SVT rapporterade · Hur påverkas din vardag av coronaviruset?

Jag känner viss oro för att behöva göra resor till platser i landet där jag vet att det finns många smittade. Önskar att skypesamtal kunde användas i större utsträckning. Sedan noterar jag att folk inte är så mycket ute på stan som vanligt. Jag känner dock störst oro över att myndigheter har varit så otydliga, under lång tid nu, och bara satt fokus på att förhindra panik (som de själva åstadkommer genom att vara otydliga) istället för att ha ett enda fokus: att förhindra smittspridning.

Jag trodde jag var cool men nu blir jag stressad när jag ser att alla andra verkar stressade.

Min tillvaro känns inskränkt, jag har astma så jag undviker andra, så det känns som att sitta i karantän utan att ha corona 🤔

Har mitt licentiatsexamensseminarium på fredag i nästa vecka. Har fått tillstånd att granskaren som skulle flugit in från London istället deltar via videolänk. Men är nu nervös att ändå tvingas skjuta upp. Det krävs att ljud och bild är perfekt hela tiden, annars måste man avbryta. Sedan stängs ju universitet ned i våra grannländer så jag undrar naturligtvis om och när detta kommer ske även här och om jag hinner ha seminariet innan. Plus att jag och examinator måste hålla oss helt friska för att kunna genomföra seminariet. Normalt sett gör man det ju även om man är sjuk, så länge det bara är en vanlig förkylning och man klarar att genomföra det, iom att det är ganska krångliga regler och måste annonseras i förväg o.s.v. så ombokning är bara något man gör om man absolut måste. Men i dessa tider och nu när det börjar bli allmän spridning så krävs ju att vi inte har minsta symptom som skulle kunna tyda på någon sorts luftvägsinfektion. I det stora sammanhanget kanske inte så viktigt, men för mig leder allt detta till extra stress förstås.

Jag är sedan tidigare infektionskänslig. Ingen Corona-hysteri för mig. Mitt liv fortsätter som vanligt: god handhygien med tvål och vatten, inget umgänge med infektionssjuka personer och att jag snabbt går bort från människor som inte har vett att hosta eller nysa i armvecket. Jag väljer tider då det är lite folk tex för att handla mat. Just ja, ett krispaket i fickan: spritservetter till händerna ifall att...

Jag besökte vårdcentralen igår för andra gången på en vecka. Slogs av olust att sitta i en trång väntsal tätt inpå andra sjuka, så jag frågade om jag kunde vänta utanför vid utomhusbänkarna så länge. Tyvärr fanns ingen digital skärm eller annat utrop utomhus, så det gick inte. Kanske något för framtiden?

Har begränsat min utetillvaro redan för 2 veckor sedan, med att handla tidigt på morgonen, sluta på simhallen, bibblan, ändå är jag småsjuk nu. Karantän blir det i två veckor. Maten beställs på nätet. Paket är i retur. Min hälsocentral per telefon har inget nytt att komma med, det de säger kan jag läsa mig till här. 1177 är inte nåbar, ifall jag skulle behöva få mer hjälp. Suck. Är över 70 med hjärt och kärlproblem. Ja, ja har levt ju ändå länge ifall man går nu.

Nu går vi i karantän, hela familjen. Jag är inte orolig för viruset, vi är inte i riskgrupper, men nu kraschar börserna och vården lär ju balla ur. Lycka till allihopa!

Vi blev väldigt hastigt sjuka och har de flesta symptom men har inte varit utomlands. Är orolig att smitta andra om vi går till jobbet när vi känner oss friska och går inte att komma fram på 1177. Vågar inte ens gå till affären, handlar allt online. Tänker på alla äldre och sjuka och hoppas folk börjar ta det här på allvar.

Jag har redan sedan drygt en vecka tillbaka börjat begränsa min tillvaro då jag har svårbehandlad astma. Hittills har jag ställt in konsertbesök och restaurangbesök, och nu måste jag även undvika att träffa min pojkvän och mina vänner. Framför allt har jag en väldig dödsångest då myndigheterna inte alls verkar vara intresserade av att ta ansvar för att hålla riskgrupper trygga, utan hellre fokuserar på mantrat att "unga och friska" kommer överleva. Tydligen är det viktigare att undvika panik än att undvika smittspridning. Denna ångest påverkar mig mer än något annat.

Jag försöker att, i så hög utsträckning som möjligt, fortsätta att leva och verka som normalt. Alarmismen är låg men jag kan inte låta bli att överanalysera mina allergiska besvär för att se om det kan hänga samman med svårare grejer. Än så länge är jag frisk och relativt välmående, jobbar, pluggar, umgås och rör mig i samhället.

Jag är hemma, för jag har ont i halsen och jobbar i skolan. Om inte corona varit aktuellt hade jag nog gått till jobbet med halsont. Nu mer försiktig och tillhör även riskgrupp.

Vi skulle åka till Göteborg men hela familjen har milda symptom så vi väljer att stanna hemma tillsvidare. Surt med biljetten som vi inte fick boka om, då SJ kräver att man har läkarintyg. Det är ju bisarrt att man ska belasta vården nu om man inte är väldigt sjuk tycker jag så vi struntar i det.

Knepigt dock att SJ menar att man absolut kan åka tåg långt med mildare symptom, undrar om det är så klokt om nu deras personal blir sjuka också? Men det är inte värt att riskera något nu känner jag, inte för vår del åtminstone.

Är hemma med mitt barn. Hon fick inte vara kvar för att hon är lite snuvig efter en förkylning hon haft för över en vecka sedan. Att småbarn på förskola kan vintertid ha en eller annan snuva/hosta etc. är knappast något extraordinärt. Annars hade hon lekt med kompisarna och jag jobbat.

Vi har försökt undvika det mesta. Ändå har sonen på drygt 4 år blivit sjuk i något med väldigt hög feber i många dagar. Går inte att få någon vård om man inte måste ringa 112.

Jag har astma som jag behandlar med hög dos medicin. Känner mig inte direkt orolig, låter inte mitt liv inskränkas av corona utan reser till jobbet varje dag. God handhygien kombinerat med basala hygienrutiner är ett gott råd till oroliga medmänniskor i dessa tider.

Tillhör riskgrupp och har tack och lov möjlighet att jobba hemifrån. Går och handlar som vanligt men är noga med handhygienen. Funderar över om man kunde minska smittspridning genom att erbjuda kunderna engångshandskar vid entrén i affären?

Jag är inte alls rädd, jag tvättar händerna, som vanligt, har jobbat i olika regioner, är undersköterska och arbetsterapeut och har lärt mig basal hygien på utbildning och arbeten. Det är inte svårt alls!

Jag skulle ha åkt till Australien nästa vecka för att arbeta ideellt med att städa upp efter bränderna. Resan blev inställd nu i eftermiddags vilket inte kom som en chock, men det känns ändå tråkigt. Något man sett fram emot! I övrigt återstår det att se...

Min vardag påverkas av en irritation över att Sverige inte agerade snabbare och smittskyddsläkaren var rent nonchalant. Annars rädsla och oro för hur det ska bli om man inte får jobba men räkningar måste betalas. En rädsla för att ingen vågar utföra HLR om någon drabbas av plötsligt hjärtstopp. Att resurserna skall ta slut och Sverige blir ett fattigt land, rent av ett u-land.

Inget särskilt egentligen, mer än att alla konferenser och konserter som man skulle gå på är avbokade och direktiv har kommit att inte gå på några möten utanför ens arbetsplats (gymnasieskola). Är lugn men ser att folk runtomkring är oroliga och evenemang ställs in, så kanske att man skulle vara mer orolig...

Sitter redan i hemmakarantän efter högriskexponering på arbetsplatsen!

Min vardag har inte ändrats speciellt mycket. Restriktionerna/tipsen ang hygien är något som jag ändå alltid gör. Är väl snarare mer tacksam ifall fler tänker på att tvätta händerna regelbundet och sprita om de ej finns tillgång till vatten och tvål. Något som känns som en självklarhet, men allt för många har kass hygien.

Jag har sett fram emot min drömresa till Bali som ska ha skett om 2 veckor. Nu vågar jag inte åka och det är surt att tappa flera tusen för man var dumsnål att inte ta avbokningsskydd...

Hur långt tillbaka i år har man misstanke om att corona har funnits i Sverige. Jag har varit sjuk i 14 dagar och en sjuksköterska misstänkte corona via telefon man jag är bättre nu.

Blir rätt upprörd när folk med torrhosta och andra Covid-19 liknande symptom lik förbannat sätter sig på tunnelbanan eller på bussar och dessutom hostar rakt ut. Har man liknande symptom även om det är lindrigt stannar man för sjutton hemma och riskerar inte andras liv. Det är klassat som en samhällsfarlig sjukdom och då är det faktiskt straffbart att utsätta andra för smittorisk. SL:s kontrollanter borde kanske ägna sig åt att avhysa folk som hostar från kollektivtrafiken istället för att kontrollera biljetter. Hör själv till riskgrupp med astma och har redan legat i respirator och haft hjärtstillestånd två gånger vid en lunginflammation.

Jag kan inte hälsa på min gravt flerfunktionshindrade son som bor på ett omsorgsboende. De har infört besöksförbud från igår. Är tacksam för boendets snabba beslut, då min son definitivt tillhör riskgrupperna och troligen dör om han blir smittad. Samtidigt jobbigt att inte kunna hälsa på. Det verkar troligt att det kan ta tid innan detta är över, och det känns ju inget vidare. Det finns många riskgrupper i samhället även utöver de som är äldre. Är oroad över hur vården och dess personal ska klara denna utmaning. I Italien måste de nu prioritera bland de svårast sjuka. Oroad över sjukhusens besparingskrav, borde bort nu. Är själv i hemmakarantän, jobbar hemifrån, i enlighet med arbetsplatsens rekommendation efter resa i italienska alperna. Har gått bra.

Jag fortsätter att åka till universitetet som vanligt. Så undervisningen har inte förändrats. Men en middag arrangerad av kåren har ställts in. Den nya lagen är anledningen. Tråkigt men behövligt för att minska spridningen.

Annars har vi också bestämt oss för att inte besöka min farmor den närmaste tiden. Hon är 80+ och är därför i en av riskgrupperna.

Stegrat kundantal och efterfrågan på läkemedel (alla kategorier). Hyllor där värktabletter och förkylningspreparat står är länsade. Märker av en stress och oro från våra kunder men även en minskad tolerans och hövlighet mot såväl personal som övriga kunder, ökad irritation. Många försöker hosta/nysa mer diskret samtidigt som det fortfarande förekommer personer som utan genans gör det rakt ut i luften. Tack och lov har färre personer som misstänker att de har kräksjuka eller influensa dykt upp så verkar som att fler sjuka personer håller sig hemma (vilket man egentligen kan tycka vore självklart även i vanliga fall).

Jag påverkas dagligen med rädsla för att Sverige som vanligt spelar patriotisk och då den beslutat är det försent att hantera situationen. Litar noll på sjukvården när man möter tveksamma läkare för vanliga symtom.... jag är bergsäker att i Sverige kommer de inte att hantera offren bättre än Iran och Italien. Det är helt sjukt. Stäng skolor innan det spårat ur totalt. Jag har en 19-åring med lymfom och ett barn med astma 🤬

Slipper allt jävla folk som brukar åka buss, så jävla skönt att få lite plats och slippa alla idiotier! Nu kan man dricka en kall och fokusera på att må utan att ha massa skrikande invalider på bussen. Tack och hej tjackpartej

Jag hade tänkt gå på Melodifestivalen i Friends Arena förra veckan men jag struntade i det pga av risken för corona. Annars går jag inte ut förutom när jag har obligatoriska undervisningsmoment på universitet. Är mycket noga med handsprit och undviker kollektivtrafik. Jag är själv ung och frisk men jag bor med två äldre personer som jag inte vill utsätta för någon smitta.

Inte så rädd själv att bli sjuk. Däremot alla som är infektionskänsliga. Min man som har haft cancer och diabetes är mycket infektionskänslig och dom äldre svaga.. Kram.

Har ett barn med svår astma och allergier som är frisk nu och går i skolan. Eftersom skolan inte stänger får "friska" barn komma, enligt dem. Försökt kontakta hans barnläkarspecialist men 1177 är överbelastat hela tiden, tfn till Akademiska hänvisar mig till att skriva ett meddelande på hemsidan men som normalt tar 2-3 dagar att behandlas i normala fall. Verkligheten ändras från en dag till en annan. Kan någon ge mig råd om det är ok att han fortsätter gå i skolan?

Jag är oroad och förbannad över situationen och hur otydlighet och obeslutsamhet styr regeringens och myndigheters hantering av virusspridningen. Det viktigaste verkar vara att värna om gammalt flummigt tankegods om globalisering och fri rörlighet, inte att värna folkhälsan och de risker för liv och hälsa medborgarna utsätts för. Jag blir direkt drabbad av otydligheten: en jobbintervju jag blivit kallad till har ställts in pga arbetsgivaren (staten) inte får tydliga besked från ansvariga myndigheter och departement hur de kan få fortsätta rekryteringsprocessen. Jag önskar jag vore medborgare i ett annat land där beslutsamhet och skarpa åtgärder sätts in för att förhindra smittspridningen och säkra ekonomin. Den gamla velourvänster som sitter och styr i hälsovårds-och läkemedelsfrågor här i landet klarar inte sitt uppdrag och riskerar förvärra krissituationen till en katastrof.

Inte speciellt mycket alls. Arbetar och åker kollektivtrafik dit som vanligt. Tvättar händerna oftare dock och är lite orolig över äldre släktingar som befinner sig i riskgrupp.

Arbetar på förskola där vi helt har gjort om i vår verksamhet, barnen vistas numera ute hela dagen med undantag för lunch då vi slussar in dem två och två för att tvätta händer osv. I mitt privatliv ställs alla event och annat roligt in. Min födelsedag som snart kommer, vet jag inte om någon kommer känna sig bekväm med att sätta sig på något tåg osv för att komma och fira. Så jag lever nog inte som vanligt, annorlunda på jobbet, sitter mest hemma och bjuder hem någon enstaka vän, vilket är mycket annorlunda för mig som annars besöker mycket event på min lediga tid. Livet är helt enkelt lite tråkigare.

Hysterin och paniken når nya höjder, folk är fan inte kloka nånstans.

Tänker åka på min resa till Kanada. WHO säger att de tycker inte man ska begränsa resande.. sk självexperter bör nog lyssna lite mera på vad riktiga experter säger både utomlands och inom Sverige.

Försöker leva som vanligt. Ringer familj ofta, träffar vänner som vanligt men vi sitter inte lika nära och kramas inte. Vi pratar om situationen och försöker avleda tankarna. Jag är orolig för samhället, vardagen och äldre släktingar och bekanta, men inte rädd och inte för min egen skull. Håller mig uppdaterad dagligen och tvättar händerna ofta. Vill helst att det ska vara över snart, eller åtminstone att det ska börja kännas hanterbart.

Jobbar restaurang där vi vanligtvis har fullbokat, nu är det dock glest mellan borden och hälften av all personal har därför blivit varslad. Jag oroas inte över att själv bli smittad. Dock tänker jag på hur de infektionskänsliga skulle drabbas av viruset. Funderar dagligen över hur arbetsmarknaden och ekonomin kommer se ut framöver..

Jag har en envis och svår hosta sen ett par veckor men har inte lyckats söka vård för den på grund av överbelastning på 1177, tycker det är lite oklart vad som räknas som "svårt sjuk". De senaste dagarna har jag arbetat hemifrån för att minska risken för smittspridning, men i övrigt lever jag som vanligt. Folk omkring mig ser besvärade ut på bussen/tåg/nere på stan när jag hostar men så länge jag inte kan bekräfta att det är corona tänker jag behandla den som en vanlig förkylningshosta. Hostar i armveck och tvättar/spritar ofta.

Jag undrar hur mycket tvång/våld som jag kan använda för att förhindra att någon hostar eller nyser på mig eller andra.

Hysteriska personer överallt. Frukostar inställda på jobb, tramsiga regler och restriktioner i hela samhället. Släpp viruset fritt, det dödar inte friska människor så sluta bestraffa samtliga i sämhället för en minoritet...

Orkar inte med det snart.

Inte så märkbart, jag jobbar på. Vi har en del restriktioner på jobbet. Men annars rör jag mig som vanligt. Hamstrar inte, är lugn och tvättar händerna. Som jag alltid gjort. Har dock ångest över vår planet. Ett relativt ”snällt” virus och folk avskedas hejvilt, ekonomin kraschar och systemkollaps är fasiken en möjlighet. Hur blir det vid nästkommande utbrott som kanske är mer dödligt? Tyvärr kommer ingenting ändras så fort vi är förbi denna bubbla. Mänskligheten...

Har fått ställa in en resa till Hamburg, samt konsert och födelsedagsfirande i samband med det. Tråkigt, men tacksam över att må bra!!

Mitt liv påverkas negativt, får inte träffa min sjuka pappa, får inte åka på en mässa jag sett fram emot länge, får inte träna i samma utsträckning som jag har behov av. Astma i familjen gör att man blir orolig för att vistas bland andra människor!

Tänker på Corona hela tiden och blir varje dag påmind om den hysteri som råder. Handsprit och engångshandskar slut i lager överallt och nu även hyllorna med toalettpapper som gapar tomma i butikerna. Det är klart man blir påverkad. Har även börjat irritera mig mer än förut på idioter som hostar rakt ut i luften. Så otroligt oförskämt beteende!

Är irriterad på att ledningen inte stänger skolorna, nästan rädd när jag är där (1000+ elever). Känns som om de kommer agera när det är för sent. Jag går inte ut på stan, äter inte resturangmat. Skolresan har blivit inställd. Allt skjuts antingen fram eller blir inte av.

Inställt födelsedagsfirande, eftersom vänner inte vågade hälsa på. Distansförhållande med en norsk, som jag nu inte vet när jag träffar nästa gång pga stängda gränser. Universitetet stängt. Känner mig isolerad från sociaĺa kontakter trots frisk, vilket tär på mig psykiskt.

Börjar allvarligt ledsna på all denna hysteri som råder i samhället nu. Är du sjuk stanna hemma precis som du borde göra även under dessa omständigheter precis som du alltid gjort när du blivit sjuk tidigare i livet. Sluta hamstra som en galning då det finns fler i samhället som behöver mat, toapapper m.m. Fattar inte vad som gör att man måste köpa 2-3 balar toapapper just nu eller 15 kg pasta bara för att. Sen tillkommer den galna hamstringen av läkemedel, handsprit, och ansiktsmasker. Köp den mängd receptfria läkemedel du behöver så räcker det åt alla, och handsprit jisses använd tvål och varmt vatten och använd endast handsprit då det inte finns möjlighet att tvätta med tvål och vatten. All annan användning av handsprit är bara onödig. Ansiktsmasker passar bäst i sjukvården, alternativet om du redan är sjuk och vill skydda andra man att använda ansiktsmask när man är frisk är bara onödigt. Om man ska lyssna på alla kommentarer om att man ska isolera sig samt sätta sig i egen karantän vid mista lilla hostning eller att man snyter sig så skulle samhället stannat totalt för länge sen. Vet till och med incidenter då barn blivit hemskickade från förskolan för att dom har rinnig/snorande näsor och lätt hosta därav samt även lättare andningsbesvär. Och nej det är inte för att dom har influensa förkylning eller corona utan något så enkelt som svår allergi men trots att detta är känt på förskolan så spelar det ingen roll utan dom är inte välkomna åter tills dom är symptomfria vilket för svåra allergibesvär innebär någon gång mot slutet av sommaren, Och ovanpå detta så ska föräldrarna då vabba för allergibesvär då förskolan anser barnen vara "dödssjuka", detta är vad denna hysteri leder till och kan inte vara vettigt på något sätt. Självklart om barnet är sjukt skall det vara hemma men allergi ska fasen inte likställas med corona i dagens samhälle...

Vi skulle åkt till USA nu för att vara med på mitt barnbarns dop.
Som tur är har jag en förstående arbetsgivare och kan skjuta fram min semester.

Nu när mitt gymnasium har stängts så blir jag mer isolerad, men har mer tid för vila och övriga skoluppgifter. Känns bra att de tog det beslutet, varit rädd för att bli sjuk.

84 och 74 år och ganska pigga, skulle åkt och hjälpt en släkting att flytta men då den äldste av oss råkat ut för sepsis 3 ggr, så vet vi hur snabbt man behöver komma under vård för att klara livhanken. Första gången förstod den drabbade inte att det var livshotande, men tack vare vår fina sjukvård så är hen mycket nöjd. Därför har vi gått i frivillig karantän. Går att beställa mat från affären. Vi är lyckliga att få leva tillsammans trots orostider som dessa. Vi mår inte dåligt av att vara i karantän. Dator, telefon, fb, släktforskning och bilen är våra vänner ännu mer i dag när vi har lagt resandet i malpåse.