SVT rapporterade · Vad vill du göra med ditt djur när det har dött?
Hej och välkomna till SVT:s chatt. Har du förlorat ett husdjur? Hur hanterade du det? Här får du gärna dela med dig av tankar och erfarenheter om ämnet.
Kremera och ta hem urnan
Jag grävde ner vår döda hamster bredvid rabarberna, dottern ville ha en liten gravplats, och tänker att det också blir bra gödning.
Krematören Flemming Rolin säger att fler kremerar sina bortgångna husdjur. Här kan du höra hans förklaring:
Ödlor, skölpaddor och grisar – många vill kremera sina djur
SVT NyheterDet har blivit vanligare att människor väljer att kremera sina sällskapsdjur när de gått bort. Det berättar krematören Flemming Rolin som har sin verksamhet utanför Ljungby. Han menar att sällskapsdjuren i allt större utsträckning ses som familjemedlemmar.Jag har grävt ner mina döda djur. Bor på landet så här finns väl lite annan möjlighet än om man bor i stan.
När min älskade hund somnade in så lät jag henne kremeras separat fick hem askan i en urna . Sedan bad jag en präst komma hem och välsigna henne/urnan. Hon blev 12 år ♡. Det känns bra att ha henne nära så att säga.
Hej Åsa! Att du bad att få din hund välsignad tycker vi låter intressant. Skulle du ha möjlighet att höra av dig till oss?
Du får gärna skicka lite kontaktuppgifter till mig på jonatan.borjesson@svt.se
Jag vill begrava honom på en plats i naturen där han njutit av sitt liv.
Vi var tvugna att ta bort vår katt 17 år gammal... Vi var så nöjda med valet att låta veterinären komma hem, ma med sig katten för enskild kremering hos Flemming, Allt sköttes med respekt och omtänke både om djur och människa. Att det blev kremering var att vi inte hade en sista vimoplats. Nu snart har vi det och då ska hon få begravas.. Vi gjorde helt rätt val för oss och kommer att göra lika dant till våra andra djur.
Mina katter fick vetrinären ta hand om. Ska jag ha framtida djur får man väl se. Men om det är ett utomhusdjur blir det nog att gräva ned där djuret gillade att vara. Alternativt om det ej är godkänt kremera och göra det ändå.
Patricia Tingdahl i Karlskrona lät kremera sin hund Tyson, och hon har kvar hans aska hemma i bokhyllan.
Hunden Tyson finns kvar hos henne – har askan i bokhyllan
SVT NyheterI oktober förra året tvingades Patricia Tingdahl i Karlskrona att avliva hunden Tyson efter åtta år tillsammans. Han blev sjuk och hon hemsöks fortfarande av tvivel om det var rätt att låta honom somna in. En tröst i sorgen är urnan i bokhyllan. – Jag har ju ändå honom hos mig på något vis. Ibland står jag och pratar med askan, säger hon.">https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/hunden-tyson-finns-kvar-hos-henne-har-askan-i-bokhyllan
När vår första hund fick somna in pga cancer kremerades han och vi tog hem urnan och satte på den murade hyllan över öppna spisen. På urnan står ett värmeljus i en fin liten värmeljushållare och när vi fikar tänder vi ljuset.
I min family har vi en hemlig gravplats i trakten där vi alla växte upp. Dit åker vi och begraver sällskapsdjuren när de dör. Där vilar min hund.
Jag kommer kremera min hund och jag önskar att vi begravs tillsammans sen när jag dör.
Mina två katter som fått somna in har båda fått individuell kremering. Har sen begravt askan hemma hos min mamma så har en liten gravplats där
Har kremerat mina hundar och har urnorna i mitt sovrum bredvid min säng. Vill ha med dem i min kista när jag begravs.
Flera av mina avlidna djur har åkt till ett lokalt sågverk och blivit kremerade (uppeldade) i virkestorken. Jag tänker att hen singlar runt i luften som en askflaga ett tag sen, lätt och fri. Har inget behov av en grav, minns dem ändå. Alla hanterar sorg och saknad olika, för mig skulle det kännas makabert att spara ett sällskapsdjurs aska.
@Pernilla - Hej Pernilla! Det låter som att du har en lite annorlunda åsikt om ämnet. Skulle du vilja höra av dig till mig?
jonatan.borjesson@svt.se
jonatan.borjesson@svt.se
Jag skulle aldrig låta någon annan ” ta hand ”om mina döda djur.Har haft sex hundar genom åren,som nu är döda och nedgrävda på samma ställe.Där kommer också min nuvarande hund och katt få sista vilan.
Vi kremerade vår underbara colliehund och hade en liten begravningsceremoni när vi jordsatte askan på tomten för många år sen.
Tidigare blev det enskild kremering, askan nergrävd på kommunens djurkyrkogård. Vi besöker platsen vid allhelgonhelgen o tänder ljus samt träffar andra djurägare, vilket tröstar. Men, min allra mest älskade hjärtegryn som dog på hösten bar jag själv, tårdränkt, till sista vilan till graven vid sommarstugan. Där finns också släktens andra djur begravda. Jag slipade en gravsten till honom, precis som de andra djuren har. Det var en viktig del av sorgearbetet.
Jag har begravt mina fyra , under åren, avlidna katter i en skogsbacke nära vår bostad. Jag tycker det känns bra att ha dem "hemma" i den skog där de strövat fritt omkring och levt ett härligt kattliv. Har också ställt ljus på deras gravar i samband med "begravningen" och lagt stenar för att markera graven.
Mina älskade vovvar,2 st har jag via Djursjukhuset låtit kremerat Den förste 2007 Tog hem askan och placerade under en klotpil ,som jag planterade ,den påminner mig om min första hund varje dag när jag tittar ut
Därmed sätter vi stopp för dagens chatt. Tack till alla som har delat med sig av tankar och berättelser!