Åldersdiskriminering - har du drabbats?

Hej!

Skriv gärna i chatten om dina erfarenheter av åldersdiskriminering!

Jag har drabbats av diskriminering från äldre. Många gånger så får jag höra hur min generation är si och så. Ligger man i för mycket är man ängslig och inte tillräckligt på det viset. Är man självständig så är man inte tillräckligt kollektiv i sitt tänkande. Trodde aldrig att vara millenial skulle leda till mobbning. Vet många andra millenials som utsätts av detta från buffliga baby boomers.

Absolut. Ingen är intresserad av en sextioåring. Oavsett alla floskler om att ta vara på erfarenhet osv. Officiellt finns inget problem och då finns heller ingen hjälp.

Ja, jag har drabbats hårt av åldersdiskriminering då jag sökt jobb. Jag vet det då jag begärt ut cv och ansökningshandlingar för de som fått de jobb
även jag sökt. Det är alltid yngre personer som är mindre kvalificerade eller inte kvalificerade alls. Jag har drivit ett sådant ärende vidare till Överklagandenämnden, vann där, men arbetsgivaren - en statlig kulturinstitution vägrade ändå att ändra beslutet. Den personen som då fick jobbet som jag tilldömdes skulle ha fått, gick vidare även till ett annat jobb jag sökte senare. Då med meriterna från jobbet jag tilldömdes. Men personen ifråga var fortfarande inte lika kvalificerad som jag. Det som saknas i samhället är ett skyddsnät för den som blir åldersdiskriminerad fastän man är bättre kvalificerad och har längre erfarenhet. Inte minst saknas stöd och hjälp från arbetsförmedlingens sida. De låtsas som om fenomenet åldersdiskriminering inte finns, och fortsätter sina omänskliga krav på den som är äldre och arbetssökande. Jag har nyligen också upplevt åldersdiskriminering på ett jobb - ett vikariat som jag hade. Jag anställdes för en kvalificerad arbetsuppgift, men fick aldrig jobba med detta och motarbetades på ett mkt cyniskt sätt. Arbetsuppgifter togs ifrån mig utan motivering men det framgick tydligt att man gjorde skillnad på mig och yngre kollegor.
Åldersdiskriminering är fruktansvärt. Man fråntas sitt människovärde och hamnar i en bottenlös förtvivlan. Konsekvenserna kan bli utsatthet, sjukdom, fattigdom, hemlöshet. Samhället har ett stort ansvar för detta. Många personer har gått under pga att man inte får någon hjälp och stöd i denna situation!

Jag har i arbetsgivarroll mötts av det, t ex när jag anställde en 52-årig kvinna. Omgivningen ifrågasatte hur jag kunde anställa en så pass gammal. Men idag kan man inte räkna med några guldklocke-perspektiv när man anställer, vi är rörligare. Jag fick en kunnig person med erfarenhet från området och ett betydelsefullt kontaktnät, och som kunde börja producera direkt. Jag visste också att jag med stor sannolikhet skulle få ha henne kvar resten av hennes yrkestid, dvs 13-15 år, eftersom rörligheten i den åldern är begränsad. Ett sådant tidsperspektiv på 13-15 år kan man inte räkna med när man anställer någon i 25-30 årsåldern och som är i början av sin karriär

Jag har jobbat inom hemtjänsten, i flera kommuner (kommunalt ägande).
Jag är 50+ och har aldrig blivit erbjuden tillsvidareanställning. Istället anställs yngre människor, helt outbildade. Jag söker och söker men erbjuds scheman över sommarmånaderna!

Samtidigt tvingades jag harva med timanställningar och kortpass som man inte kan försörja sig på. (Ett kortpass är 3-4 timmar. Det innebär att man kan jobba 365 dagra/år utan att komma upp i heltidslön).

Den erfarenhet jag har av både kommunala och privata arbetsgivare är kommunerna värst på alla fronter när det gäller åldersdiskriminering. (Men även att ta in SFI-studenter på minimilön enl kollektivavtal. De får ju bidrag för den personalen, "svenskpraktik)

Vilken arbetsgivare, personalchef, rekryterare, eller arbetsintervjuare säger att en är för gammal? Det sker inte. Vad som sker är att en möts av tystnad. Färre inbjudningar till jobbintervjuer. Färre svar, öht. Ibland sägs att åldersdiskrimineringen börjar efter 35 eller 40 och blir värre ju äldre du blir. Det är sant. Men i vissa jobb eller branscher väljer företagen ut tonåringar eller yngre 20-åringar som antas bo hemma och inte behöver så hög lön. Ungt, fräscht, framåt ska det vara kombinerat med "prestigelöshet". Ja, å så ska en ju "BRINNA" för att ge service, t ex. Är du däremot etablerad i en bransch med anställningsbehov så spelar åldern mycket mindre roll. En 70-årig sjuksköterska drar företagen i. Men då kan synen på äldre ibland synas i fikarummen när kollegor säger "jasså, ska du aldrig gå i pension!?" och resonerar kring att äldre ska ge plats för yngre. Det finns för många aspekter eller varianter av åldersdiskriminering för att rymmas här. Glöm inte könsaspekten. Vem anställer en förskola? En yngre kvinna, yngre man, äldre kvinna, eller en äldre man med samma utbidlning eller samma brist på utbildning?

Som lärare är åldern (44) förknippad med högre lön och då får man inte så lätt anställning i Solna kommun, fastän jag aldrig begärt mer än nyutexaminerad. Men det vet de ju inte. I kommande cv kommer jag att starkt tona ned min erfarenhet då det får motsatt effekt. Som tur är hämtade jag ut min legitimation sent och kan lättare ge intrycket att jag är tio år yngre i en ansökan om jag betonar året jag tog ut den och kapar meriter före ca 2012 helt. De som anställer är ju numera ibland uppåt femton år yngre och vill inte ha "mamma" på jobbet.

Jag är 55 år och när jag kontaktar olika arbetsgivare via t.ex. telefon brukar oftast en fråga alltid återkomna om min ålder. Responsen är att min kompetens, erfarenhet och kunskap är att jag är mycket kvalificerad och intresserat, kravet är dock att jag förväntas var t.ex. 20 år yngre. När jag skickar in personligt brev och CV ber jag om återkoppling, trots löften om återkoppling från rekryterande chef, kommer oftast inget som helst återkoppling och/eller svar. När jag på eget initiativ söker kontakt får jag ofta beskedet att det är åldern som har varit avgörande d v s t.ex. 20 år yngre och att arbetsgivare inte har någon skyldighet att informera alla sökande om är tjänsten är tillsatt och att övriga sökanden inte behöver återkoppling. Självklart är det så att arbetsgivare självständigt kan välja vilken individ som är aktuell för tjänsten, dock är det trist och tråkigt när arbetsgivare medvetet väljer bort sökanden p g a åldern och att medvetet på intet sätt återkoppla på något sätt i någon form. Intrycket som jag har fått är att arbetsgivare använder många vackra ord utan innehåll och betydelse i verkligheten vilket troligtvis betyder att uppställd mänsklig värdegrund saknar betydelse och inbehåll i praktiken (läs verkligheten). När jag pratar med mina vänner i andra länder får jag oftast återkoppling att det här i Sverige sker extrem åldersfixering vilket direkt eller indirekt är (ålders)diskriminering. Vad som är trist och tråkigt är att det verkar mer eller mindre "accepterat" när nya tjänster annonseras ut. Varför?

Jag är 64 år och har jobbat de senaste 16 åren på en myndighet. Blev satt på nya sämre arbetsuppgifter efter att ha avböjt att flytta till ny ort och sämre arbetsuppgifter. Inte heller något mer i lönekuvertet de senaste åren. Känner mig oönskad. Så sluta prata om att jobba längre.

Det har hänt mig flera gånger i olika lönesamtal med befintliga alternativt potentiella arbetsgivare att de använt uttryck som "Ja, jag kan förstå ditt lönenspråk givet din track record och kompetens, men vi kan inte erbjuda dig det pga din låga ålder."

Plötstligt betalar inte arbetsgivaren för en position givet kompetens, utan position givet ålder. Det tycker jag är fel.

Som "Luttrad Lärare" skriver så är åldersdiskrimineringen mycket omfattande i den offentliga sektorn.Välfärden ska ständigt spara pengar och då anställer man hellre unga människor och helst även outbildade så långt det är möjligt.Det här är en effekt av den nedmonterade välfärden. Alla skattesänkningar har ett pris och det är främst äldre offentliganställda som betalar detta. Vi får det vi betalar för. Vi får de politiker och de politiska beslut som vi röstar fram.Media har ett stort ansvar som de inte tar. Att visa sambanden på en samhällsnivå snarare än enstaka lösryckta snyftreportage.

Jag har två examen från Stockholms universitet i humaniora och samhällsvetenskap, och en examen från folkhögskola. Jag är 53 år och varit arbetslös i tio år. Självklart är det åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. När jag var yngre var det enkelt att få eller byta jobb. Till exempel när jag var 32 år och skickade ut tio spontanansökningar till företag var det tre som visade intresse inom en månad. Det är tärande på självförtroendet att vara långtidsarbetslös och Arbetsförmedlingen skuldbelägger individen för att inte göra tillräckligt. Jag har föreslagit till Arbetsförmedlingen att få göra omskolning, till exempel undersköterska, via AF-kurs då jag inte har CSN-medel kvar men de säger nej.

Jag märker även av att det, inom myndigheter och offentlig sektor, förekommer diskriminering mot att anställa män. Jag har själv jobbat inom myndighet inom 5 år och har mycket goda vitsord. När jag skulle söka jobb inom samma myndighet på annan ort ville de inte ens träffa mig för en intervju. Då tog jag kontakt med det kontoret och frågade vilka kompetenser som saknades i mitt CV och vips fick jag helt plötsligt komma på en intervju och fick jobbet. Övriga som anställdes var samtliga 23-åriga kvinnor som precis avlagt sin universitetsexamen. Ingen arbetslivserfarenhet alltså. Jag är inte emot denna grupp i sig men enligt min mening ska mångfald på en arbetsplats även ta hänsyn till ålder och kompetens. Om någon undrar själv fyller jag 40 nästa år.

Är 56 år med en Master of Science in Engineering Physics, LTH dvs är civilingenjör i teknisk fysik från LTH. Jobbade med sophämtning ca 10 år efter examen. Lärarbrist??? Ingenjörsbrist???
M.Sc. Magnus Ivarsson

Motsatsen finns också! Jag är snart 73 år, har flera högskoleutbildningar och många års erfarenhet inom olika pedagogiska områden. Den skola jag arbetar på, en Walforfskola, ger mig så mycket uppdrag som jag bara orkar med! De visar full respekt för min erfarenhet och ålder och låter mig välja. Jo, en önskan om att jag varit tjugo år yngre, för att orka ta ett helt klassansvar framöver, det har jag ju hört, men mest på skoj. Roligt att arbeta och kunna göra en insats!

Redan från början av arbetslösheten märkes och sas att det va fel ålder. . Det är t o m ålderstopp på många utbildningar så ännu svårare att kunna söka annat jobb efter varit på golvet i industrin.
Hur man än gör så hamnar man i "moment 22".
Av alla dom som fick gå vid varslet så är det nästan bara dom äldre(mestadels kvinnor) som inte fått ett riktigt jobb utan jobbar med nått arb.förm betalar för, så lön är också i ett moment 22.
Och alla jobb man söker och även måste söka (enl AF) gör en bara mer deprimerad för man vet redan svaret innan man söker, fel ålder fel kön.
Söka jobb under semestern är totalt värdelöst, alla jobb är för ungdomar upptill 25.
Det vanligast svaret(när man kräver svar för man vet att man är nästan overkvalifiserad) är - vi äldre kräver mer för vi vet när något är fel så for arbetsgivare är det bättre med yngre som inte säger nått eller klagar.

Och så vill arbetsförmedlingen att jag som 50+ ska ta lån och gå en utbildning.Glöm det.

Jag får aldrig något jobb pga min ålder

Jag tror jag drabbats mer pågrund av kön än ålder. Båda ligger mej i fatet, men hade jag varit man hade det varit lättare för jag har sett män 20 år äldre än mej få jobb där jag inte fick.
Men lägre lön för ungdomar och bidrag som gynnar grupper försvårar för "normala" "vanliga" människor.

Viktigaste för att få arbeten är att man har;
Gymnasieutbildning
Är man(vid hantverksyrken, industri)
Har kontakter
Har körkort
Är normalviktig
Är frisk
Redan ha en sysselsättning(jobb eller utbildning).
Inte vara med i belastningsregistret
Inte ha kronofogde/inkassoskulder
Inte ha barn(har man barn behövs tillgång till nattis)
Inte vara gravid
Inte ha missbruk

Sedan kan truckkort och språkkunskaper hjälpa en del

Lösningen på arbetslösheten är att staten ordnar jobb, plussjobb fick många ut i arbete.
Det finns mycket jobb man kan hitta på, någon kan väl plocka fimpar eller skräp i skogarna och få lön, viktigaste är att det är en riktig lön och inget bidrag.

Att låta folk praktisera för att få bidrag hjälper inte, det stjälper och gör att arbetsgivare får gratis arbetskraft istället för anställa.

Är man till åren kommen och saknar rätt kompetens är man klippt och skuren för den politiska arenan. Grundskola och en begagnad bilhandlares svada är allt som krävs. Det är bara inom yrken som presterar något av värde som man ska vara typ 20 år med 30 års yrkeserfarenhet.

Jag är nu 60 år gammal och har varit arbetslös sedan 2012. Är utbildad dramapedagog, dynamisk pedagogisk ledare samt personalvetare. Har sökt mer än 5000 jobb under årens lopp. Har BEVIS på åldersdiskriminering! Jag (då 55 år) och en yngre väninnna (då 32 år) sökte exakt samma jobb och vi skrev exakt samma personliga brev (men kastade om ordningen i brevet). Vi skrev också exakt samma CV men drog bort flera erfarenheter/utbildningar för hennes del. Efter två dagar blev hon kallad till intervju. Jag fick efter tre veckor ett mail med "Tack för visat intresse för den sökta tjänsten... gått vidare med andra kandidater". Detta skulle kunna bli en lönsam affärsidé: äldre + yngre går samman två och två... söker samma jobb... därefter när den yngre fått jobbet så anmäler man företaget för åldersdiskriminering! Helt galet och sjukt med denna åldersdiskriminering! En 55-åring vabbar inte... Kanske ska vi också införa ättestupan igen?

Ja visty finns ålders diskriminering och vad jag har sätt är detta på att HR avdelningarna på företagen gör första solningen och det ända man kan förstå från ett CV och gämnflra med andra är utbildning och position och inom vilken branch man jobbat. Nu mera när jag vill ha personal så vill jag få alla CV:s som kommer in för HR kan inte utläsa från erfarenhet berättelser vad en person och detta är grunden till åldersdiskriminering som förekommer.

Jag är 57 år och har aldrig varit så smart som nu. Har utbildat mig senare, och hjärnan har aldrig varit så snabb. Sökt massor av jobb nu men inga ja. Något är fel i Sverige.

Det måste till lagändring. Tag bort personnumret i alla CV-banker.
Sedan måste vi fråga oss var det gått snett när de som ska anställa har så mycket fördomar. Många 50 + har blivit långtidsarbetslösa nu på grund era fördomar. Jag uppmanar nu arbetsgivarna att se hålet i CV:n som en merit av erfarenhet när ni ska anställa- i stället för att stirra er blinda på det hål som ni arbetsgivare faktiskt själva är upphov till.

Sökte nytt jobb när jag var 64. Fick komma på en intervju och efter två veckor fick jag kallelse till ytterligare en intervju och den avslutades med att de sa att de ville ha mig till det sökta jobbet trots att jag bara skulle jobba 9 månader innan jag skulle gå i pension.
Hade en underbar tid på min sista arbetsplats. Är mycket tacksam för att jag fick chansen.

Svar till "Anna"
Plusjobb är INTE lösningen!
Man vet sedan många år att bidragsfinansierade skapade sysselsättningar leder till permanent bidragsberoende. (Plusjobb ger aldrig en lön utan ger bidrag. Arbetsgivaren får också bidrag för att ta emot bidragsjobbare.)
Det finns mängder med undersökningar och rapporter som bevisar detta. Staten plöjer ner miljarder i bidragsjobb som inte leder till något bra.

Däremot leder det till att riktiga jobb med riktig lön försvinner. De ersätts av "praktikanter, plussjobbar osv" som jobbar sin period. Ofta förespeglas de att de har chans att få anställning efter bidragsperioden. Det händer men är ytterst ovanligt.
När perioden är slut sparkas plusjobbaren ut och ersätts av en ny förmåga med nya fräscha bidra.
Man dumpar alltså lönerna. Det leder till sämre skatteintäkter. På det personliga planet leder det ofta till fattigdom och misär.

Målet kan ALDRIG vara att sysselsätta människor. Målet ska alltid vara att människor har riktiga arbeten med riktiga löner!
Sysselsättningspolitiken har enligt mig ett enda syfte: att andra yrkesarbetande människor inte ska vara avundsjuka på de arbetslösa "som bara går hemma och latar sig".
Detta sagt med mycket sarkasm.

SVT rapporterade · Åldersdiskriminering - har du drabbats?