Svaret är nej. Dem spelade teater med mig, hade det inte varit för att min son vände sig hade jag fått föda vaginalt. Så det blev ett akut snitt för mig istället. Vem ska bestämma över min kropp??
Jag själv såklart! Att behöva stressa under sin graviditet och inte få ett planerat snitt och slåss för det och inte ens få igenom det, bara det gör att det blir en traumatisk upplevelse i sig. Det finns risker med allt men det är upp till varje kvinna och välja sin risk. Jag äger min kropp och mina beslut. Förlossningsvården är skev.

Nej, inte utan utredning och diagnos.

Hade det vart män som fött hade kejsarsnitt vart standard.

En blivande mamma kan få välja kejsarsnitt om det inte av läkare anses vara medicinskt betingat av hänsyn till mammans och barnets säkerhet - om hon betalar för ingreppet själv. Obstetriken ska utgå från att en vaginal förlossning är en normal förlossning och ska eftersträva det. Hälsning från en med erfarenhet av en utdragen vaginal förlossning och ett akutsnitt.

Det finns risker med båda sätten och jag tycker det är en självklarhet att kvinnan själv ska få bestämma över sin kropp hur hon vill föda sitt barn, efter hon blivit informerad om riskerna med båda sätten. Vi betalar väldigt mycket skatt jag tycker inte att man ska behöva åka utomlands för att själv betala ett snitt man bör ha rätt till här hemma i Sverige

Jag har läst hundratals inlägg från kvinnor som fått ”hjälp” från dessa auroramottagningar. Övertalningsförsök, nedlåtande kommentarer och bemötande är vanligare än ovanligt i dessa berättelser. Det verkar finnas ett stort förakt bland personal på dessa mottagningar gentemot kvinnor som av olika skäl önskar snitt. Man ska dessutom vänta länge med besked. Ingen annan stabs inom vården bemöts vi med samma nedlåtenhet.

Självklart ska man få välja själv om man vill föda vaginalt eller med snitt!

Svår fråga, jag har en nära vän som väntar sitt första barn. Hon har ordentlig ångest inför förlossning och har önskat få ett bokat datum för snitt för att sedan kunna jobba för att klara av det ändå. Bara vetskapen om att hon har en utväg tror hon skulle hjälpa mycket men sjukvården säger blankt nej.

Jag kanske inte tror på att man ska ha full rätt att välja men det måste finnas andra faktorer än bara fysiska för att göra valen

Nej,pga att barnet får en bättre start om det föds vaginalt.

Kvinnan har rätt till att göra ett informerat val. Något annat är otänkbart. Vården ska informera om risker med respektive tillvägagångssätt så man som gravid kan välja.

Så som Aurora och förlossningsvård ser på kejsarsnitt idag skapar det mycket onödigt lidande och kostnader. Främst för de som inte blir hörda alls, men även för oss som blir det. Jag hade en hemsk första förlossning som pågick två dygn och sedan avslutades med akutsnitt. Med mitt andra barn ville jag ha snitt direkt. Jag fick då höra från sjukvården och många andra att det blir minsann svårt. Fick komma till läkare för bedömning i vecka 35, efter att ha bytt region då min egen inte kunde garantera en bedömning innan bf, för det är så rutinerna ser ut på många håll. Fick nästan direkt snitt beviljat! Hallelulja! Men hela graviditeten dessförinnan var ett långt limbo och oro. Jag utvecklade en depression och blev sjukskriven på deltid. Onödig oro och andra graviditetskrämpor är en olycklig kombo. Önskade att jag hade sluppit lida så länge och fått höra att min önskan nog inte skulle uppfyllas.

Självklart borde man som blivande mamma få bestämma över sin kropp och välja förlossningssätt!

Hej! Jag anser att de som har en förlossningsrädsla som påverkar deras graviditet negativt ska få välja snitt. Och jag anser även att de kvinnor som inte längre vill, kan eller orkar föda vaginalt ska bli lyssnade på. Jag hade värkar i 6 dygn och läkaren nekade mig. Till slut gick den läkaren av sitt skift och en annan läkare gjorde bedömningen att jag skulle få ett akut snitt. Tanken är ju att mamman ska orka att ta hand om sitt barn också och inte vara så slut att hon inte orkar ta hand om sig själv eller sitt barn.

För mig var kejsarsnitt det enda alternativet med stor värkproblematik och ett sexuellt övergrepp i bagaget. Jag vågade inte bli gravid innan jag hade ett löfte om kejsarsnitt, vilket tog 8 år att få igenom.
Nu har jag äntligen vågat bli gravid, då börjar "övertalningskampanjen" istället för stöd i min graviditet!!

Självklart. Det är upp till varje kvinna att bestämma över hennes kropp. Hon ska informeras om risker men vi måste också sluta med att låtsas som att vaginala förlossningar inte har några risker. Kvinnan är fullt kapabel att själv ta beslut utifrån risker med båda. Det är jätte bra att det erbjuds samtal men oerhört fel att en kvinna ska behöva kämpa för att själv få bestämma över sin kropp bara för att barnafödande är något vi alltid gjort och förväntas vara något vi bara ska göra och gilla läget. Den psykologiska aspekten kan vara jätte stor. Tidigare övergrepp, tidigare förlossning som varit svår, stor förlossningsrädsla, medicinska problem eller psykiska. I mitt fall har jag haft två graviditeter som varit oerhört svåra både fysiskt och psykiskt. Förra graviditeten födde jag vaginalt (och jag är övertygad om att jag hade mått mycket bättre och orkat mer den första tiden om jag blivit smittad istället. Trots att det självklart gör ont den första tiden efter ett snitt också. ) och denna gången önskar jag av hela mitt hjärta att någon skulle lyssna på min önskan om ett snitt utifrån psykologiska skäl. Ingen kan känna någon annans smärta och ingen annan kan avgöra vad som är bäst för just mig mer än mig och min man. I Kristianstad där jag bor är sjukhuset speciellt kritiskt till snitt av psykologiska skäl men även andra. Jag hörde senast igår om en förstföderska som fått kämpa med att bli röntgad då hon var övertygad om att hon precis som sin mamma hade för trångt bäcken. Efter mycket kämpande röntgade de till slut henne och det stämde. Hon hade inte det kunnat föda sitt barn ens. Hon fick en tid för snitt. Dagen efter Bf!!! För de fanns inte tillräckligt med personal att utföra det tidigare. Hur är det ens möjligt??
Är det inte dags att faktiskt låta kvinnor ha makten över sin kropp även när vi ska göra något som kan vara det tuffaste i våra liv?

Varför ska vården få bestämma hur kvinnor vill föda sina barn? Alla kvinnor ska ha rätten till att bestämma över sin egen kropp! vårdens uppgift borde istället endast vara att se till att kvinnan är väl medveten om risker och komplikationer och har all den infon hon behöver för att välja hur hon vill föda sitt barn och sedan stötta i vilket beslut hon än tar.

Ja det är ju en rättighet.

Nu har jag inte så mycket att säga till som en man i denna värld när det kommer till dessa frågor men min syn på det hela är att det absolut ska vara ett fritt val. Dock kanske en undersökning bör göras om det kommer bli både mer komplicerat samt fler komplikationer i samband med det. Om modern (men helst båda parter) går med på det så ska man absolut få göra det.

Frågan är om det finns personal för att utföra operationerna tillgängliga och isåfall om det bör ske gratis eller mot kostnad för att minimera "onödiga" operationer.

Förlossningsrädsla/skräck/fobi - vården är snabb på att skylla rädslan på kvinnan när en omföderska inte vill föda vaginalt igen. Detta även om det rör sig om rädslor för faktorer som ligger utanför kvinnan själv och är helt normalt att vara rädd för; att det inte finns plats på förlossningen, att det inte finns personal på plats, att bli dåligt bemött/behandlad som ett barn under förlossningen, bli utsatt för obstetriskt våld, få nya/förvärrade förlossningsskador, inte få någon eftervård för förlossningsskador och psykisk ohälsa till följd av förlossningen... Att kvinnan ska behandlas för denna "rädsla" och lägga problemet på kvinnan känns som ett hån och slöseri med pengar och resurser.
Det är inte onormalt att vara rädd inför en förlossning när det idag är något av det farligaste en kvinna utsätter sig för med tanke på hur kvinnosjukvården ser ut och hur dålig vården är på att diagnostisera och behandla förlossningsskador. Nu pratar vi alltså inte bara om sfinkterrupturer utan även perinealbristning grad 2, levatorskador (som drabbar ca 10-20% av förstföderskor), framfall och övrig bäckenbottendysfunktion. Det känns inte okej och ekonomiskt försvarbart 2019 att vården och samhället accepterar att unga kvinnor efter en förlossning ska leva med bäckenbottendysfunktion som innebär att de inte kan vara fysiskt aktiva och återgå till arbete.

Utifrån hur kvinnosjukvården ser ut idag så är det väl självklart att kvinnor vill vara med och diskutera hur de ska föda för att må så bra som möjligt under och efter förlossningen. Det är att ta ansvar för sin och sitt barns hälsa - INTE att vara hysteriskt rädd för att inte kunna kontrollera allt under förlossningen. I alla fall så kommer inte vaginal förlossning att innebära mindre risker för kvinna och barn. Forskning behövs för att bättre kunna identifiera de kvinnor som löper stor risk för förlossningsskador exempelvis levatorskador och hur man bäst undviker dem alternativt behandlar dem. Vården behöver bli bättre på att bemöta kvinnor före, under och efter förlossningen. Kvinnosjukvården behöver mer resurser och förbättra arbetsmiljön för sina anställda. Kvinnosjukvården behöver ändra sin syn på kvinnan. Fram tills att det uppfylls så får vården acceptera att kvinnor och speciellt omföderskor kommer att vilja föda med kejsarsnitt.

Givetvis ska varje kvinna få bestämma över sin kropp.

Man ska komma ihåg att de flesta kvinnor vill föda vaginalt så att hjälpa de kvinnor som av någon anledning känner att kejsarsnitt är deras enda förlossningsmetod borde vara en självklarhet i dagens Sverige.

Läkarkåren och barnmorskor borde verkligen rannsaka sina värderingar, för granskar man forskningen ingående så håller inte deras argument som de använder för att vaginal förlossning är den bästa metoden.

Lyssna på kvinnorna, forskningen och se till att ett skifte sker i Sverige mot mer human kvinnovård!

Självklart. En kvinna måste ha rätten att bestämma över sin kropp. Vill man ha KS då ska man få det utan att bli ifrågasatt av så många. En gravid kvinna orkar inte gå på utredningar och svara på massa frågor.
Ge stöd till gravida kvinnor och låt de bestämma själva!

Det bör vara en självklarhet i Sverige år 2019 att en kvinna ska få bestämma över sin egna kropp! Jag genomgick ett planerat snitt pga förlossningsrädsla förra året, och det var en fantastisk upplevelse, som jag önskar alla som vill ska få uppleva. Att tvinga någon att föda vaginalt är en typ av övergrepp, och läkarna måste sluta upp med sina översittarfasoner och inse att vi kvinnor faktiskt kan avgöra vad som är bäst för oss!

Jag fick svaret att din kropp vet nu vad som gäller så kommer inte bli som första gången.. Blev som första gången, min kropp svarade inte som den skulle.. Riktigt irriterande att man inte får bestämma själv..

Absolut ska man ha rätten till sin kropp! Vid all annan vård får man faktiskt bestämma över sin vård- man kan tex neka till den vård som erbjuds, och då får andra alternativ erbjudas. Det kan innebära att man helt avstår vård. I fallet med födande kvinnor är det inte ett alternativ att helt kunna avstå att föda och därför måste ett rimligt alternativ erbjudas dvs ett snitt. Även Sverige måste kunna erbjuda sjukvård på humanitär indikation i större omfattning eftersom vi idag lever på 2000-talet. Det är lika naturligt eller normalt att föda med snitt som vaginalt eftersom en stor de av de vaginala förlossningarna slutar med snitt. Valet ska vara fritt!

Självklart är det en rättighet som vi kvinnor ska ha då det handlar om våra kroppar, psyke och vår framtid som människor och mödrar. Vi ska inte bli reducerade till vandrande inkubatorer under vår graviditet. Vi är människor med lika stor rätt som alla andra att få ha en bra livskvalitet även om vi väljer att skaffa barn. De flesta kvinnor väljer vaginal födsel men om man inte vill det så ska man få ta det beslutet själv då vi är fullt kapabla till att ta beslut om våra egna kroppar. Information ska ges om vad det kan innebära men vårdens uppgift bör vara att se till att kvinnor får en bra graviditet och förlossning så att vi klarar av att ta hand om barnet.

Jag fick ett planerat snitt i september i år. Det var mitt första barn. Jag har under 10 års tid varit livrädd för att bli gravid då jag alltid vetat att jag inte vill genomgå en vaginal förlossning. Det var en tuff process med mycket samtal med psykolog, barnmorskor och läkare. Jag mådde jättedåligt under hela graviditeten på grund av ångest och sömnbrist. Fick bli sjukskriven då jag mådde så skit. Allting slutade bra för mig men det var ett stort och onödigt lidande som kunde ha undvikits.

Nej bara på medicinska grunder. Det är förenat med ökade risker för både mor och barn, att föda med kejsarsnitt.
Barnmorskorna är jätteduktiga på att förklara och lugna.

Själva kejsarsnittet må vara smärtfritt, men återhämtningen är inte rolig. Om man ska få välja kejsarsnitt så måste det framgå hur jobbig återhämtningen är. Smärtan under förlossningen undviks men smärtan efteråt hindrar en från att ta hand om sitt barn till fullo. Det är inte värt det.

Hur kan man vara rädd för att föda på det naturligt sättet - och samtidigt INTE vara rädd för att opereras, där man först skär upp magen genom alla lager av magmuskler och sedan snittar up livmodern med skalpellen? Jag bara undrar . . .

Kvinnor ska få bestämma själva. Fakta som ges till kvinnor och som är tagna ur forskning är grundade på akuta kejsarsnitt, inte planerade. Det blir så missvisande. Du måste få vara trygg när du föder barn!

Till Laban och Gjort kejsarsnitt.

Det finns ju inte en enda anledning till att man vill ha kejsarsnitt. Ibland handlar det om rädsla men ibland handlar det om att man inte känner sig trygg med ovissheten att föda vaginalt. Finns det plats? Kommer personalen verkligen ha den tid som behövs? Kommer jag få förlossningsskador osv. Kvinnor är medvetna om vad ett kejsarsnitt innebär och kan själva värdera den risken som det kan innebära för henne. För vissa känna det bättre med kirurgiskt ingrepp då det är väldigt mer kontrollerat. Det är minst 10 personer i salen som har full fokus på ddig och barnet. Risken att något allvarligt ska hända är betydligt lägre + ingreppet går också snabbt. Sen är det också betydande skillnad på akut kejsarsnitt och planerat.

Kvinnor kan själv avgöra vilka komplikationer de tycker är värda att riskera då det är vi som ska leva med det sen. Självklart gör det ont och du blir begränsad ett tag men detta är också olika för alla kvinnor. Vi kan själv avgöra om vi tycker det är värt det. Det kan bli livslånga komplikationer med vaginal födsel med. Personligen riskerar jag hellre smärta eller infektion än att inte kunna hålla tätt från avföring eller inte kunna njuta av sex igen.

Jag gjorde planerat snitt på humanitär indikation för 6 veckor sedan. Jobbig process förr att få det, mycket skrämselpropaganda av alla inom vården innan man äntligen blev beviljad i v 29... Sådan lättnad för psyket. Sen sa operationsteamet att det absolut inte var någon fara, ren rutin. Så åsikterna inom läkaryrket verkar gå isär med. Fick en fantastiskt fin förlossning. Hade förvärkar och fick ren skär panik av dem, hade aldrig klarat en vaginal förlossning. Har återhämtat mig bra. Sedan snittet gjorde det ont rejält i fyra dagar sen snabbt bättre.Tycker verkligen man ska få välja själv! Är ju löjligt att en kvinna inte får det 2019. Finns risker med vaginal och kejsarsnitt. Jag tyckte riskerna med snitt var mycket lägre. Eller som jag var villig ta än riskerna för barn och mig vid vaginal förlossning.

Problemet är väl att det krävs mer resurser vid ett kejsarsnitt. Resurser som gör att någon annan vård blir lidande, då sjukvårdens resurser inte är oändliga.

Absolut att man kan avgöra själv vilka komplikationer som är värt det. Det jag menar är att det ska framgå vad ett kejsarsnitt innebär. Det är inte enbart en bra förlossning utan det är tufft att återhämta sig efteråt.

Informationen ska vara tydlig så att man vet helt vad man väljer. Det finns mycket mer information om vaginal förlossning än om kejsarsnitt vilket är tråkigt då det är två skilda förlossningsmetoder som bör nämnas lika mycket.

Har ett barn där förlossningen slutade med kejsarsnitt. Med tanke på att jag avskyr att ta sprutor (minst sagt) och att inte kunna ta sig ur sängen utan hjälp i början samtidigt som om det känns som om personalen försöker få en att åka hem med en gång skulle _jag_ inte välja att bli snittad igen om jag kunde undvika det, men det gäller _mig_. _Jag_ skulle göra det valet så jag anser att en annan kvinna ska få göra valet att bli snittad.

Jag har gjort ett planerat snitt och det var en väldigt fin upplevelse. Visst gör det lite ont efteråt, men det är verkligen ingen fara jämfört med vad jag hört från alla mina vänner som fött vaginalt, eller som tvingats till akutsnitt i sista minuten. Vid efterkontrollen såg allt bra ut och ärret syns knappt längre.

När du väl har fått veta att det blir ett planerat snitt kan du slappna av och slipper oroa dig för att behöva föda hemma eller i bilen för att du inte hinner iväg i tid. Du vet även att det finns tillräckligt med kompetent personal på plats som har tid för dig och som inte behöver rusa fram och tillbaka på grund av för låg bemanning.

Innan kejsarsnittet berättade även personalen att det är en rutinoperation som läkarna utför flera gånger i veckan och att det är väldigt säkert. Om det sker något oförutsett, så finns det beredskap och man får hjälp omedelbart.

Vården ska inte bestämma hur kvinnor vill föda sina barn. Information om risker och komplikationer ska ges om såväl vf som ks därefter ligger beslutet hos kvinnan och hon ska stöttas i sitt beslut. Skrattretande hur det går till idag med skrämselpropaganda och klapp på huvudet som att man inte kan göra ett informerat val själv.
Lär er också skilja på akutsnitt och planerat snitt när detta debatteras.

Första förlossningen var fruktansvärd och slutade med klipp och sugklocka efter att vår son haft extremt låga hjärtslag i ca 20 min. Efter det fick jag och min man gå i Aurorasamtal och lägga upp en plan så vi skulle känna oss trygga inför nästa förlossning.
Vid nästa förlossning hade inte barnmorskan läst planen och struntade i det under alla timmar vi var inne och var inte något intresserad av de delar som för oss var hela grunden till att vi skulle känna oss trygga. En förlossning som egentligen var ”normal” blev en hemsk upplevelse pga att man inte kunde lita på vården och den plan vi tagit fram tillsammans.

Vi bestämde att vi därför inte kunde skaffa fler barn - pga att det inte gick att känna sig trygg med förlossningsvården och att det skulle bli annorlunda nästa gång.
Vid efterkontrollen sa barnmorskan att sjukvården inte ska begränsa om vi vill skaffa ett barn till och då ska vi ha rätt till kejsarsnitt. Vilken lycka! När vi flera år senare villa försöka skaffa ett barn till hade vi flyttat och därför bytt landsting. Här var det inte lika självklart. Det tog flera månaders ångest oro och sömnlösa nätter pga många vändor/samtal med barnmorskor och läkare innan vi till slut fick ett snitt beviljat. Detta är inte bra för en gravid kvinna/barnet. Kejsarsnittet var en fantastisk upplevelse där jag för första gången kunde vara närvarande och få ta emot mitt barn och njuta efteråt. Så tacksam för det, men varför ska man behöva gå igenom en så lång och plågsam process?
Det finns så många kvinnor som haft det så mycket värre än mig och som kanske inte orkar stånga sig blodig för att få den förlossning de borde. I många andra länder är detta inte alls en så svår process att få igenom. Varför i Sverige? Vill vi ha massa mammor/pappor som mår fruktansvärt dåligt under hela graviditeten? Förstår vi vilka långvariga konsekvenser och kostnader det ger till samhället?
I vårt fall var den farligaste förlossningen den första, där vår son hade kunnat få hjärnskada pga syrebrist. Varför pratar man inte mer om de stora riskerna med vaginal förlossning? Vilka läkare/barnmorskor kan stå upp för kvinnans rätt att vara med och besluta förlossningssätt utan att behöva känna ångest och må dåligt pga rädsla att inte få igenom det?

Allt annat bemötande än att som kvinna få välja sjäkv hur man ska föda är fel.
Jag har själv genomgått två kejsarsnitt pga förlossningsrädsla och skulle välja det alla dagar i vecka trots all skrämsel som framkommer inom vården.
Jag vågar påstå att vi som väljer kejdarfödsel är så mycket mer påläst än många andra kvinnor och gör ÄNDÅ valet att genomgå kejsarsnitt för att det för oss och barnet är det absolut bädtansättet att förlösas/födas på.

Låt valet vara kvinnans, punkt slut.

Hej, kvinnor bör få välja förlossningssätt själva. Sjukvården borde ha som uppgift att informera kvinnan om för och nackdelar med BÅDA förlossningssätt men kvinnan bör ta beslutet själv. Idag talar man ofta om riskerna med kejsarsnitt som man grundar på information om akuta kejsarsnitt. Det är en stor skillnad på ett akut och ett planerat kejsarsnitt. Man pratat dock inte om riskerna med vaginala förlossningar.

Många kvinnor har förr i tiden mist livet under förlossningar och även om vi idag har få dödsfall i Sverige så har vi enorma problem med förlossningsskador och trauman som man inom svensk vård hanterar på ett katastrofalt sätt. Man vill ju hoppas på att svenska politiker och vården snart kommer förstå att man vill sträva efter en högre livskvalitet för våra kvinnor än att klara en förlossning levande.

vården borde sakligt och utan värdering kunna redovisa för såväl fördelar som risker både med vaginal förlossning och kejsarsnitt. Därefter borde det vara en självklarhet att kvinnan själv välja sitt förlossningssätt. Att påtvinga en kvinna en vaginal förlossning kan inte vara rimligt, för även om de fysiska aspekterna av en sådan förlossning går bra, hur tänker vården kring det psykiska måendet hos den blivande mamman, finns ju de som fått PTSD problematik pga påtvingad vaginal förlossning, genom mediers granskning vet vi om även de som dött i sviterna av påtvingad vaginal förlossning. Känns som att mycket inte är baserat på relevant och aktuell forskning utan på valda sanningar och forskning kring oplanerade kejsarsnitt

Jag led av svår förlossningsrädsla när jag väntade min son och det enda tänkbara sättet för mig var ett planerat kejsarsnitt. Jag hade tänkt på detta under många år innan vi ens skaffade barn. Jag fick kämpa mig till ett kejsarsnitt men fick så otroligt bra hjälp och stöd av Auroramottagningen, när de förstod hur viktigt det var för mig så blev kejsarsnittet beviljat och jag kunde äntligen njuta av den sista tiden som gravid och sova om nätterna. Mitt planerade snitt blev av tidigare då vår son kom några veckor för tidigt, men det var den absolut bästa förlossningen jag kunde önska mig. Jag kände mig så lugn och trygg under hela förlossningen och personalen var helt fantastisk! Nu efteråt mår jag jättebra, var uppe på benen samma dag och känner inte alls av snittet så mycket. Jag är så otroligt tacksam över att jag blev hörd och fick föda på det sätt som jag kände mig trygg med.

Varje kvinna har rätt att själv bestämma över sin kropp. Jag tycker det är helt rätt att säkerställa att kvinnan först fått tillräcklig information om risker med kejsarsnitt men då måste den matchas med lika mycket information om riskerna med en vaginal förlossning. Och detta blir problem för skadorna som uppstår vid vaginal förlossning registreras inte, tas inte på allvar och ses som ”något man får räkna med”. Jag har fött mitt första barn vaginalt efter samtalsstöd för förlossningsrädsla. Det blev värre än jag fruktat. Men i förlossningsvården förmedlar man känslan att om jag bara andats rätt skulle jag slippa skador som nu sex år senare fortfarande påverkar mitt liv negativt varje dag. Mitt andra barn föddes med kejsarsnitt. Processen att få det beviljat var minst sagt förnedrande. Förminskad och förlöjligad. Trots att jag efter min förlossning kämpat med en fraktur på mitt blygdben, skador i underlivet och panikångest så ser det i min journal ut som att min förlossning varit helt ”oproblematiskt”. Tiden efter kejsarsnittet var kämpig. Men jag minns den förlossningen med glädje. Om jag tänker på min vaginala förlossning mår jag dåligt än idag.

Jag är en vuxen kvinna. Kapabel att bedöma risker och fatta egna beslut.

Verksamhetachefen på NÄL visar tydligt i sin intervju den paternalistiska synen som vården har på blivande mödrar, vilket vi är många som fått kämpa för att välja förlossningssätt kan vittna om.

Med tanke på att vissa kvinnor får skador för livet under en förlossning här i Sverige, bör alla som vill, beredas möjlighet till kejsarsnitt. Kejsarsnitt är en operation som kan innebära risker och som lämnar kvar ett ärr på kroppen. Att en kvinna ändå väljer detta alternativ framför en normal förlossning betyder att hon är rädd för en vanlig förlossning. Oavsett skälet till rädslan ska rädslan respekteras.

Min räddning blev kejsarsnitt. Hade aldrig vågat föda vaginalt efter ett sexuellt övergrepp.. Ni män här inne, sålänge ni inte kan föda barn ska ni vara tysta om hur vi kvinnor gör.. Alla ni kvinnor, vi är lika bra föräldrar oavsett om vi fött vaginalt som med kejsarsnitt 😍

Ett minimum i utveckling vore att göra det självklart att kvinnor med traumatiska tidigare förlossningar, psykiska diagnoser och tidigare övergrepp med sig ska få välja kejsarsnitt. Att tvinga dem till vaginal förlossning mot deras vilja är inget mindre än ett övergrepp som borde vara straffbart. Jag tycker egentligen att det är ett övergrepp att tvinga någon alls. Men denna grupp speciellt. Att förlossningsläkarna går ihop i ”kejsarsnittskonferenser” och beslutat om kvinnor får eller inte får kejsarsnitt tycker jag är förkastligt. Det omöjliggör en second opinion och vad sägs egentligen på den där konferensen om mig? Hur vet jag att mina argument presenteras på korrekt sätt?

Svaret på frågan är ja. Tänk om jag hade kunnat få njuta och på riktigt glädjas av min dåvarande och nuvarande graviditet om jag som lider av extrem förlossningsrädsla/fobi hade fått veta om jag skulle eller kommer att få ett snitt. När min son kom för snart tre år sedan så fick jag veta att jag skulle få snitt en vecka innan bf när jag var i vecka 30, detta innebar att jag kunde få slappna av i kropp och knopp i 10 veckor. Dessutom blev jag tillsagd att om förlossningen startar spontant innan snittdatumet så var det vaginal förlossning som gäller så helt och hållet kunde jag inte slappna av. Nu är jag i vecka 20 och vet ingenting om vad som komma skall vilket är oerhört stressande. Jag har redan genomgått ett planerat kejsarsnitt pga förlossningsrädsla och vad jag vet har jag inte fått några komplikationer så att vården ska dra ut på svaret eller ev. skicka mig till aurora känns helt befängt, varför lägga tid och resurser på mig gällande det? Lägg det på dem som behöver det. Jag vet vad det handlar om och jag har försökt att bearbeta min rädsla innan denna graviditet men då fick jag ingen hjälp för att jag inte var gravid och nu när jag är det så går jag återigen i ovisshet. Dessutom har jag svårt att se att man kan ”bota” en fobi på 30-40 veckor när man dessutom befinner sig i den situationen som man är rädd för. Jo, jag vill ha barn trots att jag är livrädd för det sista momentet i graviditeten och jo, jag vill mitt barns bästa, det är just precis därför jag vill ha ett snitt. Jo, både jag och min man ville ha barn tidigare men på grund av min fobi så har det inte varit aktuellt. Jag vill också tillägga att min fobi beror inte på en parameter utan flera. Både mor och barn mår bättre av att få moderns önskemål tillgodosedd enligt www.lakartidningen.se.

Till Laban & Robban -så länge ni inte har varit gravida eller fött barn själva så ska ni inte vara nedlåtande mot kvinnor och deras val av hur de vill föda barn!

självklart ska kvinnor få bestämma över sina egna kroppar!

När jag ser på intervjun som ni har gjort med verksamhetensschefen på NÄL så ser jag inga tydliga svar från hennes håll. Att hon hela tiden påstår att barnmorskor har den kunskapen de behöver för att fatta sådana beslut kan ifrågasättas. Forskningen idag är bristfällig inom området och så blir naturligt även personalens kunskap inom ämnet.

Med det sagt så gick jag igenom själv kampen om ett kejsarsnitt förra året. Från att ha uttryckt min önskan i vecka 8 av min graviditet fick jag först komma till aurorasamtal närmare vecka 30. Sedan började en process med att gräva i min barndom för att fastställa ”min rädsla” för att föda vaginalt. Ingen berättade för mig om för och nackdelar om risker med kejsarsnitt vs vaginal förlossning. Som de bör. Detta pågick till jag tog med mig min man och vi sa ifrån att vi ville ha ett kejsarsnitt punkt slut. Jag var tydligen inte kapabel till att ta det beslutet själv. Fruktasvärd process och behandling av vården.

När jag väl gjorde snittet var det en fantastisk upplevelse. Glad att jag till slut fick föda som jag ville.

Ja. Så märkligt att så många män har åsikter om detta. Kvinnans kropp, kvinnans val.

Till "A".

ALLA har rätt till sin åsikt, oavsett om de är män eller kvinnor som aldrig fött hittills :)

Ni som hävdar att kvinnor har rätt till sina kroppar måste komma ihåg att bäbis har rätt till sin kropp. En vaginal förlossning innebär fördelar för bäbis som inte snittade får. Vad är bäbis rätt till sin hälsa när ni prioriterar ert egna val framför bäbis bästa?

Jag är kvinna och barnafödare, men också skattebetalare. Vår gemensamma pengapåse räcker tyvärr inte till allas önskemål, och jag tycker att det är problematiskt när det bildas en kultur av att en anser sig berättigad till saker ur skattebetalarnas pott trots att det inte är medicinskt motiverat. Vid min andra förlossning tjatade jag om epidural, då jag visste hur det känns att föda barn. Barnmorskan bad mig vänta, och till slut var det för sent att sätta epidural. Borde jag bli kränkt och härja att det minsann är min rättighet att få den smärtlindring jag tänkt mig? Nej, jag fick lita på att barnmorskan gjort en professionell bedömning av situationen, och mycket riktigt gick förlossningen utmärkt. Vi har stora brister i våra skattefinansierade verksamheter på bred front: infrastruktur, skola, vård, barn- och äldreomsorg, polis och så vidare. I en perfekt värld skulle alla kunna välja var, när och hur de skulle få vård, men som det ser ut nu tycker jag att vi alla får dra ner på det vi anser oss berättigade till en aning.

Det här är det minsta som man kan ge en kvinna! ATT KUNNA BESTÄMMA ÖVER SIN KROPP.

Det ska inte ens vara en fråga om man själv ska få bestämma över sin egen kropp. Det är ska vara en rättighet och en självklarhet. En kvinnas val över hur hon vill föda sitt barn ska inte behöva ifrågasättas.

Självklart skall kvinnorna få bestämma över sin egen kropp,dom känner den ju bäst själv

SVT hoppas ni fattar att det är väl kvinnor som vill ha kejsarsnitt som svarar här för det mesta, att det inte är den allmänna opinionen. Sedan är kejsarsnitt ett stort operation faktiskt som många verkar glömma bort. I vilka andra delar av vården kan man gå och kräva en operation för man är rädd för nåt. Kan jag gå till onkologen och berätta om hur rädd jag är för bröstcancer och önskar att han opererar bort mina bröst för det är mitt val och min kropp. Inom förlossningsvården är det mitt val min kropp som verkar gälla. Så nej kejsarsnitt är ett medinskt beslut som vilka andra medicinska beslut och det ska fattas i slutänden av en läkare med empati. Vågar man bli gravid igen så kan det gå att få hjälp med förlossningsrädslan.

Ja, kvinnans självbestämmanderätt ska hörsammas och hennes upplevelser ska tas på allvar. En förlossningsrädd kvinna som tvingas föda vaginalt är inte särskilt samarbetsvillig under förlossningen, vilket med stor sannolikhet försvårar förloppet. Dessutom utsätts hon för en oerhörd stress under hela graviditeten som borde få vara en fin tid, vilket också kan påverka barnet. Därtill kan all denna stress och ångest försvåra starten för den så viktiga anknytningstiden mellan mor och barn. Ps. Att föda med kejsarsnitt är också naturligt.

Ja

JA!
En kvinna är fullt kapabel till att förstå vad som är bäst för HENNE! Ge kvinnor objektiv information om både vaginal födsel och kejsarsnitt - där efter ska kvinnan få göra sitt val utefter vad HON känner sig trygg med.
Det finns såååå många berättelser från kvinnor som tvingats till vaginala födslar, där det för det första har varit en fruktansvärt psykisk process hela graviditeten, själva förlossningen har varit fruktansvärd med panik och inte allt för sällan slutat i akut snitt samt psykiska trauman, bl a PTSD, i flera år efter (hela livet).
VARFÖR ska man tvinga en livrädd kvinna till vaginal födsel till varje pris? Att påstå att det är för barnets och kvinnans bästa är rent skitsnack - det har med pengar och prestige hos sjukvården att göra!
Vi är rätt få i Sverige som är så rädda att vi inte på något sätt kan tänka oss en vaginal födsel - låt oss få den trygghet och ro som de som vill föda vaginalt får. Låt våra barn slippa den påfrestning som det innebär att ligga i magen hos en psykiskt stressad/nedbruten mamma!

Finland har samma % kejsarsnitt som Sverige totalt (8%), skillnaden är att där lyssnar man mer på kvinnan och låter henne ta det avgörande beslutet efter samtal.
Bara för att man släpper på reglerna kring KS så kommer inte alla Sveriges kvinnor välja KS, det är ett absurt argument! OM man släppt på KS-besluten till kvinnan, så tror jag snarare att fler av oss rädda kanske hade vågat testa vaginalt - OM vi fått HJÄLP med processen från INSKRIVNING hos barnmorskan, allra helst redan innan man är gravid om man söker hjälp för sin rädsla då (jag försökte, men blev totalnekad). OM vi fått tidiga samtal (inte som nu, då det är vanligt att man först får hjälp med ett första möte i v25-27, och beslut i v30-35) och haft en trygghet i att det är VI som tar avgörande beslut, så hade vi känts oss mer trygga, varit mer mottagliga för ev terapi och samtal kring vaginal förlossning - som det är nu gör sjukvården ALLT för att motarbeta den tryggheten - ständiga övergrepp både psykiskt och fysiskt mot oss förlossningsrädda bygger inte direkt på tilliten till den myndighet som påstår att de vill hjälpa oss...
Andra fobier kräver ofta flera år av terapi, och då är det för att man själv VALT att vilja jobba med det - inom förlossningsvården ska man bli hjälpt och botad inom några få veckor, dessutom mot sin vilja... Absurt, SÅ absurt!

...om man nu vill dra "naturlighetskortet": Vart ska vi då dra gränsen? Då borde ingen få hjälp med IVF eller hormonbehandlingar, när man föder vaginalt borde man inte så någon som helst smärtlindring, man borde inte få någon hjälp att försöka återuppliva ett barn eller mamma som tuppar av under förlossningen osv osv osv. INGENTING är naturligt idag. Återigen ett löjligt argument!

Kostnadskortet; Den jämförelse som göra är komplikationsfri vaginal förlossning VS kejsarsnitt - ja, då är KS dyrare. Men det är få vaginala förlossningar som går helt komplikationsfritt. Kostnaderna för en VF skjuter snabbt upp, och över ett KS, när det blir komplikationer.
Än en gång; Nej, det går inte att dra det kortet heller.

Förkastligt!!!

Det tjatas om ”rädda” kvinnor. Vi är inte alla rädda, vi är bestämda med vad vi vill. Vi vill bli behandlade som vuxna och tänkande varelser. En förlossning är ingen enkel sak och det borde vara upp till var och en vilka risker den vill ta för sig och sitt barn. Risker finns med både vaginal förlossning och kejsarsnitt.

Det är en självklarhet att man ska få bestämma själv. Klart man bör bli informerad om för och nackdelar, risker m.m, men i slutändan bör det vara kvinnan som ska få bestämma. Dessutom tycker jag det näst intill finns ingen information om kejsarsnitt när man går på förberedelseträffarna på MVC. Vid min förlossning blev det akut snitt och jag drabbades av panik då jag inte förstod vad som hände och varför. Hade bara fått information om vad som gällde vid vaginal förlossning, alla de olika faserna m.m.

Och angående återhämtningen efter ett snitt så är det extremt individuellt. Vissa kan åka hem redan dagen efter för att de mår så pass bra. För mig tog det väl 2-3 dagar innan den värsta smärtan försvann. Dessutom får du ju medicin som man tar. De har full koll på en.

Ja, självklart!

Förr i tiden så födde man sina barn och sen steg man upp och tog hand om sin familj och kanske även kreatur. Idag så skall det pjoskas och fjantas runt varenda en. Är du rädd för en förlossning. Använda kondom, p-piller eller knip ihop benen. Det är inte en självklarhet att kunna yngla av sig.

Ja. Kvinnor är kompetenta nog att ta det valet själva! Tycker det är sinnessjukt att trots välformulerade argument så ifrågasätts vi. Och det är en riktig kamp att få KS, med ständig oro istället för att kunna fokusera på sin graviditet. Mamma och bebis förtjänar en god start på sitt nya liv och bidrar ett planerat kejsarsnitt till det så självklart. Angående den ekonomiska biten så kostar det mer med ett KS men eftervården i en vaginal förlossning brukar kosta desto mer. Vaginala förlossningar ger ofta oerhört mycket komplikationer efteråt vilket det inte pratas nog om på samma sätt. Blev så chockad när jag satt och läste på om komplikationer/risken om kejsarsnitt vs vaginal förlossning inför mitt BM-besök, för det är så oerhört uppmålat att KS inte är ”lika bra” men kollar man på riskerna så är de likvärdiga. Kvinnor har rätt till sina egna kroppar. Punkt.

Självklart!

Ja, självklart!!!!

Självklart ska det vara frivilligt att göra kejsarsnitt. Vill man inte föda vaginalt ska detta va en självklarhet! Det ska inte behövas en massa psykologer och en lång historia för att få igenom ett kejsarsnitt. Många får föda vaginalt med rädsla och inte få en bra förlossning enbart för dom blivit nekade KS!
Alla ska få föda på det sätt aom känns rätt!

Nej helt fritt tycker jag inte det ska vara, jag fick ks pga sjukdom men det är en stor operation som kostar mycket och risk för komplikationer som också blir dyrt.

Hellre att pengarna läggs på annat i vården. Självklart ska man ha KS om man är rädd och behandling inte hjälpt, och man ska slippa rädslan över om man kommer tvingas eller inte men alla ska inte få det för man vill.

Självklart! En vuxen människa kan göra ett grundat och bra beslut när man blivit informerad med för och nackdelar och det bör vara upp till kvinnan själv att välja, ha bestämmande rätt över sin egen kropp! Majoriteten vill föda vaginalt ändå men alternativet måste absolut finnas! Ingen kan veta hur en annan människa tänker eller känner därav måste man lita på att individen själv fattar ett bra beslut för sig själv och sitt ofödda barn.

Självklart!
Jag har gjort ett urakut snitt, mitt barn höll på att dö pga att hon fastnat med navelsträngen och hade den 4 varv om sig. Hade då genomgått igångsättning och var öppen 10 cm. Sövdes då bedövningen inte tid. Trodde jag skulle dö av utmattning när jag vaknade upp dagen efter och inte ens visste att min dotter var ute. När jag blev gravid igen krävde jag att få ett planerat snitt, var som en dröm i jämförelse med första förlossningen. Gjorde mitt tredje snitt i somras. Nu när förlossningen är så osäker med personal osv så förstår jag att kvinnor vill ha snitt av den anledningen också.

Givetvis! Läkare/barnmorskor bör först och främst sakligt och neutralt informera om vilka risker olika förlossningssätt innebär och sålunda sluta sockra beskrivningarna av vaginala förlossningar och likaledes sluta svartmåla kejsarsnitt - båda förlossningssätten innehåller risker! Och båda sätten ger överlevande och oskadda kvinnor och barn, om inga komplikationer inträffar. Sedan bör läkare/barnmorskor ge en rekommendation utifrån varje enskild kvinnas graviditet där då både det kroppsliga och det mentala invägs i rekommendationen. Därefter ska varje kvinna själv få besluta vad som är bäst för henne. Informerade val är de bästa valen!

Om man vill ha kejsarsnitt utan medecinsk anledning, utan bedömning psykologiskt pga. rädsla osv så får man i så fall bekosta den själv. Det är en mycket dyr operation som man inte bör utnyttja.
Men så fort det finns en risk för barnet och/eller kvinnans liv så bör man naturligtvis överväga kejsarsnitt. Med betoning på överväga då det inte alltid är den självklara lösningen i situationen.

Har själv varit med om akut kejsarsnitt för att min son höll på att förlora livet. Blir jag gravid igen får vi se hur min situation ser ut då. Det bästa för barnet är så klart prio ett.

Självklart! Låt kvinnor bestämma över sin egen kropp.

Och MÄN här inne som tror det har rätt till en åsikt? Logga ut. Hade män fött barn hade valet varit fritt.

Självklart! Självbestämmanderätten över sin egna kropp borde gälla alla, även gravida! Föräldrarna får bestämma över sitt barn när de e på utsidan av kroppen, t.ex. kan vi idag välja att inte vaccinera barn mot smittsamma dödliga sjukdomar. Föräldrarna kan också välja att äta saker som kan döda barnet medans det är i magen. Föräldrar gör val för sina barn som alla andra vuxna inte håller med om är det bästa. När vuxna ska bestämma över en annan vuxens kropp, där konsekvenserna kan bli så allvarliga som död - tycker jag det är fel!

Jag födde nyligen barn där vi efter mycket om och men födde via kejsarsnitt. Jag var ganska rädd när jag vart gravid för att föda och vart skickad på Aurora samtal. Under samtalet blev jag helt överkörd och det var tydligt en skräckproppaganda för hur farligt och dåligt kejsarsnitt var. Fick en broschyr med mig hem där det i korta ord stod att man med positiva tankar kunde ta bort smärtan och föda barnet enkelt samt en ny tid en månad senare. Under denna månad ökade med rädsla till att bli enorm och jag bröt ihop på toaletten på jobbet mm för att jag var så rädd. Broschyren kändes som ett slag i ansiktet där all min rädsla förminskades eftersom jag inte lyckades med dessa "positiva tankar". Min BM försökte ligga på för tidigare tid men lyckades inte. På nästa möte med Aurora vart jag återigen förminskad och kallad "lilla gumman". Läkaren som jag därefter fick träffa var så otroligt elak mot mig och inte alls förstående. Var inställd på att dö (vilket är så himla sjukt!) tills de en dag ringde och meddelade mig (med en otrevlig ton) att jag "får väl beviljat ks då!). Efter beskedet kunde jag äntligen slappna av och alla i vården blev helt plötsligt jätte trevliga. Fick höra om vilken rutin operation detta var och hur bra detta skulle gå mm. Några veckor senare föddes mitt älskade barn. Säkert och tryggt.
Jag är otroligt glad att jag fick ks beviljat och sörjer alla som vill ha det men inte får. Hade jag fått önska mig ngt så är det att få besked tidigare. Den ångest och depression som jag hade under min graviditet hade jag gärna varit utan.

Förstår inte varför inlägg om traumatiserande förlossningar inte får finnas
här i chatten? Skrev tidigt imorse om mina egna fruktansvärda erfarenheter
av att ha fött barn. Den blev barnbegränsande - inga fler barn. Aldrig att jag hade fått kejsarsnitt, fick inte ens smärtlindring. Erbjud alla kvinnor kejsarsnitt om de vill ha det. Inom svensk hälsovård utgår man i alltför mycket att patienten - läs kvinnan - inte ska få bestämma över sin kropp. Allt ska bestämmas utan patirntend samtycke, från födsel till död. Detta är totalt oacceptabelt och också inhumant.

Ja, det tycker jag! Men det skall föregås av samtal/ bedömning av läkare för att trygga blivande modern

Alla har rätt att bestämma över sin egen kropp och neka vård men ingen har rätt att kräva vård som utbildad vårdpersonal inte anser nödvändig. Vården skulle haverera om vem som helst kunde komma till sjukhuset och få fri tillgång till alla behandlingar och läkemedel som finns.

Det här påminner om kvinnor som vill föda hemma. Förlossningsvården har ett visst sätt som de vill göra på. Kvinnan har liten chans att få som hon vill.

Nej, kejsarsnitt är ett allvarligt kirurgiskt ingrepp och det bör vara en doktor som tar beslutet om det är nödvändigt. Men det borde finnas privat finasteride alternativ för de som vill ha det, likt andra icke medicinskt motiverade operationer såsom plastikkirurgi och kosmetiska ingrepp.

Absolut bör man få kejsarsnitt om man vill. Det ska vara frivilligt! Allt för modern och barnets bästa.
Däremot bör man forska och informera mycket mer om vaginal förlossning. På sikt kan kunskap öka, och skador minska- då kommer många fler att vilja/kunna använda vaginal förlossning.

Nej, det är läkarna som bestämmer. Folk får betala allt ur egen ficka på helt privat klinik om det ska vara en ala carte-meny i vården.

Absolut inte. Endast av medicinska skäl och om det finns risk för mamma och barn.

Självfallet. Sverige borde ser över sina rutiner och vara ett modernt land och hänga med i utvecklingen. Ingen annan äger någons kropp förutom du själv. Du bör kunna få välja det alternativ som passar dig bäst. En trygg förlossning är väldigt viktigt för att senare kunna fungera som mamma/familj. Är inte trygghet något vi ska prioritera?
Varför känner så många behov av att bestämma över hur andra känner och veta vad som är bäst för dem? Lyssna och stötta istället!

Svaret på frågan är enkelt. Nej. Lika lite som någon annan bukoperation erbjuds ”den som vill ha det”. Kejsarsnitt bör däremot erbjudas alla som har en klar indikation för detta. Indikationen kan däremot diskuteras. Det finns ju ej konsensus vare sig nationellt eller internationellt.

Till Karin -jag skrev aldrig att man inte har rätt till en åsikt för att man är man, men att vara nedlåtande mot kvinnor är aldrig okej oavsett de har fött barn eller ej!
Fruktansvärt att läsa dessa kommentarer!
Till Lina -”Förr i tiden” Så hade du inte haft internet, vatten i kranen, tillgång till den fantastiska vård som faktiskt finns idag iom utvecklingen! ”Förr i tiden” kunde vi inte heller bota sjukdomar i den utsträckningen vi kan idag!
Som -sagt kvinnans kropp, kvinnans val!

Om nu staten och vissa skattebetalare anser att det tar för mycket pengar och resurser inom vården så kanske man borde privatisera detta så att vi kvinnor får bestämma själva över våra kroppar! Det är många gravida som är villiga att betala för att få ks då dem inte får sin röst hörd hos landstinget!

En kvinna som ska föda sitt eget barn ska såklart få ha egen fri vilja gällande hur barnet ska komma till världen och därmed ha makten över sin kropp i sina egna händer. Jag säger JA till att vården ska erbjuda kejsarsnitt till de som vill ha. Finns inget mer självklart i mina ögon.

JA !!!! kvinnor ska ha rätt till kejsarsnitt om det är det enda sättet för dom att få barn absolut.man ska aldrig tvinga en kvinna att föda vaginalt . Man ska även som kvinna kunna få på papper ett godkännande om planerat snitt inför /om graviditet för man ska inte behöva vara rädd från start till slut ,för man ska kunna njuta av sin graviditet på ett mysigt sätt och inte ett stressat oroligt sätt som kan leda till depression och missfall .

Vi kvinnor i Sverige är otroligt priviligierade gravidsammanhang, historiskt och globalt sett. Vi får använda preventivmedel, vi får ta dagen efter-piller och göra abort, vi får bestämma om och när vi ska ha barn och med vem, vi får hjälp med ivf, vi får adoptera, vi har en generös föräldraförsäkring, lagar som skyddar oss mot diskriminering i samband med graviditeten och sist men inte minst tillgång till gratis vård i samband med graviditet och förlossning. Inget av detta är på något sätt självklart för stora delar av världens flickor och kvinnor. Rätten till sin egen kropp tycker jag ska handla om just detta: att inte tvingas bli gravid. Rätten till sin egen kropp är inte att kräva skattefinansierat planerat kejsarsnitt om det inte är medicinskt motiverat. Man har som kvinna i Sverige många möjligheter om en vaginal förlossning inte känns okej: bli inte gravid, gå i terapi, betala kejsarsnitt själv.

Ja!

Så länge man inte kan få veta såna basic saker som var man ska föda och att man har en barnmorska hos sig, så tycker jag absolut man ska få välja kejsarsnitt.

Ja, självklart ska förlossningssätt vara något som kvinnan själv väljer. Det går inte att alltid säga på förhand vad som är bäst ur ett medicinskt perspektiv. Väldigt många vaginala förlossningar slutar i akuta snitt pga att komplikationer uppstår, då hade det ju såklart varit både billigare och skonsammare om kejsarsnitt varit beslutat från början. Väldigt många kvinnor skadas svårt under förlossningen, skador som påverkar kvinnan resten av livet. Skador som vården många gånger saknar kompetens för att reparera. För dessa kvinnor hade det varit bättre att få kejsarsnitt från början. Eftersom en förlossning påverkas väldigt mycket av hur kvinnan känner, om hon är rädd och tänker negativt eller om hon känner sig stark och positiv, så borde en bra början vara att hon faktiskt får välja hur hon vill föda.

Det är inte så att kejsarsnitt är mycket dyrare än en vaginal förlossning och det är heller inte av finansiella skäl som sjukhus helst ser att kvinnor föder vaginalt . Ni som tror det har helt missförstått debatten.

Hej.jag kan berätta min historia för 10 år sedan då jag födde min son vaginalt mot min vilja(trodde och kändes som jag skulle dö)dom sa till mig att som först föderska så ska man prova vaginalt så det blev så .över 33 timmar lång förlossning sen vatten gick ,spydde och bajsade ner mig inför folk och tillslut fick dom dra ut son på nästan 5 i vikt och 54 lång med sugklocka så sprack hela vägen och fick sy lång stund efteråt. Dels fick min son en bula på sidan av huvudet som försvann runt 1 års ålder. Moderskänslorna kom inte igång förens son var ca 3 månader.amning funka ej.min depression blev värre lika så ångesten.nu 10 år senare så försöker vi skaffa barn nr 2 (ej gravid än vad jag vet)men man är rädd orolig så kanske därför svårt bli gravid dels pga man tänker man inte vill gå igenom vaginalt 1 gång till för denna gång vill jag ha på papper innan graviditet ett godkännande om planerat snitt inför graviditet 2 annars får det nog bli abort tyvärr mvh Jennie.

Ni som säger kvinnor ska betala själva för snitt så gör de ju redan det. Jag betalar skatt och därmed vård till andra tex. Även går mina skattepengar till saker jag anser ej behövs göras.

Jag tycker kvinnans kropp är hennes. Man ska få bestämma själv! Om man läser på ordentligt så förstår man att det är en risk att föda både vaginalt och med snitt. Sedan kan man ta beslut därefter. Kloka barnmorskor är bra som råd och stöd. Som blivande mor är man ändå utsatt för alla möjliga och omöjliga påtryckningar... Min kropp-mitt beslut!

I Sverige besitter kvinnor rätten att själva bestämma över sina egna kroppar. Givetvis borde det även innefatta rätten att besluta om hur man vill föda sitt/sina barn. Många av de argument som används av vården är felaktiga och baseras på manipulerad fakta där urakuta snitt klumpas ihop med planerade sådana. Alldeles för många kvinnor tampas med livslånga förlossningsskador som hade kunnat undervikas om ett planerat snitt använts som metod istället. Hälsningar från tvilling gravid med tvillingar

Självklart ska kvinnan ha rätt att bestämma. Ingen vet förutom hon hur hon känner och kejsarsnitt är inget man väljer om man verkligen inte tänkt igenom det tusen ggr och tagit del av all information som finns tillgänglig.

I alla fall för de som lider av förlossningsskräck. Det är skandal hur det ser ut idag. Kvinnor borde få beviljat tidigt så att de slipper gå omkring och oroa sig i mer än halva graviditeten. Det är varje kvinnas rätt att få känna sig så trygg som möjligt inför både graviditet och förlossning. Mödravården är en skamfläck inom den svenska sjukvården.

Självklart att en kvinna själv skall få välja hur hennes förlossning skall gå till!

Ja! Majoriteten av alla kvinnor vill föda vaginalt, men de som av olika anledningar önskar kejsarsnitt bör få det. Om man, trots förlossningsrädsla, tvingas att föda vaginalt och inte känner att man har kontroll över sin egen kropp så riskerar det att leda till psykisk ohälsa och att man upplever förlossningen som något traumatiskt. Då bör risken för förlossningsdepression kunna öka, tänker jag. Det i sin tur riskerar då att påverka den första anknytningen. Det finns också en större risk att en vaginal förlossning slutar i ett akut snitt om kvinnan är rädd. Så sammantaget tror jag inte att det blir dyrare att bevilja snitt för den lilla grupp som vill ha det, med tanke på kostnaderna för de negativa följder som kan bli annars. Jag har själv fött med snitt pga förlossningsrädsla och upplevde att det blev så bra som det kunde bli för mig och att jag mådde mycket bättre under mitt barns första tid än vad jag tror att jag annars skulle ha gjort.

När jag fick kejsarsnitt beviljat efter att ha tagit med mig min man på det tredje, mkt förnedrande mötet/förhöret, medgav läkaren efteråt att ”alla vet ju” att riskerna för barnet är betydligt mindre vid kejsarsnitt jämfört med vaginal förlossning. Men kostnaden för sjukhuset var för hög för att alla som önskade kejsarsnitt skulle få det. Det finns dock ingen möjlighet i Sverige att själv betala för kejsarsnitt. Självklart ska kvinnan välja själv det som är säkrast för henne och barnet. Jag slapp förlossningsskador och min dotter är frisk.

Ja, vården bör absolut erbjuda kejsarsnitt för de som vill ha det. I alla fall tills den (sannolikt aldrig kommande) dag då forskning visar på risker med kejsarsnitt som på ett övertygande sätt övertrumfar de oberäkneliga, många och ofta nedtystade riskerna med vaginal förlossning. Det här är inte en fråga om något lyxalternativ utan om grundläggande kvinnliga, sexuella och reproduktiva rättigheter. Med rätten till hälsa på första plats. De skillnader som finns mellan olika läkare och kommuner idag är hårresande. Ett lotteri med kvinnors kroppar i insatsen.

Da det finns manga fordelar med vaginal forlossning sa forstar jag att man uppmuntrar det. Samtidigt sa om man bar pa trauma sa ar risken stor att det kommer komma upp under forlossningen. Det medfor inte bara skrack och retraumatisering for mamma och ofta barn. Vi vet att traumatiska fodslar ar en stor riskfaktor vid utvecklandet av exempelvis Autism sa det ar inte bra. Det medfor ocksa en kraftigt okad risk for forlossningsskador och utvecklande av forlossningsdepression. Det ar inte helt sjalvklart hur detta skall hanteras. Ett satt ar att erbjuda alla som behover det psykoterapi for trauma sa att fler for mojlighet att bearbeta dem. Trauma skapar mycket lidande inte bara vid forlossningar sa det borde vara prioriterat. Tyvarr ar det valdigt fa som far den hjalpen i Sverige i dag. Sen skulle det nog aven hjalpa om de som arbetade med forlossning hade kunskap om hur vart psyke fungerar nar vi bar pa trauma och hur det driver stress vid forlossningar och vad man kan gora i stunden for att hjalpa, en kunskap som i stora delar saknas i dag.

Två av mina barns förlossningar blev så svåra pga att man inte ville använda kejsarsnitt trots att det fanns medicinska anledningar till det. Man kan inte på förhand veta om det krävs kejsarsnitt eftersom det beror på hur värkarbetet går och i hälften av fallen gick det lätt, i andra hälften krävdes akut kejsarsnitt eller överskriden tid för utdrivningsskedet med återupplivning som resultat. Är risken så stor att 50% av förlossningarna kan gå fel så skall man definitivt planera kejsarsnitt redan från början.

Ja, men det är klart inte bara att säga ja. Man måste ha samtal med barnmorska. Och därefter ta ett logiskt beslut. Idag så säger dem bara nej. Så ska det inte vara.
Att få kejsarsnitt mot medicinska orsaker? Detta påstående litar jag inte alls på. Förlossningen i Sverige tittar förbi mycket som kan vara en medicinsk orsak. För det första sätter dem igång induktion i vecka 42 + 0. Sen tar induktions processen 2 dygn oftast. Då är man redan långt över. Risk för infektion är så stor. Varför riskerar svenska vården att ge mammor infektion? Bara för att man inte riskerar livet så är väl infektion också något man skall undvika...
Medicinsk orsak för att få det man vill ha? Inte i Sverige. Här är allt systematiskt, och man måste väl vara döende för att få planerad kejsarsnitt.

Bestämmanderätten över sin kropp kommer i en sjukvård som är skattefinansierad komma att begränsas av det faktum att resurserna är ändliga och inte direkt kommer ifrån den aktuella personen. Som regel verkar gemene svensk inte vilja bli behandlad som en kund av sjukvården, utan en patient. Detta innebär ju också att patienten inte kan behandla sjukvården som en vanlig tjänstegivare eller näringsidkare. Om du köper en tjänst i allmänhet får du själv bestämma hur den ska utföras - det är en rimlig följd av att det är dina egna pengar du spenderar. Det är med andra ord svårt att argumentera för en skattefinansierad vård å ena sidan och å andra sidan själv vilja diktera hur den vården ska bedrivas. Så länge vården finansieras offenligt kommer ett visst mått av centralstyrning över de tillgängliga resurserna krävas, med följden att en patient inte kommer att kunna beställa de undersökningar eller ingrepp som den själv tycker den vill ha.

Jag nekades snitt. Min son hamnade i CPAP och jag fick mitt underliv sönderslitet och sjukvården vägrar laga det. Tydligen gäller rätten till min kropp inte rätten att välja en säker förlossning.

Självklart! Håller helt med Johanna W i chatten (14.49), och kommer inte att bli gravid förrän jag vet att jag får föda på det sätt jag vill. Om man ska tänka krasst ekonomiskt är det en vinst för samhället att försöka undvika förlossningsskador som vi riskerar att inte få diagnos, vård eller behandling för, och som gör att vi inte kan yrkesarbeta eller fungera i vardagsliv eller samhälle fullt ut.

Ni män som anser er vara experter på förlossningar och kejsarsnitt, tagga ner. Ni har aldrig varit i den här situationen och kommer aldrig att hamna i den. Låt oss kvinnor bestämma över våra egna kroppar. Punkt.

Det finns kvinnor som väljer bort att föda barn om de inte kan få kejsarsnitt så svaret är definitivt ja. Detta handlar enbart om pengar och ingenting annat. De gömmer sig bakom medicinska motiveringar men allt handlar i slutändan om pengar.

Kommer antagligen bli för gammal för att få barn, men jag känner mig verkligen livrädd för förlossning vaginalt och det verkar vara riktigt jävligt att kunna få beslut om kejsarsnitt. Är man väl gravid så har man inget val om man blir nekad heller, och man tänker på konsekvenser för barnet om man ska förlösa det på ett sätt där man samtidigt är rädd. Borde det inte kunna gå att få utredning om kejsarsnitt innan man blir gravid?

Intressant att dom flesta i kommentarerna som är emot möjligheten att välja snitt (och därmed också vill neka kvinnor rätten att bestämma över sina egna kroppar) är män

Precis, exakt pga detta har jag valt bort barn. Aldrig i helvete att jag tänker riskera spricka upp och leva med smärta resten av mitt liv, när det går att undvika. Då får Sverige ta straffet: färre föds.

Jag tycker det sker en stor sammanblandning av att "välja kejsarsnitt" respektive att ha reella traumatiska erfarenheter.

Såg ett jättebra reportage i SVT där man intervjuade en kvinna som hade förlösts med sugklocka, omfattande och svåra komplikationer. Hon erbjöds samtal med kurator. När hon sedan äntligen vågade bli gravid på nytt, fick hon nej till snitt. Det hette att det inte kunde ske igen. Men nästa förlossning blev precis lika traumatisk och med sugklocka.

Om det handlar om att man mår så psykiskt dåligt och det dessutom finns tidigare trauman med i bilden (övergrepp, svår förlossning, tidigare svåra sjukhuserfarenheter), då anser jag att man ska få kvalificerat stöd och behandling. Men det kommer också alltid att finnas fall då snitt är bäst för mor och barn. Precis som att det kan finnas fysiska skäl, finns det också ibland psykologiska skäl.

Att neka någon snitt så långt in i graviditeten och sitta och lova att nästa förlossning inte kan bli som den förra, det är ett övergrepp.

Undersök hur kvinnor mår efter 1-3 år efter en sådan upplevelse. Alla ska kunna få professionell och värdig hjälp. Ibland innefattar det absolut kejsarsnitt.

Kvinnan borde definitivt ha mer att säga till om vad gäller sättet att föda! Så självklart!!

Inte erbjuda till dem som "vill ha det". Men finns traumatiska sjukvårdserfarenheter, övegrepp och liknande med i bilden. Eller en rädsla som är 10 på en skala 1-10, då kan det ABSOLUT vara ett skäl.

Givetvis kan man försöka med professionell behandling hos leg psykolog, eller att göra en plan för VAD det är som just den födande är rädd för (olika för olika personer -- kan vara alltifrån smärta till att inte bli lyssnad på till att bli separerad från barnet).

Men när detta inte är tillräckligt kan ett planerat snitt med gott stöd före och under vara det allra bästa.

Vi får inte blanda samman "önskemål" med reella psykiska besvär som inte är på en hanterlig nivå.

Jag jobbar som barnmorska med förlossningsrädsla som alltså inte är samma sak som naturligt obehag.

Blev fasthållen, inte lyssnad på och hade outhärdlig smärta under mer än 54 timmar under min förlossning. Var så utmattad och hade så ont att jag inte kunde förmedla mig. Gick i samtal inför förlossningen, men när det var dags hade ingen tid att läsa journalen. Bemötandet var horriblet, personalen har ingen kunskap om krisstöd och hur man märker att man går över gränserna rent psykologiskt.

Jag kunde inte förmedla mig och fick svårt att ta till mig mitt barn.

Sjukvården behöver ta till sig faktum att fler omföderskor än förstföderskor har svår förlossningsrädsla. Det betyder alltså att något görs fel. Om det bara handlade att man hade en onaturlig inställning osv, skulle ju siffrorna se bättre ut efter första barnet.

Jag ångrar att jag gick med på alla samtal och lyssnade på vården. Känner mig lurad och mår psykiskt dåligt varje dag. Har nu fått komma till en PTSD-mottagning, alltså för folk med skador efter krig. Det är en den nivån vi talar om här.

Har valt bort barn pga detta. Att inte vara säker på att själv få bestämma över sin kropp. Har även läst tillräckligt med journaler som beskriver förlossningsskador som hade kunnat undvikas med planerat kejsarsnitt. Många gånger har då kvinnor önskat att få kejsarsnitt i förväg men blivit nekade av den svenska vården.
Och, hade män fött barn.... då hade det varit valfritt. Var så säker!
Det finns nästan något bibliskt i att kvinnor ska uthärda oavsett riskerna.

Ingen kan ju garantera hur något blir. För- och nackdelar, både psykologiska och fysiska bör gås igenom på ett indviduellt plan. Sedan medbestämande från kvinnan.

Bara kvinnan ska leva med konsekvenserna.

/anestesiläkare

Finns studier som visar att de flesta vill föda vaginalt.

Men att även läkare och barnmorskor själva vill ha snitt i vissa fall.

Låt kvinnan välja. Låt henne ha så stort medbestämmande som möjligt. Det är hennes kropp.

Ser varje dag stor okunskap om smärtlindring och att prestige läggs i att föda utan farmakologisk smärtlindring, sy utan fullgod bedövning. Till och med otillräcklig lindring vid aborter.

Det finns en syn kvar i kvinnosjukvården att smärta behövs och är naturlig som jag tror vi behöver komma bort ifrån. Det och mer stöd, gärna av samma barnmorska, skulle hjälpa för en del tror jag.

Kvinnan ska ges mycket mer medbestämmande. Man ska inte stänga av epidural eller säga att ingen bedövning finns att få. Det stämmer inte. Ändå får så många höra detta, fortfarande idag.

Det finns alltid alternativ. Man måste tänka på det psykologiska också.

Är läkare inom anestesi med över 45 års erf av kvinnosjukvården. Händer fortf att kvinnor ex inte får smärtlindring mer än paracetamol vid missfall och aborter, trots att det är helt onödigt och inte i linje med vetenskapen.

Alla kvinnor har rätt att bestämma över sin egen kropp. Men det är inte det samma som att kräva att få bli förlöst via kejsarsnitt.
Kejsarsnitt ska endast användas i nödfall om det föreligger allvarliga konsekvenser där mor eller barn kan avlida. Inte av bekvämlighetsskäl eller mentala fobier över att något eventuellt kan gå snett. 99 fall av 100 vaginala förlossningar förlöper helt utan problem.

Fick reda på att föder jag med snitt "får mitt barn leukemi". Överläkaren plockade russin ur kakan för att skrämma mig.

Leukemi är en extremt ovanlig sjukdom, och att vissa faktorer tidigt i livet är förknippade med det (avsaknad av infektioner, kuvösvård osv) betyder inte alls att det orsakar det.

Upplever att sjukvården väljer sina argument efter vad som passar dem. Personal behöver utbildning i hur man korrekt och sakligt samtalar om risker. Och i informerat samtycke!! Samtycke är INTE att skrämma patienter till lydnad.

Sjukvården i Storbritannien har kommit enormt mycket längre när det gäller dessa bitar i samtal med patienter. Lär av dem.

Var tvungen till snitt senare och kan säga att det kändes fruktansvärt med tanke på "informationen" jag fått av läkaren.

Om någon ska operera knäet, berättar man på samma vis för den personen innan?!

Svar till Lilla:

Du kan absolut få samtal och planering av snitt innan du blir gravid. Om du har en så pass allvarlig rädsla att den hindrar dig från att bli gravid.

Tag kontakt med mottagning för förlossningsrädda i god tid. Var tydlig med vidden av din rädsla och hur mycket den påverkar dig. Försök att beskriva vad du är rädd för. Planering och stöd finns!

Det kan bli farliga och övergreppsliknande situationer när någon har extremt svår rädsla och ska föda vaginalt.

I vissa situationer är snitt det rätta.

Absolut ska föräldrarna själva ha möjlighet att bestämma över tillvägagångssätt vid förlossning. Sverige ligger långt efter när det kommer till förlossningsvård. I andra länder tillämpar man i högre grad t ex tidig igångsättning istället för att utsätta fostret för onödig risk. Förlossningsvården behöver uppdateras för att ligga i framkant. Undrar om den fungerar på samma vis om det var män som födde barn?!

Kejsarsnitt bör ges till dem som är förfärligt rädda för vaginal förlossning.

Med det sagt har jag upplevt två vaginala förlossningar som visserligen var jobbiga och hade komplikationer, men som kroppen ändå läkte snabbt och fint. Smärtfrihet 2 veckor efter! Smärtan efter kejsarsnittet däremot satt kvar i fyra år. Kroppen är designad för vaginal förlossning - en bukoperation är något helt annat.

Till er som är väldigt rädda:

Tag kontakt med vården i tid. Beskriv hur rädslan påverkar er och att den är 10/10, inte normal oro. Försök att komma fram till VAD ni är rädda för. Bryt ner till vad och gör en plan med personalen. Ni kan alltid få snitt under förlossningen, men krävs att ni visar hur illa det är. Ex att man inte kan samarbeta eller låta personalen ta i en.

Det kan vara så illa att snitt är bäst. Med hjälp finns en väg framåt. Är inte rätt att behöva avstå från barn.

Nej, tycker det ska vara som idag när man får det vid behov. Den absoluta majoriteten av mammorna är inte medicinskt kompetenta nog att bedöma om det behovet finns.
Att man ska få det bara för att man inte känner för att föda vaginalt känns som ett ganska tunnt argument.
Förövrigt tråkig och nedsättande attityd en del har om att män inte ska ha åsikter om detta och att kritik mot känsloargument skulle vara någon form av nedvärdering av kvinnor. Det här har inget att göra med om man är man eller kvinna.

Att få depression, svår ångest, eller PTSD efter att ha haft en svår förlossning eller att ha blivit tvingad till vaginal förlossning, måste också belysas. Det är verkligen inga lindriga saker. Utan något som i allra högsta grad påverkar både barnet och förälder!

99 fall av 100 utan problem var det dummaste jag hört och inget en förlossningsläkare eller barnmorska skulle skriva under på. Det är lite olika statistik runtom i landet men bara spfinkterrupturer sker vid cirka 5% av alla vaginala förlossningar, för att inte tala om problem som kan uppstå efter en grad 2-bristning. Levatorskador förekommer vid ungefär 10% av alla vaginala förlossningar - skador som oftast inte går att reparera.

Det skulle vara samma barnmorska innan, under och efteråt, som det är i flera Europeiska länder. Då skulle barnmorskor lära sig mer av hur det blir på sikt, både fysiskt och psykiskt. Bättre emotionellt stöd och trygghet för den som ska föda också. Oavsett hur man föder.

Märkligt att det t ex är så att den som ska kontorllera hur underlivet läkt är bm på MVC. Så de bm som syr på förl får alltså aldrig se och lära sig av resultatet!!

Tror samma mekanismer finns om det psykologiska.

Är så olika för olika personer. Jag fick besvär i 7 år efter långdragen vaginal förlossning.

Tror på dialog. Aldrig fundamentalism.

Även en helt normal komplikationsfri vaginal förlossning kan leda till svåra psykologiska trauman.

Jag blev inte hörd och sedd, inte lyssnad på. Fasthållen. I journalen är allt "normalt". Men hur jag mår psykiskt, det går inte ens att beskriva. Kunde under en lång tid inte ens se gravida på TV.

Fick exakt noll uppföljning. Fick höra att allt är normalt, även uttalade reaktioner 2 år efter förlossningen. Haft svårt att ta till mig barnet.

Vad ligger till grund till dessa rädslor och traumatiska upplevelser. Har inte Sverige världens morderna samt hög teknologiska vård? Det ett systemfel inom vård. Då alltig handlar om uppfylla ekonomiska mål som vilket leder till stressade barnmorskor så snabb som möjligt skall få ut barnet. Samt läkare som hella tiden ska säga nej till kejsarsnitt. Jag har inte hört att kvinnor vill bli operarade på grund av luxproblem. Det är obehagligt att födda barnen i Sverige. Allting ska gå så snabbt och effektivt som möjligt. Någon får jätte gärna kommentera varför det oftas slutar akut kejsarsnitt? Kanske borde lyssna på kvinnorna redan från början.

Att föda barn är så mycket mer än bara ett "ingrepp" i sjukvården. Det är en existentiell upplevelse. En dag man aldrig glömmer och alltid bär med sig.

Trygghet och värdighet har ett egenvärde. Det handlar inte bara om att allt blev komplikationsfritt. Utan om hur man kände sig under tiden, och om den allra första stunden med sitt barn.

Alla minns vad som hände dagen då de födde barn, hela livet.

Framför mer tid i vården, mindre stress. Individuella lösningar och respekt för individens integritet.

Alla pratar om förlossningsskador, fattar ni att det finns större risker med upprepande bukoperation? Förlossningar är alltid riskfyllt oavsett förhållningssätt men vaginalt mindre riskfyllt baserat på det sammansatta evidensen som finns och går inte att ifrågasätta. Ni som pratar om självbestämmande rätten, tycker ni då att läkarna ska godkänna en massa hemförlossningar också med alla risker det innebär för patienten har självbestämmande rätt? Vi måste lyssna på professionen och evidensen annars kommer det bli Brasilien och det vill ingen här tror jag.

Självklart skall alla kvinnor själva få välja hur deras barn skall komma till världen. Är det någon som ifrågasätter detta är det antingen andra kvinnor som lyckligtvis haft en lätt förlossning, män som inte har en aning om vad de pratar om, eller ansvariga för ekonomin som inte har kunskap nog att fördela resurserna rätt.

@Leg L ... Alla som har gått igenom en bukoperation av annan anledning vet att detta inte har något med 'bekvämlighetsskäl' att göra. Alla omföderskor vet att det inte handlar om 'mentala fobier'.

Till Roshan:

Det finns vetenskapliga studier som visar att de flesta INTE vill föda med snitt.

Ja, snitt har risker. Så också vaginal förlossning. Detta handlar om när psykologiska eller andra risker trots allt gör kejsarsnitt till ett bättre val för just den individen.

Precis som att man får väga samman för- och nackdelar och respektera kvinnans val vid t ex en sätesförlossning.

Föda hemma har man redan rätt att göra i Sverige. Det KAN vara lika säkert som en förlossning på sjukhus OM det gäller frisk omföderska och om de två barnmorskor som ska närvara följer vissa punkter.

(Se Cochrane).

Finns alltid olika för- och nackdelar för individen. Sakligt baserad dialog och tid för samtal. Stort medbestämande om det ej finns medicinskt verifierade risker med det ena eller det andra, och då menar jag faktabaserade sådana. Inte att "inget kan ske efter vaginal förl" och att "snitt alltid är av ondo".

Absolut! Jag har släktingar som förlorat barn p g a att de blivit nekade kejsarsnitt, bl a vid tvillingfödsel där modern fysiskt kände att något var fel. Hon blev inte tagen på allvar och när man sent om sider gjorde ett akutsnitt hade ena barnet dött.

Håller med Amanda och Jill.

I slutänden måste kvinnans egen vilja/patientens val väga tyngst. Det är ingen tvångsvård.

I många fall väger alternativen relativt medicinskt lika. Då ska givetvis hänsyn tas till patientens upplevelse. Endast patienten och ingen annan ska leva med konsekvenserna.

Så min fråga är :Hur många berättelse finns inte där ut. Om vaginala föddslar som sluta i akut kejsarsnitt ändå? All ära till profession och evidensen.

Pär - SJÄLVKLART har det att göra med om du är man eller kvinna!! Som kvinna är det inte "jag *tycker* det borde va såhär å såhär" det är inte en retorisk fråga det är det min KROPP det handlar om! Det är min mammas kropp min systers kropp min farmors kropp min dotters kropp mina vänners kroppar vi delar anatomi och förstår varandras rädslor på ett helt annat sätt än vad en cisman någonsin kan. Visst kan du ha åsikter men behöver du dela med dig av dom? Vilka röster är det som bör lyssnas på i sammanhanget? Mäns eller kvinnors?
Och det handlar givetvis inte om att man "inte känner för" att föda vaginalt. Som typ "nä jag ids inte laga middag, vi köper pizza istället"? Tror du det själv??

Nej , man har inte rätt att födda hemma. En läkare godkänner om man ska födda hemma eller inte, har inge invändningar mot det samma med snitt. Jag håller med om att i vissa fall är det bättre med snitt men det ska alltid vara en läkarbeslut. Läkare är inte korkade eller emaptilösa zombies. De är människor som vill ha sitt patients bästa. Man kan inte gå med taggarna utåt rent sagt med en massa siffror (som ofta inte stämmer) och argument som man googlat och kräva en snitt. Det finns studier som visar det ena och det ansra men man måste se var de kommer ifrån och bias i det när det kommer båda förlossningssätte. Men det mesta av evidensen talar för en vaginalförlossning!!!!!!!

Tycker denna debatt mest tyder på att förlossningsvården är för dålig på att informera om riskerna med kejsarsnitt. Vid upprepade kejsarsnitt ökar risken kraftigt för allvarliga komplikationer, t.ex. att moderkakan växer in i urinblåsan på mamman, en mkt tråkig komplikation. Risken ökar även kraftigt för uterusruptur(att livmodern spricker) vid vaginal förlossning och tidigare kejsarsnitt varför man inte vill förlösa någon vaginalt efter två tidigare snitt. Det är därför vården är så mån om att inte överskrida två kejsarsnitt. Detta är en medicinsk bedömning och inte något man kan kräva. I Sverige har man rätt att bli erbjuden den bästa möjliga vården men man har inte rätt att själv välja behandling (utom i enstaka undantag som abort eller sterilisering). Däremot är det väldigt viktigt med en bra och fungerande vård som kan behandla förlossningsrädsla.

Ska man börja då snitta alla för det finns en risk att förlossningen kan sluta i akutsnitt?

Till Kristina

Tack för att du tar upp det.
Man blir mörkrädd över hur många som går runt och tror att en kejsarsnitt är typ ingenting. Att de är trygga och säkra och har kontroll. Man har ingen kontroll egentligen när någon skär och öppnar ens buk!!!

Man har rätt att föda hemma i Sverige. I vissa landsting finns bidrag. DÅ behövs godkännande. Annars anlitar man bm själv och bekostar bm själv. Måste ej godkännas av läkare. Givetvis önskvärt dock om medicinska risker.

(Se tidigare inlägg).

Finns en hel del viktiga perspektiv här!

Detta borde sändas till Socialstyrelsen. Och användas i utbildningar/diskussion om medicinsk etik.

Tack för alla viktiga perspektiv som kommit upp.

Alla kan nog enas om att det inte fungerar tillräckligt bra idag. Vissa berättelser här är hårresande.

Blir ledsen när jag läser här. Ingen som är gravid ska behöva må så här dåligt. Oavsett risker och lösning i slutänden, så är det tydligt att bättre vård, samtal pch uppföljning måste till!

Tack alla som har berättat. Många unika historier.

Till Ann:

Det är ej säkert att behov av snitt handlar om trygghet och kontroll. I vissa fall kan det handla om helt andra saker såsom traumatiska erfarenheter av övergrepp, gynekologiska ingrepp osv.

Viktigt att förstå att anledningarna kan vara lika olika som patienterna. Snitt för ett datum i kalendern beviljar vi inte.

Det här handlar inte om att "kräva" saker.

Utan om att när för- och nackdelarna är på en relativt lika nivå (det är inte fler som får allvarliga komplikationer av snitt som av vaginal förl) kunna medverka i valet som patient.

Ingen menar att alla ska föda med snitt. Det handlar om medbestämmande och medicinsk etik.

Att skilja på det och på "beställningsvård".

Men idag finns nog varken tiden och kunskapen till det i samtal. Och då blir det så här. Många här talar förbi varandra.

Det finns risker med att skaffa barn. Omkring 4 -5 miljöner barn dör varje år i samband med förlossningen. Varje minte dör flera kvinnor i samband med förlossningen runt om i världen. Att Födda barn innebär alltid en risk. Vad vill vi i Sverige egentligen? En perfekt förlossningsvård där ingen skadas eller upplever förlossningen dåligt? Är det ens möjligt att göra alla nöjda? Tycker att vi har fantastisk vård, kan förbättras såklart men det födds tusentals barn varje år där allt har fungerat , viktigt att inte glömma det. Sedan pratar man om patientens trauma som är självklart jätte viktigt men ingen ingen pratar om hur det måste vara att jobba inom förlossningsvården hur bra den än må vara. Studier har visat att barnmorskor och läkare blir the "second victim" när något inträffar och var femte får PTSD själva. Att få barn måste vara det största som finns och alla mammor och barn har rätt till bra vård men man måste ha rimliga krav. Man kräver perfektion idag av det mesta och blir såklart besviken när set inte blir som man tänkt sig. Se det som det är , en häftigt och oförutsägbart händelse, där det går bra i nöstan alla fall.

Många verkar missa att en hel del av kvinnorna som berättar här och i inslaget HAR fött vaginalt. Och det blev ett psykologiskt eller fysiskt trauma med långtgående konsekvenser.

Så sluta säg att det handlar om "bekvämlighet" och att "vilja ha kontroll"!

Det handlar om reella fysiska och psykiska skador.

Håller med buk op, är riskfyllt!!

Det finns det statistik på att de flesta kvinnor vill födda vaginalt. Så man behöver förmodligen INTE göra snitt på "alla" Men orsak och verkan bör diskuteras mer. Min åsikt om
mödravården att det råder en allmän brist på god kommunikation.

Till Marie

Exakt, man får bekosta hemförlossningen själv om läkaren på landstinget inte godkänner det precis som man kan göra kejsarsnitt resor. Det var det jag ville komma fram till.

Till AN:

Jag tror ingen menar att det ska vara "perfektion". Utan att vården är bra och fin, men att det samtidigt finns patienter som tar skada och där vi behöver bli bättre.

Givetvis ska både personal och patient få ett fullgott krisstöd när saker går fel.

Men att vi samtidigt behöver bli bättre i vissa frågor och situationer utesluter inte det. Min erfarenhet är att personalen mår bättre med mer kunskap, tid och när patienterna får ett bra omhändertagande.

Bra för alla parter. Ingen ska behöva gå med PTSD efter traumatiska erfarenheter på jobbet. Utan då ska man såklart som patienten få stöd och professionell behandling.

Finns det vetenskapliga studier av hur de kvinnor som blir nekade snitt mår under och efter graviditeten, och på längre sikt?

Förutom etiken och rätt till medbestämmande vore det intressant att veta mer om hur graviditeten blir för dem, relationen till barnet och om tilliten till hälso' och sjukvården skadas.

Men då måste man såklart identifera olika grupper först, t ex de som har svår rädsla, trauman resp de där det "bara" handlar om rätt till medbestämmande.

Vården måste bli mkt bättre på att identifiera dem med verklig rädsla och kanske tidigare trauman!!

På mottagningen där jag gick blandades min extrema sjukvårdsrädsla samman med bekvämlighet och patienter som ville ha snitt för att kunna sminka sig och ligga på spikmatta och allt var det var. Deras situation var deras. Men jag upplevde att ingen förstod exakt hur rädd jag var. Eftersom jag var verbal och kontrollerad. Just för att jag var så rädd.

Mer frågor. Mer dialog. Allt syns inte utanpå.

Min förlossning blev en katastrof och barnet fick svår syrebrist. Jag fick hållas fast med allt vad det innebar.

Nej, det är inte alltid så att det är bäst med kejsarsnitt men jag tror att att vården måste lära sig att lyssna på de kvinnor som tar upp sina farhågor inför vaginal förlossning.

Det viktiga är att vården lär sig att lyssna på alla kvinnor, även de som inte är så talföra eller de som inte att kan driva dina egna intressen. Jag hade en läkare på mödravårdscentralen (för länge sedan) som inte var så lyhörd. Jag undrade om det kanske vore bättre med kejsarsnitt i mitt fall eftersom min mamma och mina systrar hade fått framfall. Tyvärr gick inte ens att diskutera detta med henne och jag var för eftergiven på den tiden. Jag skulle knipa och träna vilket jag har gjort både före och efter mina förlossningar. Jag har genomfört två operationer av framfall och måste förmodligen opereras för att fixa de bristningar som inte blev ordentligt åtgärdade i samband med förlossning.

Blir otroligt ledsen när läkare framställer det som om det är "orealistiskt" att ingen ska behöva vara rädd.

Rädd är naturligt. Det är inte alls det vi talar om här.

Kom igen när du upplevt en 42 h lång förlossning där barnet fastnar i bäckenet, ingen lindring finns och 8 försök med sugklocka. Var medvetslös av och till. Hölls fast och "stora undersökningar" mot min vilja varje timma.

Det är inget annat än övegrepp. Och övergrepp sker inom sjukvården.

Det finns situationer och mående som inte alls är något normalt litet obehag. Och det är DET vi pratar om här.

Om det var ni själva som upplevt detta, så skulle ni förstå graden av utsatthet och kontrollförlust. Kan bara säga att vissa kommentarer gör det tydligt att ni har aldrig varit med om en sån upplevelse. Var tacksamma för det!

Till TK:

Ja. Precis detta tror jag brister. Brist på god dialog och indviduell sammantagen bedömning. Att som patient känna sig delaktig.

Risker ska vare sig överdrivas eller sopas under mattan.

Personal behöver regelbunden utbildning i sakliga data om olika risker. Annars blir det lätt att man gör om verkligheten.

Till Kristina: Fast vänta nu? Det enda vården gör är att informera kring riskerna med kejsarsnitt. Kraftigt ökad? Njae nu talar du tyvärr i nattmössan. Eller menar du att socialstyrelsen ljuger i sina nationella riktlinjer där de sammanställer all tillgänglig statistik? Som för övrigt bara är gjord på akuta och urakuta kejsarsnitt.

Kristina skriver ju om riskerna med upprepade kejsarsnitt och att man inte bör föda vaginalt efter två snitt.

Nej, det är något som ska ske/erbjudas om det behövs. Var själv väldigt rädd inför min första förlossning men kroppen är ju helt fantastisk. Handlar mkt om att våga lita på kroppen och att våga släppa på kontrollen.

Vad jag saknar i debatten är diskussionen kring alla medicinska interventioner som sätts in under förlossningen och i förlängningen kan öka risken för kejsarsnitt. Medicinska interventioner har verkligen sin plats när det behövs men ibland kanske vi är lite för snabba med att sätta in dem? Både igångsättning och ryggmärgsbedövning stör kroppens naturliga förlopp och ökar risken för ytterligare interventioner och i längden för kejsarsnitt. Jag önskar mer fokus på bra, trygg kontakt med barnmorska som följer hela graviditeten och förlossningen, fokus på förlossningsställning där kroppen jobbar i medvind (och nedförsbacke). Trygga, självsäkra föderskor skulle förhoppningsvis leda till färre kejsarsnitt!

Nej inte per automatikt. Det är ju bra för barnet att födas vaginalt. Jag förstår varför de nekar en till kejsarsnitt. Det innebär risker både vid snittet och vid fler graviditeter.
Det är ju ett stort ingrepp. en bukoperation som dessutom försäkringskassan inte räknar som bukoperation eftersom de säger att graviditet inte är en sjukdom. Så man får inte bli sjukskriven, så maken kan hjälpa till hemma. Trots att man inte får lyfta mm som gäller vid en bukoperation finns ingen hjälp för mamman.
Men jag tycker de skulle bli bättre på att ta hand om mödrar, öka personaltätheten. Låta mödrar få stanna längre på BB efter förlossning. Låta all information sjunka in och få tid och hjälp med amning. Erbjuda dusch, kvaddar och allt som kan lindra värkarbetet.
Nu är BB mer en fabrik. IN-Ut.
Om en mor vill att de tar kejsarsnitt vid en långdragen förlossning så ok, jag hade själv en och ville ha akut kejsarsnitt men nej och fick istället förlossningsskador i underliv. De klipper även på förstföderskor och är man spänd blir allt värre. Men när barnet var ute var det ändå skönt att det var över och jag kunde tänka mig fler : ) .Andra barnet gick det jättebra med, då fick jag duscha i varmt vatten. och fick kvaddar. Bra för avslappningen. !
Allt handlar om att få mamman att slappna av ordentligt! Jag kan förstå dessa mammor! Hellre ett ärr på magen än bekymmer i underlivet resten av livet

Vården borde se kejsarsnitt för vad det är och börja individanpassa vården. En läkare eller en läkar rond ska aldrig få avgöra ett beslut som kommer påverka kvinnan livet ut. Det är inte läkaren som måste ta konsekvenserna, oavsett om de kommer från en vaginal förlossning eller via kejsarsnitt. Jag hävdar också att läkare har medicinsk kunskap och ska göra en bedömning i det medicinska men inte längre. Dvs. Kommer kvinnan skadas svårt/ dö av ett kejsarsnitt? Om svar nej då ska hon få bestämma själv. En läkare har inte kompetens ang det psykiska. Trots det är de dem med makten trots att det kan finnas psykologintyg(?!). Faktum är båda förlossningssätten innebär risker för BÅDE kvinna och barn. Kvinnan SKA därför få bestämma vilka risker hon vill ta för sig och sitt barn. Det är 2019, snart 2020 där kvinnor har rätt till abort, sterilisering, IVF etc etc. Dags för förlossningsvården att steppa upp!

48 timmar förlossning är inget jag vill önska någon. Jag kom till BB positiv inför en normal förlossning. Min mamma födde min syster och mig på 3 timmar. Min syster hade sina förlossningar på 4. När natten blev morgon efter en bedrövlig ryggbedövning som gjorde att mina ben skakade okontrollerat var jag något mindre positiv. När morgonen blev kväll hade jag väldigt lite vilja kvar. Det var uppenbart att mina muskler hade ingen styrka längre. 159 cm och ett barn på ca 5 kg att klämma ut! Barnmorskan på MVC borde ha berättat under graviditeten att det skulle sluta med ett kejsarsnitt. Det måste hon ha räknat ut med sin erfarenhet. Jag hade nog bett om ett planerat snitt. När kvällen blev morgon var jag en kolli mellan olika barnmorskorna. Det blev inga flera barn. Min man vägrade. Socialstyrelsen har stulit min förlossning! Det var 1998.

Första förlossningen slutade med akutsnitt. inför andra förlossningen sa de att "nu väntar vi inte så länge innan det blir snitt, märker vi att förlossningen inte fungerar så snittar vi tidigare. Men vid den förlossningen var det en läkare som hade gett sig den på att barnet skulle ut vaginalt. Hon knäckte mig och höll på att ta död på mitt barn, innan det tack och lov blev skiftbyte och den nya personalen (som hade läst journalen) genast bestämde om snitt. inför tredje gången fick jag inte försöka vaginalt. ....

Absolut bör kvinnan få ha något att säga till om hur hon ska föda sitt barn! Detta i respektfullt samråd med läkare så att det blir så bra som möjligt för både moder och barn.

Om man nekar ett kejsarsnitt på grund av ekonomiska skäl, låt det då finnas en möjlighet att få finansiera förlossningen själv. Viktigt i detta sammanhang är att de flesta kvinnor vill föda vaginalt, men de kvinnor som vill ha kejsarsnitt bör få det utan att behöva kämpa en blodig strid in i det sista med ovissheten om det blir förlust eller seger.

Jag själv har övergreppshistorik vilket var en av anledningarna till att vaginal förlossning inte var aktuellt för mig. Jag är inte läkare, däremot veterinär, så jag var mer än väl införstådd med både risker och fördelar med snitt. Trots detta fick jag kämpa in i det sista för mitt snitt. Till slut fick jag en ”deal”, att om jag gick över beräknat förlossningsdatum så fick jag snitt. Bättre lösning än så lyckades jag inte få trots alla timmar i samtal, ledighet från jobb för att just åka till dessa samtal, sömnlösa nätter, oro, stress etc.

Nu blev det bra för mig, min dotter höll sig kvar inne i magen och föddes med planerat snitt dagen efter BF och det var en magisk upplevelse. Helt perfekt! Jag vill inte försköna kejsarsnitt då det är en bukoperation vilket innebär risker (ex infektioner samt sammanväxningar), smärta i olika grad och en lång läkningsprocess innan kroppen återhämtat sig helt. Men faktum är att ett planerat kejsarsnitt är mer kontrollerat ur risksynpunkt, en vaginalförlossning kan gå galant eller få enorma komplikationer för både kvinna och barn.

En av läkarna jag träffade i övertalningsprocessen berättade många historier om hur fruktansvärda komplikationer det är med kejsarsnitt och att jag förmodligen kommer att få men för livet. Avslutningsvis sa hon att om jag föder vaginalt kan jag få ett bättre sexliv!?!? Vad ska man säga.....?!

I-landsproblem. Ju bättre förlossningsvården blir desto oroligare blir folk. Kunde man ens önska kejsarsnitt för 20 år sedan? Läs på om riskerna, främst för era barn, ni som ser det som en enkel lösning.

Jag anser att det är medicinska skäl som skall ligga till grund för ett beslut om snitt. Det är inte riskfritt, det är inte naturligt och det ger en del negativa följder. Jag är själv född med snitt, av medicinska skäl? Kan beror på att min mamma var äldre förstföderska? Det gav mig ingen normal tarmflora och det har ställt till det för min del, tyvärr.

Rädsla bör inte avgöra utan enbart medicinska skäl och medicinska skäl kan inte en lekman avgöra. Det är otroligt dumt att låta någon annan som inte har utbildning om vilka risker ett kejsarsnitt innebär för både mamma och barn.
Är man VÄLDIGT rädd kan man gå till psykolog och hantera det. Vill man inte det kan man avstå att bli gravid då att föda barn helt på sitt egna påhittade vis inte är en mänsklig rättighet.
I andra fall bestämmer ju inte patienten. Blir ju hyfsat godtyckligt om folk får bestämma hur de ska bli gipsade eller hur en kirurgisk ingrepp ska gå till.

Till A 20.04 -ursäkta men vad menar du med ” i-landsproblem”! Förlossningsvården idag är under all kritik -barnmorskor säger upp sig, födande mammor får ingen plats på BB när dem åker in och inte heller vara kvar efter dem fött, trots förlossningsskador. Om förlossningsvården hade fungerat så kanske vi inte behövt ha den här debatten! Det var inte allt för länge sedan en mamma dog efter att hon blivit nekad planerat snitt. Jag vet mammor som fått ha värkarbete i dygn vid vaginal förlossning och där man sedan konstaterat att barnet ligger fel & till slut beslutat om snitt men därmed också utsatt mamman och barnet för stora risker! Vi lever på 2000-talet och bör se till kvinnans & barnets bästa -om kvinnan anser att KS är det bästa alternativet för henne så låt henne få sitt snitt oavsett om det är psykosocialt eller om det är medicinskt. Förlossningskontrakt är aldrig en säkerhet för att du ska få ett snitt, vilket kan leda till att kvinnor som enbart erbjuda detta kan kosta vården mycket mer med tanke på eftervård om kvinnan får skador.

A

Har en pigg och glad tjej idag tack vare kejsarsnitt. Hade medicinska skäl för ett snitt men av någon anledning fanns det inte med i min journal. Istället fick jag gå den lååånga vägen via aurora. Blev nekad, men fick hjälp av min mor som ringde chefer, ringde och begärde intyg om mina medicinska skäl av tidigare läkare och allt som vi kunde komma på. Det spelade ingen roll att vi tog upp orsaken till ks själva utan det viftades bara undan av läkare och bm. Tillslut fick vi iaf igenom snitt med förlossningssräck som orsak, då var jag i v 38. (Inte konstigt man är rädd när man vet att det finns medicinska skäl). Dagen innan ks trillade det dessutom in ett intyg om att jag skulle haft svårigheter med en vaginal förlossning. Skrämmande hur det hade kunnat gå om vi inte lyckats få igenom ett snitt ändå.
Så tycker absolut att vården måste bli bättre på att lyssna på kvinnorna. Att få barn ska inte behöva bli en skräckupplevelse med bestående skador varken psykiskt eller fysiskt.

Naturligtvis ska kvinnor själv få bestämma hur de ska födda barn!

Är inte alls så att förlossningar bara handlar om att "slappna av" och acceptera!

Största delen bestäms av faktorer du ej rår över. Livet är inte rättvist och man KAN få skador eller trauma trots att man försökte sitt bästa.

I andra sammanhang i vården diskuteras alternativen sakligt. Både det fysiska och psykiska vägs in vid val av läkemedel, sövning, ingrepp.

Samma sak ska förstås gälla här.

Blanda inte samman trauman med normalt obehag!

Det är en operation, en medicinsk ingrepp. Då är läkarens medicinsk kunskap och perspektiv viktigt och bör vara övervägande!!!

Traumatisering, risk för PTSD och depression, osv kan självklart OCKSÅ vara medicinska skäl.

Saklig diskussion och individuell bedömning avgörande. Många exempel här där detta inte har fungerat! Rådgivningen ska grunda sig på statistik om olika komplikationer -- inte att plocka fakta som russin ur kaka!

Enligt grundlägge medicinsk etik så ska patientens preferens spela roll. Ffa när riskerna ligger på liknande nivå.

Vaginal förl och planerat snitt är båda mkt säkert i Sverige.

(Jämför att man beroende på svår rädsla kan välja sövning vid ett ingrepp istället för att det genomförs vaket. Att det även kan finnas psykiska skäl till det såsom rädsla eller oförmöga ligga still. Nu menar jag en bildlig jämförelse, att när valen innehåller liknande risknivå men olika risker, har patienten efter saklig info rätt att välja själv.)