Ställ dina frågor till psykologen Mattias Lundberg här!

Hej allesammans!

Här kommer psykologen Mattias Lundberg mellan klockan 13.00 och 14.00, att svara på dina frågor om oron kring coronaviruset. Till exempel kan du fråga om hur du ska hantera rädslan för att bli smittad eller oron över att stora delar av samhället stängs ner. Han kan inte svara på om du ska åka på din planerade resa eller inte, eller om vissa symptom beror på coronaviruset eftersom han inte är läkare.

Hej alla!
Nu har jag satt mig ner vid datorn för att ta emot och svara på era frågor.

Innan jag börjar svara vill jag poängtera att jag kommer att ha svårt att svara på frågor utan för mitt eget kunskapsområde. Det vore direkt olämpligt att göra det då jag riskerar att lämna felaktiga råd. Jag hoppas att ni har förståelse för att en del svar kan bli hänvisningar till andra som är experter på ett område jag inte behärskar.

Med det sagt så hoppas jag kunna hjälpa till så mycket som möljigt.

Mattias

Tack för idag!

Då är det dags att avsluta chatten! Jag hoppas att jag kunnat bidra lite till att lösa upp era funderingar.
Många frågor har varit dubelttfrågor, dvs frågor, ställda av någon annan, som jag redan försökt svara på. Därför har jag valt att inte svara på dem igen och de syns därför inte i chattkonversationen .

Vi har ju arbetsplikt och jag går till mitt jobb men är fruktansvärt orolig. Ser hur andra tar i all dörrhandtag, trycker på knapparna i hissen och dörröppnarna, trycker på knapparna på kaffeautomaten, tvättar kanske händerna vid toa-besök men trycker på spolknappen på WC:en, drar upp handtaget på blandaren och stänger igen med handen när man tvättat sig. Alla tar i tidningen, kylskåpsdörren och lådorna samt stolar bänkytor mm är det en enda smittad person som kommer så är hela kontoret nersmittat. Jag är jätteorolig och vill inte vara där men måste eftersom jag är frisk. Sjukskriva sig pga oro?

I första hand tycker jag du ska prata med din chef om din oro och se över möjligheten att jobba hemifrån. Sedan är det alltid bra att man hjälps åt på arbetsplatser att påminna varandra. Jag tror dock att de flesta i dagsläget tar ett stort egenansvar när det gäller att inte gå på jobbet med symptom, att man tvättar händer etc.

MEN, det är viktigt att du förstår att det är rimligt att vara orolig, och att alla inte är lika oroliga. Inget är fel i det.

Hej Mats ! Hela den här soppan kommer bara leda till att de av naturen oroliga personligheterna blir ännu mer oroliga och sansade personer blir säkert påminda om någon hosta eller annan vanlig förkylning av de mindre sansade. Media blåser upp det här till osannolika proportioner så frågan är hur media bör reagera. Hur lugnar man ner massorna ?

Jag tycker att myndigheternas och regeringens sätt att informera med täta ordnade presskonferenser är bra. Tydlig och samlad information är viktigt. Sedan har alla nyhetsförmedlare; RadioTV och press, men även du och jag ett ansvar för att sprida information på ett klokt sätt. Dvs inte spekulera, överdriva ochh framför alla int sprida felaktigheter.

Hej! Kan du förklara fenomenet kring att bunkra toapapper? Jag känner det som att det finnas ingen rim och reson!

Vi människor följer gärna andras beteende om vi är osäkra eller stressade Så ser vi att ett antal personer bunkrar papper, så kommer vi att ställa oss frågan: "Har jag missat någon information som de andra fått om att det håller på att ta slut på papper". Bara misstanken om detta gör att vi inte kan ta till oss information eller tänka speciellt rationellt. Istället tar vi det säkra före det osäkra och faller in i samma beteende.

Detta snabbas på att vi själva och media är duktiga på att sprida bilder och fenomenet via sina kanaler och så blir det lite av en "masshysteri"

Hej Mattias
Mitt ena barn är orolig för farmor och farfar. Vill träffa dem men jag säger nej.
Hur tycker du jag ska förklara för dem att vi inte åker dit och träffar dem. Vi brukar annars göra det nästan varje dag, vi bor precis bredvid varandra.

Nu vet jag inte hur gammalt barnet är, men beroende på ålder så kan man faktiskt prata om orsaken till varför ni inte kan ses. Även ganska små barn känner till nuvarande situation och kan ofta mer än vad vi vuxna tror. Är barnet lite kan ni gör en grej av att ses via Facetime eller annan videotjänst och umgås på så sätt.

Folk är upplysta säger man. Folk vet att dom ska tvätta händerna men HUR tvättar dom händerna och HUR gör dom efteråt... Det slarvas och är otänkt helt igenom. Påpekar man något svaras det: "jag har tvättat mig". Hur i böveln får man folk att tänka själv? Att man tar inte i tusen saker och sprider baciller överallt.
Mvh en pappersmaja som torkar handtag o knappar mest hela tiden efter andra...puh...

Vi kommer aldrig att kunna ha koll på om en person har "rena" händer eller ej. Vi måste i stor utsträckning lite till att folk tar ett stort egenansvar. Och i dagsläget kan vi anta att man åtminstone känner till vad man bör och inte bör göra.

Men, vi är vanedjur och behöver påminnas då och då.

Jag är en kvinna på 61 år. Hjärtoperad för 2 år sedan med ny klaff och aortabåge. Äter waran.Känner mig orolig bl.a för att umgås med barnbarnen sm är under 3 år. Har även en ct röntgen inbokad. Vill helst undvika sjukhus. Hur ska jag tänka i alld detta.

När det gäller din sjukdom och planerade åtgärder kan jag tyvärr inte svara. Jag kan helt enkelt inte detta område. Rekommenderar att du tar kontakt med Röngenmottagningen för att kolla hur de tänker kring din planerade undersökning

Hej Mattias!

Jag är en kvinna med ptsd. All hysteri och oro kring Corona förvärrar mina symptom som panikattacker, mardrömmar, osv. Mina vanliga knep för att lindra hjälper inte lika mycket heller. Detta gör att jag mår allmänt sämre, sover sämre och har svårare att klara min vardag, vilket i sin tur gör mig orolig att det kommer ha en påverkan på mitt immunförsvar, vilket gör mig mer orolig och spiralen fortsätter. Vi som lever med ångest eller stress syndrom, hur kan vi göra i dessa tider för att behålla lugnet så mycket som möjligt och inte låta känslor och oroliga tankar spåra ur?

Om man känner oro kring detta och stressas av all information som pumpas ut rekommenderar jag generellt att tänka på hur man konsumerar information Detta kan vara några bra tips:
-Välj en eller två informationskanaler, t ex Sveriges Radio och Sveriges Television.
-Undvik sociala medier, det är alldeles för mycket spekulationer och felaktigheter.
-Konsumera nyheter under bestämda tider, kanske en gång på morgonen och en gång på kvällen, det är inte sannolikt att du måste ha all information just då den kommer.
-Stäng av pushnotiser från media i din smartphone.

Jag kan inte lova att det hjälper, men det kan vara värt ett försök.

Det är tomt på gatorna, tomt på matställen. Istället sitter vi hemma. Märker själv hur jag hänger hemma mycke mer. Saknar det sociala umgänget i min bokklubb och på yogan till exempel.
Hur påverkas vi att vara ensamma?

Vi är ju sociala människor och behöver generellt sociala kontakter. I tider då vi pratar om social distansering finns det också risk för social isolation. Ensamhet mot sin vilja är inte bra och det kan vi behöva kompensera för. Tack och lov har vi gott om informationsteknologiska hjälpmedel, så ring till dina vänner och släktingar. Kanske ta up en kontakt som legat vilande ett tag.

Hur tror du att Corona påverkar oss om några år? Glömmer vi bort allt som vi får itutat i oss, om att vara försiktiga och så. Eller kommer vi ha oron med oss i framtiden också?

Nej, vi kommer inte att glömma bort det. Vi kommer att ha lärt oss massor både på individuell- organisations- och samhällelig nivå. Exakt vad vi kommer att ha lärt oss får visa sig.

Räknas man som riskgrupp om man fyllt 65 och har artros eller annan ledsjukdom.

Här hänvisar jag till www.folkhalsomyndigheten.se eller www.1177.se

Hej,hur ska jag få min 17åriga son att förstå att han inte kan springa på stan och träffa kompisar längre,har försökt men han blir bara arg.

Försök använda argumentet att du är orolig för honom och orolig för din egen skull om han skulle kunna smitta dig. En 17-årings vilja kan vara benhård, så jagkan inte lova att du lyckas.

Om han fortsättningsvis tänker träffa kompisar, se då till att han försöker skydda sig och andra enligt de anvisningar som finns.

Jag får ett tryck över bröstet/klump i halsen och andas väldigt ytligt så fort jag börjar tänka på eller prata om corona. Känns som jag andas in mer än vad jag andas ut. Praktiska tips mot stress/ångest-andnöd?

Försök att distrahera dig själv. Generellt är det så att det som fungerar i vanliga fall fungerar hyfsat i sådana här situationer. Se filmer om du gillar det. Lyssna på musik eller en ljudbok om det passar dig.

För varje gång du kan må bra en stund genom att distrahera dig själv lär du dig att det faktiskt går att må bra trots situationen.

Sedan är det så att det är rimligt att känna oro, så känslan som sådan är helt okej. Viktigt att du inte skuldbelägger dig för att du känner som du gör.

Ja, jag tycker att vi ska ha krisberedskap, men jag kan hålla med om att bunkra toalettpapper inte är det mest rationella. Nu är vi ju inte alltid rationella i kris och orostider. Se svaret till Lotta nedan

Hej, jag fick somn brist, hjärta slår snabbt, lite yrsel. YKG och blod trycket är normal. Vad ska man göra?

Det är väldigt svårt att ge försag på åtgärd då jag intevet vad som är orsaken till dina symtom. Det bör en läkare ta ställning till. OM du är bedömd att inte ha ngn åkomma utan att det är relaterat till stress kring detta, så titta på svaret till Therese nedan

Hej!
Det är otoligt mycket som spelar in. tEnormt stor tillgång till både korrekt och felaktig information, flockbeteende, adekvat och inadekvat rädsla, men framför allt osäkerhet kring framtiden både på kort och lång sikt.

Vi människor gillar inte osäkerhet, men normalt finns det alltid några nära oss som är lugna och som vi kan konsultera. Nu är så många osäkra och då kan det bli så här.

Jag ör ca 60 år och är i riskgruppen med underliggande lungnedsättning och astma. Jag har också en större operation nästa vecka som väntar, på ett sjukhus i en annan del av landet, där smittan är större än här i norr. Jag vet varken ut eller in. Jag är är i moment 22, har ett rörelsehandikapp och ständig värk, operationen ska göra mig bättre är meningen Men tänk om jag insjuknar i Corona istället, och när jag ska företa en lång resa med tåg och bo på hotell en natt. Jag oroar mig för detta så jag går sönder. Och jag är orolig för att varorna i mataffären är slut, hur ska jag få mat och kunna sköta min hygien? Det är besvärligt redan nu. Har ingen till hjälp, har inte bil och vill inte be ngn okänd om hjälp, har tidigare råkat ut för bedrägeribrott.
Jag har blivit starkt deprimerad av all oro och ovisshet, och vill helst ligga kvar i sängen, har tappat matlust och livslust.

Hej!
Usch, det låter som att du har det jobbigt på många plan.När det gäller din operation med resa, så är det ngt jag tycker du ska diskutera med det sjukhus som ska utföra operationen. Jag har fullt förtroende över att de gör en korrekt bedömning av läget. Det man kan säga är ju att sjukhus generellt är BÄST på hygien och säkerhetsrutiner

När det gäller mat finns det inga signaler som helst på att det skulle bli ett problem, så där behöver du inte lägga din oro. Tala också om för vården/annan samhällskontakt om din situtaion så kanske du den vägen kan få assistans.

Hur får man pigga 70+ att inse att de ÄR 70+? Hur får man den här gruppen att lyda rekommendationer och sluta säga saker som att ”JAG är pigg och klarar av en influensa så JAG behöver inte stanna hemma”?

Det kanske låter elakt, men man ska spela på känslor. Referera till barn och barnbarn och vänner och påtala att du är orolig för deras räkning. Tack och lov tror jag att är flesta, oavsett ålder, nu börjar förstå vad man ska och inte ska göra. Vissa kan behöva påmoinas dock.

Är det fel att vara orolig? Är det inte bra, snarare än ett problem?

Att vara orolig, eller känna sig rädd inför den situationsom vi har är inte fel. snarare tvärtom . Det vore konstigt om man inte kände oro. Det mman ska komma i håg är att alla är olika oroliga och att det inte i sig är fel att vara mer eller mindre orolig. Vi har helt enkelt olika erfarenheter som bidrar till att styra hur vi tacklar situationen.

Det som däremot kan bli knepigt är att oro och rädsla kan leda till beteenden som blir roblematiska för en själv eller andra. Hamstringsbeteendet är ett sådant. Inte rationellt, eller nödvändigtvis bra, men ett beteende som effekt på rädslan.

Jag kommer från inlandet och där är allt som vanligt. Vi ska inte ta hit rädslan söderifrån. Eller vad tror du? Bidrar inte all hets kring corona till att vi i onödan stressar upp oss.

Ja, det kan alltid vara så att vi stressar upp oss i situationer som inte kräver det. Då det gäller denna situation är det oavsett om vi är stressade/oroliga/rädda eller ej ,viktigt att vi följer anvisningarna från myndigheterna.

Vi kommer efter denna kris passerat kunna dra slutsatser om vi slagit för hårt på trummorna eller för löst, men det får vi ta då tänker jag

Hur ska man förklara för folk runt omkring en att man agerar efter rekommendationer och inte stannar hemma pga av oro eller lathet?
Sedan så undrar jag om folks reaktioner beror på att de mesta uttrycks som rekommendationer? De ger verkligen uttrymme för tvivel för det som myndigheter säger i media

Det är klart att det hade varit pedagogiskt enklare med förbud eller liknande. Jag har dock stor respekt för den balansgång som myndigheterna måste gå för att vidta rätt åtgärder i rätt tid. Det har ju kommit en del förbud, en del anvisningar och en del rekommendationer och jag tror vi får försöka hjälpa varandra att tolka dem som att vi gör det som är bäst för oss som individer och för oss som samhälle.

Hej Alla och tack för era frågor så långt!

Försöker hålla tempot och svara på så många frågor som möjligt.
Det kommer en del frågor "vågar jag", eller "bör jag" göra det ena och det andra. I slutändan är det ett beslut du själv måste ta och värdera risk kontra behovet av att göra en viss ak.

Min rekommendatio är att alltid ha en försiktighetsprincip och i tillägg kolla på www.folkhalsomyndigheten.se om de avråde från den aktivitet du tänker göra.

Hej! Jag undrar om du har tips på hur man står ut med ens respektive då man måste vara upp i varandra under längre tid? Det kan ju vara oerhört påfrestande att aldrig få vara ifred, oavsett hur mycket man älskar den andre, och det leder lätt till konflikter och irritation.

Bra fråga!
Det är inte så självklart som man kan tro att man ska "orka" umgås hela tiden trots att man bor ihop eller älskar varandra.
Känner man att man har behov av egentid så tycker jag att man försöker planera in det. Låter fyrkantigt, men det kan funka. Den ena kan faktiskt ta en promenad, gå ut i garaget eller bara sätta sig i ett annat rum med och se på sin egen TV-kanal.

Framför allt tror jag att man inte ska förvänta sig att allt ska gå smärtfritt. Det är trots allt en knepig situation runt omkring oss som ställer lite annorlunda krav och då kan inte minst tålamodet mellan två personer tryta....

När nu mycket handlar om att undvika varandra för att undvika smittspridning, det man kallar social distansering är att vi inte gör det till social isolering. Dvs helt och håller undviker mänskliga kontakter.

Vi ska undvika alltför många fysiska kontakter, men det finns andra sätt att hålla kntakt, och kanske hjälpa andra från risken för social isolering. Ring, chatta, messa till dina vänner och släktingar. Ta upp en kontakt du har haft vilande. Jag lovar, ni har något att prata om, inte minst Corona.

Speciellt viktigt är det nu när det gäller äldre som nu fått rådet att hålla sig inne. Många äldre är ensamma och behöver mänsklig kontakt, speciellt i dessa tider. Vi ser att många initiativ har tagits via sociala medier när det gäller att handla mat etc, men ett telefonsamtal till någon kan vara väldigt värdefullt.

Har inte medierna ett extra stort ansvar just nu. Tycker du att de hjälper eller stjälper just nu?

Alla som sprider information har ett stort ansvar att förmedla korrekt information i rätt tid och i rätt mängd. Personligen tycker jag att det finns absolut en del som borde sansa sig lite, men de allra flesta gör ett bra och viktigt jobb.

Jag kan också tycka att ansvaret är delat där vi konsumenter också har en viss del av ansvaret. Vi måste välja var vi hämtar vår information, i vilken mängd och hur ofta, och inte minst, vad vi förmedlar vidare så vi inte bidrar till tveksamheter och otydlighet.

SVT rapporterade · Ställ dina frågor till psykologen Mattias Lundberg här!