SVT rapporterade · Varför tror du förskrivningen är hög i Värmland?

Tyvärr saknas det framtidstro. Affärer, banker etc lägger ner.

Det är ett sätt för läkarna att dämpa problemet istället för att gå till roten och behandla orsaken. Känns som att läkarna inte hinner med patienterna tillräckligt.

Det finns ju inte tillräckligt med terapi att erbjuda någonstans i Sverige. Tyvärr tänker dom inte på vad som händer i hjärnan när man tar dessa preparat år ut och år in!

Det är garanterat som Robert skrev tidigare att läkarna inte har tid, eller bryr sig om bakomliggande orsaker utan bara kör på att dämpa symtom. Väldigt ofta går det ju att lösa med annan livsstil där situation på jobbet och familjen ses över, ihop med rejält pulshöjande träning kan göra jättemycket.

Ytterst få mediciner är läkande. Hörde en siffra mellan 5-10 %. Resten håller bara sjukdomar i schack. Troligen är det ingen medicin som inte har någon form av biverkning, liten eller stor. Men ibland är det pest eller kolera, som gäller. Ta medicinen och biverkningen, för att känna sig bättre. Sen är de vanebildande, tyvärr. Kroppen vill ha mer, annars ger den abstinens.

Går det att undvika medicin, så är det det bästa. Men tyvärr går det inte alltid. Minns när jag låg på sjukhus för ett halvsekel sedan. En då äldre man hade 6-7 olika mediciner. Han delade med sig till handfatet, med kommentaren: Både jag och Apotekarn vill leva.

Uppdrag granskning borde granska psykiatri .

Är det miljöfaktorer som gör att så många är deprimerade eller är det läkarvetenskapen som nåt så långt att man nu kan hjälpa de människor som i alla tider egentligen skulle behöva haft hjälp?

Förmodligen båda

Det är väl enklast så är man av med patienten.
Antidepressiva skall alltid kombineras annan behandling.

Tycker det är märkligt att det inte finns meditation att komma igång med i Sverige.
I USA har meditation minskat självmorden bland krigsveteranerna, varje dag är det ca:20 självmord bland dessa. Nu använder och föreskriver militären meditation och andningsövningar före tabletter. Det är lättast att komma igång med andningsövningar och det finns många på YT att del av. När man tränat på andningen ett tag är det lättare att komma igång med meditation eller yoga. Båda dessa metoder har ursprung flera 1000 år tillbaka.

Jag ber om ursäkt. Men jag tycker sådant här är lite jobbigt när det är svårt att tyda informationen ifrån artikeln.

Men om det bor hälften män och hälften kvinnor i Värmland.

Så är det en man på 25(4%) som tar antidepressiva.
Så då är det färre män som tär antidepressiva i Värmland än i Södertälje? (Om jag har räknat rätt. Om det bor många fler kvinnor än män i Värmland så stämmer inte uträkningen)

Men för att inte bara gnälla så får jag väl dela med mig av mina tankar.

Jag tror att det kan var olika anledningar varför män och kvinnor olika åldrar.
Det kanske inte är så kul att bo på ett ställe som av-befolkas. Det kanske gör att fler hamnar i depression?
Eller färre undviker att utveckla depression.

Säkert har det nog också att göra med hur lätt doktorerna skriver ut och hur mycket som folk känner att det är okej att söka hjälp vid depression.

Tack för att ni belyser ett sådant viktigt ämne. =)

Mvh,
Mattias

För det första så räcker inte resurserna som finns i de mindre kommunerna i Värmland. Nätt och jämt det finns psykologer o d till de mest akuta fallen. Sen tror jag att en del kommuner har högre andel deprimerade p g a hur det ser ut i samhället i övrigt. Vill även tillägga att detta med att en del begår självmord trots att de får antidepressiva kan ju också bero på just att de får en sån medicin som höjer risken för självmord i inledningsfasen av behandlingen. Såna mediciner ska inte den som redan mår dåligt ha.

För ungdomar så spelar antagligen sociala medier som instagram en stor roll, Psykologen Jonathan Haidt har ju visat att förskrivningar av antidepp har ökat tiofaldigt sen instagram lanserades 2012.

Generellt är det väl så att psykiatrin går på Socialstyrelsens rekommendationer och där kommer läkemedel först. Terapi existerar knappt vad jag sett, möjligen KBT. Har sett hur unga människor skickats hem med antidepressiva och inget mer, för att senare på egen hand fasa ut, helt under all kritik. Inte i Värmland, men i Sverige.

Vad säger vår eminente Statsminister om detta problem. Hela Sverige ska leva säger han. Är det så. Många kanske har kommit i kläm och mår dåligt. HALLÅ LÖVEN.

En botad patient är en förlorad kund.

Att det just är Hagfors och Värmland beror på flera orsaker, vården är tidspressad och när förskrivande läkare åker in och ut från inrättningar så blir det låg uppföljning och kontinuitet för patienten, där är läkemedel ett substitut för uppföljning. Stillasittande och en livsstil med låg aktivitet kan också tillskrivas ett brukssamhälle, vilket är tragiskt på många sätt.

Tyvärr kommer mindre barn födas, ju mer antidepressiva som skrivs ut. Det minskar sexlust och ger ingen orgasm.... Som kanske inte funnits innan heller?

Jag undrar varför SVT kallar programmet för lyckopiller? Jag har själv ätit antidepressiv medicin och fick kämpa så mot fördomarna om att det är ett ”lyckopiller”. Hur tänkte den som bestämde det?

Jag tror att vi behöver fylla på med positiva faktorer. Vi behöver vara aktiva, inte passivt tro att vi ska må bra. Motionera, sov och ät bra mat. Läkaren kan inte göra detta åt oss, vi måste själva agera.

Det är åt helvete helt enkelt.🙋

Jag blir lätt rädd och orolig och upplever mig hjälpt av SSRI-preparat, särskilt på så sätt att jag inte lika lätt får stark oro. Mitt arbete kräver att jag håller ihop mig själv känslomässigt. Jag arbetar under hög arbetsbelastning i förskolan. I ett annat sammanhang hade jag kanske inte utsatts för lika stora påfrestningar, och inte behövt medicinera mot oro. Men var finns denna lugna, trivsamma arbetsplats i Sverige år 2019, undrar jag?

Magrare tillgång på vård m t ex terapi

Lätt att en attity sprider sig.

Folk överlag (inte alla) äter för mycket och för dåligt. Sover för lite och rör sig knappt alls. Många har högutbildade men klarar inte av jobb med otydliga arbetsuppgifter.

Utöver det tror jag att det till viss del finns en trend i att klassa sig själv som utmattad eller utbränd. Det blir något man får uppmärksamhet över och man får ett sammanhang.

Trycker att ni ska ägna er åt att granska organisation en a vården om den psykiska hälsan i Sverige och hänföra den med t. ex. hur Finland har utformat motsvarande. Tillgångepå psykoterapi bland annat. Granska myten om att medicinering år billigare än terapi ur ett livskvalitetsperspentiv.

För det första kan jag ju säga att kalla det lyckopiller är ju ganska nedsättande och det står till och med på Wikipedia. Det skapar bara stigman.

Men anledningen till att det förskrivs mer i Värmland beror nog på hur finansieringen av psykiatrin sett ut under en längre tid. Man kan ha vart tvungen att spara in på terapitimmar och valt medicinering som första steg sen har en rekommenderat en annan och så har det snurrat igång. I andra län så kan det vara mer stigmatiserat och man söker inte hjälp för sina besvär.

Hur många av denna miljon vet vilket rent helvete (ursäkta språket!) det kan innebära att sätta ut en behandling med antidepressiva läkemedel. Inte ens inom vården finns denna kunskap. Läkarna vill helst skylla på ”återkommen grund sjukdom”. Till och med det konservativa Brittiska psykiatriker förbundet ändrade sin ståndpunkt från att närmast förnekat problemet, till att nu säga att besvären är svåra och för många långvariga. Man ska också ha klart för sig att effektiviteten hos dessa preparat blir allt mer ifrågasatt. Det är något dom skaver med denna enorma förskrivning av antidepressiva läkemedel. I länder med den absolut högsta levnadsstandarden. Det tog mig ett år av plågor att bli av med två olika antidepressiva. Vården stod handfallen.... Hjälpen fanns i en sluten väldigt seriös grupp på nätet, där t. o.m läkare ingick med goda råd och stöd

Jag har haft mycket svåra ångestkänslor med självmordstankar samt försök där jag till sist sökte hjälp hos akuta psykiatrin. Valde till en början att inte ta någon medicin men efter ca fem månader tog jag med SSRI och under den månaden jag tog dem mådde jag fruktansvärt dåligt, vilket ledde till att jag slutade med det. Slussades mellan flera läkare och psykologer, men eftersom de läkemedlen jag fick inte fungerade kliade de sig i huvudet och hade ingen annan behandling att erbjuda. Då slutade jag gå till psykiatrin och har ingen aning om hur detta kommer sluta. Har försökt gå till privat psykolog också men de vägrar vidröra ämnet. Vill heller inte belasta mina närstående (som känner till det) längre.

Det är klart att SSRI kan vara ett sätt att komma ur sin depression om man bara mår dåligt 24/7, men jag upplever att psykiatrin förlitar sig för mycket på den önskade effekten hos läkemedlet. De läkarna jag träffade lät i flera fall som pillerförsäljare, på gränsen till stolta över hur många som tar SSRI. Men ja, jag vet ju inte hur man löser dessa problem heller så vem är jag att döma...

Geografiska områden där skog och jordbruk varit ekonomiska motorer historiskt är logiskt men tragiskt förlorare då konkurrensen globaliserats. Detta avspeglar sig i befolkningens tro på framtiden, vilken är en del av den psykiska hälsan.

För liten tillgång till utbildade psykoterapeuter i Värmland. Skriva ut piller är enklare. Big pharma vill dessutom sälja piller som man helst behöver ta hela livet eftersom inkomsterna då ökar. SSRI-preparat ifrågasätts allt mer inom forskningen beroende på biverkningar, beroende och låg effekt.

Tror att arbetslöshet kan ha med saken att göra.
DOCK vill jag, av egen erfarenhet, varna dem som får/fått SSRI och inte mår bättre, blir sämre eller först mår extremt bra och sen rasar i botten, dosen höjs, upp igen och ner. Ni ska propsa på en utredning om bipolär sjukdom.
För drygt 20 år sen gick jag in i väggen, trots remisser från allmänläkare kom jag inte in i öppna psykiatrin. Fick då under ca fyra år SSRI, var till sist som en zombie. Så småningom anade en fysioterapeut oråd och jag blev utredd, medicinerar nu sedan dess och har periodvis mått väldigt bra. Tyvärr har stresströskeln sänkts enormt och jag har fått ytterligare två utbrändhets perioder. Men utan mina Lamotrigin hade JAG inte överlevt.

Sköldkörtelproblem påverkar även psyket så kolla upp det innan det skrivs ut en massa piller.

Jag har haft problem i över 15år med flera depressioner. Jag har har äntligen fått diagnosen bipolär sjukdom och utreds för ADHD. Jag har funderat endel. Jag tror att vi människor har olika grader av olika personlighetsdrag. För min del kanske vissa är extra starka. Det jag dock reflekterat över är att kravet på att vara likadan eller fungera på ett visst sätt är ganska stora i Sverige. Det kan nog lätt bli väldigt pressande. För är det egentligen inte ganska konstigt om det vore så att alla människor skulle vara optimalt utformade att jobba 8h varje dag och 40h på en vecka i 52 veckor. Vi kanske ska fundera på om det är på sommaren vi ska ha semester verkligen? Eller om arbetsveckorna ska vara kortare på vintern och längre på sommaren?
Varje vecka kanske inte ska vara lika lång. En vecka kanske vi jobbar 30h och en annan 50h under samma månad.
Vi kanske också ska ställa oss frågan varför vi längtar efter pension och semester? Eller varför många tycker att fredagen är så härlig men måndagen så jobbig? Känner man så kanske det är dags att försöka göra fredag av alla dagar och göra något som verkligen betyder något. Det är dock väldigt jobbigt att simma mot strömmen i Sverige. Först kommer folk vara kritiska och skratta men om man blir framgångsrik kommer samma människor vilja vara din vän och säga ”jag visste att du skulle klara det”. Vi kanske ska jobba med den attityden också.

"Svar" till Karl.
Jag har också nyligen fått en adhd-diagnos. Adhd ger ju inte depression i sig, men är ofta boven bakom utbrändhet.
Du har tankar om hur jobb och liv fungerar, det har jag med.
1. I det närmaste alla arbeten som inte kräver 100% koncentration och till stor del är stillasittande/stående är borta.
2. Tempo och krav högre.
3. Spontan motion/fysisk aktivitet är nästan utplånat för dem utan motionskrävande djur (aktiv typ av hund eller häst). Det är bil i första hand, buss, tåg och T-bana. Sen stillavarande arbete.
4. FÖRSÄKRINGSKASSAN!!!
Detta sammantaget är att beställa utbrändhet.
Att det är så mycket stillasittande, kontorslandskap och "teamwork" drabbar alla med tendenser åt adhd väldigt hårt.
Jag höll mig frisk med att cykla till o från jobbet 1,5 mil x2 plus ett mycket rörligt jobb, och en arbetsplats med högt i tak beträffande skämt och humor, självbestämmande bara allt blev klart i tid.
Detta var i Stockholm på en stor, då statlig arbetsplats. Olika omständigheter där "omorganisation" var en stor del utöver en förslitningsskada som inte godkänts av F-kassan som gjorde resten, sen var jag slut.
Kämpa på Karl! OCH alla andra. Vi finns också.

Vad ska det vara bra för att hitta på en massa bokstavsdiagnoser (finns det ens) och skylla på det.Press och stress eller alldeles för lite aktivitet i kombination med ensamhet och arbetslöshet räcker.Vi är alla olika.

Bristen på psykologisk behandling och ökning av psykofarmaka förskrivning beror inte bara på brist på rätt personalkategorier. Till stor del beror det på psykvårdens syn på orsaken till psykisk ohälsa. Man ser nu till största delen på psykisk ohälsa som ett medicinskt problem, något är fel i patientens hjärna. Något som alltså bäst behandlas med läkemedel. Att ohälsan kan vara en reaktion på något i patientens liv blir därmed inte så intressant. Påpekas bör att inte någon av de bärande teorierna bakom antidepressiva har bevisats.