SVT rapporterade · Parakkamordet i rätten

29-åringen ska höras först. Det var i hans lägenhet som händelsen inträffade. Han hade besök av 37-åringen och 38-åringen när det bjöd in den fjärde personen, offret, som sedan bragtes om livet.

Han ska nu berätta om hela kvällen.

Kvällen började med att han kommer hem, när 38-åringen kommer och ger honom ett slag i ansiktet. De ber varandra om ursäkt och går in i hans lägenhet, lyssnar på musik och dricker öl.

De börjar prata om offret, och om de kan få dit honom på något sätt. Han kom när han erbjöds "piller" om han skulle komma.

Han berättar att offret och 38-åringen börjar slåss. Han ger själv offret ett slag, bland annat med en termos.

Efter ett tag vill de få tyst på offret med tejp och en tygbit i munnen. Därefter håller 37-åringen offret i ett grepp om halsen varpå han blir livlös.

38-åringen försöker återuppliva offret. "Jag var helt fryst och visste inte vad jag skulle göra. Jag var helt fryst. Jag gick in på toaletten och injicerade amfetamin."

På fråga om han har haft kontakt med 37-åringen och 38-åringen efteråt säger han: "Jag kommer faktiskt inte ihåg".

Hans relation med 38-åringen har handlat om droger, mest om hasch. "Mestadels har jag köpt av honom."

Offret har han känt sedan de var barn, men de har inte haft så mycket kontakt med åren. Nu var han lite irriterad på honom efter att offret hade sagt något om att han skulle köra ut 29-åringen och en annan person i skogen så att de fick göra upp.

Åklagaren: "Tog du det på allvar?"

"Ja, faktiskt. Han var ganska oberäknelig."

29-åringen berättar om olika händelser genom åren som har gjort att han var irriterad på offret.

Han berättar att det var han och 38-åringen som var irriterad på offret. 37-åringen förhöll sig passiv i samtalet om offret, innan de bestämde sig för att ringa honom.

De hade ingen plan för vad som skulle hända när offret kom till lägenheten, mer än att de andra två skulle attackera honom bakifrån.

"Jag skulle ge en signal till dem genom att hosta i farstun när han kom."

Blod från offret som hittats på 29-åringens byxor. Han har tidigare i förhör förnekat brott.

Termosen som de slog offret medHan berättar nu om slagsmålet som inleds mellan offret och 38-åringen. Det handlar om knytnävsslag från båda håll. Kort senare kommer 37-åringen in och försöker hålla i offret medan offret står upprätt.

Sedan slår 29-åringen offret i magen ett antal gånger, han blir bortkuffad av 38-åringen, han går runt och tar en termos från diskbänken och slår offret en gång i huvudet.

29-åringen säger att han blir bortknuffad av 38-åringen igen som säger, "lägg bort den där, vi ska inte slå ihjäl honom."

Offret och 38-åringen hamnar på golvet och 29-åringen försöker tejpa för munnen på offret. Han drar tejpen sju varv runt huvudet, men tejpen gled bara ned mot halsen.

Åklagaren: "I förhöret har du berättat att du först försökte sätta in sockan och sedan tejpa för munnen."

"Jag minns inte"

Å: "Du har sagt något mer om sockan. Du har sagt att 38-åringen har tagit ut sockan när han försökte återuppliva honom."

"Jag kan ha sagt det. Jag blir osäker på tejpningen och sockan."

Å: "Kan du ha blivit påverkad av de andras berättelser?"

"Jag kan ha blivit det. Jag minns inte så bra, men vad jag kommer ihåg så tejpade jag först och satte sockan sedan. Jag är så osäker på just den biten."

Han berättar nu att 37-åringen håller ett grepp om offret. De ligger båda på sidan. 38-åringen står på knä vid sidan eller ovanför, själv står 29-åringen vid diskbänken.

Sedan blir offret livlös. 38-åringen försöker åter uppliva honom.

Å: "Hur länge hålls greppet om halsen?"

"Jag minns inte."

 

Lägenheten där mordet ska ha skett

Å: "Hur uppfattar du greppet om offrets hals?"

"Som ett strypgrepp."

Å: "Tänkte du inte på att det kunde gå illa?"

"Nej, det var en stressad situation."

 

Å: "Hur tänkte ni när ni bjöd in offret? Hur mycket stryk skulle offret få?

"Jag vet inte. En misshandel av normalgrad."

Å: "Varför slutade ni inte?"
"Jag vet inte, Det var en hetsig situation. Men efter knytnävsslagen..."

Å: "Men du gick ju och hämtade en thermos och slog honom efter det. Har du sparkat honom också när han låg ner?"

"Ja, men efter sparkarna rörde jag inte honom mer."

 

Åklagaren återkommer till den kritiska tidpunkten när 37-åringen håller i offret på golvet i ett grepp. 29-åringen berättar att 38-åringen vid det tillfället fortsätter att slå offret med knytnävsslag.

Offret var blodig kring näsan och munnen.

Han berättar att 37-åringen först håller ett grepp av bröstet och flyttar sedan upp det mot halsen.

 

När de inser att offret är död tar någon fram ett lakan och täcker offret.

Å:" Är det någon som pratar om att ringa polisen?"

"Nej."

Istället bärs kroppen ut till bilen.

"Å:"Vem bär?"

"De andra två. Jag kan ha vart med, jag minns inte."

Åklagaren: "Sedan städar du lägenheten. Kan du berätta om det."

"Jag städade i köket och hallen. Jag hällde ut klorin på golvet och torkade upp det med trasor."

Åklagaren: "Och byxorna?

"Jag minns inte. Jag tror att jag satte ned dem i en kasse."

Åklagaren: "Har du någon kontakt med de andra efteråt?

"Jag kommer inte ihåg."

Åklagaren: "Har de andra kommit och hämtat saker som det skulle kunna vara blod på?"

"Det kan stämma."

Nu ska målsägarbiträdet Marko Tuhkanen förhöra 29-åringen. "Det har pratats bland de andra om att hitta tänger till att använda mot offret."

"Det har man bara hittat på."

"Även om det skulle drabba dem själva också?"

"Ja, det är något de har hittat på."

 

Förhöret med 29-åringen närmar sig sitt slut.

Marko Tuhkanen har ett något högre tonläge i frågorna., men 29-åringen är lugn.

Han har hela tiden gett ett samlat intryck och svarat redigt och sammanhängande om än något lågmält på frågorna.

De två andra tilltalade har suttit och tittat i bordet eller mot åklagarnas bord.

 

Marko Tuhkanen ställer frågor om 29-åringens slag mot offret. Han tycks följa åklagarens linje att döden har orsakats av våldet från de tre tillsammans.

"Handen på hjärtat, är det inte så att du slår när offret är försvarslös och ligger på marken."

"Nej, han står fortfarande upp när jag slår med thermosen."

Tuhkanen: "Hur tänker du när du ska tejpa en kille som är så blodig så att inte tejpen fastnar.

"Jag ville få tyst på honom".

"Kan du inte förstå att han kan dö av kvävning när han blöder näsblod?"

"Ja."

"Tycker du själv att det blev övervåld att det gick överstyr?"

"Ja, när jag slog honom med kannan."

"Tror du att hade gått så långt att han riskerade att dö om du hade varit nykter. Hade du försökt stoppa våldet då?"

"Ja, då hade det aldrig hänt."

Nu förhör advokat Lars Grönberg sin klient, 29-åringen.

Han inleder om tejpen runt halsen och läser i polisförhöret där 29-åringen är mycket svävande. Han har anledning att försöka visa att tejpen inte har haft någon betydelse för dödsorsaken.

"Kan det vara så att tejpningen har gjorts i ett senare skede?"

"Det kan vara så. Jag kan inte säga."

"Det verkar ju konstigt att du mitt i slagsmålet kan linda en tejp sju varv?

"Jo..."

 

"Hur är det med sockan? Kan du idag säga med säkerhet om den varit i offrets mun?"

"Nej, jag kan inte säga säkert."

 

37-åringens advokat: "Hur påverkas din minnesförmåga av drogerna som du hade tagit. Var på en tiogradig skala befann du dig när du gjorde dina iakttagelser?"

"Sex kanske."

"Så du hade halva din iakttagelseförmåga. Påverkar det din förmåga att återge det här så kallade kroppsgreppet som min klient ska ha hållit?"

"Till viss del."

 

"Känner du till om min klient skulle ha haft en oplockad gås med offret?"

"Nej."

Förhöret med 29-åringen avslutas. Åklagare och målsägarbiträdet har försökt få fram vilken betydelse tejpningen och sockan kan ha haft dödsorsaken. Det har betydelse för åtalet att de tre tillsammans och i samförstånd har dödat det 28-årige offret. Det vill säga att tejpen, sockan och slagen från 29-åringen, slagen från 38-åringen och greppet från 37-åringen sammantaget har orsakat döden.

Nu tar rätten lunch till strax efter ett.

Rättegången återupptas nu efter lunchen.

Åklagaren ska förhöra 37-åringen som ytligt var bekant med offret och inte alls med 29-åringen som han bodde granne med. På den aktuella kvällen fick ha besök av 38-åringen.

Det var 37-åringen som i samband med misshandeln höll ett grepp runt bröstet och/eller halsen. Det återstår att se om det kan bringas någon klarhet i vilken betydelse greppet hade för dödsorsaken.

Det var 29-åringen och 37-åringen som hade något otalt med offret.

"Jag och NN (38-åringen) går med på att stötta NN (29-åringen) i att han ska få lite stryk."

Vittnen hörs under morgondagen. Det är personer som har gjort iakttagelser under kvällen, bland annat en granne som bor vägg i vägg samt poliser som tjänstgjorde under natten.

Jag har inte riktigt koll på hur många det är men förhören lär ta större delen av morgondagen i anspråk.

Under kvällen har någon pratat om att ta fram tänger och dra en nagel eller klippa ett finger. I polisförhören har 37-åringen sagt att det var 38-åringen som ville det. Senare har han ändrat det till att det var 29-åringen.

"Jag mådde inte så bra under förhören och måste ha förväxlat dem."

De tog under alla omständigheter inte fram några tänger.

Rättegången kommer avslutas vid halv fem-fem idag och startar om i morgon klockan nio.

På torsdag blir det slutpläderingar som väntas ta en halvdag i anspråk.

Allt detta är preliminärt.

 

Nu kommer åklagaren in på själva misshandeln. 37-åringen säger att planen var de andra skulle hoppa på offret och att hans roll var att hålla fast offret om det behövdes.

"Jag skulle vara en undsättning."

 

37-åringen fortsätter: 

"När jag kommer in i köket är NN (38-åringen) över honom och de pratar argsint med varandra. När han hamnar på golvet börjar han sprattla mycket och de andra ber mig hålla fast honom. Jag gör en saxlåsning på hans ben med mina ben samtidigt håller jag fast ena armen. Det är då som NN (29-åringen) slår honom i ansiktet och på överkroppen."

Enligt 37-åringen ligger offret ner när 29-åringen slår till med thermosen.

"Det blir en jäkla smäll. Jag har för mig att han börjar blöda från pannan. Då säger NN (38-åringen) att han inte ska ha ihjäl honom."

37-åringen hör att en strumpa ska sättas i munnen och tejpas igen.

"Jag ser inte så mycket eftersom jag är bakom NN (offret). Jag vet att NN (29-åringen) går och hämtar tejp, sedan ser jag inte så mycket. Men sockan kommer i munnen först och sedan tejpen efteråt."

37-åringen säger att han går ut ur köket och när han kommer tillbaka är offret tejpat över munnen och hör att han har svårt att andas med strumpan i munnen och näsblod.

"Sedan tror jag att NN (29-åringen) drar t-shirten över huvudet på honom."

"Tror?"

"Jag vet att han gör det."

Enligt 37-åringen är det nu som offret verkar svimma av.

 

Stampningen ska ha skett vid bröstet eller halsen och efter det svimmar offret av och efter det skickar 38-åringen ut 29-åringen ur köket.

 Sedan ser offret ut att kvickna till och börjar sprattla. 37-åringen säger att han gör fram och gör en saxlåsning. Han låser benen med sina ben och trycker ned den bortre axeln mot golvet.

Åklagaren: "Känner du om du har tryck mot halsen?"

"Ja, men det ät ytterst lite."

Kort därefter svimmar offret av igen. Då tar 38-åringen ut strumpan ur munnen så att tejpen åker ned mot halsen.

Åklagaren: "Är du säker på de här uppgifterna?

"Ja."

 

 

Åklagaren pressar 37-åringen om varför han skulle hålla fast honom efter att offret svimmat av en första gång.

"Det var då jag såg att det fick räcka. Men då slutade han andas kort efter det."

Åklagaren: "Men då hade han redan fått en thermos i pannan, stampad i bröstet och slag i ansiktet."

"Då ville jag säga till de andra att vi ska avbryta, men jag hann inte det."

Åklagaren frågar om han har sett om 38-åringen har hållit offret om halsen.

"Ja, jag ser att hans hand kommer mot halsen eller mot tröjan."

 

Frågan är om 37-åringen tidigare har sagt något om att 29-åringen skulle ha stampat offret.

Åklagaren: "Jag har svårt att hitta det i förhören."

37-åringen har heller inget svar på det.

"Jag har svårt att minnas. Det var ganska stressigt."

Åklagaren: "Kan det vara så att du inte har sagt det i förhören utan sagt det först när du har läst vad NN (38-åringen) har sagt i förundersökningen?"

"Så kan det vara. Men det är svårt med minnet. Alkoholen gör det inte lättare att minnas."

I förhören har 37-åringen sagt att de har pratat i bilen på väg mot Parakka och där ska han ha sagt att det var 38-åringen ska ska ha sparkat offret i halsen. Nu säger han att det var 29-åringen.

Åklagaren: "Och det är du säker å att du har sett?"

"Ja."

Åklagaren: "Har ni bundit offret i lägenheten Det har du sagt flera gånger"

"Men det är fel. Jag hade först för mig det, men när minnet började komma tillbaka band vi inte honom medan han levde. Vi band benen i lägenheten och armarna när vi bar honom i skogen."

De tre gärningsmännen transporterade kroppen med bil till ett skogsområde i Parakka

Blodspår som hittats i bilen som de fraktade kroppen i

De kör vidare i Parakka och på ett annat ställe lämnar de kläder, bagagemattan. Därefter åker de till en person och lånar en dunk, pengar och åker till bensinstationen i Vittangi.

De tankar bensin till bilen och diesel i en dunk, samt tar vatten i dunkar för att släcka elden.

"Vi skulle bara elda lite på kroppen för att inte rovdjuren ska ta den. I det skedet tänkte jag inte rätt över huvud taget."

Nu tar 37-åringens advokat Håkan Lundström över förhöret med 37-åringen.

"Har du haft något otalt med NN (offret)?

"Nej, ingenting."

"Har du haft någon orsak att skada honom?"

"Nej, han skulle bara sättas på plats och få lite stryk. Det var en fyllegrej. Jag skulle inte ha gått med på något annat."

"Det här greppet som somliga har kallat för strypgrepp. Kan du beskriva det?"

"Jag ligger på hans vänstra sida och håller benen i ett saxgrepp och armen tvärs öer bröstkorgen. Syftet är att trycka ned honom så att han inte skulle röra sig."

"Kunde det försvåra lufttillförseln?"

 "Nej, han hade svårt att andas sedan tidigare."

29-åringens advokat Lars Grönberg:

"Du har berättat många uppgifter idag. Tycker du att de är trovärdiga?"

"Ja, det är de uppgifter som jag har."

Kommentar: Lars Grönberg har under förhandlingarna lagt vikt vid att hans klient har stått fast vid sina uppgifter sedan de första förhören medan andra har ändrat sig och medgett att de har lämnat falska uppgifter.

Lars Grönberg pressar 37-åringen om vem som sparkade offret i halsen. Han har tidigare uppgett att det var 38-åringen och senare att det var 29-åringen.

"Det är grötigt."

"Ja, verkligen."

Lars Grönberg fortsätter att pressa 37-åringen om olikheter i de första förhören och i senare utsagor.

Förklaringen.

"Allt har fallit på plats allt eftersom."

Nu kommer han in på det påstådda strypgreppet.

"Har du någon gång haft armen om halsen?

"Nej."

Kan du förklara vem som har utfört strypningen i så fall?"

"Han kan inte ha fått tillräckligt med luft på grund av näsblodet och allt annat."

"Kan du förklara frakturen på tungbenet?

"Han kan ha fått ett slag mot halsen. Jag har inte gjort det."

"Kan det inte vara så att du oavsiktligt dödat honom."

"Nej."

 

Förhöret är slut och rätten tar tio minuters paus.

Sedan väntar förhöret med den tredje tilltalade, 38-åringen.

Nu är det den trejde tilltalade 38-åringen som ska höras. Åklagare Anna Bergström inleder.

Jag ska också säga att förhandlingarna kommer att pågå fram till senast klocka 18 idag. Frågan är om förhöret med 38-åringen hinner genomföras till dess.

Åklagaren: "Vad var planen med att bjuda in offret."

"Det fanns ingen plan direkt. När NN (offret) kommit skulle jag och NN (37-åringen) komma efter och tanken var att visa att NN (29-åringen) inte var ensam. Som jag förstod det skulle NN (29-åringen) bara prata med honom. Vi fanns där för att han var rädd för att åka på stryk."

Åklagaren: "På vilket sätt skulle ni skrämma honom."

"Jag trodde att det skulle räcka med att vi kom in i rummet, två hundrakiloskillar. Men jag såg att han tog upp nävarna och då brakade det loss."

"Det hinner inte pågå så många sekunder innan han faller bakåt mot spisen och träffar mig med hälen och jag tappar luften. Jag går ned på knä. Jag trodde att an föll, men det var NN (37-åringen) som drog ned honom.

38-åringen berättar om fortsättningen av slagsmålet där han tar och ger slag.

"Jag pressar hans ansikte mot marken och försöker få honom att lugna sig. Jag ströp honom inte och han var aldrig medvetslös i det läget."

Han hävdar att 29-åringen har uppgett felaktiga uppgifter om att han har slagit med thermosen när offret stod upp när han i själva verket låg ned och att 29-åringen inte hade sparkat på offret utan att han hade stampat på honom.

Han säger också att 37-åringen har varit i köket hela tiden där misshandeln pågick och inte att han lämnade rummet som han själv har sagt.

Han säger också att 37-åringen slår offret med armbågen upprepade gånger när han håller offret i det så kallade saxlåset.

"Vi det tillfället stryper NN (37-åringen) ut honom med ett chokegrepp. Han uppar av, jag minns att han snarkade, sedan vaknar han till. Och vid det tillfället hävdar jag att NN (29-åringen) slr honom med thermoskannan. Jag har hävdat hela hösten att det var våldet med kannan som dödade honom, men jag har förstått att NN (37-åringen) har stypt honom en gång till. 

Åklagaren: "Det här har du inte berättat tidigare?"

"Nej, jag lovade NN (37-åringen) dyrt och heligt att inte berätta det för någon.

 

38-åringen kommer alltså med helt nya uppgifter som blir mycket besvärande för 37-åringen. Han säger att han tidigare trodde att det var 29-åringen som orsakat döden med thermoskannan, men att han nu förstår att det var 37-åringens stryptag som har varit avgörande.

Åklagaren: "Vilken är den egen del i det här"

"Jag har varit med och slagit, men jag anser att det här inte föregicks av någon planering. Jag trodde inte att det skulle leda till en misshandel. Men när jag blir attackerad tänkte jag inte agera slagpåse."

"Jag har valt att inte dra in NN (37-åringen) tidigare. Det var kanske en missriktad lojalitet. Jag trodde kanke att han skulle berätta själv."

Åklagaren: "Varför har du inte berättat förrän idag?"

"Jag valde att inte blanda in NN (37-åringen). Nu har jag sett att han försökte förskjuta skulden på mig och NN (29-åringen)."

 

Frågorna handlar nu om det som händer efter att de märker att offret är livlöst.

"Det är svårt att beskriva vad som händer efter det. Minnesbilderna är väldigt fragmentariska. Vägen ut till Vittangi eller transporterna ut i byarna kommer jag inte ihåg mycket av."

38-åringen om tejpen.

"Det är tejpat med en frottéhandduk runt huvudet efter hans död för att inte grisa ned bagaget. Det finns ingen möjlighet att man skulle kunna ha tejpat sju varv runt halsen under tumultet. Jag vill minnas att det var NN (37-åringen) som gjorde det."

 

37-åringen ser helt opåverkad ut, men det måste röra sig mycket i hans huvud just nu. Hans advokat förbereder säkert ett motangrepp när det blir hans tur.

Mycket dramatiskt, men i grunden är allt naturligtvis bara genomtragiskt.

Åklagaren har inga fler frågor. Ordförande bryter därmed för dagen innan de andra advokaterna har hunnit förhöra 38-åringen. Det får ske i morgon när förhandlingarna återupptas 08.30.

Vi bryter också vår rapportering.

Tack för idag.

Åklagaren Anna Bergström har pläderat i en knapp halvtimme och lagt tonvikten på att alla tre har varit med på att bjuda in offret, och därefter varit aktiva i misshandeln.

Nu pläderar målsägarbiträdet Marko Tuhkanen.

Nu tar advokterna över och Lars Grönberg, 29-åringen advokat inleder.

Lars Grönberg anser även att 38-åringens vittnesmål inte är trovärdigt. Han fortsätter enligt Grönberg att föringa sin egen roll och förstärka sin klients, 29-åringens, roll.

Grönberg pratar nu om sin egen klient, om att han inte är någon våldsam person och inte har något stort straffregister.

Håkan Lundström inleder:

"Det är tragiskt det som har hänt och en ung människa har gått en för tidig död till mötes."

Om sin egen klient:

"Han har ångest och det är inte för sin egen del, för sitt fängelsestraff eller att han inte får träffa sina barn. Han är fullproppad med känslor som alla andra människor. Han är inte känslokall inför en människas död."

"Å hans vägar vil jag framföra till de målsägande hans stora sorg."

 

"Domstolen ska pröva den bevisning som har frambringats, dels de muntliga utsagorna och dels den tekniska bevisningen. Samt pröva om rekvisiten för olika brott är uppfyllda.

Håkan Lundström uppehåller sig här kring allmäna resonemang om rättssystemet.

"Åklagaren har bevisbördan, det gäller rekvisiten, uppsåtsfrågorna, att brott är begånget. Domstolen får bara döma utifrån vad som är utrett."

 

Nu kommer han in på svårigheterna att slå fast om vad som har hänt.

"Ju fler uppgifter desto svårare att utreda vad som verkligen har hänt. Det är ingen önskesituation för en domstol att hela tiden ha ändrade uppgifter. Varför har de varit så här. Ja, deras iakttagelseförmåga har varit nedsatta på grund av alkohol och droger. Det betyder att man måste ta deras upgifter med en nypa salt.

"Väldigt mycket är alltså döljt i dunkel."

Håkan Lundström understryker att hans klient inte hade något otalt med offret.

"Men han är med på misshandeln trots det. Han håller tag i benen och berättar om olika grepp för att trycka ned honom. Det är svårt att bestämma tidsföjden, men det är sparkar, slag och slag med tillhyggen, det är graverade brottslighet det är fråga om."

"Det här förloppet har inte tagit så lång tid som åklagaren har påstått. Det har inte varit en utdragen historia där han har torterats eller plågats under lång tid."

 

Slutsatsen från Lundström.

"Det går inte att säga att greppet från min klient orsakade döden. Det är en rad samverkande faktorer."

Om uppsåtet:

"Det är viktigt att domstolen upprätthåller stränga och höga beviskrav när det gäller uppsåt. Han har medverkat i misshandeln, men jag kan inte se att han uppsåtligen har velat döda eller att han har varit likgiltigoch har ett likgiltighetsuppsåt."

Han kommer fram till att hans klient har medverkat i en misshandel och ska dömas för det. Han har också genom misshandeln varit med att vållat döden.

Om griftefriden:

"Det är klart som korvspad. Det tar han på sitt samvete att han har gjort. De har gripits av panik, ångest, chock."

Om påföljden:

"Han ska dömas till ett fängelsestraff och är beredd att ta det. Vi har inget frifotsyrkande."

"Det viktiga för min klient är att han inte tar mord. Det var en misshandel om gick snett."

Därmen avslutar Håkan Lundström sin plädering.

Advokaten för 38-åringen, Markus Ström, tar över.

Han avser att presentera en tidslinje för kvällen den 27 juli i somras och börjar berätta om samtalet mellan 29-åringen och 38-åringen i 29-åringens lägenhet i Kiruna.

Det ska ha handlat om att 38-åringen och 37-åringen skulle backa upp 29-åringen i en konfrontation med offret.

Offret anländer, de pratar i köket. Sedan utbryter tumultet.

När offret ligger ner har 38-erkänt att han har utdelat slag. Men skriker också till 29-åringen att lugna sig och knuffar också undan honom.

"I det här läget anser min klient att det har gått för långt och avbryter. Det är nu som han ser att 37-åringen tar ett halsgrepp och klämmer åt. Det är nu som 29-åringen angriper en andra gång med en termos. När slaget träffar så får det ingen reaktion. En orsak till det är att 37-åringen har klämt till en andra gång."

I det här läget konstaterar 38-åringen att offret är död och påbörjar hjärt- och lungräddning.

 

 

Markus Ström förtsätter:

"De här styrks av vittnet i lägneheten intill. Han hör ett skrik och sedan blir det tyst."

"Misshandeln har inte pågått i tio minuter utan i 60 till 90 sekunder."

Det ska styrkas av vittnet i grannlägenheten.

"De nya rösterna är från de tre de är upprörda när de konstaterar att offret är död."

 

 

 

"Min klient har försökt avbryta misshandeln vid två tillfällen. Men han kunde inte ingripa när 37-åringen stryper offret en andra gång."

Om ett uppsåt.

"Min klient kan inte ha något uppsåt för vad 37-åringen gjorde när han lade sig över offret."

Det innebär att han avvisar anklagelsen om mord. Han erkänner misshandel och brott mot griftefriden.

"Det har vägt tungt för honom hur de har hanterat kroppen efteråt."

Om de ändrade uppgifterna när han lägger skulden 37-åringen.

"Det är som har själv har sagt, att de har lovat varandra dyrt och heligt att inte prata om det. Att han nu har ändrat uppgifterna ska inte ligga honom till last."

Straffvärdet för gärningarna kan enligt Lundström ligga på tre år.

Målsägarbiträdet Marko Tuhkanen begär replik:

"Hela köket har varit nedkletat med blod och det har varit pölar med blod. En människa blöder bara när en människa lever. Det hade inte funnits så mycket blod i köket om slagen hade förekommit i samband med ett dödligt strypvåld."

Rätten ska överlägga, oklart om vad. Vi får kliva ut under tiden.

Det kan möjligen handla om datum för domen. Vi får ge oss till tåls. 

Åklagarna har synpunkter på två av advokaternas krav på ersättning för tidsåtgång. Man har alltså gått igenom advokaternas räkningar under uppehållet.

Vi väntar också på besked om när domen ska meddelas.