BUP larmar: Långa köer - verksamhetschefen svarade på frågor

Tack för alla synpunkter och frågor som ni tittare har delat med er av under dagen. Vi försöker samla upp de synpunkter och frågor som vi inte hunnit med idag under morgondagen. Nu stänger vi chatten för idag.

Mvh/Kristofer Ström, reporter SVT Nyheter Örebro

Idag har Ylva Rosén, verksamhetschef inom barn- och ungdomspsykiatrin i Region Örebro län, svarat på frågor från er läsare. Många synpunkter har också kommit in under dagen.

Vi får träffa olika hyrläkare nästan varje gång och alla läkare har olika åsikte om behandling! Blir ingen kontinuitet och det är väldigt tufft för oss!!

Vi tycker också att det viktigt med kontinuitet vilket ví alltid strävar efter. Jag har full förståelse för att kontakten med olika behandlare upplevs belastande. Tyvärr är det inte alltid möjligt att få träffa samma läkare eller sjuksköterska. Som läget är idag behöver vi ha hyrläkare i vår verksamhet eftersom det är svårt att rekrytera specialistläkare. Vi jobbar aktivt med rekryteringar av läkare. /Ylva Rosén

En mamma som vi valt att hålla anonym undrar vilken hjälp hon kan få när samatalsterapin inte hjälper enligt henne.
Hon har nu fått till ett SIP-möte (Samordnad Individuell Plan). Hon undrar vad hon kan förvänta sig av det mötet?
Dottern blir snart myndig och undrar också hur hon ska hjälp när BUP slutar gälla. Hon ser att hennes blir mer och mer isolerad,
har stor frånvaro, ångest och press.

Ibland är det så att enbart samtalsterapi inte är tillräckligt, utan det behövs andra insatser runt ungdomen. Det kan handla om mer anpassad undervisning i skolan eller stödjande insatser från socialtjänsten. Många gånger behöver man en kombination av flera insatser från olika aktörer. Därför är det bra med SIP-möten där vi kan samverka runt ditt barn. Här kan du förvänta dig att de som finns runt din ungdom tillsammans ska ta fram en handlingsplan där alla bidrar utifrån sitt perspektiv och sin kompetens.

I samband med att man fyller 18 år remiteras man över till den mottagning inom vuxenpsykiatrin som man hör till. Vi släpper ingen patienten innan personen fått en ny kontakt och ibland kan överlämningen ske via remiss eller genom ett gemensamt möte.

/Ylva Rosén

Vad säger du som verksamhetschef om de långa köerna för behandling av barn och ungdomar som mår mycket dåligt psykiskt?

Jag har två bekanta vars barn kommit in för ett första besök inom rimlig tid, Men där barnen sedan fått vänta i över 9 månader på vidare behandling trots svår ångest och självmordstankar.
Hur kan ni låta barn och ungdomar som mår dåligt vänta så länge?
Är det en human behandling?

Jag tycker att det är bekymmersamt att vissa barn och ungdomar får vänta länge på behandling. Vi arbetar för att minska väntetiden, men utifrån det ökade trycket har vi idag, precis som runt om i hela landet, svårt att ha kort väntetid.

Det är viktigt att få komma på det första besöket snabbt för att vi ska kunna göra en tidig bedömning och prioritering.

Jag vill verkligen beklaga att vi har de väntetider som vi har idag. Vi jobbar bland annat med att utveckla behandlingsmetoder och digitalisera vissa insatser för att öka tillgängligheten. Vi har också ett gott samarbete med Capio som bidragit till att minska väntetiden till neuropsykiatriska utredningar.

/Ylva Rosén

Hur gör ni i ledningen för att minska den höga arbetsbelastningen?

Vi har idag hög personalomsättning vilket leder till större belastning för våra medarbetare. Jag vet att många i personalen upplever en känsla av otillräcklighet och därför är det viktigt att vi samverkar med andra aktörer som också kan bidra till det enskilda barnets behov.

Arbetet med att korta köerna och minska väntetiderna är prioriterat vilket är direkt kopplat till arbetsmiljön. Det finns ett stort engagemang för barnen hos våra medarbetare vilket också tyvärr kan leda till en etisk stress när känslan av otillräcklighet finns där.

Vi har utifrån det här bland annat inlett ett samarbete med regionhälsan där det är fokus på den psykosociala arbetsmiljön.

/Ylva Rosén

Signaturen Agneta vill få råd hur hon ska ingjuta mod i sin son som försökte ta sitt liv i höstas!
På unga vuxna har hon fått höra att det kan ta två år innan samtalsstöd. Han är enligt signaturen hemskickad
med en burk piller. Nu vill hon ha råd.

Vid nedstämdhet kan anhöriga vara viktiga genom att hjälpa till med rutiner kring sömn, kost och fysisk aktivitet. Det kan också vara bra att uppmuntra till sociala aktiviteter så att ungdomen upplever sig vara del i ett sammanhang.

Det är allvarligt när man har tankar om att inte vilja leva och då är det viktigt med uppföljning från vården. För mig låter det anmärkningsvärt med att vänta två år för samtalsbehandling. Så lång väntetider känner jag inte till att det informeras om.

Ibland kan medicinsk behandling vara tillräckligt men som du beskriver er situation låter det som en kombination ihop med psykologisk behandling vore önskvärt.

/Ylva Rosén

Inom industrin jobbar vi med riskanalyser. Jobbar ni med riskanalyser och i så fall hur och hur mycket?

Vi använder oss av risk- och konsekvensanalyser vid större förändringar inom verksamheten. Jag tror att vi har en hel del att lära av andra branscher. Det handlar mycket om att arbeta proaktivt. Vi ser att när det fungerar bra är när vi snabbt agerar vid yttre förändringar.

/Ylva Rosén

Min väninna jobbade på bup förut. Enligt henne var det dagligen återbud och uteblivna besök till behandlarna. Kan inte de tiderna utnyttjas bättre för att korta ner köerna?!

Vi har allt för många planerade besök där det lämnas återbud eller där besöken uteblir. För att minska antalet återbud och uteblivande besök har regionen infört avgifter för sena återbud eller uteblivet besök. Det här gäller idag både för vuxna och barn.

Det är förstås inte tillfredställande för oss när tider inte används som andra kunnat nyttja.

/Ylva Rosén

Min son fick rådet från bup att söka hjälp online från internetosykolog på t.ex på Kry. Är det det bästa rådet ni kan ge?!

För mig låter det konstigt att hänvisa till extern aktör som KRY. Däremot vid de mindre svåra tillstånden kan exempelvis första linjen för psykisk ohälsa vara en bra första åtgärd.

Du som förälder gör helt rätt som söker hjälp för ditt barn. Av våran erfarenhet, utan att känna till er situation, kan ofta en första kontakt med samtalsmottagningen eller ungdomsmottagningen vara ett bra första steg.

/Ylva Rosén

Vi upplever alla barn inte nödvändigtvis skulle behöva hamna inom BUP om problemen fångas upp i tidigare skede innan de blir större.

Varför får man inte byta behandlare om det inte funkar med den vi har?

Det är viktigt att man har förtroende för sin läkare eller behandlare. Därför är det ibland aktuellt att man får träffa någon annan än den första etablerade kontakten. Eftersom förtroende och tillit är en viktigt del i behandlingen är det viktigt att lyssna till patienterna. Ibland finns det anledning att byta behandlare men ofta är kontinuiteten vid komplexa processer viktigt. Vi ska hela tiden göra individuella bedömningar så vården ges i dialog med patienter och vårdnadshavare.

/Ylva Rosén

Hur ska ni korta köerna för redan utredda barn som väntar på behandling?

Under våren kommer vi att rikta insatser till de barn som fått en ADHD-diagnos men ännu inte påbörjat medicinsk behandling. Parallellt arbetar vi med att införa ett nytt arbetssätt där medicinfrågan tas i direkt anslutning till att diagnos fastställs. Vår ambition är att den medicinska behandlingen ska påbörjas i anslutning till utredningen.

/Ylva Rosén

Vi har väntat sedan Juni på utredning hos er för vår son, inte bra för våra barn som inte mår bra och vill ha svar.

Inga barn mår bra av att vänta i en kö. Det är just nu vår högsta prioritet att se över och ställa om verksamheten för att skapa en högre tillgänglighet och korta väntetiderna, både till utredning och behandling. Just nu är väntetiden till neuropsykiatrisk utredning tio månader. Den här kön har vi lyckats korta ner, men vi vill få ner väntetiden ytterligare.

/Ylva Rosén

Om man går på en grupp terapi/behandling hos unga vuxna och även har samtal med psykolog enskilt. När gruppen är klar så får man inte fortsätta med enskilda samtal hos psykologen utan måste då söka hos tex habiliteringen som har ett års kö. Det innebär att en trygg kontakt bryts och man måste börja om. Hur kan det vara möjligt?

Det är bekymmersamt när även andra utanför BUP har väntetid. Då behöver vården mer kroka arm med varandra mellan verksamheter. Här blir det ett glapp i och med väntetiderna som drabbar den enskilda ungdomen.

Ibland är det så att patienter efter insatser hos oss ska vidare till andra verksamheter utifrån att vårt uppdrag är genomfört. Den trygga kontakten som du beskriver hos oss behöver ta emot nya patienter i just det skede vi finns till för.

/Ylva Rosén

Har väntat på en tid till läkaren i 1 år och 2 mån. När jag ringer så får jag till svar att ingen vet hur lång tid det kan ta. Vet du något om väntetiden? Så synd att barns skolgång och mående ska drabbas av de långa väntetiderna, först kö till utredning och sen ytterligare en lång väntan för att träffa läkare. Det blir många år i ett barns liv som kunde ha varit annorlunda😢

Det är bra att fler barn med neuropsykiatrisk problematik upptäcks tidigt av skolan och föräldrar så att anpassningar och behandling kan påbörjas.

De som utreds idag har en väntetid på cirka sex månader till medicinsk behandling. De som har väntat längre gör vi nu de riktade insatserna mot.

/Ylva Rosén

Tack för alla frågor som kommit in under den här chatten. Vi har tyvärr inte haft möjlighet att svara på alla frågor men valt ut de som varit mest förekommande direkt till verksamhetschefen inom barn- och ungdomspsykiatrin. Det går jättebra att fortsätta diskutera det här ämnet och komma med egna erfarenheter kring vården kopplat kring psykisk ohälsa bland barn och unga.

Senaste besöken på bup har vi mest fått hörs hur sliten behandlaren är med gråten i ögonen

När ordinarie behamdlaren på bup var sjukskriven länge fick vi inte träffa npgon annan. Fick bara veta att tiden var inställd tills vidare. Mycket dåligt!

Det ör begränsat med resurser men jag tycker bup slår ifrån sig genom att skylla på att ex inte skolan gör tillräckligt. Skolan har inga specialistläkare som kan sätta in ex mediciner. De gör anpassningar mm men när det inte räcker och medicin verkligen behövs måste vi gå till bup!!

Bup säger att de jobbar med effektiviseringar men vad gör ni åt alla uteblivna besök där tiden skulle kunna utnyttjas bättre till andra patienter som skulle kunna få de tiderna? Har förstått att väldigt många patienter lämnat återbud eller uteblir från besök på bup??? Varför inte ha drop in som på vårdcentralen?!!

Hej och tack för din fråga. Ylva Rosén svarade när hon var hos oss följande kopplat kring en liknande fråga.

"Vi har allt för många planerade besök där det lämnas återbud eller där besöken uteblir. För att minska antalet återbud och uteblivande besök har regionen infört avgifter för sena återbud eller uteblivet besök. Det här gäller idag både för vuxna och barn.

Det är förstås inte tillfredsställande för oss när tider inte används som andra kunnat nyttja.

/Ylva Rosén

Lägg ner lite anhörighetsstöd och lägg de pengarna på de som är sjuka, dvs barnen för mår barnen bra behövs ingen hjälp till anhöriga. Verkar bara finnas anhörighetsstöd men finns ingen kbt hjälp för barnen

Ok ni får gärna besöka industrin och få mer kunskaper i riskanalyser och lean; ständiga förbättringar!

Kolla hur vårdcentralerna jobbar med köer! Där kan ni nog lära er mkt och utbyta erfarenheter

Jag som inte jobbar alls inom vården ser att ni skulle behöva ta hjälp från kunnig personal och utbildare från andra branscher för att jobba med t.ex ständiga förbättringar och lean på ett professionellt sätt.

Mitt barn fick byta psykolog då osykologen slutade och började jobba i skolan istället då arbetsmiljön är mycket bättre i skolan än på bup enligt henne

Min son har fått träffa många olika läkare och haft flera sjuksköterskor och även psykolog då personalen slutar på bup. Frustrerande och tufft för min son som har behov av stabilitet och har svårt för förändringar. Vad gör ni åt den höga personalomsättningen?. Jobbigt för mig som mamma också !!!

Hej Caroline och tack för din fråga. Verksamhetschefen Ylva Rosén fick en liknande fråga om den höga personalomsättningen under chatten och svarade så här:

"Vi har idag hög personalomsättning vilket leder till större belastning för våra medarbetare. Jag vet att många i personalen upplever en känsla av otillräcklighet och därför är det viktigt att vi samverkar med andra aktörer som också kan bidra till det enskilda barnets behov.

Vi har utifrån det här bland annat inlett ett samarbete med regionhälsan där det är fokus på den psykosociala arbetsmiljön.

/Ylva Rosén

De långa köerna för utredning är naturligtvis ett problem. Men ett värre problem är de som väntar på behandling. Jag har en bekant vars dotter fått ett första besök inom tiden för vårdgarantin, men får sedan vänta mer än 8 månader på behandling trots att hon mår MYCKET dåligt psykiskt.

Ibland känns det som personalen mår sämre än patienten

Vår son som ännu bor ännu hemma mådde allt sämre efter studenten. Han sökte själv vård flera gånger under sommaren och hösten och ansökte upprepade gånger om neuropsykiatrisk utredning vilket avslogs. De enstaka samtal han beviljades i vården hjälpte inte och dåligt mående ledde till avbrutna studier på Örebro universitet.
I början av januari utlöstes en akut psykos. Efter inläggning på observation under lite mer än ett dygn kom han åter till hemmet utan nycklar! -Tur att vi var hemma!
2 dygn senare blev han inlagd igen och inställd på "medicin 1". Anhörig erbjöds ett (hyr)läkarsamtal "utanför journalerna". Sluten vård i 2+ veckor med en dygnspermission.
Ytterligare 2 dygn efter 2:a hemkomsten sker återigen ett akut återinsjuknande och handräckning av Polis för 3:e gången. Medicinomläggning och ny sluten vård som I skrivande stund pågått 2 veckor. Just nu har en första permission aktualiserats ,
Vi anhöriga möter mycket professionell personal: skötare, samordnare och Team inom slutenvården som verkar förstå och ta vår oro och våra frågor "på allvar". Detta blandat med nya (hyr)läkare för varje samtal - senaste för en timme sedan - gör att vår erfarenhet av slutenvården hittills är blandad!

Har erfarenhet av att ha en ungdom som mått Mycket dåligt och blev utredd för npf och fick diagnos högfungerande autism. Anser BUP var mycket kunniga och stöttande i den mån det var möjligt! Det som IINTE fungerar är vad som sker efter diagnos då till exempel ungdomen blir myndig. Alldeles för stora krav på ungdomen och dess anhöriga att hantera livet. Hade det gällt somantiken dvs vård av diabetes, ryggmärgsbråck mm så finns det betydligt mer stöd där (även om förbättringar alltid kan göras, jobbar själv inom somantiken och ser uppenbara skillnader) och jämfört att vara förälder till ungdom med Npf så syns stor skillnad i hur man bemöts överlag i samhället. Det största bekymret idag är att SKOLAN inte alls är intresserad av att möta ungdomens behov. Det är bara de som skriker högst som möjligen kan lyckas få någon form av förståelse. Och av erfarenhet så säger en hel del skolpersonal en sak men GÖR något annat. Så för att avsluta ett långt inlägg, synd att när man väl fått diagnos så är det ändå stora brister vad gäller stöd och kunskaper hos skola och socialtjänst. Varför ser man så stor skillnad och har mer förståelse för en elev eller ungdom som har en fysisk sjukdom eller synligt handikapp, medan unga med suicidtankar och svårigheter ska lämnas helt själva med att ta hand om sin mentala hälsa, vad gör samhället för att skolor och andra aktörer i samhälle inte exkluderar dessa personer? Tack för ordet!

Vi upplevde att sjuksköterskan inte hade tillräcklig kompetens för kunna möta upp vår dotters behov. Vi önskade psykolog eller kurator men fick till svar att de inte kunde ta emot då de hade fullt med patienter redan. Men vi upplevde att sjuksköterskan också hade fullt med patienter men hon var inte utbildad på de svåra hemska upplevelser vår dotter varit med om.

Ni uppger att ni ska kroka arm med skolan och soc men det är ju ni som står för specislistvården. Samarbete absolut men ni kan inte lägga över allt ansvar på andra

Skolan gör visst mycket anpassningar och sliter hårt för dessa barn!! När vi ringer bup får vi prata med trött personal sim hänvisar till chefen,,

Skulle vara intressant att veta när ens barn blit kallat till bup. Har väntat sen innan sommaren 2019 på det.
Borde vara dags nu tycker jag.

Ni kan väl ha någon dropin-mottagning som vårdcentralen har? Då får ni in fler patienter!!

Hej! När vår son fått sina nya diagnoser(autism och add) för ca 2 år sedan erbjöds vi endast en träff för att lära oss mer vad adhd innebär. Saknar mer kunskap om autism och mer handledning/ hjälp /information till både oss och sonen.

Vi skulle ha ett viktigt samverkansmöte med bup och alla väntade på bup men han från bup hade glömt bort mötet!! Hur dåligt som helst!! Ingen respekt alls

SVT rapporterade · BUP larmar: Långa köer - verksamhetschefen svarade på frågor