SVT rapporterade · Fråga om relationer
Det är fritt fram att fråga om allt från dejting till giftermål eller hur man kommer över ett ex. Vi ska göra vårt bästa för att hinna med så många frågor som möjligt, men också ha en bredd gällande ämnen. Därför är det bra att ställa frågor på en gång.
Är du nyfiken på att veta mer om varför vi egentligen firar alla hjärtans dag? SVT Nyheter har gjort en snabbguide.
Tack för alla frågor som kommit in hittills! Nu börjar Anna Bennich att svara på några av dem.
Oavsett om du lider av kärleksbekymmer eller vältrar dig i förälskelse är du välkommen att delta i vår chatt under fredagen. Anna Bennich, psykolog, psykoterapeut och författare, svarar på frågor till och med 16.30.
Mina känslor för min sambo som jag varit tillsammans med i 2,5 år fluktuerar något oerhört. Ena veckan är jag bara less på henne och funderar på om jag borde stanna i förhållandet för att nästa vecka vara sprudlande kär och inte ens förstå hur jag kunde känna som jag gjorde veckan innan. Några dagar senare är känslorna lägre och det går upp och ner. Vi bråkar aldrig och har ett överlag mycket stabilt förhållande. Är detta normalt? Finns det något jag kan göra åt det så att det inte svänger så mycket?
Jag har varit ihop med min kille i tio år men har kommit fram till att jag inte är kär längre. det känns verkligen jättejobbigt då det är min bästa vän. Hur säger man det och gör slut på "bästa" sätt? :( tacksam för svar
Svar från Anna Bennich: Ja, det förstår jag verkligen att det känns tungt. Det finns dessvärre ingen väg som inte gör ont när man skall skiljas åt, eller när man vet att man kommer göra någon ledsen. Samtidigt kan ingen vara ihop med någon där känslorna tagit slut för den andres skull, som du ju vet. Det skulle ingen ledsen partner vilja heller egentligen. Du behöver berätta som det är. Var så ärlig du kan med att känslorna inte riktigt finns där längre och att du är väldigt ledsen att det känns så. Tillåta att ni båda blir ledsna, att det gör ont. Tillåta att han kanske också blir arg en tid, behöver ta avstånd på det viset. Vi reagerar ju alla olika när vi blir ledsna och avvisade.
Och du, du behöver också ta hand om dig. Även om kärleken är slut så förlorar du en nära vän och någon som betytt mycket under många år. Tillåt sorg, ta hjälp av vänner, ta hand om dig så gott det går under en tid som blir jobbig nu men bättre sen. Lycka till!
Vi har båda stressiga jobb med mycket ansvar och det är lätt när man väl är hemma att man är lättirriterad och tar ut sina problem på varandra. Hur kan man på bästa sätt lämna stressen bakom sig när man lämnar arbetsplatsen?
Svar från Anna Bennich: Hej! Ja usch, det där är så vanligt men inte desto mindre tärande. Jag tycker att ni ska sätta er ner under en stund när ni inte är stressade eller irriterade på varandra, och prata om problemet. Om ni gör det en stund då ni är det bra blir det lättare att hitta problemlösning som är konstruktiv. Kanske bena ut vad irritationen består i och hur ni kan komma runt den? Eller, om ni går omkring och är sura, hålla er ifrån varandra under en tid och mötas en stund i soffan vid favorit-serien.
Men det finns ju ingen avstängningsknapp och det är svårt att lämna allt på jobbet (eftersom det finns i huvudet och det har man ju – på gott och på ont – alltid med sig hem...). Långsiktigt kanske ni behöver se över hur ni jobbar, är det värt all stressen? Så på KORT SIKT, hitta små enkla lösningar på hemmaplan (börja med att krama varandra utan att prata så mycket när ni kommer hem, skriv ner allt ni är stressade över på en lapp och lämna lappen i hallen, beskriv vad som känns jobbigast just nu för varandra, berätta något kul, säg en varsin snäll sak till varandra när ni kommer hem, ha en irritationskvart men sen släpp det, etc etc).
Och på LÅNG SIKT: hur kan ni förändra jobbsituationerna så att det blir mindre stress? Är det värt det? Lycka till!
Hej! Jag har en kollega, och vi är vänner på facebook där vi skriver. Han har flickvän, men har skrivit att vi kan ses och tex. gå på bio framöver. Kan jag skriva ett meddelande till honom idag och tacka för god vänskap? Både han och jag gillar London, så jag undrar om det skulle vara ok att bjuda honom på en resa som vänner i framtiden? tack på förhand anders
Svar från Anna Bennich: Hej! Ja, det är klart att du kan göra det. Min följdfråga blir, har du andra känslor för honom än bara vänskap? Har du funderingar på om det är besvarat? Kanske ska du inte investera i en London-resa innan de där frågorna (förhoppningarna?) är lite mer “utredda”? Så inte missförstånd eller besvikelser behöver hanteras mitt i Hyde Park. Jag kanske har fel i min undran och det kanske bara gäller vänskap, men eftersom du frågar här just idag och också ger info om att han har flickvän, så tänkte jag att det kanske är lite mer komplicerat än att ni bara är kompisar? Hursomhelst, såklart du kan skriva att du är glad över vänskap. Lycka till!
Hur kommer jag över min mans otrohet?
Han träffade en annan på sitt jobb under en period när vi hade det dåligt i vår relation. Han säger att han sökte lycka och fann det hos henne. Det är avslutat nu och han har bytt arbetsplats. Säger att han ångrar sig och mår dåligt. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Känns som ett stort svek och tilliten är skadad.
Han träffade en annan på sitt jobb under en period när vi hade det dåligt i vår relation. Han säger att han sökte lycka och fann det hos henne. Det är avslutat nu och han har bytt arbetsplats. Säger att han ångrar sig och mår dåligt. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Känns som ett stort svek och tilliten är skadad.
Svar från Anna Bennich: Ja, det förstår jag såklart. Det gör ju väldigt ont att bli bedragen, på många sätt. Inte bara själva handlingen utan också att ha blivit lurad och sviken av den man lever närmast. Inte konstigt alls att du har svårt att glatt gå vidare efter en sådan händelse. Jag kan också förstå att han mår dåligt och känner ånger. Han verkar också ha gjort en del saker för att ställa saker tillrätta (att avsluta, byta arbetsplats, visa ånger), men det kommer sannolikt att krävas mer.
Otrohet är en svår men inte så ovanlig händelse i långa relationer. En del lyckas komma vidare och hitta tillbaka till både tillit och trygghet. Ofta kan man behöva lite hjälp dock. Jag skulle rekommendera er att göra det, om ni båda önskar leva tillsammans även framåt. Varje kommun skall erbjuda familjerådgivning (kostnadsfritt). Vore det inte bra att ta lite stöd och hjälp med att bena ut de här svåra frågorna? Lycka till!
Otrohet är en svår men inte så ovanlig händelse i långa relationer. En del lyckas komma vidare och hitta tillbaka till både tillit och trygghet. Ofta kan man behöva lite hjälp dock. Jag skulle rekommendera er att göra det, om ni båda önskar leva tillsammans även framåt. Varje kommun skall erbjuda familjerådgivning (kostnadsfritt). Vore det inte bra att ta lite stöd och hjälp med att bena ut de här svåra frågorna? Lycka till!
Min sambo vill skaffa barn men jag har stora tvivel. Vi är 26 och han vill inte vänta för länge, och om jag inte bestämmer mig inom kanske 1-2 år så måste vi kanske separera. Hur ska jag hantera det här?
Svar från Anna Bennich: Ja det här är ju ett så pass stort beslut att det går inte att singla slant om det direkt. Det blir inte heller bra att pressas (av t ex tidspress, rädsla att bli lämnad) till beslut. Att skaffa barn är ju en livslångt åtagande och självklart behöver man känna vilja. Alla gör inte det utan lever barnfria i sina liv och mår jättebra med det beslutet. Men hur säker är du? Om du är rätt säker - alltså dina tvivel handlar mest om att du vill vara med din sambo eller att andra skaffar barn/säger att man kommer ångra sig sen etc - så behöver du nog vara tydlig med det.
Däremot, tvivel är inte så ovanligt i din ålder, och du kan ju landa i att du vill ha barn längre fram. Jag rekommenderar er att se tiden an lite. Kanske ska du ta några rådgivande samtal som kan hjälpa dig komma fram till vad du önskar i den här frågan. Men än brinner det inte i några biologiska klock-knutar i alla fall. Om din sambo är stressad och behöver något besked du inte kan ge så kanske ni behöver separera. Det kommer vara sorgligt och tufft, men att leva ihop om ni vill helt olika kommer inte bli bra för någon i längden. Hoppas du hittar ett svar. Lycka till!
Däremot, tvivel är inte så ovanligt i din ålder, och du kan ju landa i att du vill ha barn längre fram. Jag rekommenderar er att se tiden an lite. Kanske ska du ta några rådgivande samtal som kan hjälpa dig komma fram till vad du önskar i den här frågan. Men än brinner det inte i några biologiska klock-knutar i alla fall. Om din sambo är stressad och behöver något besked du inte kan ge så kanske ni behöver separera. Det kommer vara sorgligt och tufft, men att leva ihop om ni vill helt olika kommer inte bli bra för någon i längden. Hoppas du hittar ett svar. Lycka till!
Jag blir alltid kär i äldre män. Har inga "daddy issues" utan en bra och sund relation till min egen far. Varför blir jag så sällan intresserad av jämnåriga? Känner ofta att vi har mindre gemensamt än vad jag har med äldre... Kan man göra något åt det, haha?
Svar från Anna Bennich: Ja, det där med attraktionsmönster är en gåta för oss. Vi kan göra gissningar av varför vi tänder eller inte tänder på andra, men i slutändan är ingen säker. Motfråga: är det ett problem? Jag kan förstå att det blir lite komplicerat om det handlar om väldigt stora åldersskillnader, eftersom det kommer att bli uppenbart längre fram (när åldern så att säga tar ut sin rätt bara hos den ena partnern).
Men, att hitta någon eller några man attraheras av, kan bli kär i och där det är ömsdesidigt, det händer ju inte för alla. Jag tänker att man kan vara glad över att man kan bli kär och ha en relation. Du kanske har mer gemensamt med lite äldre personer dessutom? Att ändra sin attraktionsstil är svårt. Jag tror det är lättare att acceptera att du attraheras av lite, ja vad det nu är, livserfarenhet? Och kanske fadersfigurer (trots inga “daddy issues”, det behöver man verkligen inte ha även om man gillar lite äldre män). Om du tycker att det är ett problem, gå till en psykolog och bena lite i det. Annars, kör på tycker jag. Lycka till!
Min särbo har det väldigt gott ställt där jag ligger i underläge. Ändå ska vi alltid dela lika på allt och jag får heller aldrig något extra som tex vid dessa dagar. Dyra resor föreslår han som oftast fastän han vet att min ekonomi är ansträngd. Hans snålhet tär på mina känslor för honom och jag undrar om du har några tips om hur jag ska göra för att slippa få dessa negativa tankar.
Svar från Anna Bennich: Ja, snålhet är faktiskt ingen vidare attraktiv egenskap. Det är ju en sak att den ena alltid betalar allt och det tas för givet, men så verkar det ju inte vara i ert fall. Det är ju svårt att slippa tankar som faktiskt 1) är rimliga och 2) uppkommer av ståndigt pågående situationer. Pengar är ju ganska ofta närvarande i våra liv, och även relationer, därav svårt att “slippa tänka på det”.
Kan du inte prata med din särbo? Beskriv, utan att vara dömande eller skuldbeläggande, hur det blir för dig när ni gör saker som kostar pengar och du inte riktigt har så det räcker. Berätta att du känner ett vist underläge där och att du såklart vill åka på resor men blir stressad av att de är dyra. Beskyll honom inte för att vara “snål” (då riskerar du bara en försvars-inställd motattack), utan beskriv hur det blir för dig rent konkret. Använd några specifika situationer i nutid som ni båda minns och se om det går att hitta någon bra lösning. Kanske har han bara inte tänkt på skillnaden?
Blir det inte bättre kanske du ska fundera på, vill du leva med någon som förhåller sig så här till sina pengar? Lycka till!
Kan du inte prata med din särbo? Beskriv, utan att vara dömande eller skuldbeläggande, hur det blir för dig när ni gör saker som kostar pengar och du inte riktigt har så det räcker. Berätta att du känner ett vist underläge där och att du såklart vill åka på resor men blir stressad av att de är dyra. Beskyll honom inte för att vara “snål” (då riskerar du bara en försvars-inställd motattack), utan beskriv hur det blir för dig rent konkret. Använd några specifika situationer i nutid som ni båda minns och se om det går att hitta någon bra lösning. Kanske har han bara inte tänkt på skillnaden?
Blir det inte bättre kanske du ska fundera på, vill du leva med någon som förhåller sig så här till sina pengar? Lycka till!
Nu rundar vi av frågechatten för i dag. Stort tack till alla som skickade in frågor - det kom in väldigt många! Trevlig helg och ha en fin kväll!
Om du känner frustrationen då och då men ni har det övervägande bra - försök lägga märke till när du känner dig less; “jaja nu kommer de här tankarna, det är normalt att känna så ibland” - och sedan fokusera på annat. Låt dem inte ta så mycket kraft ifrån dig, helt enkelt. Ingen är perfekt som du vet. Lycka till!