SVT rapporterade · Hur är livet i coronadrabbade Stockholm?

Jag håller själv avstånd till andra och håller mig ifrån platser jag inte måste till.
Men jag var tvungen att åka till apoteket i Vällingby centrum igår och där var det som en vanlig lördag. Mycket folk överallt och bara på apoteket såg jag att folk höll extra avstånd till varann. Jag gick förbi HM, med långa täta köer.
Bussarna 179 och 541 såg ut att vara lika fullsatta som vanligt.
Skulle inte kunnat gissa att det råder pandemi med råd om distansering.
Det fanns information om corona blandat med vanlig reklam på reklampelare, men bara på svenska.

Vi jobbar hemifrån och undviker sociala arrangemang. Ska vi träffa någon (som är frisk) gör vi det utomhus.

Ett av barnen har hemmastudier som fungerar mycket bra.

Barnen spelar fotboll och vi är glada över att den idrotten kan fortsätta (nästan) som vanligt.

Vi reser inte bort under påsken till stugan av solidaritet till landsbygden. Jag önskar fler gör på det sättet! Viktigt!

Jag är bekymrad över 70+ som är på lokaler . Uppfattar att de känner sig förödmjukade MEN det handlar om deras känslighet generellt sätt pga ålder. Vi älskar er och är rädda om er MEN ni behöver också ta ert ansvar.

Vad ska jag göra som hade tänkt gå i pension om två år med mitt pensionssparande lågpriskedjan? Ska jag sälja allt nu eller sitta lugnt i båten.

Stannar hemma så gott det går med familjen på helgerna. På vardagarna så jobbar jag men är väkdigt försiktig och tar avstånd. Håller andan när folk går förbi. En sak som verkligen förändrats är hur ofta jag tvättar händerna.

HEJ Frida Coronadrabbade inte bra

Märklig känsla! Den ska passera och frågan är bara hur snabbt/långsamt det går. Stackars äldre och dementa. De kan inte greppa detta, ej heller komma ihåg att man inte ska gå ut. Vårsolen lockar ut dem ändå. Dessvärre.

Jag jobbar hemifrån sedan tre veckor - min arbetsplan var tidigt ute med att rekommendera medarbetarna att göra så. Barnen går i skolan, men då alla verkar noga med att inte gå dit om man har minsta symptom så är det ganska glest i klassrummet. Min fru jobbar som vanligt, hon behövs på sin arbetsplats - men undviker alltför fulla bussar och promenerar till jobbet istället.

Uti skogen ska vi 70+are gå och göra kringelkrokar kring ev andra

Alla som kan ska jobba hemma. Nyckelpersonal är isolerad på hotell och separerad från övriga. Hemma finns nu två företag och en gymnasieskola men ett av barnen går i grundskola. Vi börjar hitta formerna hemma och var vi sitter och arbetar. Videomöten över flera tidszoner är enklare hemifrån då man kan kombinera familjelivet. Röd lapp på dörren så ingen i morgonrock syns i sändning! En tvätt innan mötet i Kalifornien! Att vara hemma ökar livsmedelsinköpen och köket går i högvarv. Diskmaskinen körs 2 ggr varje dygn. Ja och vi har videofika och video-AW på jobbet!

Den generella södermalmsbon är så naiv och självisk. En promenad längs med Skånegatan för hämtmat igår kväll visade att krogarna var fullproppade, överfyllda restauranger och barhäng. Social distansiering fungerar ej och eget ansvar är ett skämt. Provocerande för oss alla som tar det på allvar och de som bara tänker på sig själva och säger "det är bara äldre som drabbas" ska skämmas.

Vi arbetar hemifrån och det går bra eftersom vi endast är två vuxna hemma. Alla barn har flyttat hemifrån.
Man tvingas till att tänka lite mer kreativt, istället för att ställa in alla aktiviteter. Sociala sammankomster blir nästan bara utomhus. En träff med bokklubben som brukar vara på kvällstid med middag, kommer vi nu att genomföra vid en långpromenad under dagtid eftersom alla jobbar hemifrån.
Vi försöker också stötta restauranger genom att beställa hem mat från dem.
Blir väldigt glad över den solidaritet och vilja att hjälpa och stötta andra som inte kan ta sig ut av olika anledningar. Det värmer i hjärtat.

Jag har varit sjuk och hemma från jobbet i en vecka nu. Jag är 53 år, ej rökare och utan andra sjukdomar. Har lite feber på strax över 38 som kommer och går samt lätt hosta. Är ganska pigg på morgonen/förmiddagen och då sitter jag och jobbar en stund framför datorn. På eftermiddagarna/kvällarna är jag mera trött och febrig. Igår kom min sambo förbi och vi gick en runda utomhus, men höll oss någon meter ifrån varandra. Hon handlade också lite mat till mig, eftersom jag såklart inte vill sprida min smitta bland folk.

Jag har min dotter på 15 år hos mig denna vecka, så har inte varit helt själv. Dottern växelbor hos mig och mamman, men mamman har också varit sjuk så det kändes som att det inte spelade så stor roll att hon kom hit som vanligt. Hon är frisk och med tanke på statistiken är jag inte alls orolig för henne, även om jag kan bli lite fundersam av att ungdomarna "plöjer" runt ganska obekymrat på stan och hos kompisar.

Jag tecknade ytterligare ett abonnemang av en streamingtjänst, så ligger och sträck-kollar när jag är som mest hängig. Det är lite mysigt ändå, men det börjar bli jobbigt att vara så mycket still, kryper i benen liksom. Det är också något psykiskt jobbigt att inte kunna vara helt säker på att jag verkligen har covid-19. Min särbo har haft jättelite symptom men eftersom det inte går att säga om hon haft covid-19 har vi valt att hålla oss på lite avstånd från varandra. Mina symptom är ju också mycket tydligare. Synd att det inte finns tester att ta, så att man vet. Nu väntar jag bara på att symptomen ska börja lätta. En pytteliten oro finns att det kan vända tvärt och bli sämre nu, det har man ju hört om att det kan hända. Nu skiner solen och jag är hyfsat "pigg" nu på morgonen, så smyger ut här i Årstadal och sätter mig på en bänk i solen. Givetvis på långt avstånd från andra människor.

Mitt liv är HELT oförändrat, ALLT precis som vanligt!! Arbetar inte, är trygg med sjukersättning. Träffar ändå folk sparsamt sedan tidigare. Har social fobi och är nöjd med en introvert tillvaro. Är ute dagligen som vanligt. Har redan rutin med renlighet och hand tvätt sedan länge. Ett stort plus är att få ha hela stan för mig själv när jag njuter av våren! 😉

2 veckor hemma nu. Vi håller avstånd till andra människor men slås av hur många äldre verkar ta detta med en klackspark.

I hjorthagen ser vi förundrat på när löpargrupper på 30 personer fortfarande springer tätt tillsammans. Tror fler måste förstå allvaret. Fortsätt umgås men gör det med avstånd och undvik platser med många människor.

Vi undviker helt tunnelbana och buss och promenerar bara. Samt alcogelar händerna både för andras skull och våran.

Tror att de som förändrar sina liv i grunden egentligen tycker det är spännande med något såhär världsomvälvande. Nu händer nåt som skakar om deras annars tråkiga liv.

Sitter hemma och tråkar. Konsthögskolan låste dörrarna och portade alla elever för någon vecka sedan (börjar redan tappa bort tiden). Vi ägnade hela en hel dag med att köra bort material för att i alla fall försöka arbeta hemma. Det var en riktig domedags-feeling i korridorerna innan jag gick därifrån. Helt tomt, öde, tyst. När det annars brukar vara fullt av liv. Har ställt upp mitt arbete här hemma och är glad att jag har tillräckligt mycket utrymme för att få plats med det. Men det är otroligt svårt att komma igång med rutinerna.

Hoppas på att extra-knäcket är ringer snart för det har varit ovanligt tyst från deras sida ett tag och snart börjar väll pengarna sina också. Har försökt överleva utan csn men nu ser det ut som att jag kanske måste kapitulera och söka bidrag och lån för att överleva. Det är ändå otroligt skönt att den möjligheten finns! När vi fick budskapet om att skolan skulle stänga blev jag enormt sur och frustrerad. Det känns långsökt att säga att vi skulle kunna studera på distans när vi är så stort behov av maskiner, verkstäder och material på plats. Nu har ilskan lagt sig lite och jag är istället ledsen över att vi lär missa stora delar av vår värdefulla skoltid. Är dessutom redan trött på att vara hemma så lär väl börja klättra på väggarna när som helst...

Cyklade överallt redan innan så det har inte förändrats särskilt mycket förutom att jag inte får cykla till skolan längre. Men allt ställs ju in så det finns inte ens något som lockar inne i stan. Sitter alltså hemma, hänger med sambon och går långa promenader med hunden. Försöker njuta men det är svårt när fler och fler vänner blir av med jobben. Börjar oroa mig för hur samhället ska palla så många personliga konkurser...

Vistelse utanför hemmet blir i första hand kontoret (vi har rotationsschema så jag är där några dagar i veckan) och nödvändiga ärenden. Och så förstås promenader och aktiviteter utomhus.
Beställde igår påskchoklad från favoritmärket för att piffa upp påsken lite extra. Oavsett om vi är friska så kommer vi inte att resa till sommarstugan (på västkusten) som vi alla älskar.
Ser fram emot att vara ute i skog och natur, ha lite extra tid att fixa i trädgården och passa på att rensa och fixa lite extra hemma.

Som föräldraledig är man lite lätt dagvill ändå men nu är det snäppet rörigare. Hoppas att vädret håller i sig så att det kan bli fler skogspromenader.

Det är hemskt att detta ska behövs hända, att människor, främst äldre och pensionärer ska behöva sätta livet till för att yngre bortskämda ungdomar som endast bryr sig om wifi och FB ska vakna upp och inse att det finns något bortom deras eget jag. Jag önskar att allt lägger sig snart så vi kan återgå till det normala... Sverige behöver dock uppleva en kris som denna med massdöd och tragedi för att vakna upp ur den koma som råder då vi är en produkt av 200 års fred och harmoni.

Mitt barnbarn hängde en kasse på min dörr med ett knepigt pussel. Mycket roligt och rekommenderas. 🌞

Jobbar hemifrån, vistas ej i centrum, handlar mat mer sällan etc. Ute mycket i naturområden likt många andra. Har dock inte sett någon människa med ansiktsmask som i bilden ni använder ovan.

Sitter alltmer hemma och gamear. Går ut på korta promenader ibland. Sen har jag några läkarbesök i veckan att åka till iomed att jag har varit sjukskriven sen tidigare, men isoleringen är som ett bakslag för mig, där målet är att självständigt ta mig runt Stockholm och checka läget. Har inte träffat min familj eller vänner på jättelänge nu och inte heller utfört mina intressen utomhus heller.

Jobbar hemma varje dag sen två veckor, nästa vecka blir det 1 dag in till stan på kontoret men annars hemma. Försöker vara ute, daglig löptur på dagarna och på helgerna långa promenader, och snart börjar ju vandringssäsongen så kan ta mig iväg några dagar och vandra, annars gameing framför datorn (känns som en mycket mer accepterad aktivitet helt plötsligt :) ) och försöker handla online eller på tider när det är färre i butikerna så man undviker att eventuellt sprida smitta, försöker ta bilen till så mycket som möjligt och undvika kollektivtrafik, men det går bra, tom lungt med trafik inne i stan och parkera går också otroligt smidigt jämfört med annars.

Arbetar hemifrån, men gjorde akut ärende igår. Bakom mig på trottoaren kommer ett par i 70 års åldern. Han hostar så det hörs över hela gatan. Det hade nog varit bättre att vara hemma för deras del. Vi talar om att inte smitta äldre, men det omvända gäller också. Kontakt håller jag per telefon, mejl och meddelandetjänster. Det går utmärkt att dela ett glas vin på Skype.

Då min man är 70+ Och multisjuk med olika underliggande sjukdomar och jag är yngre och jobbar inom barnomsorgen, vi har 46 barn på avdelningen och allas föräldrar , så har min uppgift blivit att skydda min man för att han skall överleva pandemin. Efter att varit sjuk i två veckor har nu jag blivit tvungen att ta tjänstledigt utan lön , för att inte behöva gå till jobbet och bli smittad. Att behöva leva utan lön för att samhället inte ger några ekonomiska undantag för mig att skydda min man då vi är gifta och bor tillsammans, är ett glömt kapitel.
Vart ska jag flytta och hur länge för att inte komma hem med smitta och hur länge kan vi leva utan min lön? Dessa frågor mal i huvudet dagligen. Vad göra? Har varit i kontakt med många instanser. Svaret man får: är man sjuk ska man vara hemma , är man frisk ska man gå till jobbet..

Vi är två mogna ungdomar 70+ med en del underliggande sjukdomar och tillhör riskgruppen. Sedan drygt två veckor har vi isolerat oss i hemmet och avstår från all fysik socialt umgänge. Svårast är att inte kunna träffa barn och barnbarn, barnbarnen 6 och 3 år som vi sedan snart 7 år tillbaks träffat och kramat om en gång i vecka. Numer sköts kontakten via telefonens videosamtal.

Mat, dryck och apoteksvaror får vi med hemleverans, det svåra är bara att planera maten då leveranstiden är cirka två veckor. Frysen är sedan tidigare laddad så vi klarar oss.

Någon hund att gå ut med har vi inte, så vi får gå ut med varandra vilket vi gör varje dag. Innan dagspromenaden värmer vi upp med SVT's jympaprogram varje vardag kl 9,40 so vi varmt kan rekommendera. Det rekommenderas att vi ska hålla behöriga avstånd en till två meter när vi är ute och då vi ofta går på gemensamma gång- och cykelbanor så önskar vi att fler följer Transportstyrelsens regler för gående som säger att man ska gå på vänster sida enl. bif. länk.

www.transportstyrelsen.se

För övrigt fördriver vi dagarna med böcker, korsord, TV-tittande och en och annat spel har vi dammat av såsom Rummy, Backgammon och för oss det nya kortspelet Skip.Bo tycker vi är trevligt, det gäller bara att vinnare fördelas någotsånär jämt, annars kan en skilsmässa stunda.

Vi hoppas att denna otrevliga coronastorm ska blåsa över med det snaraste.

Kram på er alla där ute och var lika rädda om er som vi är.

Jag märker i chatten att många yngre faktiskt är distanserade och det uppskattar jag. Det syns också att någon tycker att vi 70+ helst inte ska visa oss. Många i vår ålder är mycket allerta, tom har bättre kondis och friskare än yngre. Så det är inte konstigt om ni stöter på en 70+ ute. Där får vi än så länge vara i alla fall.
Kram och gå ut promenera och lyssna på Bofinken

Jag jobbar hemifrån. I övrigt håller jag mig mest hemma, undviker sociala kontakter, håller avstånd till folk ute, undviker kollektivtrafik och försöker hålla kroppen i form med löprundor.

Det är en liten ”uppoffring” nu när folk dör och sjukvården sliter. Stanna hemma!

Jobbar på som vanligt inom matbranschen på ett lager. Har varit en hektisk tid då butiker har länsats. Misstänker att jag nog redan haft viruset men vem kan va säker då man inte har testats. Jobbar på en kyl/frys avd. Näsan rinner jämt, alla dagar om året. Svårt att veta om man varit sjuk eller inte då det sägs att symtomen kan va lindriga. "Business as usual" med andra ord ;)

Om alla, som är i riskzonen samt sjuka håller sig hemma så borde förre bli smittade rent teoretiskt.
Som frisk så jobbar jag som vanligt.
Åker buss som vanligt i kollektivtrafiken.
Man följer de restriktioner som finns.
Problemet istället är de personer, som trots Folkhälsomyndighetens råd, ändå går ut fast de är förkylda och åker kollektivtrafik trots luftvägsinfektioner.
Detta är inte bra för de äldre och alla andra.

Är i självkarantän sedan flera veckor pga multisjuk med nedsatt immunförsvar. Jag har nedsatt immunförsvar, nedsatta lungor, hjärtproblem mm.
Jag har inte träffat mina nära anhöriga på 2 månader nu. En av dom där ”det är BARA gamla och sjuka som dör”.

Det akuta problemet är att jag inte kan få hjälp med den vård jag behöver pga smittorisken. Som att lämna blodprover, träffa läkare, få mediciner och hemtjänst.

Medicinerna är restnoterade på Apoteket igen och ingen vet när dom kommer in igen. Så igår kväll räknade jag mina burkar för att se hur länge jag kommer klara mig. Jag har två månader innan mina livsviktiga mediciner är slut.

Hemtjänsten som brukar städa, tvätta och handla vågar inte komma in i min lägenhet av rädsla för att smitta mig. Så här är inte dammsuget på 4 veckor nu. Jag tvättade lite själv men hamnade i bråk med en person i tvättstugan som vägrade gå ut fastän jag förklarade att jag var riskgrupp och rädd för smitta.
Maten provar jag handla digitalt.

Sedan har vi det tuffaste just nu - blodproverna! Labben har hittills inte tagit fram någon möjlighet för oss i riskgrupper att lämna prover säkert. Så jag ska ta mig till deras lokal (hur? Får inte åka kollektivt eller taxi, har ingen bil), åka i den lilla gemensamma hissen, sitta i ett litet, trångt oventilerat väntrum, före jag får lämna prover. Jag har ringt, mailat, bett och bönat om att dom måste hitta nya lösningar för oss men utan resultat. Jag får gå före i kön det är allt. Det räcker inte. Dom pratar om att dom ska ett ställe i Sthlm där dom ska samla oss men hur ska jag ta mig dit? Jag får inte åka kollektivt eller taxi, har ingen egen bil, jag kan gå ca 15 min det är allt.
Jag har skickat dom förslag på lösningar men dom väntar på ”order uppifrån”. Vi kan inte vänta!! Jag måste lämna prover nu annars får jag inte ta mina cellgifter, dom måste bevaka att lever och njurar inte skadad av medicinerna.

Här är mina förslag till nya labrutiner för riskgrupper:
1. Bäst: Sätt upp tält utanför lokalerna på gatan där bara vi i riskgrupper kan få lämna prover. Samarbeta med andra lab (ks, unilabs, alereris mfl). Tillhandahåll värmekuddar förvärmning blodkärl.

2. Bättre än inget, lätt att införa: Öppna labbet en timma före vanlig verksamhet som vårdcentralen mm öppnar. Se till att man åker en och en i hissen, att väntrum är ventilerade, att provtagaren har mask (operationsmask räcker) så vi ej smittas av dropparna i utandningsluften. Detta kan dom starta nästa vecka!

3. Absolut Minimum: Avsätt ett provtagningsbås och en sköterska med munskydd för riskgrupper. Låt dom kunna boka tid och gå direkt in utan att köa. Gärna direkt på morgonen innan andra kommit in i lokalen.
Vädra ofta.

Alla läkartider har vi ombokat till videomöten eller telefontider. Men inbland behöver dom undersöka och känna på kroppen och det går inte utan att jag tar risken att besöka mottagningen. Vilket i mitt fall är förenat med livsfara just nu. Så vi tvingas väga riskerna. I veckan var jag tvungen att gå dit eftersom en sak förvärrats och riskerar behöva akut opereras. Så nu sitter jag och räknar dagarna sedan läkarmötet för att se om jag blivit smittad eller ej.

Och jag får bara vara hemma så länge min sjukskrivning räcker för ännu har vi inte rätt att vara hemma förebyggande mot smittskyddspenning. Mina läkare bedömer mig som svår riskgrupp trots att jag är ung men regering eller annan myndighet har inte gett direktiv att vi får ersättning om vi är hemma. Så i värsta fall kommer jag tvingas arbeta om några veckor vilket vore livsfarligt. Och blir jag sjuk kan ni lika gärna boka mig en plats på iva på en gång, om jag klarar priogruppen vi kommer blockera vården på ett par dagar om vi blir smittade.

Mitt förslag är att multisjuka mot läkarintyg som styrker att dom är riskgrupp ges rätt att vara i självkarantän mot smittbärarpenning.
Det är tillräckligt tufft ändå utan att behöva oroa sig för även detta.

Ps. Till alla friska och som har ett jobb men som tycker det är ”tråkigt” att sitta hemma: ta en stund och var enormt tacksam över att det här är något ni tvingas göra en begränsad tid i ert liv. För många av oss kroniskt sjuka är det här vår vardag, varje dag, resten av livet. Förhoppningsvis kan det leda till lite större förståelse för dom som kämpar med det här sedan många år tillbaka.

Hur är det i Ryssland

Hej Tillhör riskgruppen, pensionär. Som fått rådet att vara hemma, känner mej frisk å kry, men när jag ska ut å handla lite mat, känner jag mej som en kriminell. Undrar hur längre jag ska stå ut. SVT har morgongympa, gympar med, tack för de

Jag jobbar hemifrån och håller mig undan, utom hundpromenader i närliggande friluftsområde. Jag förundras varje dag hur många grupparrangemang som pågår där varje dag. Picknickar, gruppträningspass, skolutflykter mm. Alla under 50 personer och alldeles i linje med de begränsningar som anvisas av myndigheterna..., men långt inifrån social distansering.
Det är förvisso bättre att det sker utomhus istället för på ett gym eller picknickar istället för familjemiddagar i en lägenhet men ibland funderar jag om folk lyssnar på nyheter över lag... Igår (lördag) var speciell. Alla 8 grillplatser var bokstavligt talat belägrade med grupper om 20 pers. Föräldragrupper med barn ockuperade områden där emellan (kanske Omorganiserade födelsedagskalas...? Även det bättre utomhus än på lekland...) men så overkligt...så många som arbetar hemifrån och så många arbetsplatser slår igen men det verkar även så många som tror att det är bara de man inte känner som kan sprida viruset...

Hej är Coruna över i sommar

Jag och min sambo är båda i tidiga 30 årsåldern. Båda jobbar/studerar hemifrån, och träffar knappt några andra personer. Vi upplever oss relativt bundna till att vara kvar i vår stadsdel i Stockholm och att inte förflytta oss i onödan med tanke på vilka risker det medför. Båda är vi oroliga för viruset och de konsekvenser som kommer med det. Vi försöker gå en promenad varje dag, läsa böcker och såklart upprätthålla studier och jobb. Vi äter tillsammans alla måltider, spelar lite spel och hörs med familj via videochatt. Det som tar knäcken på oss är att vi saknar våra sociala sammanhang och att vi inte träffar några andra fysiskt. Det gör en deprimerad och avklippt från ett socialt sammanhang. Men vi försöker tänka att det här är en period, och att livet fortsätter efter corona även om det är en mycket utmanande tid på många sätt! Däremot så blir vi upprörda på folk som tar sig friheten att åka från Stockholm på nöjesresor, det blir verkligen en paradox när vissa tar situationen mer seriöst och begränsar sig och stannar hemma, medan andra tycker sig kunna ta bilen eller kanske till och med flyget eller tåget till sommarstället, fjällen eller någon annan plats för att "komma bort från corona hetsen i storstäderna" - i en tid då alla verkligen måste ta ansvar och se sin del i helheten! Stanna hemma och ta en take away på närliggande café istället, de behöver dina pengar minst lika mycket som Skistar eller något annat stort företag som står bakom din skidresa som du vägrar avboka. Skärpning alla ni som ignorerar allvaret i situationen.

Är 61 år och i riskzonen på grund av bakomliggande sjukdomar.
Är jättejobbigt att hålla sig inne.
Inte träffa nära o kära.
Inte kunna gå o handla själv.

Fyra nya bårhus byggs i Stockholm. Är det verkligen klokt att sätta upp bårhus mitt i bostadsområdet? Smittorisk då?

Jag har som alla andra fått det mesta roliga framöver avbokat, tråkigt men känns verkligen som en petitess i förhållande till allt fruktansvärt som händer just nu. Nu är det verkligen läge att gå full Magdalena Ribbing och våga säga till närstående som inte sköter restriktionerna eller är slarviga. Jag räknar och litar på mina medmänniskor i det här läget, hoppas alla inser allvaret och tar sitt ansvar!

Till alla som har tråkigt, planera lite gruppsamtal med gamla vänner, det är kul!

Jag och min särbo spelar ”Master Mind”; genom Face Time. Vi har var sin spel. Kul

Softar ute i trädgården
och njuter av frisk luft & sol.

Hej
Kan dela med mig hur jag gör som bor i Stockholm. Jag är kristen tror på Jesus . Och lyssnar på lovsången. Går ut tidigt på morgonen. Sedan är jag hemma och vilar.
Pratar med vänner via telefon eller media.
Ta hand om er alla. Du är värdefull.
Stor kram

Jag pratade med min läkare i veckan. Hon sa att hostan är astma, ingen corona. Men när jag åker buss tror folk att jag inte tar ansvar. ALL HOSTA ÄR INTE CORONA!
Kan jag ha nåt märke på jackan som visar att min läkare godkänt att jag får gå hemifrån? Jag tvättar händerna, använder handsprit, håller distans till folk, vill inte heller smittas. Enligt myndigheterna räcker det.

Jag åker till jobbet varje dag (jobbar inom vården) och försöker hålla mig undan trängsel på pendel/tunnelbana. På fritiden är jag hemma, tar långpromenad längs havet, pysslar i trädgården. Lite trist att inte kunna umgås med vänner som tidigare....men det är övergående.

Jag har satt upp en lapp på min ytterdörr att jag är riskgrupp så jag öppnar ej, men skrivit mobilnummer och att dom kan ringa om det är något.

Det känns som dom flesta bara behandlar äldre som riskgrupp men vi är många yngre som det inte syns på att vi är sjuka.
Funderar på att sätta en lapp på jackan så folk håller distans när man är ute och går på promenad. Måste komma ut och träna en liten stund per dag men många går alldeles för nära när man passerar varandra på trottoarerna.

Jag försöker leva lugnt, träffar inte polarna just nu. Men jag är förvirrad. Vi ska röra oss mindre i sociala sammanhang. Samtidigt ska vi ta ansvar för att företag inte inte går omkull, men helst utan att gå till affär. Uteserveringar är redan öppna i stan, men då är man ju onödigt social. Hur ska man göra? Ska jag till naturen måste jag åka buss, inte heller bra.
You're damned if you do, damned if you don't.

Inte alls. Åker MC till och från jobbet. Får mycket frisk luft numera. Inga köer, restiden gått från 20 min till 10-12 min. Möjligen lite ändrade vanor gällande matinköp. Hänger på låset när affären öppnar kl 6. I princip folktomt då.

Jag åker buss till mitt arbete i omsorgen varje vardag och är tacksam för att alla medresenärer sitter med rejäla avstånd till varandra och mig. Tacksam för att personalen i kvartersbutiken spritar och håller rent i butiken. Och att de tar hand om sig själva genom att låta kunderna använda ”leka-affär-kassorna”. Njuter av tystnaden när flygningarna till och från Bromma Airport är färre. Njuter av mitt eget sällskap - mer tid för meditation och kontemplation. Tacksam att få åka till arbetet imorgon som just nu är ”partytime” och den enda tid då jag umgås i verkliga livet. Tyvärr, resan till landstället i påsk blir inte av. Stockholm har också väder och luft.

Har inte varit på kontoret sedan 12 mars, då alla med "lätta förkylningssymptom" skulle vara hemma. Veckan efter infördes distansarbete. Nätshoppar mat från Ica och jag har träffat bara 2 personer sedan 13 mars. Styrelsen i min bostadsrättsförening har gått ut till alla med kontaktuppgifter och erbjuder hjälp till de 70+ som behöver. Handlar inget nu, går inte ut på restaurang eller frisör, och stödköper inget hos de lokala butikerna trots att jag skulle kunna göra det. Ringer ingen. Bara jobb och Ica-leveranser och ensamma promenader.